Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Motion 2004/05:Ju454 av Beatrice Ask m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt uppställningen:

Anslag	Regeringens förslag	Anslagsförändring
A 4:1 Polisorganisationen	14 960 135 000	+700 000 000
A 4:2 Säkerhetspolisen	644 975 000	+10 000 000
A 4:3 Åklagarorganisationen	848 935 000	+50 000 000
A 4:5 Domstolsväsendet m.m.	4 046 980 000	+200 000 000
A 4:6 Kriminalvården	4 990 693 000	+151 000 000
A 4:7 Brottsförebyggande rådet	59 550 000	-10 000 000
A 4:8 Rättsmedicinalverket	228 571 000	+10 000 000
A 4:11 Ersättning för skador på grund av brott	27 012 000	+5 000 000
Summa för utgiftsområdet		1 116 000 000

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ersättningen till nämndemän skall höjas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Brottsoffermyndigheten skall åläggas skyldighet att betala ut ersättning till brottsoffer i enlighet med vad som anges i lagakraftvunnen dom.

Moderata samlingspartiets budgetförslag för rättsväsendet

Polisorganisationen

Polisverksamheten får i regeringens budgetförslag långt ifrån de resurser som behövs i förhållande till angivna uppgifter och mål, en realitet som gör sig påmind år efter år. Enskilda myndigheter kan tvingas till stora nedskärningar. Den dåliga ekonomin gör sig påmind i snart sagt varje polisdistrikt, men slår hårdast på landsbygden där bristerna är som störst.

De resurser som anslås till polisorganisationen är inte tillräckliga. Det är dessutom anmärkningsvärt att regeringen redan öronmärkt en stor del av resurstillskotten i budgetpropositionen. Polisen, såsom självständig myndighet, borde tillåtas att själv avgöra hur resurserna skall användas. Polisväsendet behöver en konsekvent, stabil resursökning över tid. Det är inte rimligt att regeringen driver väsentliga samhällsfunktioner genom att låna av framtida anslag, vilket blir en konsekvens av framlagt förslag. Denna invändning gäller för övrigt samtliga anslagsområden inom utgiftsområdet där anslagskrediten måste utnyttjas för att verksamheten skall kunna bedrivas på ett godtagbart sätt. Regeringen borde satsa på substantiella resursökningar, samt ett målmedvetet arbete för att effektivisera och renodla de rättsvårdande myndigheternas verksamhet.

Regeringen har i årets budgetproposition tilldelat polisen ytterligare 100 miljoner kronor för 2005. Från detta tillskott förs 62 miljoner kronor till anskaffandet av ett nytt radiokommunikationssystem över till utgiftsområde 7:6 Gemensam radiokommunikation för skydd och säkerhet. Sammanlagda överföringar uppgår till till nästan 85 miljoner kronor, vilket medför att resurstillskottet för polisen för 2005 i praktiken uteblir.

För att möta kraven på en effektiv brottsbekämpning och brottsförebyggande arbete krävs att de poliser som utbildas anställs. Det anser även regeringen men anslår inte nya medel för att klara detta. Vi menar att de nya polistjänster som kan bli möjliga inte ska förverkligas genom att civilanställd personal avvecklas. Tvärtom behöver polisen ökade möjligheter att anställa såväl poliser som annan kompetens.

Vi är allvarligt bekymrade över bristen på polisiär närvaro på många håll. Indragningen av personal från glesbygden måste stoppas och den forcerade nedläggningen av polisstationer skall upphöra. Polisens förebyggande arbete och möjligheterna att utreda vardagliga brott som berör medborgarna direkt förutsätter att organisationen har viss lokal förankring och kompetens. Härvid skall dock lämnas öppet för nya former för polisnärvaro. Med den snabba centraliseringen som sker av organisationen och nödvändig specialisering finns risk för att många brott inte beivras. Den grova och organiserade brottsligheten kräver särskild kompetens och kraft men ett rättssamhälle måste också ha förmåga att hålla de s.k. mängdbrotten nere. Det behövs också ett bättre rustat polisväsende med bred kompetens samt uppdaterad metodutveckling och teknik. Utbildningen måste reformeras och möjlighet till vidareutbildning ges. Nya personalgrupper skall rekryteras för att frigöra uniformerad personal till yttre tjänst bland allmänheten. Därför föreslår vi, utöver regeringens förslag, att polisväsendets ekonomiska ram höjs med 700 miljoner kronor år 2004, med 700 miljoner kronor år 2005 och med 700 miljoner kronor år 2006.

Säkerhetspolisen

Säkerhetspolisens organisation och ansvarsfördelningen inom den centrala polisen är under översyn. Det finns en rad utmaningar som måste bemötas, däribland inte minst behovet av att förstärka personskyddet. Regeringens tillskott i denna del är således välkommet. Emellertid måste även Säkerhetspolisens övriga ansvarsområden utvecklas. Dagens hotbild kräver en utveckling av underrättelsearbetet och det operativa internationella arbetet. Vi föreslår därför att anslaget tillförs tio miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit för vart och ett av åren under den kommande budgetperioden.

Åklagarväsendet

En satsning på rättsväsendet kan inte inskränkas till en satsning på enbart ett led i rättskedjan, eftersom länkarna är avhängiga varandra. Den ena myndighetens arbete ligger till grund för och kompletterar den andras. Särskilt tydligt är detta avseende sambandet mellan polis och åklagare. Åklagarna och polisen har den gemensamma uppgiften att svara för samhällets brottsbekämpning. Genom deras arbete grundläggs förverkligandet av den kriminalpolitiska satsningen. Polisen bedriver den utredande och klargörande delen av förundersökningen, som genom åklagarens försorg i förlängningen skall leda till en lagföring. Det är förvånande att regeringen inte heller i årets budget visar någon större förståelse för åklagarnas resursbehov. Åklagarna arbetar redan i dag under mycket hög arbetsbelastning, vilket leder till höga sjuktal och svårigheter med att hinna med arbetsbördan. Så kallade mängdbrott skrivs ofta av för att minska balanserna, vilket i förlängningen drabbar det enskilda brottsoffret och sänder signalen att brott lönar sig. Risken för ökade balanser och att antalet ouppklarade ärenden kommer att växa om inte ytterligare resurser tillförs kvarstår.

Förutom behov av personalförstärkningar har åklagarna även behov av att kontinuerlig kompetensutveckling samt utbildning i och användande av moderna tekniska hjälpmedel. Detta kräver resurser och tid. För att åklagarna skall kunna fullgöra sina uppgifter och på ett rättssäkert sätt bidra till att antalet uppklarade brott ökar måste åklagarorganisationen tillföras mer resurser. Detta inte minst dååklagarorganisationen står inför en större organisationsförändring som träder i kraft vid årsskiftet, vilket sannolikt kommer att medföra vissa ökade övergångskostnader. Vi föreslår därför att anslaget höjs med 50 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren under den kommande perioden.

Ekobrottsmyndigheten

Den ekonomiska brottsligheten blir allt mer kvalificerad och ingår inte sällan som ett led i annan brottslighet. Det ställer höga krav på den organisation som skall utreda och bekämpa brottsligheten. Ekobrottsmyndighetens (EBM) organisation har varit utsatt för kritik och det är nödvändigt att myndighetens resultat fortsätter att förbättras framför allt för att allmänhetens förtroende för EBM inte skall urholkas. Organisationen skall regelbundet vara föremål för översyn.

För att säkerställa hög kvalitet i utredningsarbetet och öka förutsättningarna för framgång i domstol behövs det bland annat fler ekobrottsutredare och mer specialistkompetens, i synnerhet inom IT-frågor. Det bör finnas en speciell ekobrottsutbildning inom Polishögskolan och ekobrottslighet bör ges större utrymme inom den ordinarie juristutbildningen. Vidare måste det finnas möjligheter att hyra in särskild spetskompetens som myndigheten kan behöva vid särskilt kvalificerad brottslighet. Mot bakgrund av detta ställer vi oss bakom de av regeringen föreslagna anslagen till EBM.

Domstolsväsendet

Domstolarnas verksamhet är lagreglerad, vilket innebär att domstolarna själva inte har möjlighet att styra över vare sig måltilldelning eller arbetsformer. Det innebär att domstolarna måste förses med de resurser som krävs för att upprätthålla reglerna för att nå upp till samhällets krav på deras verksamhet.

Domstolarna är en förlängning av rättsväsendet såtillvida att deras måltillströmning påverkas av satsningar på polis- och åklagarväsende. Därför bör en satsning på rättsväsendet för att få effekter också inkludera en satsning på domstolsväsendet.

Domstolsverket (DV) har varnat för att domstolarnas budget inte kommer att räcka under de närmaste åren. Många av domstolarna kommer på grund av budgetsituationen att tvingas till orealistiska sparkrav. Resultatet kommer att bli ytterligare belastning på de anställda och en minskad produktionsvolym. Personalens situation är redan ansträngd bl.a. med hänsyn till osäkerheten i reformarbetet. Rättssäkerhetskraven blir allt svårare att upprätthålla då sparkraven ökar samtidigt som måltillströmningen.

Den pågående reformeringen av domstolsväsendet får inte göras till ett kostnadsbesparingsprojekt, utan bör baseras på en långsiktig vision av ett rättssäkert och tillgängligt domstolsväsende. Stor hänsyn bör tas till medborgarnas närhet till rättsväsendet.

Personalförsörjningen inom domstolsväsendet måste säkras. Idag är arbetsförhållandena sådana att många unga domare väljer att lämna domstolsväsendet till förmån för åklagarväsendet, advokatbyråer m.m. Av dem som anställts vid Åklagarmyndigheten i Stockholm under 2004 kommer en fjärdedel från domstolsväsendet. En stor brist i sammanhanget är att domstolsväsendet saknar attraktiva fortbildningsalternativ, varför resurser måste tillskjutas för att möjliggöra bra utbildningsmöjligheter.

Säkerheten vid landets domstolar måste höjas. Det kan befaras att det endast är en tidsfråga innan ovälkomna händelser kommer att inträffa, såsom fritagningar och hämndaktioner. Härvid måste läggas stor vikt vid vittnens och målsägandens utsatta situation. Frågan om domstolarnas skalskydd bör uppmärksammas.

Nämndemännen fyller en viktig funktion i våra domstolar. Ersättningen till nämndemännen har inte höjts på femton år. En höjning av ersättningen är nödvändig för att säkerställa fortsatt rekrytering till nämndemannauppdragen.

Vi föreslår att domstolsväsendet därför, utöver regeringens resursökning, förstärks med ytterligare 200 miljoner kronor per år för varje år under den kommande budgetperioden. En del av medlen är en följd av att vi vill överföra Arbetsdomstolens verksamhet till det allmänna domstolsväsendet.

Kriminalvården

En stram kriminalpolitik som inriktas på att motverka brott och ge brottsoffren upprättelse står inte i motsats till att låta en fängelsevistelse användas för att rehabilitera eller behandla missbrukande intagna eller intagna med en speciell problematik. Tvärtom innebär en effektiv kriminalpolitik också en human kriminalvård - det vill säga en kriminalvård med ett tydligt och fungerande innehåll.

Kriminalvården konfronteras med en rad problem. Det råder överbeläggning på anstalterna, vilket ger eko i hela systemet, ända till häktesnivå. Platsbristen på fängelserna är mycket allvarlig. Anhållna och häktade får inte plats därför att frihetsberövade som inte kunnat påbörja sin verkställighetstid sitter fast i ett överbelastat system. På många anstalter ligger beläggningen påöver 100 procent. För att systemet skall fungera bör beläggningen inte överstiga 90 procent. De intagnas vård blir eftersatt och deras rättigheter och behov kan inte tillgodoses. Den höga beläggningen och de hårda besparingskraven har lett till oro och i förlängningen upplopp och rymningar, vilket tydliggjorts under 2004.

Antalet platser på häkten och anstalter måste således öka. Det är en grundläggande förutsättning för att kriminalvården skall ha en chans att förbättras och utvecklas från ren förvaring till effektiv vård. En utvecklad programverksamhet för de intagna och kraven på en bättre farlighetsbedömning kräver omfattande utbildningsinsatser för kriminalvårdens personal. Vi anser att man i högre utsträckning bör öppna för fler utomstående utförare. Genom att handla upp extern kompetens bör det vara möjligt för kriminalvården att förbättra och utveckla verksamheten samtidigt som kostnaderna pressas. Huvudmannen för viss verksamhet bör vara av underordnad betydelse. Tvärtom skall innehåll, resultat och kostnadseffektvitet styra kriminalvårdens verksamhet.

Många intagna saknar individuella behandlingsplaner. Mer än hälften av de intagna klassas som narkotikamissbrukare, vilket förhindrar effektiv rehabilitering. Problemen leder till att säkerheten för såväl de intagna som för personalen äventyras, och att kriminalvårdens möjligheter att hjälpa de dömda till ett ändrat liv drastiskt minskar.

Regeringen har ändrat uppfattning och delvis tillmötesgått de krav vi länge framfört om mer resurser till kriminalvården. Emellertid saknas en långsiktig strategi för hur kriminalvården skall fungera i framtiden. Det saknas bl.a. visioner om hur personalsituationen skall förbättras. Personalens situation är mycket ansträngd, vilket går ut över verksamheten.

Mot bakgrund av detta ställer vi oss bakom de av regeringen föreslagna anslagen till kriminalvården. Inom ramen för vår övriga kriminalpolitik föreslår vi en frihetsberövande ungdomspåföljd på speciellt inrättade kriminalvårdshem, i stället för att Statens institutionsstyrelse (SiS) skall hantera detta. I konsekvens med detta tillför vi kriminalvården ytterligare 151 miljoner kronor vart och ett av åren under den kommande budgetperioden.

Brottsförebyggande rådet

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) skall fungera som kunskapscentrum i kampen mot brottsligheten. BRÅ:s viktigaste uppgifter har sedan starten varit att kartlägga orsakerna till brottsutvecklingen och bidra med kunskaper om verkningsfulla åtgärder mot brott. Åsikterna på detta område är många och forskningen spretar märkbart både vad avser metod och resultat.

Genom regleringsbrev ger regeringen direktiv för verksamhetsinriktningen och utifrån detta initierar BRÅ sina projekt. BRÅär ett stabsorgan till regeringen och det är därmed naturligt att myndighetens verksamhet är starkt styrd av regeringen.

BRÅ:s integritet och oberoende har blivit kraftigt ifrågasatt, både såvitt avser interna processer som forskningens kvalitet. Med tanke på BRÅ:s ställning som expertorgan under regeringen och utförare av lejonparten av den kriminalpolitiska forskningen i Sverige är anklagelserna utomordentligt oroande.

Med tanke på vikten av en objektiv, kvalitetssäkrad och gedigen forskning inom det kriminalpolitiska området förordar vi en tydligare akademisk frihet och ett bredare perspektiv. Vi vill mobilisera fler akademiska discipliner inom brottsforskningen och separera den opinionsbildande verksamheten från den forskande och utvärderande. Vi föreslår att anslaget till BRÅ minskas med sammanlagt 10 miljoner kronor för varje år under den kommande budgetperioden.

Rättsmedicinalverket

Rättsmedicinalverket (RMV) utgör en viktig del i det brottsutredande arbetet och det är önskvärt att RMV i högre grad ges tillfälle att genomföra rättsmedicinska undersökningar och lämna utlåtanden. Det finns idag endast 17 helårsarbetande rättsläkare i hela landet. I dag utfärdas de flesta rättsintyg av behandlande läkare på akutmottagningar. Många läkare har begränsad utbildning i rättsmedicin och det är tyvärr alltför vanligt att skador inte beskrivs på ett korrekt sätt eller i vissa fall över huvud taget nämns i intygen med risk för stora rättsförluster. Tillgängligheten på korrekta rättsmedicinska undersökningar och utlåtanden måste öka. Det stöd och den utbildning som RMV kan tillhandahålla måste således förbättras.

En betydande del av RMV:s verksamhet är hänförlig till den rättspsykiatriska verksamheten. Rättspsykiatrin är ofta föremål för debatt och det är absolut nödvändigt att hög kompetens upprätthålls, bl.a. med hänsyn till allmänhetens förtroende för verksamheten. Vidare är det nödvändigt att forskningen på området kan bedrivas på ett ändamålsenligt och kvalitativt sätt.

Vi tillför därför ytterligare 10 miljoner kronor för vart och ett av åren under den kommande budgetperioden.

Brottsoffermyndigheten och ersättning för skador på grund av brott

Brottsoffermyndigheten har som övergripande mål att främja brottsoffrens rättigheter, behov och intressen. Myndighetens kärnverksamhet är att besluta i ärenden om brottsskadeersättning, i frågor om Brottsofferfonden och att fungera som ett kunskapscentrum i frågor som rör brottsoffer. Myndighetens uppgifter har ökat och tillströmningen av ärenden likaså. En viktig del av myndighetens arbete är att informera om brottsoffers rätt till ersättning vid brott. Härvid kan brottsoffermyndigheten utgöra ett betydelsefullt stöd till målsägandebiträden och stödpersoner inte minst vad gäller utbildning, allt för att ge brottsoffret bästa och mesta möjlig hjälp.

För att kunna fortsätta denna positiva utveckling och samtidigt utvidga stödet till de ideella organisationer och verksamheter, särskilt vittnesstödsverksamheten, som är engagerade i brottsofferfrågor ställer vi oss bakom de av regeringen föreslagna anslagen till Brottsoffermyndigheten.

I dag gör brottsoffermyndigheten en självständig prövning av brottsskadeersättningens storlek oberoende av vad domstolen dömt ut i skadeståndsfrågan. Vi anser att brottsoffermyndigheten skall vara bunden av domstolens beslut i de fall en lagakraftvunnen dom föreligger. Domstolarna skall i högre grad bidra till praxis på skadeståndsområdet. I de fall den tilltalade har medgivit ett skadeståndsbelopp skall dock brottsoffermyndigheten ges utrymme till en självständig prövning för att undvika missbruk av rätten till ersättning. För att klara av de högre utgifter som initialt kommer att uppstå tillför vi till utgiftsområde 4:11 Ersättning för skador på grund av brott ytterligare 5 miljoner kronor för vart och ett av åren under den kommande budgetperioden.

Stockholm den 4 oktober 2004
Beatrice Ask (m)
Jeppe Johnsson (m)	Cecilia Magnusson (m)
Hillevi Engström (m)	Bengt-Anders Johansson (m)
Anita Sidén (m)	Bertil Kjellberg (m)