Väpnade rån

Motion 1997/98:Ju712 av Maud Ekendahl och Leif Carlson (m)

Över 6 000 rån begås i vårt land varje år och trenden är att de brott ökar där rånaren är beväpnad med ett skarpladdat skjutvapen. För att kunna bevisa denna omständighet krävs att gärningsmannen skjuter eller att han grips under själva rånet. Det sker ytterst sällan. Polisen blir i stället tvungen att fråga rånaren om vapnet var skarpladdat. Svaret på denna fråga är på förhand givet och därför fälls i stort sett inga butiksrånare för grovt rån.

Det är principiellt tveksamt och stridande mot allmän rättsuppfattning att lagstiftningen är utformad på ett sådant sätt att gärningsmannen medges ett övertag. Det vore rimligare och mer förenligt med allmän rättsuppfattning att tillmäta rånoffrets upplevelse större betydelse då det gäller att avgöra om rånet skall anses vara grovt eller inte.

Vapen som i dag kan användas utan risk för åtal för ”grovt rån” är kniv, yxa, hiv-smittad kanyl, vapenattrapp och ett riktigt men oladdat vapen. Helt klart är att de som utsätts för rån blir lika rädda för en kniv som för en pistol, och kvarstående psykiska skador på grund av upplevelsen torde inte bli mindre. Offrets upplevelse av rånet är mycket viktigare än gärningsmannens kännedom om vapnet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att alla väpnade rån klassas som grova i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 2 oktober 1997
Maud Ekendahl (m)	Leif Carlson (m)