KungI. Maj:ta nåd. proposition Nr 31

Proposition 1918:31 - urtima

- urtima

KungI. Maj:ta nåd. proposition Nr 31

l

Nr 31.

Kung]. Mnj:ts nådiga proposition till riksdagen angående nedsättning
av försäljningspriset för bränslekommissionens
ved; given Stockholms slott den 15 november 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
tinansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva, att bränslekommissionens vedlager må försäljas till de nedsatta
pris, som av Kungl. Maj:t prövas lämpliga med hänsyn till såväl
de ändrade förhållandena å bränslemarknaden som önskvärdheten av ett
lättande utav dyrtidens tryck, särskilt i fråga om de mindre bemedlade.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
Kung], nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 30 käft. (Nr 31.) 1

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 31-.

BräntUkoni missionens tillkomst.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 november
1918.

N ärvarande:

Elans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellneji.
Statsråden: Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter: -

Utbrottet av det krig, som nu synes närma sig sitt slut, medförde
så småningom i vårt land sådana svårigheter i fråga om bränsleanskaffningen,
att ett statligt ingripande för desammas bekämpande blev oundvikligt.
Till en början lädes därvid den reglerande verksamheten i
händerna på ett flertal offentliga organisationer. Sålunda medgav Kungl.
Maj:t den 4 februari 1916, att inom industrikommissionen upprättades eu
bränslebesparings byrå. Den 5 maj samma år godkände Kungl. Maj :t vidare
statens livsmedelskommissions beslut att inrätta en denna kommission
tillhörande vedbvrå. Förordningen den 14 augusti nämnda år angående

3

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 31.

förbud mot användande av ved såsom bränsle vid industriella anläggningar,
kommunikationsinrättningar samt vissa allmänna verk och anstalter
hade ytterligare samma dag föranlett tillsättande av en fristående
statens bränslekommission för prövning av ansökningar om dispens från
författningens bestämmelser. Inom handelskommissionen har sedan den
2H januari 1917 arbetat eu särskild kolbyrå för frågor rörande kolimporten.
I detta sammanhang må slutligen erinras om torvkommittén
av den 14 januari 1916, vilken skulle hava att utreda och avgiva förslag
beträffande de åtgärder i olika hänseenden, som ytterligare kunde vidtagas
från statens sida för att främja produktionen och användningen
av bränsle, framställt av torv.

I samma mån som kolimporten minskades, kom man emellertid
till den uppfattningen, att mera ingripande åtgärder i fråga om bränsleanskaffningen
voro nödvändiga. Efter att hava erinrat hurusom man
måste räkna med. att Sverige måste inrikta sig på att täcka sitt
bränslebehov i stort sett med inhemska tillgångar, anförde till statsrådsprotokollet
den 16 april 1917 dåvarande chefen för finansdepartementet:
En uppgift av denna omfattning krävde målmedveten organisation
av alla de för ändamålet lämpade krafter, varöver landet
förfogade. Främst hade man vid uppgiftens lösning att lätta i sikte
hushållsbehovet av bränsle; detta befunne sig visserligen i avtagande,
när man gånge mot den varmare årstiden, men krävde av väl bekanta
anledningar omedelbara åtgärder, om man skulle kunna vara
rustad att med någon trygghet möta nästa vinter. Härtill komme
ytterligare transportväsendets och industriens oundgängliga bränslebehov,
som uppenbarligen måste täckas, om man ej ville utsätta
sig för de mest ödesdigra rubbningar i hela landets näringsliv, vittgående
arbetslöshet och starkt ökade livsmedelssvårigheter. I ett dylikt
läge, när snabba och målmedvetna åtgärder i ganska enastående omfattning
vore högst behövliga, kunde den förutvarande organisationen
av bränsleförvaltningen icke längre anses tillfredsställande. Det måste
skapas ett centralt organ, som kunde leda verksamheten efter enhetliga
principer, och till vilket alla övriga såväl tillfälliga som permanenta
statsinstitutioner med verksamhet på området komme i ett på förhand
bestämt förhållande. Endast på sådant sätt syntes man kunna få säkerhet
för, att erforderliga åtgärder vidtoges på lämpligt sätt, och utan att
eu dyrbar tid förspilldes.

Med bifall till en av departementschefen i anslutning till detta
anförande gjord hemställan, tillsatte Kungl. Maj:t ovannämnda dag,
den 16 april 1917, en ny statens bränslekommission, som i huvudsak

4

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 31.

övertog den verksamhet, vilken dittills i reglerande syfte bedrivits av
ovan berörda offentliga organisationer. Denna bränslekommissions närmaste
uppgift blev emellertid igångsättandet av en vedavverkning av
enastående omfattning för tryggande av landets bränslebehov.

Bränslekom missionens finansiering.

Givetvis erfordrades för den nya bränslekommissionens verksamhet
ett betydande rörelsekapital. Beträffande frågan huru detta skulle anskaffas,
anförde dåvarande departementschefen vid nyssberörda tillfälle
i huvudsak följande: I fråga om arbetslöner och andra direkta utgifter
för mänsklig och mekanisk arbetskraft måste naturligtvis kontantbetaluing
äga rum. Vidkommande däremot betalningen till skogsägare för
växande eller avverkad skog torde det i viss begränsning kunna ordnas
på sådant sätt, att statens kredit icke behövde tagas i anspråk genom
direkt upplåning hos allmänheten. Departementschefen tänkte sig, att
ägare av skog skulle befinnas villig att mottaga accepter å köpeskillingen,
vilka accepter borde förfalla till betalning helst så lång tid
framåt, att man kunde förvänta, att kronan återbekomme utläggen från
företag, som köpte veden, eller att i allt fall betalningen av köpeskillingen
för skog kunde äga rum med medel, som inflöte för den huggna
veden. Ett sådant handhavande av bränslekommissionens affärer förutsatte
emellertid bildandet av ett aktiebolag, däri staten inginge som
huvudsaklig delägare. Bolaget skulle naturligtvis upplösas i och med
det att bränslekommissionens verksamhet upphörde, och självfallet bleve
bolagets affärer statens och staten alltså ansvarig för bolagets hela affärsverksamhet.

Frågan om finansieringen av bränslekommissionens verksamhet
förelädes 1917 års riksdag genom en den 12 maj samma år dagtecknad
proposition nr 369. Till statsrådsprotokollet för nämnda dag
framhöll departementschefen hurusom, enligt av honom angivna beräkningar,
det rörelsekapital, som krävdes för bedrivandet av kommissionens
avverkningar, möjligen komme att överstiga 300 miljoner kronor.
1 anslutning härtill gjorde emellertid departementschefen vidare gällande,
att en kredit av denna storlek lämpligen icke borde för det dåvarande
ifrågasättas, samt att, genom anordningar av ovan antydd art, den kredit,
som borde äskas hos riksdagen, kunde begränsas till ett belopp av
50,000,000 kronor, vilket belopp i så fall närmast skulle användas till
de kontantbetalningar, som under alla förhållanden måste göras av
bränslekommissionen, nämligen betalningar till administration, till arbetare
och för transporter. Departementschefen erinrade slutligen, att
kostnaderna för administrationen borde här liksom vid all annan affärs -

5

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 31.

rörelse inräknas i priset på de försålda varorna, samt att de medel, som
för vedanskaffningen toges i anspråk, givetvis vore avsedda att i sin
helhet återbetalas, varemot frågan, huruvida ränta a desamma jämväl
skulle gäldas, torde få bliva föremål för framtida avgörande.

I ovanberörda proposition nr 369 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att dels ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp av högst 50,000,000
kronor att, i enlighet med av föredragande departementschefen angivna
grunder, användas för bränslekommissionens vedanskaffning under år
1917, dels ock medgiva, att av detta belopp finge för statens räkningtecknas
aktier intill ett belopp av 99,600 kronor i ett för sagda vedanskaffning
bildat aktiebolag.

Riksdagen anmälde i skrivelse den \''l juni 1917, nr 338, att riksdagen
antagit berörda förslag ävensom förklarat, bland annat, att stuteri
iklädde sig ansvaret för bolagets förbindelser.

Med anledning av vad sålunda förekommit, bildades den 9 juli
1917 det ifrågasatta bolaget under namn av Aktiebolaget Statsbräusle.
Bolagets ändamål angives i bolagsordningen vara att förvalta det rörelsekapital,
varöver bränslekommissionen förfogar, ävensom att för kommissionens
räkning men i eget namn uppbära kommissionen tillkommande
medel och verkställa utbetalningar, som föranledas av kommissionens
verksamhet. Aktiekapitalet utgör 100,000 kronor, tördelade på 1,000
aktier, varav 996 ägas av svenska staten. All utdelningsbar vinst, som
kan uppkomma av bolagets rörelse, tillfaller staten. \ id bolagets upplösning
erhåller enskild innehavare av aktie endast aktiens nominella
värde.

1 skrivelse den 15 februari 1918 anförde bränslekommissionen i
huvudsak följande: ''.

Den kredit, som ställts till kommissionens förfogande, hade i törsta
rummet använts vid sådana utbetalningar, vilka uppenbarligen måste
göras kontant, såsom arbetslöner och andra direkta utgifter för mänsklig
och mekanisk arbetskraft, varemot avverkad skog likviderats genom anvisningar,
ställda att betalas viss tid efter utfärdandet. Härigenom hade
det varit möjligt att för år 1917 hålla de direkta utgifterna inom ramen
för den av riksdagen lämnade krediten. Förfallotiden för nyssnämnda anvisningar
hade emellertid börjat inträda. För inlösen av de anvisningar,
som konime att förfalla under vårenjoch sommaren 1918, ävensom för
direkta utgifter under samma tid behövde kommissionen ytterligare
kredit. Till belysande av storleken utav denna kredit ville kommissionen
omnämna, att den beräknade att till den 1 maj 1918 hava anskaffat
ved för tillgodoseende av de nuvarande vedförbrukarnas behov

6

Kungl. \laj:ts nåd. proposition Nr 31.

intill den 1 januari 1920, samt att kommissionen, som''hade för avsikt
att låta den å många orter redan avsevärt inskränkta vedhuggningen
i huvudsak upphöra omkring den 1 maj 1918, beräknade, att kommissionens
lager av ved då skulle uppgå till omkring 12,000,000 kubikmeter.
1 ör större delen av den lagrade veden torde man icke kunna
förvänta någon betalning förrän påföljande vinter. Med beräkning att
utgifterna för värjo kubikmeter av den lagrade veden skulle uppgå till
omkring 12 kronor, skulle kommissionens utgifter under sommaren
komma att överstiga inkomsterna med omkring 144,000,000 kronor.
Utöver den redan anvisade krediten av 50,000,000 kronor skulle sålunda
ytterligare erfordras omkring 100,000,000 kronor.

Nämnda skrivelse anmäldes av mig inför Eders Kungl. Maj:t den
22 februari 1918, varvid jag under påpekande av att till kommissionens
förfogande ytterligare ställda medel borde i sinom tid till statsverket
återbetalas hemställde, att Kungl. Maj:t ville i proposition
föreslå riksdagen att för beredande av rörelsekapital för bränslekommissionen
under år 1918, att användas i enlighet med vad i anförande till
statsrådsprotokollet utvecklats, å tilläggsstat för år 1918 anvisa ett reservationsanslag
av 100,000,000 kronor.

Denna min hemställan blev av Eders Kungl. Maj:t bifallen; och
avläts i enlighet härmed eu med nr 117 betecknad proposition till
innevarande års lagtima riksdag.

I skrivelse den 20 mars 1918, nr 80, anmälde riksdagen, att propositionen
bifallits.

Emellertid visade det sig, att den kommissionen sålunda beviljade
krediten icke varit tillräcklig. I skrivelse den 27 nästlidne augusti
meddelade kommissionen, att densamma den 20 i nämnda månad disponerat
omkring 148,000,000 kronor av sitt rörelsekapital samt att kommissionen
under augusti, september och oktober månader hade att ytterligare
inlösa av densamma såsom likvid för ved utfärdade anvisningar å tillhopa
omkring 32,000,000 kronor, under det att för samma tid beräknades
inflyta, efter avdrag för administrationskostnader, 7,000,000 kronor.

I anslutning härtill ifrågasatte kommissionen att genom utställande och
diskontering av växlar å tillhopa 25,000,000 kronor anskaffa erforderliga
medel för inlösande av ovan sistberörda anvisningar.

Då riksdagen i sin förut om förmälda skrivelse av den 12 juni
1917 förklarat, att staten iklädde sig ansvaret för det då planerade och
sedermera bildade Aktiebolaget Statsbräusles förbindelser, och staten
alltså redan var betalningsskyldig för nämnda, av bolaget utfärdade
anvisningar, som kunde antagas till största delen vara diskonterade av

7

Kungl. Maj:tx nåd. /iroptmtion AV .i I.

riksbanken eller de enskilda bankerna, föranstaltade jag därom, att
det bankkonsortium, med vilket, enligt vad i Kung], Maj:ts proposition
den 31 maj 1918, nr 45(5, till Arets lagtima riksdag meddelats, avtal
träffats om kristidskoinmissionernas finansiering, åtog sig att diskontera
bolagets växlar ä tillhopa 25,000,000 kronor. Härigenom bereddes
sålunda bolaget möjlighet att infria av detsamma utställda anvisningar.

Enligt vad som meddelats mig har emellertid en upplåning av nu
angiven omfattning icke behövt tillgripas, utan har densamma inskränkt
sig till ett belopp av 10,000,000 kronor.

Då i anledning av eu i denna månad från bränslekommissionen
ingiven framställning Eders Kungl. Magt den 5 dennes fattat beslut om
avveckling av bränslekommissionens verksamhet, lärer någon vidare försträckning
av rörelsekapital åt bränslekommissionen icke vara erforderlig.

Bränslekommissionens vedlager den 1 oktober 1918 torde kunna
skattas till i runt tal 13,000,000 kubikmeter. För att kommissionens
affärer skola kunna, på sätt vid beviljande av kredit åt kommissionen
förutsatts, avvecklas utan förlust, erfordras, att priset å den av kommissionen
lagrade veden alltjämt hålles jämförelsevis högt. Emellertid hava
under senaste tiden väsentligt ändrade förhållanden inträtt å bränslemarknaden.
De sjunkande sjöfrakterna hava medfört lägre kolpriser
och dessa kunna väntas falla ytterligare. Givetvis återverkar detta i
sin ordning å bränsleprisen i övrigt. Att under sådana omständigheter
kommissionen skulle, endast för att kunna till fullo återbetala det erhållna
rörelsekapitalet, söka hålla vedprisen uppe, lärer enligt min mening
icke böra ifrågakomma. Det. torde tillåtas mig att i detta avseende
erinra, att bränslekommissionen själv i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t
den 1 innevarande november i fråga om försäljningspriset å kommissionens
ved framhållit, hurusom kommissionen vore medveten om, att
statens intresse att undgå förlust på vedanskaffningen kunde komma
att stå i motsättning till det lika viktiga eller till och med viktigare
allmänna intresset, att de på grund av kristiden och de extraordinära
förhållandena uppdrivna vedpriserna uedbragtes till en lägre nivå i
samma män, som kristidens tryck lättades.

Redan nu har emellertid bränslekommissionen i vissa fäll försålt
ved till pris, som ej täcker kommissionens egna kostnader. Jag åsyftar
här den ved, som för enskildas hushållsförbrukning tillhandahållits vederbörande
livsmedelsnämnder till nedsatt pris, och som av livsmedelsnämnderna
fått utlämnas med viss myckenhet till varje enskild person,
nämligen, vad angår bränsleåret 19171918, i Norrbottens län med 5

Deparit mentåchefen.

8

KungI. Maj:ts nåd proposition Kr 31.

kubikmeter, i Västerbottens län med 3 kubikmeter, i Jämtlands, Västernorrlands,
Gävleborgs och Kopparbergs län med 2 kubikmeter samt i
övriga delar av landet med 1 kubikmeter. De förluster, som för bränslekommissionen
uppkommer å dessa försäljningar, avsåg man att täcka
genom att vid vissa andra försäljningar betinga ett så mycket högre
pris. Detta lärer emellertid icke numera låta sig gorå. Givetvis bör
dock icke av sådan anledning bränslekommissionens försäljning av ved till
nedsatt pris under innevarande konsumtionsår erhålla eu minskad omfattning.
Tvärtom synes det mig, att man bör vidare fortgå å den inslagna
vägen och, särskilt då fråga är om hushålls ved till de mindre
bemedlade, genom väsentligt ökade försäljningar bereda lättnader i de
allmänna svårigheterna till följd av levnadskostnadernas stegring. Dessa
hava numera nått en sådan höjd, att stora delar av vårt folk befinna sig
invid eller rent av under existensminimum. Omfattande åtgärder hava av
statsmakterna redan vidtagits för lindrande av dyrtidens tryck, men den
hjälp, som lämnats, har dock tyvärr ej varit tillräcklig. Det synes mig
därför vara synnerligen önskvärt att till den stundande vintern med dess
ökade svårigheter åtminstone bränslet må kunna tillhandahållas till ett
någorlunda överkomligt pris.

Det torde ej låta sig göra att nu angiva de belopp, varmed nedsättning
av vedprisen bör ske, vare sig denna nedsättning föranledes
av de ändrade förhållandena å bränslemarknaden eller av önskan att
underlätta återgången till mera normala förhållanden på det ekonomiska
området i allmänhet, eller prisnedsättningen betingas av nödvändigheten
att träda direkt hjälpande emellan till lindrande av dyrtidens tryck. Åu
mindre kan man nu ens tillnärmelsevis fastslå storleken av den förlust,
som kan komma att tillskyndas staten i händelse nu antydda prisnedsättningar
företagas. Såsom i detta avseende belysande vill jag
emellertid omnämna, att ovanberörda försäljning av hushållsved under
bränsleåret 19171918 till ett pris av 10 kronor för prima björkved
och 8 kronor för prima barrved, allt per kubikmeter fritt barnvagn å
produktionsorten samt mot en medelfraktkostnad för leverans vid köparens
station av högst 4 kronor per kubikmeter, medförde en förlust av
i runt tal 10,000,000 kronor å försålda 1,800,000 kubikmeter. Under
förutsättning av i övrigt oförändrade principer för försäljningen av
hushållsveden beräknar bränslekommissionen med hänsyn till dels det
ökade antalet av nu uttagna vedkort och dels de väsentligt höjda fraktkostnaderna,
att förlusten på denna försäljning för det nu löpande
bränsleåret kommer att uppgå till cirka 25,000,000 kronor. Såsom jag
förut anfört finner jag det dessutom angeläget att bereda ytterligare

Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 31. 9

lindringar i de mindre bemedlades svårigheter genom försäljning i
väsentligt större omfattning äu hittills av hushållsved till nedsatt pris.
Härigenom skulle det belopp, vartill förlusten å ifrågavarande försäljning
kan beräknas uppgå, i motsvarande grad ökas.

Enligt vad jag förut yttrat läror det icke gärna kunna ifrågasättas
att täcka ens hela den förlust, som uppkommer å eu försäljning
av hushållsved i hittills beräknad omfattning, genom ökat pris å återstoden
av kommissionens vedlager. Därest en nedsättning av priset
även å annan ved än hushållsved vidtages, kommer uppenbarligen en sådan
åtgärd att medföra betydande förluster för statsverket. Att siffermässigt
angiva dessa torde dock icke för närvarande vara möjligt. På de skäl,
som jag förut andragit, anser jag emellertid, att dessa förluster, vilka i
varje fall icke torde kunna helt undvikas, uppvägas av de fördelar
för det allmänna, som en prisnedsättning innebär.

Då det vid de tillfällen, när riksdagen beviljat bränslekommissionen
kredit, förutsatts, att förskjutet rörelsekapital skulle återbetalas till
statsverket, eventuellt med ränta, synes det mig icke kunna ifrågakomma
att utan riksdagens hörande och samtycke företaga en sådan
nedsättning av priset å kommissionens ved, att därigenom rörelsekapitalets
återbetalande skulle i mera avsevärd omfattning omöjliggöras.

På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå den nu samlade urtima riksdagen medgiva,

att bränslekommissionens vedlager må försäljas till de
nedsatta pris, som av Kungl. Maj:t prövas lämpliga med hänsyn till
såväl de ändrade förhållandena å bränslemarknaden som önskvärdheten
av ett lättande utav dvrtidens tryck, särskilt i fråga om de mindre
bemedlade.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga litt. . . . vid detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Lidholm.

Bihang till urtima riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 30 höft. (Nr 31.) 2