om yrkesfisket

Motion 1987/88:Jo414 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:Jo414

av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m)
om yrkesfisket

Mot.
1987/88
Jo414—419

För ett land som Sverige med sin långa kust och sin tillgång på fiskevatten till
havs, insjöar och vattendrag är fisket av största betydelse för folkförsörjningen,
beredskapen och sysselsättningen vid kust och i skärgård.

Sverige har i dag ett stort behov av fisk. Trots att svenskt fiske bedrivs
rationellt och effektivt importeras mer än dubbelt så mycket som svenskt
fiske producerar. Själva fisket sysselsätter i dag drygt 4 000 människor och
ger sysselsättning åt 5-6 gånger så många i fiskberedningsindustri, fiskhandel
och service av olika slag.

Vid ofred är Sverige med sin långa kust i hög grad beroende av en viss del
av fiskeflottan för kustbevakning, minsvepning och ubåtsjakt. Även i
fredstid med kränkningar av främmande ubåtar borde fiskarens unika
kunskaper i hantering av nautiska instrument och kännedom om vår skärgård
tas till vara.

Svenskt fiske har försatts i en besvärlig situation genom de avtal om
ensidiga koncessioner som regeringen träffat. Det skedde dels genom det
frihandelsavtal Sverige slöt med EG 1972, dels det avtal med ensidiga tullar
som ingicks med Grönland vid dess utträde ur EG 1984 och det s. k.
anpassningsavtalet med EG 1986, när Spanien och Portugal blev medlemmar
i EG. Vid varje sådant avtal har svenskt fiske drabbats och konkurrensen
med våra grannländers fiskare försämrats.

Även nedsmutsningen av haven har drabbat yrkesfisket hårt. Stora
områden i skärgårdarna, till havs och i insjöar ligger döda och fisken är borta.

Det är angeläget att Sverige erhåller sin rättmätiga andel av de fisktillgångar
som fördelas i havsområden vi äger gemensamt med andra nationer. Det
är också viktigt att våra fisktillgångar utnyttjas. Sillfisket har i dag minskat på
grund av den låga lönsamheten. En högre lönsamhet i sillfisket skulle
innebära att kvoterna utnyttjades i högre grad och beredningsindustrin
tillförsäkras råvara. Inom vissa områden finns behov av ett regionalt stöd.

Detta gäller särskilt Norrlandskusten, där fiskets lönsamhet försämras på
grund av långvarig isperiod.

Insjöfisket, som är en livsmedelsresurs vid avspärrning, bör uppehållas i en
omfattning som garanterar ett bra utnyttjande av våra insjövatten. Kalkning
och utplantering är därvid effektiva medel att hålla efter försurningen och ge
livskraftiga fiskstammar, som ger sysselsättning åt aktiva yrkesfiskare.

Genom det fria handredskapsfiskets införande berövades innehavarna av 1

1 Riksdagen 1987188.3 sami. NrJo414-419

fiskerätten möjligheterna att utnyttja denna tillgång och orsakades därigenom
ekonomiska förluster. I budgetpropositionens bilaga 11 jordbruksdepartementet,
nionde huvudtiteln, framgår att fiskeristyrelsen under punkt
E 10 äskat ytterligare 5,5 milj. kr. att användas för ersättning för intrång i
enskild fiskerätt och bidrag enligt förordningen (1985:145) om statsbidrag till
fritidsfisket inom vissa områden.

Då det visat sig att kostnaderna för de intrång i den enskildes fiskerätt som
det fria handredskapet orsakat ännu inte kunnat värderas är det inte möjligt
att för närvarande föreslå en höjning. Så fort en sådan värdering kommer till
stånd är vi beredda att tillstyrka anslag för detta ändamål.

Beståndsvård

Sverige bör nationellt och internationellt verka för att ungfisken sparas. Den
mest effektiva metoden är anpassning av maskstorleken i fiskredskapen. Det
gäller också att skydda bestånden i våra vatten mot alltför stora uttag av
utländska fiskeflottor. Här utgör utsättning av fisk en verksam metod att
förbättra bestånden. Utsättningen gäller främst ål och lax men även andra
arter kan komma i fråga. I norra Bohuslän har t. ex. torsk och rödspätta helt
försvunnit på grund av utsläpp och föroreningar. Norge bär stor skuld i detta.

Fiskeflottan

I Sverige finns ungefär 500 fiskeskepp, dvs. båtar som är större än fyra gånger
tolv meter. Till detta kommer ett ännu större antal mindre båtar. En stor del
av fiskeskeppen behöver moderniseras för att bli effektiva och rationella
samt för att erbjuda besättningen en bättre arbetsmiljö. Lönsamheten i fisket
är inte sådan att dessa förbättringar kan ske i nämnvärd omfattning utan
tillgång till fiskerilånen. Genom den ökning av lånebeloppet med 15 milj. kr.,
som oppositionen genomdrev i fjol mot regeringens förslag, har möjligheterna
till rationalisering ökat.

Fiskeövervakning

Det kan konstateras att övervakningen av svensk fiskezon är bristfällig och
att det behövs en kraftig förstärkning av kustbevakningens resurser. Att
såsom nu sker inte ta itu med utländska båtar, som inte följer gällande regler,
skapar stora möjligheter till ett okontrollerat fiske i den svenska zonen. De
vatten svenska fiskare förfogar över beskattas därigenom alltför hårt.

Det är nödvändigt att den svenska kustbevakningen skapar respekt för
avtal och överenskommelser som ingåtts med andra nationer och att
övervakningen gäller i lika hög grad för utländska som för svenska fiskare.

Handelsvillkor

Svenskt fiske har genom de s. k. frihandelsavtal som träffats hamnat i ett
besvärligt konkurrensläge gentemot våra grannländers fiskare. Sverige bör
inte träffa överenskommelser med andra länder om ensidiga koncessioner
såsom skett med EG och Grönland. Det s. k. anpassningsavtalet som ingicks

Mot. 1987/88

Jo414

2

med EG, där Sverige erhöll viss tullfrihet mot att ge EG rätt att bedriva fiske i
svensk fiskezon med 96 fartyg, är helt förkastligt och bör omförhandlas.
Värdet av vår tullfrihet på EG-marknaden är litet då efterfrågan på sill där
har minskat. EG har dessutom infört en generell tullfrihet på 9 000 ton torsk
för att få råvara till den danska beredningsindustrin.

Värdet av anpassningsavtalet står därför inte i rimlig proportion till det
fiske EG har getts möjlighet att bedriva i svensk zon i Östersjön. Enligt vår
uppfattning skall fisketillgångarna i svensk zon förbehållas svenska fiskare
och i viss mån användas i utbyte mot fiskerättigheter i andra länders vatten.
Vi anser också att handeln med fisk och fiskprodukter mellan i första hand
EG och Sverige skall ske på lika villkor. Detta bör ges regeringen till känna.

Miljön

Vattenmiljön är avgörande för ett framtida svenskt fiske. Var femte eller ca
20 000 sjöar har skadats av försurningen. Sydvästra Sverige är värst drabbat.
Runt Göteborg är 95 % av sjöarna försurade. I Sverige är 382 sjöar
svartlistade, vilket innebär att fisken är oduglig som människoföda.

Stora områden i havet består av svavelvätebottnar, där fisken inte kan
leva. Norra Bohusläns skärgård har förlorat flera arter som funnits sedan
urminnes tider. Det gäller både torsk- och plattfiskar. Det råder ingen tvekan
om att utsläppen från industrier och tätorter i Norge är orsaken till en stor del
av förstörelsen. Även turismen kommer på sikt att störas eller rent av
upphöra då badvattnen blir mer och mer förorenade.

Sverige bör inte finna sig i att få stora områden av sin kust förstörda därför
att industrin i Norge utvecklats utan att rening av utsläppen vidtagits.

Det krävs även ett samarbete mellan Sverige och övriga Östersjöstater
såväl som med länderna runt Nordsjön för att åstadkomma en havsmiljö där
fiskstammarnas fortlevnad kan garanteras.

Ramavtal

I samband med utläggande av fiskezon och uppdelningen av Östersjön ingick
Sverige ramavtal angående det fortsatta fisket bl. a. med Finland. I detta
avtal överenskoms att fisket skulle fortsätta på traditionellt sätt. Det har
emellertid visat sig att fisket undergått så stora förändringar både beträffande
fartyg och fiskemetoder, att en överenskommelse om traditionellt fiske inte
längre går att genomföra. Sålunda kom man vid årets förhandlingar överens
om att TAC (total allowed catch) skall bestämmas för varje lands vattenområde
separat. Torsktrålningen i respektive fiskezon har stoppats och Finland
har som en följd därav tvingats begränsa sitt sill/strömmingsfiske i svensk
zon, som under senare år ökat allt mer med deltagande av allt större
fiskefartyg. Finlands laxfiske i svensk zon har sedan många år stoppats på
grund av beståndssituationen.

På grund av denna utveckling är det därför i framtiden lämpligt att
fiskeavtalen med Finland sker på samma sätt som med övriga Östersjöstater.
Avtalet med Finland löper med fem års uppsägning. Då båda parter
emellertid är överens om att avtalet är inaktuellt bör kontakt tas med Finland

Mot. 1987/88

Jo414

3

för att söka få till stånd en överenskommelse om att avtalet upphör utan
uppsägning. Om en sådan lösning inte uppnås bör avtalet sägas upp.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ersättning för intrång i enskild fiskerätt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beståndsvård,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fiskeövervakning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om handelsvillkor,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vattenmiljön,

6. att riksdagen begär att regeringen verkar för att ramavtalet med
Finland angående fiske sägs upp.

Stockholm den 21 januari 1988
Sven Eric Lorentzon (m)

Jens Eriksson (m) Ingvar Eriksson (m)

Ivar Virgin (m) Ingrid Hemmingsson (m)

Mona Saint Cyr (m) Arne Svensson (m)

Bertil Danielsson (m) Hans Dau (m)

Göthe Knutson (m) Sven Munke (m)

Arne Andersson (m) Karl-Gösta Svenson (m)

i Ljung

Mot. 1987/88

Jo414

4