Transpersoners rättigheter

Motion 2007/08:So295 av Lars Ohly m.fl. (v)

av Lars Ohly m.fl. (v)

1Innehållsförteckning

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Inledning4

4Hälso- och sjukvård4

5Könstillhörighetslagen5

6Åldersgränsen för rätt till behandling5

7Kravet på sterilisering6

8Kravet på att sökanden ska vara ogift7

9Kravet på svenskt medborgarskap7

10Personer som genomgått behandling utomlands8

11Namnlagen8

12Rätten att ändra intyg9

13Asylsökande transpersoner10

14Grundläggande skydd mot diskriminering10

15Diskriminering i arbetslivet10

16Hatbrott mot transpersoner11

17Diskriminering11

18Försvårande omständigheter11

19Likabehandling inom universitet och högskolor12

20Likabehandling inom grundskola, gymnasieskola och komvux12

2Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall som innebär att 18-årsgränsen för fastställande av könstillhörighet ändras till en 16-årsgräns.

  2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall som innebär att om en patient är under 16 år ska en bedömning av rätten till tillstånd göras i det enskilda fallet.

  3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall som innebär att det uttryckligen blir tillåtet för transsexuella att spara könsceller för eventuell framtida assisterad befruktning.

  4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall som innebär att kravet på att sökanden inte får vara gift eller registrerad partner tas bort.

  5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall som innebär att kravet på att sökanden måste vara svensk medborgare tas bort.

  6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall som innebär att de personer som har genomgått behandling för ändring av könstillhörighet utomlands får sin nya könstillhörighet erkänd i Sverige.

  7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagstiftningen som innebär att personer själva kan välja sitt förnamn oavsett könstillhörighet.1

  8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagstiftningen som innebär att en person som har bytt namnidentitet eller personnummer kan få dessa uppgifter ändrade retroaktivt.1

  9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagstiftningen som innebär att könsidentitet ska omfattas av flyktingbegreppet.2

  10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av lagstiftningen som innebär att könsidentitet ska omfattas av regeringsformens 1 kap. 2 § om att det allmänna ska motverka diskriminering.3

  11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring som innebär att könsidentitet tas in som en diskrimineringsgrund i lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning samt lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering.4

  12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring som innebär att transpersoner omfattas av 7 kap. 4 § elfte stycket tryckfrihetsförordningen om hets mot folkgrupp.3

  13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring som innebär att könsidentitet omfattas av 16 kap. 8 § brottsbalken om hets mot folkgrupp.5

  14. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring som innebär att könsidentitet omfattas av diskrimineringsförbudet för näringsidkare i 16 kap. 9 § brottsbalken.5

  15. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring som innebär att könsidentitet räknas som försvårande omständighet enligt brottsbalken 29 kap. 2 § sjunde stycket.5

  16. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring som innebär att lagen (2001:1268) om likabehandling av studenter i högskolan även omfattar diskriminering på grund av könsidentitet.6

  17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring som innebär att lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever även omfattar diskriminering på grund av könsidentitet.6

1 Yrkandena 7 och 8 hänvisade till CU.

2 Yrkande 9 hänvisat till SfU.

3 Yrkandena 10 och 12 hänvisade till KU.

4 Yrkande 11 hänvisat till AU.

5 Yrkandena 13–15 hänvisade till JuU.

6 Yrkandena 16 och 17 hänvisade till UbU.

3Inledning

Vänsterpartiet verkar för ett samhälle där transpersoner kan förhålla sig lika självklart till sin könsidentitet som de personer vars könsidentitet överensstämmer med det biologiska könet gör till sin. I den här motionen presenterar vi förslag till åtgärder som syftar till att skapa ett rättvist och jämlikt samhälle för alla transpersoner.

Med transpersoner brukar man avse transvestiter, transsexuella, intersexuella, dragkings/queens och andra personer som har en könsidentitet eller ett beteende som tidvis eller alltid skiljer sig från vad som utifrån stereotypa föreställningar anses om det biologiska könets koppling till identitet och personlighet. Det kan också vara individer som av omgivningen uppfattas ha eller ge uttryck för en avvikande könsidentitet, t.ex. genom att deras könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln.

En persons könsidentitet har inget med personens sexuella läggning att göra. En transperson kan således vara homosexuell, bisexuell eller heterosexuell. För att synliggöra gruppen transpersoner har vi valt att presentera de krav som specifikt handlar om transpersoners livsvillkor i denna motion. Många frågor är dock gemensamma för transpersoner och homosexuella och bisexuella. Dessa frågor behandlas i vår motion HBT-personers rättigheter och livsvillkor (2007/08:So335).

Våra förslag innebär inte att alla de frågor som är av intresse för skyddet av mänskliga rättigheter, oavsett könsidentitet kommer att avhandlas. Däremot anser vi att våra förslag kan utgöra en god grund för en politik med direkt inriktning på att främja de förutsättningar som är nödvändiga för att transpersoner ska kunna leva ett liv utifrån sina egna individuella förutsättningar, fria från det heteronormativa förtrycket.

4Hälso- och sjukvård

Transsexualism är ett psykiskt tillstånd som i ICD-10 definieras som ”en önskan om att leva och bli accepterad som en medlem av det motsatta könet, ofta åtföljt av en känsla av obehag eller otillräcklighet med det egna anatomiska könet och en önskan om hormonell eller kirurgisk behandling för att kroppsligen likna det prefererade könet så mycket som möjligt” (Socialstyrelsen, Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem 1997). Transsexualism är en sjukdom, och behandling ges inom den allmänna sjukförsäkringens ramar. Den enda verksamma behandlingen anses vara en medicinsk och kirurgisk könskorrigering (”könsbytesoperation”), vilket i Sverige också erbjuds ihop med ett byte av juridiskt kön.

För att komma i åtnjutande av den kirurgiska delen av behandlingen krävs i dag enligt lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall att en ny juridisk könstillhörighet först fastslås. För att få denna nya könstillhörighet har Socialstyrelsens rättsliga råd som praxis att kräva ett läkarutlåtande av en psykiater som utrett patienten under en längre tid, i allmänhet kring två år. För de transsexuella patienter som behöver kirurgisk behandling krävs alltså först minst två års utredning inom psykiatrin.

I hälso- och sjukvårdslagen fastslås att alla ska ha rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor. Det innebär att behoven hos den enskilde patienten är styrande för de insatser som ska ges och att hinder för detta endast utgörs av begränsningar i det medicinska kunnandet, dvs. att bot eller lindring saknas. Vi anser att detta även måste gälla för transsexuella patienter.

5Könstillhörighetslagen

Lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall reglerar hur ett byte av juridisk könstillhörighet går till för transsexuella och intersexuella personer. Intersexuella är de personer vars könstillhörighet inte omedelbart kan identifieras vid födseln. Lagen om fastställande av könstillhörighet reglerar under vilka förutsättningar könskorrigerande operationer av yttre och inre genitalier får ske. Att ett juridiskt byte skett, eller att sannolika skäl föreligger för att det ska ske i och med operationen, är ett krav för att tillstånd till kirurgisk behandling ska ges. Hormonbehandling, som vanligen är en kompletterande behandling, regleras inte i lagen. Lagen reglerar inte heller operationer som icke är könskorrigerande och andra behandlingar, såsom exempelvis struphuvudoperationer, epilering (hårborttagning) och röstträning.

Lagen har i princip varit oförändrad sedan dess tillkomst och är på många områden otillräcklig och otidsenlig.

Vänsterpartiet tog tillsammans med den förra regeringen fram ett direktiv för översyn av lagen om fastställande av könstillhörighet i vissa fall (dir. 2006:8). Utredningen (SOU 2007:16) presenterades i mars 2007. Vi är i huvudsak nöjda med de förslag som presenteras i utredningen.

6Åldersgränsen för rätt till behandling

Enligt könstillhörighetslagen får fastställelse av könstillhörighet för en person som är transsexuell endast meddelas om sökanden har fyllt 18 år. Detta innebär att någon könskorrigerande operation inte kan utföras på en person som är under 18 år. Tillstånd får endast lämnas om det finns synnerliga skäl innan sökanden fyllt 23 år. Enligt uppgift gör dock Rättsliga rådet regelmässigt untantag från 23-årsgränsen (SOU 2007:16 s. 161). 18-årsgränsen innebär att unga transsexuella tvingas genomgå puberteten i en kropp som upplevs som fel och främmande. Utredning och hormonbehandling enligt hälso- och sjukvårdslagen kan dock påbörjas innan personen fyllt 18 år. Möjligheterna till en lyckad övergång till det önskade könet ökar kraftigt om personen slipper genomgå puberteten i sitt biologiska kön (SOU 2007:16 s. 164).

För en person som är man-till-kvinna transsexuell (MTF) kan det innebära att hon slipper röstterapi, operationer av struphuvudet och plågsam epilering. För en kvinna-till-man-transsexuell (FTM) kan det innebära att brösten inte utvecklas helt och att han därigenom eventuellt slipper genomgå mastektomi (borttagande av brösten). Trots att utredaren är väl medveten om detta väljer utredaren ändå att föreslå att den nuvarande 18-årsgränsen ska kvarstå.

Vänsterpartiet anser att åldersgränsen ska sänkas till 16 år. Om en patient är under 16 år ska en bedömning alltid göras i det enskilda fallet. Regeringen bör därför lägga fram förslag till ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall som innebär att 18-årsgränsen för fastställande av könstillhörighet ändras till en 16-årsgräns samt att om en patient är under 16 år ska en bedömning av rätten till tillstånd göras i det enskilda fallet.

7Kravet på sterilisering

I dag ställer könstillhörighetslagen krav på att den som ansöker om ändrad könstillhörighet ska vara steriliserad eller på annat sätt sakna fortplantningsförmåga. Det är dock möjligt för en person att spara könsceller innan hon eller han får sin könstillhörighet ändrad. Därefter skulle det vara teoretiskt möjligt att personen och hennes eller hans partner använder sig av de sparade könscellerna vid en assisterad befruktning.

I dag hindrar dock Rättsliga rådets och förvaltningsdomstolarnas tolkning av steriliseringskravet denna möjlighet för en transsexuell person att bli förälder. För att uppfylla steriliseringkravet krävs alltså att den sökande inte har sparade könsceller som kan resultera i ett biologiskt barn (SOU 2007:16 s. 181).

Vi anser att det är oacceptabelt att transsexuella och intersexuella berövas möjligheten att bli biologiska föräldrar på det sätt som sker i dag. Denna tvångssterilisering bör därför upphävas.

Utredningen föreslår att kravet på borttagande av könskörtlarna ska kvarstå för den person som vill ändra sin könstillhörighet. Utredaren noterar även att det torde vara mycket ovanligt att en transsexuell person vill behålla de könskörtlar som tillhör den gamla könstillhörigheten (SOU 2007:16 s. 183). Utredningen föreslår dock att det inte ska finnas något förbud mot att den som vill få könstillhörigheten ändrad har sparat sperma eller ägg i nedfryst skick för att eventuellt användas senare vid en assisterad befruktning. Vänsterpartiet anser att en förälders könstillhörighet och könsidentitet är fullständigt ovidkommande för förmågan att ta hand om ett barn. I likhet med utredningen ser vi därför inga skäl till att behålla dagens diskriminerande ordning.

Ett ytterligare problem som måste lösas är det faktum att dagens lagstiftning om assisterad befruktning endast tillåter donation av antingen sperma eller ägg, inte av båda sortens könsceller. Detta innebär att även om transsexuella får rätt att ändra könstillhörighet trots att de sparat könsceller har den FTM-transexuella man som önskar donera sina ägg till sin kvinnliga partner inte rätt till detta.

Vi driver frågan om att det ska bli tillåtet för kvinnor att ta emot både ägg och sperma från donator (läs mer om assisterad befruktning i vår motion om HBT-personers rättigheter 2007/08:So335).

Regeringen bör med hänvisning till ovanstående lägga fram förslag till ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall som innebär att det uttryckligen blir tillåtet för transexuella att spara könsceller för eventuell framtida assisterad befruktning.

8Kravet på att sökanden ska vara ogift

Ett könsbyte bara kan bara beviljas den person som inte lever i äktenskap eller i partnerskap. Därför tvingas de som är gifta eller registrerade partner och som önskar genomföra ett könsbyte till skilsmässa. Detta är oacceptabelt. Vid tiden för lagens tillkomst var partnerskapslagen ännu inte ens påtänkt, inga andra länder hade infört möjlighet till juridiskt ”könsbyte” för transsexuella och intersexuella och attityderna mot dem som avvek från könsnormerna var mycket annorlunda jämfört med i dag.

Utredningen föreslår att kravet på sökandens civilstånd ska tas bort. När personen beviljas ändrad könstillhörighet ska ett äktenskap omvandlas till ett registrerat partnerskap och vice versa efter att samtycke lämnats av sökandens maka/make/partner. Utredningen konstaterar även att frågan om omvandling av civilstånd bortfaller den dag könsneutrala äktenskap införs i Sverige (SOU 2007:16 s. 193). Detta är självfallet den lösning vi helst förordar, men i väntan på en äktenskapslagstiftning som gäller lika för alla vill vi att den befintliga lagstiftningen ändras.

Regeringen bör därför återkomma med förslag till ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall som innebär att kravet på att sökanden inte får vara gift eller registrerad partner tas bort.

9Kravet på svenskt medborgarskap

I dag krävs att sökanden har svenskt medborgarskap för att tillstånd till ändrad könstillhörighet ska kunna meddelas. Motivet till denna reglering var oro över hur en person som fått sin könstillhöriget ändrad i Sverige skulle bemötas i sitt hemland om hon eller han återvände dit. Vidare fanns farhågor att Sverige skulle tvingas ta emot ett stort antal utländska medborgare som ville ändra sin könstillhörighet om inte kravet infördes.

Utredningen om ändrad könstillhörighet (SOU 2007:16 s. 206) poängterar att den medicinska delen av byte av könstillhörighet är en sjukvårdsfråga och därför styrd av reglerna om utländska medborgares rätt till sjukvård i Sverige. Utredningen föreslår att tillstånd till ändrad könstillhörighet fortsättningsvis ska kunna meddelas även till den utländska medborgare som är bosatt i landet. Bosättningsbegreppet ska tolkas som i socialförsäkringslagen, dvs. att personen måste kunna antas vistas i landet i minst ett år framöver.

Vidare föreslår utredningen att hon eller han måste ha bott i Sverige under minst ett år i anslutning till att tillståndet utfärdas. Vänsterpartiet håller med utredaren om att det är dags att ta bort kravet på svenskt medborgarskap för att få tillstånd att ändra sin könstillhörighet. Regeringen bör därför återkomma med förslag till ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall som innebär att kravet på att sökanden måste vara svensk medborgare tas bort.

10Personer som genomgått behandling utomlands

Utredningen om ändrad könstillhörighet (SOU 2007:16) har även sett över de särskilda problem som kan uppstå för de personer som genomgått behandling för könsbyte utomlands. Den nuvarande regeleringen innebär svårigheter för bl.a. svenska medborgare som fått behandling utomlands och som vill få sin nya könstillhörighet erkänd i Sverige. De har t.ex. inte kunnat få identitetshandlingar som stämmer med den nya könstillhörigheten, och det har även förekommit att svenska myndigheter krävt svenska läkarutlåtanden om att de diagnosticerats som transsexuella (SOU 2007:16 s. 211 ff).

Därför lägger utredningen (SOU 2007:16 s. 214) fram förslag om att den utländska medborgare som har ett lagakraftvunnet beslut om ändring av könstillhörighet ska få detta erkänt i Sverige utan att något särskilt beslut om fastställelse måste fattas. Den svenska medborgare som fått sin könstillhörighet ändrad enligt ett annat lands lagstiftning ska kunna få sin könstillhörighet ändrad i Sverige efter beslut av Rättsliga rådet. Den person som genomgått en könskorrigerande operation utomlands utan beslut ska också kunna ansöka om att få sin könstillhörighet ändrad hos Rättsliga rådet.

Eftersom dagens reglering innebär stora problem för de transsexuella kvinnor och män som har genomgått sina könskorrigerande operationer i ett annat land än Sverige anser vi att utredningens förslag bör genomföras.

Regeringen bör därför återkomma med förslag till ändring i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall som innebär att de personer som har genomgått behandling för ändring av könstillhörighet utomlands får sin nya könstillhörighet erkänd i Sverige.

11Namnlagen

Enligt 34 § namnlagen (1982:670) får som förnamn inte godkännas namn som kan väcka anstöt eller kan antas leda till obehag för den som skall bära det. Namn som av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn får inte heller godkännas. I praxis har denna bestämmelse tolkats som att en person inte har rätt att byta till ett förnamn som inte stämmer överens med personens juridiska kön. Gällande lagstiftning leder därför till en särskild problematik för transpersoner. Den som väljer att leva vardagen i enlighet med sin upplevda könstillhörighet utan att genomgå kirurgisk behandling tillåts inte att välja ett namn som stämmer överens med den upplevda könstillhörigheten.

Det finns enligt vår mening inga rimliga skäl att förbjuda personer att bära ett visst förnamn enbart för att det förknippas med det andra könet. Patent- och registreringsverket har en lista med ”könsneutrala” namn som uppdateras kontinuerligt. På denna lista finns namn som t.ex. ”Camille”, ”Andrea”, ”Jasmin”, ”Ali” och ”Gabriele” vilket tydligt visar att även namn som vi vanligtvis förknippar med det ena könet kan bäras av både kvinnor och män. Den principiella frågan om rätten att välja sitt eget namn påverkas självfallet inte av dessa ”könsneutrala” förnamn som är tillgängliga för alla oavsett könstillhörighet. Att byta från manligt till kvinnligt förnamn, eller vice versa, är inget som görs av okynne. De nämnda begränsningarna i reglerna för förnamnsbyte minskar inte den stora allmänhetens valfrihet men upplevs som en stor begränsning av många transpersoner.

Namnlagen måste därför ändras så att myndiga personer ska kunna byta till ett förnamn de själva valt. Regeringen bör återkomma med förslag till ändring som innebär att personer själva kan välja sitt förnamn oavsett könstillhörighet.

12Rätten att ändra intyg

Det är ett problem för personer som t.ex. genomgått ett könsbyte att inte kunna få sin namnidentitet ändrad retroaktivt. Samma sak gäller även för de personer som av någon annan anledning ändrat namnidentitet eller personnummer. Problemet är särskilt stort när det gäller vissa handlingar såsom betyg, anställningsbevis och pass.

Det kan upplevas som svårt att gång på gång, t.ex. vid en anställningsintervju, behöva förklara varför man har bytt namn. Betyg och meriter skall inte fråntas legitimitet för att en person ändrat juridiskt kön. Frågan om retroaktiva ändringar av namnidentitet behandlades dessvärre aldrig inom ramen för utredningen om ändrad könstillhörighet.

Regeringen bör därför återkomma med förslag till ändring som innebär att en person som har bytt namnidentitet eller personnummer har rätt att få dessa uppgifter ändrade retroaktivt.

13Asylsökande transpersoner

Flyktingbegreppet i utlänningslagen har utvidgats till att inkludera kön och sexuell läggning. Dessvärre lämnas transpersoner fortfarande utanför, vilket leder till en betydande rättsosäkerhet för asylsökande transpersoner. Detta sker trots att många transpersoner lever under förföljelse i länder där deras könsidentitet är kriminaliserad och t.o.m kan innebära dödsstraff. Regeringen bör därför lägga fram förslag till ändring som innebär att könsidentitet omfattas av flyktingbegreppet.

14Grundläggande skydd mot diskriminering

Det är en grundläggande mänsklig rättighet att inte behöva bli utsatt för diskriminerande lagstiftning på grund av könsidentitet. Den nyligen genomförda reformen i grundlagen om att det allmänna ska motverka diskriminering på grund av sexuell läggning är bra, men inte tillräcklig. För att kunna säkerställa alla människors rätt till respekt och lika behandling bör även transpersoner inkluderas. Regeringen bör därför lägga fram förslag till ändring som innebär att könsidentitet ska omfattas av regeringsformen 1 kap. 2 § om att det allmänna ska motverka diskriminering.

15Diskriminering i arbetslivet

Lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning inkluderar inte transpersoner. Lagstiftningen ger bara ett skydd mot diskriminering som har samband med sexuell läggning. Inte heller lag (2003:307) om förbud mot diskriminering som omfattar bl.a. arbetsförmedling och andra arbetsmarknadspolitiska insatser är tillämplig vid diskriminering på grund av könsidentitet. I Europaparlamentets ”Recommendation 117 (1989) On the condition of transsexuals” och ”Resolution on discrimination against transsexuals” rekommenderas ett tydligt lagstadgat förbud mot diskriminering av transsexuella i arbetslivet.

Frågor om diskriminering på grund av transidentitet ingår inte i HomO:s uppdrag att bevaka eftersom det har definierats som en fråga om könstillhörighet och inte om sexuell läggning. Sådana frågor faller i stället, när det gäller diskriminering i arbetslivet, inom Jämställdhetsombudsmannens ansvarsområde. Visserligen är sexuell läggning och könsidentitet olika begrepp, men inte desto mindre är begreppen näraliggande.

Diskrimineringskommittén har presenterat ett betänkande där även könsidentitet föreslås bli diskrimineringsgrund (SOU 2006:22).

Regeringen bör därför snarast återkomma med förslag till ändring som innebär att könsidentitet tas in som en diskrimineringsgrund i lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet p.g.a. sexuell läggning samt lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering.

16Hatbrott mot transpersoner

Den 1 januari 2003 trädde lagändringar i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen i kraft vilka innebär att bestämmelsen om hets mot folkgrupp även omfattar sexuell läggning. Eftersom könsidentitet fortfarande saknas står transpersoner i praktiken ännu skyddslösa. Vi vet dock att transpersoner som grupp ofta råkar ut för hatpropaganda och hatrelaterade våldsbrott. Detta är oacceptabelt och motiverar ytterligare begränsning av yttrandefriheten.

Regeringen bör därför återkomma med förslag till ändring som innebär att transpersoner ska omfattas av tryckfrihetsförordningens bestämmelse i 7 kap. 4 § 11 om hets mot folkgrupp.

Regeringen bör även lägga fram förslag till ändring som innebär att könsidentitet ska omfattas av 16 kap. 8 § brottsbalken om hets mot folkgrupp.

17Diskriminering

I 16 kap. 9 § brottsbalken finns ett förbud för näringsidkare att diskriminera en person på grund av hennes eller hans homosexuella läggning. Förbudet omfattar dock inte diskriminering på grund av könsidentitet.

Regeringen bör därför lägga fram förslag till ändring som innebär att könsidentitet ska omfattas av 16 kap. 9 § brottsbalken.

18Försvårande omständigheter

Enligt brottsbalken är det en försvårande omständighet om motivet till ett brott varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller annan liknande omständighet. Sedan år 2002 gäller bestämmelsen även brott som begås på grund av offrets sexuella läggning. I bestämmelsen inkluderas fortfarande inte könsidentitet, vilket är mycket olyckligt med tanke på transpersoners utsatthet.

Regeringen bör därför även lägga fram förslag till ändring som innebär att könsidentitet ska räknas som försvårande omständighet enligt brottsbalken 29 kap. 2 § sjunde stycket.

19Likabehandling inom universitet och högskolor

Lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan gäller sedan den 1 mars 2002 och har till ändamål att främja lika rättigheter för studenter samt att motverka diskriminering på grund av könstillhörighet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder.

Lagen ålägger vidare högskolor och universitet att aktivt främja studenters lika rättigheter samt att förebygga och förhindra trakasserier på grund av sexuell läggning. Regeringen bör lägga fram förslag till ändring som innebär att lagen om likabehandling av studenter i högskolan även ska omfatta diskriminering på grund av könsidentitet.

20Likabehandling inom grundskola, gymnasieskola och komvux

Lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever trädde i kraft den 1 april 2006. Syftet med den nya lagen är att främja barns och elevers lika rättigheter i de verksamheter som omfattas av skollagen (1985:1100) samt motverka diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder.

Förskoleverksamhet, skolbarnomsorg, grund- och gymnasieskola samt vuxenutbildning omfattas av lagen. Lagen omfattar även de elever som mobbas eller kränks av andra elever eller av skolans personal. Det är mycket glädjande att sexuell läggning är en av diskrimineringsgrunderna i den nya lagen. Det är dock olyckligt att varken utredningen eller propositionen (SOU 2004:50, prop. 2005/06:38) behandlat frågan om att könsidentitet på samma sätt bör utgöra en grund för diskriminering.

Regeringen bör därför lägga fram förslag till ändring som innebär att lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever även ska omfatta diskriminering på grund av könsidentitet.

Stockholm den 2 oktober 2007

Lars Ohly (v)

Marianne Berg (v)

Wiwi-Anne Johansson (v)

Hans Linde (v)

Elina Linna (v)

Kent Persson (v)

Alice Åström (v)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 2007-10-03 Hänvisning: 2007-10-16 Bordläggning: 2007-10-16

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (17)