Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 425

Proposition 1918:425

Antal sidor
6
riksdag
tvåkammaren
kammare
session
lagtima

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

PDF

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 425.

1

Nr 425.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
förhöjt statsbidrag till vissa alkoholistanstalter; given
Stockholms slott den 10 maj 1918.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att, utan hinder av de utav riksdagen godkända grunder för åtnjutande
av statsbidrag från det på extra stat för år 1918 upptagna
förslagsanslaget av 175,000 kronor till bidrag till erkända och enskilda
alkoholistanstalters driftkostnader, av samma anslag må beträffande år
1918 utgå ett tilläggsbidrag med högst en krona för vårddag enligt i
statsrådsprotokollet angivna grunder till sådana anstalter, vilka erkänts
som allmänna enligt 2 § i lagen om behandling av alkoholister den 30
juni 1913.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 384 käft. (Nr 425.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 425.

Utdrag av protokollet övei'' civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10
maj 1918.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsminstern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

För vartdera av åren 1916—1918 har riksdagen på Kungl. Maj:tsförslag
beviljat anslag på extra stat för bestridande av statens bidrag
till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader. Berörda
anslag, som givits förslagsanslags natur, bestämdes för år 1916 till
125,000 kronor samt för vartdera av de senare åren till 175,000 kronor.

Genom kungörelse den 27 oktober 1916 (sv. förf.-saml. nr 470)
har Kungl. Maj:t i enlighet med av riksdagen prövade grunder föreskrivit
villkor och bestämmelser för åtnjutande av bidrag från ifrågavarande
anslag att gälla tillsvidare, så länge anslag för ändamålet beviljas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 425. 3

Enligt bestämmelserna i nämnda kungörelse kunna erkända anstalter
för vård av alkoholister ävensom enskilda dylika anstalter, vilka äro
ägnade att på tillfredsställande sätt bereda sådan vård, komma i åtnjutande
av statsbidrag till sina driftkostnader beträffande vårdade personer,
för vilka vårdavgiften ej överstigit 3 kronor för dag.

Statsbidraget utgår till erkänd alkoholistanstalt

med högst 1 krona 50 öre för dag och sådan person, som vårdats
å anstalten på grund av förordnande enligt lagen om behandling av
alkoholister, samt

med högst 1 krona 25 öre för dag och person, som vårdats å
anstalten enligt 26 § av samma lag.

Till enskild alkoholistanstalt utgår bidraget med högst 1 krona för
dag och person, som vårdats å anstalten.

Dessutom stadgas emellertid, att till erkänd eller enskild alkoholistanstalt,
som åtnjutit statsbidrag till sina driftkostnader för år 1915,
statsbidraget må för åren 1917 och 1918, därest detsamma enligt ovan
angivna grunder skulle belöpa sig till lägre belopp, utgå med för år
1917 80 procent och för år 1918 70 procent av bidraget för år 1915.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har Kungl.
Maj:t upptagit ifrågavarande anslag till samma belopp för år 1919 som
för innevarande år eller således till 175,000 kronor. Någon ändring i
grunderna för statsbidragets utgående har ej heller blivit ifrågasatt.

I en den 6 maj 1918 inkommen skrivelse har nu socialstyrelsen
gjort framställning om beredande av förhöjt statsbidrag till vissa alkoholistanstalter
under år 1918. Till stöd för denna framställning anföres
följande:

»Den särskilt under senaste tiden våldsamma stegringen i de allmänna
levnadsomkostnaderna har föranlett styrelsen att taga i övervägande, huruvida
icke alkoholistanstalterna borde under kristiden beredas kraftigare understöd
från statens sida. Det ligger i sakens natur, att alkoholistanstalterna måste på
ett kännbart sätt drabbas av särskilt de höga livsmedelspriserna. De muntliga
och skriftliga framställningar, som på sista tiden gjorts hos styrelsen från anstaltshåll
i förevarande avseende, bära ock vittne om, att oro uppstått hos anstalternas
styresmän för anstalternas framtida bestånd. En sådan oro synes
desto mer motiverad, som livsmedelspriserna visa tendens att stegras i allt
hastigare tempo. Enligt styrelsens fortlöpande levnadskostnadsundersökningar
hava från krisens början till och med mars månad 1918 de allmänna levnadskostnaderna
i sin helhet ökats med 103 procent och särskilt kostnaderna för
livsmedel, lyse och bränsle med icke mindre än 135 procent. Av dylika siffror
är det tydligt, att alkoholistanstalterna löpa risken att få sin ekonomiska ställning
fullständigt äventyrad. Yisserligen kan det tänkas, att merkostnaden i sin
helhet lägges på vårdavgifterna, som i regel bäras av kommuner och enskilda.

Socialstyrelsen.
.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 425.

Eu alltför kraftig höjning av dessa avgifter synes emellertid icke tillrådlig, enär
det kan befaras, att vederbörande härigenom skola avskräckas från vidtagande
av interneringsåtgärder i önskvärd omfattning. Med avseende å vårdavgifternas
storlek må anföras, att dessa avgifter vid tidpunkten för fastställande av nuvarande
grunder för bidrag till alkoholistanstalternas driftkostnader i allmänhet
torde hava utgått med ungefär 1 krona per vårddag. Då statsbidragets belopp
enligt samma grunder allt efter anstalternas karaktär och interneringens art
växlade mellan 1 krona och 1 krona 50 öre, kom sålunda tidigare drygt halvparten
av vårdkostnaden på staten. Sedermera hava vårdavgifterna vid de äldre
anstalterna i en del fall blivit höjda och vid de nyinrättade anstalterna hava
vårdavgifterna genomgående satts betydligt över angivna belopp, 1 krona per
vårddag, och uppnå i vissa fall maximibeloppet för rätten att erhålla statsbidrag
eller fulla 3 kronor per vårddag. Det är sålunda uppenbart, att den inbördes
proportionen mellan de delar av vårdkostnaden, som falla å ena sidan på staten
och å andra sidan på kommuner eller enskilda, redan undergått en väsentlig
förskjutning, innebärande en ökad ekonomisk belastning för de sistnämnda. Av
nu angivna anledningar anser socialstyrelsen det vara skäligt, att staten lämnar
alkoholistanstalterna ett förhöjt bidrag till deras driftkostnader. I själva verket
torde ock en dylik mellankomst från statens sida vara nödvändig för att icke
anstalterna skola nödgas helt nedlägga sin verksamhet.

Styrelsen har närmast tänkt sig, att den hjälp, som sålunda här ifrågasättes,
skulle hava karaktären av tillfälligt kristidsbidrag och bland annat med
hänsyn till de oberäkneliga förhållandena å livsmedels- och övriga här ifrågakommande
områden bestämmas för ett år i sänder och tillsvidare endast för
innevarande år.

Såsom ovan framhållits, äro de äldre anstalterna, som voro i verksamhet
redan innan omläggningen av alkoholistvården ägde rum, för innevarande år
garanterade ett statsbidrag av 70 procent av 1915 års bidrag, oberoende av
beläggning och antal vårddagar. För de äldre anstalternas vidkommande kommer
i anledning av denna förmånsställning och med hänsyn jämväl till den över
huvud ringa beläggningen å dessa anstalter saken i allmänhet ställa sig så, att
det så gott som genomgående blir fördelaktigare för dem att uppbära det sålunda
garanterade beloppet än ett efter antalet vårddagar beräknat statsbidrag, även
om detta, såsom styrelsen här nedan föreslår, skulle ökas med en krona per
vårddag. Detta synes sålunda obetingat gälla följande i verksamhet ännu varande
äldre anstalter, nämligen Yemdalen, Kurön, Rönneholm (delvis apterad för annan
vårdverksamhet), Härnö och Håkanstorp. Beträffande Björknäsanstalten åter synes
det vara i viss mån tvivelaktigt, huruvida det blir fördelaktigare att använda
den ena eller andra beräkningsmetoden. Av ovannämnda anstalter är endast
Yemdalen erkänd såsom allmän enligt 2 § i lagen om behandling av alkoholister.
Alla de övriga äro enskilda anstalter. Emellertid torde det finnas utsikter att jämväl
Björknäsanstalten söker dylikt erkännande. Några nya enskilda anstalter hava
icke tillkommit sedan alkoholistvårdens omläggning. För de enskilda anstalterna
kan därför frågan om kristidshjälp under innevarande år icke sägas vara aktuell.
Styrelsen anser sig därför ej heller nu böra framlägga förslag om förhöjt statsbidrag
till nyssnämnda anstalter. Den ifrågavarande garantin, som gällt under
de tre första övergångsåren, upphör emellertid med innevarande år. Skulle de
nuvarande förhållandena fortfara även nästa år eller måhända än mera skärpas,
synes man därför böra räkna med, att motsvarande tilläggsbidrag måste beredas
jämväl ifrågavarande anstalter.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 425.

5

För de erkända anstalterna — dylika anstalter finnas numera vid Vemdalen,
Salbohed, Vintersbo, Gunnarskog, Lerjeholm (börjat verksamheten den 1 maj
1918) och Eolshäll (alkoholistvårdsverksamheten tillsvidare uppskjuten) — vilka
samtliga med undantag av Vemdalen äro nya och för vilka sålunda någon garanti
i fråga om bidragsbeloppet icke förefinnes, skulle däremot ett tilläggsbidrag äga
stor betydelse.

I fråga om tilläggsbidragets belopp har socialstyrelsen ansett sig böra
föreslå en krona pr vårddag för såväl tvångsinternerade som enligt 26 § i lagen
å anstalt intagna. Då det nuvarande statsbidraget utgör för de förra 1 krona
ÖO öre pr vårddag och för de senare 1 krona 25 pr vårddag, skulle därför förhöjningen
bliva i förra fallet 67 procent och i senare fallet BO procent, sålunda
väsentligt understigande stegringen i livsmedelspriser och allmänna levnadsomkostnader.

Med den nuvarande beläggningen å dessa anstalter skulle statens kostnad
för ifrågavarande tilläggsbidrag stanna under 10,000 kronor och, även om de internerades
antal skulle komma att ökas, är det dock knappast antagligt, att berörda
kostnad skulle överstiga 20,000 kronor. Såsom ovan framhållits, har för
såväl år 1917 som innevarande år anvisats ett förslagsanslag av 175,000 kronor
att utgå som bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader.
Som bidrag till dylika kostnader under år 1917 har emellertid utbetalts endast
något över 60,000 kronor eller knappast mer än en tredjedel av hela anslaget.
Även om sålunda det föreslagna tilläggsbidraget skulle tagas från årets anslag
för berörda ändamål, något som synes mest naturligt, vore det därför att antaga,
att anslaget i allt fall skulle visa sig vara mer än tillräckligt.

I sammanhang härmed må erinras, att Kungl. Maj:t i proposition, nr 338,
till innevarande års riksdag föreslagit, att statsanstalten för alkoholistvården förflyttas
från Venngarn till Salbohed. Härigenom skulle icke endast statsanstaltens
vårdkapacitet reduceras från 100 till 35 platser utan även den nuvarande
Salbohedsanstalten försvinna som erkänd anstalt. Vid sådant förhållande måste
det anses vara av synnerlig vikt, att vårdmöjligheterna vid de övriga erkända
anstalterna bibehållas och att därför dessa anstalter så långt möjligt beredas
ekonomisk hjälp att övervinna kristidens svårigheter, enär det eljest kan befaras,
att alkoholistvården ställes utan anstalter. Även ur angivna synpunkt är det
därför angeläget, att de erkända alkoholistanstalterna beviljas ett särskilt kristidsunderstöd,
men även om nämnda förslag att förflytta statsanstalten till Salbohed
icke skulle vinna riksdagens godkännande, är det likväl nödvändigt, att
någonting göres från statens sida att lätta alkoholistanstalternas kristidsbekymmer.
Med avseende härå vill styrelsen slutligen erinra, dels att riksdagen på
Kungl. Maj:ts förslag redan beviljat 100 procent förhöjning av statsbidragen till
lungsotssanatorierna, dels ock att Kungl. Maj:t i proposition, nr 302, till årets
riksdag föreslagit motsvarande förhöjning i statens bidrag till driftkostnaderna vid
kustsanatorierna.»

Med åberopande av vad sålunda anförts bär socialstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att, utan hinder av
de utav riksdagen godkända grunder för åtnjutande av statsbidrag från
det i riksstaten för år 1918 upptagna extra förslagsanslaget av 175,000
kronor till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkost Bihang

till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 384 käft. (Nr 425.) 2

Departements chefen.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 425.

nåder, ett särskilt kristidstillägg må av samma anslag utgå för driftkostnaderna
under år 1918 vid de alkoholistanstalter, som erkänts som
allmänna enligt 2 § i lagen om behandling av alkoholister, skolande
detta tillägg utgöra en krona för varje vårddag, för vilken bidrag
erhålles enligt tidigare av riksdagen godkända grunder.

Vad socialstyrelsen i föreliggande ärende anfört i fråga om nödvändigheten
av att staten genom ökat bidrag sätter ifrågavarande anstalter
i stånd att bära de på grund av kristiden stegrade driftkostnaderna
finner jag väl motiverat. Då styrelsens framställning ej heller i
övrigt givit mig anledning till erinran, får jag därför, under åberopande
av vad styrelsen i ärendet anfört, hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att, utan hinder av de utav riksdagen godkända
grunder för åtnjutande av statsbidrag från det på extra
stat för år 1918 upptagna förslaganslaget av 175,000
kronor till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters
driftkostnader, av samma anslag må beträffande
år 1918 utgå ett tilläggsbidrag med högst en
krona för vårddag enligt ovan angivna grunder till
sådana anstalter, vilka erkänts som allmänna enligt
2 § i lagen om behandling av alkoholister den 30 juni
1913.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Ivar Brynolf.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.