Stockholm - stad och region i världen

Motion 2002/03:N397 av Martin Andreasson m.fl. (fp)

av Martin Andreasson m.fl. (fp)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 20

Förslag till riksdagsbeslut 21

Inledning 3

Bostadspolitik för en fungerande bostadsmarknad 24

Det största problemet är att det byggs för lite 24

Rättvisare hyressättning – nej till marknadshyror 25

Fler studentlägenheter 25

Börja sänka fastighetsskatten 26

Ökad konkurrens för lägre priser 26

Kultur och natur som källa för turism 27

Naturvård och utveckling kan förenas 27

En levande skärgård 28

Trafik för en världsstad på 2000-talet 29

Stockholm behöver en komplett ringled 30

Regeringen ska inte besluta om trängselavgifter i Stockholm 30

Kunskap och utbildning i Stockholmsregionen 31

Skatteutjämningen behöver ändras 32

Trygghet mot brott – och fler poliser omedelbart 33

Bryt utanförskapet! 34

Makt över ditt eget liv 34

Arbetsmarknadspolitik som gör nytta 35

Stockholmarna ska bestämma! 36

Valfrihet och mångfald utvecklar offentlig verksamhet 36

Stopp-lagarna är ett hot mot närdemokratin! 37

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en reformerad bostadspolitik för fler bostäder.1

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nya metoder för att skaffa fram fler studentbostäder.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att börja avveckla fastighetsskatten.2

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka konkurrensen och skapa lägre priser för konsumenterna genom att ta bort kommunernas möjlighet att stoppa etablering av nya butiker när detaljplaner fastställs.1

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av en ny småföretagarpolitik för att skapa fler jobb i bl.a. servicesektorn i Stockholms län och inte minst i skärgården.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fler grönområden i Storstockholm behöver skydd som t.ex. naturreservat.1

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljölotsar på fartyg och sanktioner mot rederier som överträder miljöbestämmelserna i svenska vatten.3

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen vad gäller vilken kommun som skall betala för hemtjänst m.m. på semesterorterna.4

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en bättre kollektivtrafik i Stockholms län.3

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Stockholms län måste få en rättvis andel av statsbidragen till investeringar i vägar och kollektivtrafik.3

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att öka kapaciteten över Mälar-Saltsjösnittet för både bil- och tågtrafiken.3

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en komplett ringled runt Stockholms innerstad.3

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet att snabbt rusta upp väg 73 mellan Fors och Älgviken.3

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det inte är regering och riksdag som skall fatta beslut om trängselavgifter i Stockholm utan invånarna i Stockholms län.3

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell skolpeng och öronmärkta resurser till särskilda insatser för skolor i invandrartäta och segregerade områden.5

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fördelningen av platser på högskolorna skall fördelas efter studenternas önskemål.5

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Södertörns högskolas ansökan om att bli universitet.5

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett reformerat skatteutjämningssystem som är både tillväxtfrämjande och tar hänsyn till det höga kostnadsläget i Stockholmsregionen.6

  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fler poliser i Stockholms län.7

  20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge polisen i Stockholms län resurser för att omgående kunna anställa 500 tjänstemän som kan ta över administrativa uppgifter från polisutbildade tjänstemän.7

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ny integrationspolitik som bättre utnyttjar de idéer och resurser som finns i de invandrartäta områdena och bygger på bl.a. bättre språkkunskaper och en bättre småföretagarpolitik.8

  22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en bättre regional demokrati och ett större regionalt självstyre genom ett ökat inflytande för landstinget.9

  23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att staten inte skall hindra kommuner och landsting som har en öppen attityd att pröva nya och olika lösningar på hur bl.a. vård, skola och omsorg skall skötas.6

  24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten för den gemensamma sektorn att utvecklas och förbättras genom att den enskilda invånaren ges större möjligheter att välja bl.a. skola, vård och omsorg.6

  25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av kvalitetsuppföljningar vid anlitande av entreprenader.6

1 Yrkandena 1, 2, 3, 4, och 6 hänvisade till BoU.

2 Yrkande 3 hänvisad till SkU.

3 Yrkandena 7, 9–14 hänvisade till TU.

4 Yrkande 8 hänvisad till SoU.

5 Yrkandena 15–17 hänvisade till UbU.

6 Yrkandena 18, 23–25 hänvisade till FiU.

7 Yrkandena 19 och 20 hänvisade till JuU.

8 Yrkande 21 hänvisad till SfU.

9 Yrkande 22 hänvisad till KU.

Inledning

Stockholmsregionen kräver inte någon särställning på grund av sin funktion som huvudstad men behöver förståelse för sin särart och betydelse för Sveriges utveckling. Det vilar ett särskilt ansvar på Stockholms län att vårda kulturarv och värna mångfalden inom ett flertal områden.

Huvudstaden rymmer historiska värden i arkitektur och byggnader, ett rikt kulturliv med Dramaten och Operan, en mångfasetterad kulturell utveckling där olika länders kulturer möter varandra och där det historiska möter det framtida. Huvudstaden på vatten rymmer en hel del symboliskt värde för oss som världsmedborgare. Vår vackra huvudstad med sin unika grönska och skärgård ska vara en öppen stad för besökare, för boende och för företagande. Stockholm och dess utbud tillhör hela Sveriges befolkning. Samtidigt är regionen landets ekonomiska centrum där alltfler väljer att bosätta sig, studera och arbeta. Av i huvudsak dessa skäl är det en riksangelägenhet att området utvecklas och får bukt med de stora bostadsbristproblem och trafikinfarkter som idag sätter käppar i hjulet för en positiv utveckling.

Fastighets- och förmögenhetsbeskattningen har, i kombination med att skatteutjämningssystemet bygger på felaktiga förutsättningar, skapat orättvisor. Byggföretagen vågar, med nuvarande spelregler, sällan bygga hyresrätter. Vi måste bygga bort bostadsbristen och leda trafiken runt Stockholm. Stockholms län måste kunna bejaka utveckling och framtidsoptimism. Fler måste få möjlighet att leva och bosätta sig här.

Boende i Stockholmsregionen besitter en enorm och underutnyttjad kompetens och kapacitet. Folkpartiet välkomnar en utveckling som ger fler människor bättre möjligheter i livet. Därför vill vi, Folkpartiet liberalerna, släppa människornas skaparkraft fri. Det är möjligt utan att göra avkall på de gemensamma grundläggande värderingarna om demokrati, jämställdhet och tolerans. Att var och en ges en reell möjlighet att inhämta vårt gemensamma språk är en förutsättning för både demokratin och Sveriges fortsatta utveckling.

I Stockholms län finns mångfald och förutsättningar för en fantastisk utveckling. Men sittande makthavare måste våga släppa loss denna energi och vilja hos människor att få bli delaktiga och bestämma mer själva. Känslan av maktlöshet och utanförskap cementeras med hjälp av olika regleringar och toppstyrning.

Alla Sveriges kommuner och landsting bör få behålla mer av sitt självbestämmande för att i sin tur låta människor, oavsett bakgrund, ålder, hudfärg eller kön få mer makt över sina liv. Ett gemensamt ansvar är att skapa möjligheter och förutsättningar för var och en att kunna utvecklas och förverkliga sina drömmar. Självbestämmandet och möjlighet att påverka är en förutsättning för en fungerande och livaktig närdemokrati. Självbestämmandet föder också den livsnödvändiga kreativitet som en blomstrande företagsutveckling inte kan vara utan.

Bostadspolitik för en fungerande bostadsmarknad

Att ha en egen bostad bör vara en social rättighet. Bostadsbristen är ett problem för de boende i Stockholms län som vill byta bostad, för ungdomar som vill flytta hemifrån och för dem som vill flytta hit. Vården, skolan och många privata företag märker att det blivit svårare att rekrytera personal, eftersom människor med rätt kvalifikationer drar sig för att flytta till Storstockholm eftersom de inte kan få tag i någon lämplig bostad.

Bostadspolitiken måste läggas om i liberal riktning så att fler får möjlighet att välja hur bostaden ska vara och vem som ska äga den. Konkurrensen i byggbranschen måste öka och skatterna sänkas så att de nya bostäderna blir billigare. Folkpartiet står för en politik där olika boendeformer inte ställs mot varandra. Vi behöver fler bostäder av alla sorter: hyresrätter, studentbostäder, bostadsrätter, radhus och villor, äldreboenden och handikapplägenheter. Det politiska systemet ska inte bestraffa eller belöna olika boendeformer. Människor ska kunna bo hur de vill, det är de som ska bestämma! Vi vill bygga mer och bygga billigare i Storstockholm.

Den svenska bostadspolitiken fungerar inte. Bostadsbrist i storstäderna, svarta kontrakt, rivning av fullt användbara lägenheter på krisorter, omständliga bygglovsprocesser, bristande konkurrens, höga kostnader och för liten individuell valfrihet. Detta slår hårt mot Stockholmsregionen. Krisen beror inte på enstaka oförklarliga misstag utan har sitt ursprung i ett ideologiskt systemfel. Under decennier har centralplanering, förmynderi och subventioner präglat den offentliga synen på bostadsmarknaden. Bostadspolitiken har blivit ett eldorado för särintressen och missriktade politiska ambitioner.

Det största problemet är att det byggs för lite

Det finns många problem på Stockholmsregionens bostadsmarknad, men skulle man i dag välja ut ett förhållande som påverkar de flesta andra problem är det helt enkelt detta: det byggs för lite. Om det byggdes fler bostäder under de närmaste åren än som sker för närvarande i Stockholmsområdet, skulle en rad andra problem vara lättare att hantera.

Att det byggs för lite hänger samman med att boende i Sverige är dyrt. Sverige sägs ha världens högsta boendekostnader. Det för med sig att det inte går att räkna hem kalkylen på de nya hyresrätter som skulle behövas på bristorterna. Det är visserligen så att det finns en efterfrågan också på dyra bostäder. I den bästa av världar utlöser tillkomsten av en dyr bostadsrätt en flyttkedja som i slutänden innebär att en bostadslös student får en lya. (Svenska Bostäder har visat att för varje nybyggd lägenhet i Södra Hammarbyhamnen – där sommarens bomässa arrangerades – skapades en flyttkedja där ytterligare tre hushåll fick sin bostadssituation förbättrad.) Men genom den bristande rörligheten på bostadsmarknaden och genom systemet för hyressättning hjälper för närvarande inte tillkomsten av ett antal nya, mer eller mindre exklusiva, bostadsrätter de människor som behöver en billig hyreslägenhet i början av sin ”bostadskarriär”.

Priset på byggmaterial är en viktig del av den totala byggkostnaden. Varför slår inte den utländska konkurrensen igenom i form av sänkta priser på byggmaterial i Sverige? Det är ännu en av de svåra frågorna som saknar tillfredsställande svar i bostadsdebatten. Byggbranschen har formats under en tid av subventioner och regleringar och är full av oligopoltraditioner, kontakter, bindningar och starka intressen – inte minst fackliga. Konkurrensen är avgörande för att det ska byggas mer i Stockholmsregionen. Förutsättningarna för att bygga fler hyresrätter i Stockholmsområdet måste förbättras. Efterfrågan är stor. Därför måste fler byggare lockas att satsa i Stockholmsområdet. Detta är helt möjligt att göra utan nya statliga subventioner. Det politiska systemet ska inte med skatter och avgifter bestraffa eller belöna olika boendeformer.

Bostäderna måste få vara mer olika och flexibla. Många människor föredrar en lägre boendestandard om månadskostnaden blir lägre, men lagstiftningen gör det idag ofta svårt att få ner kostnaderna vid om- och nybyggen. Att bostäder och bostadsområden traditionellt har sett ut på ett visst sätt får inte hindra nytänkande som leder till lägre boendekostnader.

Rättvisare hyressättning – nej till marknadshyror

Med dagens regler för hyressättning kan inte byggföretagen ta ut sina kostnader för nybyggda hyreslägenheter. Följden har blivit att det nästan bara har byggts bostadsrätter och kontor i Stockholms län de senaste åren. Den som vill få igång byggandet av hyresrätter måste se över systemet och tillåta en friare hyressättning för nyproducerade lägenheter. Hyresnämnden ska kunna avgöra hyresnivån före byggstart.

Folkpartiet är emot marknadshyror. Förändringar i hyressättningssystemet måste äga rum inom ramen för bruksvärdesprincipen. Den har som syfte att ge ett starkt besittningsskydd för hyresgästerna och har verkat dämpande på hyresutvecklingen. Inom ramen för bruksvärdesprincipen finns dock utrymme för förändringar som bryter med det planekonomiska tänkandet i den svenska bostadspolitiken. Hyressättningen bör tydligare än hittills ta hänsyn till bland annat bostadens läge i en fastighet, bostadens standard och utrustning samt fastighetens läge. Det skulle skapa en större mångfald i utbud och en bättre anpassning mellan utbud och efterfrågan.

Fler studentlägenheter

Bristen på bostäder för studenter och andra ungdomar är ett stort problem i Storstockholm. Svårigheten att hitta någonstans att bo avskräcker ungdomar från andra delar av landet från att söka utbildningar vid länets universitet och högskolor. Många av länets egna ungdomar tvingas bo kvar hos sina föräldrar. Det gör det extra angeläget att hitta nya metoder för att bygga billigare småbostäder och stimulera byggandet av studentbostäder. De kan med fördel spridas ut och ingå i bostadsprojekt som genomförs i olika kommuner. En annan möjlighet är att omvandla tomma kontor till studentbostäder. Bland annat de allmännyttiga bostadsföretagen har i många kommuner en betydande mängd kommersiella lokaler och tomma kontor som kan bidra till att lösa bristen på studentbostäder genom att konverteras till bostäder. Kommunerna kan också utlova ett enklare planförfarande och därmed underlätta för de privata fastighetsägare som vill omvandla sina fastigheter till bostäder. Även okonventionella lösningar, som fartyg och tillfälliga bostadsbaracker, måste prövas.

Folkpartiets förslag om skattefrihet för uthyrning av rum i privatbostäder skulle göra det möjligt att snabbt få fram betydligt fler lagliga hyresrum. Det skulle både effektivisera användningen av det befintliga bostadsbeståndet och råda bot på den allra mest akuta bostadsbristen, inte minst bland studenter.

Börja sänka fastighetsskatten

Fastighetsbeskattningen ska avskaffas på sikt. Folkpartiet anser att avskaffandet av skatten ska ske stegvis och inledas omgående genom att taxeringsvärdena återgår till 1997 års nivåer. Därefter ska taxeringssystemet ses över och skatten börja sänkas. Mer detaljer om detta finns i Folkpartiets ekonomiska motion.

För många människor är det huvudsakliga sparandet lagt i boendet. Fastighetsskatt och i många fall förmögenhetsskatt gör att boendet blir orimligt högt beskattat och boendekostnaderna oöverkomliga – inte minst i Stockholms län. Vi vill påpeka det orimliga i att de stigande taxeringsvärdena i länet har medfört att många äldre, ofta med små pensioner, får sina boendekostnader kraftigt höjda, trots att de bor kvar i samma hus sedan årtionden och inte får någon ökad skattekraft när taxeringsvärdet stiger. För dem är kombinationen av fastighetsskatt och förmögenhetsskatt extra betungande. Med Folkpartiets förslag om att stegvis avskaffa förmögenhetsskatten skulle många redan från nästa år slippa bortåt tre fjärdedelar av den skatt som idag utgår på värdet av deras småhus.

Ökad konkurrens för lägre priser

De svenska matpriserna är bland de högsta i EU, och Stockholmsregionen är inget undantag. Samtidigt finns det i den här regionen, tack vare den höga folktätheten, extra goda förutsättningar till ökad konkurrens och sänkta matpriser – om plan- och bygglagen ändras så att fler aktörer släpps in på marknaden.

De många nya livsmedelshallarna och stormarknaderna har på många orter bidragit till att pressa ned livsmedelspriserna. Samtidigt är prisskillnaderna stora mellan olika regioner. Konkurrensverket har pekat på olika kommuners tillämpning av plan- och bygglagen som en viktig förklaringsfaktor till detta. För detta bär den socialdemokratiska regeringen ansvaret i och med att den 1997 återinförde kommunernas rätt att hindra etablering av handel och därmed rev upp den konkurrensbefrämjande reform som togs fram under Folkpartiets ledning 1992.

Det finns naturligtvis ett kommunalt intresse av att stadsplaneringen är god, infrastrukturen fungerar, miljöintressen värnas och olika typer av servicebehov kan tillgodoses. Kommunernas planmonopol ska användas för att tillgodose de här övergripande intressena, inte till att försvåra den lokala konkurrensen. Bestämmelserna om möjlighet till reglering av handelsändamålet i detaljplan bör tas bort. Detta är den enskilda åtgärd som skulle betyda mest för att pressa ner priserna i Stockholmsregionen såväl som i övriga landet.

Kultur och natur som källa för turism

Turismen är den näringsgren som växer snabbast i världen. Kultur och natur lockar allt fler resenärer. Utbudet av upplevelseresor och storstadsturism blir allt större. Stockholm har med sina museer – som Skansen –, sina teatrar och sina många restauranger och andra nöjen stora möjligheter att locka fler turister. Det skulle innebära både fler arbetstillfällen och högre skatteinkomster.

Vi slår vakt om nationalscenerna och övriga nationalklenoder i huvudstaden. Här ska det svenska kulturarvet bevaras och vidareutvecklas. Det måste vara institutionernas roll och betydelse för hela landet som ska avgöra storleken på de statliga anslagen, inte om de råkar ligga i Stockholmsregionen eller inte.

Med vår småföretagarpolitik vill vi folkpartister stödja företagen inom turist- och servicebranschen, vilket i nästa led göra det lättare för svenskar och andra att ta del av det stora kulturutbudet och av den vackra natur som inte minst Stockholms skärgård erbjuder.

Naturvård och utveckling kan förenas

Stockholmsregionen kommer att fortsätta att växa. Därför behövs naturreservat och andra skyddsåtgärder som bevarar grönområden, värdefulla natur- och friluftsområden. Den som dagligen lever i storstadens brus och buller måste lätt och snabbt kunna ta sig till orörd natur och tystnad. Strandskydd och allemansrätt gör det möjligt för alla att röra sig i naturen, i skogen, nära vatten och strandlinjer. Reglerna för strandskydd ska tillämpas hårdare i områden där trycket från exploatering är stort.

Det finns ingen motsättning mellan en växande region och en framtida tillgång till grönområden och natur. Markområdena i länet räcker till både och. Det gäller att avgöra vilka skogar, naturområden och ängsmarker som permanent måste fredas. Fler områden och så kallade ”gröna kilar” måste ges kvalificerat skydd som naturreservat eller på annat sätt skyddas.

Problemen när man ska göra avvägningar mellan trafik och miljö kan minskas genom en rationell och genomtänkt trafikplanering. Man kan inte avstå från någon del. Utbyggd kollektivtrafik och nya trafikleder, tuffa krav på sjö- och godstrafik – alla åtgärderna behövs. I en växande region minskar inte behovet av person- och godstransporter. Vi måste arbeta för ett hållbart samhälle. Användningen av fossila bränslen måste fortsätta att minska. Vi vill gynna miljövänlig och framtidsinriktad energi och teknik.

Arbetet för en renare och friskare Östersjö måste fortsätta med kraft – detta om något är avgörande för våra barn och barnbarn. Vi vill verka för miljölotsar på alla lastfartyg som trafikerar Östersjön. För att minska utsläppen av olja och miljögifter är införandet av sanktioner vid överträdelser av bestämmelser en viktig åtgärd. För att detta ska vara möjligt krävs att alla länder vid Östersjön har mottagningshamnar för förorenat vatten. Klassa Östersjön som ett särskilt känsligt område och inrätta marina reservat täckande Östersjöns alla huvudbiotoper!

En levande skärgård

Stockholms skärgård saknar motstycke i världen. Den är dels permanent boplats för cirka 10.000 människor, dels ett värdefullt rekreationsområde för hundratusentals människor, dels en turistmiljö utan motstycke för än fler besökare – men främst av allt utgör Stockholms skärgård med sina 30.000 öar den naturliga miljön för fåglar, fiskar, däggdjur och andra djur och växter, som berikar allas våra liv.

Vi måste bevara skärgården levande – varmed förstås att skärgården ska vara levande för växter och djur, för bofasta, för sommargäster och inte minst för alla turister som söker sig hit.

För att detta ska vara möjligt måste skärgården vårdas – människans slitage på naturen måste begränsas så att naturen själv till sist blir den som sätter ramarna för hur mycket vi kan tillåta oss njuta utan att den minskar i naturlighet och attraktionskraft för framtida generationer av både djur, växter och människor.

Utan en fast befolkning minskar allas möjligheter att uppleva och njuta av skärgården. Det handlar om att åstadkomma en levande skärgård och särskilda lättnader för att underlätta boende och arbete. Folkpartiets småföretagarpolitik med bland annat mindre byråkrati och lägre skatter inom tjänstesektorn skulle gynna skärgårdens invånare.

Länet har några av landets mest sommarhustäta kommuner. I dag måste de här skärgårdskommunerna stå för kostnaderna för bland annat hemtjänst, när folk ”från stan” åker ”till landet” under sommaren. Det bör vara kommunen där den hjälpbehövande bor permanent och betalar skatt, som står för kostnaden. Därför vill vi se över det så kallade vistelsebegreppet i socialtjänstlagen.

Trafik för en världsstad på 2000-talet

Stockholmsregionens roll som tillväxtcentrum för hela landet är oomtvistlig och dess fortsatta utveckling är därför av central betydelse för att trygga hela Sveriges framtida välstånd. En avgörande faktor för att Storstockholm ska kunna spela denna roll är att den sedan lång tid eftersatta kommunikationsapparaten rustas upp och byggs ut. Framkomligheten måste ökas för båda person- och varutransporter. Huvudlinjen måste vara en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken. Dagens diskussion om den växande biltrafiken och om trängselavgifter ska ses mot bakgrund av bristerna i kollektivtrafiken och otillräckliga investeringar i vägar och järnvägar under de senaste årtiondena.

Huvudstadsregionen har en fjärdedel av landets totala trafikarbete, men har under decennier fått nöja sig med cirka tio procent av de statliga väganslagen. Även i fråga om den spårbundna trafiken har Stockholms län blivit styvmoderligt behandlat. Tydligast syns dagens katastrofala trafiksituation i den skriande bristen på kapacitet i Saltsjö-Mälarsnittet, alltså transporter över Mälarens utlopp i Saltsjön, vilken avspeglar sig i ändlösa köer längs infartsleder och i innerstaden samt i stora störningar i järnvägstrafiken. Detta har resulterat i två snabbt växande problem:

  • Huvudstadsregionen hotas av en tydlig tudelning mellan norr och söder med svåra ekonomiska och sociala konsekvenser.

  • Vidare hotar en närmast total trafikinfarkt i huvudstadens kärna, landets viktigaste arbetsområde och rikets ekonomiska centrum.

Dagens bristande infrastruktur är också ett direkt hot mot kulturhistoriska värden av riksbetydelse. Avsaknaden av en ringled gör att mycket stora delar av genomfartstrafiken passerar på den sexfiliga motorväg som dragits i ytläge genom Stockholms medeltida stadskärna – ett ständigt pågående kulturhistoriskt övergrepp sedan 50 år tillbaka.

För att lösa denna redan akuta situation krävs en helhetslösning med främsta syfte att kraftigt öka både spår- och vägkapaciteten över Saltsjö-Mälarsnittet. Vi kräver därför att järnvägskapaciteten mellan norr och söder fördubblas genom en ny pendeltågstunnel under innerstaden för att lösa getingmidjeproblematiken och ge pendeltågsresenärerna kraftigt ökad standard genom nya bytespunkter och högre turtäthet. Vi vill också bygga ut de andra spårsystemen: tunnelbana och snabbspårväg. Vår politik möjliggör ytterligare ökad kollektivtrafikandel. Stockholm har redan idag en av världens högsta kollektivtrafikandelar, den ska bli än högre i hela länet.

Huvudstaden måste ha en modern och effektiv kollektivtrafik med både tåg och bussar. Det innebär satsningar på utbyggda spårsystem, nya lok och vagnar, och ett gott underhåll av tågen, rälsen och annan infrastruktur. Regionen har tagit mer än sitt finansiella ansvar, nu måste staten ta sitt. Nu måste staten betala för de investeringar som behövs, och som är statliga åtaganden, så att Stockholm kan fortsätta att fungera.

Stockholm behöver en komplett ringled

Folkpartiet kräver vidare att en komplett ringled byggs. Den är nödvändig för att Stockholms innerstad ska fungera med alla transporter som dess företag och invånare behöver. Ringen med Österleden är den enda lösning som gör det möjligt att avlasta innerstaden och skapa en bättre stadsmiljö.

I Dennisöverenskommelsen var Socialdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet överens om att prioritera ringleden före en västlig förbifart. Detta är enligt vår uppfattning fortfarande den riktiga prioriteringen, eftersom ringen både skapar en ny kringfart och avlastar innerstan. Vi kräver därför att byggandet av ringleden påbörjas omedelbart. Regeringens blockerande av Österleden måste upphöra.

En av landets mest olycksdrabbade vägar är väg 73. Särskilt sträckan mellan Nynäshamn och Västerhaninge är underdimensionerad för den stora trafiken till bland annat Gotlandsfärjorna. ”I de flesta övriga länen i Sverige har vägar med motsvarande trafikmängder sedan länge en högre standard”, skriver Vägverket i en beskrivning över sina planer för en ombyggnad av vägen. Vi önskar att utbyggnadsplanerna av väg 73 (sträckan Fors–Älgviken) förverkligas snarast möjligt.

För att lösa upp några av de värsta flaskhalsarna i det statliga vägnätet kräver vi också bland annat en ny koppling mellan E 18 och E 4 via Kymlingelänken (Sundbyberg och Stockholms städer) samt byggandet av Huvudstaleden (Solna kommun) i en lång tunnel. De sydöstra förorterna behöver också bättre vägförbindelser till E 4:an över Haninge- och Södertörnslederna.

Trafikpolitiken måste gå hand i hand med arbetet för miljön och naturen. Bilen behövs även i storstaden. En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter dock ett transportsystem med betydligt miljövänligare motorer och drivmedel än dagens. Därför behövs en fortlöpande introduktion av ny teknik som minskar motorernas bränsleförbrukning och utsläppen av luftföroreningar. Den nödvändiga utbyggnaden av trafiknätet leder oundvikligen till att tidigare orörd natur påverkas. Sträckningen av nya vägar och järnvägar måste alltid prövas noggrant så att så få naturvärden som möjligt behöver offras. I vissa fall kan nya trafikleder ge positiva naturvårdseffekter genom att leda bort trafik från viktiga naturområden.

Regeringen ska inte besluta om trängselavgifter i Stockholm

Folkpartiet har sagt nej till trängselavgifter och vägtullar. När trängselavgifter i Stockholm nu tycks bli verklighet är det oacceptabelt att projektet trumfas igenom i en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet på riksnivå. Ledaren för det socialdemokratiska partiet i Stockholms stad lovade uttryckligen att det inte skulle bli någon form av biltullar eller trängselavgifter under denna mandatperiod.

Den absolut största delen av trafiken på Stockholms stora trafikleder är trafikrörelser inom länet. Stockholms län är en gemensam arbets- och bostadsmarknad och frågan om trängselavgifter påverkar direkt den lokala trafikvardagen för alla som bor i Stockholmsregionen. Av den anledningen menar vi att att det slutliga avgörandet måste ligga på regional nivå. Då räcker det inte med att den socialdemokratiska ledningen i Stockholms stadshus nickar bifall.

Vi tycker att den här typen av frågor ska avgöras inom ramen för ett regionalt självstyre och i det regionala organ som redan finns, Stockholms läns landsting. I andra hand kan frågan avgöras i en folkomröstning där alla väljare i Stockholms län får vara med om att rösta i frågan.

Kunskap och utbildning i Stockholmsregionen

I Folkpartiets motioner om grundskolan och gymnasieskolan beskrivs den liberala visionen för en nystart på skolpolitikens område. Stor frihet för enskilda skolor, rätt för eleverna att välja mellan friskolor och olika kommunala skolor och så kallade magnetskolor, i kombination med en skolpolitik som sätter kunskap och arbetsro i centrum, kan ge många barn och ungdomar nya framtidsmöjligheter.

Vi vill öka, inte minska, möjligheterna för enskilda skolor. Därför är vi motståndare till inskränkningar i friskolornas möjligheter. Vi vill i stället försäkra alla ungdomar om möjligheterna att kunna välja genom att en liknande rätt till fritt skolval genomförs för den kommunala skolan som redan finns för friskolor. En viktig åtgärd är att stärka rätten till likvärdig skolgång genom en nationell skolpeng där en betydande andel öronmärks för elever med särskilda behov samt skolor i områden som av socioekonomiska skäl behöver extra mycket resurser.

Segregationens effekter slår hårt också på skolans område. Samtidigt är skolan den bästa tänkbara murbräckan i arbetet för ökad integration, vilket visas inte minst genom det framgångsrika arbete som den senaste mandatperioden bedrivits på skolområdet i Stockholms stad under liberal ledning. Genom att satsa på svenska språket och läsning, genom att ställa krav och visa tydliga förväntningar kan skolan hjälpa elever att lyckas bra. Föräldrar med låg utbildning och dåliga svenskkunskaper behöver inte se utanförskapet föras vidare till nästa generation. Därför vill Folkpartiet öronmärka extra resurser för särskilda insatser för skolor i invandrartäta och starkt segregerade områden. En sådan satsning skulle betyda mycket, inte minst för Stockholmsregionens många barn och ungdomar med rötter i andra länder.

Särskilt stort är reformbehovet för den havererade gymnasieskolan. En modell för en tydlig uppdelning i studieförberedande och yrkesinriktade program presenteras i vår gymnasiepolitiska motion. Där beskrivs också vår vision om en ny och moderniserad lärlingsutbildning på gymnasienivå. I Stockholmsregionen med dess mångfasetterade näringsliv skulle en sådan lärlingsutbildning ge stor valfrihet och många utvecklingsmöjligheter för eleverna.

Antalet sökande till många högskoleutbildningar i Stockholmsregionen är stort, och många länsbor tvingas söka sig till andra delar av landet för att kunna få den önskade utbildningen. Detta är till stora delar en följd av att den socialdemokratiska regeringen bara lyssnar till utbildningsfabrikens krav på framtidsplanering och hittills har varit mycket måttligt intresserad av ett system för fördelning av utbildningsplatser som tar någon större hänsyn till studenternas egna önskemål.

Folkpartiet vill införa en studentpeng där studenternas eget val avgör fördelningen av platser, både mellan skilda ämnesdiscipliner och mellan olika lärosäten. Resursfördelningssystemet måste utformas så att högskolor som har ett högt sökandetryck tillförs mer resurser, om de har möjlighet och är intresserade av att utöka.

Statens politik på högskoleområdet har ibland prägeln av regionalpolitik, där studenternas önskemål och undervisningens och forskningens kvalitet får stå tillbaka för lokala och regionala krav om satsningar. Södertörns högskola har lämnat in en ansökan om att få bli universitet. Vi vill att bedömningen ska göras helt på akademiska grunder och inte påverkas av att det redan finns flera universitet i regionen.

Skatteutjämningen behöver ändras

Ett hinder för bättre utveckling och tillväxt i Stockholmsregionen är den nuvarande konstruktionen av skatteutjämningssystemet. Att människor ska ha samma möjligheter till grundläggande kommunalt finansierad service oavsett var de bor i landet är en grundläggande socialliberal princip. Ett system för utjämning av de kommunalekonomiska förutsättningarna är därför både rimligt och nödvändigt.

Dagens system leder dock till orimliga följder både för kommunernas ekonomi och för medborgarnas situation. Bostadsbristen i Stockholmsregionen har delvis förvärrats av att vissa kommuner i länet förlorar på att det byggs nya bostäder och att människor flyttar till kommunen. Sådana effekter kan aldrig försvaras. De regeländringar i utjämningssystemet som Folkpartiet verkar för har som gemensam nämnare att stimulera kommunerna att vidta egna åtgärder för att förbättra sin situation. Bland annat skulle den så kallade Pomperipossaeffekten försvinna, det vill säga om skatteintäkterna i en kommun växer, ska kommunen inte behöva betala hela beloppet plus mer därtill till utjämningssystemet. En kommun ska inte gå back för att dess invånare får löneökning!

Vår poäng är att även skatteutjämningssystemet ska vara tillväxtfrämjande. Vi är övertygade om att de flesta kommuner och landsting redan på ganska kort sikt skulle vara vinnare i vårt system. Om Folkpartiets linje bifalls kommer tillväxtkommuner och tillväxtregioner att ha ett bättre ekonomiskt utfall än i dagens system. På sikt skulle människor i alla regioner bli vinnare.

Det gällande systemet för kostnads- och inkomstutjämning är oöverskådligt och innebär att slutresultatet för den enskilda kommunen ibland blir starkt beroende av hur en viss enskild faktor faller ut. Inkomstutjämningen med nuvarande konstruktion ger skenande betalningsflöden. Ett talande exempel är Stockholms läns landsting, som är den enda nettobetalaren i landstingens utjämningssystem – alla andra landsting och regioner är nettomottagare.

Det är dags att renodla systemet och minska antalet ingående faktorer. Inkomst- och kostnadsutjämning bör ses samlat och inte separerat som i dagens system. Detta skulle inte minst leda till en positivare behandling av kommuner och landsting i Stockholmsregionen, där de högre inkomstnivåerna måste ses i ljuset av den allmänt högre kostnadsnivån. (Ett tydligt exempel på detta är att Stockholms läns landsting får betala till övriga landsting för att stockholmarna har mer i lön och betalar mer i inkomstskatt än genomsnittet för landet, men landstinget får ingenting tillbaka för att även vårdpersonalens löner är högre i Stockholms län än i resten av landet.) En principskiss för ett sådant reformerat utjämningssystem presenteras närmare i Folkpartiets kommittémotion om kommunal ekonomi.

Trygghet mot brott – och fler poliser omedelbart

Det minsta som kan krävas av ett demokratiskt samhälle är ett grundläggande skydd mot övergrepp. Många människor i Stockholms län litar inte längre på att polisen kommer när den behövs och avstår från att lämna sina hem på kvällarna. Det är ett misslyckande för det öppna, demokratiska samhället varje gång någon avstår från att delta i föreningsmöten, gå på bio eller ta en promenad på grund av rädsla för att utsättas för brott. Kampen för trygghet är också en jämställdhetsfråga av stor vikt. Långt fler kvinnor än män avstår från sina rättigheter av rädsla för att utsättas för brott. ”Vardagsbrott” som skadegörelse och inbrott är mycket allvarliga för den som drabbas. Stockholmarnas oro och rädsla måste tas på stort allvar. När vi inte klarar av att garantera trygghet mot brott stängs människor in och samhället bidrar därmed på ett negativt sätt till att de förlorar makten över sina egna liv.

Vi behöver fler poliser i Stockholms län! Vi föreslår som en omedelbar åtgärd – inom ramen för det förslag som läggs fram i Folkpartiets motion om rättsväsendet – att polisen i Stockholms län får anställa 500 civilanställda tjänstemän. Med denna snabba personalökning skulle motsvarande antal polisutbildade tjänstemän omgående kunna sättas in på de mest angelägna polisområdena: narkotikabekämpning, misshandel, stöld, ungdomsbrottslighet och rasistiska brott. För att underlätta att fler polisutredningar görs bör polisen i Stockholms län omgående ges ekonomiska möjligheter att göra dessa civilanställningar samtidigt som det skapar nya rationaliseringsmöjligheter och utrymme för kraftig kvalitetsutveckling av den synliga närvaron av poliser ute på gator och torg.

Fler poliser på gator och torg skulle sända en signal till alla brottslingar att de måste räkna med att staten inte kommer att fortsätta att visa samma passivitet som hittills när det gäller att bekämpa brottsligheten. Vi är övertygade om att denna åtgärd har stor acceptans bland allmänheten. Så omfattande som brottsligheten blivit i Stockholms stad och län duger det helt enkelt inte att vänta på fler färdigutbildade poliser. Varje polis som kan delta i det vanliga polisarbetet måste ges möjlighet till detta genom att slippa administrativa rutinuppgifter.

Bryt utanförskapet!

I vår region finns de mest ekonomiskt välsituerade bostadsområdena men också några av de fattigaste. I spåren av miljonprogrammet har klyftorna mellan områden växt sig allt större. I många och stora bostadsområden är arbetslösheten förfärande, och barn och ungdomar växer upp utan särskilt många vuxna i omgivningen som har arbete.

Men när bristerna ska lindras sker det med Socialdemokraternas ovanifrånperspektiv med den så kallade storstadssatsningen och andra selektiva och tidsbegränsade stöd. Den idérikedom och företagsamhet, som finns hos de boende i områdena, kvävs i ett sådant system och detta drabbar såväl svenskfödda som utlandsfödda som vill vara med och ta ansvar för vårt gemensamma samhälle. De förväntas att plötsligt bli delaktiga när alla avtal redan är påskrivna och när projektplaner och anställningar är fastspikade.

Storstadssatsningarnas pengar har dessutom mer stjälpt än hjälpt de drabbade områdena. Problem, orättvisor och utanförskap har cementerats när projektanställda nya tjänstemän, utifrån och ovanifrån, fått i uppgift att med kortsiktighet och godtycklighet fördela pengarna. Redovisning och uppföljning har inte heller fungerat tillfredsställande.

Makt över ditt eget liv

Den skarpa segregation vi ser runt om i vår region är i grunden social. Arbetslöshet och fattigdom, brist på utbildning och service är avgörande snarare än etniciteten. Men det går aldrig att bortse från det faktum att dessa sociala faktorer i betydligt högre grad slår mot människor med invandrarbakgrund. Nyanlända flyktingar såväl som tredje generationens invandrare drabbas av bristande möjligheter att själva styra över sitt bostadsval. Därigenom är deras barn styrda till de skolor som redan har en mycket stor andel barn med annat språk än svenska. Så går det sociala arvet vidare.

Vårt huvudgrepp i integrationspolitiken handlar om makt. Människor måste få makt över sin egen vardag. Det handlar först och främst om vägar till arbete, egen försörjning men också självrespekt och självbestämmande. Utbildning är då avgörande. Skolpolitiken har därför en huvudroll i integrationspolitiken. De som är väl etablerade i vårt samhälle kan alltid bestämma mycket själva. Det räcker inte för oss. Vi vill att alla människor ska ha makten över sin egen vardag. Rätten att välja friskolor – men även att välja mellan olika kommunala skolor – och möjligheten att själv avgöra vem som ska vara familjens husläkare är några viktiga vardagsbeslut som människor måste få kunna ta själva. Alla bör ha makt över sitt eget boende, möjlighet att byta bostad men också mer att säga till om i bostadsområdet. Rätt att välja barnomsorg, skola, vårdgivare och möjligheten att äga sin egen bostad är därför viktiga delar av liberal integrationspolitik.

Arbetsmarknadspolitik som gör nytta

Under det senaste decenniet har ett småföretagarklimatet å ena sidan och den tilltagande segregationen å andra sidan varit centrala frågor i den politiska debatten. På båda områdena och särskilt i kombination har dock alldeles för lite hänt. Det traditionella näringspolitiska stödet måste formas om, med behoven och önskemålen även hos människor i Stockholms utsatta förorter som ledstjärna. Omläggningen av arbetsmarknadspolitiken, med stora möjligheter för individer och grupper att själva forma de verktyg de behöver för att ta sig in på arbetsmarknaden, betyder extra mycket för människor i segregerade förorter.

Folkpartiet föreslår en radikal omläggning av arbetsmarknadspolitiken (som finns presenterad mer utförligt i andra motioner); vi är övertygade om att en sådan förändring har allra mest att erbjuda dem som idag står längst ifrån arbetsmarknaden. Stora grupper arbetslösa finns idag hos socialtjänsten, inte för att de har sociala problem som socialtjänsten kan hjälpa till med utan för att de aldrig lyckats kvalificera sig för a-kasseersättning. När arbetsmarknadspolitiken läggs om måste också a-kassan sluta vara inträdesbiljetten till den service och det stöd man kan få för att ta sig in på arbetsmarknaden.

Regeringen har satt som mål att halvera socialbidragsberoendet. Det är bra att den äntligen uppmärksammar det faktum att hundratusentals människor i vårt land står utanför arbetsmarknaden och dess skyddsnät. Det får dock inte bli som så många gånger förr, nämligen att statistiken är viktigare än människorna. Det långvariga socialbidragsberoendet måste ersättas av möjligheter att få egen försörjning genom jobb och företagande, inte genom nya statistiska tricks. Företagsklimatet måste bli mycket bättre. En lång rad konkreta förändringar behövs för att underlätta för människor att gå från bidragsberoende till eget företagande. Det måste vara möjligt att förverkliga en idé om en försörjning oavsett om det gäller att sälja någon typ av tjänster, öppna en butik eller bli agent för en importvara. F-skattsedel till alla, förenklingar för småföretag, mikrolån, möjlighet att omvandla socialbidrag till ”starta eget” och sänkta arbetsgivaravgifter inom tjänstesektorn, där mycket av det nya företagandet kommer att växa fram, är några små men viktiga förändringar.

Det är en skam att vi fortfarande behandlar en majoritet av invandrare och flyktingar som kommer till Sverige som ett kollektiv och inte som unika individer, där språkutbildningen anpassas efter vars och ens förutsättningar. Därför krävs adekvat validering av i utlandet/hemlandet förvärvad utbildning och en därefter anpassad språkutbildning, där stor hänsyn tas till individuella förutsättningar och blivande arbetsmarknad.

Stockholmarna ska bestämma!

Ett vidgat regionalt självstyre innebär att folkvalda organ får ett ökat direkt inflytande. Möjligheterna till granskning och öppen debatt stärks genom det regionala parlamentariska arbetet. Medborgarna får genom detta ökad insyn, bättre möjligheter att utkräva politiskt ansvar och därmed ökad makt.

Ett vidgat regionalt självstyrelseansvar bör införas i vårt län. I Stockholmsregionen driver andra partier på för att det ska skapas ett nytt beslutsorgan som ska väljas indirekt av kommunerna i regionen. Detta nya kommunalförbundsliknande organ ska enligt dessa tankar överta vissa uppgifter från den statliga länsstyrelsen. Vi vänder oss bestämt emot dessa planer eftersom det redan finns ett folkvalt regionalt organ i form av Stockholms läns landsting. Det är från länsstyrelsen till landstinget som överföringen av uppgifter bör ske i Stockholms län.

Självfallet förutsätts inte ansvarsfördelningen mellan kommunerna och landstinget påverkas av detta. Ett överförande av uppgifter från länsstyrelsen till landstinget är angeläget för att främja regionens utveckling, ett rationellt användande av begränsade resurser och en nödvändig demokratisk förankring av ofta kontroversiella avgöranden.

Valfrihet och mångfald utvecklar offentlig verksamhet

Enligt vår mening måste den offentliga sektorn utvecklas genom att den enskilde invånaren ges stora möjligheter och valfrihet att välja bland olika utförare. Därför är det viktigt att det finns en mångfald av producenter. Såväl privata som offentliga verksamheter ska kunna delta i produktionen av gemensamma tjänster på lika villkor. Inte minst personalens egna initiativ och självbestämmande är en förutsättning för valfrihet och mångfald i till exempel sjukvården. Personaldrivna husläkarmottagningar, fri etablering för husläkare och privata förlossningskliniker drivna av barnmorskorna själva har visat goda resultat och också satt press på den landstingsdrivna vården att bli mer attraktiv som val för patienter och personal.

En viktig utgångspunkt är att de gemensamma tjänsterna är gemensamt finansierade, så att inte plånbokens storlek avgör vilken omsorg den enskilde medborgaren får. För Folkpartiet är alltså inte det viktiga vilken huvudman som står för en vårdinsats, utan att den görs med hög kvalitet av välutbildad och välmotiverad vårdpersonal och att vi alla ställer upp och finansierar vården gemensamt och solidariskt.

I en storstad finns givetvis större möjlighet än i en glesbygd att skapa valfrihet inom vård, skola och omsorg, och visst har stockholmarna en större valfrihet än andra svenskar vad gäller de här tjänsterna. Men man får inte glömma bort att nya idéer, som tänds och testas i vår region, sedan kan sprida sig till resten av landet om de visar sig vara bra. Att motarbeta privata alternativ i Storstockholm idag innebär en stagnation i resten av landet i morgon.

Det är viktigt att kvalitetsaspekter har en central roll vid anlitande av entreprenörer. Därför måste kommuner och landsting göra fortlöpande uppföljningar av alla entreprenader på samma sätt som de följer upp sin egen verksamhet.

Stopp-lagarna är ett hot mot närdemokratin!

Den av regeringen genomdrivna stopp-lagen mot privata akutsjukhus bör omedelbart upphävas, eftersom den på ett odemokratiskt sätt inskränker de folkvalda landstingens självstyre. Varje landsting bör själv besluta om vilka utförare det ska ha och Folkpartiet avvisar stopp-lagar som sätter landstingens självstyre ur spel. Staten ska inte hindra kommuner och landsting som har en öppen attityd till att pröva nya och olika lösningar.

I en storstadsregion är det dessutom extra viktigt att det finns olika arbetsgivare att välja bland för att kunna klara den långsiktiga personalförsörjningen. De offentliga monopolen misslyckas ofta med uppgiften att vara en bra arbetsgivare. Genom att ge olika producenter möjlighet att utveckla idéer och lösningar skapas en dynamisk miljö som är till nytta för såväl allmänheten som personalen.

Stockholm den 22 oktober 2002

Martin Andreasson (fp)

Gunnar Andrén (fp)

Helena Bargholtz (fp)

Mia Franzén (fp)

Carl B Hamilton (fp)

Nina Lundström (fp)

Ana Maria Narti (fp)

Birgitta Ohlsson (fp)

Karin Pilsäter (fp)

Mauricio Rojas (fp)

Gabriel Romanus (fp)

Nyamko Sabuni (fp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Näringsutskottet

Händelser

Inlämning: 2002-10-23 Hänvisning: 2002-10-30 Bordläggning: 2002-10-30

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (26)