Tolkning

Motion 2008/09:So212 av Elina Linna m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tolktjänster undantas från upphandling.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att de förslag om kvalitetssäkring av tolktjänster som presenterades i tolkutredningen snarast ska genomföras.2

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda frågan om att det bör vara en huvudman för teckentolktjänster.

1 Yrkande 1 hänvisat till FiU.

2 Yrkande 2 hänvisat till UbU.

2Tolktjänster bör inte upphandlas

Det finns många och stora problem med lagen om offentlig upphandling. För vissa tjänster passar den extra dåligt. Ett sådant exempel är tolktjänster. I till exempel Stockholm där man valt att upphandla sjukvårdstolkar har kvaliteten på tolkningen sjunkit dramatiskt. Tillgången till kompetenta och kunniga sjukvårdstolkar har blivit allt sämre sedan fem privata företag tagit över all tolkförmedling i vården i Stockholms län.

I de flesta fall kan företagen bara erbjuda outbildade, icke-auktoriserade tolkar. Detta innebär att risken för missförstånd, felbehandling och skador i vården ökar, samtidigt som patienter som inte talar svenska allt oftare tvingas använda anhöriga som tolkar när de söker vård. För till exempel kvinnor som blivit utsatta för övergrepp eller misshandel och har behov av tolk kan detta vara direkt avgörande om man vågar söka vård och hjälp.

I höstas handlade landstinget upp tolktjänster för runt 200 miljoner kronor.
Uppdraget gick till fem privata bolag där priset avgjorde vilka som skulle anlitas framöver. Landstinget kräver att företagen i första hand ska använda auktoriserade tolkar men så har det inte blivit, tvärtom går minst tre av fyra tolkuppdrag till icke-auktoriserade tolkar. Av den dokumentation som redovisats framgår att andelen icke-auktoriserade tolkar i de flesta fall legat på mellan 70 och 75 %. Det värsta exemplet är dock en förmedling som i 98 fall av 100 låtit tolkar utan någon utbildning sköta kontakten mellan patient och läkare eller sjuksköterska.

De upphandlade tolktjänsterna riskerar också att minska ersättningarna till tolkarna, vilket innebär att de har allt svårare att försörja sig på sina uppdrag, något som i längden också riskerar att minska antalet auktoriserade specialisttolkar. Upphandlingarna riskerar helt enkelt att försämra kvaliteten på tjänsterna på många plan.

Detta är som sagt ett exempel på hur dåligt lämpade tolktjänsterna är för upphandling. Självklart gäller samma invändningar när det gäller asylutredningar eller domstolsförhandlingar av olika slag. Förra året motionerade Vänsterpartiet om en översyn av upphandling av tolktjänster men efter att utvecklingen under året gått åt helt fel håll anser vi nu att tolktjänster bör undantas från upphandling. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3Tolkutredningens förslag bör genomföras

Den så kallade tolkutredningen lämnade sitt betänkande redan 2005. Trots att det nu gått tre år har frågan om auktorisation av tolkar inte fått sin lösning. Den reformerade utbildningen som utredningen föreslog menade man skulle innebära att kvaliteten på tolkningen och statusen på yrket skulle höjas. Oavsett hur man ser på detta behöver tillgången till auktoriserade tolkar säkras, vilket självklart är en förutsättning för individens trygghet och säkerhet såväl i vårdsituationer som annars.

I Tolkutredningen lämnades förslag på hur tolktjänster ska kvalitetssäkras, det är av yttersta vikt att detta arbete nu får sin fortsättning. Det är nu dags för regeringen att ta tag i frågan om hur man ska behandla Tolkutredningens förslag och genomföra de reformer som krävs för att vi ska ha en säker tillgång till auktoriserade tolkar framöver. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4Förändra tolkservicen för döva, hörselskadade och dövblinda

Personer med dövhet, hörselskada eller dövblindhet har en i många stycken utsatt situation både i arbetslivet, i utbildningssituationer och i det privata. Vänsterpartiet har i en annan motion beskrivit en mängd sådana områden och det behov som finns av en genomlysning av gruppens levnadsvillkor. I avvaktan på att en sådan genomgång genomförs finns det dock saker som behöver åtgärdas omgående.

Ett sådant område är frågan om tolkservice. I dag ser det olika ut vilken service man får beroende på var i landet man bor. Det är också en mängd huvudmän som har att dela på ansvaret, vilket självklart gör att det blir svårt att kräva sin rätt. Tolkservicen täcker inte de verkliga behoven, det råder ett rörigt och oklart regelverk, brukarna kan inte påverka sin situation i tillräcklig omfattning med mera. Alltså, det krävs en samordning av dessa tjänster och målet bör vara att dessa tolktjänster ska ha en huvudman, inte som i dag en mängd huvudmän.

Vänsterparitet anser liksom Sveriges Dövas Riksförbund att Socialdepartementet bör få i uppdrag att snarast utreda hur en enhetlig tolkservice kan utformas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 24 september 2008
Elina Linna (v)
Rossana Dinamarca (v)	Egon Frid (v)
Siv Holma (v)	Eva Olofsson (v)
Kalle Larsson (v)	Alice Åström (v)