Tillstånd för alkoholservering

Motion 1992/93:So236 av Rune Thorén och Tage Påhlsson (c)

av Rune Thorén och Tage Påhlsson (c)
Antalet serveringstillstånd för starköl, vin och sprit ökar
mycket snabbt. Det är inte de alkoholpolitiska
övervägandena som kommer i första rummet.
Näringspolitiska, turistpolitiska och också ibland s k
rättvisehänsyn slår igenom.
Utvecklingen är sådan att överetablering föreligger i allt
fler kommuner i landet. Kundunderlaget är inte tillräckligt
för det stora antalet restauranger. Ingen krögare, inte ens
den mest seriöse, anser sig kunna existera utan tillstånd.
Under 80-talet har antalet serveringstillstånd mer än
fördubblats. Samhällets resurser i form av tjänstemän inom
socialtjänst, personal hos polis och länsstyrelse med uppgift
att kontrollera tillstånden, har i de flesta län och i flertalet
kommuner samtidigt minskat.
Det finns mycket pengar i restaurangbranschen --
kanske främst i tillgången till serveringstillstånd -- och
företag byter ofta ägare. Den som erhållit ett
serveringstillstånd kan göra stora övervinster på detta.
Tillstånden beviljas utan nämnvärd kostnad --
stämpelavgift. Även om den höjts under 1992 är den
alltjämt en engångsavgift. Restaurangen ökar omedelbart i
värde vilket leder till en omfattande spekulation. Det finns
skäl för att ta ut årliga avgifter i samma storlek som
tillståndsavgiften, för att finansiera en bättre kontroll av
utskänkningen.
Tidigare beviljades tillstånden för viss tid (oktroj) och
skulle därefter omprövas. Sedan 1977 sker
tillståndsgivningen tillsvidare, och med i teorin större
möjligheter att dra in tillstånd vid misskötsamhet och brister
i den ekonomiska redovisningen.
De bristfälliga resurser som finns till övervakning och
kontroll innebär i praktiken att det krävs omfattande
oskötsamhet, uppmärksamhet från polismyndighet och otur
om man skall få tillståndet indraget.
Det omsätts mycket alkohol på restauranger -- främst vin
och starköl -- och till många gånger mycket höga priser.
Ofta handlar det om påslag i storleksordningen 300--400%.
Långt mer än vad som sägs i överenskommelser mellan
branschen och socialstyrelsen vilken förutsätter ett skäligt
påslag om 25% på systembolagspriserna som minimum.
Två åtgärder är nödvändiga att vidtaga inom
restaurangbranschen:Tillståndet måste förknippas med
ett större belopp i avgift vid utredning om nytt tillstånd och
en årlig avgift som möjliggör omfattande kontroll. Medlen
delas mellan länsstyrelse, kommunens socialvård och
tillståndsansvariga inom polismyndigheten. Detta bör
kunna snabbutredas av socialstyrelsen och komma att gälla
från juni 1993.Omsättningen av alkoholdrycker på
restauranger måste bringas ner och kontrollen måste öka.
Detta kan ske med lägsta respektive högsta pris och/eller en
särskild omsättningsavgift. Formerna för detta måste
utredas i samverkan mellan socialstyrelsen och branschen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabbutredning av särskild årlig
avgift för serveringstillstånd för alkoholdrycker för att få
bättre kontroll av verksamheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en mera omfattande utredning
om särskild omsättningsavgift alternativt prisreglering vid
alkoholservering.

Stockholm den 20 januari 1993

Rune Thorén (c)

Tage Påhlsson (c)
Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

statustext: Ärendet är avslutat Inlämning: 1993-01-26 Bordläggning: 1993-02-09 Hänvisning: 1993-02-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (4)