Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

1

N:o 2.

Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen angående förändrad
lydelse i vissa delar af värnpligtslagen den 5
juni 1885; gifven Stockholms slott den 13 januari 1892.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
besluta, att 1 §, 3 § mom. 1, 6, 14, 16, 17, 27 och 28 §§, 33 § mom.
2 och 3 samt 34 och 52 §§ af värnpligtslagen den 5 januari 1885
äfvensom 53 § af berörda lag, sådan nämnda § lyder i lagen den 5
mars 1886, skola erhålla följande förändrade lydelse:

§ I Hvarje

svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår, värnplikt och
under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket varån^1e1rgta''
han fyller 40 år.

§ 3. mom. 1.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Bevärin- Beväring och
gen delas i första och andra uppbådet. Tjenstetiden är åtta år i första an 8 orm''
och derefter 4 år i andra uppbådet.

Bill. till Riksd. Prat. 1892. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Haft.

1

2

Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 2.

Tidigare inskrifning
kan
medgifvas.

Personlig inställelse
och
mottagande af
inskrifningsbok.

Uppskof med
inskrifning.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig till
inskrifning och dervid uppgifva den truppafdelning eller flottans station,
hvilken han vill tillhöra. För bifall härtill fordras, att han är till krigstjenst
duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess åtta år förflutit från
och med det år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtig^ gäller i tillämpliga delar
för de enligt denna paragraf inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern
inträdt.

§ 14-

Vid inskrifningsförrättning är med undantag af den, som är å sjömanshus
inskrifven eller tillhör lots- och fyrinrättningarna med lifräddningsanstalterna,
hvarje till densamma inkallad värnpligtig skyldig att
personligen inställa sig; dock att vederbörande inskrifningsnämnd må
kunna, der omständigheterna sådant påkalla, utan personlig inställelse
inskrifva den, som vid tiden för förrättningen har fast anställning utomlands
. eller derstädes uppehåller sig för idkande af studier eller utbildning
i sitt yrke och tillika i den ordning, Konungen föreskrifver, styrker
att han är till krigstjenst duglig.

Till inskrifningsförrättning skola vederbörande tjenstemän införskaffa
de värnpligtiges prestbetyg.

Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,
hvaruti skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans
värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet
m. m. dylikt.

§ 16-

1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning
kan medgifvas värnpligtig, som af en eller annan möjligen
öfvergående anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling
eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen befinnes till tjensten oförmögen
eller olämplig.

3

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

2. Sådant uppskof kan ock meddelas ende arbetsföre sonen, sonsonen
eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader
eller till enka eller ogift qvinna, ende arbetsföre fostersonen till
orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende
arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa
syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller
fosterföräldrar eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle beroende
och med honom sammanbo.

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna § ännu vid inskrifningsförrättningen
det år, under hvilket den värnpligtige fyller sitt
tjugu fjerde lefnadsår, frikallas han under fredstid från värnpligtens fullgörande
i beväringen.

§ 17-

1. Uppskof med den i § 27 omförmälda tjenstgöring vid hären
eller flottan under fredstid kan till det år, under hvilket värnpligtig fyller
tjugutvå år, medgifvas:

a) värnpligtig, som idkar studier och styrker sig behöfva sådant
uppskof för afslutande af redan fortskriden lärokurs;

b) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjömanshusdirektionen
är förhyrd för längre resa å handelsfartyg och som
till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvara^
inställa sig;

c) annan värnpligtig så vidt giltiga skäl för uppskofvets beviljande
pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brukar honom
tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-, fabrikseller
annan industriel rörelse samt vid inskritningsförrättningen befinnes
af en eller annan anledning icke hafva varit i tillfälle att på lämpligt
sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den tid, han
för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande.

2. Uppskof till nästföljande år med den i § 27 föreskrifna tjenstgöring
under 2:dra tjensteåret må beviljas i den ordning, Konungen
bestämmer.

3., Har sådant förhållande, som omnämnes i § 16 mom. 2 inträdt
för värnpligtig efter undergången inskrifning, må i den ordning, Konungen
bestämmer, uppskof med föreskrifven tjenstgöring eller entledigande
från redan påbörjad dylik honom beviljas. Önskar värnpligtig förnyadt
uppskof, åligger det honom att vid nästinfallande inskrifningsförrättning

Uppskof med
tjenstgöring
genom inskrifningsmyndighet.

Uppskof med
tjenstgöring
genom annan
myndighet.

4

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

Värnpligtigs

utbildnings tid.

Uppbåd till
tjenstgöring.

inställa sig inför behörig inskrifningsmyndighet; och skola dervid å
honom tillämpas bestämmelserna i § 16 mom. 3.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin
utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken tjenstgöring
skall fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt flottan
under det första året, men vid fotfolket och trängen under två år med
sextioåtta dagar under det första året och tjugutvå dagar under det
derpå följande

2. Från all öfning i fredstid befrias:

a) de i 25 § mom. 1 b omförmälde värnpligtige.

b) värnpligtig, som styrker att han vid ingången af det år, då han
fyller tjuguett år, antingen varit vid sjömanshus inskrifven minst fyra
år och deraf under minst tolf månader haft anställning i utrikes sjöfart
eller ock efter inskrifning å sjömanshus såsom eldare eller maskinist
under minst ett år varit i dylik befattning använd, med skyldighet likväl
att för åtnjutandet af sådan befrielse tillhöra flottans reserv under hela
sin värnpligtstid.

§ 28.

1. Då rikets försvar det kräfver, må Konungen efter statsrådets
hörande till tjenstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller de större
eller mindre delar deraf, som finnas beköfliga.

2. Derest i anseende till krig eller fara för krig det för rikets
försvar finnes nödigt, att äfven beväringens andra uppbåd, eller någon
del deraf i skilda orter eller vid olika vapen, inkallas, må Konungen
derom förordna, sedan han statsrådet hört och, såvida Riksdagen ej är
samlad eller inom trettio dagar sammanträda skall, låtit riksdagskallelse
utfärda.

3.. Utom de förenade rikenas gränser må beväringens första uppbåd
vid hären användas endast till rikets försvar, och efter det att
statsrådet blifvit hördt samt riksdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens
medgifvande må beväringens andra uppbåd vid hären icke användas
utom de förenade rikenas gränser.

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

5

§ 33 mom 2 och 3.

2. För den i hären inskrifne värnpligtige, som tillhör beväringens
första uppbåd, gäller dessutom:

a) att, om han vill för längre tid än två månader vistas utom kompaniområdet,
anmälan derom skall före afresan göras hos vederbörande
kompanibefäl;

b) att, vid afflyttning till annat kompaniområde för att der mantalsskrifvas,
lian är pligtig derom göra anmälan, så väl före afflyttningen
hos det kompanibefäl, hvarunder han förut stått, som ock, inom en
månad efter ankomsten till den nya boningsorten, hos närmaste befäl
vid det kompani, inom hvars område han inflyttat.

3. Den hvilken enligt § 27 mom. 2 tillhör flottans reserv, så ock
annan värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus och tillhör
första uppbådet, är skyldig att, då han flyttar från ett sjömanshus till
annat, derom göra anmälan hos kompanibefälet vid så väl det ena som
det andra af de kompaniområden, inom hvilka dessa sjömanshus äro
belägna, men, derest han upphör att vara vid sjömanshus inskrifven,
skall dylik anmälan göras dels hos kompanibefälet vid det kompaniområde,
inom hvilket det sjömanshus är beläget, der han senast varit inskrifven,
dels hos befälet vid det kompani, inom hvars område han är
bosatt; börande sålunda föreskrifna anmälningar ske senast en månad,
efter det ombyte af eller afgång från sjömanshus egt rum.

Första uppbådet tillhörande värnpligtig vid flottan, hvilken icke är
vid sjömanshus inskrifven, vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser
rörande anmälan vid tillfällig vistelse utom kompaniområdet eller
vid afflyttning.

§ 34.

Den som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under
minst två år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter
erhållet afsked, så länge han i följd af sin värnpligt qvarstår i beväringen,
tillhöra dess första uppbåd.

§ 52.

De särskilda bestämmelserna i § 27 mom. 1 angående de värnpligtiges
öfningstid skola endast efter hand tillämpas, på det sätt att

Värnpligtig,
som tillhört
härens eller
flottans stam.

Öfningstiden.

6

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

vid rytteriet, artilleriet och ingeniör trupp erna samt flottan

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i trettiosex dagar och under år 1887 värnpligtige
tillhörande andra årsklassen, med undanlag af de å sjömanshus
inskrifne, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i trettioåtta dagar,

under åren 1891 och 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen,
öfvas i fyratio dagar; och

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i
sextiosex dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft; samt

vid fotfolket och trängen

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjuguen dagar och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjugutre dagar och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, i femton dagar;

under åren 1891 och 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen,
öfvas i tjugufem dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,
i femton dagar; och

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i
fyratiofyra dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton
dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft.

§ 53.

Denna lag skall af invånarne i Gotlands län tillsvidare tillämpas
med den olikhet i afseende å tiden och sättet för värnpligtens fullgörande:

a) att värnpligten för invånare i Gotlands län inträder vid början
af det kalenderår, under hvithet han fyller nitton år, och fortfar till och
med det, under hvilket han fyller trettioåtta år;

7

Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N-.o 2.

b) att den värnpligtige är, sedan lian blifvit inskrifven, skyldig att
för sin utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken tjenstgöring
skall fullgöras under tre på hvarandra följande år med sextiosex
dagar under första samt tolf under hvartdera af de båda följande åren;
dock att under år 1892 första årsklassen öfvas allenast trettio dagar
och under år 1893 fyrtiotvå dagar; samt

c) att såväl under fred som i krigstid de värnpligtige i Gotlands
län skola vara befriade från tjenstgöring utom länets område.

Der för tillämpning af de i denna paragraf gifna särskilda föreskrifter
rörande värnpligtens utgörande i Gotlands län erfordras undantag
i ett eller annat hänseende från öfriga i denna lag gifna bestämmelser,
eger Konungen derom förordna.

De till ärendet hörande handlingar skola vederbörande utskott tillhandahållas,
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd
och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och herres sjukdom

GUSTAF.

Hj. Palmstierna.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

1

Protokoll öfver landt försvar särende, hållet inför Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen Regent en uti Statsrådet
å Stockholms slott den 4 januari 1892.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenfiaupt,
Statsråden: friherre Palmstierna,
friherre von Essen,

Östergren,

Groll,

Gilljam.

Departementschefen statsrådet friherre Palmstierna föredrog
dels den under den 14 november 1890 förordnade härordningskomiténs
den 12 mars 1891 afgifna underdåniga yttrande öfver ett inom
generalstaben utarbetadt förslag till grunder för ny härordning äfvensom
arméförvaltningens å artilleridepartementet den 14 november, å
fortifikationsdepartementet den 26 november, å intendentsdepartementet
den 9 oktober och å civila departementet den 13 november allt år 1891
deröfver afgifna underdåniga utlåtanden,

dels en från kammarkollegium infordrad, den 16. oktober 1891
lemnad uppgift i fråga om den nya ordinarie soldatroteringen,

dels chefens för fortifikationen den 30 november 1891 afgifna förslag
till kasernering af svenska hären enligt 1890 års härordningsförslag
och

dels slutligen Riksdagens underdåniga skrifvelse den 11 maj 1891
rörande värnpligtens fullgörande å Gotland jemte chefens för generalBih.
till Riksd. Prof. 18112. 1 Sami. 1 Åfd. 2 Hiift. 1

2

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N;o 2.

staben, Kongl Maj:ts befallningshafvandes i Gotlands län och militärbefälhafvarens
å Gotland den 24 augusti, den 2 oktober och den 15
oktober 1891 deröfver afgifna underdåniga utlåtanden.

Sedan föredragningen egt ruin, yttrade departementschefen:

»Under den långa tid, som försvarsfrågan stått på dagordningen,
har rörande det mål, hvartill man i sitt sträfvande för försvarets förbättrande
måste komma, någon meningsskiljaktighet icke rådt eller i
hvarje fall efter min uppfattning icke bort kunna råda. Målet kan
uppenbarligen icke vara något annat än att, utan vårt fosterlands oskäliga
betungande, ställa till dess förfogande en fast organiserad härsmakt
tillräckligt stor att, då krig i landets närhet utbryter, betrygga
dess handlingsfrihet och deraf beroende utsigter att fortfarande få bibehålla
fredens välsignelser, äfvensom att, vid direkt mot landet riktadt
anfallskrig, sätta detsamma i tillfälle att med hopp om framgång
upptaga kampen för frihet och oafhängighet, Att för detta måls vinnande
stora ansträngningar erfordras är klart, men målet är också stort,
och måhända är det icke ensam vår nations fäderneärfda frihet, som
genom försvarsfrågans ideliga undanskjutande sättes på spel. Det kan
åtminstone med skäl ifrågasättas, om icke den likgiltighet för det nationella
oberoendet, som fått sitt uttryck i det ständiga förkastandet af
hvarje mera omfattande förslag till försvarsväsendets ordnande, småningom
skall framkalla ljumhet och liknöjdhet för äfven andra nationella
uppgifter af högre art och slutligen göra nationen oförmögen af
alla ideella sträfvanden. Häri ligger icke den minsta af de vådor, som
äro förenade med det sätt, på hvilket försvarsfrågan hitintills i vårt land
behandlats, och i hvarje fall må det ursäktas mig, om jag, ledd af en
dylik uppfattning af denna frågas innebörd, finner knappast någon uppoffring
vara för stor, då det gäller försvarets ordnande, och sålunda
ser mig nödsakad att i detta hänseende förfäkta åsigter, hvilka, enligt
hvad jag väl känner, ännu icke delas af svenska folkets flertal.

Icke heller i fråga om orsakerna dertill, att försvarsväsendet hos
oss i högre grad än annorstädes är i behof af genomgripande förändringar,
torde delade meningar kunna förefinnas. I mitt underdåniga
anförande till statsrådsprotokollet för den 14 november 1890, hvilket
jemlikt Kongl. Maj :ts beslut blifvit bland riksdagens ledamöter utdelaclt,
har jag omständligt yttrat mig härom och det lär väl fortfarande
stå fast, att vårt land, hvad angår försvarets ordnande, i hufvudsak
allt jemt vidhåller grundsatser, som i Europas alla öfriga länder
med undantag af det på sin flotta stödda England längesedan äro öfvergifna.
Da landets värnpligtige med den ringa öfning, de för när -

3

Bil. till Kongl, May.ts nåd. Proposition N:o 2.

varande erhålla, knappast kunna betraktas såsom verkliga soldater, består
dess enda fullt användbara väpnade styrka af den egentliga yrkesarmén;
och om den kunnat anses tillräcklig för sitt ändamål på de
tider, då alla våra grannar likaledes sammansatte sina härar af endast
yrkessoldater, ligger det i sakens natur, att, sedan det konseqventa
genomförandet af principen om den allmänna värnpligten lagt i de
öfriga staternas händer rättigheten att för krigsändamål taga hvarje
manlig vapenför samhällsmedlem i anspråk, vår endast genom det frivilliga
aftalet anskaffade här måste blifva alldeles otillräcklig. Denna
den stående arméns otillräcklighet är den ursprungliga och hufvudsakliga
anledningen till arbetet för försvarets förbättrande, och afhjelpandet
af denna brist är hvad som vållar de största svårigheterna. De öfriga
bristerna i den nuvarande organisationen äro visserligen äfven de
mycket stora, men kunna, då de bero antingen på personalens ofullständiga
utbildning eller på otillräckligheten och den delvis olämpliga
indelningen af härens nuvarande kadrer, i och för sig lättare afhjelpas.

Men om sålunda enighet kan anses råda, då det rörer att bestämma
det mål, hvartill man vid arbetet för försvarsfrågans lösning
bör sträfva, och att utreda de orsaker, som göra förbättringar i den
nuvarande organisationen absolut nödvändiga, börja svårigheterna, då
det gäller att finna vägen, som leder till detta mål. Frånsedt den rent
nihilistiska uppfattningen af försvarsfrågan, enligt hvilken allt arbete
för försvarets stärkande anses böra såsom ändamålslöst öfvergifvas, är
det som bekant tre olika åsigter, hvilka härvid söka att göra sig gällande.
Alla äro ense derom, att den stående hären, den må bildas
huru som helst, vid krigstillfälle icke kan vara tillräcklig, utan att den
måste förstärkas med uppkallade värnpligtig^, och ingen allvarlig försvarsvän
torde heller förneka otillräckligheten och den delvis olämpliga
indelningen af härens nuvarande kadrer; men dervid stannar också
enigheten, och beträffande den vigtigaste frågan, den huru den ständigt
tjenstgörande styrkan skall bildas, har samstämmighet icke kunnat
uppnås.

Djupt öfvertygade om indelningsverkets välgörande sociala inflytande
och genomträngda af den innerligaste pietet för detta på sin tid
sannt nationella försvarssystem, önska anhängarne af den ena åsigten,
att den nuvarande på indelningsverkets grund anskaffade stammen fortfarande
må som sådan bibehållas och endast något förökas och omflyttas,
på det den bättre än nu må lämpa sig att utgöra kärnan för
den mobiliserade fältarmén. De åter, som omfatta den andra åsigten,
hafva väl heller ingenting att invända deremot, att fältarmén samman -

4

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

sättes af stam och beväring, men vilja, hufvudsakligen af skattepolitiska
grunder, utbyta den nuvarande indelta stammen mot en värfvad sådan,
och slutligen arbeta anhängarne af den tredje åsigten på att få äfven
den del af armén, som hålles i ständig tjenstgöring, till sin hufvudsakliga
del sammansatt af värnpligtige.

Om möjligheten att för den nödiga försvarsstyrkans bildande begagna
sig af någon utaf de båda först angifna utvägarne har jag redan
i ofvannämnda anförande yttrat mig och jag saknar anledning att frångå
de åsigter, jag deri uttalat. Det utmärkande för dessa båda försvarssystem
är förhoppningen, att man, genom att skapa en särskild väl
utbildad stam, skulle kunna bespara de värnpligtige något af den långa
utbildning, som i andra länder med försvarsorganisationer, hvilka uteslutande
hvila på den allmänna värnpligten, befunnits nödig. Jag kan
icke tillmäta denna förhoppning stor betydelse, då, åtminstone enligt
de hittills afgifna förslag till härväsendets ombildning, som grundats på
systemet stam och beväring, proportionen emellan stamsoldater och
värnpligtige i de mobiliserade härafdelningarne, på grund af sakens
natur, blifvit så ofördelaktig, att truppförbanden med nödvändighet
måst komma att sakna den nödiga fastheten och inre sammanhållningen.
Dermed är emellertid hela grunden för antagandet af ett dylikt försvarssystem
såsom definitif organisationsform undergräfd; ty omsorgen att bespara
de värnpligtige några månaders utbildning må väl icke vid ordnandet
af försvaret ensam få vara bestämmande, och i hvarje fäll lär väl denna
omsorg ej .få verka så afgörande, att man för dess skull skapar en
försvarsorganisation, om hvars bristfällighet man från början är öfvertygad
och som sålunda förfelar just det mål, man afser att uppnå,
eller tryggandet af landets oberoende. Dessutom måste ej förglömmas,
att den lättnad i öfningsskyldighetens tunga, som man med en försvarsorganisation,
grundad på systemet stam och beväring, söker göra
möjlig för de värnpligtige, långt ifrån kan blifva så betydlig, som man
från ett eller annat håll måhända föreställer sig. Uti intet af de förslag
till försvarsväsendets ombildning, som uppgjorts på nyssnämnda
grund, hvarken 1871 års eller 1878 års eller 1883 års, har man tilltrott
sig att sätta tiden för de värnpligtiges öfning väsentligen kortare
än till 90 dagar och de sakkunnige i de olika komitéer, som förberedt
nämnda förslag, hafva i allmänhet ansett äfven denna sålunda
bestämda öfningstid lör knapp. Då öfningstiden för de värnpligtige
enligt de förslag till förändrad härorganisation, som tagit den allmänna
värnpligten till hufvudsaklig organisationsgrund, ansetts böra utgöra omkring
ett år, är det alltså i hvarje fall i det närmaste fjerdedelen af denna

Bil. till Kongl. Maj.is nåd. Proposition N:o 2.

5

tid, rader hvilken de värnpligtige med systemet stam och beväring
skulle hållas till öfning.

Vill man åter, i syfte att göra proportionen emellan stam och beväring
mindre ogynsam, söka att i afsevärd mån höja stammens manskapsstyrka,
stöter man på nästan oöfvervinnerliga svårigheter. Att
genom vanlig så kallad värfning i väsentligt högre grad än nu är fallet
tillgodose behofvet. af stamsoldater torde, att döma af den erfarenhet,
som under senare åren vunnits, vara nästan omöjligt och ett ökande
af den indelta stammens numerär lärer numera endast på det sätt
kunna åstadkommas, att egare af hemman, som äro åsätta ny ordinarie
rotering, åläggas att utgöra effektiv sådan. Enligt ofvanomförmälda af
kammarkollegium verkstälda utredning skulle visserligen tillsammans
1,281 soldatnummer på detta sätt kunna erhållas, men det inses lätt,
att äfven denna tillökning, som för öfrigt skulle lända endast några få
af de indelta regementena till verkligt gagn, icke är af beskaffenhet
att göra bristen på stamsoldater synnerligen mindre känbar.

Slutligen måste medgifvas, att systemet stam och beväring ur ekonomisk
synpunkt lemnar mycket öfrigt att önska. Då man med detta
system för ordnandet af landets krigsmakt måste köpa soldater, under
det att landet med det rena värnpligtssystemet får sådana för intet, lär af
sig sjelft vara klart, att kostnaden för en här sammansatt af stam och
beväring måste blifva vida högre än för en värnpligtsarmé af motsvarande
duglighet. Erfarenheten bekräftar också detta, på sätt som med
lätthet inhemtas af de vid mitt ofvannämnda anförande fogade tabeller,
och uppenbarligen måste denna olägenhet blifva större, ju mer man,
med bibehållande af den nuvarande stammen, utsträcker de värnpligtiges
öfning. Landet skall på detta sätt komma att få en, om jag så får
uttrycka mig, i viss mån dualistisk, på så väl stam- som värnpligtssystemet
stödd försvarsorganisation, och det genom en sådan anordning
betingade afsteg från den eljest för hvarje organisation gällande regel,
att den bör följdriktigt byggas på en grund, måste naturligtvis komma
att hämna sig, bland annat, genom organisationens onödiga dyrköpthet.
Denna sida af saken har i allmänhet ganska litet behjertats, och i sitt
sträfvande att bespara svenska folket de förmenta olägenheterna af en
längre tids vapentjenst, har man förbisett att, derest ett sådant sträfvande
vinner framgång, nationens skatteförmåga måste i så mycket
högre grad tagas i anspråk. En blick på den vid mitt meranämnda
anförande fogade tabell n:o 4 är i detta afseende mycket upplysande.
Under det att för Sverige med dess erkändt bristfälliga försvarsorganisation
den årliga ordinarie kostnadssumman för landtförsvaret, delad

6

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

med antalet öfningsdagar, som kommit den mobiliserbara styrkan till
godo, under nuvarande förhållanden får till qvot siffran 0,72, hvilket med
andra ord vill säga, att nämnda kostnad fördelad på öfningsdag inom
den mobiliserade armén skulle komma att uppgå till 72 öre, ställer sig
motsvarande siffra för Frankrike till 20 öre, för Tyskland till 22, för
Österrike till 25 samt för Belgien och Danmark, länder som väl lämpligen
kunna jemföras med vårt eget, till resp. 26 och 29 öre. Det
torde icke kunna bestridas, att den sålunda angifna skilnaden mellan
kostnaden för vårt och nyss uppräknade länders nuvarande härorganisationer
är påfallande och väl kan berättiga till tvifvelsmål, huruvida en
organisation sådan som den svenska, äfven om den i högre grad än
nu är fallet besutte den ofta med mycken värma framhållna egenskapen
att vara för vanliga fredliga förhållanden synnerligen väl afpassad, öfverhufvud
kan vara förtjent att, bibehållas. Det är för krigets skull, som
försvarsväsendet ordnas, och en armés sammansättning och organisation
må för fredens dagar vara huru lämplig som helst, är den för kriget
mindre passande eller hafva de statsmedel, som för dess utbildning användts,
icke lemnat det bästa resultat, som för krigets ändamål kunnat
vinnas, måste organisationen betecknas såsom felaktig. I huru hög
grad felaktig den nuvarande svenska organisationen, bedömd efter nämnda
måttstock, måste anses vara, framgår just af nämnda siffror. Anledningen
dertill är också ej svår att inse. Det är stamsystemet i sin nuvarande
form, som för det med sig. Att år efter år använda arbete
och kostnader för utbildning af samma karl i stället för att, sedan denne
erhållit sin utbildning, låta en annan samhällsmedlem träda i hans ställe,
kan ej vara ekonomiskt rigtigt och i stort sedt, är det just ett dylikt
sakernas tillstånd, som måste blifva en följd af stamsystemet.

Att sålunda, derest svenska folket vill hafva en på samma gångduglig
och relativt billig försvarsorganisation, stamsystemet måste utbytas
mot ett rent värnpligtssystem, står för mig klart; och, såsom jag
redan yttrat, anser jag, att under sådana förhållanden ej allt för mycken
vigt bör fästas vid den för tillfället rådande obenägenheten mot utsträckta
militäröfningar för de värnpligtige. Denna motvilja kan förgå,
och mig åtminstone synes det ganska sannolikt, att, sedan befolkningen
blifvit mera förtrogen med arten af de militära öfningarne, synnerligen
sådana dessa gestalta sig, då de- företagas i särskildt dertill afsedda
och väl ordnade lokaler samt tillåtas fortgå en jemförelsevis längre tid,
den också skall komma att >se desamma i en annan dager än nu är
händelsen. I hvarje fall måste den årslånga öfningen, sedd ur synpunkten
af de enskilde yärnpligtiges ekonomi, för den stora massan värnpligtige

Bil. titt Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

7

vara välkomnare än den till några veckor eller månader begränsade.
Redan under nuvarande förhållanden har det visat sig, att de värnpligtig^,
hvilka för sin utkomst äro beroende af arbete i annans tjenst,
hafva svårt att få stadig anställning det år, de skola inkallas till vapenöfning,
och naturligtvis måste denna olägenhet blifva ännu kännbarare,
derest, såsom i alla på systemet stam och beväring grundade härordningsförslag
blifvit förutsatt, öfningstiden utsträckes till 90 dagar. Ordnas
åter de militära öfningarna så, att de värnpligtige derför tagas i
anspråk en tidsperiod, som ungefär motsvarar den, för hvilken de enskilda
tjensteaftalen i regeln ingås, försvinner denna olägenhet af sig
sjelft, och, på sätt jag redan yttrat i mitt anförande till statsrådsprotokollet
för den 14 november 1890, hafva till mig flera meddelanden ingått,
deri den årslånga öfningen just ur denna synpunkt förordas.

Dessutom bör icke förglömmas, att värnpligten vid sidan af sin
betydelse för försvarsorganisationen tjenar jemväl andra ändamål. Att
den militära tjenstgöringen med sin stränga tukt och ordning och den
derunder anordnade undervisning, hvilken, som bekant, omfattar elementen
till flere för den borgerliga fortkomsten nödiga kunskapsgrenar,
gynsamt måste återverka på de unge värnpligtiges fysiska helsa och
användbarhet för äfven fredliga värf, har många gånger påpekats och
jemväl af erfarenhet i andra länder bekräftats; och fråga kan till och
med vara, om icke militärtjensten, åtminstone då den begränsas till en
jemförelsevis så kort tidrymd, som nu är föreslaget, snarare är egnad
att stärka än lossa det band, hvarmed den enskilde samhällsmedlemmen
knytes till det gemensamma fäderneslandet. Det ofta hörda påståendet,
att utsträckta öfningar för de värnpligtige skulle direkt befordra emigrationen,
torde i allt fall för närvarande få anses sakna grund. Noggranna
på officiela handlingar stödda undersökningar, som nyligen offentliggjorts,
hafva åtminstone med all den beviskraft, som i förhållanden
af denna beskaffenhet kan åstadkommas, gifvit vid handen, att emigrationen
från vårt land hitintills påverkats af helt andra anledningar och
alldeles icke förorsakats af den låt vara obetydliga förlängning af beväringens
vapenöfningar, som under senaste år egt rum.

Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att det af senaste landtförsvarskomité
utarbetade, på principen om allmän värnpligt grundade
härordningsförslag i hufvudsak lägges till grund för den proposition
rörande landtförsvarets ordnande, Kongl. Maj:t torde böra för Riksdagen
framlägga. I allt det väsentliga utgår komitén i sitt nämnda
förslag från de grunder för försvarets ordnande, som jag i min uti
ofvanomförmälda anförande till statsrådsprotokollet omnämnda skrif -

s

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

velse till chefen för generalstaben af den 18 juni 1890 ansåg mig böra
angifva såsom de lämpligaste; och då jag redan förut omständligt utvecklat
mina4 åsigter i dessa hänseenden, saknar jag anledning att nu
vidare yttra mig derom. Man har visserligen mot förslaget framhållit,
att den för de värnpligtige af första linien föreslagna öfningstid icke
kan, då det, såsom med detta förslags antagande skulle blifva fallet,
gäller att sammansätta fältarmén med nästan endast värnpligtige, anses
vara fullt tillräcklig och, på sätt jag redan i mitt meranämnda anförande
yttrat, kan jag icke annat än i viss mån vara af samma mening.
I de stora fastlandsstaterna med sina fullt utbildade värnpligtsorganisationer
har man icke vågat sätta öfningstiden under två år och på de
flesta ställen är den till och med längre, under det att densamma för
vårt lands värnpligtige, enligt komiténs förslag, skulle komma att utgöra
endast 12 Va månader. Redan detta är emellertid, efter våra förhållanden,
en högst betydlig utsträckning af öfningsskyldigheten och,
utom det att svenska arméns samtlige inom komitén representerade
högste målsmän utan väsendtlig meningsskiljaktighet ansett den sålunda
bestämda öfningstiden under förevarande förhållanden nöjaktig, måste
man icke förglömma, dels att de nuvarande indelta, såsom i det närmaste
fullgod stam för beväringen ansedda soldaterna först efter 8 till
9 års tjenst bekommit en så lång tids utbildning som alla de värnpligtige
enligt nu ifrågavarande förslag skulle erhålla, och dels att komitén,
just i syfte att kunna hålla de värnpligtiges öfningstid inom måttliga
gränser, föreslagit, att vid de olika truppförbanden ett visst antal stamsoldater
fortfarande skulle finnas anstäldt.

Hvad infanteriet och trängen angår, är den fast anstälda stamstyrkan
visserligen ganska fåtalig, men man har i hvarje fall föreslagit den
så stor, att rekryteringen af det för en värnpligtsarmé med jemförelsevis
mindre öfning nödiga, talrika underbefälet kan anses tryggad. Beträffande
åter de mindre manstarka, men så mycket omsorgsfullare individuel
utbildning fordrande specialvapnen, är deremot ifrågavarande stamstyrka
ganska talrik och följden deraf har också blifvit, att i dessa vapens
mobiliserade afdelningar en betydlig del af manskapet kommer att utgöras
af stamanstäldt eller f. d. stamanstäldt folk med dess längre utbildning.

Det må nu medgifvas, att förslaget om en dylik särskild stamstyrkas
anställande innebär ett afsteg från de vanliga grunderna för
en ren värnpligtsorganisation, men då man, af hänsyn till den inom
nationen förefintliga obenägenheten mot utsträckta vapenöfningar, ansett
sig böra göra de värnpligtiges utbildning så kortvarig, som med utsigt
till ändamålets vinnande varit möjligt, har ingen annan utväg

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

9

funnits att ordna de i en värnpligtsarmé med kort öfningstid ytterst
svårlösta frågorna om underbefälets rekrytering och specialvapnens utbildning.
De medel, man i dessa afseenden tillgripit i vårt grannland
Danmark, eller att låta befälet af egen maktfullkomlighet till de längre
öfningarna uttaga dem af de värnpligtige, som anses lämplige att utbildas
till underbefäl eller att göra tjenst vid specialvapnen, skulle i
hvarje fall varit föga förenliga med den svenska nationens skaplynne.
Emellertid är det klart, att denna af hänsyn till de värnpligtige sjelf ve
föreslagna åtgärd icke kan aflöpa utan förhöjda kostnader. En inom
landsförsvarsdepartementet verkstäld beräkning gifver vid handen, att
förslaget om den vid landets blifvande värnpligtsarmé fast anstälda
stamstyrkan medför en ökad kostnad för landtförsvaret af i rundt tal
IV2 million kronor, och sålunda besannar sig på nytt den i öfrigt af
sig sjelf temligen klara satsen, att i samma mån man nödgas på frivillighetens
väg anskaffa personal för fyllande af uppgifter, som lika väl
kunna fullgöras af värnpligtige, i samma mån måste nationens penningeuppoffringar
för försvarets ordnande ökas. Man må dock icke tro, att
en försvarsorganisation, sådan den af komitén föreslagits, med jemförelsevis
kort öfning för de värnpligtige och en mindre för rekrytering
af underbefälet och för specialvapnen afsedcl stam, ställer sig
dyrare än en så att säga typisk värnpligtsorganisation, enligt hvilken
samtlige värnpligtige erhålla en i alla afseenden fullständig utbildning
och som sålunda ej har behof af annan fast anstäld personal än befäl
och underbefäl med vederlikar. Då enligt det af komitén afgifna förslag
de värnpligtiges utbildning kunnat bestämmas att räcka betydligt
kortare tid än eljest är vanligt, måste det tvärtom vara att antaga, att
den genom kortvarigheten af de värnpligtiges öfningar åstadkomna besparing
skall öfverstiga den ökade utgift, som erfordras för de fast
anstäldes aflöning och underhåll; och så är i sjelfva verket också fallet.
Enligt den i komiténs utlåtande intagna tabell skulle kostnaden för en
försvarsorganisation, ordnad såsom komiterade föreslagit, komma att,
med Sveriges antagliga folkmängdssiffra vid början af nästa århundrade
till utgångspunkt, uppgå till 28,500,000 kronor, under det att den efter
motsvarande innevånaretal beräknade kostnaden i runda tal för den
nuvarande, rena värnpligtsorganisationen

i Frankrike uppgår till 69,000,000 kronor,

i Tyskland » » 41,500,000 »

i Österrike » )) 37,900,000 »

i Belgien » » 31,500,000 »

i Danmark » » 27,200,000 » o. s. v.

Bih. till lliksd. Prat. 1892. 1 Sami. 1 Ajd. 2 Häft. 2

10

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

Hvad särskildt angår sistnämnda land, som sålunda skulle hafva
att uppvisa en något lägre kostnad än den, som för vårt lands blifvande
organisation enligt komiténs förslag beräknas, ber jag att få
erinra om hvad jag nyss yttrat beträffande de der vidtagna åtgärderna
för specialvapnens och underbefälets utbildning. Dragés från siffran
28,500,000 kronor, som skulle beteckna kostnaden för Sveriges nya
försvarsorganisation, den IV2 million, som, enligt hvad jag förut angifvit,
erfordras för den fast anstälda stam, hvilken enligt komiténs förslag
tillkommit just för att bespara de svenske värnpligtige de olikheter
beträffande öfningstidens längd, som blifva en följd af de danska
anordningarne i nämnda afseenden, blefve den beräknade kostnaden
för vårt lands nya försvarsorganisation något lägre än jemväl den i
Danmark för motsvarande ändamål erforderliga.

Jag har emellertid icke ansett mig kunna hemställa om antagande
af landtförsvarskomiténs förslag i alldeles oförändradt skick och jaggår
nu att redogöra för de i hufvudsak endast detaljer afseende förändringar
i förslaget, som jag funnit af nöden.

Hvad dervid först beträffar det af komiterade utarbetade

förslag till grunder för ny härordning

har det, hvad angår stadgandet i § 5 mom. 7, förefallit mig såsom en
brist i detsamma, att ej Norrland, likasom Sveriges mellersta och sydligare
landsdelar, beräknats skola uppsätta artilleritrupper för det fasta
försvaret, då dock detta för först nämnda landsdel torde blifva af lika
mycken vigt som för de öfriga. Enär emellertid, såsom af förslaget
framgår, Norrlands folkmängd för närvarande är så ringa, att den, sedan
förslaget börjat tillämpas, nätt och jemt varder tillräcklig för uppsättandet
af de trupper, hvilkas förläggande till Norrland komiterade föreslagit
och hvilka äfven jag anser företrädesvis vara derstädes af nöden,
finner jag i nämnda förhållande en tillräcklig förklaringsgrund till hvad
jag sålunda anmärkt. A andra sidan torde dock, med hänsyn till den
jemförelsevis snabba befolkningstillväxten inom Norrland, den tid ej
vara allt för aflägsen, då det skall visa sig möjligt att äfven i denna
landsdel uppsätta en fästningsartillericorps, och jag anser på grund
häraf, att åt § 5 mom. 7, deri fästningsartilleriets organisation omtalas,

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

11

bör gifvas en sådan redaktion, att behofvet af detta vapenslag äfven
för Norrland kommer till uttryck.

§ 21 mom. 1, § 40 mom. 1 a och b samt § 44.

Komiterade hafva vidare föreslagit, att de beväringsmän, som önska
erhålla fast anställning, skola dessförinnan hafva fullgjort hela den i §
40 af komiterades förslag till grunder för ny härordning för beväringsmän
af första linien stadgade tjenstgöring och att med anledning deraf
nämnda tjenstgöring bör af dylika värnpligtige i regeln fullgöras i en
oafbruten följd under 1272 månader, räknadt från inträdet i rekrytskolan.
Då emellertid den för de respektive truppförbanden under repetitionsöfningarne
bestämda manskapsstyrka icke uppnås, med mindre en
del af det fast anstälda manskapet kan förmås att, efter genomgången
fullständig utbildning, deltaga i nämnda öfningar och följden af den
utaf komiterade föreslagna anordning vid sådant förhållande måste blifva,
att ett visst antal fullbildadt manskap beräknas skola antaga förnyad
värfning, utan att dervid förbinda sig till annan tjenstgöring än deltagande
i berörda öfningar, men jag i likhet med de komiterade, hvilka
utarbetat 1883 års härordningsförslag, och på af dem anförda grunder
anser dylika f. d. stamanstälde värnpligtiges deltagande i repetitionsöfningarna
böra genom sjelfva värnpligtslagens föreskrifter framkallas,
finner jag härordningsförslaget i detta afseende böra bringas till öfverensstämmelse
med hvad år 1883 föreslagits.

Dessa sålunda af mig, i fråga om sättet för kadermanskapets anställning,
föreslagna grunder hafva visserligen till följd, att manskap
af detta slag måste särskildt aflönas för de två månader af utbildningstiden,
som efter komiterades förslag skolat motsvara repetitionsöfningarna,
och att följaktligen en ökad kostnad för statsverket derigenom
uppkommer. Å andra sidan måste emellertid, såsom komiterade i sitt
utlåtande också antyda, af det utaf mig ifrågasatta tillvägagåendet blifva
en följd, att ett tillräckligt antal fullständigt utbildadt manskap städse
skall vara att tillgå för repetitionsöfningarne, då härens truppafdelningar,
såsom nyss är sagdt, måste uppträda med hela sin för fredsförhållandena
faststälda manskapsstyrka, och att sålunda antalet fast anstäldt
manskap kan bestämmas något lägre än komiterade föreslagit. Minskningen
kan naturligtvis afse allenast antalet af dem, som enligt komiterades
förslag skulle emellan repetitionsöfningarne vara permitterade,
och omfattningen af den ifrågasatta minskningen är en sak, hvilken

12

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 2.

endast efter någon tids erfarenhet kan afgöras, men mig förefaller det
i hög grad sannolikt, att, om dylika bestämmelser om kaderman skåpets
anställning varda gällande, den i utsigt stälda minskningen kan blifva betydlig
nog och i hvarje fall så stor, att den deraf föranledda besparing
i legningskostnaden för det fast anstälda manskapet skall öfverväga
den särskilda kostnad, som erfordras för att under två månader aflöna
de värnpligtige, som antaga fast anställning.

Emellertid lärer varsamhet härvid vara af nöden, och jag tilltror
mig icke att för närvarande yrka nedsättning i det af komiterade
föreslagna antalet fast anstäldt manskap utan för så vidt angår kavalleriet,
vid hvars truppafdelningar, enligt komiterades förslag, skulle finnas
anstälde jemväl menige, som ej skulle hafva annan tjenstgöringsskyldighet
än den att till städe skom ma vid de årliga repetitionsöfningarna.

De §§ i komiterades härordningsförslag, som af dessa ifrågasatta
ändringar beröras, äro den 21:sta, 40:de och 44:de och har jag låtit
utarbeta förslag till förändrad lydelse af desamma, hvilken jag i sammanhang
med öfriga föreslagna förändringar i härordningslagen skall
underställa Kongl. Maj:t.

§ 56 mom. 1.

I sitt öfver komiterades förslag afgifna utlåtande har arméförvaltningen
å intendentsdepartementet påpekat den ökade kostnad, som för
de beväringsmän, hvilka skola vara beridna, uppkommer i följd af skyldigheten
att underhålla ridstöflar, och af sådan anledning föreslagit, att
den till sådana beväringsmän utgående dagaflöning må ökas med 2 öre.

Jag finner denna förvaltningens anmärkning befogad och hemställer
alltså, att § 56 mom. 1 må erhålla en derefter lämpad förändrad redaktion.

§ 64 mom. 2 och § 66 mom. 6.

Vid granskning af komiterades förslag till fördelning af det fast
anstälda befälet på de olika löneklasserna, har jag funnit, att denna
fördelning hvad angår ingeniörvapnets kaptensgrad i någon mån afviker
från motsvarande fördelning vid andra vapenslag, en afvikelse, som
särskildt framträder vid jemförelse med det i öfrigt i flera hänseenden

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

13

likstälda artillerivapnet. Sammalunda är förhållandet med spelet, så väl
vid ingeniörvapnet som vid positionsartilleriet, och har jag, då ifrågavarande
olikheter ej synas mig betingade hvarken af vapnens natur
eller af tjenstgöringsförhållandena, funnit rjaig böra föreslå att § 64
mom. 2 och § 66 mom. 6 redigeras så, att, såvidt möjligt, full öfverensstämmelse
beträffande de olika vapenslagen må i dessa hänseenden
blifva rådande.

§ 77.

Vidare anser jag mig böra föreslå ett förändrad! användningssätt
af de medel, som enligt komiterades förslag skola utgå under rubrikerna
tjenstgöringspenningar för expeditionsföring och för disponibilitet.

Genom tjenstgöringspenningarna för expeditionsföring, hvilka ej
kunna åtnjutas samtidigt med dagaflöning, afse, enligt min uppfattning,
komiterade ej så mycket att gifva ersättning för expeditionsföringsbesväret
vid fredsstyrkans kompanier m. m. åt de kaptener och underofficerare,
som beräknas dermed »skola få befattning, ty denna expeditionsföring,
hvilken föröfrigt är afsedd att förekomma endast vid fotfolket
och rytteriet, bör, då enligt komiterades förslag, allenast den
obetydliga styrka af fast anstäldt manskap, som återstår sedan de i
skolorna varande fråndragits, skall vid de respektive kompanierna och
sqvadronerna särskildt redovisas, efter all anledning blifva af ringa omfattning.
Fast mera synas komiterade hafva sökt att genom förslaget
om dylika tjenstgöringspenningars införande något utjemna den ej obetydliga
olikhet i löneförmåner mellan den del af befälet, som under
året tjenstgör vid skolorna, och den del, som blott tjenstgör vid de korta
repetitionsöfningarna. Komiterade hafva dervid uppenbarligen utgått
från den åsigt, att kommenderingen till regementenas skolor under
olika år kommer att gå i tur emellan allt befäl, och att de officerare
och underofficerare, hvilka, såsom aflösta från tjenstgöringen vid skolorna,
under ett å två år gå miste om dagaflöning, härför böra åtnjuta
någon ersättning.

I verkligheten torde dock förhållandena komma att gestalta sig
något annorlunda. Den till kapten, resp. fanjunkare befordrade officern
eller underofficern, hvilken, i motsats till förhållandet före nämnda befordran,
i och med densamma kommer i den ställning, att han endast
hvart annat eller hvart tredje år kan blifva kommenderad till skolorna,
torde antagligen i främsta rummet eftersträfva att genom sysselsättning

14

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

på annat håll få sina — expeditionsarfvodet inb c räknad! — skäligen
små löneinkomster något förbättrade. För honom torde det sedermera,
ur ekonomisk synpunkt sedt, vara föga tilltalande att nödgas afsåga sig
en tilläfventyrs innehafvande befattning för att möjligen, utan hopp om
densammas återfående, tid efter annan under ett helt år inträda i militär
tjenstgöring, kanhända å annan ort. Det förefaller mig snarare troligt
att han, hellre än att löpa denna risk, skall finna med sin fördel förenligt
att alldeles afstå från tjenstgöringspenningar, som efter all sannolikhet
varda betydligt mindre än hvad han genom enskild företagsamhet
kan förtjena. A andra sidan måste det betecknas såsom särdeles
önskvärdt, att vid tjenstgöringen i skolorna såsom kompanichefer och
expeditionsunderofficerare hufvudsakligen fästa det befäl, hvilket visat
sig ega de bästa anlagen för denna sorts tjenstgöring; och de aflöningsförmåner,
som äro förenade med dessa befattningar, synas mig derföre,
helst deras blifvande innehafvare antagligen komma att hinna den ålder,
att de i regeln torde vara familjefäder, böra, så vidt möjligt, bestämmas
till sådana belopp, att de medgifva en någorlunda god ekonomisk ställning
utan att enskild företagsamhet derför behöfver vara af nöden.
Jag föreslår fördenskull, att tjenstgöringspenningar för expeditionsföring
icke anslås och att motsvarande medel i stället användas för att i form
af kompanichefsarfvoden och dylikt förbättra det befäls lönevilkor, som
föreslagits skola tjenstgöra såsom chefer och expeditionsunderofficerare
vid skolorna. Enligt det förslag till redaktion utaf §77, som jag i
öfverensstämmelse härmed låtit upprätta, komme samtliga löneinkomsterna
för de i nämnda egenskaper till skolorna kommenderade officerare
ändock icke att fullt motsvara, hvad som nu i enahanda afseende
utgår till kompani-, sqvadrons- och batterichefer vid de värfvade ständigt
tjenstgörande trupperna.

Hvad angår tjenstgöringspenningar för disponibilitet, hafva komiterade
dermed afsett att åt en del af det befäl, som ej är till skolorna
inkalladt, lemna en godtgörelse för skyldigheten att, vid förfall för befäl
vid skolorna, genast i dess ställe inträda i tjenstgöring. Då jag emellertid
ej anser, att dessa arfvoden komma att medföra åsyftad verkan,
alldenstund de ej kunna hindra dem, som åtnjuta desamma, att i alla
fall skaffa sig privata anställningar, vid hvilka de mer eller mindre
blifva bundna, och från hvilka de sålunda ej utan ekonomisk uppoffring
kunna skilja sig, finner jag dylika tjenstgöringspenningar ej heller böra
förefinnas; och synes mig deremot svarande belopp snarare böra användas
till att något öka den städse i tjenst varande befäl spersonalen

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

15

och dymedelst, till förmån för undervisningens jemna och oafbrutna
gång, tillgodse skolornas behof af befäl i reserv.

I sammanhang härmed ber jag att få påpeka, det komiterade ej
ansett sig böra uppföra något särskild! belopp för att, i likhet med hvad
nu är fallet, användas till arfvoden för artilleristabens officerare. Då
emellertid officerarnes vid denna stab tjenstgörings- och befordringsvilkor,
vid antagande af komiterades förslag, i hufvudsak komma att
varda oförändrade, och sålunda enahanda skäl som hittills tala för att
dylika arfvoden böra utgå, har jag ansett mig så mycket snarare böra
yrka på dessa arfvodens bibehållande, som, derest de af komiterade
föreslagna tjenstgöringspenningar för disponibilitet, på sätt jag nyss
föreslagit, komma att bortfalla, ett öfverskott uppstår, nog stort att deraf
bekosta artilleristabens arfvoden.

Ett nytt mom., innefattande dylik bestämmelse, synes mig alltså
böra såsom mom. 7 tilläggas § 66.

§§ 8, 10 och 17.

Slutligen anser jag mig böra påpeka, att komiterade i sitt förslag
till grunder för ny härordning intagit en och annan bestämmelse, som
ej synes mig vara af beskaffenhet att böra genom lag fastslås. Så
innehåller § 8 föreskrift om de mobiliserade härafdelningarnes styrka,
hvarom dock, på sätt jemväl i 1883 års härordningslag föreslogs, bestämmelser
lämpligare torde böra af Kongl. Maj:t meddelas, § 10 föreskrifter
om fördelningarnes sammansättning i fred, hvarom bestämmelse
i 1883 års härordningslag ej heller var upptagen, samt § 17 bestämmelser
om den särskilda inspektionsmyndighet, som skulle tillkomma
rytterigeneralen, generalfälttygmästaren och ingeniörgeneralen. Jag
föreslår derföre, att § 8 redigeras på samma sätt, som motsvarande §
i 1883 års förslag till härordningslag, samt att nyssnämnda föreskrifter
i §§ 10 och 17 uteslutas.

Hvad vidare angår

förslaget till ny värnpligtslag,

har komitén, såsom Kongl. Maj:t. behagade finna, icke stannat dervid
att, der ändringar i värnpligtslagen betingas af komiténs förslag till
ny härordning, göra med anledning deraf erforderliga framställningar,
utan dessutom i flera fall, då värnpligtslagens stadganden, efter komi -

16

Bil. till Kongl, Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

téns åsigt, skulle jemväl efter den nya härordningens antagande i sak
blifva desamma, föreslagit redaktionsändringar, som det synes, uteslutande
i syfte att förtydliga och närmare utveckla värnpligtslagens i
dessa afseenden förefintliga bestämmelser. Följden har blifvit en nästan
alldeles ny värnpligtslag med en ej sällan jemväl omkastad paragrafföljd.
Ehuru jag icke vill bestrida, att med komiténs förslag textens
mening i de flesta fall skulle bättre återgifvas än med den nuvarande lydelsen
och jemväl att en eller annan lucka i värnpligtslagens nu gällande
bestämmelser genom den nya redaktionen skulle fyllas, har jag
dock icke ansett en så genomgripande förändring af meranämnda lag,
som den komiterade föreslagit, vara erforderlig. Den nuvarande texten
är redan känd och dess tillämpning torde numera, efter det densamma
i mera än fem år varit gällande, hafva erhållit den fasthet, att dess förändring
af skäl, som nyss angifvits, knappast synas vara af nöden eller
ens önskvärd. Jag finner alltså lämpligast, att värnpligtslagens uppställning
bibehålies oförändrad och att af dess paragrafer endast de underkastas
omredaktion, hvilkas nuvarande lydelse antingen är med bestämmelserna
i den nya härordningslagen alldeles oförenlig eller ock
gifver anledning till sådana anmärkningar i sak, att fördenskull ändring
af desamma är af nöden.

Beträffande komiterades förslag till bestämmelser i fråga om flottans
värnpligtige, har jag rådgjort med statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet,
och har han förklarat, att, derest förslaget skulle ifrågakomma
att upphöjas till lag, det synes honom nödvändigt, att, då behof
af första liniens värnpligtige äfven för sjötjenst framdeles kan göra sig
gällande, möjlighet till erhållande deraf beredes, dervid han likväl, enär
uttagandet på stadgade grunder af första liniens värnpligtige ur de på
sjömanshus inskrifne, efter hans åsigt, otvifvelaktigt skulle leda dertill,
att ett vida större antal skulle komma att med dryga kostnader öfvas
än som behöfligt vore och den kontingent, som erfordrades, ändock icke
alltid skulle vara att vid behof påräkna, då sådana värnpligtige med
hänsyn till beskaffenheten af sitt yrke kunde få svårt att på behörig tid
inställa sig, ansett sig böra hemställa, att flottans behof af värnpligtige
så väl af första som andra linien uttages bland värnpligtige, som icke
äro å sjömanshus inskrifne, till det antal Kongl. Maj:t bestämmer.

De å sjömanshus inskrifne värnpligtige, hvilka i många hänseenden
äro för flottan behöflige och lämplige, enär de, i händelse landets försvar
det kräfver, äfven utan föregående öfning kunna användas i en
mängd befattningar, der det endast erfordras sjövana samt de insigter
och färdigheter, som under sjötjenst vid handelsflottan kunna förvärfvas,

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

17

anser han deremot likasom, enligt förslaget, lots- och fyrbetjente med
flere böra tillhöra beväringens reserv, dock endast under den förutsättning,
att de minst 12 månader tjenstgjort å sjögående fartyg. En sådan
inskränkande bestämmelse vore nemligen af nöden, dels för att begränsa
antalet och dels för att hafva någon garanti att endast någorlunda
vant sjöfolk erhölles.

Slutligen har han hemstält, att de, som hafva anställning vid lotsoch
fyrinrättningarne med lifräddningsanstalterna, måtte, enär de icke
utan olägenhet kunna vara borta från sina stationer, blifva, i likhet med
de å sjömanshus inskrifne värnpligtige, som jemte dem skola tillhöra
flottans bevärings reserv, befriade från personlig inställelse vid inskrifnings
förrättning.

Med iakttagande af dessa statsrådets och chefens för sjöförsvarsdepartementet
framställningar, mot hvilka jag icke har någon erinran
att göra, och med fasthållande i öfrigt af de grunder för erforderliga
ändringar i nu gällande värnpligtslag, som jag ofvan angifvit, har jag
funnit nedannämnda §§ i densamma höra, vid antagandet af härordningsförslaget,
underkastas följande förändringar.

§ I Uti

denna paragraf bör naturligtvis införas bestämmelse om den af
komitén föreslagna utsträckta värnpligten och har jag intet att erinra
emot den af komitén i detta afseende uti § 1 i dess förslag till värnpligtslag
ifrågasatta redaktion.

§§ 3 och 4.

Som af sig sjelft förstås, måste äfven § 3 ändras och deri införas
de föreslagna nya bestämmelserna rörande beväringens indelning i
två linier och de värnpligtiges tjenstetid.

Deremot ser jag ingen anledning att ändra § 4, utan torde de af
komitén till införande i denna § föreslagna bestämmelser fortfarande
såsom hittills lämpligen kunna hafva sin plats i § 25.

§ 5.

I denna § måste, såsom lätt inses, hänvisningen till den föreslagna
nya § 3 ändras, så att i stället för mom. 1, som för närvarande innehåller
bestämmelsen om tjenstetiden i beväringen, mom. 2, i hvilken
bih. till liiksd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 2 Haft. 3

18

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

denna bestämmelse för framtiden skulle upptagas, må komma att åberopas.
I öfrigt finner jag någon ändring af §:en icke vara erforderlig.

§§ 6 och 7.

De i dessa §§ af komitén föreslagna ändringar stå med komiténs
förslag till härordning i det sammanhang, att ändring af §§:ne ej kan
undvikas och har jag mot komiténs förslag till redaktion ingen annan
erinran att göra än att, med hänsigt till de af Statsrådet och chefen för
sjöförsvarsdepartementet påyrkade förändringar i komiterades förslag
till bestämmelser rörande flottans värnpligtige, 2 mom. i § 6 synes böra
utgå och såsom följd deraf mom. 3 och 4 erhålla ordningsnumren 2
och 3, hvarjemte 7 § 2 mom. bör ändras till öfverensstämmelse med
hvad nämnde departementschef föreslagit.

§§ H-15.

I §§ 11—15 af nuvarande värnpligtslag, hvilka behandla de värnpligtiges
inskrifning, har komitén föreslagit, förutom flera redaktionsändringar,
afseende att förtydliga de nuvarande stadgandena, åtskilliga
ändringar beträffande inskrifningsområdenas indelning och benämning,
som gå ut på att bringa värnpligtslagens bestämmelser i dessa hänseenden
i öfverensstämmelse med hvad komitén föreslagit beträffande
områdesbefälets aflöning. Af skäl, som jag förut anfört, finner jag emellertid
de i det hela temligen ovigtiga redaktionsändringarne icke böra
vidtagas; och då de i härordningslagen föreslagna bestämmelserna om
aflöning åt områdesbefälet, liksom öfriga i samma lag på Riksdagens
pröfning beroende aflöningsfrågor, äro afsedda att, efter särskilda derom
framstälda förslag, i mån af behof genomföras, synes mig lämpligast att,
hvad angår inskrifningsväsendets ordnande, allt tills vidare blifver vid
det gamla och att sålunda ändring i värnpligtslagens förevarande bestämmelser
vidtagas först, sedan slutligt beslut rörande områdesbefälets
aflöning blifvit, i enlighet med härordningslagens bestämmelser, fattadt.

Emellertid torde i § 14 böra införas den af Statsrådet och chefen
för sjöförsvarsdepartementet påyrkade bestämmelse om befrielse från
personlig inställelse vid inskrifhingsförrättning för lotsar m. fl.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

19

§§ 16 och 17.

De mot dessa §§ svarande §§ i komiténs förslag hafva ordningsnnmren
17, 18 och 19. Hvad uppskof med inskrifning beträffar, har
komitén något utvidgat rätten dertill, i det att med ende arbetsföre
sonen till orkeslös eller vanför fader eller till enka äfvensom ende arbetsföre
brödren till ett eller flera minderåriga eller vanföra fader- och
moderlösa syskon, hvilka enligt nuvarande förhållanden äro berättigade
till erhållande af uppskof med inskrifning, likstälts några andra värnpligtige
i lika behjertansvärd ställning. Jag har häremot ingen erinran
att göra, och synes fördenskull värnpligtslagens nuvarande 16 § böra
ändras till öfverensstämmelse med komiténs 17. Ej heller mot förslaget
till ändring af värnpligtslagens 17 §, hvilket innefattas i komiténs
18 § och som i öfrigt är affattadt med hänsyn till de af komitén föreslagna
bestämmelser rörande värnpligtens fullgörande,. har jag någon
erinran att göra. Slutligen har komitén i sin § 19 föreslagit tvenne
alldeles nya stadganden, afseende det ena att åt Konungen inrymma
rätt att bestämma, huru uppskof med tjenstgöring under andra år än
det första öfningsåret må kunna beviljas beväringsman, och det andra
att lagstifta för det fall, att beväringsman, efter det inskrifning egt ruin,
kommit i den ställning, att han, derest förhållandena varit enahanda vid
inskrifningen, kunnat erhålla uppskof dermed. Jag finner båda dessa
stadganden af synnerligt behof påkallade och tillstyrker alltså, att förslag
om deras antagande framställes, dervid jag emellertid, till undvikande
af ändring i paragrafernas nummerordning, finner lämpligast, att
de ifrågasatta stadgan den a införas i nuvarande värnpligtslags 17 §, som
innehåller föreskrift om de omständigheter, hvilka för närvarande må
föranleda uppskof med tjenstgöring.

§§ 18-23.

I §§ 20—25 af sitt förslag, motsvarande §§ 18—23 i nuvarande
värnpligtslag, har komitén hemstält dels om en i viss mån förändrad
sammansättning af såväl inskrifningsnämnderna som inskrifningsrevisionerna,
dels om en och annan redaktionsändring och dels om införande
af åtskilliga nya bestämmelser rörande inskrifningsnämndernas och inskrifningsrevisionernas
befogenhet och uppgifter. Dessa senare bestäm -

20

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

melser, som alla sammanhänga med eller föranledts af det förslag till
härordning, som komitén afgifvit, måste naturligtvis införas i §§ 19 och
22 af nuvarande värnpligtslag, som hafva till uppgift att bestämma de
åligganden, som för närvarande tillkomma nämnda inskrifningsmyndigheter.
Hvad åter angår förslaget om förändrad sammansättning af inskrifningsnämnderna
och inskrifningsrevisionerna, är detta förorsakadt
af det i härordningslagen intagna förslag till ändrade bestämmelser rörande
aflöningen till områdesbefälet, och torde alltså af skäl, som jag
ofvan angifvit, ej för närvarande böra till någon åtgärd föranleda. Hvad
slutligen angår de ifrågasatta redaktionsändringarne, finner jag dem ej
oundgängligen nödvändiga, och får alltså tillstyrka, att, frånsedt den
ändring i §§ 19 och 22 af nuvarande värnpligtslag, som, på sätt jag
nyss yttrat, är direkt föranledd af komiténs förslag till ny härordning,
nu ifrågavarande paragrafer af värnpligtslagen bibehållas i oförändradt
skick.

§§ 24—26.

De i §§ 24, 25 och 26 af nuvarande värnpligtslag förekommande
bestämmelser hafva fått sin plats dels i § 4 och dels i § 26 af komiténs
förslag till värnpligtslag.

I och för sig äro emellertid de bestämmelser, om hvilkas antagande
komitén i nämnda §§ hemställer, i sak öfverensstämmande med dem,
som redan i värnpligtslagens nämnda §§ förekomma. Jag finner alltså
ej skäl tillstyrka annan ändring i nämnda §§ än den, som hvad § 25
angår, nödvändiggöres af Statsrådets och chefens för sjöförsvarsdepartementet
ofvannämnda hemställan.

§ 27.

§§27 och 28 i komiténs förslag motsvara § 27 i nuvarande värnpligtslag
och torde de af komitén deri föreslagna bestämmelser, som alla
sammanhänga med eller äro beroende af komiténs förslag till ny härordning,
böra sammanföras i värnpligtslagens 27 §.

§§ 28—32.

Med undantag dels af det i § 29 af komiténs förslag till värnpligtslag
förekommande stadgande, att Konungen till upprätthållande af den

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

21

inre ordningen skall vara berättigad i tjenstgöring inkalla större eller
mindre delar af beväringen, hvilket stadgandes nödvändighet torde vara
sjelffallen i samma ögonblick, någon egentlig stam vid hären upphör
att förefinnas, och dels af föreskriften i § 32, att beväringsman skall vara
underkastad krigslag i fråga om åtlydnad af påbud, hvarigenom han
inkallas till tjenstgöring, hvilken föreskrift svårligen lär kunna undvikas,
då fråga är att till mer än ett år förlänga de värnpligtiges öfningar,
synas mig samtliga öfriga nya bestämmelser, som enligt komiténs åsigt
borde införas i §§ 29—33 af dess förslag till värnpligtslag, icke vara af
den nödvändighet eller i öfrigt ingripande beskaffenhet, att ändring för
deras skull bör i värnpligtslagen ega rum. Jag hemställer alltså att
§§ 28—32 i värnpligtslagen, hvilka motsvara nämnda §§ i den af komitén
föreslagna värnpligtslag, endast med ofvannämnda undantag bibehållas
oförändrade.

§ 88.

I § 34 af sitt förslag till värnpligtslag, hvilken motsvarar § 33 i
nuvarande värnpligtslag, har komitén hemstält, bland annat, att beväringsmän
i allmänhet, således äfven de, '' som tillhöra beväringens
reserv, skulle vara skyldige göra de i paragrafen omförmälda anmälningar
om flyttningar och dylikt. Jag finner ett dylikt stadgande icke
i nämnda utsträckning vara nödvändigt. 1883 och 1885 årens förslag
till lag rörande allmänna värnpligten, hvilka, i likhet med hvad nu är
ifrågasatt, bestämde beväringens tjenstgöringstid till tolf år, ålade endast
beväringsman af första uppbådet en sådan anmälningsskyldighet
och synes mig densamma, i enlighet dermed, nu böra åläggas endast
beväringsmän af linien. Då vidare komiténs öfriga förslag till ändringar
i nu förevarande § icke torde vara af den vigt, att på grund
deraf ändring i §:en är af nöden, lärer alltså densamma, frånsedt att ordet
»linien» införes, der sådant utaf ofvan angifna skäl finnes erforderligt,
i öfrigt böra bibehållas oförändrad.

§ 34.

Af lätt insedda skäl torde, på sätt komitén föreslagit, orden »beväringens
första linie» böra på behörigt ställe i §:en införas, hvarjemte
bestämmelsen om den tid, det fast anstälda manskapet bör hafva tjenat

22

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

för att anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, lärer af skäl, som jag
förut vid förslaget till grunder för ny härordning anfört, böra affattas i
enlighet med hvad i nämnda afseende stadgades i 1883 års förslag till
värnpligtslag.

I öfrigt synes mig denna § kunna bibehållas oförändrad.

§§ 35—40.

Af nämnda §§ i nuvarande värnpligtslag torde ingen så beröras af
komiténs förslag till ny härordning, att i och med nämnda förslags
antagande ändring i desamma oundgängligen erfordras; och då de af
komitén i samma §§ af andra skäl föreslagna ändringar icke heller
synas af verkligt behof påkallade, torde alltså dessa §§ få bibehållas
oförändrade.

§§ 41 och 42.

I § 40 af sitt förslag, hvilken motsvarar §§ 41 och 42 i nuvarande
värnpligtslag, har komitén bemstält, att böterna för uteblifvande från
inskrifningsförrättning och mönstring måtte fördubblas. Jag finner en
dylik skärpning af ansvaret för försummelser af nämnda beskaffenhet
böra vidtagas först, derest erfarenheten skulle gifva vid handen, att de
nuvarande bötesbeloppen under de nya förhållanden, som med antagande
af komiténs härordningsförslag inträda, icke blifva tillräckliga att förebygga
ett mera allmänt återkommande af förseelser utaf berörda slag.
§§:ne i fråga synas mig alltså med det undantag, att sista mom. i § 41,
såsom oförenligt med den föreslagna nya lydelsen af § 31, bör bortfalla,
kunna bibehållas oförändrade.

§§ 42-54.

Med undantag af §§ 52 och 53 synas mig öfriga §§ i värnpligtslagen
icke så beröras af komiténs förslag till ny härordning, att ändring
i desamma äro af nöden.

Hvad åter §§ 52 och 53 angår, är förhållandet annorlunda.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

23

§ 53, med hvilken jag af lätt insedda skäl först torde böra sysselsätta
mig, afser, som kändt är, att reglera värnpligtsförhållandena på
Gotland. Genom den lydelse, §:n erhöll vid 1886 års riksdag, är nu i
detta afseende stadgadt, bland annat, att allmänna värnpligtslagen skall
å invåname i Gotlands län tills vidare tillämpas med den olikhet i afseende
å tiden och sättet för värnpligtens fullgörande, att värnpligten
för invånare i Gotlands län inträder vid början af det kalenderår, under
hvilket han fyller nitton år och fortfar till och med det, under hvilket
han fyller trettioåtta år, att tjenstetiden i beväringen är tolf år, hvaraf
sex år i första och sex år i andra uppbudet, att öfningstiden å
Gotland är något längre än å fastlandet och fördelad på tre år, samt
slutligen att så väl under fred som i krigstid de värnpligtige i Gotlands
län skola vara befriade från tjenstgöring utom länets område.
Dessutom har Kongl. Maj:t, med den rättighet samma § tillerkänner
Kongl. Maj:t, i nådiga förordningen den 17 december 1886 angående
särskilda föreskrifter rörande inskrifning och redovisning af värnpligtige
inom Gotlands län förordnat, dels att inskrifning i flottan eller flottans
reserv af värnpligtige tillhörande Gotlands län ej må eg a rum, och dels
att stadgandet i § 27 mom. b. värnpligtslagen, om rättighet för å sjömanshus
inskrifne värnpligtige att under vissa vilkor varda från öfning
i fredstid befriade, skall inom Gotlands län på det sätt tillämpas, att
värnpligtig, som styrker, att han vid ingången af det år, då han fyller
19 år varit vid sjömanshus inskrifven minst fyra år och deraf under
minst tolf månader haft anställning i utrikes sjöfart, må från öfning
befrias. Då värnpligtige å fastlandet äro skyldige prestera dylik bevisning
först det år deras värnpligtsskjddighet inträder eller det år,
hvarunder de fylla 21 år, komma sålunda de å sjömanshus inskrifne
gotländske värnpligtige genom sistberörda stadgande så till vida i en
ogynsammare ställning än öfrige värnpligtige, som de, för att komma
i åtnjutande af befrielsen från öfning i fredstid, måste låta inskrifva
sig å sjömanshus redan vid ingången af det år de uppnå 15 år, under
det att öfrige värnpligtige kunna vänta dermed till ingången af det år,
de fylla 17 år.

Under påpekande af dessa olikheter emellan, för att välja korta
termer, fastlands- och Gotlandsvärnpligten, hemstälde Gotlands läns
representanter inom Andra kammaren vid sistlidne riksdag, dels att de
å sjömanshus inskrifne gotländske värnpligtige måtte i allo varda likstälde
med å sjömanshus inskrifne värnpligtige i det öfriga Sverige
och dels, sedan Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåtit nådig proposition om

24

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

ändring i vissa delar af värnpligtslagen hufvudsakligen i syfte att få
de värnpligtiges så väl tjenste- som öfningstid betydligt förlängd, att
fullkomlig likställighet emellan de gotländske och rikets öfrige värnpligtigtige
måtte varda införd.

Riksdagen, hvilken, som bekant, afslog Kongl. Maj:ts berörda proposition,
fann emellertid lika med motionärerne och i väsendtlig öfverensstämmelse
med hvad af dem till stöd för deras framställning andragits,
likställighet emellan de gotländske och rikets öfrige värnpligtige
vara ett eftersträfvansvärdt mål och anhöll fördenskull i underdånig
skrifvelse den 11 Maj 1891, att Kongl. Majrt täcktes taga i öfvervägande,
om och i hvad mån invånarne i Gotlands län kunde i fråga
om sättet för värnpligtens fullgörande likställas med rikets öfrige värnpligtige,
samt för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Då sålunda ett upphäfvande af samtliga de bestämmelser, som
ordna värnpligtsförhållandena inom Gotlands län på annat sätt än inom
det öfriga Sverige, blifvit ifrågasatt, torde en så vidt möjligt fullständig
redogörelse för hvad i detta ärende förekommit vara af nöden. Jag
anhåller dervid att till en början få erinra, att Kongl. Maj:t genom
nådig kungörelse den 30 sistiidne oktober beslutat vissa ändringar
i nådiga kungörelsen den 17 december 1886 angående inskrifning och
redovisning af värnpligtige inom Gotlands län, hvarigenom å sjömanshus
inom detta län inskrifne värnpligtige, i fråga om rättighet att komma i
åtnjutande af befrielse från öfning i fredstid, i det allra närmaste likstälts
med värnpligtige i motsvarande ställning å fastlandet. De olikheter
mellan de gotländske och öfrige värnpligtiges skyldigheter, som
ännu förefinnas, bestå alltså deri, att tjenste- och öfningstiden för de
förra är längre än för de senare, äfvensom att tjenstetiden i Gotlands
län inträder tidigare och att öfningstiden är fördelad på annat sätt än
å fastlandet, att de gotländske värnpligtige hvarken under fred eller
krig äro skyldige tjenstgöra utom ön samt att inskrifning i flottan af
värnpligtige tillhörande Gotlands län ej eger rum. Rörande dessa skilj -aktigheter emellan inbyggarnes i Gotlands län och landets öfrige
innevånares värnpligtsskyldigheter hafva motionärerne äfvensom chefen
för generalstaben, Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands län
samt militärbefälhafvaren på Gotland, hvilka tre myndigheter anmodats
att öfver Riksdagens skrifvelse i ämnet afgifva underdåniga utlåtanden,
i hufvudsak anfört följande :

a) Rörande den längre tjenste- och öfningstiden samt tjenstetidens
tidigare inträdande och öfningstidens fördelning.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

25

Motionärerne. I och för sig hafva de mot den längre tjenste- och
öfningstiden för de Gotländske värnpligtige icke haft något att erinra;
det är endast mot öfningstidens fördelning och det tidigare inträdandet
af värnpligtsskyldigheten, som de vändt sig. Såsom skäl mot nu gällande
stadgande i fråga om öfningstidens fördelning hafva motionärerne
åberopat den omständigheten, att vid de täta flyttningar, som numera
ega rum emellan Gotland och fastlandet, det synes af största vigt, att
enhet förefinnes i värnpligtsbestämmelserna, men att ifrågavarande undantagsföreskrift
af lätt insedda skäl är egnad att i sådant hänseende vålla
förvecklingar.

Beträffande vidare föreskriften, att värnpligtsskyldigheten inom
Gotlands län inträder vid 19 års ålder, erinra motionärerne, att såsom
stöd för denna bestämmelse visserligen blifvit andraget, det den Gotländske
ynglingen i följd af klimatiska och andra förhållanden tidigare,
än hvad eljest i vårt land är fallet, ernår den kroppsutveckling, som
värnpligtens fullgörande förutsätter. Detta påstående vore emellertid,
enligt motionärernes förmenande, obevisadt och dessutom stode, i följd
af stadgandet i § 6 värnpligtslagen, att yngling, som är till krigstjenst
duglig och lämplig, äfven före det år värnpligten inträder kan dertill
inskrifvas, för den gotländske ynglingen i hvarje fall öppet att få börja
fredstjenstgöringen vid det 19:de året eller tidigare, om han nemligen
då vore tillräckligt utvecklad. Några särskilda föreskrifter i detta afseende
skulle alltså vara obehöfliga.

Chefen för generalstalen. I sitt den 24 sistlidne augusti uti ärendet
afgifna utlåtande påpekar bemälde chef till en början, att den vid sistlidne
riksdag aflåtna motion om likställighet emellan de gotländske och
rikets öfrige värnpligtige, enligt hvad i densamma uttryckligen angifves,
tillkommit såsom följd af den utaf Kongl. Maj:t till Riksdagen
aflåtna proposition om utsträckning af samtlige värnpligtiges tjensteoch
öfningstid och att, då nämnda proposition ej af Riksdagen antogs,
det så mycket snarare kan ifrågasättas, om öfverhufvud något förslag
om likställighet emellan de gotländske och fastlandets värnpligtige till
Riksdagens beslut förelegat, som vederbörande motionärer, för den händelse
deras nu ifrågavarande motion ej bifölles, förklarat sig förnya sin
redan förut, oberoende af förslaget om utsträckta öfningar m. m. för
de värnpligtige i allmänhet, väckta motion om likställighet i vissa afseenden
emellan de gotländske å sjömanshus inskrifne värnpligtige och
det öfriga landet tillhörande värnpligtige i enahanda ställning. Hvad
vidare angår de båda, beträffande tjenste- och öfningstiden, af motionärerne
framhållna skiljaktigheter mellan Gotlands och det öfriga lanBih.
till Riksd. Prot. 1892. 1 Sam/. 1 Ajd. 2 Håft. 4

26

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N.-o 2.

dets värnpligtsskyldigheter och dervid först frågan om öfningstidens
fördelning på tre år, erinrar chefen för generalstaben, att för sistnämnda
bestämmelses bibehållande förefinnas två skäl. Det ena redan förut inför
Riksdagen framhållna vore det, att, då en värnpligtsklass å Gotland
icke är talrik nog att bilda högre truppförband än kompani, två klasser
beväring måste på en gång sammandragas, på det befäl och manskap
måtte komma i tillfälle att undergå öfning jemväl i bataljonsförband.
Det andra, enligt chefens för generalstaben åsigt, vida vigtigare skälet
vore det, som hade sin grund i den för Gotlands län antagna, skiljaktiga
försvarsorganisationen. För Gotlands infanteriregemente, yttrar
bemälde chef, förefunnes som bekant ingen annan stam, än de fåtaliga,
hufvudsakligen till rekrytering af underbefälet afsedda volontärer, som
enligt 1886 års riksdags beslut finge vid regementet anställas. Vid
mobilisering komme sålunda åtminstone vid infanteriet »männen i ledet»
att bestå nästan uteslutande af värnpligtige och äfven vid de mobiliserade
artilleriafdelningarne komme, oaktadt för dem en stamstyrka i samma
bemärkelse som för truppafdelningarne å fastlandet vore att påräkna,
proportionen emellan stamsoldater och beväring att varda vida ofördelaktigare
än å fastlandet. De mobiliserade truppafdelningarne komme
vidare, såsom följd dels af stammens otillräcklighet och dels af nödvändigheten
att för den isoleradt liggande ön uppsätta en proportionsvis
större styrka än å fastlandet, att i vida högre grad än derstädes
taga beväring i anspråk. Linieafdelningarne å Gotland komme sålunda
att sammansättas af minst 8 klasser, under det att uti fastlandets linieafdelningar
af infanteriet och trängen inginge endast 3—4 klasser och
vid öfriga vapenslag än mindre antal. Men linieafdelningar i allmänhet
och ej minst de på Gotland måste vara dugliga att genast vid krigsutbrott
gå emot fienden. Fördelades nu de gotländske beväringsöfningarna
under fred på allenast två år i stället för såsom för närvarande
på tre år, blefve följden den, att linieafdelningarne, i hvilka, derest
mobilisering komme att ega rum på våren, den då oöfvade första klassen
ej kunde insättas, måste komma att i sig upptaga beväringsmän,
som sedan 7 ja 8 år ej varit underkastade någon slags öfning, ett sakernas
skick, som chefen för generalstaben så mycket mindre finner
sig kunna förorda, som, enligt hans uppfattning, den tredje beväringsöfningen,
just till undvikande af nyssnämnda olägenhet, borde försiggå
under 5:te eller 6:te beväringsåret. Han förklarar sig alltså böra på
det bestämdaste afstyrka någon ändring af öfningstidens fördelning i
det af motionärerna och Riksdagen angifna syfte.

Lika litet anser han något afseende böra fästas å förslaget, att

27

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N-.o 2.

värnpligtsskyldigheten i Gotlands län skulle, i likhet med hvad för fastlandet
är stadgadt, inträda först med det år, under hvilket den värnpligtige
fyller 21 år. Denna bestämmelse innebure, yttrar han, för innevånarne
i nämnda län en bestämd fördel och vore just afsedd att åt
gotländingarne, till gengäld för den i någon mån ökade börda, som §
53 värnpligtslagen enligt sin nuvarande lydelse ålade dem, bereda dem
någon lättnad i deras vämpligtsskyldigheter. Det vore vidare alldeles
icke obevisadt, att den gotländska ynglingen tidigare än ynglingarne
å fastlandet ernådde den kroppsutveckling, som för värnpligtens
fullgörande vore af nöden. Enligt läkarebesigtningarne vid inskrifningsförrättningarne
åren 1888—1890 hade af gotländske värnpligtige, som
vid 19 års ålder anmält sig till inskrifning, frikallats resp. 8,6, 8,6
och 7,1 procent, under det att motsvarande procenttal för de värnpligtige
å fastlandet, som vid 21 år undergått inskrifning, varit resp. 19,4
20,i och 19,6. Kassationen af inskrifne värnpligtige vore vidare, oaktadt
den tidigare inskrifningen, mindre å Gotland än å fastlandet. Slutligen
förefunnes ur militär synpunkt intet hinder derför, att värnpligten,
på sätt befolkningen å ön år 1886, då nuvarande bestämmelse i detta
hänseende understäldes densamma, också förklarat sig önska, inträdde
tidigare derstädes än å fastlandet. De dag efter dag återkommande
långa marscherna, som på männens i ledet uthållighet och kroppskrafter
stälde de största anspråken, vore på en ö med Gotlands ringa utsträckning
icke att under krig emotse. På det högsta kunde det derunder
gälla en kortvarig, en eller två dagar allena omfattande marschansträngning
för att hinna en hotad punkt af öns kuster eller, om sådant
befunnes omöjligt, den centrala befästa hufvudställningen inom ön,
och till en dylik ensam stående, om ock betydlig kraftutveckling, liksom
i allmänhet till strid inom en befäst ställning, hvilken art af strid
antagligen blefve hufvudsaken vid Gotlands försvar, vore unga trupper
mycket egnade.

Kongl. Maj ds befallningshafvande. Lika med chefen för generalstaben
fäster Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sitt den 2 oktober innevarande
år afgifna utlåtande i ämnet uppmärksamheten derå, att då,
efter hvad motionärerne sjelfva förklarat, deras senare framställning
var föranledd af Kongl. Maj:ts till 1891 års riksdag aflåtna proposition
om utsträckt tjenste- och öfningstid för de värnpligtige i allmänhet,
det uppenbarligen icke kunnat vara deras afsigt att yrka någon sådan
ändring i värnpligtslagen, att Gotlands nuvarande, enligt Kongl. Majds
befallningshafvandes uppfattning, otillräckliga försvarskrafter skulle derigenom
ytterligare försvagas. Kongl. Majds befallningshafvande för -

28

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Broposition N:o 2.

mäler sig anse, att ett sådant yrkande icke skulle kafva förtjent det
ringaste afseende, ock att det utan tvifvel af Gotlands fosterlandsälskande
kefolkning kommit att röna ett kraftigt ogillande. Deremot förmenar
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att den nu rådande skiljaktigketen
emellan värnpligtsskyldigheten i Gotlands län ock i det öfriga
landet endast tills vidare bör få förefinnas, och att, då det enda afsevärda
hinder mot likställighetens införande, i sammanhang med värnpligtens
utsträckning för kela riket, vore den af chefen för generalstaben
anmärkta bristen på stamtrupp vid Gotlands infanteriregemente,
åtgärder nu böra vidtagas för uppsättande af en sådan. Härigenom
skulle, efter Kongl. Majrts befallningshafvandes åsigt, öns försvar vinna
en sådan förstärkning, att det måhända skulle vara möjligt att i Gotlands
län liksom i öfriga delar af landet fördela beväringens öfningar
på två i stället för tre år ock sålunda jemväl i detta afseende införa
full likställighet. Under förutsättning alltså, att Riksdagen finnes villig
medgifva att en stamtrupp af minst 250 man tilldelas Gotlands infanteriregemente,
tillstyrker Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att likställighet,
hvad angår så väl tjenste- som öfningstid, genomföres i sammanhang
med nödig utsträckning af beväringens tjenste- och öfningstid
i hela riket.

x I en senare, den 6 oktober 1891 dagtecknad skrifvelse har Kongl.
Maj:ts befallningshafvande öfverlemnat utdrag af protokollet, hållet vid
Gotlands försvarsförbunds sammanträden i Visby, Barlingbo, Myrvälder,
Fårösund, Angelbos, Gute, Gandarfve, Gammalgarn, Ethelliem, Gröttlingbo,
Burge, Sproge och Sanda under juni och juli månader 1891;
och framgår deraf, att vid dessa sammanträden, vid hvilka ombud för
länets samtliga kommuner på Kongl. Maj:ts befallningshafvandes kallelse
tillstädeskommit, de närvarande, under förutsättning af värnpligtens
utsträckning för landet i dess helhet i enlighet med hvad år 1891
föreslogs, i allmänhet uttalat sig för full likställighet med det öfriga
landet, hvad angår tjenste- och öfningstid, och att, beträffande den af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i hans yttrande ej vidrörda frågan
om tiden för tjenstskyldighetens inträdande, vid alla sammanträdena
utom det i Visby den önskan uttalats, att värnpligten för hela riket
måtte taga sin början med 20 i stället för, såsom nu är fallet, 21 års
ålder.

Militärbefälhafvaren på Gotland. I de frågor, som nu föreligga till
behandling, instämmer militärbefälhafvaren på Gotland med chefen för
generalstaben. Särskildt förklarar han sig ur militärisk synpunkt finna
betänkligt, om öfningstiden fördelades på två år. Enligt hans åsigt

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

29

bör man tvärtom af de anledningar, chefen för generalstaben i detta
afseende åberopat, sträfva derefter, att den sista öfningen för beväringen
må försiggå så sent, som utan väsentligare olägenhet är möjligt;
och han anser sålunda, att nämnda öfning bör ega rum icke, såsom nu
är fallet, det tredje utan det fjerde tjensteåret.

b) jRörande bestämmelsen, att de gotländske värnpligtige hvarken under
fred eller krig är o tjenstskyldig e utom ön.

Motionärerne. I detta afseende påpeka de hufvudsakligen, att förmånen
i fråga icke skulle af befolkningen å ön önskas och att den i
hvarje fall är skadlig för landets försvarsväsende i dess helhet. Denna
förmån hade, yttra de, år 1811 erbjudits åt de gotländske sockenombud,
som hördes öfver den då erbjudna beväringskonventionen, och det vore
förklarligt nog, att dessa ombud, som väl icke varit okunniga om de
öden, som drabbat landtvärnet under sista ryska kriget, i valet emellan
att som förstärkningsmanskap bortkommenderas och att i hemorten
bilda landstorm, föredrogo det senare alternativet. Den gångna tidens
erfarenhet hade emellertid ådagalagt, att denna förmån varit för Gotlands
beväring allt för dyrköpt. Derigenom hade nemligen en bestämd
gränslinie blifvit uppdragen emellan Gotlands och det öfriga rikets beväring,
så att, under det den senare på allt, sätt omhuldats, den förra
råkat i förgätenhet, till dess från och med år 1887 en annan sakernas
ordning tagit sin början. Tillämpad i krigstid kunde ifrågavarande bestämmelse
dessutom varda till verklig förargelse. Det läte nemligen
tänka sig, att Gotland vore fullkomligt skyddadt exempelvis af en vänskaplig
makts flotta, men att likväl Sveriges existens berodde på anskaffandet
af erforderliga stridskrafter till någon hotad punkt å fastlandet.
Men dertill skulle den gotländska beväringen icke få användas.
Man kunde äfven tänka sig, att någon afdelning af de gotländska trupperna,
vikande för en öfvermägtig fiende, lyckats rädda sig undan till
fastlandet, der den till äfventyrs kunde göra någon nytta i förening med
någon annan truppstyrka. Men äfven detta skulle vara att våldföra
värnpligtslagen.

Chefen för generalstaben. Enligt bemälde chefs mening kunna inga
rent militära skäl framdragas för ifrågavarande bestämmelses bibehållande,
och de båda inkast mot densamma, hvilka anföras af motionärerna,
äro, på sätt han yttrar, grundade på strategiskt tänkbara krigslägen.
Dessa krigslägen anser emellertid chefen för generalstaben ingalunda
vara af beskaffenhet att i främsta rummet böra komma i betraktande
vid ordnandet af Gotlands försvarskrafter. Allt beror härvid på
de kraf, man, på grund af Gotlands isolerade läge, finner sig böra med

30 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

hänsigt till försvaret ställa på Gotlands värnpligtige. Så länge dessa
kraf vore nämnvärdt större än de, man i enahanda afseende gjorde
gällande mot fastlandets befolkning, så länge läte också den ifrågavarande
undantagsbestämmelsen försvara sig -såsom ett vederlag för
dessa kraf. Ändrades åter bestämmelserna om värnpligtens utsträckning
på Gotland, så att skilnaden emellan den gotländska och fastlandsvärnpligten
antingen helt och hållet bortfölle eller gjordes mindre än
nu är händelsen, skulle uppenbarligen förhållandena blifva annorlunda,
I förra fallet skulle då intet skäl för undantagsbestämmelsens fortvaro
qvarstå, och i det senare kunde det åtminstone ifrågasättas, om icke
undantagsbestämmelsen, såsom också 1891 års komité föreslagit, borde
inskränkas till att gälla endast med afseende å de gotländske värnpligtiges
tjenstgöring under fred.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande. I frågan om lämpligheten af
nämnda bestämmelse hafva Kongl. Maj:ts befallningshafvande och den vid
ofvannämnda möten närvarande befolkningen i Gotlands län ej på annat
sätt yttrat sig än att de förordat likställighet med fastlandet i alla afseenden.

Militärbefälhafvaren på Gotland. Då det efter militärbefälhafvarens
uppfattning icke kan ifrågasättas att under ett krig eller omedelbart
före dess utbrott undandraga ön dess egna försvarare, förmäler han sig
finna bestämmelsen, att de gotländske värnpligtige i krig icke må föras
utom ön, sakna praktisk betydelse. Deremot anser han det synnerligen
önskligt, att ifrågavarande bestämmelse upphäfves, i hvad den angår
fredstjenstgöringen. Det vore, yttrar han, för ett truppförband sådant
som det gotländska, hvilket i farans stund kunde komma att stå allena
i försvaret af sin ö mot en i krigets värf fullt utbildad fiende, af yttersta
vigt att få deltaga i sådana öfningar, som stode kriget närmast; och
då vilkoret härför vore, att de gotlänska truppförbanden kommenderades
till tjenstgöring vid de större fälttjenstöfningar med trupper af alla
vapen, som tid efter annan förekomme å fastlandet, hemställer han,
att ifrågavarande privilegium, åtminstone hvad angår fredstjenstgöringen,
må upphäfvas.

c) Bestämmelsen att värnpligtige tillhörande Gotlands län ej inskrifvas
till tjenst vid flottan.

Motionärerne. Rörande ifrågavarande bestämmelse anmärka motionärerne,
att, såsom följd af densamma, de vid Visby sjömanshus inskrifne
värnpligtige kommit i en mindre gynnad ställning än de vid
öfriga sjömanshus inskrifne, så till vida som de icke, liksom desse
senare, hänvisats att i fred och krig göra tjenst vid flottan, der deras
sjömannaduglighet kunde komma till gagn, utan i stället, ehvad de till -

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

31

höra Gotlands läns beväring, landstorm eller s. k. reserv, äro pligtige
att till lands fullgöra en vapentjenst, hvartill de i allmänhet sakna erforderlig
öfning, håg och lämplighet. Antalet vapenöfvade gotländske
sjömän, utgörande, enligt officiela handlingar, år 1887 af 247 värnpligtige
11, år 1888 af 288 värnpligtige 23, år 1889 af 309 värnpligtige
25 och år 1890 af 289 värnpligtige 28, vore dessutom så försvinnande
litet, att det icke kunde vara af någon afsevärd betydelse
för Gotlands försvar, om desse sjömän rullfördes till fullgörande af sin
värnpligt vid Gotlands beväringstrupper eller flottan.

Chefen för generalstalen. Bemälde chef utvecklar till en början, att
just Gotlands läns isolerade läge gör särskilda bestämmelser rörande
dess försvarsväsende nödvändiga. Gotland komme på grund häraf att
under krig blifva hänvisadt endast till sina egna krafter, och följden
deraf blefve, att fordringarne å de värnpligtige måste blifva vida större
än för de öfriga delarna af landet. Gotlands befolkning utgjorde allenast
Vss af rikets hela folkmängd och om man, med upphäfvande af
värnpligtlagens § 53, under nuvarande förhållanden gjorde värnpligten
lika å Gotland och å fastlandet, skulle Gotlands inskrifningsområde,
hvars innevånaretal något litet understiger innevånaretalet inom det
folkfattigaste af de 49 bataljonsområdena å fastlandet, Elfsborgs regementes
norra bataljonsområde, omöjligen kunna ställa på krigsfot mera,
än hvad detta bataljonsområde förmår d. v. s. en linie- och en landtvärnsbataljon,
medan den nuvarande § 53 värnpligtslagen, med sina
från fastlandsförhållandena ganska betydligt afvikande bestämmelser, gör
det möjligt att uppbringa Gotlands försvarskrafter till tvänne linie- och
t vän ne landtstormsbatalj oner, tvänne fältartilleribatterier, ett fästningsartillerikompani
samt motsvarande depottrupper.

Chefen för generalstaben finner sig under sådana förhållanden böra
på det bestämdaste afstyrka förslaget, att de gotländske sjömanshusskrifne
värnpligtige skulle, för undanrödjande af olikheterna emellan
sättet för värnpligtens utgörande af innevånarne i Gotlands län och å
fastlandet, tilldelas flottan. De gotländske sjömanshusskrifne värnpligtige
utgjorde icke mindre än Vio af öns hela tillgång på värnpligtige,
och en minskning i Gotlands svaga försvarskrafter med ett dylikt antal
vore i och för sig en betänklig åtgärd, men dertill komme ytterligare,
dels att flottan ingalunda hade behof af ifrågavarande värnpligtige
för att fylla det för dess bemanning och utrustning erforderliga
antalet af sådana, och dels att de värnpligtige i denna ställning,
efter all sannolikhet, komme att, äfven om de fått sin utbildning
vid flottan, i händelse af krig göra tjenst vid hären. Det

32

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

vore nemligen i hög grad antagligt, att de vid mobilisering icke
skulle hinna fram till flottans utrustningsort. Dertill behöfdes blott, att
kriget bröte ut tidigt på våren, innan man ännu hade hunnit rusta sig
för årets sjöfart, samt att fienden, såsom naturligt vore, genast sände
sin öfverlägsna flotta att blokera våra kuster. Blefve det fallet, måste
samtlige sjömanshusskrifne värnpligtige å Gotland af nödtvång stanna
hemma, hvilket åter, jemlikt § 33 mom. 1 c) värnpligtslagen, skulle
hafva till följd att de, såsom ouppkallade beväringsmän, komme att
utgå med den utan afl fråga för Gotlands försvar erforderliga landsstormen
och sålunda, trots sin vid flottan erhållna utbildning, göra tjenst
till lands.

De af motionärerne åberopade sifferuppgifter i fråga om de gotländske
sjömanshus skrifne värnpligtiges deltagande i öfningarne vore
slutligen ej fullt korrekta. Enligt de till landtförsvarsdepartementet inkomna
officiella »sammandragen öfver utfallet af inskrifningarne inom
Gotlands inskrifnings område» hade nemligen inskrifne värnpligtige af
ifrågavarande kategori i åldersklassen 19—20 år utgjort år 1887 42,
år 1888 46, år 1889 63 och år 1890 37, och af dessa hade öfvats resp.
14,3 30,t %, 27 % och 27 %. I de af motionärerne angifna siffror

voro vid sådant förhållande antagligen äldre, ej öfningsskyldige, men
ej heller förut inskrifne värnpligtige inbegripne, ett förhållande, som
hade sin naturliga förklaringsgrund deri, att till utgångspunkt tagits de
år, då nya värnpligtslagen med dess noggrannare bestämmelser om de
värnpligtiges inskrifning börjat tillämpas.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Lika med motionärerne finner
Kongl. Maj:ts befallningshafvande bestämmelsen, att inskrifning vid
flottan af värnpligtige från Gotlands län icke är tillåten, innefatta
en stor tunga för de gotländske å sjömanshus inskrifne värnpligtige.
Chefens för generalstaben uppgift, att flottan ej hade behof af dessa
värnpligtige, vore vidare ej fullt öfverensstämmande med verkliga förhållandet.
Äfven om nemligen det måste medgifvas, att, på sätt chefen
för generalstaben yttrat, de gotländske sjömanshus skrifne värnpligtige
liade föga utsigt att, i händelse af krig, hinna fram till flottans utrustningsorter,
skulle de ändå för flottan vara af gagn. De skulle nemligen
kunna användas som besättning å de flottan tillhöriga strandbatterierna
vid Fårösund, hvilka, så vidt Kongl. Maj ds befallningshafvande
hade sig bekant, ej fått något manskap sig tilldeladt och som,
helst under den antagna förutsättningen att krig utbröte tidigt på våren,
lämpligast borde bemannas med hemmavarande gotländske sjömän, som
fått sin utbildning vid flottan. Införande af likställighet emellan got -

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

33

ländske och fastlandet tillhörige, å sjömanshus inskrifne värnpligtige
skulle, om en dylik åtgärd vidtoges, ej vålla någon minskning i Gotlands
försvarskrafter. Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrker alltså
bifall till hvad motionärerne i detta afseende föreslagit.

Militär i efälhaf''varen på Gotland. Bifall till ifrågavarande framställning
afstyrkes af militärbefälhafvaren på Gotland. Skulle, på sätt
Kongl. .Majds befallningshafvande ifrågasatt, de gotländske sjömanshusskrifne
värnpligtige användas till besättning af strandbatterierna å Fårösund,
erfordrades, att de under sin tjenstgöring vid flottan öfvats i
servering af positionsartilleri. Dylik utbildning vore emellertid icke af
nöden för de öfrige vid flottan inskrifne värnpligtige och den gotländske
värnpligtige komme sålunda allt fortfarande i en undantagsställning. I
enlighet med hvad chefen för generalstaben anmärkt, vore det dessutom
i hög grad sannolikt, att flottan, i händelse af krig, aldrig komme i
tillfälle att från Gotland afhemta den personal, som derifrån tilldelats den.

Då jag nu för egen del går att yttra mig beträffande de skiljaktigheter
emellan värnpligten å fastlandet och å Gotland, som, derest komiterades
förslag till ny härordning varder antaget, synas mig böra
bibehållas, torde till en början vara klart, att, om såsom komiterade
hemställa, landet i öfrigt skulle åläggas en värnpligtsbörda, som i det
närmaste skulle vara tillräcklig att bilda en tillfredsställande grund för
försvarets ordnande, det icke rimligen kan ifrågasättas, att längden för
tjenste- och öfningstiden skulle bestämmas annorlunda för Gotlands än
för fastlandets värnpligtige. Lika litet torde i strid med den gotländska
befolkningens egna önskningar, sådana dessa vid ofvannämnda af försvarsföreningen
anordnade möten gifvit sig tillkänna, anledning förefinnas
att under dylika förhållanden åt de gotländska värnpligtige bibehålla
rättigheten att ej vara tjenstskyldige utom ön.

Hvad deremot angår frågan om de gotländske värnpligtiges tilldelning
till flottan, lära, äfven om tjenste- och öfningstiden för landets
samtlige värnpligtige utsträckes till det mått, som nu är i fråga, enahanda
skäl som hitintills tala för detta stadgandes bibehållande. Gotland
blir i hvarje fall för sitt försvar i hufvudsak hänvisadt till sina egna
krafter och uppenbarligen kan det, under sådana förhållanden, ej vara
öfverensstämmande med sunda lagstiftningsgrundsatser att låta de gotländske
sjömanshusskrifne värnpligtige göra tjenst vid flottan, som, enBih.
till Bibel. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 5

34

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N-.o 2.

ligt hvad upplyst blifvit, ej har behof af dem och sannolikt, åtminstone
så länge någon särskild flottan tillhörig station icke finnes förlagd å
Gotland, ej heller skulle i händelse af krig kunna göra sig deras tjenst
till godo. Hvad slutligen beträffar den skiljaktighet mellan fastlandets
och Gotlands värnpligt, som består deri, att värnpligtsskyldigheten inträder
å Gotland det år, den värnpligtige fyller 19, men å fastlandet
det år, han fyller 21 år, kan det visserligen, såsom chefen för generalstaben
också antyder, ur militär synpunkt vara skäligen likgiltigt, huru
denna sak ordnas. Då emellertid af den utredning, nämnda chef lemnat,
torde framgå, att, med hänsigt dels till de gotländske värnpligtiges
obestridliga tidigare utveckling och dels till de i viss mån olikartade
anspråk, som, på sätt samme chef framhåller, antagligen i händelse af
krig komma att ställas på dem, inträdet i värnpligtsåldern kan, utan men
för försvaret, bestämmas att ega rum vid så tidig ålder som det nittonde
lefnadsåret, har jag så mycket hellre ansett nu gällande bestämmelser
i detta hänseende böra bibehållas, som det för de enskilde värnpligtige
måste betecknas såsom en bestämd fördel att ju förr dess hellre få fullgöra
sina värnpligtsskyldigheter och befolkningens å ön uttalade önskan,
att värnpligten för hela landet måtte bestämmas att inträda med det
20:de lefnadsåret, ej kan anses innebära, att densamma frånträdt sin
förut tillkännagifna önskan om värnpligtens inträdande vid det 19:de
lefnadsåret, utan antagligen snarare är förestafvad af begäret att genom
att något höja värnpligtsåldern för de gotländske värnpligtige göra det
möjligt att för hela landet bestämma en och samma sådan ålder.

Under erinran att, derest dessa mina åsigter gillas, de gotländske
sjömanshusskrifne värnpligtige, som uppfylla de för befrielse från öfning
i fredstid i allmänhet föreskrifna vilkor, synas böra under hela sin värnpligtstid
tillhöra Gotlands läns bevärings reserv, hemställer jag alltså
att åt § 53 i värnpligtslagen må gifvas den lydelse, att annan skiljaktighet
emellan värnpligten å Gotland och å fastlandet för framtiden icke
må förefinnas, än att dels tilldelning af Gotlands värnpligtige till flottan
icke må ega rum och dels tjenstetiden för de gotländske värnpligtige bestämmes
att inträda med det år, den värnpligtige fyller 19 år, och
upphöra med det år, han fyller 38 år; och torde vidare, då §:en för närvarande
är i värnpligtslagen införd under rubriken »öfvergående stadganden»,
men, så vidt nämnda förslag antages, värnpligtsförhållandena
å Gotland skulle komma att varda definitivt reglerade, densamma böra
byta plats med den nuvarande § 52 och rubriken »öfvergående stadganden»
i sammanhang dermed flyttas efter den nya 52 §:en.

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 2.

35

§ 52.

Rörande lydelsen af denna § torde jag få yttra mig framdeles i
sammanhang med redogörelsen för de bestämmelser i fråga om öfvergången
från den nuvarande till den nya härordningen, som jag finner
af nöden.

Slutligen anhåller jag få tillkännagifva, att jag, lika med komiterade,
anser synnerligen lämpligt att, i sammanhang med värnpligtens utsträckning,
en värnskatt pålägges dem af de värnpligtige, som icke tilldelas
beväringens första linie. Då emellertid beväringens båda linier, på sätt
jag nedan kommer att föreslå, till en början skulle öfvas lika lång tid
och dertill kommer, att frågan om de närmare bestämmelser, som för
värnskattens införande skulle vara af nöden, ännu ej blifvit behörigen
utredd, anser jag mig böra hemställa, att komiterades förslag i detta
afseende icke för närvarande måtte till någon åtgärd föranleda.

Hvad till sist angår det af komiterade utarbetade:

Förslag till allmänna grunder för öfvergång från den nuvarande till
den nya härordningen

är jag likaledes i hufvudsak ense med komiterade. En och annan
modifikation i det samma torde emellertid blifva af nöden med hänsyn
särskildt till nödvändigheten att för de första öfvergångsåren, då antagligen
de flesta skoletablissementen måste komma att uppföras, något
minska kostnaderna för sjelfva härordningens genomförande, och jag går
nu att redogöra för min uppfattning i hithörande frågor för så vidt
denna skiljer sig från komiterades.

De omdaningar i den nuvarande härorganisationen, som af korniteracle
i dess förslag till ny härordning ifrågasättas, synas mig kunna
hänföras till tre större liufvudgrupper, sådana som ställa som sitt mål
att genom betydligt utsträckta öfningar för de värnpligtige möjliggöra
den nuvarande stående härens ersättande med en ren värnpligtsarmé,
sådana som afse de nuvarande kadrernas komplettering och arméns förseende
med de staber, trupper och förvaltningsorgan, som, äfven i det
fall att den nu bestående här organisation bibehålies oförändrad, äro
oundgängligen nödvändiga för att möjliggöra en efter nutida fordringar
lämpad mobilisering af hären, och sådana slutligen, hvarigenom det
skulle låta sig göra att i krigstid uppsätta reservtrupper och i öfrigt

36

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

uppbringa hären till fullt erforderlig styrka. De förstnämnda båda förändringarnes
genomförande på möjligast korta tid anser jag vara en
bjudande nödvändighet, hvaremot den uppsättning af nya truppförband,
som med den tredje af de omnämnda åtgärderna afses, synes mig i nödfall
kunna uppskjutas, ■ till dess de båda andra genomförts.

Då det icke är möjligt att låta den nuvarande armén fullständigt
ersättas af en värnpligtsarmé förr än allt det indelta manskapet afgått,
men, såsom komiterade antagit, en tid af 10 år härför är nödvändig,
och vidare de till den andra hufvudgruppen hörande åtgärder synas mig
böra komma till utförande samtidigt med förändringarne i den stående
härens sammansättning, borde alltså, efter min uppfattning, de i dessa
båda syften nödiga omdaningarna i försvarsväsendet genomföras under
de första 10 åren efter den nya härordningens antagande. Uppsättandet
af reservtrupper och öfriga till den tredje hufvudgruppen hörande åtgärder
borde derefter genomföras under de följande fem åren. Hela
öfvergången komme sålunda att upptaga 15 år eller samma tidrymd,
som år 1883 och vid flera föregående tillfällen ifrågasattes; och ligger
det i sakens natur, att, då med denna anordning en del af de nya truppförbanden
skulle komma att uppsättas först under de sista 5 åren, det
skulle blifva med mindre svårigheter förenadt att anskaffa de hufvudsakligen
under öfvergångstidens första 10 år nödiga medlen för skoletablissementens
uppförande.

Komiterade hafva vidare ansett nödigt, att, till ersättande af det
småningom afgående indelta manskapet, volontärer i ej ringa antal under
större delen af öfvergångstiden anställas vid armén. Den år efter år
fortgående tillväxt i försvarskraft, hvars åvägabringande jemväl under
öfvergångstiden naturligen måste vara ett önskningsmål, skulle sålunda,
enligt komiterades uppfattning, icke vinnas ensamt derigenom att de
värnpligtige, som äro afsedde att insättas i fältarmén, erhålla en allt
bättre och mera genomförd militär utbildning, utan dertill skulle också
komma, att stamelementet inom hären bibehålies i något så när samma
omfattning som förut. Jag kan naturligtvis icke bestrida, att det föresätta
målet, tillväxt i försvarskraft, nås fullständigare med det af komiterade
förordade tillvägagående, men jag tilltror mig ändock icke att
obetingadt förorda detsamma. Äfven förutsatt, att en dylik ganska betydligt
stegrad anskaffning af värfvadt manskap öfverhufvud ur ren
rekryteringssynpunkt varder möjlig, skulle den nemligen i hvarje fall
medföra olägenheten att för åtgärder af provisorisk karaktär kräfva
betydliga kostnader. Meningen vore nemligen att innan öfvergångstidens
slut af de under den samma uppsatte volontärnumren in -

37

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N-.o 2.

draga så många, som icke erfordras för fyllandet af de, enligt det nya
härordningsförslaget, nödiga manskapskadrerne. Men icke nog härmed.
Den ifrågasatta åtgärden synes mig vidare knappast nödvändig, ty, på
sätt jag redan an ty dt, ernås den erforderliga tillväxten i försvarskraft
under öfvergångstiden efter min uppfattning ensamt genom den ständigt
fortgående förlängningen af de värnpligtiges öfningar.

Utgående derifrån, att ett truppförbands krigs duglighet kan anses
stå i direkt proportion till produkten af truppförbandets manskapsstyrka
och det antal öfningsdagar, som på alla i truppförbandet vid mobilisering
ingående menige belöper, har jag, för att åskådliggöra nämnda tillväxt,
låtit upprätta hosföljande tabell, upptagande till jemförelse å ena
sidan en infanteribataljon, så sammansatt, som med nuvarande härorganisation
under hvarje af de tänkta 15 öfvergångsåren skulle blifva fallet,
och inom hvilken tillväxten i krigsduglighet sålunda endast komme att
bero på den något förlängda öfning, de efter hand i bataljonen ingående
åldersklasser värnpligtige, på grund af senaste förändringar i värnpligtslagen,
erhållit, och å den andra en bataljon så sammansatt som under
hvarje af nämnda 15 år skulle blifva fallet, derest de i bataljonen ingående
värnpligtiges öfning ökas enligt komiterades förslag, utan att afgången
af stammanskapet ersättes genom anställande af volontärer.

Tabellen har detta utseende:

Vid mobilisering år

Enligt förra
antagandet.

Under senare
antagandet.

Ökning.

Produkten af
antalet
man och öf-ningsdagar.

Produkten af
antalet
man och öf-ningsdagar.

Produkten af
antalet
man och öf-• ningsdagar.

I procent.

1893 .................................................

92,976

(92,976)

± o

0

1894 ..................................................

94,318

93,855

— 463

— 0,5

1895 ..................................................

95,312

97,290.

+ 1,978

2,0

1896 ...................................................

96,246

102,070

+ 5,824

6,o

1897 ..................................................

96,844

111,991

+ 15,147

15,0

1898 ..................................................

97,394

118,630

+ 21,236

21,9

1899 ..................................................

97,944

122,002

+ 24,058

24,5

1900 ...................................................

98,494

139,300

+ 40,806

41,4

1901 ...................................................

99,044

159,337

+ 60,293

60,8

1902 ..................................................

99,594

175,264

+ 75,670

75,9

1903 ..................................................

100,144

182,403

+ 82,259

82,x

38 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

Enligt förra
antagandet.

Under senare
antagandet.

Ökning.

Vid mobilisering år

Produkten af
antalet
man och öf-ningsdagar.

Produkten af
antalet
man och öf-ningsdagar.

Produkten af
antalet
man och öf-ningsdagar.

I procent.

1904 .................................................

100,694

199,830

+ 99,136

98,4

1905 ...................................................

101,244

224,190

+ 122,946

121,4

1906 ..................................................

101,794

239,790

+ 137,996

135,5

1907 ...................................................

102,344

251,040

+ 148,696

145,3

1908 ...................................................

102,594

261,930

-f 159,336

155,3

1909 ..................................................

102,594

272,550

+ 169,956

165,6

1910 ...................................................

102,594

275,970

-|- 173,376

169,0

1911 .................................................

102,594

275,970

Dertill befäl
och under-befäl bättre
utbildadt.

+ 173,376

169,0

Det är således endast ett år någon obetydlig minskning i krigsdnglighet
inträder, ocb detta det första, under det att tillväxten derefter
är i ständigt fortgående ocb redan på sjette året nått den höjd, att
den nya bataljonen skulle i sin helhet hafva öfvats nära en fjerdedel till
så lång tid som den gamla; och om sålunda, såsom af denna tabell
torde framgå, en ganska afsevärd ökning i krigsdugligheten i och med
det nya förslagets antagande skulle komma till stånd i fråga om de
trupper, hvilkas stam utgöres af indelt så småningom till antalet minskadt
manskap, måste detta helt naturligt i ännu högre grad blifva förhållandet
vid de trupper, som skola mobiliseras af beväring och värfvad
stam. Någon minskning af den nu befintliga värfvade stammen kan nemligen,
med hänsyn till den uppsättning af flera nya truppförband, som under
den första öfvergångstiden måste ega rum, icke ifrågakomma; och, ehuru
sålunda nämnda stam torde komma att tagas i anspråk för mobilisering af
flera trnppafdelningar än nu är händelsen, varder ändock proportionen
mellan stam och beväring vid desamma gynsammare än vid de indelta
regementena. I hvarje fall kan ej bestridas, att, hvad arméns
samtliga truppförband angår, tillväxten i krigsduglighet kommer att i
ganska afsevärd grad jemnt tilltaga endast på grund af béväriugsöfningarnas
utsträckning.

Men fastän jag således ej kan tillstyrka, att de afgående indelta
soldaterna, i enlighet med komiterades förslag, i allmänhet ersättas af värfvade
eller, som de af komiterade benämnas, volontärer, anser jag dock att

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

39

sådan ersättning i vissa fall är nödvändig. Först och. främst går det
ej an, att befälskadern under öfvergångstiden minskas, hvadan afgånget
indelt befäl af manskapet i regeln bör ersättas med volontärer;
och synes redan från början det antal stammanskap, som enligt komiterades
förslag skall, efter härordningens definitiva genomförande, vid
hvarje truppförband finnas anstäldt, böra vara bestämmande i fråga om
den omfattning, i hvilken ifrågavarande ersättning af indelt manskapsbefäl
bör ega rum. Vidare måste man vara betänkt på att försvarskraften
hos de norrländska indelta infanteritrupperne må växa hastigare
än vid öfriga infanteritruppförband af indelta armén. Proportionen
mellan stam och beväring vid först nämnda trupper ställer sig nemligen,
särdeles med hänsigt till den utvidgning af inskrifningsområdena
som i Norrland blifver nödig, betydligt ogynnsammare än vid de sist
nämnda. Jag finner alltså nödigt att under de första åren af öfvergångstiden
vid de norrländska trupperna all afgång bland indelt manskap
ersättes genom antagande af motsvarande antal volontärer. Slutligen
måste äfven vid indelta kavalleriet afgång af indelt manskap enligt
samma grunder ersättas. Det är nemligen först mot slutet af öfvergångstiden,
som beväringsöfningarna nått den utsträckning, att en beväringsman
kan stigas ersätta en afgången indelt ryttare, och, så framt
ej rytteriets krigsdugligliet skall under öfvergångstiden minskas, blir
det alltså nödigt att stammanskap till samma antal som förut tills vidare
vid detsamma anställes.

Den ersättning utaf afgånget indelt manskap, jag nu omförmält,
bör emellertid enligt min tanke ej hafva annat mål än att jemnt motväga
afgången och jag finner såsom följd deraf ej nödigt, att de volontärer,
som för detta ändamål nyantagas, erhålla fullständigare utbildning
än den nuvarande indelta soldaten. Det är alltså att antaga
att sådane volontärer skola kunna erhållas mot i det hela samma ersättning,
som de nuvarande indelta soldaterne, äfven om naturaförmånerna
komma att förvandlas till kontanta löner. Kostnaden för ifrågavarande
volontärers aflöning och utbildning måste sålunda i det allra
närmaste komma att motsvara den, som för närvarande i enahanda af~
seenden utgår för ett lika stort antal indelta soldater.

Dessutom torde böra erinras, att, då den anskaffning af volontärer,
som af nyssnämnde anledningar måste ega. rum vid de norrländske infanteritruppförband
en och det nuvarande indelta kavalleriets regementen
och corpser, har till hufvudsakligt ändamål att under första tiden af
öfvergången, då beväringsöfningarna ej nått någon större utsträckning,
motväga bristerna i de värnpligtiges utbildning, det ligger i sakens

40 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

natur, att, så snart denna utbildning ökats så att beväringsmännen i
fråga om militärisk användbarhet kunna anses jemngoda med de nuvarande
indelta soldaterna, någon nödvändighet att vid berörda trupper
antaga volontärer till större antal än vid landets öfriga härafdelningar
icke förefinnes.

I fråga om sättet för den småningom försiggående utsträckningen
af de värnpligtiges öfningar är jag i hufvudsak ense med komiterade,
men finner emellertid af skäl, som jag sistlidet år antydde, den ifrågasatta,
för båda linierna lika förlängningen af öfningsskyldigheten till
90 dagar kunna fördelas på 2 år. Och torde, då öfningen för år 1893
redan är bestämd att räcka 42 dagar, den sålunda erforderliga förlängningen
af 48 dagar kunna inträda med hälften hvartdera året, så att
1893 års första klass skulle komma att öfvas 66 dagar och 1894 års
motsvarande klass 90 dagar. Jag vidhåller jemväl i öfrigt hvad jag
beträffande den nu ifrågavarande förlängningen sistlidet år yttrade, och
har jag, med tillämpning af de åsigter jag sålunda uttalat, låtit upprätta
förslag till förändrad redaktion af värnpligtslagens nuvarande § 52.

Hvad vidare angår ordningsföljden för kadrernas komplettering och
de nya truppförbandens uppsättande, är det uppenbart, att, då jag i olikhet
med komiterade tänkt mig öfvergången till den nya härordningen böra
fullständigt genomföras först på 15 år, mina åsigter i denna fråga måste
komma att i någon mån afvika från komiterades.

Att nu i detalj redogöra för den skiljaktighet, som i detta afseende
förefinnes emellan mig och komiterade, lärer dock ej vara af
nöden och jag anhåller alltså att, hvad angår komiterades förslag, nu
endast få tillägga några ord i fråga om kostnaderna.

Komiterades kostnadsberäkningar hafva undergått granskning inom
arméförvaltningen och har dervid, beträffande de af komiterade uppgifna
behof för löner, underhåll och beklädnad, någon annan anmärknifig
af mera vigt icke framkommit än den, som afser höjning af dagaflöningen
för det beridna manskapet och för hvilken jag förut redogjort.
Hvad åter angår de af komiterade i runda summor beräknade
kostnaderne för kasernering och inqvartering, för underhåll af krigsmateriel,
fästningar och byggnader äfvensom för öfningar, mönstringar
och marscher m. m. anser arméförvaltningen dessa visserligen vara delvis
för lågt beräknade, men det synes mig dervid böra erinras, att
komiterade vid dessa beräkningars uppgörande i allmänhet utgått från
de beräkningar, som i enahanda afseenden gjorts vid framläggande af
1875 och 1883 års härordningsförslag, och att, om komiterade någon

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

41

gång afvikit derifrån, de städse beräknat kostnaden i fråga högre än
som i nämnda härordningsförslag varit fallet. Det synes mig fördenskull,
särskildt vid jemförelse emellan den af komiterade beräknade kostnad
per öfningsdag och den, som i andra länder uti enahanda afseende
utgår, vara mycket antagligt, att de af komiterade angifna kostnader i
sin helhet skola visa sig tillräckliga.

Hvad vidare beträffar kostnaderna för nödiga kasernetablissements
uppförande, upplyser chefen för fortifikationen i sitt förenämnda utlåtande,
att härtill skulle erfordras en summa af i rundt tal 28 millioner
kronor. Det synes mig emellertid sannolikt, att äfven denna summa ej skall
visa sig vara för ändamålet fullt erforderlig. Dels torde nemligen de
ifrågasatta kasernetablissementen i någon mån kunna göras enklare och
mindre än chefen för fortifikationen förutsatt, och dels är intet afseende
härvid fästadt vid de bidrag till byggnadskostnaderne, som från de olika
städer, till hvilka de nya kasernetablissementen skulle förläggas, antagligen
äro, att emotse. I hvarje fall möter intet hinder, att här liksom i
andra länder till en början inqvartera trupperna hos befolkningen mot
ersättning och att sålunda under de första åren af öfvergångstiden inskränka
sig till uppförande af endast nödiga öfningslokaler.

Det måste emellertid icke förglömmas, att, hvilken grund man än
väljer för försvarets ordnande, kaserner blifva nödiga, så snart utbildningen
af manskapet bestämmes att räcka så lång tid i en följd, att
äfven vintern tages i anspråk; och ehuru det visserligen kunde ifrågasättas,
att öfningarna under sådana förhållanden fördelades på flera år
och påginge endast den blidare årstiden, torde å andra sidan icke
kunna bestridas, att för vårt folk, hvilkets egentliga näringsfång, jordbruk
och sjöfart, hufvudsakligen bedrifvas under den varma årstiden,
till vintern förlagda militäröfningar skola vara mest välkomna.

Slutligen ber jag att få lemna en redogörelse för de åtgärder,
hvilka för den nya härordningens genomförande under den närmaste
framtiden synas mig af nöden. Denna redogörelse torde emellertid
böra begränsas att afse endast de första båda åren, hvilka alltså skulle
komma att bilda ett slags första period af öfvergångstiden.

De förändringar i den nuvarande härorganisationen, som jag dervid
anser allra vigtigast och hvilka följaktligen enligt min åsigt i främsta
rummet måste under nämnda år genomföras, äro de, för hvilka jag
redogjort i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 14 mars 1891
Bill. till Riksd. Prot. 1892. 1 Samt, 1 Afd. 2 Häft. 6

42

Bil. till Kongl. Majds nåd. Broposition N-.o 2.

och hvilka afsågo stärkandet af det lefvande försvaret af Norrland. De
gingo, som bekant, ut derpå, att vid Norrbottens, Vesterbottens och
Jemtlands fältjägarecorpser samt Vesternorrlands bataljon befälskadrerne
skulle uppbringas till lika styrka med de större fotfolksregementenas,
att vid Jemtlands hästjägarecorps skulle uppsättas tre nya sqvadroner, att
Svea artilleriregementes båda fotbatterier skulle omorganiseras till åkande
samt ett nytt åkande batteri vid samma regemente uppsättas, så att,
såsom följd deraf, sammanlagdt 6 batterier skulle kunna afses för den
norrländska fördelningen, hvilken efter all sannolikhet, i händelse af
krig, komme att operera på två skilda krigsskådeplatser, samt slutligen
att en ny trängbataljon skulle organiseras och förläggas till Norrland.
Att i sammanhang dermed befälets vid beväringstrupperna fasta lön,
i enlighet med hvad jag sistlidet år föreslog, uppbringas till likhet med
det öfriga befälets, anser jag vara en åtgärd, som med nödvändighet
följer af de förändrade tjenstgöringsförhållanden, hvilka i och med utsträckningen
af de värnpligtiges öfningar för detta befäl inträda.

Vidare synes mig nödigt, att under nämnda år dels den för arméns
förvaltning ytterst vigtiga frågan om inrättande af särskilda fördelningsintendenter
får sin lösning, dels medel ställas till krigsstyrelsens förfogande
för utbildning af reservbefäl och det ökade antal volontärer,
som under öfningstiden komma att vid armén anställas, och dels slutligen
fältartilleriets omorganisation och fästningsartilleriets kompletterande
påbörjas.

Särskildt frågan om utbildning af reservbefäl måste, hvad hela
öfvergångstiden angår, betecknas såsom en angelägenhet af yttersta vigt.

För att fylla befälsbristen vid mobilisering enligt komiterades förslag
ensamt af infanterivapnets linie- och depöt-trupper skulle nemligen,
äfven sedan pensionerade tjenstskyldige, i armén och regementenas
reserver qvarstående äfvensom f. d. fast anstälde, i värnpligtsåldern
varande officerare och underofficerare blifvit tagna i anspråk, under nuvarande
förhållanden erfordras ytterligare 700 till officerare och 400
till underofficerare utbildade krigsmän, hvarförutom en äfvenledes förefintlig
brist på 4,500 korpraler och vice korpraler endast delvis skulle
kunna fyllas genom uttjente dylike i värnpligtsåldern. Enligt komitérades
härordningsförslag är meningen, att denna brist äfvensom den
vid reservformationernas mobilisering ytterligare uppstående skall fyllas
genom reservbefäl utbildadt bland beväringsmännen vid regementenas
skolor. Först när dessa skolor genom beväringsöfningarnas större
utsträckning kunnat så organiseras, att de pågå under större delen af
året, är det emellertid, hvad indelta infanteriet angår, en möjlighet

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

43

att vid dem bedrifva ifrågavarande utbildning af reservbefäl, hvaremot
under den tid våra nu varande indelta regementen med dem tilldelad
beväring endast hafva sommaröfningar, det för dem erforderliga reservbefälets
utbildning bland dertill villige beväringsmän så väl af militära
som ekonomiska skäl måste bedrifvas vid skolor gemensamma för
vapenslaget. Vid nu varande volontärskolor utbildas visserligen till
underbefäl ett ej ringa antal ynglingar, hvilka, då de ej alla kunna
vinna fast anställning i sagda egenskap, dock såsom värnpligtige komma
armén till godo vid mobilisering, men deras antal är ingalunda tillräckligt
att fylla det uppstående behofvet, synnerligen som nödvändigheten
att utbilda äfven reservofficerare måste tillgodoses, ökandet af
elevernes antal vid infanterivolontärskolorna är sålunda af behofvet
påkalladt; och jag finner alltså erforderligt, att redan från och med
öfvergångstidens början medel till genomförande af nämnda ökning må
komma att stå till krigsstyrelsens förfogande.

Hvad vidare beträffar frågan om artilleriets ombildning, torde nödvändigheten
att redan från och med öfvergångstidens första år vidtaga
åtgärder derför i och för sig vara så klar, att någon omständlig motivering
för vigten af denna angelägenhet icke lär vara af nöden. Bland
bristerna i vår nuvarande härorganisation har städse såsom en af de
allra mest påfallande framhållits specialvapnens och framför allt artilleriets
nuvarande förläggning, hvilket gör det, omöjligt att redan under
fred tilldela de olika fördelningarne de truppkontingenter af nämnda slag,
som under krig äro afsedda att ingå i desamma; och att landets nuvarande
fästningsartilleri icke kan vara tillräckligt för sitt ändamål, torde
lätt inses, då man betänker att med detsamma skall tillgodoses behofvet
af nämnda vapen icke allenast för våra hufvudfästningar utan äfven för
de verk, hvilka vid en mobilisering måste armeras eller nyanläggas för
skyddandet af åtskilliga utaf landets sjöstäder, bland andra Göteborg.

Jag finner emellertid, att under åren 1893 och 1894 åtgärdeme i
nämnda syfte kunna inskränkas dertill, att, jemte det de båda fotbatterierna
vid Svea artilleriregemente omorganiseras på förut angifvet sätt och ett
nytt för Norrland afsedt åkande batteri vid detsamma uppsättes, nämnda
regemente ökas med ytterligare ett åkande och Göta artilleriregemente
med två, samt att af de två nu å Karlsborg förlagda fästningsartillerikompanierna
vid Göta artilleriregemente och två nya sådana bildas en
för nämnda fästning afsedd fästningsartillericorps.

Hvad sättet för den sålunda ifrågasatta ombildningen beträffar, har
jag i det särskilda detaljerade förslag till nuvarande artilleriets om -

44

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 2.

organisation, som jag låtit upprätta och enligt livilket hela ombildningen
skulle vara genomförd vid det sjette öfvergångsårets slut,
utgått derifrån, att för dess genomförande skulle erfordras endast att
befälskadrerne successive ökas, men att deremot den värfvade nummerstyrkan,
som, de år beväringens öfning ännu är jemförelsevis kort,
bibehålies till oförändradt antal, derefter skulle komma att oafbrutet
minskas till dess den nedgått till det antal, som af komiterade förutsättes;
och är det uppenbart, att, då sålunda, oaktadt truppförbandens
förökning och förstärkning, artilleriets nuvarande manskapsnummerär
icke skulle komma att ökas, kostnaderne för den nu närmast ifrågavarande
uppsättningen af tillsammans 6 nya batterier eller kompanier
äfvensom omorganisationen af de två fotbatterierne vid Svea artilleri
måste komma att ställa sig billigare, än eljest skulle hafva blifvit fallet.

Slutligen anser jag jemväl nödigt att under nu ifrågavarande första
del af öfvergångsperioden medel till det nya generalbefälet och den nya
corpschefen vid Gotlands artillericorps anslås äfvensom att ytterligare
en trängbataljon uppsättes.

Hvad sistnämnda fråga vidkommer, skulle jag, med hänsyn till de
härmed förenade kostnader, visserligen helst sett, om dermed kunnat
anstå till öfvergångstidens andra period. Det skulle nemligen i sådant
fall varit möjligt att något minska styrkan af det vid den nya fjerde
bataljonen anstälda stammanskap. A andra sidan synes mig emellertid
trängbataljonernas snara uppbringande till det antal, att hvarje fördelnings
behof af sjukvårds- och trängmanskap må blifva tillgodosedt, vara af
den vigt ur synpunkten af de mobiliserade truppernas tjenstduglighet,
att jag icke anser mig kunna tillstyrka ett längre uppskof härmed.

Kostnaderna för de sålunda till genomförande under åren 1893 och
1894 ifrågasatta förstärkningar och omdaningar i den nuvarande försvarsorganisationen
hafva beräknats till följande belopp:

l:o. Utsträckningen af beväringens öfningstid

till 90 dagar .......................................................................... kr. 2,300,250: —

2:o. Ökning af befälskadrerne vid Norrbottens,

Vesterbottens och Jemtlands fältjägarecorpser samt
Vesternorrlands bataljon till likhet med kadrerne vid

ett större indelt fotfolksregemente .................................. » 273,920: —

3:o. Ökning af Jemtlands hästjägarecorps till
regemente genom nyuppsättning af trenne sqvadroner » 260,415: —

Transport kr. 2,834,585: —

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 2.

45

4:o. Höjning i aflöningen till befälet vid bevä ringstrupperna.

.......................................................................

5:o. Ökning af svea artilleriregemente genom de
tvenne fotbatteriernas omdaning till åkande och tvenne

nya batteriers uppsättande .................................................

6:o. Ökning af Göta artilleriregemente genom
tvenne nya batteriers uppsättande; äfvensom

7:o. Komplettering till en särskild fästningsartillericorps
om 4 kompanier af detta regementes tvenne

fästningskompanier å Karlsborg..........................................

8:o. Tillsättandet af corpschef vid Gotlands ar tillericorps

..............................................................................

9:o. Uppsättandet af tvenne nya trängbataljoner

10:o. Uppsättandet af ett nytt generalbefäl.........

ll:o. Uppsättandet af 6 fördelningsintendenter
och 12:o. Anställning af ökadt antal elever vid infanterivolontärskolan
..............................................................

Transport kr. 2,834,585:

36,324: —
69,503: 30

151,334: 65

7,240

400,284

15,265

34,920

240,000:

24

Summa kr. 3,789,456: 19

Och anser jag mig, som framdeles vid föredragning af frågan om
reglerandet af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1893
skall närmare yttra mig beträffande detaljerna i berörda kostnadsberäkningar,
redan nu böra nämna, dels att, hvad angår kostnaderne förde
värnpligtiges utsträckta öfningar, jag utgått från den förutsättningen,
att dagaflöningen för de inkallade beväringsmännen skall, så länge öfningarne
komma att räcka endast 90 dagar, utgå med 20 öre, och dels
att, enligt de beräkningar, som verkstälts i syfte att utröna antalet
volontärer, som under de nya förhållandena måste årligen utbildas för
att tillgodose arméns behof af reservbefäl, det visat sig, att elevantalet
vid infanterivolontärskolorna måste mer än fördubblas, men att jag
emellertid ansett ökningen i anslaget till volontärskolor för närvarande
böra bestämmas till samma belopp 240,000 kronor, som nu är för
infanterivolontärskolan å Karlsborg afsedt.

Det måste dock, beträffande kostnadsfrågan, icke förglömmas, att
afdrag i den uppgifna slutsumman icke gjorts för den besparing, som
uppkommer till följd deraf, att vid härorcfningsförslagets antagande en
del af det indelta manskapet redan från och med första öfvergångsåret
kommer att afgå utan att af annat sådant eller af volontärer ersättas.

Då det afgångna manskapet antages komma att utgöra 6 proc. af

46

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

den ursprungliga nummerstyrkan, inses lätt, att nämnda besparing per
år bör motsvara den sammanlagda summan af dels 6 proc. af nuvarande
utgifter för de vakant vordna numren och dels kostnaden för
rekrytmöten samt korprals- och förberedande korpralsskolor vid de
regementen, der ersättning af indelt manskap med volontärer ej skall
ega rum, sedan likväl från sist nämnda kostnader dragits den, som erfordras
för att i volontärskola utbilda nödigt antal underbefäl af manskapet
för fyllandet af den uppstående bristen härpå. Enligt den utredning,
jag låtit verkställa, skulle minskningen i utgifter, på detta sätt
beräknad, första öfvergångsåret komma att uppgå till i rundt tal
357,000 och andra öfvergångsåret till 470,000 kronor.

Dragés från den i det föregående för andra öfvergångsåret beräknade
kostnadsökningen, i rundt tal kronor 3,789,000, sist nämnda
belopp 470,000 kronor, skulle alltså den verklige kostnadstillökningen
detta år komma att utgöra kronor 3,319,000.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag alltså, att
Kongl. Maj:t täcktes dels föreslå Riksdagen att

l:o) såsom lag antaga det af komiterade utarbetade
förslag till grunder för ny härordning endast
med de förändringar, att, jemte det ett nytt sjunde
mom. af nedan angifna innehåll fogas till § 66 i förslaget,
nedannämnda §§ och mom. i detsamma erhålla
följande lydelse:

§ 5. mom. 7.

Fästning sartilleriet består af 2 fästningsartillericorpser; skolande
dock, så snart befolkningstillväxten inom Norrland sådant medgifver,
jemväl derstädes uppsättas en fästningsartillericorps. På fredsfot sammansättas
fästningsartillericorpserna af 4 kompanier.

§ 8.

De närmare föreskrifter, som, vid härens försättande på krigsfot,
för organisationen af de särskilda vapenslagen finnas erforderliga, meddelas
af Konungen i öfverensstämmelse med grunderna i denna lag.

Bil. till Kongl. Majds nåd. Broposition N:o 2.

47

§ 10.

Hären indelas i 6 arméfördelningar och militärbefälet på Gotland.

§ 17 mom. 1.

1. Generalitetet består af:

6 fördelningsgeneraler, en hvar chef för en af de 6 arméfördelningarna
och tillika generalbefälhafvare inom fördelningens område (militärdistrikt)
;

1 rytterigeneral;

1 generalfälttygmästare;

1 ingeniör g ener al samt
1 chef för geralstaben.

21 mom. 1.

1. Vid hvarje regemente skall finnas följande fast unstälda personal
af krigsmän:

1 öfverste eller öfverstelöjtnant, regementschef,

1 major,

7 ryttmästare, deraf 1 regementsqvartermästare,

11 löjtnanter, deraf en regementsadjutant,

5 underlöjtnanter,

6 fanjunkare,

10 sergeanter,

20 distinktionskorpraler,

30 korpraler,

21 vicekorpraler, deraf 1 afsedd för sjukvården, och

104 meniga, deri inräknade 4 sjukvårdssoldater och 10 hofslagaresoldater.

Dessutom påräknas till reservbefäl utbildade:

9 reservofficerare och
5 reservunderofficerare.

Af r ogement s chef er n e äro 6 öfverstar och de 4 öfrige öfverstelöjtnanter.

48 Bil. till Kongl. Maj it s nåd. Proposition N:o 2.

§ 40 mom. 1.

1. Gången af utbildningen för beväring smännen af första linien är
följande:

a) B e väring s m änne n erhålla sin första utbildning uti en rekrytskola
af IOV2 månaders varaktighet, hvilken tager sin början den dag af
november månad, som Konungen bestämmer.

Efter genomgången rekrytskola deltaga de beväringsmän, som ej
vunnit fast anställning, uti tvenne särskilda repetitionsöfningar om
hvardera 30 dagar under fjerde och femte beväringsåren.

Rekrytskolan, som hvarje beväringsmän enligt värnpligtslagen är
skyldig genomgå i en följd, kan för beväringsmän, hvilka med fördel
begagnat sig af undervisningen under vintern och våren, enligt närmare
bestämmande af Konungen, så anordnas, att desse beväringsmän
få tillfälle att under högst IV2 månad af sommaren återgå till sina
medborgerliga förvärf samt i stället tjenstgöra lika lång tid på senhösten.

b) De, som vunnit fast anställning, fullgöra i regeln sin i värnpligtslagen
föreskrifna första utbildningstid genom oafbruten tjenstgöring
under IOV2 månader, räknadt från inträdet i rekrytskolan. De
ingå efter slutet af repetitionsöfningarna för året, så framt de icke
finnas lämplige för högre skola, uti regementsskolan. Återstående utbildningstid
enligt värnpligtslagen fullgöres under de repetitionsöfningar
som enligt sagda lag skola ega rum under fjerde och femte beväringsåren,
så framt ej fast anställning äfven då innehafves.

c) Undervisningen vid rekrytskolan ordnas för dem, som ega erforderliga
förkunskaper, så att de samtidigt kunna deltaga i reservunderofficerskursen.

d) För dem, hvilka aflagt mogenhetsexamen eller annan dermed
jemförlig examen och önska vinna anställning såsom officerare eller
reservofficerare, tager rekrytskolan med tillhörande reservofficerskurs
sin början den 1 juli och fortgår till omkring den 15 maj derpå följande
år, hvarefter de, som aflagt reservofficersexamen, beordras till en
31 2 månaders iustruktionstjenstgöring vid trupp.

§ 44. mom. 1.

1. För att vinna fast anställning såsom menig erfordras att hafva
fullgjort den i § 40 för beväringsmän af första linien stadgade rekryt -

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

49

skola. Anmälan om fast anställning må göras äfven innan sagda tjenstgöring
blifvit afslutad; och skall den, som anmäler sig, i sådan händelse
fullgöra hvad af meranämnda tjenstgöring återstår, innan anställningen
vinnes.

§ 56. mom. 1.

Menig beväringsman, inkallad till tjenstgöring, erhåller qvarter, underhåll,
beklädnad med undantag af småpersedlarna, utredning m. m.
samt kontant dagaflöning af 20 öre eller, derest han är skyldig att vara
försedd med ridstöflar, 22 öre.

§ 64. mom. 2.

2. Spelets fördelning inom förstnämnda fyra löneklasser är följande:

1 kl.

2 kl.

3 kl.

4 kl.

a) vid fotfoTket:

hvartdera af 25 regementen..........................................................

8

8

12

12

Gotlands infantericorps.................................................................

4

4

6

6

b) vid rytteriet:

hvartdera af 10 regementen............................................

3

3

4

5

c) vid artilleriet:

hvartdera af 6 fältartilleriregementen .............................................

4

6

6

8

positionsartilleriregementet ...........................................................

2

2

4

4

hvardera af 2 fästningsartillericorpser .............................................

2

2

2

3

Gotlands artillericorps..................................................................

1

1

2

d) vid ingeniörtrupperna:

Svea ingeniörregemente..................................................................

2

4

4

4

Göta » ..................................................................

2

2

4

4

e) vid trängen:

hvardera af 6 trängcorpser ........ ...................................................

2

2

2

Bih. till Rilcsd. Prof. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 2 Haft.

7

50

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

§ 66. mom. 6 och. 7.

Mom. 6. Kapteners (ryttmästare») och löjtnanters fördelning i olika
löneklasser är följande:

Kaptener

(Ryttmästare)

Löjtnanter

1 kl.

2 kl.

1 kl.

2 kl.

a) vid generalstaben ..........................................................

IG

8

b) vid fotfolket:

livartdera af 25 regementen...........................................................

8

7 0

10 * 2)

10 3)

Gotlands infantericorps..................................................................

4

B1)

5*)

5

c) vid rytteriet:

lrvartdera af 10 regementen............................................................

4

3 ’)

6 2)

5

d) vid artilleriet:

hvartdera af 5 fåltartilleriregementen ............................................

8

8

17

1 fältartilleriregemente..................................................................

10

10

21

positionsartilleriregementet ..........................................................

6

6

12

-

hvardera af 2 fästningsartillericorpser ............................................

4

4

8

Gotlands artillericorps ................................................................

2

1

4

e) vid ingeniörvapnet ...........................................................

17

16

35

f) vid trängen:

\ hvardera af 6 trängcorpser ....................................................

3

2

. 4

3

0 Deraf 1 regementsqvartermästare.

2) Deraf 1 regementsadjutant.

3) Deraf 2 regementsadjutanter.

Mom. 7. Till arvoden m. m. åt artilleristaben utgår ett årligt
anslag af 12,200 kronor, att fördelas på sätt Konungen bestämmer.

Bil. till Kongl Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

51

§ 77.

1. För vissa tjensteförrättningar och skyldigheter utgå »tjenstgöringspermingarJ)
efter följande grunder:

a) för expeditionsföring vid skolorna för fredsstyrkans kompanier,
sqvadroner och batterier:

till kompani-, sqvadrons- och batterichefer ett årligt arvode af 500
kronor;

till underofficerare, hvilka biträda förenämnda personer, ett årligt
arvode af 150 kronor;

b) för tjenstgöring såsom värnpligtsområdesbefäl:

till inskrifningsområdesbefälhafvare (regementsofficerare) månadsarvode
af 80 kronor;

till deras adjutanter (kompaniofficerare) månadsarvode af 40 kronor.

2:o) besluta, att, jemte det orden »öfvergående
stadganden)) i värnpligtslagen den 5 juni 1885 införas
efter 52 §, följande §§ i densamma skola erhålla nedan
angifna förändrade lydelse:

§ 1.

Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår, under Vämpiigt och
hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket han fyller
fyrtio år.

§ 3.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen Bevaring och

delas i tvenne linier, första och andra, samt en reserv. landstorm.

2. Tjenstetklen i beväringen är tolf år, deraf åtta år i linien samt
derefter fyra år i reserven.

3. Under den tid, värnpligtig icke tillhör beväringen, tillhör han
landstormen.

4. I krigstid bestämmer endast beliofvet längden af tjenstetiden
för de inkallade värnpligtige.

52

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

Tiden för inskrifning.

Tjenstetid.

Tidigare inskrifning
kan
medgifvas.

Yärnpligtigs

tjenst.

§ 5-

1. Värnpligtig är skyldig att inställa sig till inskrifning i hären
eller flottan det år, han fyller tjuguett år.

2. Tjenstetiden enligt § 3 mom. 2 beräknas från början af nyss
nämnda år, äfven om den värnpligtige till följd af laga förfall eller beviljadt
uppskof först ett senare år skulle blifva inskrifven.

Har sådan senare inskrifning skett till följd af den värnpligtiges
förfallolösa uteblifvande, räknas tjenstetiden från början af inskrifningsåret.

Inställer inskrifven värnpligtig sig icke till tjenstgöring det år,
han första gången blifvit till vapenöfning inkallad, räknas hans tjenstetid
från början af det år, han inträder i tjenstgöring.

§ 6.

1. Äfven före det år, värnpligten inträder, må jmgling anmäla sig till
inskrifning i beväringens första linie och dervid, om han åstundar ingå
i hären, uppgifva den truppafdelning, hvilken han vill tillhöra. För
bifall härtill erfordras, att han är till vapentjenst fullt duglig och i
öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han anmäler sig.

2. Yngling, som blifvit enligt denna § tidigare inskrifven, tillhör likväl
beväringen intilldess tolf år förflutit från och med det år, då han
fylde tjuguett år.

3. Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga delar
för de enligt denna § inskrifna, äfven innan de i värnpligtsåldern inträdt.

§ 7.

1. Härens vapenföre värnpligtige tilldelas, i den ordning §§ 19
och 22 stadga, beväringens första eller andra linie; de icke vapenföre
tilldelas andra linien och inskrifvas till särskild befattning vid hären,
hvartill de finnas lämplige.

2. Af flottans beväring ingå de i § 25 mom. 1 under a) och b)
omnämnda i beväringens reserv med skyldighet att efter inträde i reserven
tillhöra denna intill utgången af värnpligtstiden. Af de å sjö -

Bil. till Kongl. May.ts nåd. Proposition N:o 2.

53

manslras inskrifne må dock den, som sådant önskar samt befinnes till
vapentjenst fullt duglig och i öfrigt lämplig, kunna vinna inträde i beväringens
första linie, vare sig vid hären eller ock vid flottan.

3. Med afseende på flottans öfriga beväring gäller hvad i mom. 1
är sagdt; dock kunna i mån af behof äfven vapenföra af andra linien
inskrifvas till särskild befattning vid flottan.

§ 14-

Vid inskrifningsförrättning är med undantag af den, som är å sjömanshus
inskrifven eller har anställning vid lots- och fyrinrättningarna
med lifräddningsanstalterna, hvarje till densamma inkallad värnpligtig
skyldig att personligen inställa sig; dock att vederbörande inskrifningsnämnd
må kunna, der omständigheterna sådant påkalla, utan personlig
inställelse inskrifva den, som vid tiden för förrättningen har fast anställning
utomlands eller derstädes uppehåller sig för idkande af studier
eller utbildning i sitt yrke och tillika i den ordning, Konungen föreskrifver,
styrker, att han är till krigstjenst duglig.

Till inskrifningsförrättning skola vederbörande tjenstemän införskaffa
de värnpligtiges prestbetyg.

Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,
hvaruti skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande
hans värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringsskyldighet
m. m. dylikt.

§ 16-

1. Uppskof ''med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning
meddelas värnpligtig, om hvilken, på grund af tillfällig sjukdom,
försenad kroppsutveckling eller annan dylik möjligen öfvergående
anledning, tvifvel förefinnes beträffande hans vapenförhet eller graden
af hans tjensteduglighet.

2. Sådant uppskof kan ock meddelas ende arbetsföre sonen, sonsonen
eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader
eller till enka eller ogift qvinna, ende arbetsföre fostersonen till
orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende
arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa
syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller

Personlig inställelse
och
mottagande
af inskrifningsbok.

Uppskof med
inskrifning
genom inskrifningsmyndighet.

54

Bil. till Konyl. Majds nåd. Proposition N:o 2.

fosterföräldrar eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle beroende
och med honom sammanbo.

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna § ännu vid inskrifningsförrättningen
det år, under hvilket den värnpligtige fyller sitt
tjugufjerde lefnadsår, öfverföres han till beväringens reserv.

§ 17-

S5r“gd , . L Uppskof under. fred till nästföljande år med den i § 27 före genom

inskrif- skrifna första tjenstgöring för beväringens första linie kan samtidigt

mngsmyndig- med inskrifningen medgifvas:
tet. ° ö

a) bevanngsman, som idkar studier och styrker sig behöfva sådant
uppskof för afslutande af redan fortskriden lärokurs; samt

b) annan beväringsman, så vidt giltiga skäl för uppskofvets beviljande
pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brukar
honom tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-,
fabriks- eller annan industriel rörelse samt vid inskrifningsförrättningen
befinnes af en eller annan anledning icke hafva varit i tillfälle att på
lämpligt sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den
tid, han för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande.

2. Hvad i näst föregående mom. är stadgadt rörande uppskof med
tjenstgöring för beväringsman af första linien, gäller i tillämpliga delar
med afseende på uppskof med den i § 27 föreskrifna tjenstgöring för
beväringsman af andra linien, dock med iakttagande deraf,

a) att uppskofvet må medgifvas endast vid inskrifningsförrättning,
som verkställes det år, då tjenstgöringen skall försiggå; och

b) att såsom anledning till uppskof för beväringsman, inskrifven å
sjömanshus, må anses äfven, att han är förhyrd till längre resa å handelsfartyg.

^tjenstgöring^ 3‘ Uppskof. till näst följande år med den i § 27 för beväringsgenom
annan man af första linien föreskrifna tjenstgöring i fredstid under fjerde och
myndighet, femte beväringsåren äfvensom med den i § 27 för beväringsman af
andra linien föreskrifna tjenstgöring under tredje beväringsåret må beviljas
i den ordning, Konungen bestämmer.

4. Har sådant förhållande, som omnämnes i § 16 mom. 2, inträdt
för beväringsman efter undergången inskrifning, må i den ordning,
mom. . 3 bestämmer, uppskof med föreskrifven första tjenstgöring eller
entledigande från redan påbörjad dylik honom beviljas. Önskar beväringsmannen
förnyadt uppskof, åligger det honom att vid nästinfal -

Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition K:o 2.

55

lande inskrifningsförrättning inställa sig inför behörig inskrifningsmyndighet;
och skola dervid å honom tillämpas bestämmelserna i § 16,
mom. 2 och 3.

§ 19.

1. Inskrifningsnämnden, hvars ledamöter sammankallas af Konun- inskrifningsgens
befallningshafvande inom det län, hvartill största delen af inskrif- åTggånden.
ningsområdet hörer, tillkommer och åligger:

a) att verkställa de i § 13 omnämnda inskrifningar med iakttagande
dervid af livad rörande inskrifning i flottan uti § 25 stadgas;

b) att pröfva och besluta om de i §§ 2, 16 och 17 omnämnda frikallelser
och uppskof;

c) att mottaga de inskrifnes anmälningar rörande inträde i beväringens
första linie äfvensom rörande det vapenslag och den truppafdelning,
de önska tillhöra;

d) att pröfva och yttra sig om de inskrifnes vapenförhet. Härvid
indelas de vapenföre befunne, efter graden af tjenstduglighet, i tvenne
hufvudgrupper:

till vapentjenst fullt duglige och

till vapentjenst endast antaglige;

och uttagas de först nämnda till beväringens första och de sist
nämnde till beväringens andra linie, dock så att till denna senare linie
hänföras äfven sådane till vapentjenst fullt duglige befunne värnpligtige,
hvilka enligt § 16 mer än en gång undfått uppskof med inskrifning
;

e) att bestämma de inskrifne vapenföres lämplighet för tjenst vid
särskildt vapenslag äfvensom för flottan, hvarvid, i den mån förhållandena
det medgifva, hänsyn tages till de värnpligtiges framstälda önskan.

De icke vapenföre indelas till de särskilda befattningar, hvartill de
pröfvas lämplige. Flottans möjliga behof af ytterligare antal till särskilda
befattningar enligt § 7 mom. 3 fylles med vapenföre af andra
linien;

f) att tillställa de värnpligtige den i § 14 omnämnda inskrifningsbok,
i hvilken nämndens beslut bör vara antecknadt, och med hvilken
bör följa ett utdrag af denna lag samt af andra lagar och stadganden
rörande krigsmakten; skolande värnpligtig, som icke vid förrättningen
närvarit, sjelf draga försorg om insknfningsbokens afhemtande, hvarvid
å sjömanshus inskrifven har att vända sig till sjömanshuset och den,

56

Inskrifnings revisionens verksamhet.

Värnpligtigs
inskrifning i
flottan.

Bil till Kongl. Maj:ts nåd. Broposition N:o 2.

som tillhör lots- och fyrinrättningarna med lifräddningsanstalterna, till
vederbörande lotskapten.

g) att förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid
till beväringens reserv äfvensom till landstormen;

h) att granska och, der så skäligt finnes, ändra sedan föregående
inskrifningsförrättning verkstäld öfverföring till beväringen och landstormen
;

i) att pröfva och yttra sig om särskilda ansökningar och framställningar
rörande förut inskrifnes värnpligtsförhållanden.

2. Öfver nämndens beslut föres protokoll af den utaf Konungens
befallningshafvande förordnade ledamoten, hvilken derjemte upprättar
bötesförteckning. Rörande inskrifningslängdernas förande m. m. bestämmer
Konungen.

3. Innan nämnden lemnar förrättningsstället, skola såväl protokollet
som inskrifnmgslängderna af nämnden underskrifvas.

§ 22.

1. Inskrifningsrevisionen, som sammanträder på kallelse af ordföranden,
tillkommer:

a) att pröfva och afdöma besvär mot inskrifningsnämnds beslut;

b) att granska och, der så skäligt finnes, ändra sådana inskrifningsnänmdens
beslut, öfver hvilka olika meningar varit inom nämnden till
protokollet antecknade;

c) att bestämma de i hären inskrifne vapenföre värnpligtiges slutliga
fördelning på beväringens särskilda linier, på de särskilda vapenslagen,
tjenstegrenarna och truppafdelningarna, äfvensom afgöra de i
hären inskrifne icke vapenföres fördelning på truppafdelningarna;

d) att i afseende på de i flottan inskrifne värnpligtige tillämpa,
hvad bär ofvan blifvit föreskrifvet med afseende på härens värnpligtige.

2. Inskrifningsrevisionens beslut öfverlemnas till Konungens befallningshafvande
för att genom dess försorg vederbörande kungöras.

8 25.

1. Till flottan hänföras:
dels

a) de å sjömanshus inskrifne, som minst 12 månader varit i tjenst
å sjögående fartyg,

jBil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

57

b) de som hafva anställning vid lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna; dels

ock derutöfver det antal beväringsmän, som Konungen pröfvar
behöfligt.

2. Alla värnpligtige, som icke blifvit inskrifne i flottan, äro underkastade
inskrifning i hären.

§ 27.

1. Beväringsmän af första linien är skyldig att i fredstid för sin
utbildning fullgöra en första tjenstgöring om IOV2 månader under första
och andra beväringsåren, med början från den dag under november
månad först nämnda år, hvilken Konungen bestämmer, samt tvenne
derpå följande tjenstgöringsomgångar af trettio dagar hvardera under
fjerde och femte beväringsåren.

2. Huru beväringsmän af första linien, som åstunda fast anställning
vid hären, böra fullgöra sin utbildning, samt huru andre beväringsmän
kunna, till lättnad för deras medborgerliga förvärf, fullgöra
ofvan föreskrifna första tjenstgöring, stadgas i härordningslagen.

Rörande värnpligtens fullgörande genom anställning vid flottans
stam varder särskildt stadgadt.

3. Beväringsmän af andra linien är skyldig att för sin utbildning
tjenstgöra i fredstid under nittio dagar, hvilken tjenstgöring för härens
beväring fullgöres med sextio dagar under andra beväringsåret samt
med trettio dagar under tredje beväringsåret.

För flottans beväring af andra linien fullgöres sagda tjenstgöring
i en följd under andra beväringsåret.

§ 28.

1. Då rikets försvar eller upprätthållandet af den inre ordningen
det kräfver, må Konungen, efter statsrådets hörande, till tjenstgöring
inkalla beväringen eller de större eller mindre delar deraf, som finnas
behöfliga.

2. Utom de förenade rikenas gränser må beväringen vid hären
användas endast till rikets försvar, och efter det att statsrådet blifvit
hördt samt riksdagskallelse utfärdats.

Värnpligtigs
hänvisning
till hären.

Beväringsmans
af första
linien utbildningstid.

BeväringBmans
af andra
linien utbildningstid.

Uppbåd till
tjenstgöring.

Bih. till Bihd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afd. 2 Saft.

8

58

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition JSf:o 2.

§ 31.

När värn-. Värnpligtig är underkastad de i krigslag gifna bestämmelser, så
unde?krigs- väl under all tjenstgöring och under marscher, då han står under mililae-
tärbefäl, som ock i fråga om åtlydnad af påbud, hvarigenom han inkallas
till tjenstgöring.

§ 33.

Vämpiigtiges 1. För värnpligtig, som tillhör beväringen, gäller:

Joh* anmäl- a) att kan under hela sin tjenstetid tillhör det vapen, vid hvilket

nmgsskyi- han fått sin första utbildning;

dlshet- b) att den, som blifvit inskrifven i hären, skall, då lian till annat

inskrifningsområde afflytta!-, tillhöra den truppafdelning, som erhåller
sina värnpligtige från det område, i hvilket han inflyttar, hvaremot värnpligtig
vid flottan tillhör, derest han är å sjömanshus inskrifven, den
flottans station, som erhåller värnpligtige från det sjömanshus, der han
senast inskrifvits, men i annat fall den station, som är närmast belägen
till det inskrifningsområde, i hvilket han är bosatt;

c) att, om han icke är till tjenstgöring inkallad, när landstormen
inom hans ort uppbådas, han är pligtig utgå med densamma och då
har lika skyldighet med landstormsman.

2. För den i hären inskrifne värnpligtige, som tillhör beväringens
linie, gäller dessutom:

a) att, om han vill för längre tid än två månader vistas utom kompaniområdet,
anmälan derom skall före afresan göras hos vederbörande
kompanibefäl;

b) att, vid afflyttning till annat kompaniområde för att der mantalsskrifvas,
ban är pligtig derom göra anmälan så väl före afflyttningen
hos det kompanibefäl, hvarunder lian förut stått, som ock, inom en
månad efter ankomsten till den nya boningsorten, hos närmaste befäl
vid det kompani, inom hvars område han inflyttat.

3. Den, hvilken enligt § 7 mom. 2 tillhör flottans reserv, så ock
annan värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus och tillhör
beväringens linie, är skyldig att, då han flyttar från ett sjömanshus
till annat, derom göra anmälan hos kompanibefälet vid så väl det ena
som det andra af de kompaniområden, inom b vilka dessa sjömanshus
äro belägna, men, derest han upphör att vara vid sjömanshus inskrifven,

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2. 59

skall dylik anmälan göras, dels hos kompanibefälet vid det kompaniområde,
inom hvilket det sjömanshus är beläget, der han senast varit
inskrifven, dels hos befälet vid det kompani, inom hvars område han
är bosatt, börande sålunda föreskrifna anmälningar ske senast en månad
efter det ombyte af eller afgång från sjömanshus egt rum.

Beväringens linie tillhörande värnpligtig vid flottan, hvilken icke
är vid sjömanshus inskrifven, vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser
rörande anmälan vid tillfällig vistelse utom kompaniområdet
eller vid afflyttning.

4. De i mom. 2 och 3 af denna paragraf omförmälda anmälningar
må af den värnpligtige göras antingen omedelbart eller ock genom
vederbörande presterskap eller sjömanshusdirektion.

§ 34.

Den, som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under
minst fem år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter
erhållet afsked tillhöra beväringens första linie till och med det kalenderår,
under livilket han fyller trettiotvå år.

§ 41.

1. Värnpligtig, som förfallolöst uteblifver från den i § 13 omförmälda
mskrifningsförrättning, böte första gången tio kronor, och för
hvarje gång, han ånyo dermed beträdes, tjugu kronor, samt vare dessutom
i hvarje fall underkastad äfventyr att blifva hemtad på egen
bekostnad.

2. Värnpligtig, som på grund af § 15 inställer sig vid inskrifningsförrättning
å annan ort, än der lian är mantalsskrifven, men dervid försummar
aflemna prestbetyg, samt till följd deraf icke kan emottagas,
anses lika med den, som icke instält sig till mskrifningsförrättning.

§ 52.

Denna lag skall å invånarne i Gotlands län tillämpas med den
olikhet, att värnpligtsskyldigheten inträder från och med det kalenderår,
hvarunder den värnpligtige fyller 19 år, och upphör med utgången

Värnpligtig,
som tillhört
härens eller
flottans stam.

Uteblifvande
från inskrifning.

Försummelse
att aflemna
prestbetyg.

Gotlands invånare.

60

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

af det, då han uppnår 38 år, samt att beväringen derstädes skall tillhöra
endast hären.

Öfvergående stadganden.

§ 53.

De särskilda bestämmelserna i § 27 angående de värnpligtiges öfningstid
skola endast efter hand tillämpas på det sätt att

vid rytteriet, artilleriet å fastlandet, ingeniör trupp erna samt flottan

under år 1893 värnpligtige af så väl l:sta som 2:dra linien, tillhörande
l:sta årsklassen, öfvas i 66 dagar och under hvartdera åren 1894 och
1895 värnpligtige, likaledes af så väl lista som 2:dra linien, tillhörande
första årsklassen, i 90 dagar, hvarefter olika öfningstid för värnpligtige
af lista och 2:dra linien inträder på följande sätt:

Inom lista linien öfvas under hvartdera åren 1896, 1897 och 1898
värnpligtige af lista årsklassen i 4 månader och under hvartdera åren
1899, 1900 och 1901 värnpligtige af lista årsklassen 7 p, månader med
början å dag inom november månad som Konungen bestämmer, samt
värnpligtige af 4:de årsklassen år 1899 och af 4:de och 5:te årsklasserna
under hvartdera af åren 1900 och 1901 inom hvardera årsklassen
30 dagar, hvarefter värnpligtslagens fullständiga tillämpning från och
med år 1902 inträder.

Inom 2:dra linien öfvas år 1897 värnpligtige af 2:dra årsklassen
60 dagar, hvarefter värnpligtslagens fullständiga tillämpning i afseende
på denna linie från och med år 1898 inträder,

vid fotfolket å fastlandet och vid trängen

under år 1893 värnpligtige af såväl lista som 2:dra linien tillhörande
lista årsklassen öfvas i 44 dagar och värnpligtige, tillhörande
2:dra årsklassen, i 15 dagar, och under hvartdera af åren 1894 och 1895
värnpligtige, likaledes af så väl lista som 2:dra linien, tillhörande lista
årsklassen, i 68 dagar och värnpligtige, tillhörande 2:dra årsklassen, i 22
dagar, hvarefter under följande år öfningarna blifva i öfverensstämmelse
med hvad för andra vapenslag ofvan är föreskrifvet med det undantag,
att år 1896 2:dra årsklassen af så väl första som andra linien öfvas 22
dagar;

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

61

vid truppaf''delning ar ne å Gotland:

under år 1893 värnpligtige af så väl l:sta som 2:dra linien, tillhörande
lista årsklassen, öfvas i 42 dagar och värnpligtige af 2:dra och
3:dje årsklasserna inom hvardera årsklassen 12 dagar samt under hvartdera
af åren 1894 och 1895 värnpligtige likaledes af så väl lista som
2:dra linien, tillhörande lista årsklassen, i 66 dagar och värnpligtige,
tillhörande 2:dra och 3:dje årsklasserna, inom hvardera årsklassen 12
dagar, hvarefter olika öfningstid för värnpligtige af lista och 2:dra linien
inträder på följande sätt:

Inom lista linien öfvas under år 1896 värnpligtige, tillhörande lista
årsklassen, 4 månader och värnpligtige, tillhörande 2:dra och 3:dje årsklasserna,
inom hvardera årsklassen 12 dagar, år 1897 öfvas värnpligtige,
tillhörande lista årsklassen, 4 månader och värnpligtige, tillhörande
3:dje årsklassen, 12 dagar, år 1898 öfvas värnpligtige, tillhörande lista
årsklassen 4 månader, år 1899 öfvas värnpligtige tillhörande lista årsklassen,
7 ''/o månader och värnpligtige, tillhörande 4:de årsklassen, 30
dagar, åren 1900 och 1901 öfvas värnpligtige, tillhörande lista och
2:dra årsklasserna, inom hvardera årsklassen 7 Va månader och värnpligtige,
tillhörande 4:de och 5:te årsklasserna inom, hvardera årsklassen 30
dagar, hvarefter värnpligtslagens fullständiga tillämpning från och med
år 1902 inträder.

Inom 2:dra linien öfvas under år 1896 värnpligtige, tillhörande
2:dra och 3:dje årsklasserna, inom hvardera årsklassen 12 dagar, år 1897
2:dra årsklassen 60 och 3:dje årsklassen 12 dagar, hvarefter värnpligtslagens
fullständiga tillämpning i afseende på denna linie från och med
år 1898 inträder;

3:o) med gillande af det förslag till förändringar
och förstärkningar i landets nuvarande härorganisation,
som jag ansett böra under åren 1893
och 1894 komma till utförande, uppdraga åt mig att,
vid föredragning af frågan om reglerandet af utgifterna
under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1893,
göra de framställningar, som för förslagets genomförande
under sistnämnda år kunna finnas erforderliga.

Hans excellens herr statsministern anförde härefter:

»På sätt statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet yttrat,
har under den långa tid, som försvarsfrågan i vårt land stått på dagordningen,
någon nämnvärd meningsskiljaktighet beträffande nödvändigheten
att stärka landets försvar ej förekommit. Så mycket mera de -

62 Bil. till Kongl. Majds nåd. Proposition N:o 2.

lade hafva meningarne varit i fråga om sättet, huru sådant skulle ske,
i det man dels önskat bibehålla systemet stam och beväring såsom
grund för den förbättrade försvarsorganisationen och dels velat utbyta
nämnda system mot den rena värnpligten. Svårigheterna att komma
till något beslut hafva än mera ökats deraf, att de, som till grund för den
förbättrade försvarsorganisationen velat lägga systemet stam och beväring,
icke sins emellan varit eniga beträffande sättet för stammens bildande,
i det några velat bibehålla den nuvarande organisationen af densamma
i hufvudsak oförändrad, andra åter önskat att, med indelningsverkets
upphäfvande, få stammen sammansatt af uteslutande värfvadt manskap.
Hvad som hitintills under försvarsfrågans behandling förekommit gifver
emellertid, efter min uppfattning, ej stöd åt antagandet, att flertalet af
vårt folk och dess representanter nu mera än förr är beredt att slutligen
afgöra den omtvistade organisationsfrågan.

Under sådana förhållanden och då det förslag till ordnande af vårt
försvarsväsende, som af statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
blifvit framlagdt, afser att, med frångående af den grund,
hvarpå landets försvarsorganisation hitintills hvilat, bygga den nya härordningen
på den rena värnpligten, äro, enligt min uppfattning, de nödiga
förutsättningarne för framgång af detta förslag endast i mycket
ringa grad för handen, äfven om förslaget ur ren militärisk synpunkt
skulle anses tillfredsställande, och jag vågar alltså, med afseende särskildt
å angelägenheten deraf att de åtgärder, som för försvarets stärkande
vidtagas, snarast möjligt må leda till målet, icke tillstyrka Kongl.
Maj:t att för Riksdagen framlägga nyssnämnda förslag.

Mig synes fastmer nödigt, att i det förslag till förbättringar i vårt
försvarsväsende, som kan anses böra föreläggas Riksdagen, den omtvistade
organisationsfrågan lemnas å sido, och att följaktligen detsamma
kommer att omfatta endast sådana åtgärder, om h vil ka alla försvarsvänner
kunna förena sig. Den bestående organisationen bör alltså, efter
min åsigt, tagas till utgångspunkt och de förändringar eller förbättringar,
som deri föreslås, vara af beskaffenhet att, jemte det försvaret genom
deras vidtagande väsentligen stärkes, något hinder deraf icke må
uppkomma för försvarets ombildning på annan grund, om och när sådant
pröfvas böra ske. I sådant syfte var det förslag affattadt, som
förelädes sistlidet års riksdag, och anser jag mig alltså böra i underdånighet
hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen låta å nyo
framlägga berörda förslag med de förändringar deri, som till försvarets
ytterligare stärkande må finnas nödiga och som, utan af sevärd stegring
i den för 1891 års förslag beräknade kostnad, kunna genomföras.»

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2. 63

Sedan statsrådets öfriga ledamöter förklarat sig instämma med
hans excellens herr statsministern, yttrade statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet vidare:

»De skäl af politisk natur, som, efter hans Excellens herr statsministerns
åsigt, för närvarande skulle göra det mindre lämpligt att
det förslag till försvarets ordnande, för hvilket jag nyss redogjort, till
Riksdagens, antagande framlägges, synas mig visserligen icke utesluta
möjligheten att nationen så småningom skulle kunna bibringas den insigt,
att ett dylikt förslag ur alla synpunkter bäst lämpar sig för ändamålet,
och att sålunda en definitiv lösning af försvarsfrågan genom vidhållande
af nämnda förslag måhända lättast stode att vinna. Då
emellertid statsrådets öfriga ledamöter instämt med hans excellens
herr statsministern, tilltror jag mig icke att tillstyrka Kongl. Maj:t
ett tillvägagående, som står i strid med den af statsministern uttalade åsigt.
Jag har i hvarje fall, min pligt såsom chef för landtförsvarsdepartementet
likmätigt, inför Kongl. Maj:t fått angifva, huru enligt min och
de öfriga militära nryndigheternas i hufvudsak med hvarandra öfverensstämmande
uppfattning, landet lämpligast bör ordna sina försvarskrafter,
och jag saknar så mycket snarare auledning att under nuvarande förhållanden
af militära skäl motsätta mig, hvad hans excellens herr statsministern
föreslagit, som äfven med det af honom förordade tillvägagående
betydande förbättringar i landets försvarsväsende skola kunna
åvägabringas och det förslag, om hvars framläggande inför Riksdagen
han gjort hemställan, i sjelfva verket är af beskaffenhet, att genom
dess antagande hinder icke kan anses uppstå för försvarets definitiva
ordnande vare sig på den af mig föreslagna eller annan mera lämplig
befunnen grund.»

Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten behagade
i frågan besluta i enlighet med den af hans
excellens herr statsministern gjorda underdåniga
hemställan och såsom följd deraf uppdraga åt statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet att
afgifva förslag till de åtgärder, han med anledning af
nämnda hemställan funne vara af nöden.

Ex protocollo

O. E. Pauli.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

i

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 13 januari 1892.

Närvarande:

Hans excellens, herr statsministern Boström.

Hans excellens, herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter.
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad och
Gilljam.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
anförde departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna
:

»Jemlikt det mig den 4 i denna månad lemnade uppdrag går jag
nu att redogöra för de åtgärder i och för stärkandet af landets försvar,
som, med tillämpning af Kongl. Maj:ts beslut nämnda dag, synas mig
böra vidtagas.

Frånsedt den ifrågasatta utsträckningen af de värnpligtiges tjensteoch
öfningstid, till hvilken jag straxt skall återkomma, afsågo, på sätt
Bih. till Rilcsä. Vrot. 181)2. 1 Sami. 1 Afä. 2 Höft. 1

2

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 4 i denna månad
yttrade, de åtgärder till försvarets stärkande, som föreslogos 1891 års
riksdag, att de fyra infanteritruppförbanden inom Norrbottens, Vesterbottens,
Vesternorrlands och Jemtlands län skulle erhålla kadrer, motsvarande
de större indelta infanteriregementenas, att befälet vid beväringstr
upp erna skulle i fråga om den fasta lönen likställas med befälet
vid armén i öfrigt, att Jemtlands hästjägarecorps skulle uppbringas
till en styrka af fem sqvadroner, att de två för Norrland afsedda fotbatterierna
vid Svea artilleriregemente skulle organiseras som åkande
och i sammanhang dermed ett nytt åkande batteri vid nämnda regemente
uppsättas, samt slutligen att en ny trängbataljon skulle uppsättas
och förläggas till Norrland.

Att förslag härom böra å nyo föreläggas 1892 års Riksdag, lärer
vara en gifven följd af nämnda beslut, och torde, i öfverensstämmelse med
tillväga gåendet år 1891, det böra jemväl nu förutsättas, att förslagen
genomföras på två år eller under åren 1893 och 1894.

Det synes mig emellertid af behofvet påkalladt, att utöfver nämnda
förslag framställning aflåtes till Riksdagen om antagande jemväl af de
öfriga i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 4 i denna
månad omnämnda förbättringar i landets härväsende, hvilka äro af den
största vigten. Dit räknar jag förslagen om inrättande af fördelningsintendentsbefattningar,
om organiserandet af en fästningsartillericorps
å Karlsborg samt slutligen om anvisande af förökadt anslag till volontärskolor.
De härför erforderliga anslag uppgå, enligt den utredning,
jag vid föredragning af frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens
4:de hufvudtitel för år 1893 skall lemna, till 452,206 kr. Och
då kostnaden för de öfriga föreslagna åtgärderna, deri inberäknadt utgifterna
för beväringens ökade öfningar, uppgår till 3,202,828 kr., komme
skilnaden i kostnad för de förbättringar i försvaret, som sistlidet år
ifrågasattes, och dem, som nu synes mig böra vidtagas, att uppgå till
allenast 217,618 kr.

Hvad angår de ändringar i värnpligtslagen, som af meranämnda
beslut påkallas, torde vara klart, att 1891 års proposition i ämnet under
nuvarande förhållanden bör läggas till grund för den framställning,
som torde böra till Riksdagen aflåtas, och att sålunda af de ändringsförslag:,
som i as: den 4 i denna månad förordat, de, som stå i omedelbart
sammanhang med eller äro föranledda af komxterades förslag till
ny härordning, icke kunna komma i fråga, att göras till föremål för
nådig proposition. Sådana äro förslagen till ändring af §§ 5, 7, 19,
22, 25, 31 och 41. Hvad deremot beträffar förslagen om ändring i

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2. 3

§§ 14, 16 och 17 är det visserligen sant, att ändring i dessa §§ motsvarande
den, som jag den 4 i denna månad förordat, icke ifrågasattes
vid sistlidne riksdag; men då, såsom lätt inses, de lättnader i värnpligtstungan,
som genom omförmälda förslag äro afsedda att inträda,
torde vara lika nödvändiga i det fall, att komiterades härordningsförslag
ej varder lag, lära alltså meranämnda ändringsförslag böra upptagas
jemväl i den nya propositionen om ändring i värnpligtslagen.

Beträffande åter värnpligtsförhållandena inom Gotlands län torde,
med anledning af den vid sistlidne riksdag i ämnet väckta motion, annan
ändring i de derom gällande bestämmelser än den, som sistlidne år ifrågasattes,
nu ej böra föreslås. Att på annat sätt än nu är fallet fördela öfningstiden
synes mig mot de skäl, som af chefen för generalstaben till förmån
för den bestående ordningen härutinnan blifvit andragne, icke kunna ifrågasättas,
och lika litet torde de gotländske sjömanshusskrifne värnpligtiges
öfverflyttning till flottan kunna ur militära skäl försvaras.. Men då de gotländske
värnpligtige sålunda skulle, äfven efter det öfningstiden blifvit
lika för alla, komma uti en i viss mån sämre ställning med afseende
å den dem åliggande värnpligtsbörda än landets öfrige värnpligtige,
torde lämpligen de dem till gengäld förunnade förmåner i fråga om
tiden för tjenstetidens början och tjenstskyldighetens begränsning till
Gotlands län böra bibehållas.

Deremot anser jag en utaf chefen för generalstaben i samma
ämne gjord framställning vara förtjent af understöd. I sin uti mitt
anförande till statsrådsprotokollet för den 4 i denna månad omnämnda
skrifvelse har bemälde chef nemligen påpekat, att enligt § 53 värnpligtslagen
i dess nuvarande lydelse skall, innan 2:dra uppbådet får
uppkallas, hela det första uppbådet och således den, om mobilisering
inträffar på våren, helt och hållet oöfvade lista klassen förut vara inkallad;
och då detta stadgande, såsom lätt inses, vid mobilisering kan
leda till väsentliga olägenheter, i ty att af det i sig ej talrika befälet
en del måste afses till inöfvande af nämnda, tills vidare för försvaret
alldeles onyttiga klass, hemställer chefen för generalstaben, att stadgandet
i fråga må ändras derhän, att andra uppbådet ej må inkallas förr,
än de klasser af första uppbådet, som undergått åtminstone första årets
öfning, blifvit uppfordrade. Som jag redan antydt, är jag ense med
chefen för generalstaben i fråga om olävnpligheten af berörda stadgande;
och då numera jemväl å fastlandet skulle komma att förefinnas två uppbåd
af beväringen, torde lämpligen bestämmelserne rörande dessa uppbåds
inkallande böra blifva lika för fastlandet och Gotland och sålunda
nyssnämnda, särskildt för Gotland gällande stadgande böra bortfalla.

4

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Broposition N:o 2.

Värnpligt och
värnpligtsålder.

Slutligen ber jag att få erinra, att då Riksdagen sistlidne år afslog
förslaget om förändrad lydelse af 1 § värnpligtslagen, enligt
hvilken värnpligten för framtiden skulle komma att räcka till och med
det 40:de lefnadsåret, men samtidigt antog förslaget till ändring af §
27, deri, med hänsigt till nyssnämnda i § 1 intagna bestämmelse om
värnpligtens utsträckning för samtlige värnpligtige, den förut gällande
föreskriften, att de, som tillhöra flottans reserv, skola i densamma qvarstå
utöfver värnpligtstiden till och med det år, de fylla 40 år, blifvit
utesluten, sistnämnda föreskrift i och med den åt Riksdagens beslut
lemnade sanktion upphört att gälla. Det hade under sådana omständigheter
kunnat ifrågasättas, att sanktion åt Riksdagens beslut bort vägras,
men ansåg jag så mycket mindre skäl dertill föreligga, som i dylikt
fall de öfriga af Riksdagen beslutade, ur försvarets synpunkt ej ovigtiga
förändringarne i värnpligtslagen jemväl kommit att förfalla och det i
hvarje händelse var att förutse, att frågan om utsträckt värnpligt för samtlige
värnpligtige inom den närmaste framtiden komme att återupptagas.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, som
finner utdrag af statsrådsprotokollet i landtförsvarsärenden för den 4 i
denna månad jemväl böra fogas till den framställning till Riksdagen,
som kan blifva en följd af hvad jag nu yttrat,

att Kongl. Maj:t täcktes

dds, med gillande af de förslag till förändringar
i och förstärkning af landets gällande försvarsorganisation,
som jag nu framstält, uppdraga åt mig att,
vid föredragning af frågan om reglerandet af utgifterna
under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1893,
gorå de framställningar, som för förslagets genomförande
under nämnda år kunna finnas erforderliga, och
dels föreslå Riksdagen att besluta, att nedannämnda
§§ i värnpligtslagen den 5 juni 1885 skola erhålla
följande förändrade lydelse:

§ I Hvarje

svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,
under hvilket han fyller tjuguett år, till och med det, under hvilket
han fyller 40 år.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

k

o

§ 3. mom. 1.

1. Värnpligten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen
delas i första och andra uppbådet. Tjenstetiden är åtta år i första
och derefter fyra år i andra uppbådet.

§ 6.

Äfven före det år, värnpligten inträder, må yngling anmäla sig till
inskrifning och dervid uppgifva den truppafdelning eller flottans station,
hvilken han vill tillhöra. För bifall härtill fordras, att han är till krigstjenst
duglig och i öfrigt lämplig till den tjenst, hvartill han anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess åtta år förflutit från
och med det år, då han fylde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpligtige gäller i tillämpliga delar
för de enligt denna. paragraf inskrifne, äfven innan de i värnpligtsåldern
inträdt.

§ 14.

Vid inskrifningsförrättning är med imdantag af den, som är å sjömanshus
inskrifven eller tillhör lots- och fyrinrättningarna med lifräddningsanstalterna,
hvarje till densamma inkallad värnpligtig skyldig att
personligen inställa sig; dock att vederbörande inskrifningsnämnd må
kunna, der omständigheterna sådant påkalla, utan personlig inställelse
inskrifva den, som vid tiden för förrättningen har fast anställning utomlands
eller derstädes uppehåller sig för idkande af studier eller utbildning
i sitt yrke och tillika i den ordning, Konungen föreskrifver, styrker,
att han är till krigstjenst duglig.

Till inskrifningsförrättning skola vederbörande tjenstemän införskaffa
de värnpligtiges prestbetyg.

Efter inskrifningen erhåller den värnpligtige en inskrifningsbok,
hvaruti skall af vederbörande befäl antecknas hvad som beträffande hans
värnpligt är af vigt att kunna styrka, såsom fullgjord tjenstgöringskyldighet
m. m. dylikt,

Beväring och
landtstorm.

Tidigare inskrifning
kan
medgifvas.

Personlig inställelse
och
mottagande af
inskrifningsbok.

6

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

Uppskof med
inskrifning.

Uppskof med
tjenstgöring
genom inskrifningsmyndighet.

§ 16-

1. Uppskof med inskrifning till nästföljande års inskrifningsförrättning
kan medgifvas värnpligtig, som af en eller annan möjligen
öfvergående anledning, såsom tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling
eller dylikt, vid inskrifningsförrättningen befinnes till tjensten oförmögen
eller olämplig.

2. Sådant uppskof kan ock meddelas ende arbetsföre sonen, sonsonen
eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader, farfader, morfader
eller till enka eller ogift qvinna, enda arbetsföre fostersonen till
orkeslös eller vanför fosterfader eller till fostermoder, äfvensom ende
arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller vanföra faderlösa
syskon, dock endast såvida sagda föräldrar, far- eller morföräldrar eller
fosterföräldrar eller syskon äro af hans arbete för sitt uppehälle beroende
och med honom sammanbo.

3. Förefinnes anledning till befrielse enligt denna § ännu vid inskrifningsförrättningen
det år, under hvilket den värnpligtige fyller sitt
tjugufjerde lefnadsår, frikallas han under fredstid från värnpligtens fullgörande
i beväringen.

§ 17-

1. Uppskof med den i § 27 omförmälda tjenstgöring vid hären
eller flottan under fredstid kan till det år, under hvilket värnpligtig fyller
tjugutvå år, medgifvas:

a) värnpligtig, som idkar studier och styrker sig behöfva sådant
uppskof för afslutande af redan fortskriden lärokurs;

b) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjömanshusdirektionen
är förhyrd för längre resa å handelsfartyg och som
till följd deraf icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan fortvarar,
inställa sig;

c) annan värnpligtig så vidt giltiga skäl för uppskofvets beviljande
pröfvas vara anförda, såsom att han sjelf förvaltar och brukar honom
tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom tillhörig handels-, fabrikseller
annan industriel rörelse samt vid inskrifningsförrättningen befinnes
af en eller annan anledning icke hafva varit i tillfälle att på lämpligt
sätt ordna om fastighetens eller rörelsens skötande under den tid, han
för sin militära tjenstgöring skulle blifva frånvarande.

Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

7

2. Uppskof till näst följande år med den i § 27 föreskrifna tjenstgöring
under 2:dra tjensteåret må beviljas i den ordning, Konungen
bestämmer.

3. Har sådant förhållande, som omnämnes i § 16 mom. 2 inträdt
för värnpligtig efter undergången inskrifning, må i den ordning, Konungen
bestämmer, uppskof med föreskrifven tjenstgöring eller entledigande
från redan påbörjad dylik honom beviljas. Önskar värnpligtig förnyadt
uppskof, åligger det honom att vid nästinfallande inskrifningsförrättning
inställa sig inför behörig mskrifningsmyndighet; och skola dervid å
honom tillämpas bestämmelserna i § 16 mom. 3.

§ 27.

1. Värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin
utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken tjenstgöring
skall fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt flottan
under det första året, men vid fotfolket och trängen under två år med
sextioåtta dagar under det första året och tjugutvå dagar under det
derpå följande.

2. Från all öfning i fredstid befrias:

a) de i 25 § mom. 1 b omförmälde värnpligtige.

b) värnpligtig, som styrker att han vid ingången af det år, då han
fyller tjuguett år, antingen varit vid sjömanshus inskrifven minst fyra
år och deraf under minst tolf månader haft anställning i utrikes sjöfart
eller ock efter inskrifning å sjömanshus såsom eldare eller maskinist
under minst ett år varit i dylik befattning använd, med skyldighet likväl
att för åtnjutandet af sådan befrielse tillhöra flottans reserv under hela
sin värnpligtstid.

§ 28.

1. Då rikets försvar det kräfver, må Konungen efter statsrådets
hörande till tjenstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller de större
eller mindre delar deraf, som finnas behöfliga.

2. Derest i anseende till krig eller fara för krig det för rikets
försvar finnes nödigt, att äfven beväringens andra uppbåd, eller någon
del deraf i skilda orter eller vid olika vapen, inkallas, må Konungen
derom förordna, sedan han statsrådet hört och, såvida Riksdagen ej är

Uppskof med
tjenstgöring
genom annan
myndighet.

Viirnpligtigs

utbildnings tid.

Uppbåd till
tjenstgöring.

Värnpligtig,
som tillhört
härens eller
flottans stam.

8 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Proposition N:o 2.

samlad eller inom trettio dagar sammanträda skall, låtit riksdagskallelse
utfärda.

3. Utom de förenade rikenas gränser må beväringens första uppbåd
vid hären användas endast till rikets försvar, och efter det att
statsrådet blifvit hördt samt riksdagskallelse utfärdats. Utan Riksdagens
medgifvande må beväringens andra uppbåd vid hären icke användas
utom de förenade rikenas gränser.

§ 33 mom. 2 och 3.

2. För den i hären inskrifne värnpligtige, som tillhör beväringens
första uppbåd, gäller dessutom:

a) att, om han vill för längre tid än två månader vistas utom kompaniområdet,
anmälan derom skall före afresan göras hos vederbörande
kompanibefäl;

b) att, vid afflyttning till annat kompaniområde för att der mantalsskrifvas,
han är pligtig derom göra anmälan, så väl före afflyttningen
hos det kompanibefäl, hvarunder han förut stått, som ock, inom en
månad efter ankomsten till den nya boningsorten, hos närmaste befäl
vid det kompani, inom hvars område han inflyttat.

3. Den hvilken enligt § 27 mom. 2 tillhör flottans reserv, så ock
annan värnpligtig vid flottan, som är inskrifven å sjömanshus och tillhör
första uppbådet, är skyldig att, då han flyttar från ett sjömanshus till
annat, derom göra anmälan hos kompanibefälet vid så väl det ena som
det andra af de kompaniområden, inom hvilka dessa sjömanshus äro
belägna, men, derest han upphör att vara vid sjömanshus inskrifven,
skall dylik anmälan göras dels hos kompanibefälet vid det kompaniområde,
inom hvilket det sjömanshus är beläget, der han senast varit inskrifven,
dels hos befälet vid det kompani, inom hvars område han är
bosatt; börande sålunda föreskrifna anmälningar ske senast en månad,
efter det ombyte af eller afgång från sjömanshus egt rum.

Första uppbådet tillhörande värnpligtig vid flottan, hvilken icke är
vid sjömanshus inskrifven, vare underkastad de i mom. 2 gifna bestämmelser
rörande anmälan vid tillfällig vistelse utom kompaniområdet eller
vid aflyttning.

§ 34.

Den som innehaft anställning vid härens eller flottans stam under
minst två år, anses hafva fullgjort sin beväringsöfning, men skall efter

9

Bil. till Kongl. Majrfs nåd. Proposition N-.o 2.

erhållet afsked, så länge han i följd af sin värnpligt qvarstår i beväringen,
tillhöra dess första uppbåd.

§ 52.

De särskilda bestämmelserna i § 27 mom. 1 angående de värnplig- öfmngstiden.
tiges öfningstid skola endast efter hand tillämpas, på det sätt att

vid rytteriet, artilleriet och ingeniörtrupperna samt flottan

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande
första årsklassen, öfvas i trettiosex dagar och under år 1887. värnpligtige,
tillhörande andra årsklassen, med undantag af de å sjömanshus
inskrifne, i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i trettioåtta dagar,

under åren 1891 och 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen,
öfvas i fyratio dagar; och

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, öfvas i
sextiosex dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft; samt
vid fotfolket och trängen

under hvartdera af åren 1887 och 1888 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjuguen dagar och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen i femton dagar;

under hvartdera af åren 1889 och 1890 värnpligtige, tillhörande

första årsklassen, öfvas i tjugutre dagar och värnpligtige, tillhörande

andra årsklassen, i femton dagar;

under åren 1891 och 1892 värnpligtige, tillhörande första årsklassen,
öfvas i tjugufem dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen,
i femton dagar; och

under år 1893 värnpligtige, tillhörande första årsklassen, , öfvas i
fyratiofyra dagar och värnpligtige, tillhörande andra årsklassen, i femton
dagar;

hvarefter stadgandet i § 27 mom. 1 träder i kraft.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1892. 1 Sami. 1 Afä. 2 Käft.

2

10

Sil. till Kongl. Maj.-ts nåd. Proposition N:o 2.

§ 53.

Denna lag skall af invånarne i Gotlands län tillsvidare tillämpas
med den olikhet i afseende å tiden och sättet för värnpligtens fullgörande:

a) att värnpligten för invånare i Gotlands län inträder vid början
af det kalenderår, under hvilket han fyller nitton år, och fortfar till och
med det, under hvilket han fyller trettioåtta år;

b) att den värnpligtige är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att
för sin utbildning tjenstgöra under fredstid i nittio dagar, hvilken tjenstgöring
skall fullgöras under tre på hvarandra följande år med sextiosex
dagar under första samt tolf under hvartdera af de båda följande åren;
dock att under år 1892 första årsklassen öfvas allenast trettio dagar
och under år 1893 fyrtiotvå dagar; samt

c) att så väl under fred som i krigstid de värnpligtige i Gotlands
län skola vara befriade från tjenstgöring utom länets område.

Der för tillämpning af de i denna paragraf gifna särskilda föreskrifter
rörande värnpligtens utgörande i Gotlands län erfordras undantag
i ett eller annat hänseende från öfriga i denna lag gifna bestämmelser,
eger Konungen derom förordna.

Uppå tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter
täcktes Hans Kongl. Höghet Kronprinsen Regenten
gilla och godkänna hvad departementsschefen sålunda
yttrat och hemstält; och skulle nådig proposition, angående
ändring i vissa delar af värnpligtslagen den 5
juni 1885, sådan den finnes detta protokoll bilagd,
till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo
Gustaf Pauli.

Stockholm, tryckt hos K. X. Beckman, 1892.