Svenskundervisning för vuxna invandrare (prop. 1983/84:199)

Motion 1983/84:2981 Jörgen Ullenhag m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

19

Motion

1983/84:2981

Jörgen Ullenhag m. fl.

Svenskundervisning för vuxna invandrare (prop. 1983/84:199)

Folkpartiet har i skilda sammanhang givit uttryck för sin uppfattning att
Sverige måste bedriva en generös invandrings- och flyktingpolitik.

Med viljan att driva en generös invandringspolitik följer ansvaret för att ta
emot och ge alla invandrare chans till en meningsfull framtid i Sverige. En av
de viktigare åtgärderna i detta sammanhang är att ge invandrarna sådana
kunskaper i svenska att de utan hinder av språket skall kunna få arbete och
kontakter med det svenska samhället.

Propositionen om invandrarundervisningen har varit emotsedd med stora
förhoppningar. Det är därför en besvikelse att den i många stycken är
ofullständig. Bl. a. saknas en analys över de kostnader som de föreslagna
åtgärderna kommer att medföra. Inte heller har någon närmare analys gjorts
över det undervisningsbehov som faktiskt föreligger. Dessa brister i
propositionen gör att det inte är möjligt att ta ställning till förslagen i sin
helhet. Vi återkommer närmare till detta.

Undervisningens organisation

Förutsättningarna för svenskundervisningens anordnande är mycket
skiftande över landet. I praktiken har ett mindre antal av landets kommuner,
storstadsområden och kommuner med s. k. mottagningsplats kommit att bli
mottagningskommun för invandrare. Det är till dessa kommuner som det
stora behovet av svenskundervisning är koncentrerat. Organisationen av
undervisningen måste dock utgå från att alla invandrare, även om de kommer
till en kommun med mycket liten invandring har rätt att få nödvändig
utbildning. Vetskapen om dessa skiftande förutsättningar leder oss till
uppfattningen att den framtida organisationen av svenskundervisningen
måste vara mycket flexibel.

Vi delar föredragandens uppfattning att det är lämpligt att staten har ett
ramansvar för undervisningen och att denna skall bekostas med statsbidrag.
Genom att staten åtar sig detta ansvar får man en direkt koppling mellan
invandrings- och arbetsmarknadspolitiken å ena sidan samt resurserna till
svenskundervisningen å den andra.

Det är vidare rimligt att de kommuner dit invandrarna kommer får ansvar
för undervisningens genomförande och för att invandrarna får möjlighet att
ta del av denna. Kommunerna skall enligt vår mening själva få bestämma om
undervisningen skall anordnas inom ramen för komvux, eller genom att
utnyttja andra utbildningsanordnare. I propositionen utgår föredraganden

Mot. 1983/84:2981

20

från att kommunerna i normalfallet skall utnyttja studieförbunden som
utbildningsanordnare. Vi menar att någon sådan presumtion inte bör göras
av riksdagen. Det måste vara kommunerna obetaget av centrala direktiv att
avgöra hur undervisningen skall genomföras. De kommuner som av olika
skäl inte vill utnyttja sin egen utbildningsorganisation skall självfallet ha
frihet att i stället ge uppdraget åt studieförbunden. Valet av studieförbund
måste göras utifrån en strikt bedömning av förbundens kompetens och
erfarenhet. Det måste vidare vara möjligt för kommunerna att anlita flera
studieförbund. Vad vi här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

Förutom möjligheten att vända sig till något studieförbund skall
kommunerna som alternativ till att driva undervisningen i egen regi också
kunna utnyttja folkhögskolorna som utbildningsanordnare.

Folkhögskolorna har sedan många år en omfattande erfarenhet av
svenskundervisning för invandrare. I likhet med vad som gäller för
studieförbunden finns det hos folkhögskolorna redan utbildningsresurser för
den aktuella typen av undervisning som bör tas till vara. Till skillnad från
andra aktuella undervisningsformer har folkhögskolorna dessutom möjlighet
att erbjuda invandrarna en social miljö som utgör ett stöd för dem efter
deras ankomst till Sverige. För många invandrare är just avsaknaden av
kontakter med svenskar och svenska miljöer ett stort problem och ett hinder
för språkinlärningen. Vad vi här har anfört bör ges regeringen till känna.

Kommunerna bör i samband med att de väljer vem som skall vara
utbildningsanordnare ta hänsyn till invandrarnas egna önskemål vad gäller
eventuellt val av studieförbund eller folkhögskola.

Undervisningens omfattning

Invandrareleverna utgör i dag en mycket heterogen grupp. I samma
”klass” undervisas ofta ett flertal nationaliteter med mycket skiftande
utbildningsbakgrund. Den heterogena sammansättningen påverkar självfallet
de pedagogiska förutsättningarna. Antalet undervisningstimmar som en
invandrare behöver för att lära sig språket är beroende på här nämnda
omständigheter. I dag torde, enligt vad som uppgivits från studieförbunden,
det genomsnittliga antalet timmar per elev uppgå till ca 1 200. Den i
propositionen satta gränsen på totalt 600 timmar synes alltså, under
förutsättning att samma ambitionsnivå som i dag upprätthålls, vara
otillräcklig.

I likhet med vad som antyds i propositionen är vi dock övertygade om att
skilda åtgärder kan vidtas för att inom ramen för ett färre antal timmar uppnå
samma eller bättre resultat än i dag. Vi tänker då på vikten av att i en framtida
organisation göra undervisningsgrupperna mer homogena med hänsyn till
språkbakgrund, utbildning, ålder etc. Genom att utforma centrala
kursplaner och erbjuda lärarna kompletteringsutbildning torde också
pedagogiken kunna förbättras.

Mot. 1983/84:2981

21

Även med de här föreslagna åtgärderna kommer dock det föreslagna
timantalet om 600 timmar att vara för litet i enskilda fall. Det är f. n. svårt att
bedöma hur många elever det kan komma att röra sig om som efter 600
timmar fortfarande har så otillräckliga kunskaper i svenska att det är ett
hinder för dem att få arbete. Redan innan denna erfarenhet har gjorts menar
vi dock att det måste införas en generös möjlighet att efter individuell
prövning öka antalet undervisningstimmar. Med den uppläggning som
undervisningen har fått i propositionen med en grundnivå och en påbyggnadsnivå
bör det redan under grundnivån ske en bedömning huruvida
eleverna har inhämtat tillräckliga kunskaper för att gå vidare till påbyggnadsutbildningen
eller utbildning inom AMS. En sådan bedömning bör ske efter
ett test där eleven har att prestera ett på förhand bestämt resultat.

Den av oss skissade modellen som möjliggör för invandrareleverna att
förlänga studietiden under grundkursen medför självfallet ökade kostnader.
Då propositionen saknar beräkningar av kostnaderna liksom en närmare
analys över det förväntade utbildningsbehovet är det inte möjligt för oss att
ange kostnadsökningen. Riksdagen bör därför nu uppdra åt regeringen att
återkomma med förslag vad gäller kostnaderna för undervisningen och
sammanhängande studiestöd och därvid ta hänsyn till vad vi anfört om
möjligheten att förlänga studietiden för grundkursen. Vi vill i detta
sammanhang stryka under vikten av att invandrarna lämnar svenskundervisningen
med tillräckliga språkkunskaper för att de skall kunna få en plats på
arbetsmarknaden. All erfarenhet visar att brister i språket leder till
arbetslöshet och därmed ett fortsatt ekonomiskt ansvar för staten.

Studiesocialt stöd

Vi tillstyrker den föreslagna konstruktionen till studiesocialt stöd. I likhet
med propositionen anser vi att det är en fördel att anknyta reglerna om
studiestöd för svenskundervisning till vad som gäller för grundutbildning för
vuxna. Vi vill understryka att studiesocialt stöd skall utgå under såväl
svenskundervisningens grundnivå som under påbyggnadsdelen. Av
propositionen framgår inte om detta varit föredragandens uppfattning. Om
studiestödet skulle inskränkas till att utgå endast under grundnivån kommer
detta att innebära att det saknas reella möjligheter att fortsätta på
påbyggnadsnivån. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Deltagare i undervisningen

Vi motsätter oss förslaget att endast de som fått uppehållstillstånd skall ha
rätt att delta i undervisningen. Väntetiderna på besked om uppehållstillstånd
är fortfarande mycket långa. Ofta är svenskundervisningen den enda
meningsfulla sysselsättning som den enskilde invandraren har under den
psykiskt mycket pressande väntetiden. Därtill kommer att flertalet

Mot. 1983/84:2981

22

invandrare som sökt uppehållstillstånd får detta beviljat. Genom att påbörja
undervisningen redan under väntetiden har de då förkortat den
sammanlagda tiden från det de anlände till landet och till att de får arbete.
Riksdagen bör därför avslå propositionen i denna del.

I likhet med vad vi framhåller i motion 1983/84:2586 med anledning av
propositionen om gäststuderande (1983/84:115) bör samtliga utländska
studerandekategorier som har för avsikt att bedriva högskolestudier i Sverige
genomgå en gemensam preparandutbildning. Detta innebär att de
invandrare och flyktingar, som avser att bedriva högskolestudier skall, i
likhet med vad som i dag är fallet, läsa svenska inom högskolans ram. Med
den i propositionen förordade ordningen ser vi en fara att invandrarna får
sämre förutsättningar än de gäststuderande att klara sina högskolestudier.
Också i denna del bör därför riksdagen avslå propositionen.

Fortbildning och lärarbehörighet

I samband med att den nya organisationen för svenskundervisningen
genomförs bör formaliserade krav uppställas på studieplaner och
lärarkompetens. Erfarenheterna från de ”frivilliga” studieplaner som
tillämpas inom vissa studieförbund bör därvid utnyttjas. Frågor om
studieplaner och lärarkompetens bör behandlas inom SÖ. Efter utfärdade
behörighetsvillkor måste samråd ske med UHÄ för att de invandrarlärare
vilka inte kommer att uppfylla de formella kraven skall få tillfälle att inom
ramen för ordinarie lärarfortbildning genomgå kompletteringskurser. Efter
en viss övergångstid bör det inte ifrågakomma att statsbidrag utgår för
verksamhet vilken fullgörs av icke kompetenta lärare. Det är angeläget att
den formella skillnaden mellan lärarbehörighet och lärarkompetens som den
beskrivs i propositionen inte får till konsekvens att kommunerna och
studieförbunden eftersätter kraven på lärarnas skicklighet. Vad vi här har
anfört om studieplaner och lärarkompetens bör riksdagen ge regeringen till
känna.

Ekonomiska frågor

Vi noterar med tillfredsställelse att regeringen föreslår att svenskundervisningslagen
ersätts med nya lagregler som endast inriktas på rätten till
ledighet. Vi noterar också att regeringen avstått från att i vart fall i detta
sammanhang föreslå kompensation genom höjning av arbetsgivaravgiften.

Hemställan

Med anledning av vad som i motionen anförts hemställer vi

att riksdagen beslutar att - med avslag på proposition 1983/84:199 i

Mot. 1983/84:2981

23

tillämpliga delar - som sin mening ge regeringen till känna vad som
i motionen anförts angående

1. friheten för kommunerna att själva avgöra vem som skall vara
utbildningsanordnare,

2. möjlighet att utnyttja folkhögskolorna som utbildningsanordnare,

3. möjlighet att efter individuell prövning förlänga studietiden under
den grundläggande utbildningen,

4. möjlighet att påbörja undervisningen redan under tiden som
frågan om uppehållstillstånd behandlas,

5. huvudmannaskapet för undervisning som syftar till att ge
deltagarna språkkunskaper för högskolestudier,

6. rätten till studiestöd under påbyggnadsutbildningen,

7. kravet på studieplaner och lärarkompetens.

Stockholm den 6 juni 1984

JÖRGEN ULLENHAG (fp)

BÖRJE STENSSON (fp) LINNEA HÖRLÉN (fp)