Till innehåll på sidan

med anledning av prop. 2008/09:119 Strandskyddet och utvecklingen av landsbygden

Motion 2008/09:MJ6 av Wiwi-Anne Johansson m.fl. (v, s, mp)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Följdmotion
Motionsgrund
Proposition 2008/09:119
Tilldelat
Miljö- och jordbruksutskottet

Händelser

Inlämning
2009-03-11
Bordläggning
2009-03-12
Hänvisning
2009-03-13

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

DOC

1Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändringar och tillägg i översiktsplaner.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nya skärpningar i miljöbalken (1998:808) och plan- och bygglagen (1987:10) för att balansera de föreslagna lättnaderna.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en generellt utformad ny bestämmelse bör införas som anger att synnerliga skäl ska krävas för upphävande och dispens.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om länsstyrelsernas beslutanderätt gällande upphävande och dispensgivning i områden av riksintressen.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tydligare definitioner av såväl begreppet ”landsbygdsutveckling” som ”fri passage” för att undvika misstolkningar.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om högre krav på beslutsunderlaget när områden för landsbygdsutveckling ska inrättas.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kommunen i ärende rörande strandskydd och landsbygdsutveckling också bör redogöra för konsekvenser för befintlig näringsverksamhet på landsbygden.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att specialregeln för befintliga bostäder i område för landsbygdsutveckling bör skärpas.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om rättsverkningarna av kommunala beslut om dispens eller upphävande som saknar redovisning av skälen för beslutet.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om överklaganderätt.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en fri passage på minst 60 meter.

2Motivering

I Sverige är stränderna till för alla. Så har det varit i snart 60 år sedan det beslutades om de första strandskyddsbestämmelserna i början av 1950-talet för att motverka exploateringen av strandtomter runt Stockholm, Göteborg och Malmö. Bestämmelserna infördes för att säkra allmänhetens tillgång till badplatser, strandpromenader och fritt vatten. Skyddet konstruerades som ett principiellt förbud mot att bygga närmare strandlinjen än 100 meter, med möjlighet till dispens om stranden ändå inte var tillgänglig för allmänheten. Bevarandet av den biologiska mångfalden tillkom 1994 som ett eget, lika tungt vägande syfte bakom strandskyddet.

Strandskyddet är ett viktigt uttryck för den svenska allemansrätten som i sin tur har varit en central del i vår nationella välfärdspolitik. Den generella tillgången till skog och mark, hav och sjöar – vilket i många andra länder är en exklusiv rättighet för ett fåtal – har hos oss betraktats som en självklarhet. Som bärplockare, skogsvandrare eller segelentusiaster har vi aldrig behövt fundera över vem som äger tuvan eller klippan där vi väljer att slå oss ned, alternativt lägga till. Detta är en grundbult i allemansrätten som är värd att kämpa för.

Strandzonerna fungerar även som en livsviktig del av bevarandet av den biologiska mångfalden. Många av våra fiskarter är helt beroende av den skyddade och näringsrika miljön vid stranden. Stränderna är hållplatser för flyttfåglar då de fyller på sina energireserver. Nästan en tredjedel av landets rödlistade arter är knutna till strand- eller vattenmiljöer.

Slutligen har strandskyddet under senare år också fått ökad betydelse i klimatarbetet. En restriktiv inställning till att bygga invid vattnet betalar sig när effekterna av den globala uppvärmningen blir alltmer påtagliga. Stora samhällskostnader kan då undvikas när stränderna utsätts för översvämningar, ras och erosion.

Dagens strandskyddslagstiftning är dock inte tillräckligt robust för att stå emot det enorma tryck på dispenser som har uppstått i attraktiva, tätortsnära områden. Många kommuner har utnyttjat möjligheterna till dispens alltför generöst. Beslut om dispens har ibland knappt ens motiverats. Några kommuner har meddelat dispens i direkt strid mot lagen, vilket låtit sig göras eftersom resurserna för överprövning och tillsyn har varit minimala.

Dagens regler är inte heller tillräckligt nyanserade. Vi anser att vissa lättnader är motiverade i glest bebyggda områden. Vi värnar allemansrätten samtidigt som vi värnar den framtida landsbygdsutvecklingen. Flexiblare strandskyddsregler kan främja den regionala utvecklingen och ge möjlighet till lättnader i områden som behöver det av regionalpolitiska skäl och som tål det utan att strandskyddets syften urholkas.

3Regeringens förslag luckrar upp

När den borgerliga regeringen nu i sin proposition (2008/09:119) säger sig vilja stärka skyddet vid hårt exploaterade kuster, samtidigt som man öppnar upp för fler strandnära byggen i glest befolkade delar av landet, kan det tolkas som en bra ansats. Men regeringen klarar inte uppgiften. Risken är fortfarande stor att stränderna blir tillgängliga för ett fåtal i stället för alla.

Regeringen gör ingen ordentlig analys av problemen med en alltför restriktiv tillämpning av strandskyddet i vissa delar av landet och en alltför svag tillämpning där det behövs som mest. Regeringens förslag räcker inte till.

Vi får en ytterligare försvagad lagstiftning: uppluckrade strandskyddsregler vars tolkningar kan slå hårt mot allemansrätten och även innebära ett steg tillbaka i klimat- och miljöarbetet.

Den borgerliga regeringen föreslår att kommunerna ska få huvudansvaret för att pröva strandskyddsärendena och att en stor del av besluten ska ske genom planläggning. Kommunerna ska i sina översiktsplaner redovisa vilka platser som kan anses lämpliga för landsbygdsutveckling och var eventuella lättnader i strandskyddet planeras. Detta är tänkt att få betydelse i framför allt inlandets glest befolkade områden. Redovisningen ska vara vägledande vid prövningar av upphävandefrågor och dispenser. Vi anser att beslut som ger förutsättningar för nyutbyggnad av stränderna måste ske genom en uppdaterad bild av kommunernas utveckling. För att ändringar och tillägg av en befintlig översiktsplan ska kunna utgöra en sådan grund krävs det att denna är uppdaterad och beslutad i enlighet med gällande lagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna.

Avsikten är att länsstyrelsernas roll ska stärkas genom att länsstyrelserna får möjlighet att överpröva de kommunala besluten.

Vi menar att regeringens förslag fått en alltför stark övervikt åt lättnader i strandskyddet, utan att nödvändiga balanserande skärpningar genomförs. I likhet med flera tunga remissinstanser anser vi att regeringens förslag är alltför vaga och otydliga och att de lämnar ett stort tolkningsutrymme. Tydligare regler måste därför till.

4Ett balanserat strandskydd

Som nämnts gäller dagens strandskydd generellt 100 meter närmast strand­linjen vid hav, sjöar och vattendrag. Området kan utvidgas till 300 meter av länsstyrelsen. Inom den zonen ska endast bebyggelse och andra åtgärder som inverkar på strandskyddets syften kunna ske om ”särskilda skäl” föreligger. Regeringen gör här ingen ändring. Förändringen kommer i den nya listan över olika ”särskilda skäl”. Dessa har tidigare beskrivits i förarbeten och prejudikat. Nu föreslås att de läggs in i miljöbalkens sjunde kapitel i en uppräkning av skäl som ska ligga till grund för dispens eller upphävande.

Enligt regeringen ska miljöbalken sålunda innehålla en lång rad särskilda skäl för att undanta strandskyddet. Vi konstaterar med stor oro att de bestämmelser som ger kommunerna vägledning i hur de bäst bevarar strandskyddet är betydligt färre. Detta rimmar illa med den restriktivitet som ska gälla vid reglernas tillämpning. För att komma till rätta med de nu existerande tillämpningssvårigheterna av lagstiftningen i hårt exploaterade områden måste enkla, tydliga och robusta skärpningar införas i miljöbalkens sjunde kapitel. Skärpningarna ska balansera lättnaderna i förslaget och skapa bra förutsättningar för den kommunala handläggningen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Att införa en liknande uppräkning för de tillfällen när strandskyddet ska ha företräde låter sig knappast göras. Lagstiftningen skulle bli än mer svåröverskådlig. Därtill skulle strandskyddet få en oönskad karaktär av avvägningsregler, i stället för att vara ett förbud med några restriktiva undantag. Vi anser därför att en ny bestämmelse om ett skärpt strandskydd krävs. En striktare tillämpning av strandskyddet måste till, inte minst för de delar av landet där systemet kollapsat och där lagens intentioner inte upprätthålls. En generellt utformad ny bestämmelse bör införas som anger att synnerliga skäl ska krävas för upphävande och dispens. Synnerliga skäl ska ha företräde framför regeln om landsbygdsutveckling och krävas för

  1. områden av riksintresse som faller under hushållningsbestämmelserna i miljöbalken 3 kap. 2, 3 och 6 §§. Det handlar om stora orörda områden, ekologiskt känsliga områden och områden av betydelse för natur- och kulturvård samt friluftsliv.

  2. områden av riksintresse i miljöbalken 4 kap. 2–8 §§. Bestämmelserna omfattar primära rekreationsområden, obrutna kustområden, högt exploaterade kustområden, obrutna fjällområden och nationalälvarna.

  3. områden som omfattas av annat naturskydd enligt miljöbalken 7 kap.

En uppdelning av strandskyddet i två skyddsnivåer, ”särskilda skäl” och ”synnerliga skäl”, följer terminologin i 7 kap. miljöbalken. Särskilda skäl krävs t.ex. för dispens från reservatsbestämmelserna i naturreservat och synnerliga skäl för att upphäva naturreservat (miljöbalken 7 kap. 7 §). Begreppen existerar redan i gällande rätt och innebär ett visst skydd mot att skyddsnivån för den lägre gränsen (särskilda skäl) inte devalveras ytterligare. Exempel på vad som kan anses vara synnerliga skäl bör anges i motiven. Det kan handla om naturvårdande åtgärder som sjösänkningar, åtgärder av väsentligt allmänintresse som akuta försvarsåtgärder, åtgärder för att förhindra olyckor och för att höja klimatberedskapen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Beslut av områden av riksintresse ska inte tas på kommunal nivå utan direkt av länsstyrelserna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5Tydliga regler i områden för landsbygdsutveckling

Huvudsyftet med det lagstiftningsarbete om strandskyddet som har pågått inom Miljödepartementet de senaste fyra fem åren är att komma till rätta med det hot mot strandskyddet som kommunernas i hög utsträckning rättsstridiga dispensgivning har orsakat. Ytterligare en bevekelsegrund, som vuxit sig allt starkare under senare tid, har varit att kunna ge utökade möjligheter till lättnader i andra delar av landet. Dagens situation kan karakteriseras som en bakvänd flexibilitet: Strandskyddet tillämpas för slappt där exploateringstrycket är som hårdast och för restriktivt där lättnader kan motiveras. Det finns på många platser runtom i Sverige ett välmotiverat behov av att ge utrymme för ett strandnära byggande.

Vi är eniga om att glesbefolkade områden med god tillgång till obebyggda stränder ska kunna få fler dispenser, utan att strandskyddets syften äventyras. Vi är också eniga om att sådana lättnader i lagstiftningen, i syfte att underlätta utvecklingen av landsbygden, inte ska kunna missbrukas. Av den anledningen anser vi att den lättnadsregel som regeringen föreslår inte är tillräcklig. Regeringens proposition sägs syfta till ett förtydligande av lagstiftningen. Vi hävdar det motsatta; många oklarheter tillkommer. Klargörande definitioner krävs t.ex. för ”landsbygdsutveckling”, ett begrepp som regeringen lämnat vagt och obestämt, och ”säkerställandet av fri passage för allmänheten”, som är något helt annat än allemansrätt och i många fall kan komma att bli verkningslöst. Regeringen måste precisera sina definitioner av begreppen landsbygd och utveckling. Begreppet utveckling måste tolkas som åtgärder som ger möjlighet till fler bestående arbetstillfällen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi vill ställa högre krav på beslutsunderlaget när områden för landsbygdsutveckling ska inrättas. När ett område ska utgöra grund för dispens eller upphävande ska kommunens tillgång på stränder kartläggas enligt motiven i regeringens förslag. Kartläggningen av kommunens strandområden måste redovisa naturvärden och friluftsaspekter och innehålla kartmaterial som gör det möjligt att bedöma tillgången på olika strandmiljöer. Uppgifter om särskilt värdefulla strandbiotoper eller hotade arter ska markeras i kartmaterialet. Populära utflyktsmål ska också kartläggas, liksom strandområden som är nödvändiga för tätorternas tillgång till natur – även på lång sikt.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Ett uppluckrat strandskydd kan skapa nya konflikter mellan fritids- eller permantboende och områdets befintliga näringsverksamhet. De nytillkomna kan ha synpunkter på t.ex. buller, vilket kan skapa svårigheter för näringsidkare. I motiveringen för dispens för strandskydd av landsbygdsutvecklingsskäl bör kommunen redogöra för rätlinjigheterna för den befintliga näringsverksamheten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Enligt regeringen går det att bortse från kravet på landsbygdsutveckling om ett bostadshus planeras invid redan befintliga bostadshus i området. Regeln riskerar att ge upphov till oönskade kedjereaktioner; ett nytt hus byggs vid ett hus som byggts vid ett befintligt hus osv. Därför är det av största vikt att nybyggen av detta slag kan härledas till landsbygdsutveckling som leder till bestående arbetstillfällen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6Skärpningar i handläggningen av strandskyddsbeslut

Dagens strandskydd bygger på stränga regler, tillkomna för att skydda allas intresse. Men möjligheterna till överprövning har varit närmast obefintliga, och kommunerna har under årens lopp – medvetet eller av okunskap – kunnat utfärda ett stort antal tveksamma dispenser. Som exempel kan nämnas att av de dryga 150 fall som Naturvårdsverket överklagade 2007 hade verket framgång i 80–90 % av fallen. Behovet av en starkare kontroll är stort.

Vi föreslår därför följande: När ett kommunalt beslut om dispens eller upphävande saknar redovisning av skälen för beslutet ska detta utgöra grund för att beslutet ska kunna rivas upp efter överklagande eller i en överprövning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Den svaga rättstillämpningen av strandskyddet har också sin orsak i svårigheterna att överklaga. Ideella föreningar som enligt sina stadgar tar till vara på naturskydds- och miljöskyddsintressen har rätten att överklaga dispenser. Föreningen ska dock ha bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år och ha lägst 2 000 medlemmar. Även lokala miljö- och friluftsorganisationer med som kortast tre års aktivitet och lägst 500 medlemmar ska ha överklaganderätt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi vill förtydliga regeringens förslag om att en fri passage alltid ska sparas närmast strandlinjen, såvida det ”inte är omöjligt” med hänsyn till byggnadens eller anläggningens funktion. Kommunerna måste i sina nämnder fatta beslut om tomtplatsavgränsning; i annat fall är det olagligt att passera nära bostäderna. Det är inte alltid kommuner fattar dessa beslut. Därför ska dispens- eller upphävandebeslut gällande bostäder utan tomtplatsavgränsning kunna rivas upp efter ett överklagande.

Vidare ska passagen i normalfallet vara minst 60 meter – inte ”minst några tiotal meter” som regeringen anger. En bred passage krävs för att allmänheten ska våga passera. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 10 mars 2009

Wiwi-Anne Johansson (v)

Jacob Johnson (v)

Jan-Olof Larsson (s)

Anders Ygeman (s)

Tina Ehn (mp)

Per Bolund (mp)

Yrkanden (11)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändringar och tillägg i översiktsplaner.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nya skärpningar i miljöbalken (1998:808) och plan- och bygglagen (1987:10) för att balansera de föreslagna lättnaderna.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en generellt utformad ny bestämmelse bör införas som anger att synnerliga skäl ska krävas för upphävande och dispens.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om länsstyrelsernas beslutanderätt gällande upphävande och dispensgivning i områden av riksintressen.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tydligare definitioner av såväl begreppet "landsbygdsutveckling" som "fri passage" för att undvika misstolkningar.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag, Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om högre krav på beslutsunderlaget när områden för landsbygdsutveckling ska inrättas.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kommunen i ärende rörande strandskydd och landsbygdsutveckling också bör redogöra för konsekvenser för befintlig näringsverksamhet på landsbygden.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att specialregeln för befintliga bostäder i område för landsbygdsutveckling bör skärpas.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om rättsverkningarna av kommunala beslut om dispens eller upphävande som saknar redovisning av skälen för beslutet.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om överklaganderätt.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en fri passage på minst 60 meter.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.