Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik

Motion 2007/08:C369 av Jan Lindholm m.fl. (mp)

av Jan Lindholm m.fl. (mp)

Sammanfattning

Mililjöpartiet de gröna kan konstatera att regeringens förslag till budget leder till segregering, ökad utslagning och ett ökat utanförskap. Regeringens förslag inom utgiftsområdet utgör en blandad kompott. Något är dock bra, annat är mindre bra, och en del förslag är verkligen att beklaga. Miljöpartiet har svårt att förstå hur en regering kan lägga sig så platt inom dessa politikområden som man nu väljer att göra genom förslagen till nya mål. Vi avslår självklart dessa förslag.

Förslaget att per den 31 december 2008 avskaffa stödet för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus beklagar vi verkligen. Däremot ser vi positivt på att regeringen tar till sig gröna förslag som exempelvis att lyfta fram den kooperativa hyresrätten.

Miljöpartiet oroas även över att regeringen inte tycks inse att den förändring man genomför på de flesta politikområden, där individen i ökad utsträckning förvandlas till kund i stället för att vara medborgare, innebär ett ökat behov av stöd. Det vore rimligt av regeringen att för att stärka konsumenterna i den alltmer utsatta rollen även stärkte Konsumentverket. Vi väljer att i vårt alternativa förslag ge Konsumentverket ökade resurser i stället för mindre för att möta de växande behov som regeringens politik skapar även om vi inte instämmer i många av de förslag som skapar behoven. Vi försöker att i våra förslag värna människorna även i det allt hårdare och mer utanför­skapande klimat som regeringens politik leder till.

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nya mål för politikområdet Bostadspolitik.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förslaget att avveckla stödet till åtgärder mot radon i bostäder.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Fonden för fukt- och mögelskador.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nytt mål för politikområdet Konsumentpolitik.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behoven av förstärkning av resurser på konsumentpolitikens område.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om omställningskostnader som förorsakats Konsumentverket på grund av utlokaliseringen till Karlstad.

  7. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag utökade medel på utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik under respektive anslag enligt uppställning:

Anslag

Anslagsförändring (miljoner kronor)

2008

2009

2010

40:2

Konsumentverket

37

37

37

34:4

Radon i bostäder

2

2

2

31:10

Fonden för fukt- och mögelskador

10

10

Summa för utgiftsområdet

39

49

49

Bostadspolitikens område

Bostadspolitiskt mål

Bostadspolitiken är inte i första hand till för dem som klarar sig utan den politiken, vilket regeringen tycks anse. I stället är den till för dem som behöver stöd i någon form. Regeringen föreslår att bostadspolitikens mål nu skall reduceras till ren efterfrågebalans. Det föreslagna målet för bostadsfrågorna föreslås bli att konsumenten skall kunna utgå från att marknaden tillhandahåller ett utbud som svarar mot konsumentens behov. Regeringen utgår då från att behovet är detsamma som den bostadskonsumenten efterfrågar.

Att det finns konsumenter som behöver en bostadspolitik värd namnet väljer regeringen att inte se. Regeringen tar för givet att konsumentens efterfrågan svarar mot behovet. Att efterfrågan på en renodlat kommersiell bostadsmarknad, vilket är det regeringen nu genomför, snarare är kopplad till betalningsförmågan än till behoven har regeringen missat.

Regeringen konstaterar även att bristen på bostäder kommer att kvarstå under överskådlig tid. Den situationen är knappast den mest lämpade för en total omvandling till marknadshyror. Gapet mellan behov och betalförmåga, dvs. efterfrågan, riskerar att växa snabbt och med svåra konsekvenser. Miljöpartiet menar att en bostadspolitik värd namnet även måste innehålla kvalitativa ambitioner. Ett fortsatt mål om bra bostäder till rimliga priser är därför nödvändigt.

Regeringen har även formulerat ett mål för samhällsbyggande, vilket är intressant. Tyvärr har man dock inte fyllt målet med något innehåll. De tidigare bostadspolitiska ambitionerna om stimulerande miljöer liksom målet om att planeringen skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar har helt fallit bort. Kvar finns nu enbart de gamla kraven om bra social miljö och ekologisk hänsyn. Nytt är att bostadspolitiken nu skall främja tillväxt och utveckling.

Eftersom tillväxt och utveckling nästan alltid mäts i pengar är det svårt att inse på vilket sätt sådana mål kan bidra till att förbättra de boendes situation. Tvärtom strider det direkt mot ett mål som bra bostäder till rimliga kostnader. Troligen är det orsaken till att den ambitionen inte längre ryms inom bostadspolitikens område.

Den förändring regeringen nu genomför av målet med bostadspolitiken är så omfattande och innebär så stora ingrepp i de flesta medborgares vardag att det inte är rimligt att genomföra den utan en omfattande dialog med dem som berörs. Rimligt vore att först utreda konsekvenserna så att regeringen vet vad förändringen kan innebära och att sedan genomföra en omfattande remiss. Tyvärr har vi nu sett ett flertal exempel på hur illa det kan gå när regeringen först genomför något och sedan börjar fundera över effekterna. Det borde inte bli en vana att en regering i en demokrati arbetar på det viset även om det är en majoritetsregering.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser Miljöpartiet att förslaget till ett nytt mål för bostadspolitiken inte kan smygas igenom i en budgetproposition utan måste hanteras som en större fråga med sedvanlig beredning. Miljöpartiet avslår därför regeringens förslag till nytt mål på bostadspolitikens område.

Radon i bostäder

Miljöpartiet har i tidigare budgetar påpekat att stora folkhälsovinster och samhälls­kostnader kan inbesparas om sanering av radon i bostäder påskyndas. Vi vidhåller vår ståndpunkt och markerar detta med att i vårt budgetförslag anvisa en utökning av anslag 31:4 med 2 miljoner kronor per år.

Fonden för fukt- och mögelskador

Miljöpartiet delar inte regeringens bedömning att problem med fukt- och mögelskador i småhus skulle vara en historisk fråga som inte längre drabbar småhusägare. Regeringen föreslår att fonden avvecklas från 2009. Vi avslår det förslaget.

Att byggherrens ansvar i dag är utökat tycks inte i praktiken lösa den ekonomiska situationen för den som drabbas. Självklart är det även vår förhoppning att fonden med tiden skall kunna avvecklas utan men för drabbade, men innan vi kan se det i praktiken är vi inte beredda att avveckla den. Däremot ser det ut som om behoven minskar, varför anslaget kan anpassas till detta. Miljöpartiet föreslår att riksdagen anslår tio miljoner kronor vardera för åren 2009 och 2010 till Fonden för fukt- och mögelskador.

Konsumentpolitiken

Konsumentpolitiskt mål

När de stora dragen i regeringens politik konkret innebär att medborgarna i allt större utsträckning förvandlas till konsumenter är det av största vikt att Konsumentverkets mål inte utarmas på det sätt regeringen föreslår. Att inte ha några utpekade ambitioner med konsumentpolitiken synes märkligt. Att inskränka målet till att enbart innebära att konsumenten skall ha möjlighet att göra aktiva val är egentligen att helt avskaffa politikområdet. Det råder så vitt vi uppfattar saken konsensus i vårt land om att en marknadsekonomi är grunden för vårt samhällsbygge.

Konsumentpolitik har hittills handlat om på vilket sätt samhället har haft ambitioner att stötta de svaga och utsatta konsumenterna i denna marknadsekonomi. Nu anser regeringen att målet enbart behöver vara att upprätthålla denna marknad så att konsumenterna på egen hand kan göra sina aktiva val. Vi kan inte se att det finns något behov av att uttrycka ett sådant mål. Däremot finns det stora och växande behov av en aktiv konsumentpolitik. Vi skulle gärna vilja utveckla den i samverkan med samtliga riksdagens partier. I denna budgetmotion finns inte utrymme för att göra det, utan här yrkas enbart att regeringes förslag avslås samt att den tidigare ambitionen om ett högt konsumentskydd behålls. Mest anmärkningsvärt är kanske att alla ambitioner på området hållbara konsumtionsmönster är utraderade. Regeringens tal om en aktiv klimat- och miljöpolitik blir i ljuset av detta beklämmande urvattnat.

Förstärkningar på konsumentområdet

Ökning av fria resurser

Det blir alltmer komplicerat att vara konsument, vilket gör att Konsumentverket är en allt viktigare stödresurs för konsumenterna. Behovet av att granska utbudssidan och att utveckla pedagogiska material för att stödja kunden ökar ständigt. Verkets ramanslag bör därför ökas med minst 10 miljoner kronor. Detta kan motiveras bl.a. mot bakgrund av att regeringen föreslår förändrade mål inom såväl bostadspolitiken som konsumentpolitiken, där det görs tydligt att konsumenterna i allt större utsträckning lämnas utan skyddsnät på en allt mindre styrd marknad. Likaså är det snabbt ökande samarbetet på konsumentområdet inom EU en verksamhet som kräver alltmer resurser från Konsumentverket.

Material och utbildning till kommunala konsumentrådgivare

Riksdagen bör även lämna ett riktat anslag till Konsumentverket på 2 miljoner kronor per år de kommande tre åren för att verket skall kunna öka stödet och utbildningen av de kommunala konsumentrådgivarna i samma omfattning.

Informationsspridning m.m.

Anslaget för information bör även utökas med 1 miljon kronor för att i någon mån kunna möta bl.a. den snabbt växande marknadsföringen från utländska spelbolag i Sverige och ökningen av marknadsföring till förmån för nätförsäljning av alkohol. Snabba lån för impulskonsumtion är även det ett område som vuxit och motiverar att verket får ökade möjligheter att informera om riskerna.

Bidrag till organisationer för konsumentprojekt

Regeringen föreslår ingen fortsättning på riktade medel för stöd åt organisationer för kampanjarbeten och projektverksamhet, vilket är allvarligt. Vi menar att 2 miljoner kronor riktat för detta ändamål varje år är ett minimum för att stödja konsumenter i den allt svåröverskådliga djungeln av regler och villkor som växer fram.

Detta innebär sammantaget 15 miljoner kronor per år i förstärkning av anslag 40:2 för ökade satsningar på att stödja konsumenterna. Det är i minsta laget för att möta alla de problem vi ser för alltmer utsatta grupper. Att vara konsument blir allt svårare och riskablare.

Ansvar för omställningskostnader

När de stora dragen i regeringens politik konkret innebär att medborgarna i allt större utsträckning förvandlas till konsumenter är det av största vikt att Konsumentverket kan ge ökat stöd. Omställningskostnaderna kan verket inte bära på annat sätt än att nästan halvera sin personal och därmed lämna konsumenterna utan nödvändigt stöd.

Vi anser att riksdagen måste ta ett ansvar för att lösa den svåra ekonomiska situation som Konsumentverket hamnat i på grund av flytten till Karlstad. När statens ekonomi är god är det lämpligt att bl.a. använda den till att städa upp i de egna verksamheterna. Vi menar att Konsumentverkets merkostnader på 66 miljoner kronor bl.a. på grund av personalavveckling måste lösas ut av riksdagen. Genom att avsätta 22 miljoner kronor per år i tre år till Konsumentverket tar vi vårt ansvar för att en verksamhet som är avgörande för konsumenternas ekonomi och därmed landets får möjlighet att arbeta på rimliga villkor.

Stockholm den 4 oktober 2007

Jan Lindholm (mp)

Ulf Holm (mp)

Christopher Ödmann (mp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Civilutskottet

Händelser

Inlämning: 2007-10-05 Hänvisning: 2007-10-16 Bordläggning: 2007-10-16

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (7)