Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 11

Proposition 1892:11

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 11.

1

N:o 11.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet; Gifven Stockholms
slott den 13 januari 1892.

Med åberopande af livad bilagda statsrådsprotokoll öfver civilärenden
innehåller, vill Kong]. Maj:t föreslå Riksdagen, att, derest
Riksdagen godkänner Kongl. Maj:ts proposition af denna dag om ändring
i förordningen den 14 september 1883 angående bevillning af
fast egendom samt af inkomst, jemväl antaga följande

Förslag

till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen om

kommunal styrelse på landet.

Härigenom förordnas att § 58 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet den 21 mars 1862, sådan samma § lyder enligt Kongl.
kungörelsen den 15 september 1863 och förordningen den 8 mars 1889,
skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 58.

De i nästföregående § omförmälda bidrag skola, såsom kommunalutskylder,
utgöras i förhållande till särskilda, de skattskyldige efter
nedanstående grunder påförda fyrktal.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 A/d. 6 Håft.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Till beräkningsgrund för fyrktalssättningen tjenar den bevillning
enligt Art. II i bevillningsstadgan, som jemlikt senast faststälda taxeringslängder
till staten erlägges, sålunda att för hvarje beskattningsföremål
påföres en fyrk för bevillning till belopp af 1 till och med 10
öre; tvä fyrkar för bevillning utöfver 10 till och med 20 öre; tre fyrkar
för bevillning utöfver 20 till och med 30 öre o. s. v.

För sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,
påföres fyrktal efter det belopp, som, derest bevillning för densamma
enligt Art. II i bevillningsstadgan utgå skulle, på grund af taxeringsvärdet
mot sådan bevillning svarar; hvaremot inkomst af arrende för
sådan fastighet ej skall i fyrktal sättas.

I fråga om löntagare, som tillika innehar boställe, skall bevillningen
för inkomst från bostället, hvilket enligt ofvan stadgade grunder
särskildt till fyrktal sättas bör, icke vid fyrksättningen för den
öfriga lönen i beräkning tagas.

Inom de delar af Stora Kopparbergs län, der kommunalutskylder
hittills blifvit efter andel i soldatrote debiterade och uppburne, gäller
hvad derom särskildt stadgas.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med år 1893.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kougl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

V. L. Groll.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

3

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten i Statsrådet å
Stockholms slott den 13 januari 1892.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åicerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad och
Gilljam.

l:o.

Departementschefen statsrådet Groll anförde:

Då Kongl. Maj:t i proposition den 14 mars 1891, som emellertid
icke vann Riksdagens bifall, föreslog Riksdagen sådan ändring
i förordningen den 14 september 1883 angående bevillning af fast
egendom samt af inkomst, att bevillningen för jordbruksfastighet
skulle komma att höjas från tre till sex öre för hvarje fulla ett hundra

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

kronors uppskattningsvärde, behagade Kongl. Maj:t i sammanhang dermed
göra framställning till Riksdagen om att, derest nämnda proposition af
Riksdagen godkändes, antaga ett förslag till den ändring'' i förordningen
om kommunalstyrelse på landet, att jordbruksfastighet skulle åsättas
fyrktal efter samma grund som andra beskattningsföremål.

Enär emellertid sistnämnda framställning förföll tillföljd af Riksdagens
beslut i fråga om den föreslagna ändringen i bevillningsförordningen,
och då Kongl. Maj:t i dag beslutit till Riksdagen göra förnyad framställning
om vidtagande af ofvan omförmälda ändring i denna förordning,
synes mig i sammanhang dermed jemväl förslag om nyss
antydda ändring i förordningen om kommunalstyrelse på landet ånyo
böra för Riksdagen framläggas. Och enär jag icke har anledning att
ifrågasätta någon afvikelse från det förslag i ämnet, som till statsrådsprotokollet
den 14 mars 1891 af mig framstäldes och hvilket då af
Kongl. Maj:t godkändes, tillåter jag mig att åberopa hvad jag till nämnda
statsrådsprotokoll i ämnet anförde. Jemte det jag då erinrade att sambandet
mellan bevillningen och kommunalbeskattningen påkallade en undersökning
i hvad mån den föreslagna höjningen i jordbruksfastighetens
bevillning borde föranleda en ändring i kommunalförfattningarne, yttrade
jag vidare följande:

»Hvad då till en början angår de efter fyrk utgående utskylderna i
landskommunerna, tillåter jag mig erinra, hurusom det nuvarande förhållandet
mellan de olika beskattningsföremålen i fråga om bidragsskyldighet
för allmänna kommunala behof framgår, om man tager
hänsyn å ena sidan till nu gällande grunder för bevillningens utgörande
och å andra sidan till sjelfva fyrktalssättningsmetoden, sådan den finnes
bestämd i 58 § af förordningen om kommunalstyrelse på landet. Jordbruksfastighet,
som för närvarande i bevillning utgör blott tre öre för
hvarje fulla ett hundra kronor af taxeringsvärdet, men påföres en
fyrk för hvarje femtal af bevillningsören, erhåller för 1,000 kronors
taxeringsvärde sex fyrkar. Annan fastighet och frälseränta åter, för
hvilka beskattningsföremål bevillningen utgör fem öre för hvarje fulla
ett hundra kronor af uppskattningsvärdet, men för hvilka påföres en
fyrk blott för hvarje tiotal af bevillningsören, erhålla för 1,000 kronors
taxeringsvärde endast fem fyrkar. Och hvad angår inkomst af kapital
eller arbete, så är att märka att bevillning derför utgöres med en
procent å behållna inkomstbeloppet och att en fyrk påföres för hvarje
tiotal af bevillningsören. I följd deraf bekommer ett kapitalvärde af
1,000 kronor, erhållet genom kapitalisering efter fem procent af ett
inkomstbelopp å femtio kronor, hvars bevillning är femtio öre, fem

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

5

fyrkar. Då sålunda jordbruksfastighet för ett taxeringsvärde af 1,000
kronor betalar sex, under det annan fastighet och frälseränta för
samma värde och likaså 1,000 kronors kapitalvärde å inkomst, efter
nyssnämnda grund kapitaliserad, endast betala fem, kan man följaktligen
säga, att förhållandet mellan jordbruksfastighet och öfriga beskattningsföremål
i fråga om bidragsskyldigheten till de efter fyrk utgående allmänna
kommunalutskylder på landet ställer sig såsom sex till fem. Det föreslagna
höjandet af jordbruksfastighetens bevillning från tre till sex öre
skulle naturligen, derest omförmälda fyrktalssättningsmetod bibehölles
oförändrad, medföra, att jordbruksfastigheten finge sitt fyrktal och följaktligen
äfven sin bidragsskyldighet till de allmänna kommunalutgifterna
fördubblade.»

»Någon anledning att rubba det nuvarande förhållandet mellan jordbruksfastigheten
och de öfriga beskattningsföremålen i fråga om här
afsedda kommunalafgifter torde emellertid icke förefinnas. Sådan rubbning
förebygges uppenbarligen genom att i sammanhang med fördubblingen
af jordbruksfastighetens bevillning sådan ändring vidtages i fyrktalssättningsmetoden,
att jordbruksfastigheten åsättes lika fyrktal som
andra beskattningsföremål.»

»Den föreslagna ändringen i jordbruksfastighetens bevillning gör
visserligen fyrktalssättning mindre behöflig, i det kommunalbeskattningen
och den kommunala rösträtten äfven på landet kunde, likasom i
stad, grundas direkt på bevillningen. Under lång tid har emellertid
landtbefolkningen vant sig att uti fyrk en skåda grunden för såväl beskattning
som rösträtt, och oafsedt detta har jag desto mindre ansett
mig böra nu ifrågasätta bottagandet af fyrktalssättning, som denna åtgärd
skulle förutsätta ändring ej mindre af åtskilliga §§ i kommunalförordningen
för landet, hvilka eljest icke beröras af det förslag, hvarom
nu är fråga, än äfven af andra lagar.»

»I den proposition, Eders Kong!. Maj:t den 19 januari 1883 aflät
till Riksdagen med förslag till ändringar i förordningarna om kommunalstyrelse
på landet, om kommunal styrelse i stad, om kommunalstyrelse
i Stockholm och om landsting, föreslog Eders Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse
med hvad skaiteregleringskomitén hemstält och de flesta
länsstyrelser tillstyrkt, att till grund för kommunalbeskattningen skulle
läggas, icke bevillningsbeloppen, utan taxeringsvärdet å fastigheterna
samt beloppen af uppskattad inkomst, hvarigenom det stränga sambandet
mellan den allmänna bevillningen å ena sidan samt den kommunala
beskattningen och rösträtten å den andra skulle i någon mån
brytas. Hvad sålunda ifrågasatts vann ock lagutskottets understöd, men

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

då de förutsättningar, under indika förslagen framlades, icke inträffade,
kom härutinnan ingen ändring till stånd.))

»Enligt det förslag till ny förordning om bevillning af fast egendom
och af inkomst, som föranledde nämnda proposition, skulle jordbruksfastigheten
i förhållande till sitt taxeringsvärde åsättas enahanda
bevillning som annan fastighet. En sådan fyrktalssättning, att för all
fastighet äfvensom frälseränta skulle påföras en fyrk för hvarje 100 kronor
af uppskattadt värde samt för inkomst en fyrk för belopp, ej öfverstigande
5 kronor, två fyrkar för belopp utöfver 5 till och med 10 kronor
o. s. v., kunde emellertid då föreslås utan att häraf föranleddes rubbning
af det rådande förhållandet mellan de särskilda beskattningsföremålen i
fråga om kommunalafgifterna. Förslaget till bevillningsförordning innehöll
nemligen jemväl den bestämmelsen, att till sådan inkomst af arbete,
för hvilken bevillning borde erläggas, skulle räknas äfven den inkomst
och förmån af jordbruksrörelse, som förvärfvades medelst det i rörelsen
nedlagda arbete och dervid använda inventarier, hvilken inkomst borde
så beräknas, att det belopp, för hvilket bevillning skulle påföras, motsvarade
en för hundra af fastighetens taxeringsvärde, och äfven för
denna inkomst skulle enligt Eders Kongl. Maj:ts nyssberörda förslag till
ändringar i kommunalförfattningarna fyrkar beräknas. Häraf följde,
att, om bidragen till kommunens utskylder framgent uttaxerades enligt
den då föreslagna fyrktalssättningen och sålunda i samma proportion
som bevillningen, egarne af jordbruksfastighet fortfarande skulle komma
att betala sex, medan för annan fastighet eller för inkomst betalades
fem. Då deremot i det förslag till ändringar i bevillningsförordningen,
som Eders Kongl. Maj:t nu beslutit förelägga Riksdagen, jordbruksfastigheten
fått sig åsatt ett öres högre bevillning än annan fastighet för
hvarje ett hundra kronor af uppskattningsvärdet i stället för den tillförene
ifrågasatta särskilda bevillningen för inkomst af jordbruksrörelse,
samt följaktligen fyrkar för sådan inkomst nu ej komma att påföras
jordbruksfastigheten, följer häraf, att, derest enahanda fyrktalssättningsmetod,
som föreslogs i Eders Kongl. Maj:ts förenämnda proposition till
1883 års riksdag, nu infördes, rubbning skulle inträda i det nuvarande
förhållandet mellan beskattningsföremålen i fråga om kommunalafgifterna.
För att undvika sådan rubbning tarfvades jemkning i nämnda fyrktalssättningsmetod
så vidt jordbruksfastigheten anginge, hvarjemte för ändamålet
användbara siffertal måste väljas, dervid dock alltid någon om
ock obetydlig rubbning i skattskyldighet och rösträtt ej kunde undvikas.
Vid sådant förhållande torde Eders Kongl. Maj:t finna lämpligare föreslå
Riksdagen att bibehålla den nuvarande fyrktalssättningsmetoden med

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

7

allenast den ändring, att jordbruksfastighet hädanefter får sig åsatt enahanda
fyrktal som andra beskattningsföremål; och har jag i sådant syfte
utarbetat förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet.»

»I detta förslag har jag, ehuru hänvisningen till »Art. II bevillningsstadgan»
numera är oegentlig, då gällande bevillningsförfattning, hvars
1 och 7 §§ innehålla de bestämmelser hänvisningen afser, har titeln:
»Förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst» och
icke är indelad i artiklar, likväl ansett mig böra bibehålla denna hänvisning
af den anledning, att enahanda hänvisning förekommer i kommunalförfattningarna
å åtskilliga andra ställen, livilkas ändring nu icke bör
ifrågakomma, och torde jag i afseende härå få erinra att enahanda förfaringssätt
iakttogs då mom. 2 § 58 genom förordningen af den 8 mars
1889 erhöll viss ändrad lydelse.»

»Måhända kunde ifrågasättas att, såsom i ofvannämnda proposition
till 1883 års riksdag föreslogs, jemväl de i §§ 59 och G4 af förordningen
om kommunalstyrelse på landet förekommande bestämmelser rörande
fyrktalslängd samt debiterings- och uppbördslängd jemte de förordningen
vidfogade formulär till dylika längder äfvensom till debetsedel underginge
vissa jemkningar med hänsyn till ändrade förhållanden, som inträdt
efter samma bestämmelsers och formulärs tillkomst. En så betydande
förenkling af längderna, som 1883 föreslogs och af lagutskottet
tillstyrktes, lärer emellertid, oafsedt skilnaden mellan den då föreslagna
lydelse af § 58 och den affattning, samma paragraf erhållit i det nu utarbetade
förslaget, numera icke kunna ifrågakomma, sedan genom lagarne
angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll
af tingshus och häradsfängelse den 26 september 1884, angående sk}ddighet
att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af prestgård
den 1 maj 1885 samt angående byggnad och underhåll af kyrka med
hvad dertill liörer, så ock af särskild sockenstufva, den 12 juni 1885
bestämts att omförmälta byggnadsskyldigheter skola af dem, som erlägga
kommunalutskylder, utgöras så, att de skattskyldige deltaga i sådan kostnad
för fastighet efter hela och för andra beskattningsföremål efter en
fjerdedel af derå belöpande fyrktal, samt med anledning häraf §§ 11 och
59 i förordningen om kommunalstyrelse på landet genom förordningen
den 26 oktober 1888 erhållit ändrad lydelse. Vid sådant förhållande
och då dertill kommer att det nuvarande särskiljandet af de olika beskattningsföremålen
ur statistisk synpunkt icke torde vara utan betydelse
har jag icke för närvarande ansett mig böra föreslå någon ändring af

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition I\:o 11.

59 och 64 §§ i förordningen om kommunalstyrelse på landet eller i
omförmälta formulär.»

»Icke heller i öfrigt synes mig någon ytterligare ändring än den
redan omnämnda nu vara påkallad i sistnämnda förordning.»

»Vidkommande härefter öfriga kommunalförfattningar, torde vara
uppenbart, att, derest den af mig förordade ändring i fyrktalssättningsmetoden
vidtages, det ifrågastälda höjandet af jordbruksfastighetens
bevillning icke utöfvar någon inverkan på den beskattning, hvarom det
tillkommer kyrkostämma å landet att besluta. Deremot måste, då enligt
förordningarne om kommunalstyrelse i stad och om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd de allmänna stadsutskylderna och de kyrkliga
afgifterna i stad, för hvilka annan grund ej finnes föreskrifven, utgå
efter bevillningen, fördubblingen af jordbruksfastighetens bevillning medföra,
att, derest icke med afseende härå dessa förordningar undergå
jemkning, den till stad hörande jordbruksfastighet, derför bevillning
erlägges, äfven får sin bidragsskyldighet till ifrågavarande kommunalutgifter
i lika mån ökad. Det lärer dock icke finnas någon anledning
att för ifrågavarande jemförelsevis obetydliga fastighetskategori bibehålla
den undantagsställning i afseende å kommunalbeskattningen, som härrört
af jordbruksfastighetens lägre bevillning, och sådant ifrågasattes icke
heller uti den år 1883 framlagda proposition. Jag har derför icke ansett
mig böra härutinnan föreslå någon ändring uti ifrågavarande författningar.
»

»Mera afsevärd synes åtminstone vid första påseende den inverkan
vara, som höjandet af jordbruksfastighetens bevillning skulle kunna utöfva
på den beskattning, som tillkommer landstingen. Landstingsskatten
skall, enligt § 47 mom. 2 i förordningen om landsting, i regel utgå i
förhållande till bevillningen, hvadan jordbruksfastighetens andel i den
enligt mom. 2 utgående landstingsskatt höjes i samma mån som dess
bevillning; men märkas bör att enligt 1 mom. i nämnda paragraf landstingen
ega ganska vidsträckt rätt att med afseende å ett ifrågastäldt
företags beskaffenhet bestämma grunden för uttaxeringen af de medel,
som för dess utförande erfordras.»

»I sammanhang med införandet af nu gällande fyrktalssättningsmetod
för landskommunerna ifrågasattes huruvida icke denna förändring
i grunden för kommunalutskyldernas utgörande jemväl påkallade en i
hufvudsakligen enahanda riktning gående förändring i bestämmelserna
om de afgifter, som af landsting beslötes, så att dessa i allmänhet
komme att — i förhållande till bevillningen — för jordbruksfastighet utgå
med dubbelt belopp emot för andra beskattningsföremål, och i cirkulär

Kongl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 11.

9

den 15 september 1863 befalde Eders Kongl. Maj:t, att genom Eders
Kongl- Maj:ts befallningshafvande i samtliga länen landstingens underdåniga
yttrande deröfver borde infordras och till civildepartementet insändas.
Af tjugutre landsting, från hvilka svar på berörda cirkulär
inkommo, afstyrkte allenast sex den ifrågasatta förändringen, hvaremot
denna tillstyrktes af sexton och af ännu ett landsting biträddes allenast
med den modifikation, att proportionen mellan den andel i landstingsmedlen,
som borde utgå af jordbruksfastighet, och den andel, som uttaxerades
af andra beskattningsföremål, i allmänhet borde bestämmas
såsom fem till tre. I proposition den 10 november 1865 till Riksdagen
föreslog Eders Kongl. Maj:t den ändring i landstingsförordningens § 47,
som sålunda förordats af flertalet landsting. Förslaget tillstyrktes af
sammansatta bevillnings- samt allmänna besvärs- och ekonomiutskottet,
hvars hemställan härutinnan godkändes af presto- och borgarestånden,
men afslogs af de båda andra stånden samt förföll. Vid 1868 års riksdag
föreslogs uti en inom Första Kammaren väckt motion liknande
ändring uti ifrågavarande förordning. Motionen tillstyrktes af lagutskottet,
men afslogs af kamrarne.»

»Frågan återupptogs af skatteregleringskomitén, som förklarade sig
finna billigt, att enahanda likställighet mellan jordbruksfastighet, annan
fastighet och inkomst, som komitén föreslagit beträffande bevillningen
till staten, jemväl genomfördes beträffande landstingsskatten, och då
komitén ansåg de skäl, på grund af hvilka komitén föreslagit att bevillning
till staten borde erläggas för inkomst af jordbruksrörelse, öfver
hufvud gälla äfven i fråga om den för länens behof utgående beskattning,
fann komitén sig sakna anledning att beträffande landstingsskatten
göra hemställan om något undantag för ifrågavarande inkomst. Komiténs
förslag rörande landstingsskatten förordades i hithörande afseenden
af de flesta länsstyrelserna och de öfriga länsstyrelsernas uttalanden
gingo väsentligen i den riktning, att fastighetens bidragsskyldighet till
landstingsskatten borde än mera höjas än komitén tillstyrkt.»

»Uti ofvanberörda år 1883 aflåtna proposition ifrågasattes ej heller,
att jordbruksfastigheten skulle bibehållas vid sin lägre bidragsskyldighet
till landstingsskatten, utan förslaget affattades i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med skatteregleringskomiténs hemställan, och af det vid propositionen
fogade statsrådsprotokoll framgår, att den häraf härrörande
rubbning i bidragsskyldigheten till landstingsskatten betraktades såsom
en naturlig följd af den förhöjda bevillningen för jordbruksfastigheten.
Lagutskottet hade härutinnan intet att erinra. Hos Riksdagen kom
Bih. till Riksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 6 Raft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

förslaget ej under ompröfning, till följd deraf att förslaget om den förhöjda
bevillningen förföll.»

»Om än sålunda förslagen rörande höjande af jordbruksfastighetens
bidragsskyldighet till landstingsskatten icke föranledt ändring i hvad
härutinnan tinnes i landstingsförordningen stadgadt, har emellertid en
stor del af landstingen icke desto mindre erkänt rigtigheten af den
grundsats, hvarpå berörda, förslag varit fotade.»

»Åtskilliga landsting hafva nemligen, med tillämpning af den befogenhet
härutinnan, som landstingsförordningen medgifver, med afseende
å det särskilda intresse jordbruksfastigheten eger uti vissa bland de
företag, för hvilka landstingsskatt utgår, bestämt sådan grund för uttaxeringen
af derför erforderliga medel, att jordbruksfastigheten dertill
fått bidraga i vida större proportion än efter dess bevillning. Sålunda
utvisa statistiska centralbyråns hittills tryckta underdåniga berättelser
rörande kommunernas fattigvård och finanser från och med år 1882, för
livilket år redogörelse för landstingens utdebitering först började i berättelserna
intagas, att i Göteborgs och Bohus län samt Vesternorrlands
län åtminstone under några år af ifrågavarande period äfvensom i Gotlands,
Vermlands, Gefleborgs, Vesterbottens och Norrbottens län under
hela denna tid landstingsskatten utgått med högre belopp per bevillningskrona
af jordbruksfastighet än af andra beskattningsföremål, i Vermlands
län några år till och med uteslutande af jordbruksfastighet, och
i Jemtlands län har landstingsskatten under samma tid i regeln utgått
dels efter bevillningen med olika belopp per bevillningskrona, dels efter
mantal samt ett år allenast efter mantal.»

»I betraktande af hvad sålunda förekommit och då den ökning i
landstingsskatt, hvaraf, derest § 47 i landstingsförordningen lemnas
oförändrad, jordbruksfastigheten till följd af den föreslagna höjningen
i dess bevillning skulle komma att drabbas, icke lärer kunna anses
vara af någon större betydelse, samt i allt fall hvarje landsting eger
enligt 1 mom. af nämda § sjelft bestämma grunden för utdebiteringen
och sålunda reglera afgifterna med hänsyn till de särskilda ändamål,
för hvilka de skola utgå, torde förslaget om höjning af jordbruksfastighetens
bevillning icke behöfva föranleda någon ändring uti förordningen
om landsting.»

I öfverensstämmelse med hvad af mig till nämnda statsrådsprotokoll
den 14 mars 1891 hemstäldes på grund af hvad jag sålunda hade
yttrat, tillstyrker jag nu att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att,
derest Riksdagen godkänner Kongl. Maj:ts proposition af denna dag

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

11

om ändring i förordningen den 14 september 1883 angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst, jemväl antaga förslag till förordning
angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet, lika lydande med det af Kongl. Maj:t för Riksdagen sistlidna
år framlagda förslaget.

Departementschefen uppläste härefter sistnämnda förslag; och sedan
Statsrådets öfriga ledamöter instämt i hvad departementschefen yttrat
och hemstält,

behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i nåder bifalla hvad sålunda hemstälts samt
förordna att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition
af det innehåll bilagan till detta protokoll utvisar.

Ex protoeollo:

Aut]. Alströmer.