Stärkt demokrati

Motion 1994/95:K211 av Bo Holmberg m.fl. (s)

av Bo Holmberg m.fl. (s)
Motionen tar sikte på åtgärder som kan stärka demokratin
i Sverige. Det gäller både den kommunala demokratin och
folkstyret på nationell nivå.
Bakgrunden är de nya organisationsformer som prövats ute
i kommuner och landsting och de iakttagelser som gjorts om
försvagat förtroendemannainflytande.
På den statliga nivån har också nya organisationsformer
introducerats i både affärsverk och i
förvaltningsmyndigheter. Hur har detta påverkat
myndigheternas ansvar inför regeringen, riksdagens insyn
samt regeringens demokratiska styrning av
statsförvaltningen?
Fr.o.m. 1995 är Sverige medlem i EU. Det är då angeläget
att åstadkomma en nationell identitet i svenskt samhällsliv
som grund för EU-samarbetet. Detta är en viktig
demokratifråga. Det får inte bli ett elitistiskt upplägg med få
involerade och resande mellan Stockholm och Bryssel.
Riksdagen, partiväsendet och offentlig insyn är viktiga
demokratiska instrument när EU-samarbetet formas på den
nationella nivån.
Människosynen i politiken har också en demokratisk
dimension. Människovärdet har -- enligt vår mening -- fått
stå tillbaka för ekonomi och marknad. Politiken har snarast
minskat utrymmet för humanismen och ökat ekonomins
verkningsområde både i språkbruk och i beslut. Det blir ett
gap mellan ord och politisk handling.
Att återerövra demokratin
Demokratin behöver med vissa tidsintervaller ständigt
återerövras för att behålla sin medborgerliga förankring och
vitalitet. Denna iakttagelse har gjorts av flera insiktsfulla
samhällsdebattörer. Frågan är om inte senare års
utveckling -- och inträdet i EU -- innehåller så stora
förändringar att de motiverar en översyn av demokratin i
Sverige? Vi anser att läget är sådant att det motiverar stärkta
demokratiska ''miljöer'', institutioner och ideal. En
demokratiutredning behöver därför tillsättas.
I flera kommuner och landsting har något av ett
''systemskifte'' ägt rum. Detta har påverkat medborgarna i
begränsad insyn och rättssäkerhet, de förtroendevalda har i
flera fall passificerats. Därtill kommer åsidosättande av
yttrandefriheten som drabbat offentligt anställda och
journalister. Medborgarnas insyn har minskat i det politiska
arbetet.
Samtidigt har partierna bekymmer i att väcka intresse för
helhet och medborgarkontakt. Folkrörelserna brottas med
sina problem. Ytligt TV-utbud kan ha inskränkt på
tidningsläsningen. Klassiska föredragsserier om
gemensamma samhällsproblem förekommer knappast. De
här tendenserna finns och verkar förstärkas.
Vad får denna utveckling för konsekvenser för
demokratin? Några få beslutsfattare kan visserligen bygga
samhället för medborgarna, i stället för genom medborgarna.
Fåtalet kan servera utbud som avlyssnas på en TV-skärm. Vi
får passiva åskådare i stället för aktivt deltagande i
samhällsbyggandet.
I sin bok om ''Demokratins problem'' beskrev Herbert
Tingsten den goda demokratin. ''Deltagandet i
statsstyrelsen, om också blott genom angivandet av en röst
vart fjärde år, skall bli en stimulans för medborgarna. Deras
tankar skall inriktas på stora, gemensamma och principella
problem. Den enskildes liv och personlighet skall bli rikare
och lyckligare i en mera andlig mening, genom frigörelse
från det privata, småskurna och egoistiska.''
Det finns anledning att påminna om demokratins ideal och
dess koppling till aktiva medborgare, kunskap och debatt.
Men också erinra om demokratin som styrelseform.
Professor Stenelo lyfte fram denna aspekt när han talade vid
riksmötets öppnande i oktober 1994. ''Jag delar den danske
statsvetarens Alf Ross uppfattning att förstahandsmålet i en
demokrati är att förhandla, diskutera och debattera för att på
så sätt nå fram till en gemensam lösning. Dialog och
kompromisser verkar samlande....''
Det tar generationer att bygga upp en demokratisk och
politisk kultur. Robert Putnam har i sina vetenskapliga
arbeten visat att utvecklade demokratiska kulturer också ger
ekonomiska fördelar.
De tendenser vi nu ser till försvagade demokratiska
förutsättningar i Sverige behöver ringas in och analyseras.
De polariserade frågeställningarna är bl.a. följande: Köpa-
sälj-styre i kommunerna eller lokalt deltagande med tydlig
demokratisk förtroendemannastyrning? Mer av ekonomiskt
språk och styrning, eller vidgat ansvar för humanism och det
lika människovärdet? Medborgarna som åskådare eller
delaktiga i demokratin? Elitism eller ett brett deltagande i
samarbetet Sverige och EU?
Den kommunala demokratin
De svenska kommunerna har en mer än 100-årig historia.
I ett internationellt perspektiv har kommunerna en mycket
stark självständighet också i förhållande till staten. De är
både förvaltare och fördelare i välfärdssamhället. Närheten
till medborgarna har bidragit till att skapa en lokal identitet
i befolkningen. De kommunalt förtroendevalda har lokal
välfärdsmakt. Den är inom nära räckhåll för medborgarnas
insyn och inflytande.
Under 1970-talet gjordes en stor utvärdering av de olika
kommunsammanslagningarna efter kriget. Då reducerades
kraftigt både antalet kommuner och antalet förtroendevalda.
Samtidigt fick kommunerna bättre ekonomiska resurser för
att hantera utbyggnaden av skola, vård, omsorger m.m.
Utvärderingen visade att kommunsammanslagningarna i
huvudsak varit positiva, men att den tidigare ''nära''
demokratin hade försvagats. Detta ledde till att kommunala
demokratiutredningar tillsattes. Det fanns också en rätt så
bred politisk vilja, att genom decentralisering från stat till
kommun och genom decentralisering inom kommunerna,
stärka den kommunala demokratin.
Under 1980-talet, främst slutet av 1980-talet, kom en ökad
ekonomisk press gentemot kommunerna. Det fokuserade
utvecklingen mot ekonomistyrning i kommuner och
landsting. Nya ekonomiska styrsystem infördes för att
åstadkomma kostnadsbesparingar i den befintliga
verksamheten.
Kännetecknande för denna ekonomistyrning blev också att
ekonomiska termer infördes. Detta ekonomispråk kom att få
stor utbredning, inte bara i förvaltningen, utan också i de
förtroendevaldas dialog med väljarna. Det fick till följd att
människor inte kände sig hemma i språkbruket. Ty de
mänskliga frågorna om rättvisa och trygghet kan inte
uttryckas i ekonomins språk. Konsult- och ekonomispråket
saknar egen förmåga till mänsklig dialog.
Ett annat nytt inslag blev strävandena att likna
kommunerna vid företag eller affärsverk. Kommunerna
ansågs vara monopol som måste brytas upp.
Medborgarbegreppet borde ersättas med kundbegreppet.
I flera kommuner och landsting har förutsättningarna för
de förtroendevaldas styrning därmed radikalt förändrats.
Detta genom de s.k. köpa-säljsystemen. De förtroendevalda
delades upp i köpande och säljande politiker. Motivet var att
en och samma organisation inte kunde vara både
''producent'' och ''konsument''.
Därtill kom förändringar genom att kommunal verksamhet
bolagiserades, privatiserades eller lades ut på s.k.
entreprenad. Medborgarnas insyn minskades genom att
yttrandefriheten inskränktes. De förtroendvalda släppte makt
till tjänstemän både i bolag och förvaltningar. Beslutskraften
i kommuner och landsting blev snarare svagare än starkare!
Förnyad kommunal demokratisk utvärdering
Sammanfattningsvis behöver för- och nackdelar med de
senaste 5--10 årens kommunala utveckling analyseras --
främst i syfte att stärka den kommunala demokratin. Den
statliga styrningen behöver också analyseras.
Liksom kommundelningsreformerna efter kriget
motiverade kommundemokratisk utredning under 1970-
talet, kan de senaste årens stora förändringar i den samlade
kommunala organisationen också motivera en bred
demokratisk utvärdering. Under 1970-talets arbete
engagerades flera statsvetenskapliga institutioner. Även nu
skulle en sådan fördjupad utvärdering behövas.
Riksdagen beställde i juni 1994 en översyn av det
kommunala förändringsarbetet. Detta med anledning av
regeringens lokaldemokratiproposition. Detta uppdrag bör
vidgas och ges en demokratisk utgångspunkt.
Demokratin och statliga affärsverk och myndigheter
Det finns också anledning att utvärdera demokratifrågorna
på den nationella nivån. Förvaltningsmyndigheter och
affärsverk är ansvariga inför regeringen och regeringen är
ansvarig inför riksdagen. Så är den grundlagsfästa
ansvarsfördelningen.
Under senare år har förvaltningsmyndigheter och
affärsverk -- i likhet med de lokala och regionala nivåerna --
också introducerat nya organisationer och styrformer.
Entreprenadverksamheten har t.ex. stor omfattning i
Vägverket. Posten har rationaliserat bort postkontor med
effektivitetsmåttet som främsta drivkraft. Det har bl.a. lett till
att tidningar inte delas ut på lördagar i glesbygden.
Hur har de här styrformerna påverkat den demokratiska
styrningen? Och de demokratiska målen om likvärdig basal
service över hela landet i kommunikationer, vägar, post och
teleservice? Har inte människor i glesbygd längre rätt att få
sin tidning på lördagar? Ekonomistyrning eller
människosyn -- vad avgör?
Riksdagens roll påverkas också vid t.ex. bolagiseringar.
Insynen minskar och ansvarsutkrävandet gentemot
regeringen likaså. Affärsverk och förvaltningsmyndigheter
är demokratiska institutioner och fullgör sina uppgifter under
regering och riksdag. Det är då angeläget att styr- och
organisationsformerna är demokratiskt effektiva i den
meningen att regeringen har både insyn och styrkraft. Annars
minskar befolkningens förtroende för verksamheten. Redan
nu kan man se en ökad misstro från allmänheten när det
gäller möjligheten att uppnå rättvisa regionala
förutsättningar i statlig basal service.
Den av oss föreslagna demokratiutredningen bör därför
pröva och värdera olika statliga styrformer av myndigheter
och affärsverk. De demokratiska faktorerna måste då
uppvärderas och ges större respekt. Det går att kombinera
effektivitet och demokrati i affärsverksformen.
Bolagiseringsformen tillgodoser inte automatiskt den
demokratiska faktorn. Offentlighetsprincipen och
yttrandefriheten påverkas också av valet av styrelseform.
Den dåvarande kommunikationsministerns upphandling av
Arlandabanan visade hur insynen och offentlighetsprincipen
sattes ur spel i en allmän fråga av stor vikt för Stockholms-
regionen.
Demokratin och EU
Sverige är nu medlem av EU. En viktig fråga är hur man
åstadkommer en nationell identitet, som grund för EU-
samarbetet.
Det är väl sannolikt att Sverige säger nej till ett federalt
EU och Europa. I stället bör ställningstagandet bli att
kombinera EU-medlemskapet med den kvarvarande
suveräniteten i vår nationalstat.
Med ett sådant ställningstagande följer att brett forma
svenska ståndpunkter -- i stort och smått -- inför arbetet i EU.
Annars riskerar vi en elitistisk beslutsform. Några få
initierade departementstjänstemän åker med en minister till
Bryssel och ''sköter EU åt oss svenskar''.
Demokratiutredningen bör belysa riksdagens roll i EU-
samarbetet, men också diskutera regeringens förhållande till
riksdagen. Och hur kommer offentlighetsprincipen att
klaras -- med tanke på det offentliga samtalet?
Människovärdet i politiken
Under de senaste åren har etiken dykt upp i svensk politik
och samhällsdebatt. Man kan spekulera över varför det blivit
så. En förklaring som förts fram är att marknad och ekonomi
trängt undan politiken. Och eftersom ekonomins språk inte
kan hantera mänskliga frågor om trygghet och rättvisa fick
dessa värden i stället sina uttryck inom etiken.
Etik i strikt mening är ett regelsystem som vägleder oss i
en logisk diskussion om att skilja mellan ont och gott. Och
att handla därefter. Etik har kommit att blandas ihop med
moral. Men moral är en handling, en måttstock på att vi följer
etiken.
Det är slumpens skördar som bestämmer starten av våra
liv. Vi kan födas utvecklingsstörda eller begåvade, fullt friska
eller handikappade, växa upp i problemfamilj eller i
normalfamilj; födas av fattiga eller rika föräldrar osv. Vi kan
också under livets gång drabbas av olyckor som ger
bestående handikapp. Därmed kommer vi till världen med
skilda livsförutsättningar.
Etikens vägledande principer är rättvisa,
självbestämmande; godhet och ledandeprincipen -- dvs. att
medverka i åtgärder från illabefinnande till välbefinnande.
Det är inte förenligt med etikens grundprinciper att acceptera
stor orättvisa i livsförutsättningarna. Samhället har ett
ansvar. Det är politikens uppgift att i dialog med allmänheten
ge samhällsansvaret ett innehåll -- både i omfattning och
kvalitet.
Etikens centrala frågor gäller synen på människor -- dess
väsen, människovärdet och de mänskliga rättigheterna.
Humanismen och kristendomen har sina resp.
människosyner. Men de förenas i en gemensam definition av
det lika människovärdet. Detta bygger på existensen av våra
liv -- dvs. på vad vi är och inte på vad vi gör eller har.
Det lika människovärdet har fått sina viktigaste uttryck i
de mänskliga rättigheterna. Vi är dock inne i en tid och i en
tidsanda som behöver mer av demokratiska beslut och
insatser för att garantera det lika människovärdet.
Utvecklingen i f.d. Jugoslavien har för många av oss varit
ett nederlag för freden och den nationella samexistensen.
Sociala och demokratiska ideal har också -- enligt vår
uppfattning -- fått stå tillbaka för ekonomisk chockterapi i
f.d. Öst. Det lika människovärdet finns inskrivet i de
mänskliga rättigheterna. Men det är långt mellan ord och
handling på den europeiska arenan i dag.
I Sverige har etiken fått ökat utrymme i tal och
konferenser. Samtidigt har omvärldens finansiella
marknader, ekonomins värderingar och inhemska
prioriteringar knappast stått i samklang med etikens
principer. Vi får också ett gap mellan ord och handling i
svensk politik och samhälle.
I förlängningen kan detta komma att tära på demokratins
förtroende och förmåga att lösa människornas viktiga
gemensamma problem. Våldsutvecklingen är en sådan fråga.
Motsättningarna inom det framväxande mångkulturella
Sverige likaså. Kritiken mot de finansiella marknadernas
styrning över enskilda länder växer, men får inget svar från
regering och riksdag. Här ingår också kritik mot oförmågan
att kombinera marknadens produktion med naturens
betingelser.
Det demokratiska systemet måste orka ta till sig de stora
mänskliga frågorna.
Demokratins innebörd
Det finns anledning att fördjupat diskutera demokratins
innebörd. Vill vi ha en utveckling mot minskat
förtroendemannainflytande i kommunerna? Och en
utveckling där medborgarna blir allt mer av åskådare till
styret i stat och kommun? Och en utveckling där de
gemensamma frågorna -- internationell säkerhet, nationell
utveckling, tillämpning av ny teknik (t.ex. genteknikens
tillämpning på människan) -- överlåts på ett fåtal?
Demokratin är trots allt en relativt sen företeelse i vår tid.
För bara 80 år sedan ansågs demokratin som direkt farlig av
det etablerade samhället. I dag ses den som omistlig för
samhällsutvecklingen. Men den är inte för alltid en given
styrelseform.
Man bör då komma ihåg att demokratin ständigt
upprätthålls av aktiva medborgare. Demokratin är inte, den
byggs. Deltar inte medborgarna, bestämmer ändå ett fåtal.
Ty, någon måste ju forma och besluta i gemensamma frågor
för oss människor.
Tage Erlander ställde på 1960-talet en viktig
demokratifråga: Skall samhället byggas ensidigt för
medborgarna eller brett genom medborgarna. Denna
fråga är lika berättigad i dag och bör belysas av vår
föreslagna demokratiutredning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en utredning i syfte att
stärka demokratin i vårt land.

Stockholm den 24 januari 1995

Bo Holmberg (s)

Sven Lundberg (s)

Hans Stenberg (s)

Britta Sundin (s)

Agneta Lundberg (s)

Susanne Eberstein (s)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Konstitutionsutskottet

Händelser

Inlämning: 1995-01-25 Bordläggning: 1995-02-07 Hänvisning: 1995-02-08

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (2)