Kungi. Maj:ts proposition nr 35

Proposition 1950:35

Kungi. Maj:ts proposition nr 35.

1

Nr 35.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
kraftöverföring från fastlandet till Gotland; given
Drottningholms slott den 13 januari 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Drottningholms slott den 13 januari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om
kraftöverföring från fastlandet till Gotland samt anför därvid följande.

I skrivelse den 29 september 1949 har vattenfallsstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen utverka beslut att styrelsen skall anskaffa
och anordna en likströmsöverföring mellan fastlandet och Gotland
samt att anskaffningskostnaderna skola bestridas med statsmedel utan förräntningsskyldighet.
Totalkostnaden beräknas till 9 500 000 kronor vid prisläget
hösten 1949 före krondevalveringen. Styrelsen har för ändamålet beräknat
ett belopp av 2 500 000 kronor för nästa budgetår.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 35.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

Styrelsen erinrar till en början att Gotland saknar för elektrisk kraftalstring
utbyggbar vattenkraft. Landskapets kraftförsörjning har hittills
baserats helt på kraft framställd medelst bränsle. Produktionskostnaden
blir därvid dels högre än för vattenkraft vilket dock delvis kompenseras
av mindre överföringsbehov dels beroende av de rätt fluktuerande bränsleprisen,
och under krigs- och avspärrningsförhållanden föreligger risk för
att erforderligt bränsle icke kan tillföras. Vid flera tillfällen har den frågan
kommit fram, huruvida icke kraft kan medelst kabel överföras från fastlandet.
Men först de senare årens tekniska utveckling har fört en sådan
överföring inom möjlighetens gräns. Redan en överslagsberäkning visar
nämligen, att en överföring med växelström icke är möjlig på grund av att
de därvid i kabeln uppkommande kapacitetsströmmarna icke kunna behärskas.
Användning av likström, som är nödvändig för själva kabelöverföringens
del, har icke varit att tänka på, förrän den moderna omriktartekniken
gjort det möjligt att utan roterande maskineri omforma betydande
kraftbelopp från växelström till likström och tvärtom. Tillräckligt tillförlitlig
omriktarutrustning har numera framkommit, vartill bidragit bl. a.
de gemensamt av Allmänna svenska elektriska aktiebolaget och vattenfallsstyrelsen
vid experimentanläggningen i Trollhättan verkställda försöken.

Vattenfallsstyrelsen och Aktiebolaget skandinaviska elverk, vars dotterföretag
Aktiebolaget Gotlands kraftverk handhar produktion och distribution
av kraft på Gotland, ha år 1947 tillsatt en särskild utredningskommitté
för klargörande av tekniska och ekonomiska möjligheter för kraftöverföring
från fastlandet till Gotland. Kommittén har nu framlagt sin utredning
i denna fråga. I utredningen klargöras de tekniska förutsättningarna
för kraftöverföringen från fastlandet samt anskaffningskostnader och årskostnader
för erforderliga anläggningar. Diskussionen om åtgärdens inverkan
på Gotlands kraftprisförhållanden är emellertid baserad på förutsättningar
något avvikande från den lösning, som framkommit vid den
fortsatta diskussionen. Huvuddragen av denna lösning angivas i det följande.

Om kraftdistributionen på Gotland skall bära hela kostnaden för likströmsöverföringen,
kommer denna icke att möjliggöra någon nämnvärd
sänkning av kraftprisen ens vid nuvarande höga kolpris. Den diskuterade
lösningen har därför baserats på att ett räntefritt statsbidrag erhålles motsvarande
hela anskaffningskostnaden. Detta i förening med den omständigheten,
att kraften skall uttagas från vattenfallsstyrelsens ledningsnät i Västervikstrakten,
gör det motiverat, att styrelsen står för anskaffning och
drift av överföringsanläggningen. Styrelsen tillhandahåller råkraften vid
Visby, vilket kan ske enligt styrelsens normala taxor med en mindre modifikation.
Aktiebolaget Gotlands kraftverk förbinder sig dels att producera
kraft i Slite ångkraftverk för styrelsens räkning och jämväl för eventuell
överföring från Gotland till fastlandet mot att styrelsen betalar
bränslekostnaden, dels att på Gotland tillämpa vattenfallsstyrelsens distributionstaxor
med ett tillägg avsett att täcka Sliteverkets årskostnad utöver
kostnad för det bränsle, som användes för kraftalstring.

Kraftförbrukningen på Gotland företer liksom på fastlandet en så gott

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

3

som oavbruten stegring, ehuru utvecklingen torde varit hämmad av det
högre prisläget. Speciellt hindrar detta förläggning till Gotland av industrier,
som icke i andra hänseenden ha anledning att placera sig där. Under
år 1947, det sista i utredningen avhandlade, var kraftproduktionen på
Gotland 9 000 kilowatt och 44,7 miljoner kilowattimmar. Fram till år 1955
beräknas en ökning till 16 000 kilowatt och 75 miljoner kilowattimmar per
år. Sannolikt är, att ökningstakten blir större, om kraftprisen sänkas.

Kraftöverföringen från fastlandet är numera tekniskt genomförbar med
användning av likström. För densamma erfordras en omriktarstation på
fastlandet och en på Gotland samt i havet förlagda kablar mellan dem. För
ernående av kortaste kabellängd böra omriktaranläggningarna placeras i
trakten av Västervik resp. Visby. Kablarna dimensioneras lämpligen så, att
med var och en kan överföras 20 000 kilowatt. Anläggningarna kunna, om
arbetet igångsättes under år 1950, färdigställas till år 1954 å 1955. Vid den
för den tidpunkten uppskattade belastningen räcker en kabel, och då man
under någon tid, sedan den erforderliga maximieffekten överstigit 20 000
kilowatt, kan täcka belastningsspetsarna medelst Sliteverket, torde en
dubblering knappast erfordras förrän tidigast 10 år därefter. Anskaffningskostnaden
för en anläggning med en kabel har på grundval av senaste
offerter beräknats till 9 500 000 kronor vid det före krondevalveringen föreliggande
prisläget, varav cirka 3 500 000 kronor för kabeln. Devalveringen
torde något påverka kostnaden, bland annat med hänsyn till den i kabeln
och övriga anordningar ingående kopparn, men ökningens storlek kan
för närvarande icke fastställas.

Då störningar måste förutses komma att inträffa på överföringsanläggningen
och då de kunna bli rätt långvariga, särskilt vid fel på kabeln,
måste ångkraftverket vid Slite bibehållas i det utförande, som det får medelst
nu beslutad utbyggnad, och hållas i ständig driftberedskap. Å andra
sidan kan det därvid användas parallellt med ångkraftverken på fastlandet
för alstring av dels kompletteringskraft vid vattenbrist på fastlandet,
dels spetskraft. Vad som med hänsyn härtill kan tillgodoräknas överföringen
ekonomiskt, är emellertid endast en del av sammanlagda årskostnaden
för likströmsöverföringen och Sliteverket. Även om kraften på fastlandet
erhålles enligt där fullt normal taxa, är det omöjligt att på Gotland
tillämpa fastlandets distributionstaxor.

Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av en kraftöverföring av likström
från fastlandet anför styrelsen följande överslagssiffror.

Utan överföringen och alltså vid användning av enbart ångkraft skulle
vid ett kolpris av 70 kronor per ton produktionskostnaden med cirka 4 öre
per kWh överskrida medelpriset för råkraft, inköpt enligt vattenfallsstyrelsens
normaltaxor. För konsumenterna betyder detta med hänsyn till
förlusterna i ledningsnätet ett merpris av i genomsnitt ungefär 4,6 öre per
kWh vid 1955 års belastningsnivå. Anordnandet av likströmsöverföringen
kommer att medföra en viss sänkning härav, även om distributionen skall
bära fulla kapitalkostnaderna, nämligen till omkring 3,2 öre per kWh, om
distributionen jämväl gottskrives det värde, som Sliteverket bar som effektreserv
för fastlandet. Om slutligen statsbidrag motsvarande anskaffningskostnaden
erhålles och kapitalkostnaderna sålunda bortfalla, minskar
det erforderliga merpriset vid 1955 års belastningsnivå till cirka 2,i öre per
kWh. I realiteten måste detta merpris differentieras något mellan olika konsumenter,
beroende på att kraftförlusterna i nätet ha procentuellt olika
storlek.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

Den direkta ekonomiska verkningen av kraftöverföringen från fastlandet
framstår i och för sig som för liten för att motivera anläggningens utförande.
Den har därjämte knappats in genom att kolpriset nedgått till cirka 60
kronor per ton, och detta pris kan sjunka ytterligare. Men om tillräckliga
skäl kunna anses föreligga för ett räntefritt bidrag för bestridande av anskaffningskostnaderna,
blir fördelen för kraftkonsumenterna på Gotland av
sådan storleksordning, att ett genomförande av projektet bör vara berättigat.

Vad utvecklingen i fortsättningen beträffar, får man å ena sidan räkna
med möjligheten av en relativt betydande sänkning av kolpriset. Skulle
detta komma ned till 35 å 40 kronor per ton, bortfaller den ekonomiska fördelen
av överföringen. Men fortfarande kvarstår fördelen, att krafttillförseln
är säkrad även under krisförhållanden och att kraftprisen på Gotland bli
oberoende av eventuella nya stegringar av kolpriset, vilket skulle underlätta
planeringen vid all industriell verksamhet och dylikt. Å andra sidan gälla
de angivna värdena på erforderligt merpris för den för år 1955 förutsatta
belastningsnivån. I den mån belastningen stiger därutöver, minskas det erforderliga
pristillägget, ty kostnaderna för Sliteverket komma att förbii i
det närmaste oförändrade. Ävenså kan man hoppas på sänkningar vid de
förutsatta omprövningarna av tillägget vart femte år genom att överföringen
från fastlandet visar sig ha sådan driftsäkerhet, att beredskapshållning
och underhåll vid Sliteverket bli av mindre omfattning än som nu måst
förutsättas.

Vattenfallsstyrelsen framhåller, att en del av de skäl, som tala för en
kraftöverföring från fastlandet, såsom minskningen av kolimporten och de
militära önskemålen, äro av sådan art, att de motivera bistånd från det allmännas
sida. I övrigt kan det ifrågasatta statsbidraget anses ansluta sig till
statens verksamhet på andra håll för att mildra inflytandet av de olika naturbetingelserna
i fråga om försörjningen med elektrisk kraft. Styrelsen
erinrar om de statsbidrag, som tidigare utgått för kraftkablar till Öland
och Ven samt om vattenfallsstyrelsens understödjande av skärgårdselektrifiering.
I utredningen angives den elektrifierbara anslutningen på Gotland
utom Visby stad till 100 000 tariff enheter enligt centralblocksnormen (CBenheter).
Bidragsbeloppet motsvarar, utslaget på nämnda anslutning, i det
närmaste det belopp, 90 kronor per CB-enhet, som utgör normala gränsen
för de statliga bidragen ur anslaget till landsbygdselektrifieringens befrämjande,
även om direkt jämförbarhet icke förefinnes, eftersom de sistnämnda
avse ortsnät.

Styrelsen framhåller, att ett även i utredningen angivet motiv för utförandet
av likströmsöverföringen är den praktiska prövning av tillhörande
utrustning i någorlunda stor skala, som därmed skulle erhållas. Detta är
av intresse såväl ur allmän synpunkt, med hänsyn till att ifrågavarande
överföringsmetod kan få stor betydelse i framtiden även för krafttransporter
på fastlandet, som för leverantören, Allmänna svenska elektriska aktiebolaget,
vilken kan räkna med att vid gynnsamt utfall få utföra flera anläggningar
av samma slag inom och utom landet. Det allmänna intresset,
accentuerat av att staten förutsatts i fortsättningen ombesörja utbyggnaden
av de stora stamlinjerna från Norrland söderut, giver ytterligare stöd åt
att statsbidrag lämnas och utgör bakgrunden för de åtaganden, som vatten -

Kungl. Maj.ts proposition nr 35.

5

fallsstyrelsen ansett sig böra göra enligt det angivna lösningsförslaget. Dessa
bestå av dels vissa ofrånkomliga ekonomiska risker i samband med ansvaret
för överföringsanläggningens anskaffning och vidmakthållande, dels kraftleveransvillkor,
som, i betraktande av den ogynnsamt belägna leveranspunkten
på fastlandet, nyssnämnda risker och ovissheten av huruvida värdet av
Sliteverket som effektreserv kommer att uppväga de löpande kostnaderna
för överföringsanläggningen, innebära en speciell nedsättning av betalningsanspråken
i syfte att nå ett för den gotländska kraftförsörjningen gynnsamt
resultat. Allmänna svenska elektriska aktiebolaget bidrager å sin sida - utöver
vad som följer av att Aktiebolaget skandinaviska elverk och därmed Aktiebolaget
Gotlands kraftverk äro dess dotterföretag genom att påtaga sig
relativt omfattande garantier för anordningarnas driftduglighet, genom att
binda sig i fråga om priset för vissa delar av utrustningen med ännu tämligen
ovissa tillverkningskostnader och genom att basera försäljningspriset
på normala kalkyler utan inräknande av annat än en mindre andel i hittillsvarande
experimentkostnader.

För leveransen av erforderliga anläggningar finnes, meddelar styrelsen,
bindande anbud, varför definitiv beställning kan göras, så snart riksdagen
beslutat det ifrågasatta statsbidraget. I övrigt har den angivna lösningen
fixerats i ett kraftkontakt mellan vattenfallsstyrelsen och Aktiebolaget Gotlands
kraftverk. Detta kontrakt gäller endast om det ifrågasatta statsbidraget
för täckning av anskaffningskostnaderna för överföringsanordningarna beslutas
av statsmakterna före den 1 juni 1950. Kontraktets § 15 omfattar
bolagets åtaganden i fråga om distributionstaxorna på Gotland. Dessa skola,
sedan reguljär leverans från fastlandet påbörjats, motsvara vattenfallsstyrelsens
normaltaxor med det tillägg, som erfordras för att täcka Sliteverkets
årskostnader. Tillägget skall justeras dels före den första tillämpningen,
dels därefter vart femte år enligt en av vattenfallsstyrelsen genomförd kontrollkalkyl.
I § 15 mom. 3 angivas i detalj de omständigheter utöver totala
kraftförbrukningen på Gotland, som därvid skola beaktas, sålunda dels ändringar
av Sliteverkets kapitalkostnader och löpande kostnader, dels vissa
förskjutningar mellan taxelägena för inköpt och försåld kraft samt mellan
dessa och distributionskostnaderna.

För likströmsöverföringen beräknas en leveranstid av 3 å 4 år. Medelsbehovet
fördelar sig så, att på budgetåret 1950/51 faller ett belopp av 2,5 miljoner
kronor för betalning av förstabeställningslikvider till leverantören,
under det att återstoden 7,o miljoner kronor faller väsentligen först på budgetåret
1953/54.

över vattenfallsstyrelsens framställning ha efter remiss yttranden avgivits
av följande myndigheter.

Statskontoret anser sig cj kunna tillstyrka framställningen och uttalar i
yttrande den 13 oktober 1949, att av utredningen framgår, att kalkylerna
för det föreslagna kraftöverföringsprojektet bygga på ett flertal ovissa faktorer.
Redan av denna anledning måste det med hänsyn även till den åter -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

hållsamhet, som för närvarande karakteriserar investeringspolitiken, förefalla
tveksamt, huruvida statsbidrag av den storleksordning, varom här är
fråga - 9,5 miljoner kronor bör beviljas. Härtill kommer, att, såsom
vattenfallsstyrelsen jämväl framhållit, den rent ekonomiska vinsten av projektets
genomförande beräknas bli förhållandevis obetydlig eller vid en
större sänkning av kolpriset ingen. Vid sådant förhållande finner statskontoret,
som icke ansett sig ha att bedöma projektets betydelse ur försvarsberedskapssynpunkt,
övervägande skäl tala mot att statsmedel ställas till
förfogande för ändamålet.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller i yttrande den 14 oktober 1949, att
en åtgärd, som minskar kraftkostnaden på Gotland, kan antagas bidraga till
att främja utvecklingen av ett mera differentierat näringsliv därstädes, vilket
ur arbetsmarknadssynpunlct skulle innebära vissa fördelar. Styrelsen
anser sig dock icke böra taga ställning till huruvida ifrågavarande anläggning
bör komma till utförande.

Statens industrikommission meddelar i yttrande den 2 november 1949, att
kommissionen icke finner några större svårigheter vara att befara vid anskaffningen
av materiel för överföringsanläggningen.

Departementschefen. I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten: Bil.
26, punkten 22) har jag förordat, att 62,5 miljoner kronor anvisas för
nästa budgetår till distributionsanläggningar vid statens kraftverk. Därutöver
har vattenfallsstyrelsen äskat ett begynnelseanslag av 2,5 miljoner kronor
för nästa budgetår till en anläggning för överföring av likström mellan
fastlandet och Gotland. Styrelsen har överlämnat verkställd utredning i
denna fråga och underställt statsmakterna för godkännande ett mellan styrelsen
och Aktiebolaget Gotlands kraftverk upprättat kontrakt angående
kraftöverföringens genomförande. Kontraktet gäller under förutsättning att
räntefritt statsbidrag till täckande av anläggningskostnaderna beslutas före
den 1 juni 1950.

Enligt de prognoser som uppgjorts för kraftförbrukningen på Gotland
skulle ångkraftverket i Slite komma att bli helt utnyttjat år 1955 och ytterligare
krafttillskott för tiden därefter måste tillgodoses antingen genom
en utbyggnad av ångkraftverket eller genom kraftöverföring från fastlandet.
Med utgångspunkt från de utredningar, som verkställts i ämnet, har
jag kommit till den uppfattningen att åtgärder nu måste vidtagas för att
trygga Gotlands kraftförsörjning på längre sikt. Vid valet mellan olika alternativ
kunna skäl anföras såväl för utbyggnad av ångkraftverket som för
kraftöverföring från fastlandet.

Såsom statskontoret i sitt yttrande uttalat bygga kalkylerna för överföringsprojektet
på ett flertal ovissa faktorer. Bland dessa är det framtida
kolpriset en av de viktigaste. Enligt föreliggande kalkyler skulle det, om
kolpriset sjunker under 45 kronor för ton, icke längre vara ekonomiskt lönande
att överföra vattenkraft till Gotland. Vidare bör beaktas, att likströmssystemet
ännu ej är slutligt utformat, och vissa svårigheter beräknas

Kungl. Maj-.ts proposition nr 35.

7

föreligga att under närmaste tiden efter utbyggnaden göra anläggningen
fullt driftsäker. Härtill kommer risken för inträdande kabelskador. Å andra
sidan kan vid ett högre kolpris än 45 kronor för ton genom kraftöverföringen
kraftkostnaden på Gotland sänkas. Andra förhållanden, såsom valutabesparing
genom minskad import av fossilt bränsle och önskvärdheten att
pröva likströmsöverföringens praktiska problem, tala för projektet. Även
från försvarsberedskapssynpunkt synes den föreslagna kraftöverföringen
bli av visst värde. Vid ett övervägande av föreliggande omständigheter finner
jag mig böra tillstyrka, att överföringsanläggningen kommer till stånd.

Den ifrågasatta subventioneringen av anläggningen, vilken beräknas kosta
sammanlagt 9,5 miljoner kronor, får visserligen anses innefatta en betydande
uppoffring från statsverkets sida. Gotland intager emellertid en särställning
i krafthänseende, i det att vattenkraft varken kan produceras å
ön eller överföras till ön med hittills tillämpade metoder. Detta har lett till
att krafttaxorna på Gotland genomsnittligt ligga väsentligt högre än inom
övriga län. En sänkning av taxorna skulle bereda öns befölkning fördelar
av näringspolitisk och social natur. Ehuru full jämförbarhet ej föreligger
mellan en subventionering av det nu aktuella överföringsprojektet och medelsanvisningen
till landsbygdselektrifieringens befrämjande, synes dock
den ifrågasatta subventioneringen såväl till sin storleksordning som till sitt
syfte stå i överensstämmelse med den genom anslagen till landsbygdselektrifiering
av statsmakterna inledda politiken att söka utjämna kraftkostnaden
inom olika delar av landet. Jag finner mig av dessa skäl böra tillstyrka
en subventionering av anläggningen i den formen att anläggningskostnaderna
omedelbart avskrivas.

Jag biträder styrelsens förslag att 2,5 miljoner kronor anvisas för ändamålet
för nästa budgetår. Medlen böra anvisas under ett särskilt anslag, benämnt
kraftöverföring från fastlandet till Gotland. Återstående kostnad beräknas
föranleda medelsanvisning först under budgetåret 1953/54. Frågan
om avskrivning av beloppet anmäles i annat sammanhang av chefen för
finansdepartementet.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen

att till Kraftöverföring från fastlandet till Gotland å kapitalbudgeten
under statens affärsverksfonder, statens vattenfallsverk,
för budgetåret 1950/51 anvisa ett investeringsanslag
av 2 500 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Kahm.