Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 4o5.
därvid träffats överenskommelse om eu tilläggsartikel till sagda konvention
av nu angiven innebörd, föreslog Kungl. Magt genom proposition
den 6 mars 1917 nämnda års riksdag att med godkännande av
tilläggsartikeln och under förutsättning, att densamma bleve i behörig
ordning ratificerad, för sin del antaga förslag till lag om ändrad lydelse
av §§ 5, 7, 12, 13, 17 och 18 i lagen om rikets mynt den 30 maj
1873. Denna proposition bifölls av riksdagen. Sedan tilläggsartikeln
ratificerats, utfärdades den 10 april 1917 författning i ärendet.
''Under senaste tiden har emellertid rnvntdirektören gjort framställning
av innebörd att för tillgodoseende av behovet utav skiljemynt
med de myntvärden, till vilka silvermynt nu präglas, vissa jämkningar
eller ändringar borde vidtagas jämväl i de beträffande silverskiljemynten
gällande bestämmelserna. Innan något beslut i ena eller andra riktningen
kan fattas i denna fråga, måste densamma göras till föremål för ingående
överläggningar med de danska och norska regeringarna. Förberedande
åtgärder för inledande av förhandlingar i frågan hava redan vidtagits,
men givetvis kunna ej dessa förhandlingar hinna slutföras inom sådan
tid. att något resultat kan föreläggas den nu samlade riksdagen. Därest
det emellertid vid blivande utredningar och överläggningar skulle befinnas
lämpligt att i ett eller annat avseende göra ändring i nu gällande
föreskrifter, torde det vara önskligt, att erforderliga bestämmelser härutinnan
må kunna utfärdas så snart något hinder därför icke möter i
konventionen med våra grannländer. Jag har därför låtit inom finansdepartementet
upprätta förslag till lag om visst undantag från bestämmelserna
i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 av följande innehåll:
Utan hinder av vad i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 stadgas, äger
Konungen låta till de i §§ 6 och 7 av nämnda lag angivna namnvärden prägla
skiljemynt av den vikt och med den metalliska sammansättning, varom överenskommelse
kan komma att träffas med Danmark och Norge.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, samt gäller till
den 1 april 1919.
Fullmäktige i riksbanken, vilka beretts tillfälle att avgiva utlåtande
över förslaget, hava förklarat sig icke hava något att erinra mot detsamma.
Under åberopande av vad jag härovan anfört får jag därför hemställa,
att Kungl. Maj:t ville i proposition föreslå riksdagen att antaga