Synskadades situation

Motion 2003/04:T313 av Birgitta Sellén och Margareta Andersson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra samhället mer tillgängligt för synskadade.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över alla de begränsande regler som finns inom färdtjänsten.

Motivering

För att kunna vara delaktiga i samhället så behöver synskadade, som alla andra, kunna förflytta sig självständigt. Liksom människor utan funktionshinder måste de kunna resa och gå på ett tryggt och säkert sätt.

Allmänna kommunikationsmedel är idag långt ifrån tillgängliga för synskadade. Det medför såväl praktiska problem som brist på trygghet. Därför måste åtgärder vidtas som underlättar deras möjlighet att orientera sig på flygplatser, färjeterminaler, järnvägsstationer, bussterminaler och hållplatser samt även ombord på de olika transportmedlen.

Det behöver sättas upp taktila orienteringstavlor, finnas talad information, tydligt markerade ledstråk, skydd mot fallolyckor, funktionell belysning och kontrastfärger samt en effektiv personlig service som är beredd att visa tillrätta och ledsaga. På vissa orter har man tillgodosett detta till en viss del, men det är allt för ofta som man inte har tänkt på vilka behov en synskadad har för att kunna klara sig i samhället. Allt för ofta ser man hinder på trottoarer, t.ex. skyltar som gör reklam för varor som säljs i butikerna. Det kan vara direkt farligt för synsvaga. De som är så gravt synskadade att de använder den vita käppen kan visserligen känna skyltarna om de har tur, men de kan lika väl råka missa dem och därmed gå rakt in i dem. Ännu värre är det när man under sommarhalvåret hänger upp blommor ut mot gatan, som är i ansiktshöjd. Det är visserligen vackert för oss seende, men för synskadade är det inte så roligt att få en blomkruka i ansiktet.

Färdtjänst

Synskadade behöver ofta använda färdtjänst för att tryggt och säkert nå fram till olika resmål. Färdtjänsten måste erkännas som en nödvändig ersättning för andra färdsätt som vi seende kan använda som exempelvis cykling och färd i egen bil. Kollektivtrafiken kör ju inte till alla platser i samhället. Färdtjänsten måste kunna användas när som helst på dygnet.

Synskadade måste också ha rätt att ta med ledsagare och barn på färdtjänsten utan extra kostnad. Det finns många begränsande regler för färdtjänsten och dessa måste ses över och förändras så att synskadade kan leva i ett samhälle som är öppet för dem.

De begränsande reglerna behöver ses över för alla som är i behov av färdtjänst och således inte enbart för de som är synskadade.

Stockholm den 1 oktober 2003
Birgitta Sellén (c)	Margareta Andersson (c)