Tobaksfrågan

Motion 2007/08:So293 av Jan Lindholm m.fl. (mp)

av Jan Lindholm m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ett tobaksfritt samhälle är ett prioriterat mål inom folkhälsoarbetet.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för att säkerställa rätten för en boende att bo utan ofrivilligt rökintrång i bostaden.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förslag till utökning av rökfria arenor i samhället.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förslag till åtgärder för att Sverige framgångsrikt ska fortsätta att utvecklas mot det tobaksfria samhället.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ökad forskning om snus.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om stöd åt nikotinberoende som önskar bryta sitt beroende.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om systematiska åtgärder över hela linjen, från ren information till livsstils­kampanjer, för det tobaksfria idealet.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av höjda skatter.1

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skärpta reklamregler för tobaksprodukter.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av tydligare regler för försäljning av tobaksvaror.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att EU:s stöd till tobaksodling upphör.2

1 Yrkande 8 hänvisat till SkU.

2 Yrkande 11 hänvisat till MJU.

Bakgrund

Tobaksrökning är fortfarande den enskilt största riskfaktorn för både sjukdom och för tidig död. Det är en av de viktigaste orsakerna till hjärt- och kärlsjukdomar bland både kvinnor och män. Lungcancer är i dag den vanligaste dödsorsaken bland cancersjuk­domarna i världen. Rökning är en viktig orsak till cancer i struphuvud, munhåla, svalg och matstrupe. Också passiv rökning leder till allvarliga hälsoförsämringar och orsakar minst 500 dödsfall per år i Sverige. Trots detta fortsätter många att röka. Enligt en studie gjord på Folkhälsoinstitutets uppdrag börjar drygt 17 000 ungdomar röka varje år.

För den som inte röker och som vill leva ett rökfritt liv även inberäknat så kallad passiv rökning finns det fortfarande stora problem. För att ta sig in i många byggnader, inte minst offentliga, tvingas man ofta bana sig fram genom rökdimmorna utanför entréerna. Perrongerna på våra buss- och järnvägsstationer har blivit kollektivtrafikens rökrutor. Även ute i naturen gäller underförstått att rökning inte stör omgivningen. Tyvärr upplever inte alla rökfria det på samma sätt. Det är till och med svårt att freda sig mot rök som tränger in i bostaden och på arbetsplatsen.

Moderna hus är ofta byggda med central ventilation som gör att lägenheterna eller lokalerna har konstant undertryck. Det innebär att utomhusluft lätt sugs in i lägenheten om ett fönster eller en balkongdörr står öppen. Det förekommer även att luft från trapphus sugs in i lägenheterna. Ventilationssystemen kan även vara så undermåligt utformade att rök från en lägenhet vandrar över till en annan lägenhet via just ventilationssystemet. Samma problem kan finnas i exempelvis kontorsfastigheter.

I dag har en hyresgäst ingen laglig möjlighet att freda sig från ofrivilligt rökintrång. Problemet är gammalt och kan ibland ta sig absurda uttryck. Rökare som vill skydda sina egna barn från rökens risker väljer ofta att röka på balkongen. Grannen ovanför eller vid sidan som har ett fönster eller en balkongdörr öppen kan då ha oturen att röken tränger in i hans eller hennes lägenhet. Detta är ett växande problem som Hyresgästföreningen har uppmärksammat.

Den nationella visionen måste självklart vara ett tobaksfritt samhälle. En nollvision för tobaksanvändning borde inte vara svår för riksdagen att anta. Vägen dit är däremot självklart mycket svår och målet kanske lika omöjligt att nå som Vägverkets nollvision för trafiken. Den insikten bör dock snarare vara en utmaning än ett hinder för att anträda vägen mot målet.

Självklart finns det ingen rättighet att förgifta medmänniskor – det inser även den mest inbitne rökaren. Att steg för steg utvidga de områden där den rökfrie kan vistas utan förgiftningsrisk borde därför vara en av flera självklara steg på väg mot den tobaks- och rökfria visionen.

Flera undersökningar visar att de flesta rökare skulle vilja sluta röka. Många rökare lyckas sluta röka genom att i stället börja snusa. Snusandet skonar medmänniskorna från hälsosynpunkt och är troligen mindre hälsovådligt för brukaren, men det ger troligen ett betydligt svårare nikotinberoende. På trottoarer och gårdsplaner syns resterna efter snusandet; det ser inte så trevligt ut men är ganska harmlöst.

För att komma närmare målet om det tobaksfria samhället krävs det förmodligen insatser för att stötta den nikotinberoende att bryta sitt beroende. För rökaren finns nikotintuggummin, plåster och sprejer. För snusaren är det förmodligen svårare att sluta med dessa stöd. Kanske behöver en del ytterligare uppbackning, exempelvis i form av stödsamtal, för att klara att bryta sitt beroende. Vi menar att det saknas en hel del kunskap kring snusandet och hälsa.

Åtgärdsförslag

1. Som ett första steg bör riksdagen anta en nollvision för tobaksbruk och nikotin­beroende. Ofta används begreppet ”ett drogfritt samhälle” utan att de flesta med det innefattar de vanligaste drogerna kaffe, tobak och alkohol. Det är nu dags att utvidga begreppet till att omfatta nikotinberoendet. Riksdagen bör begära att regeringen återkommer med förslag till riksdagen med en vision om ett tobaksfritt samhälle.

2. Erfarenheterna från införandet av rökförbud på restauranger borde leda tanken vidare mot nya möjligheter att skapa rökfria miljöer eller arenor i samhället. Det borde vara rimligt att förvänta sig förslag från regeringen om utvidgade rökfria miljöer. Rätten till en rökfri bostad borde vara en självklarhet som skulle ha regeringens högsta prioritet. Kanske kan det ske genom en lagstiftning som gör det möjligt för fastighets­ägare att premiera rökfrihet utan att det klassas som en diskriminering av rökare. I dag är det ju den som försöker undvika rökningens faror som ständigt diskrimineras. Kanske kan det ske genom att fastighetsägare åläggs att hålla viss andel av sitt lägenhetsbestånd rökfritt eller genom byggnormer som förhindrar oönskat rökintrång. Riksdagen bör klargöra för regeringen att man förväntar sig snara förslag från regeringen för att freda boendet från ofrivilligt rökintrång.

3. Det borde vara en självklarhet att samhället hela tiden strävar efter att freda ytterligare miljöer från rökningens förgiftning. Att det i dag anses vara självklart att rökning är tillåten där det inte är uttalat förbjudet är ganska märkligt. Självklart borde det vara tvärtom. Normen borde vara att förgiftning av medmänniskor inte är tillåtet om det inte särskilt är tillåtet. Att förändra detta är säkert inte lätt men regeringen borde arbeta med frågan. Riksdagen bör därför ge regeringen till känna att riksdagen förväntar sig förslag som förändrar normen i samhället vad gäller rökning så att det förutsätts vara förbjudet där det inte uttryckligen tillåts. Syftet bör vara att steg för steg utöka det rökfria arenorna i samhället.

4. Den SOU som låg bakom ändring i tobakslagen med anledning av WHO:s ramkonvention om tobakskontroll gjorde vissa överväganden om begränsning av rökning på allmänna platser. Man ville öka medvetenheten, eftersom det kan vara svårt att lagvägen gå fram när det gäller passiv rökning. Man föreslog då en osanktionerad bestämmelse som påbjuder att den som röker bör se till att andra människor inte mot sin vilja utsätts för tobaksrök. Förhoppningen var att bestämmelsen skulle bidra till att skapa en allmänt omfattad norm om att den som röker bör ta hänsyn till andra även i de fall inget formellt rökförbud gäller (bet. 2005/06:BoU6). Förslaget fördes inte fram till riksdagen på grund av remisskritik, bland annat för att den var osanktionerad. Vi menar att man antingen bör hitta sätt att lagstifta tydligt med sanktion, alternativt att faktiskt återkomma med det förslag som utredningen lade fram. Den kan ha positiv betydelse och det är viktigt att något sker på området. Det är möjligt att fler remissinstanser har ändrat inställning i frågan. Riksdagen bör ge regeringen till känna att man förväntar sig initiativ för att stötta en utveckling mot det tobaksfria samhället.

5. Forskningsläget i dag är tydligt positivt till snus i förhållande till rökning av tobak. Det betyder dock inte att snus är ofarligt. Med anledning av att snusandet ökat kraftigt finns det risk att vi har en ny ohälsorisk framför oss. Det är därför ytterst angeläget att kunskaperna kring snusets hälsorisker ökar. Vi menar därför att regeringen bör lägga fram förslag om forskning om hälsoaspekter kring bruket av vått snus. Detta bör ges regeringen till känna.

6. Vi arbetar för en ökad informationsinsatts i skolan och i samhället i övrigt om tobakens skadeverkningar. Viktigt är också det tobakspreventiva arbete som sker inom vården. Den nationella samordning som i enlighet med WHO:s ramkonvention sker och utgår från Statens folkhälsoinstitut fyller en viktig funktion, likaså Sluta-röka-linjen och de frivilliga organisationer som arbetar med tobaksprevention. Stödet till dessa måste fortsätta. Vi menar att det är av stor vikt att riksdagen ger till känna för regeringen den stora betydelse som det har för nikotinberoende att få olika former av stöd för att bryta sitt beroende.

7. Det sunda förnuftet drunknar lätt i vårt moderna och genomkommersialiserade samhälle. Det blir allt svårare för unga människor att stå emot alltfler och alltmer lockande frestelser i ständigt nya förpackningar. Den som aldrig faller för en frestelse kan riskera att leva ett tråkigt och mindre innehållsfyllt liv, men då gäller det att inte falla för fel frestelser. Faller man för fel frestelse kan resultatet bli det motsatta: livets samlade upplevelser kan bli kraftigt beskurna. Att minimera nyrekryteringen av tobaksbrukare är nödvändigt om målet, ett tobaksfritt samhälle, ska vara möjligt att nå. Det behövs såväl lagstiftning som systematiska åtgärder över hela linjen, från ren information till livsstilskampanjer, för det tobaksfria idealet. Det ska vara ”inne”, ”rätt”,
”coolt” och hur det nu på alla sätt kan uttryckas, att göra det sunda valet. För att nå dit krävs såväl skarpare regler för reklam och marknadsföringsåtgärder som ständigt pågående kampanjer riktade till alla åldrar från ung till gammal. Alla former av signaler från samhället är normbildande, varför regeringen bör hitta former för att släppa fram kreativiteten när det gäller medel i detta arbete.

8. Åtgärder mot tobaksbruket är bland de mest kostnadseffektiva åtgärder som finns för att förbättra folkhälsan. Beräkningar visar att kostnaden för tobak är 26 miljarder kronor per år i produktionsbortfall och sjukvårdskostnader. Miljöpartiet vill att kraftigt höjda skattesatser på tobaksvaror ska kombineras med reklamförbud för tobaksvaror och sanktionsmöjligheter som gör det möjligt för samhället att också beivra över­trädelser. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.

9. Om Apotekets monopol luckras upp kan fler få tillstånd att sälja nikotin­avvänjningsmedel, trots att det är visat att dessa kan leda till beroende utan föregående rökarkarriär. För att minimera en sådan negativ utveckling skulle det vara möjligt att lagstifta om regler för försäljning av tobaksprodukter och avvänjningsprodukter. Regeringen bör låta utreda behovet av, och hur, ett licensförfarande på lämpligt sätt skulle kunna utformas för tobaksförsäljning. Det finns goda skäl att det görs tydligt vilka regler som gäller, till exempel vikten av att inte sälja till minderåriga, möjlig egenkontroll av rutiner för personalen, men också kunskapskrav om nikotinets och tobakens skade­verkningar. Socialutskottet har inte tidigare ställt sig bakom denna tanke, men vi vidhåller behovet, med tanke på tobaksbrukets stora skador på folkhälsan. Om nikotinavvänjningsmedel får säljas utanför Apoteket blir behovet av krav vid försäljning än tydligare. Det vore lämpligt att samordna detta. Detta bör ges regeringen till känna.

10. Jordens samlade åkermark förmår i dag inte producera de livsmedel som efterfrågas. Vi ser i dag de konkreta effekterna i form av kraftigt höjda priser på vissa livsmedel som exempelvis mjölkprodukter och pasta. EU:s jordbruksstöd bidrar till att låsa in jordbruksmark för ändamål som inte efterfrågas. Stödet till tobaksodling är ett exempel på detta. Den odlade tobaken är av så låg kvalitet att den endast duger för produktion av cigaretter till de minst köpstarka konsumenterna i fattiga länder. Trots detta och trots att tobaksbruket inom EU orsakar hundratusentals dödsfall varje år fortsätter EU att ge stora ekonomiska stöd till tobaksproducenterna. Det är visserligen sagt att stödet till tobaksodling gradvis ska fasas ut fram till 2010 då stöd till tobaksodling inte längre ska fås från EU. Det är positivt även om avvecklingen borde kunna göras snabbare. Vi menar att regeringen ska väcka frågan inom EU om att tidigarelägga utfasningen av stödet till tobaksodling inom EU så att det upphör snarast.

Stockholm den 1 oktober 2007

Jan Lindholm (mp)

Karla López (mp)

Mehmet Kaplan (mp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 2007-10-02 Hänvisning: 2007-10-16 Bordläggning: 2007-10-16

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (11)