Kanyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 23

Proposition 1918:23 - urtima

- urtima

Kanyl. Maj.ts nåd. proposition Nr 23.

1

Nr 23.

Kung1. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående beredande
av rörelsekapital för Svenska kronkreditaktiebolaget;
given Stockholms slott den 25 oktober 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
besluta att bemyndiga

1:°) riksgäldskontor att ej mindre träffa avtal med ett antal
privatbanker om öppnandet av eu kredit å 100 miljoner kronor i och
för tillhandahållande av medel till Svenska kronkreditaktiebolaget för
bestridande av i samband med avtal med främmande makter utlovade
krediter, än även för höjning av nämnda bolags garantifond tillhandahålla
bolaget statens 5 procent obligationer till belopp, som erfordras för ökning
av bolagets upplåningsrätt, under förutsättning att bolagets aktiekapital
ökas till samma belopp som garanti fonden; samt

2:o) Kungl. Maj:t att ikläda statsverket ansvarsskyldighet för den
förlust, som skulle kunna åsamkas bolaget på grund av krediter, vilka
bolaget tillhandahåller i enlighet med nu gällande eller blivande handelsavtal
med främmande makter, i den mån sådan förlust föranledes av
uppställda räntevillkor.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 23 käft. (Nr 23.) 1

o

c,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 23.

Historik m. m.

Utdrag av protokollet '' över finansärenden, hållet inför Hans Magi
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 oktober
1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdéN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: Petersson,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Thorsson.

Efter gemensam beredning med hans excellens herr ministern för
utrikes ärendena anförde härefter chefen för finansdepartementet, statsrådet
Thorsson, följande:

I proposition nr 74 till 1918 års lagtima riksdag föreslog Eders
Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att såsom säkerhet för obligationer,
utgivna av ett enligt vissa grunder bildat aktiebolag med uppgift att
åt utländska banker och bankirer bereda svensk kredit, finge genom
riksgäldskontor tillhandahållas bolaget ett belopp av 10,000,000 kronor
i av svenska staten utgivna 5 procent obligationer. Denna proposition
blev av riksdagen bifallen.

Vid föredragning inför Eders Kungl. Maj:t av detta ärende den
8 februari 1918 anförde jag, bland annat: Bland de olika problem av
ekonomisk innebörd, som den nuvarande kristiden medfört, hade finansieringen
av varuutbytet med främmande länder allt mer trängt i för -

3

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 23.

grunden. Ytterst vore anledningen härtill att söka i de rubbningar,
de olika ländernas valutor undergått genom kristidens inverkan. Men
därtill hade på senare tid även kommit eu medveten strävan från de
främmande med oss affärsdrivande ländernas sida att genom åtskilliga
i samband med varuutbytet stående finanstransaktioner söka i görligaste
mån uppväga den nedsättning i förhållande till vår valuta, deras egen
under krigets inverkan lidit. I sin enklaste men ock mest påtagliga
form hade denna strävan tagit sig uttryck i eu fordran från dessa länders
sida att vid köp av svenska varor erhålla mer eller mindre långvarig
. kredit. Därjämte hade på sista tiden krav framställts, att vid
import till Sverige av varor från utlandet utom den avtalade köpeskillingen
kredit här skulle beredas det exporterande landet, vilket med
den sålunda vunna krediten kunde, oberoende av växlingarna i den
egna valutan, likvidera de inköp av svenska varor, som för landet i
fråga kunde äga rum.

Vidare erinrade jag, att under kristidens början den affärsmässiga
finansieringen av vårt varuutbyte med utlandet var helt överlämnad åt
den enskilda affärsverksamheten, men att kreditgivningen till utlandet
sedermera reglerats genom ingripande av riksbanken och genom inrättande
av finansrådet, till vilket frågor om tillämpningen av betalningsvillkoren
vid försäljning av svenska varor till utlandet i fall av behov
skulle hänskj utas.

I fortsättningen av mitt anförande framhöll jag, att, sedan varuknappheten
med världskrigets oavbrutna fortsättande alltmera stegrats
och i samband därmed fordringarna på olika fördelar vid export av
egna varor från de främmande länderna alltmera skärpts, det visat sig
erforderligt att kunna på det för oss minst olägliga sättet finna en form,
i vilken kredit kunde beredas utlandet i sådana fall, där det trots olägenheterna
vore en viktig statsangelägenhet att en sådan kredit kunde anordnas.
Då det ej gärna läte sig tänkas, att staten själv och direkt
anordnade denna kredit, hade den lämpligaste utvägen synts mig vara,
att genom enskilda penninginrättningar, men under viss kontroll och
garanti av staten, bildades ett företag, vilket efter anskaffande av erforderliga
medel genom upplåning inom landet skulle tillhandahålla
utlandet den kredit, som kunde böra medgivas. .

Ett sådant institut, benämnt Svenska kronkreditaktiebolaget, har
även bildats och trätt i verksamhet i enlighet med av mig vid ärendets
föredragning inför Eders Kungl. Maj:t angivna och av riksdagen sedermera
godkända grunder. Det torde vara lämpligt att här erinra om
de viktigaste av dessa grunder.

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 23.

Bolagets verksamhet har, såsom framgår av vad jag redan yttrat,
till föremål att åt utländska banker och bankirer bereda svensk kredit,
och skola medel härtill anskaffas genom av bolaget utfärdade obligationer.
Bolagets aktiekapital utgör 10,000,000 kronor och har tecknats
av några av våra större banker. Svenska staten har såsom en garantifond
genom riksgäldskontoret tillhandahållit bolaget ett belopp av
10,000,000 kronor i svenska statens obligationer, ouppsägbara från innehavarens
sida samt förskrivna med 5 procent årlig ränta, Dessa obligationer,
som utgöra tilläggssäkerhet för bolagets obligationslån, skola för inlösen
av dessa lån få tagas i anspråk endast i den mån bolagets aktiekapital
och egna fonder samt den direkt för obligationslånen pantförskrivna
säkerheten därtill ej skulle förslå. För andra bolagets förbindelser
än obligationslånen svarar ej garanti fonden. Bolagets upplåningsrätt
är för närvarande begränsad till fem gånger det sammanlagda
beloppet av dess aktiekapital och garantifond, d. v. s. 100,000,000 kronor.
De av riksgäldskontoret tillhandahållna obligationerna skola, därest de ej, på
sätt jag nyss angivit, tagits i anspråk, utan vederlag återlämnas till riksgäldskontoret
vid bolagets upplösning. Bolagets årliga utdelning till aktieägarne
må ej överstiga 6 procent å aktiekapitalet. Sedan stadgad avsättning
till reservfond och nämnda utdelning till aktieägarne ägt rum
samt dessa senare, därest under ett eller derå år sådan utdelning ej
skett, även bekommit vad däri brustit, skall årsvinsten fördelas så, att
två tredjedelar därav tillfalla bolaget och en tredjedel staten. Det samlade
beloppet av statens vinstandelar skall emellertid utbetalas först vid
bolagets upplösning utan rätt för staten till någon räntegottgörelse för
den tid, dess vinstandelar innestått hos bolaget. Bolagets verksamhet
skall upphöra senast före utgången av år 1923.

Svenska kronkreditaktiebolaget, vilket sålunda bildats för att tillgodose
statens behov av kredit på grund av träffade handelsavtal med
främmande länder, har under den tid, bolaget varit i verksamhet, tillhandahållit
sådan kredit åt såväl centralmakterna som de med dem i
krig varande allierade makterna. I överensstämmelse med av mig nyss
angivna grunder har bolaget anskaffat härför nödiga medel genom utgivande
av obligationer. Dessa löpa med 0 procent årlig ränta och
förfalla till betalning tre år efter utfärdandet. Bolaget har hittills utsläppt
tre låneemissioner å resp. 10, 15 och 12.5 miljoner kronor. De
två tidigare emissionerna hava blivit slutsålda men den senaste, som
utsläppts under nästlidne september månad, har rönt mycket ringa
efterfrågan, i det att densamma endast till en mindre del funnit köpare.
Den förnämsta anledningen härtill synes mig vara att söka däri, att

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 23. 5

obligationerna, i överensstämmelse med bolagets uppgift att endast tillsvidare
1 ungera, såsom jag redan nämnt, äro ställda på kort tid och
däi igenom ej bli vit sa begärliga som andra goda obligationer med samma
räntefot men ställda på längre tid.

Med förmälan att bolaget under den närmaste framtiden vore i
behov av betydligt ökad kapital tillgång samt under erinran om svårigheten
att erhålla erforderliga medel genom försäljning av obligationer
utan betydande förhöjning av räntesatsen, har bolaget nu hemställt om
utverkande hos riksdagen av bemyndigande för riksgäldskontoret dels att
träffa avtal med ett antal privatbanker om öppnandet av eu kredit å 100
miljoner kronor i och för tillhandahållande av medel till bolaget för
bestridande av i samband med avtal med främmande makter utlovade
krediter, dels ock att för höjning av bolagets garanti fond tillhandahålla
bolaget statens 5 procent obligationer till'' belopp, som erfordras för
ökning 11 '' ''

kapital ökas till samma belopp __________

Därjämte har emellertid bolaget som, enligt vad ovan nämnts,
bär att tillhandahålla utlandet av svenska staten medgiven kredit och därför
också har att taga hänsyn till de därvid å ena eller andra sidan överenskomna
villkoren påyrkat, att statsverket ikläder sig ansvarsskyldighet
föi den förlust, som skulle kunna åsamkas bolaget på grund av krediter,
vilka bolaget tillhandahåller i enlighet med nu gällande eller blivande
handelsavtal med främmande makter, i den mån sådan förlust föranledes
av uppställda räntevillkor.

Fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret hava icke haft
något att erinra mot bolagets hemställan.

0 av bolagets upplåningsrätt, under förutsättning att bolagets aktie sorn

garantifonden.

Da bolagets senaste låneemission ej haft den framgång, som
förväntats, synes det mig vara nödvändigt att taga under övervägande,
huru anskaffandet av för bolagets rörelse nödiga medel lämpligen
skall kunna ske. Den utväg, som därvid kunde synas närmast
ligga till hands, är att genom nedsättning av emissionskursen eller höjning
av räntesatsen å bolagets obligationer söka göra dessa så begärliga,
att de därigenom tryggades i konkurrensen på lånemarknaden. Utsläppandet
av krön kreditbolagets obligationer med en väsentligt högre
län tefot än den, som nu är vanlig för med dessa jämförliga värdepapper,
kan emellertid befaras medföra en höjning- av den allmänna räntefoten
å obligationer. Då en sådan försämring av lånevillkoren givetvis
skulle innebära eu allvarlig olägenhet med hänsyn till fyllandet av såväl

Framställning
från Svenska
kronkreditaktiebolaget.

Departements chefen.

6

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 23.

statens och kommunernas som industriens legitima lånebehov, synes mig
denna utväg icke tillrådlig.

Innan jag ingår på det förslag, som från bolagets sida framställts
till frågans lösning, torde det vara nödvändigt att något redogöra för
bolagets medelsbehov för den närmaste tiden. Enligt vad bolaget meddelar
uppgå de hittills upptagna krediter, som icke motsvaras av sålda

obligationer till ett belopp av omkring..................... kr. 34,000,000:

varjämte för finansiering av de träffade handelsavtalen

erfordras

under innevarande år.............................................. »

och för 1919 års första kvartal........................... »

Summa kr.

30,750,000:
24,750,000:

89,500,000: .

Ett så betydande belopp torde enligt min mening, därest man ej
vill anlita den av mig här ovan antydda utvägen, knappast kunna anskaffas
på annat sätt än genom statens direkta mellankomst i en eller
annan form, detta i synnerhet som landets penningmarknad under den
närmaste framtiden torde komma att i stor utsträckning tagas i anspråk
i och för skattelikvider och direkt statsupplåning. Då det sålunda torde
vara nödvändigt, att kronkreditbolaget genom statens försorg förses med
de medel, som erfordras för att detsamma skall bliva i stånd att tylla
sitt vid stiftandet avsedda ändamål, synes det mig också vara lämpligast
att, på sätt bolaget självt föreslagit, här besluta sig för samma anordning,
som förut under innevarande år genomförts beträffande medelsanskafiningen
till vissa statskommissioners affärsverksamhet. Denna anordning,
vilken av årets lagtima riksdag lämnades utan erinran, innebär, såsom jagframhöll
i mitt yttrande vid föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den
31 sistlidne maj av frågan angående beredande av rörelsekapital åt folkhushållningsk''''mmissionen,
att landets 23 största banker åtagit sig att åt
riksgäldskontor inrymma en kredit av 550,000,000 kronor, avsedd att
användas för finansierandet av folkhushållnings-, bränsle- och industrikommissionernas
verksamhet. Denna kredit utnyttjas enligt avtalet på
så sätt, att riksgäldskontor hos de i överenskommelsen deltagande
bankerna disponerar löpande räkningar, å vilka respektive kommissioner
äga att draga medel intill för varje kommission fastställt belopp. Såsom
säkerhet för dessa löpande räkningar skall riksgäldskontor etter hand
till bankerna överlämna tre månaders skuldförbindelser, var och en lydande
å 500,000. kronor, intill det belopp, varmed respektive bank deltager
i krediten.

Då jag nu vid övervägande av den föreliggande frågan funnit

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 23.

mig höra stanna vid att föreslå, att kronkreditbolagets medelsanskaffning
anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de nyssnämnda
kommissionernas, vill jag till en början framhålla, att bolaget fyller eu
uppgift, som måste anses vara av väsentlig betydelse för uppehållande
av viktiga grenar av folkhushållningen och näringslivet och därigenom
kan anses intaga eu ställning, som i detta hänseende är likartad
med do nämnda kommissionernas. Den ifrågasatta anordningen synes
så mycket hellre kunna förordas, som därigenom näppeligen torde
orsakas någon utgift för staten. Såvitt nu kan bedömas, torde nämligen
bolaget självt kunna täcka omkostnaderna för den åt bolaget lämnade krediten
med de inkomster, som det kan betinga sig för sin utlåning till utlandet.
I samma mån som de till utlandet lämnade krediterna slutligen likvideras
också bolayets skuld komma att till fullo kunna återbetalas.

Emellertid synes icke helt böra lämnas ur sikte den möjligheten, att
förlust likväl skulle kunna uppstå å bolagets rörelse. I den mån
vdlkor i fråga om räntans storlek uppställes i samband med
handelsavtalen, kan nämligen bolaget icke genom en ökning av
räntesatserna hålla sig skadeslöst mot uppkomna förluster av ett eller
annat slag. Det synes mig därför ej heller vara annat än rättvist att,
därest bolaget av sådan anledning åsamkas förluster, staten också, på
sätt bolaget begärt, håller detsamma skadeslöst därför.

Såsmn jag nämnt, beräknas bolagets medelsbehov intill den 1
april 1919 till i runt tal 90 miljoner kronor. Det synes mig lämpligt,
att den nu ifrågavarande krediten bestämmes till ett något högre belopp
eller 100 miljoner kronur. Förslag till avtal med ett antal av ovannämnda
banker, vilka enligt vad jag inhämtat, äro villiga att för ifrågavarande
ändamål tillhandahålla sistnämnda belopp, bär upprättats i huvudsaklig
överensstämmelse med avtalet om krediten till kommissionerna.

Vad slutligen angår bolagets hemställan om ökning av dess garantifond.
så är, på sätt ovan omnämnts, bolagets upplaningsrätt för närvarande
begränsad till fem gånger sammanl gda beloppet av dess aktiekapital
och garantifond, d. v. s. 100 miljoner kronor. Då hittills försålts
obligationer för ett belopp av omkring 28 miljoner kronor, skulle bolaget
genom täckandet av sitt lånebehov intill den 1 april 1919, enligt
förut meddelad beräkning uppgående till cirka 90 miljoner kronor,
komma att överskrida denua lånerätt med cirka 18 miljoner kronor.
Det synes alltså nödvändigt, att åtgärder vidtagas för höjandet av
bolagets upplåningsrätt. Detta kan ske genom ökandet av den
garantifond, vilken enligt riksdagens beslut överlämnats till bolaget från
riksgäldskontor, i förening med ökning av bolagets aktiekapital. Då

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 23.

garantifonden och aktiekapitalet nu äro lika stora, synes det vara lämpligast,
att detta förhållande alltjämt bibehålies, så att nämnda fond och
kapital utökas i samma omfattning. I fråga om den gräns, till vilken
bolagets upplåningsrätt bör höjas, så lärer det icke vara lämpligt att i
dylikt avseende fastställa något visst belopp, särskilt som sådana förhållanden
kunna tänkas inträda, vilka skulle minska bolagets beräknade
penningbehov.

Då de till ärendet hörande handlingarna komma att tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott, lärer någon fullständigare redogörelse
för ärendet . icke erfordras, utan får iarg, under åberopande av vad jag
sålunda anfört, hemställa, att Eders Kungl. Magt, ville föreslå riksdagen
besluta att bemyndiga

l:o) riksgäldskontor att ej mindre träffa avtal med ett antal
privatbanker om öppnandet av en kredit å 100 miljoner kronor i och
för tillhandahållande av medel till Svenska kronkreditaktiebolaget för
bestridande av i samband med avtal med främmande makter
utlovade krediter, än även för höjning av nämnda bolags garantifond
tillhandahålla bolaget statens 5 procent obligationer till belopp,
som erfordras för ökning av bolagets upplåningsrätt, under förutsättning
att bolagets aktiekapital ökas till samma belopp som garantifonden; samt

2:o) Kungl. Maj:t att ikläda statsverket ansvarsskyldighet för den
förlust, som skulle kunna åsamkas bolaget på grund av krediter, vilka
bolaget tillhandahåller i enlighet med nu gällande eller blivande handelsavtal
med främmande makter, i den mån sådan förlust föranledes av
uppställda räntevillkor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Arfwidson.

STOCKHOLM, XSAAC MABCUS'' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1918.

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.