Uppehållstillstånd för asylsökande

Motion 2003/04:Sf230 av Per Bill m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kortare handläggningstider i asylprocessen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad flexibilitet i anslagsanvändningen på asylområdet.

Motivering

De långa handläggningstiderna i asylprocessen är ett problem som länge varit väl känt. Det är utmärkt att det även uppmärksammats av Riksdagens revisorer. Under de senaste åren har antalet asylsökande ökat kraftigt, och detta ställer naturligtvis hårda krav på de myndigheter som har att hantera asylfrågorna. Samtidigt har resurstilldelningen till Migrationsverket varit otillräcklig. Verksamheten har varit underfinansierad under ett antal år. Detta har säkerligen varit en orsak till att handläggningstiderna i asylprocessen förlängts och inte nått målet om sex månaders handläggningstid. År 1999 lyckades Migrationsverket exempelvis endast besluta i 40 procent av fallen inom sex månader. Tillsammans med de långa handläggningstider som även Utlänningsnämnden har medför detta stora problem för såväl den enskilde som samhället.

För det första är det till men för den enskilde som under alltför lång tid får vänta innan denne får ett besked på sin ansökan om uppehållstillstånd. En lång väntetid orsakar mycket oro och negativ stress hos den sökande, som i vissa fall får vänta i åratal på att få ett slutgiltigt besked. Det är också negativt eftersom långvarig väntan försvårar inträdet i det svenska samhället. Inte minst mot bakgrund av den låga förvärvsfrekvensen hos invandrade och det utanförskap som många invandrade upplever, är det av avgörande betydelse att man får beskedet så fort som möjligt om man får stanna i Sverige. Den första tiden i Sverige är mycket viktig. Det gäller att snabbt komma ut i arbetslivet och att på egen hand kunna stå för sin försörjning. Integrationsverket pekar i sin senaste årsrapport på betydelsen av att inte fastna i ”farstun”. ”Den första tiden i landet för nyanlända är avgörande för den fortsatta integrationsutvecklingen … Nyanlända invandrare behöver snabbt få en plats i svenskt arbetsliv.” (Integrationsverkets årsrapport 2001, s. 18.)

Att asylprocessen effektiviseras är således av stor vikt. Vi moderater har tidigare i en mängd sammanhang kritiserat de långa handläggningstiderna och har även föreslagit större resurser till Migrationsverket, vilket regeringen efter en lång tid av passivitet gått med på.

Antalet asylsökande har ökat kraftigt de senaste åren. Det gäller därför att snabbt komma till rätta med de problem som finns i den svenska asylhanteringen. Asylprocessen står ju även inför en större förändring, då dagens utlänningsnämnd skall försvinna och dess uppgifter överföras till de ordinarie förvaltningsdomstolarna. Denna reform är betydelsefull eftersom den på ett påtagligt sätt kommer att förbättra den enskildes rättssäkerhet. Regeringsförslaget om ändrad instansordning vid asylprövningar, som regeringen på riksdagens beställning översänt till Lagrådet för yttrande, fick nyligen svidande kritik därifrån. Lagrådets slutsats är att det snarare är asyllagstiftningen än den nuvarande instansordningen som behöver ändras. Om regeringens proposition är en undermålig juridisk produkt bör den omarbetas. Riksdagens beslut om att bl.a. garantera en muntlig tvåpartsprocess i domstol framstår som otvetydigt. Att asyllagstiftningen dessutom kan behöva förtydligas på ett antal punkter, som Lagrådet framhåller, tvivlar vi för ingen del på.

Vid alla omorganisationer finns det en risk att själva omorganiserandet tar större tid och plats än själva kärnuppgiften som skall lösas, nämligen att behandla asylansökningar. Även mot denna bakgrund är det alltså viktigt att det skapas en bättre ordning i den del av asylhanteringen som sköts av Migrationsverket. Därför bör det finnas en hög beredskap att skjuta till mer pengar om så behövs. I höstens (2002/03) budgetproposition tillförs Migrationsverket ytterligare resurser för att korta ner handläggningstiderna, vilket är bra.

Men Migrationsverkets problem har inte bara sin bakgrund i underfinansiering. Allt går inte att lösa med större resurser. Såväl långtidssjukskrivningarna som personalomsättningen på Migrationsverket är på höga nivåer. Detta kan vara ett tecken på tidsbrist och överhopning av arbete, men även på grundläggande organisatoriska missförhållanden. Det finns därför all anledning för regeringen att ta problemen på större allvar. Missförhållanden drabbar inte endast de som arbetar vid verket utan även dem vars framtid avgörs av det. En hög personalomsättning påverkar sannolikt kunskapsförsörjningen inom Migrationsverket negativt, och därmed de asylsökandes möjlighet att få en korrekt prövning, med påföljden att rättssäkerheten för den sökande försämras. Regeringens ansvar för detta är stort, då den enligt vår mening inte tagit problemen inom Migrationsverket på tillräckligt stort allvar.

Även reglerna som i dagsläget styr anslagsanvändningen är en anledning till de långa handläggningstiderna, vilket Riksdagens revisorer påtalar. Vi instämmer i att flexibiliteten för Migrationsverket att använda sina samlade anslag så att de gör störst nytta bör öka. I revisorsrapporten förs ett resonemang kring om det är önskvärt att införa ett nytt sakanslag för asylprövning för Migrationsverket eller ej. Vi anser inte att det finns någon anledning att låsa oss för en specifik modell vid detta tillfälle. Det centrala är en ökad flexibilitet för Migrationsverket, vilket vi ställer oss bakom. En mindre byråkratisk syn på anslagsanvändningen skulle medföra att satsningar på att korta asylprocessen kan ses som en investering, med återbetalning senare i form av minskade kostnader för boende, sjukvård etc. Att investera i kortare handläggningstider är också i högsta grad en humanitär åtgärd.

Detta har även påtalats av ledande tjänstemän inom migrationsmyndigheterna. Det finns all anledning att instämma i Lena Häll Erikssons och Göran Håkanssons uttalande från år 1999 om att

på grund av en föråldrad anslagsstruktur kan vi i dag inte sätta in resurserna där de skulle göra bäst nytta. I stället för att våra resurser satsas på tidig och snabb handläggning rinner de ut i kostnader för boende, sjukvård m.m. beroende på långa väntetider.

Revisorerna har vidare föreslagit att regeringen presterar en fördjupad analys av asylfrågorna i samband med sin årliga skrivelse om migration och asylpolitik. Detta ställer vi oss bakom. Migrationsfrågor har mycket stor betydelse för Sverige, och därför är det av stor vikt att riksdagen kontinuerligt hålls uppdaterad angående situationen på asylområdet.

Riksdagens revisorer föreslår också att Migrationsverket till regeringen skall lämna en ”samlad femårsanalys av frågor rörande asylprocessen”. Revisorerna menar att en sådan modell ger ett bättre underlag än om rapporteringen kommer spritt under året. Även detta förslag ställer vi oss bakom. Om ambitionsnivån när det gäller asylprocessen skall höjas, vilket vi menar är absolut nödvändigt, måste Migrationsverket bli bättre i sin rapportering till regeringen.

Stockholm den 30 september 2003
Per Bill (m)
Lars Lindblad (m)	Henrik S Järrel (m)
Gunnar Axén (m)