Uigurernas situation i Kina

Motion 2003/04:U275 av Annelie Enochson m.fl. (kd, fp, c, v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de uiguriska flyktingarna från Kina som har sökt asyl i Sverige får en fristad här.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige fortsättningsvis verkar för, både i dialogen mellan Sverige och Kina samt i EU:s dialog med Kina, att de mänskliga rättigheterna i Kina respekteras fullt ut.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i alla sina utrikespolitiska kontakter kräver att Kinas många miljoner troende får möjlighet att samlas fritt.

1Yrkande 1 hänvisat till SfU.

Uigurernas situation i Sverige

Händelseutvecklingen i Xinjiang i nordvästra Kina de senaste åren föranleder oro. Den kinesiska regeringen utsätter en av landets minoriteter, uigurerna, för ett omfattande och systematiskt förtryck. Denna minoritet i Kina är lika stor som Sveriges befolkning. Om detta står att läsa i rapporter utgivna av Amnesty International, ASA 17/18/99 (1999).

Under senare tid har övergreppen tilltagit. I Sverige bor mindre än 200 uiguriska flyktingar, men trots att det är en liten grupp och trots att deras asylskäl är starka har flera av dem fått avslag på sina ansökningar om asyl (Trelleborgs Allehanda vecka 36 nr 206). Om inte Amnestys 90-sidiga rapport om tortyr och avrättningar av uigurer räcker som bevis på asylskäl, vad räcker då? (Rapporten ”Gross violations of human rights in the Xinjiang Uighur Autonomous Region” ASA 17/18/99, 1999). Amnesty vädjar i rapporten (ASA 17/010/2002) till bl.a. Pakistan och de Centralasiatiska grannländerna att inte skicka tillbaka uiguriska flyktingar till Kina. Uigurerna saknar ett eget land men de bör inte sakna fristad om de behöver fly. I arbetet för mänskliga rättigheter ska vi börja med att sopa framför egen dörr. I vårt grannland Norge får de uiguriska flyktingarna från Kina asyl. Varför har Sverige infört en strängare bedömning? Är det svenska Utrikesdepartementet oinformerat om uigurernas trängda läge eller når inte svenska UD:s rapporter fram till Migrationsverket?

Uigurernas situation i Kina

Rebiya Kadeer är mamma till 10 barn. Hon var en framgångsrik uigurisk affärskvinna men har blivit dömd till 8 års fängelse för att hon skickat ”statshemligheter” till sin make som är flykting utomlands. ”Statshemligheterna” var offentliga kinesiska tidningar. Rebiya Kadeer var delegat vid FN:s kvinnokonferens i Beijing 1995 och har startat en organisation för att hjälpa uiguriska kvinnor att starta egna företag. Denna organisation kallas ”Thousand Mothers Movement”. Rebiya Kadeer var ledamot i Xinjiangs autonoma regions politiska konsultativa konferens 1993 till 1998. (S.CON.RES 81 Resolution i amerikanska senaten 10 februari 2000) (Amnesty Internationals rapport ASA 17/10/00). På en fråga i riksdagen 1999/2000:1021 svarade Anna Lindh skriftligt och hon lovade: ”Med den kinesiska regeringen kommer vi att fortsätta att ta upp frågor om utsatta folkgruppers ställning i Kina.” Vi vädjar till den nya svenska utrikesministern att sätta sig in i Rebiya Kadeers fall samt att vädja för hennes frigivning.

I artikeln ”De gjorde Sverige till en del av världen” i Göteborgsposten lördagen den 20 september 2003 berättar Thomas Hammarberg, tidigare rådgivare åt Anna Lindh i frågor om humanitär rätt. ”Framför allt var det mänskliga rättigheter som blev Anna Lindhs paradfråga – fast själv ville hon inte se det som en särskild fråga. I stället genomdrev hon att UD skulle låta denna dimension genomsyra allt arbete. Det var kontroversiellt, skulle verkligen handelsrelationerna få störas av diskussioner om avrättade dissidenter i Kina? Men arbetssättet etablerades och Anna Lindh gick vidare till att försöka påverka EU i samma riktning. Under Sveriges ordförandeskap var det en fråga hon arbetade med – vid det informella utrikesministermötet i Nyköping, till exempel, sa hon till EU-kommissionären Chris Patten att han inte fick komma om han inte hade med sig ett papper på hur mänskliga rättigheter skulle integreras i hela det kommande arbetet. Hon pressade alla att göra sin hemläxa. På så sätt europeiserades det hon själv drivit igenom här hemma, berättar Thomas Hammarberg.”

Vi känner tacksamhet för vad Anna Lindh gjorde inom området mänskliga rättigheter och vi vädjar till den nya svenska utrikesministern att förvalta detta arv väl. Historieböckerna kommer att bedöma de nuvarande kinesiska ledarna i efterhand. Om det skrivs om grymma härskare eller om kinesiska ledare som behandlar minoriteterna väl, det kan de kinesiska ledarna själva påverka nu genom sina handlingar, men vi tror att även vi kan påverka dem genom den svenska utrikespolitiken.

Kristna både inom och utanför den registrerade kyrkan (tre-själv-rörelsen) får ofta kämpa mot myndigheternas godtycke och bestraffningar. Fortfarande är många av de Vatikantrogna katolska biskoparna i Kina antingen i husarrest eller i fängelse. I slutet av augusti 2003 arresterades över 100 icke-registrerade kristna i Henanprovinsen, sydväst om Beijing. Registrerade pastorer trakasseras också regelbundet då de lämnat de ramar som myndigheterna fastställt. Nu borde det vara dags för verklig religionsfrihet i Kina. Bort med ”konventikelplakatet”. Vi lever ju inte på 1800-talet längre! Den svenska regeringen som känner till vad de svenska folkrörelserna har bidragit med när Sverige gick från Fattigsverige till ett demokratiskt land bör kunna inge den kinesiska regeringen trygghet och framtidstro så att den vågar ge de troende full frihet att samlas.

Stockholm den 2 oktober 2003
Annelie Enochson (kd)
Erling Bager (fp)	Rigmor Stenmark (c)
Karin Thorborg (v)