Stoppa våldet i förorterna

Motion 2018/19:487 av Robert Hannah (L)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att erkänna våldet i de svenska förorterna som en nationell kris och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fler närvarande poliser ska finnas i de särskilt utsatta områdena och tillkännager detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att lyfta utsatta områden och tillkännager detta för regeringen.
4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta efter Södertäljemodellen i resten av Sverige för att få stopp på gängkriminaliteten och tillkännager detta för regeringen.
5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner måste ha individuella handlingsplaner för varje person som vill komma ur gängkriminalitet och tillkännager detta för regeringen.
6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vistelseförbud för gängkriminella som begått brott i utsatta områden och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Våldet i de svenska förorterna har på senare år nått rekordnivåer. Att stoppa gängkriminaliteten har idag blivit en av Sveriges största utmaningar. För att kunna göra det så måste först och främst de svenska politikerna inse allvaret och erkänna våldet som en nationell kris. Det är först då som vi kan sätta in rätt insatser för att vända på utvecklingen i de områden som polisen klassar som särskilt utsatta.

Allt pekar på att det är de små pojkarna vars föräldrars integration misslyckats som tidigt mobbar klasskamrater och snabbt hamnar i fel umgänge utan vuxnas uppmärksamhet och senare i livet växer upp och ansluter sig till kriminella gäng. Det är vår plikt att hindra dessa kriminella gäng från att både förstöra enskildas liv och förstöra tryggheten i förorter.

Bristen på poliser visar sig tydligt i den gängkriminalitet som idag växer sig större i de olika förorterna i landet. Det behövs fler synliga och närvarande poliser i de utsatta områdena. Polisen ska inte bara vid utryckningar visa sig tillgänglig, utan polisens närvaro ska vara ett naturligt vardagsinslag i dessa områden. Detta görs tyvärr inte av sig självt, utan regeringen måste nu lyssna på oroligheterna i landet och tillsätta fler poliser omgående.

Dessutom bör domstol kunna utfärda vistelseförbud för gängkriminella som begår brott i utsatta områden. Personer som tillhör dessa nätverk har sin status i särskilda stadsdelar – genom att förbjuda dem att återvända till dessa områden bör man kunna förhindra att fler brott begås i områdena.

Att inrätta ett nationellt råd för utsatta områden innebär att rådet bland annat ska samla polis, skola, socialtjänst och civilsamhället för att tillsammans vända den negativa utvecklingen i de utsatta områdena.

Alliansregeringen införde i regeringsställning ett så kallat prestationsbaserat stimulansbidrag för utsatta stadsdelar som gav positiva effekter. Regeringen har nu valt att avskaffa satsningen på stimulansbidrag. Det måste tillbaka.

Sverige måste lägga sitt fokus på att öka vanligt folks trygghet i vardagen. Polisen, kommunerna och alla medborgare behöver samarbeta mycket närmre för att göra Sverige tryggt igen. För att lyckas krossa gängen behöver man satsa på Södertäljemodellen – där man genom holistiskt polisarbete lyckades få stopp på gängen. Modellen innebär att polisen identifierar det problem som ska bekämpas, och hur, innan man börjar bekämpa det, för att kunna uppnå större resultat. Man tar ett bredare grepp än att bara lagföra kriminella. Att stärka lokalsamhället och trygghet står i fokus.

Kommunerna ansvarar till stor del för avhoppare och andra som vill lämna kriminalitet bakom sig. Men ofta möter personer som söker hjälp inte rätt stöd. Därför bör kommuner tvingas ta fram individuella handlingsplaner för varje person som vill lämna kriminalitet och gäng bakom sig.

Robert Hannah (L)