Tvåårsgränsen vid uppehållstillstånd

Motion 1991/92:Sf616 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)

Vid giftermål mellan en svensk medborgare och en
person av utländsk härkomst gäller en prövotid på två år för
att den sistnämnda skall få varaktigt uppehållstillstånd i
Sverige. Det har emellertid visat sig att denna regel har fått
djupt tragiska konsekvenser för framför allt kvinnor, som
på grund av misshandel eller annat övergrepp från sina
män, tvingas skilja sig före den tvååriga prövotidens utgång.
Särskilt tragiskt blir det för kvinnor som kommer från
länder med en helt annan kvinnosyn än den vi är vana vid i
Sverige.

Att utvisas till sitt hemland kan för en kvinna betyda ett
liv i misär och otrygghet. I t.ex. Thailand är en ''förbrukad''
kvinna inte längre attraktiv för äktenskap. Hon blir ofta
utfryst ur familjen och tvingas för sin överlevnad att
prostituera sig.

Utvisning av utländska medborgare i samband med
skilsmässa är känsliga och ömtåliga frågor. Då frågan
behandlades 1988 av riksdagen ansågs ingen lagändring
erforderlig. Socialförsäkringsutskottet framhöll bl.a.
följande. Det är nödvändigt att vara speciellt varsam vid
handläggningen av dessa ärenden.

När ett äktenskap eller samboförhållande bryts före
tvåårsperiodens utgång bör samtliga omständigheter
beaktas i det enskilda fallet vid prövningen om utlänningen
skall få stanna. Som exempel angavs att det finns barn i
förhållandet eller att den utvisningshotade hade blivit
misshandlad eller illa behandlad i förhållandet. Vidare gavs
som exempel risk för att bli socialt utstött vid återkomsten
till hemlandet.

Angelägenheten av att undvika beslut som framstår som
stötande för rättskänslan, framhölls också. Statens
invandrarverk har på socialförsäkringsutskottets förfrågan
uppgett att i de ärenden där ''ömmande omständigheter
fördes fram'' tog verket ''största möjliga hänsyn till dessa vid
prövningen av frågan om fortsatt tillstånd trots att
förbindelsen brutits före tvåårsperiodens utgång''. Det
hänvisades också till att dåvarande invandrarministern
uppgav att ''regeringen i de fall ett förhållande brutits på
grund av misshandel eller andra allvarliga trakasserier
innan tvåårsgränsen uppnåtts tar mycket stor hänsyn till det
och tillåter utlänningen att stanna trots att anknytningen
upphört''.

En utredning om konsekvenserna av slopandet av 2-
årsgränsen är påkallad då det gäller utvisning av utländska
kvinnor, gifta med svenska män, som på grund av
misshandel eller andra övergrepp har tvingats till skilsmässa
innan den s.k. prövotiden på två år har förflutit.

Då dessa fall ökar för varje år, är det av stor vikt att en
utredning kommer till stånd.

Det har framförts krav på en översyn av lagstiftningen
bl.a. från föreningen Kvinnojourer, som ofta blir den
instans där de misshandlade kvinnorna söker hjälp. Det
verkar stötande på rättskänslan att utvisa kvinnor, som tar
ut skilsmässa på grund av övergrepp, särskilt med tanke på
att vi i vårt land värnar om varje individs rätt att få
bestämma om sitt eget liv.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en allsidig utredning
om konsekvenserna av slopande av tvåårsgränsen vid
uppehållstillstånd.

Stockholm den 24 januari 1992

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Ines Uusmann (s)

Lahja Exner (s)