Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition År 419

Proposition 1918:419

Kungl. Maj:ts nåd. ''proposition År 419.

Nr 419.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
ny avlöning sstat för statistiska centralbyrån m, m.; given
Stockholms slott den Sfi april 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
tinansärenden för denna dag, vill Kungl. Magt föreslå riksdagen att

dels godkänna det av chefen för finansdepartementet framlagda förslaget
till ordinarie avlöningsstat för statistiska centralbyrån, att tillämpas
från och med år 1919, ävensom de villkor och bestämmelser, vilka av honom
föreslagits för åtnjutande av de i förenämuda stat upptagna avlöningar;
dels förklara,

att en var, som med eller efter ingången av år 1919 tillträder
ordinarie befattning vid statistiska centralbyrån, skall vara pliktig att
underkasta sig förenämnda villkor och bestämmelser; samt

att de förutvarande ordinarie manliga befattningshavare i statistiska
centralbyrån, vilka icke före den 1 december 1918 anmäla, att de vilja
underkasta sig den nya avlöningsstaten och därvid fästade villkor och
bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem enligt gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner; dels

höja det under sjunde huvudtiteln och statistiska centralbyrån
uppförda ordinarie anslaget till avlöningsmedel från ... kronor 76,900

med............................................................................................. i) 59,300

till..........................................................................:..................... » 136,200;

dels ock höja det under samma huvudtitel och statistiska centralbyrån
uppförda ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt tillfälliga

biträden samt vikariatsersättningar från ............................. kronor 22,790

med ..................................................................................... )« 5,410

till.......................................................................................... » 28,200

Bihang till riksdagens protokoll 1918. I sand. 978 käft. (År 419.) 1

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

samt i riksstaten uppföra detsamma under ändrad benämning: till

amanuenser, vikariatsersättningar och tillfälliga biträden.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

Utdrag av protokollet (iver finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2fi april
1918.

Närvarande:

Hans excellens lierr statsministern EdÉn,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

PETRÉN,

Nilson,

Löfgren,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde:

Med anledning’ av statistiska centralbyråns i skrivelse den 6 oktober
1917 framställda förslag till lönereglering för ämbetsverket har
Knngl. Maj:t under punkt 10 av sjunde huvudtiteln i den till riksdagen
den 14 januari 1918 avlåtna statsverkspropositionen föreslagit riksdagen
att i avbidan på proposition i ärendet på 1919 års stat till statistiska
centralbyrån beräkna bland de ordinarie anslagen dels ett belopp av
131,000 kronor, dels ock såsom reservationsanslag ett belopp av 27,300
kronor.

Jag anhåller nu att ånyo få anmäla detta ärende och torde därvid
först få lämna en historik över utvecklingen av statistiska centralbyråns
organisation och avlöningsförhållanden, varvid jag i huvudsak följer den
framställning, som lämnats av löneregleringskommittön i dess nedan omnämnda
utlåtande.

Historik.

Tdbéllkommissiomn.

Statistiska
centra thyr åns
inrättande.

Ordinarie

avl&ningsstat.

Kungl. Maj:ts nåd. pr oposition Nr i 19.

För utarbetandet av det år 1749 inrättade s. k. tabellverket eller med andra
ord befolkningsstatistiken tillsattes den 11 oktober 1756 kommissionen över tabellverket
eller, såsom den vanligen benämndes, tabellkommissionen. Denna bestod affyra
(från år 1796 fem) oavlönade ledamöter; den avlönade personalen utgjordes att
börja med blott av eu sekreterare, vartill år 1802 kommo en revisor, en kammardräng
(vaktmästare) och extra biträden.

Då tabellkommissionen på grund av sin organisation visade sig oförmögen
att åstadkomma den planmässiga utveckling av rikets statistik i allmänhet, som
påkallades, anhöllo rikets .ständer i skrivelse den 18 oktober 1854, att Kungl. Maj:t
ville låta utarbeta och för rikets näst sammanträdande ständer framlägga plan och
förslag till inrättande av ett statistiskt ämbetsverk, i vilket tabellkommissionen
borde uppgå. På grund härav tillsattes den 7 december 1854 en kommitté, vars
den 18 juni 1856 avgivna betänkande lades till grund för nådig proposition om
upprättande av ett centralt statistiskt ämbetsverk, statistiska centralbyrån, vilken
proposition blev i huvudsak av riksdagen, enligt skrivelse den 6 februari 1858,
bifallen.

Enligt den av riksdagen godkända staten skulle statistiska centralbyråns
personal utgöras av en chef (i staten ursprungligen benämnd föreståndare) med 4,500
rdr avlöning, en sekreterare med 4,000 rdr avlöning, en arkivarie och registrator
samt en revisor, vardera med 2.500 rdr avlöning, samt vaktbetjäning och tillfälliga
biträden. I den för tjänstemännen gällande staten vidtogos sedermera före år 1879
ej andra ändringar, än att chefens avlöning vid riksdagen 1862—68 höjdes till 5,000
rdr och att aktuarierna, såsom arkivarien och revisorn sedan år 1861 benämndes,
vid riksdagen 1873 tilldelades tre ålderstillägg, vartdera å 500 rdr efter respektive
fem, tio och femton års tjänstgöring. Dessutom erhöllo tjänstemännen tillfällig
löneförbättring (dyrtidstillägg) för åren 1874— 1879. Anslaget till vaktbetjäning
utgjorde ursprungligen 500 rdr, men höjdes redan vid 1859 — 60 års riksdag
till 700 rdr, med vilket belopp avlöning bestreds till eu vaktmästare, vilken dessutom
åtnjöt fri bostad, samt en biträdande vaktbetjänt. Vid riksdagen 1870 höjdes
beloppet till 1.000 rdr och vid riksdagen 1874 till 1,400 kronor, varav till den
äldre vaktmästaren 750 krono)'' och till den yngre 650 kronor. Till arvoden åt
tillfälliga biträden anvisades år 1858 såsom reservationsanslag 5,000 rdr. Vid riksdagen
1862—63 höjdes beloppet till 7,250 rdr och vid riksdagen 1873 till 10,000 rdr.

Sedan kommittén för reglering av de förvaltande ämbetsverkens och myndigheternas
löneförhållanden m. m. i betänkande den 8 januari 1878 framlagt förslag
till ny organisation och lönereglering för statistiska centralbyrån samt Kungl. Maj:t
i huvudsaklig överensstämmelse härmed avlåtit proposition till riksdagen, blev av
riksdagen år 1879, enligt skrivelse den 13 maj, ny stat för statistiska centralbyrån
godkänd, att tillämpas från 1880 års början. Ifrågavarande stat upptog avlöning
till en chef med 5,000 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, tre
tjänstemän av andra lönegraden med vardera 3,000 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar
och två ålderstillägg å vartdera 500 kronor, två första gradens
tjänstemän med vardera 1,800 kronor lön, 1,200 kronor tjänstgöringspenningar och
två ålderstillägg å vartdera 500 kronor, en förste vaktmästare med 800 kronor
lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar — såsom portvakt i statistiska central -

Kungl. Maj-J.s nåd. proposition Nr 419. 5

byråns hus åtnjöt han därjämte till och med april månad 1911 fri hostad och vedbrand
utan avdrag på lönen — samt en vaktmästare med 500 kronor lön, 300
kronor tjänstgöringspenningar och ett ålderstillägg å 100 kronor. Anslaget till avlöningsmedel
fastställdes alltså till 28,400 kronor. I instruktionen för ämbetsverket
den 7 november 1879 benämndes chefen överdirektör, tjänstemännen av andra lönegraden
förste aktuarier och tjänstemännen av första lönegraden aktuarie!’.

Statistiska centralbyråns avlöningsstat har sedan 1879 intill nu undergått
följande ändringar, nämligen att, enligt vad nedan vidare omnämnes, å densamma
uppförts vid 1912 års riksdag avlöning för en byråchef med 4,400 kronor lön,
2,000 kronor tjänstgöringspenningar och ett ålderstillägg å 600 kronor, vidare vid
1913 års riksdag avlöning för ytterligare en förste aktuarie samt slutligen vid 1914
års senare riksdag avlöning för 27 kvinnliga biträden, varav 13 av andra och 14
av första lönegraden, de förra med lön 900 kronor och tjänstgöringspenningar 550
kronor, de senare med lön 700 kronor och »tjänstgöringspenningar 350 kronor, samtliga
därjämte med ortstillägg av 150 kronor samt rätt till två ålderstillägg, vartdera
å 200 kronor.

Till arvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar anvisades
av 1879 års riksdag ett reservationsanslag å 12,000 kronor. För utarbetande och
offentliggörande årligen av uppgifter om rikets folkmängd till ledning vid val av
landstingsmän med mera höjdes detta anslag av riksdagen år 1886 med 200 kronor
till 12,200 kronor. För möjliggörande av dels en höjning av de i ämbetsverket
anställda amanuensernas och övriga tillfälliga biträdenas arvoden, dels anställande
av nya biträden föreslog Kungl. Maj:t, efter framställning från statistiska centralbyrån,
i proposition till 1899 års riksdag en höjning av anslaget till 20,000 kronor.
Riksdagen medgav likväl endast en höjning till 17,500 kronor eller med 5,300 kronor.
Efter förnyad proposition till 1902 års riksdag bifölls emellertid höjningen till 20,000
kronor. Sedan dess har berörda anslag, för beredande av tillgång till vikariatsersättning
under de, enligt vad ovan nämndes, på avlöningsstaten åren 1912, 1913
och 1914 uppförda nya befattningshavarnas semester, höjts med 250 kronor år 1912,
190 kronor år 1913 och 2,350 kronor år 1914. Anslaget utgör alltså från och med
1915 års början 22,790 kronor.

Vid sidan av de tvenne ordinarie avlöningsanslagen, för vilka nu redogjorts,
hava emellertid för samma ändamål sedan lång tid tillbaka anvisats betydliga belopp
dels av Kungl. Maj:t under förskottstitel eller av särskilda till Kungl. Maj:ts disposition
stående medel, dels av riksdagen på extra stat. Av Kungl. Maj:t hava anslag
plägat anvisas och anvisas allt fortfarande för vissa statistiska arbeten, som icke
återkomma årligen, särskilt folkräkningarna och valstatistiken, samt därjämte givetvis
för tillfälliga statistiska utredningar, som anordnats på grund av riksdagsskrivelser
eller av annan anledning. På extra stat hava av riksdagen före år 1905
endast undantagsvis anslag anvisats för bestridande av avlöningar i statistiska centralbyrån,
nämligen för åren 1875 — 1879 10,000 kronor ärligen för utarbetande och
offentliggörande av statistik över kommunernas finanser och fattigvård, i vilket belopp
emellertid även tryckningskostnaderna för nämnda statistik voro inbegripna,
samt till utarbetande av en avlönings- och pensionsstatistik 4,500 kronor för vartdera
av åren 1907 och 1908, För sistnämnda ändamål hava därjämte, enligt riks -

Ordinarie
anslag till arvoden
åt tillfälliga
biträden
m. in.

Öviiga a7islag.

Extra anslag
för ftr 1906.

Extra anslag
för åren
1907—1911.

Kling/. Maj As nåd. proposition Nr 419.

dagens medgivande, fått av de till tryckningskostnader för ifrågavarande statistik avsedda
medel under åren 1905 och 1906 användas ett belopp av 6,000 kronor. Dessutom
torde böra erinras, att sedan år 1901 dyrtidstillägg eller extra lönetillägg
utgått till statistiska centralbyråns personal enligt samma grunder som för statens
övriga befattningshavare.

Från och med år 1905 har riksdagen varje år på extra stat beviljat större
eller mindre, i regel mycket betydande, belopp dels till avlönande av extra tjänstemän
av andra och första lönegraderna, dels till förstärkande av anslaget till arvoden
åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar.

i underdånig skrivelse den 26 september 1904 anförde statistiska centralbyrån,
hurusom under de 25 är, som förflutit sedan statistiska centralbyråns organisation
fastställdes, arbetsbördan inom ämbetsverket ökats i den grad, att göromålen icke
längre kunde tillfredsställande bestridas.» Ehuru centralbyrån ansåg, att förhållandena
redan då påkallade, att flera ordinarie tjänstemän anställdes inom ämbetsverket,
ansåg sig emellertid centralbyrån, med hänsyn till de förändringar i den officiella
statistikens organisation, som kunde bliva en följd av en. nedan vidare omnämnd,
skrivelse från 1903 års riksdag, böra inskränka sin anhållan till anställandet av
endast en ny tjänsteman av första lönegraden. Därjämte hemställde centralbyrån,
att anslaget till arvoden åt tillfälliga biträden in. in. måtte höjas med 8,000 kronor
till 28,000 kronor för möjliggörande av en lönereglering för amanuenser och tillfälliga
biträden. På grund av statistiska centralbyråns ifrågavarande framställning,
föreslog Kung!. Maj:t i statsverkspropositionen till 1905 års riksdag höjning av anslaget
till avlöningsmedel med 3,000 kronor och anslaget till arvoden åt tillfälliga
biträden m. in. med 8,000 kronor.

Emellertid hade Kung]. Maj:t den 20 januari 1905, nästan samtidigt med
nämnda propositions avlåtande, beslutat att på grund av en utav riksdagen den 16
maj 1903 avlåten skrivelse tillsätta en kommitté, den så kallade statistiska kommittén,
med uppdrag att verkställa utredning, huru inom rikets officiella statistik
största möjliga enhet och planmässighet i arbetet ävensom ökad skyndsamhet vid
publikationen måtte kunna åstadkommas. På grund av ifrågavarande beslut och
med hänvisning därtill, att frågan om statistiska centralbyråns behov av arbetskrafter
och dessas avlöning torde bliva föremål för utredning av löneregleringskommittén,
förklarade sig riksdagen, i skrivelse den 16 maj 1905, hava ansett sig
icke kunna då medgiva någon ökning av byråns ordinarie tjänstemannapersonal eller
någon höjning i det ordinarie anslaget till arvoden åt tillfälliga biträden samt till
vikariatsersättningar. Emellertid hade riksdagen funnit de äskade medlen vara för
fortgången av byråns arbeten i enlighet med därom gällande bestämmelser behövliga,
vadan på extra stat för år 1906 uppfördes dels till arvode åt en extra aktuarie
i statistiska centralbyrån ett anslag å 3,000 kronor, dels till förstärkning av
de till arvoden åt tillfälliga biträden hos statistiska centralbyrån in. in. å ordinarie
stat anslagna medel ett anslag å 8,000 kronor.

På grund av nu anförda beslut av riksdagen ansågs framställning om ändring
i fråga om statistiska centralbyråns ordinarie anslag icke böra göras hos riksdagen,
förr än statistiska kommittén slutfört sitt arbete, vilket inträffade först år 1910.
Däremot äskades av alla följande riksdagar och beviljades jämväl av riksdagen anslag
på extra stat till dels den nyssnämnda extra aktuarie!!, dels, och detta med

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 419.

allt mera stigande belopp, till förstärkande av de till arvoden åt tillfälliga biträden
i statistiska centralbyrån samt till vikariatsersättningar på ordinarie stat anslagna
medel. För sistnämnda ändamål beviljades, som förut nämnts, för år 1906 8,000
kronor, vilket belopp jämväl anvisades för år 1907.

I underdånig skrivelse den 16 oktober 1906 hemställde statistiska centralbyrån
om anvisande för år 1907 dels av nyssnämnda belopp, dels av särskilda medel
för bortarbetande av den balans, som på grund av otillräckliga arbetskrafter uppstått
i fråga om flertalet grenar av den till centralbyrån förlagda officiella statistiken.
Det härför under år 1908 erforderliga anslaget beräknades av statistiska
centralbyrån till 10,000 kronor. För att möjliggöra en ökning av personalen redan
under år 1907 hemställde centralbyrån därjämte om ett belopp av 5,000 kronor att
disponeras under sistnämnda år, vadan totalbeloppet av på 1908 års stat erforderliga
medel för förstärkning av ordinarie anslaget till arvoden åt tillfälliga biträden
m. m. skulle bliva 23,000 kronor. På grund av Kungl. Maj:ts i överensstämmelse
med centralbyråns hemställan gjorda proposition till 1907 års riksdag blev nämnda
belopp av riksdagen beviljat.

För år 1909 beviljades anslag enligt samma grunder som för år 1908, vadan,
då det för år 1907 avsedda beloppet 5,000 kronor nu icke kunde ifrågakomma, anslaget
fastställdes till 18,000 kronor.

För följande året, 1910, erfordrades ej vidare något belopp för bortarbetande
av arbetsbalans; däremot gjorde statistiska centralbyrån i underdånig skrivelse den
20 oktober 1908 framställning om en stadigvarande förstärkning av amanuens- och
biträdespersonalen ävensom löneförbättring för vissa amanuenser. På grund av
centralbyråns ifrågavarande skrivelse föreslog Kungl. Maj:t 1909 års riksdag att bevilja
ett extra anslag av 14,000 kronor, däri inberäknat det ovan omnämnda beloppet
8,000 kronor, till förstärkning av ordinarie anslaget till arvoden åt tillfälliga
biträden in. m. Denna framställning blev av riksdagen bifallen. Samma belopp,
14,000 kronor, beviljades jämväl av 1910 års riksdag för år 1911.

Den 7 september 1910 avgav statistiska kommittén sitt slutliga betänkande
angående Sveriges officiella statistik och dess allmänna organisation. Kommittén
föreslog häri en betydlig utvidgning av statistiska centralbyråns verksamhetsområde
och i sammanhang därmed en helt ny organisation av ämbetsverket. Till statistiska
centralbyrån skulle enligt kommitténs förslag bland annat överflyttas från justitiedepartementet
rättsstatistiken, frän ecklesiastikdepartementet undervisningsstatistiken
och från kommerskollegium hela den så kallade näringsstatistiken, eller statistiken
över bergsbruk, industri, handel och sjöfart. Därjämte skulle vissa nya grenar av
statistiken upptagas och åtskilliga redan av statistiska centralbyrån bearbetade,
särskilt jordbruksstatistiken, i hög grad utvecklas.

Beträffande ämbetsverkets organisation och benämning föreslog kommittén, att
med hänsyn till ämbetsverkets ökade omfattning och den föreslagna nya organisationen
det nuvarande namnet statistiska centralbyrån skulle utbytas mot statistiska
centralverket. Personalen skulle under chefskap av såsom förut en överdirektör
fördelas på fyra byråer, vardera under en byråchef, nämligen första byrån för befolknings-,
rätts-, undervisnings- och valstatistik, andra byrån för Kungl. Maj.ts befallningshavandes
femårsberättelser, jordbruks-, domän-, allmän skogs-, fiskeri- samt
bergverks- och industristatistik, tredje byrån för handels- och sjöfartsstatistik jämte

Statistiska

kommittén,.

Kunyl. Maj ds nåd. proposition Nr 419.

ärenden, som icke tillhörde annan byrås handläggning, samt fjärde byrån för fastighetsstatistik,
statistik över vägar och skjutsanstalter, aktiebolagsstatistik, sparbanksstatistik,
statistik över fromma stiftelser, förmögenhets- och inkomst-, fattigvårds-,
finans- och kommunalstatistik. I händelse, såsom en ledamot av kommittén yrkat,
näringsstatistiken icke förlädes till statistiska centralverket, borde byråerna bliva
endast tre, nämligen första byrån för befolknings-, rätts- och undervisningsstatistik,
andra byrån för Kungl. Maj:ts befallningshavandes femärsberättelser, jordbruks-,
domän-, allmän skogs-, fiskeri-, väg- och skjutsanstalts-, aktiebolags-, sparbanks-,
stiftelse- och valstatistik samt tredje byrån för fastighets-, förmögenhets- och
inkomst-, fattigvårds-, finans- och kommunalstatistik jämte ärenden, som icke tillhörde
annan byrås handläggning. Statistisk årsbok och en föreslagen femårsöversikt
över rikets utveckling borde utarbetas av samtliga byråer gemensamt under
chefens direkta ledning.

Kommittén tänkte sig, att i regel varje byråchef borde, utom den allmänna
ledningen av de till hans byrå förlagda grenarna av statistiken, direkt handhava
bearbetningen av en bland huvudgrenarna. Den närmaste arbetsledningen för övriga
grenar skulle uppdragas åt tjänstemän dels av andra, dels av första lönegraden.
Härvid borde för de viktigaste grenarna användas tjänstemän av andra lönegraden,
förste aktuarie!1, medan de mindre betydande grenarna kunde anförtros åt tjänstemän
av första graden, aktuarier. I flera fall borde för övrigt en tjänsteman handhava bearbetningen
av mer än en gren av sistnämnda beskaffenhet. Då enligt kommitténs
åsikt för ordinarie arbete borde användas ordinarie personal, föreslog kommittén,
att såsom biträden åt arbetsledarne skulle anställas ett visst antal aktuarier, i
stället för amanuenser, som dittills i statistiska centralbyrån undantagslöst använts
härtill. Då emellertid kommittén föreslagit dels betydande förändringar i den förefintliga
statistiken, dels ett ej ringa antal nya statistiska grenar och då det därigenom
förorsakade behovet av ordinarie tjänstemän icke för det dåvarande kunde
med absolut säkerhet beräknas, ansåg kommittén försiktigheten kräva, att till en
början icke ett större antal tjänstemän uppfördes på ordinarie stat, än som med full
Säkerhet kunde beräknas bliva erforderligt. Härav följde, att kommittén måste
föreslå upprättandet tillsvidare av ett något större antal amanuensbefattningar, än
som kunde behövas för ämbetsverkets rekrytering och de ordinarie tjänsternas uppehållande
under semester och tjänstledighet. Vid beräkningen av det behövliga antalet
ordinarie och extra ordinarie tjänstemän förutsatte kommittén, att den dagliga
arbetstiden skulle såväl för de förra som för de senare bliva sex timmar. Under
denna förutsättning beräknade kommittén, att, i händelse näringsstatistiken förlädes
till statistiska centralverket, skulle för centralverkets byråer erfordras, förutom de
fyra byråcheferna, fem förste aktuarier, tretton aktuarier och tolv amanuenser.
Skulle däremot näringsstatistiken komma att kvarbliva i kommerskollegium, ansågs
för de i sådant fall tre byråerna erfordras, jämte byråcheferna, tre förste aktuarier.
sju aktuarier och åtta amanuenser. I dessa antal ingick dock ej den för folkräkningarna,
fastighetsstatistiken och statistiken över fromma stiftelser ävensom eu
av kommittén föreslagen, på självdeklarationerna grundad förmögenhets- och inkomststatistik
erforderliga personalen. För dessa arbeten ansåg kommittén böra anställas
en särskild förste aktuarie med en amanuens såsom biträde. Förutom de för det
statistiska arbetet erforderliga tjänstemännen borde liksom förut finnas anställda en
registrator, tillika kassör, samt en bibliotekarie, vilkens befattning kommittén ansåg

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

höra bliva av andra lönegraden i stället för såsom dittills av första, varjämte eu amanuens
borde anställas såsom biträde åt bibliotekarien. Hela tjänstemannapersonalen
skulle alltså, chefen oräknad, bliva, om näringsstatistiken förlädes till statistiska
centralverket, fyra byråchefer, sju förste aktuarier, bibliotekarien inräknad, fjorton
aktuarie!-, registratorn inräknad, och fjorton amanuenser samt, därest näringsstatistiken
icke förlädes till centralverket, tre byråchefer, fem förste aktuarier, åtta
aktuarier och nio amanuenser.

Beträffande biträdespersonalen ansåg kommittén, att på ordinarie stat borde
uppföras befattningar för kvinnliga, biträden av två olika lönegrader, benämnda bokhållare
och kontorsskrivare, varjämte skulle finnas extra biträden av en lägre lönegrad,
kallade kontorsbiträden. Jämväl de sistnämnda borde framdeles uppföras på
ordinarie stat, men ansåg kommittén för det dåvarande en sådan åtgärd icke lämplig.
Under förutsättning av näringsstatistikens förläggning till statistiska centralverket
skulle erfordras 6 bokhållare, 53 kontorsskrivare och 55 kontorsbiträden, i motsatt
fall bleve antalet 3 bokhållare, 28 kontorsskrivare och 19 kontorsbiträden i övrigt.

1 fråga om vaktbetjaningen föreslogs ej annan ändring, än att, ifall av näringsstatistikens
överflyttande från kommerskoflegium, ytterligare en vaktmästare borde
anställas.

För överdirektören föreslogs en avlöning av 10,000 kronor. Övriga ordinarie
tjänstemäns samt vaktmästarnas avlöning borde utgå enligt samma grunder som i
övriga verk av den så kallade statskontorstypen. För amanuenserna föreslogs ett
arvode av 2.400 kronor för sex timmars tjänstgöring med minskning av 400 kronor
för varje timme, varmed den dagliga arbetstiden understege sex. För bokhållare
föreslogs en begynnelseavlöning av 2,000 kronor med två älderstillägg, vartdera ä
200 kronor efter tern, respektive tio års tjänstgöring, för kontorsskrivare borde begynnelseavlöningen
utgöra 1,200 kronor med tre älderstillägg, vartdera å 200 kronor
efter respektive tern, tio och femton års tjänstgöring. För kontorsbiti;ädena ansåg
kommittén avlöningen, dä ordinarie biträdesbefattningar framdeles inrättats, böra
bestämmas till 600 kronor med två älderstillägg, vartdera å 150 kronor efter
respektive fem och tio års tjänstgöring.

Statistiska kommitténs ifrågavarande förslag remitterades för utlåtandes avgivande
till ett stort antal myndigheter. I de avgivna yttrandena tillstyrktes i allmänhet
de förslag, som avsågo omfattningen av statistiska centralverkets arbetsområde
och verkets organisation. Endast i fråga om näringsstatistikens föreslagna
överflyttning till centralverket förekom meningsskiljaktighet, i det kommerskoflegium
ansåg, att den fortfarande borde kvarbliva hos kollegiet. Dessutom avstyrkte generaltullstyrelsen
en av kommittén föreslagen utbrytning av styrelsens statistiska avdelning,
vare sig den skulle enligt kommittémajoritetens förslag överflyttas till statistiska
centralverket eller enligt den ovan omnämnda reservantens hemställan till
kommerskoflegium.

Dä emellertid, såsom vederbörande departementschef yttrade till statsrådsprotokollet
den 13 januari 1911, de infordrade utlåtandena över statistiska kommitténs
förslag inkommo till departementet först mot årets slut och det inkomna materialet
var av betydande omfattning och innefattade eu mångfald svårlösta frågor,
om vilka meningarna ofta voro mycket delade bland de av saken intresserade, ansåg
sig departementschefen icke kunna föreslå proposition i ärendet till riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. .''!?s käft. (Å\r 419.) 2

Provisorisk
(öneregleriru/
in. m. vid 1911
urs riksdag.

Förslag till
1912 års riksdag
om
statistiska
centralbyråns
omorganisation.

10 Kung!. Majds nåd. proposition Nr 419.

1911. Vid detta förhållande hemställde han i stället om vidtagande, i huvudsaklig:
överensstämmelse med vad statistiska centralbyrån i underdånig skrivelse den 8
december 1910 föreslagit, av vissa åtgärder för att för statistiska centralbyrån i
möjligaste mån minska olägenheterna av att frågan om dess omorganisation måste
uppskjutas. I sådant avseende föreslogs nu dels beviljande av provisorisk lönereglering
för de ordinarie befattningshavarna i ämbetsverket, dels en höjning av det
extra anslaget till förstärkning av anslaget till arvoden åt tillfälliga biträden m. m...
avseende en lönereglering för amanuenser och kvinnliga biträden.

Förslag om provisorisk lönereglering för statistiska centralbyrån efter samma
grunder som för övriga ämbetsverk både av Kungl. Maj:t förelagts redan 1910 års
riksdag, men dä blivit avslaget; det förnyade förslag, som nu förelädes 1911 års
riksdag, blev däremot bifallet. De provisoriska avlöningstilläggen fastställdes härvid
efter samma grunder som för övriga ämbetsverk, för vilka provisorisk lönereglering
beviljats, chefens lönetillägg beräknades härvid med hänsyn till en blivande ^avlöningav
9,000 kronor. Anslagets belopp bestämdes till 7,670 kronor, varav högst 225-kronor till höjning av vikariatsersättning under semester.

I fråga om arvoden till amanuenser och tillfälliga biträden hemställde statistiska
centralbyrån, att amanuensarvodena finge bestämmas till 2,500 kronor för
år och fem timmars daglig tjänstgöring emot förut 2,000 kronor, men med proportionell
minskning för kortare tjänstgöringstid. För de kvinnliga biträdena borde
arvodena i allmänhet utgöra 75 kronor i månaden under de första fem åren, 100
kronor i månaden under därpå följande fem år och sedermera 125 kronor i månaden.
För genomförande av en dylik lönereglering borde det flerstädes förut omnämnda
förstärkningsanslaget höjas från 14,000 till 21,800 kronor. Departementschefen,
som icke ansåg sig böra göra något uttalande i fråga om de av centralbyrån
föreslagna avlöningsbeloppen annat än i fråga om amanuenserna, vilkas föreslagna
arvoden han fann lämpliga, ansåg, att det av centralbyrån begärda anslaget kunde
nedsättas med 300 kronor, eller till 21,500 kronor, vilket belopp jämväl av riksdagen
anvisades på extra stat för förstärkning av ordinarie anslaget till arvoden
åt tillfälliga biträden m. m.

Liksom vid föregående riksdagar sedan år 1905 anvisades även nu anslag
till avlönande av en extra aktuarie, men med hänsyn till den för de ordinarie
tjänstemännen beviljade provisoriska löneregleringen höjdes nu arvodets belopp från
■ >,000 till 3,900 kronor.

Till följande riksdag, år 1912, avgav Kungl. Maj:t proposition om en omorganisation
av statistiska centralbyrån med anledning av statistiska kommitténs
förslag, ehuru endast av provisorisk natur. Chefen för finansdepartementet yttrade
härom till statsrådsprotokollet den 13 januari 1912, hurusom han icke vore i tillfälle
att framlägga en definitiv plan för ordnande av den officiella statistiken, huru önskligt
detta än vore. Oavsett den meningsskiljaktighet, som rådde inom intresserade kretsar,
ansågs hänsyn till departementalkommitterades pågående utredning kräva, att icke
för det dåvarande någon åtgärd vidtoges, som kunde på något sätt försvåra genomförandet
av det organisationsförslag för förvaltningen i allmänhet, som nämnda
kommitterade hade att framlägga, men ett slutligt ordnande av den officiella statistiken
kunde knappast äga rum, utan att resultatet av nämnda kommitterades utredning
bleve föregripet. Att å andra sidan uppskjuta vidtagandet av åtgärder för

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

statistikens omorganisation, tills departementalkommitterades förslag blivit fram-;
lagt, syntes honom icke tillrådligt. Såsom statistiska kommittén visat och för
övrigt vore väl bekant, saknades så gott som all statistisk belysning på flera viktiga
områden för statens och samhällets verksamhet; därtill vore vissa förefintliga grenar
av den officiella statistiken av den beskaffenhet, att de icke längre kunde lämna
tillräcklig vägledning för förvaltningen och lagstiftningen. Men en väsentligare
utvidgning av den officiella statistiken vore knappast tänkbar med dåvarande organisation;
härför erfordrades ökade arbetskrafter och i viss mån även förändrade
organisationsform er.

Ett annat skäl till. att frågan om statistikens omorganisation icke längre
borde undanskjutas, läge i hänsyn till den statistiska tjänstepersonalen. I statistiska
centralbyrån hade befordringsutsiktema till följd av det i förhållande till arbetet
ringa antalet ordinarie tjänstebefattningar varit synnerligen dåliga. På grund
härav hade förekommit en synnerligen stark och för ämbetsverket högst menlig
omsättning beträffande den extra ordinarie tjänstemannapersonalen. De dåliga befordringsmöjligheterna
på den statistiska tjänstemannabanan berodde dock ej endast
på det ringa antalet ordinarie befattningar, därtill komme vidare den omständigheten,
att det för en statistisk tjänsteman dittills varit så gott som uteslutet att
kunna vinna befordran till tredje gradens tjänst. Utsikten till att på den statistiska
banan även i gynnsammaste fall icke kunna befordras högre än till andra
gradens tjänst kunde givetvis icke vara uppmuntrande för en duglig man, som ägnat
sig åt det statistiska arbetet. Förr eller senare komme han gärna att söka sig ett
verksamhetsfält, som bjöde honom bättre befordringsutsikter. Skulle verkligt dugande
krafter för framtiden bevaras åt den officiella statistiken, och därpå berodde
ytterst denna statistiks framtida beskaffenhet, syntes därför oavvisligt, att de statistiska
tjänstemännen bereddes möjlighet att inom sitt eget verksamhetsområde
avancera till tredje gradens tjänst, eller med andra ord att byråchefsbefattningar
inrättades för den officiella statistiken.

Ansåge departementschefen sålunda, att frågan om den officiella statistikens
omorganisation icke längre kunde utan stora olägenheter uppskjutas, så måste han
ii andra sidan fasthålla vid att den nya organisation, som kunde komma till stånd,
tills vidare måste få en provisorisk karaktär, så att den icke på något sätt föregrepe
den definitiva organisation av statistiken, som framdeles kunde bliva beslutad
i sammanhang med prövningen av departementalkommitterades blivande förslag till
omorganisation av den centrala förvaltningen i allmänhet. Under sådana omständigheter
syntes den lämpligaste lösningen av frågan vara, att anslag till de nya
statistiska tjänster, som kunde behövas, tills vidare i allmänhet beviljades endast på
extra stat, i vilket fall Kungl. Maj:t och riksdagen hade i sin hand att när som
helst vidtaga de ändringar i organisationen, som kunde bliva erforderliga. Undantag
syntes departementschefen dock härvid kunna och böra göras beträffande de byråchefsbefattningar
han hade för avsikt att föreslå. Uppenbarligen måste det ligga stor vikt
på, att dessa krävande och betydelsefulla befattningar bleve försedda med särskilt
dugliga och kompetenta innehavare. Men säkerhet för erhållande av sådana tjänstinnehavare
syntes icke kunna vinnas, om man icke kunde erbjuda dem den trygghet
för framtiden, som utnämningen till ordinarie tjänst innebure. Någon olägenhet
med hänsyn till genomförandet av departementalkommitterades blivande förslag
kunde byråchefsbefattningarnas uppförande på ordinarie stat icke medföra, därest

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 419.

å ena sidan dessa befattningars antal icke gjordes större, än som under alla omständigheter
måste för framtiden erfordras, och å andra sidan de blivande tjänstinnehavarna
i sina fullmakter ålades att underkasta sig eventuell förflyttning till
annat ämbetsverk.

Då vidare endast en provisorisk omorganisation av statistiska centralbyrån
borde komma till stånd, syntes redan på den grund ej kunna ifrågasättas, att sådana
grenar av statistiken, som utarbetades av särskilda statistiska tjänstemän inom andra
ämbetsverk än statistiska centralbyrån, skulle, på sätt statistiska kommittén föreslagit,
överflyttas till sistnämnda verk. Sålunda förutsatte departementschefen, att
näringsstatistiken skulle kvarbliva hos kommerskollegium och undervisningsstatistiken
hos ecklesiastikdepartementet.

I fråga om rättsstatistiken ställde sig emellertid saken något annorlunda.
För utarbetande av denna statistik funnes i justitiedepartementet en byråchef för
statistiska ärenden, vilken dock icke ägde statistisk utan uteslutande juridisk utbildning.
Skulle en reform av rättsstatistiken komma till stånd, syntes likväl vara
oundgängligt, att jämväl denna gren av statistiken komme under statistiskt sakkunnig
ledning. Under sådana omständigheter borde tagas under övervägande, om
icke beslut skulle kunna fattas om rättsstatistikens överflyttande till statistiska
centralbyrån. Enligt vad från departementalkoinmitterade inhämtats, kunde en sådan
anordning på intet sätt vara hinderlig för genomförande av kommitterades blivande
förslag. Det måste också anses synnerligen lämpligt, att rättsstatistiken och särskilt
kriminalstatistiken bearbetades och utgåves av samma verk, som hade befolkningsstatistiken
om händer, dels på grund av det nära sambandet mellan dessa båda
grenar av statistiken, dels på grund av de stora krav, som bådadera ställde på
sina utövare. Emellertid vore icke lämpligt, att rättsstatistiken i sin helhet redan
under år 1913 överflyttades till statistiska centralbyrån, då därav skulle följa, att
den dåvarande byråchefen för statistiska ärenden i justitiedepartementet måste
överföras ^ på indragningsstat. Dessutom måste i sådant fall beslut fattas om den
framtida förläggningen av straffregistret, som stode under uppsikt av nämnda byråchef.
Enligt vad chefen för justitiedepartementet upplyst, vore han emellertid icke
beredd att framlägga förslag härom. Först under år 1914, då ifrågavarande byråchef
skulle uppnå pensionsålder, borde rättsstatistiken i sin helhet överflyttas till
statistiska centralbyrån.

Efter en närmare redogörelse för statistiska kommitténs förslag beträffande
statistikens särskilda grenar hemställde chefen för finansdepartementet om bland annat
förläggande till statistiska centralbyrån av en ny gren av den officiella statistiken,
nämligen allmän finansstatistik, samt utarbetande genom centralbyråns försorg av
en statistisk årsbok samt femårsöversikter över rikets utveckling. Samtidigt hemställde
chefen för jordbruksdepartementet om förläggande till statistiska centralbyrån
av den dittills inom lantbruksstyrelsen utarbetade fiskeristatistiken, som tillika
skulle fullständigt omorganiseras och betydligt utvidgas, samt om en genomgripande
omgestaltning av jordbruksstatistiken, innefattande framför allt en överflyttning till
statistiska centralbyrån av arbetet med primäruppgifternas bearbetande, vilket förut
till största delen skett genom hushållningssällskapens försorg.

I överensstämmelse med en av chefen för statistiska centralbyrån avgiven
promemoria föreslog chefen för finansdepartementet, beträffande ämbetsverkets
organisation, en fördelning på tre byråer, en för befolknings-, rätts-, sparbanks -

Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

och valstatistik, en för jordbruks-, fastighets- och fiskeristatistik samt statistik över
statens utarrenderade domäner samt slutligen en för finans- och kommunalstatistik
samt statistik över vägar och skjutsanstalter. Redigerandet av femårsöversikterna
över rikets utveckling och statistisk årsbok borde tillhöra alla tre byråerna gemensamt
under överdirektörens direkta ledning.

Ehuru alltså ämbetsverket skulle organiseras på tre byråer, föreslogs likväl,
att endast två byråchefsbefattningar skulle inrättas. I överdirektörens nyssnämnda
promemoria anfördes härom, att det onekligen vore synnerligen önskligt, att en
byråchef kunde anställas såsom ledare för var och en av de tre byråerna, men
att alldeles nödvändigt kunde detta dock icke anses vara. Under den närmaste
tiden torde nämligen en av byråerna kunna direkt ledas av överdirektören, dock
under förusättning att till särskilt biträde åt honom anställdes en förste aktuarie,
vilken skulle närmast handhava redigerandet av de nämnda publikationerna femårsöversikten
och statistisk årsbok samt dessutom tjänstgöra såsom sekreterare i
ärenden, vilka icke tillhörde handläggning av byrå, som stode under ledning av
särskild byråchef. Till detta uttalande av överdirektören anslöt sig departementschefen,
som ytterligare påpekade beträffande den föreslagna byråindelningen. att
den vore så avpassad, att, därest framdeles beslut skulle komma att fattas om upprättande
av särskilda statistiska byråer inom finans- och jordbruksdepartementen,
de föreslagna finans- och jordbruksstatistiska byråerna inom statistiska centralbyrån
kunde med hela sin personal överflyttas från centralbyrån till vederbörande
departement.

Av övrig tjänstemannapersonal beräknades i överdirektörens ovanberörda
promemoria erfordras för en var av de tre byråerna en förste aktuarie och eu
aktuarie, av vilka förste aktuarien skulle särskilt biträda byråchefen vid redigerandet
av de statistiska berättelserna, granska och underteckna av aktuarie och
amanuenser uppsatta s. k. anmärkningsmemorial samt med biträde av aktuarien
utöva närmaste uppsikten över de kvinnliga biträdenas dagliga arbete.

Till denna personal skulle så komma, såsom tjänstemän av första lönegraden,
registrator och bibliotekarie. Statistiska kommittén hade visserligen föreslagit, att
bibliotekariens befattning skulle förändras till en tjänst av andra graden, men i
betraktande av den ifrågasatta anordningens provisoriska natur ansåge sig överdirektören
icke för det dåvarande kunna föreslå en dylik förändring, hur önsklig
och välbehövlig han än måste anse den vara. Därest, såsom han hemställt, en
särskild förste aktuarie tillsattes såsom närmaste biträde och sekreterare för överdirektören,
torde för övrigt på denne förste aktuarie böra överflyttas ett av bibliotekariens
mest krävande åligganden, nämligen besvarandet av förfrågningar från
utlandet och meddelandet av uppgifter till vissa internationella kalendrar och
handböcker.

Någon ökning av det dåvarande antalet av fem amanuenser ansåg sig överdirektören
icke böra ifrågasätta, men kunde å andra sidan någon minskning däri
ej heller vidtagas. Däremot måste antalet kvinnliga biträden ökas. Sålunda torde
erfordras ett biträde för en nytillkommen statistik om dödsorsaker, två biträden på
grund av den föreslagna förändringen och utvidgningen av jordbruksstatistiken och
fre biträden för den finansstatistiska byrån.

1 fråga om vaktmästarna gåve den erfarenhet, som dittills kunnat vinnas,
vid handen, att det förefintliga antalet av två vaktmästare sannolikt vore otillräck -

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 419.

ligt, sedan ämbetsverket förflyttats till ny och större lokal. Då emellertid behovet
av ökad vaktbetjäning ansågs kunna tillsvidare tillgodoses på annat sätt än genom
anställande av ytterligare en vaktmästare, ville överdirektören ej för det dåvarande
ifrågasätta en ökning i v aktmästarnas antal.

Yad överdirektören sålunda yttrat i fråga om personalbehovet föranledde
ingen erinran från departementschefens sida, och föreslog alltså denne, att statistiska
centralbyråns tjänstemannapersonal skulle utgöra under år 1913, förutom
chefen: två byråchefer, fyra förste aktuarier och fem aktuarier, av vilka en tjänstgörande
såsom bibliotekarie och en såsom registrator. Då statistiska centralbyråns
dåvarande personal utgjordes av tre förste aktuarier och tre aktuarier, av vilka eu
på extra stat, erfordrades sålunda eu ökning med två byråchefer, eu förste aktuarie
och två aktuarier, varvid dock var att märka, att den ena byråchefen motsvarades
av byråchefen för statistiska ärenden i justitiedepartementet, vilken skulle
indragas under år 1914. I överensstämmelse med departementschefens ovan omförmälda
uttalande föreslogs de båda byråchefsbefattningarnas uppförande pa ordinarie
stat, varemot övriga befattningar borde beviljas på extra stat. Dä någon ny
lönereglering för ämbetsverket icke ifrågasattes, borde avlöningen för de nya byråcheferna
å staten upptagas med samma belopp som i övriga oreglerade verk.

På grund härav föreslogs en höjning av ordinarie anslaget till avlöningsmedel
med 12,800 kronor eller till 41,200 kronor samt, för vikariatsersättning under
byråchefernas semester, av ordinarie anslaget till arvoden åt tillfälliga biträden,
samt till vikariatsersättningar med 500 kronor till 20,500 kronor. Beträffande staten
i övrigt föreslogs en höjning av det å denna uppförda reservationsanslaget till bibliotekets
underhåll med 500 kronor till 2,000 krono)'' samt indragning av övriga tre
ordinarie reservationsanslag, till officiella statistiska trycket, till utarbetande av en
avlönings- och pensionsstatistik samt till en statistisk tidskrift, såsom för framtiden
obehövliga. Sistnämnda anslag, till belopp av 1,400 kronor, skulle likväl för år
1913 kvarstå på extra stat.

Förutom anslaget till en statistisk tidskrift föreslogs å extra stat till arvoden
åt en extra ordinarie förste aktuarie och tre extra ordinarie aktuarier ett anslag å
17,800 kronor, till provisorisk lönereglering ett förslagsanslag å 11,583 kronor samt
till förstärkning av det till arvoden åt tillfälliga biträden hos statistiska centralbyrån
samt till vikariatsersättningar därstädes å ordinarie stat anvisade medel ett
anslag å 29,200 kronor. Anslaget till extra ordinarie tjänstemän beräknades efter ett
avlöningsbelopp av 5,600 kronor för förste aktuarien och 3,900 kronor för aktuarie.

Anslaget till provisorisk lönereglering visade i jämförelse med år 1912 en
ökning av 3,913 kronor, beroende dels på tillkomsten av de två nya byråchefsbefattningarna,
dels därpå, att enligt departementschefens förslag överdirektörens avlöningstillägg
skulle utgå efter en beräknad avlöning av 10,000 i stället för
9,000 kronor. Sistnämnda höjning motiverades av departementschefen därmed, att
i samtliga överdirektörsverk, i vilka byråchefsbefattningar vore inrättade, chefens
avlöning vore bestämd till 10,000 kronor och att, då nu byråchefsbefattningar föresloges
för statistiska centralbyrån, konsekvensen syntes fordra, att chefens avlöning
höjdes till motsvarighet med vad den utgjorde i andra likställda verk. Departementschefen
ansåge sig äga så mycket större skäl för en sådan hemställan, som den av
honom föreslagna nya organisationen av statistiska centralbyrån uppenbarligen måste
komma att ställa väsentligt större krav på chefen än dittills och betydligt öka hans

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

arbetsbörda, särskilt som han förutom sina allmänna åligganden som chef skulle få
att bestrida göromålen såsom närmaste ledare för en bland ämbetsverkets byråer.

Vad slutligen beträffar anslaget till förstärkning av ordinarie anslaget till
arvoden åt tillfälliga biträden, så skulle detta i jämförelse med år 1912 komma att
ökas med dels 7,200 kronor till arvoden åt de sex nya biträden, om vilka ovan
talats, dels ock 475 kronor till vikariatsersättningar under semester för på extra
stat föreslagna en förste aktuarie och två aktuarier, tillhopa i avrundat tal 7,700 kronor.

Kungl. Maj:ts i överensstämmelse med departementschefens förslag gjorda
framställning till riksdagen vann riksdagens bifall med undantag för två punkter.

Enligt vad riksdagen i sin skrivelse nr 7 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens sjunde huvudtitel anförde, hade riksdagen — med avseende å omorganisationens
provisoriska natur och då det, med hänsyn till departementalkommitterades
blivande förslag, syntes av vikt att icke företaga sådana dispositioner,
att man därigenom föregrepe vad av denna kommitté kunde i ämnet bliva föreslaget
— icke kunnat bifalla förslaget att uppföra två byråchefer å ordinarie stat.
Den ena av dessa byråchefer, vilken, enligt vad riksdagen inhämtat, vore avsedd
för den jordbruksstatistiska byrån, syntes lämpligen kunna ersättas av den förste
aktuarie, som enligt förslaget skulle vara anställd vid samma byrå. För att den
erforderliga personalen vid den statistik, som skulle hänföras till denna byrå, icke
skulle komma att minskas till antalet, borde emellertid i så fall, utöver vad Kungl.
Maj:t föreslagit, där anställas ytterligare en extra ordinarie aktuarie. En motsvarande
anordning syntes däremot icke vara tillrådlig i fråga om den finansstatistiska
byrån, för vilken den andra byråchefen vore avsedd. På ledaren av finansstatistiken
och statistiken över kommunernas finanser syntes nämligen böra ställas särskilt
stora krav. Riksdagen hade därför ansett sig böra godkänna Kungl. Maj:ts
förslag i denna del. Enligt riksdagens beslut skulle alltså, i jämförelse med Kungl.
Maj:ts förslag, antalet tjänstemän minskas med en byråchef men ökas med en extra
ordinarie aktuarie.

Den andra punkten, vari riksdagen avvek från Kungl. Maj:ts förslag, gällde
den ifrågasatta höjningen av det provisoriska avlöningstillägget till överdirektören,
vilket förslag icke vann riksdagens bifall, då, såsom riksdagen yttrar, överdirektören
så nyligen som samma år genom provisorisk lönereglering beviljats avsevärt förbättrade
lönevillkor och ämbetsverket, genom riksdagens beslut i fråga om den föreslagna
omorganisationen, i allt fall icke komme att givas sådan omfattning, som
bland annat av Kungl. Maj:t ansetts motivera en dylik förhöjning.

På grund av dessa riksdagens beslut minskades de av Kung!. Maj:t föreslagna
beloppen för anslagen till avlöningsmedel, till arvoden åt tillfälliga biträden in. in.
samt till provisorisk lönereglering till respektive 34,800, 20,250 och 9,133 kronor,
varemot anslagen till extra ordinarie förste aktuarie och extra ordinarie aktuarier
samt till förstärkning av de till arvoden åt tillfälliga biträden in. in. anslagna medel
höjdes till respektive 21,200 och 29,300 kronor.

1 överensstämmelse med departementschefens ovan anförda yttrande till statsrådsprotokollet
den 13 januari 1912 föreslogs i proposition till 19in års riksdag,
att rättsstatistiken skulle från 1914 års början överflyttas till statistiska centralbyrån.
Härför föreslogs, i huvudsaklig överensstämmelse med en hemställan från
statistiska centralbyrån, dels uppförande å ordinarie stat av avlöning för ytterligare

1913 års
riksdag.

1914 års
senare
riksdag.

16 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

eu för rättsstatistiken avsedd förste aktuarie, dels beviljande på extra stat av medel
till avlönande av eu amanuens och sex kvinnliga biträden, varav ett med avlöning
av 1,600 kronor, avsett för ett s. k. kreditregister, varom särskild proposition
skulle föreläggas riksdagen. Likaledes i enlighet med centralbyråns hemställan
föreslogs beviljande på extra stat av medel för avlönande av ytterligare sex kvinnliga
biträden, avsedda för jordbruksstatistiken. Därjämte föreslogs, att förste vaktmästaren
i ämbetsverket skulle erhålla ett provisoriskt ålderstillägg å 100 kronor.

Kungl. Majrts ifrågavarande förslag bifölls av riksdagen med de ändringar,
att, sedan departementschefen i skrivelse den 3 maj 1913 meddelat statsutskottet,
att proposition om kreditregistret icke komme att föreläggas riksdagen, det för
biträde vid ifrågavarande register avsedda arvodet icke beviljades, samt att ett för
beredande av provisoriskt ålderstillägg åt förste vaktmästaren i ämbetsverket
redan för löpande året avsett belopp av 100 kronor ej heller beviljades. På grund
av dessa riksdagens beslut höjdes för år 1914 ordinarie anslaget till avlöningsmedel
med 4,500 kronor till 39,300 kronor och till arvoden åt tillfälliga biträden
samt till vikariatsersättningar med 190 kronor till 20.440 kronor, varjämte på extra
stat beviljades anslag, förutom till extra ordinarie förste aktuarie och extra ordinarie
aktuarier liksom för år 1913, till provisorisk lönereglering med 10,370 kronor eller
1,237 kronor mera än för år 1913 samt till förstärkning av de till arvoden åt tillfälliga
biträden m. m. anslagna medel med 45,000 kronor, 15,700 kronor utöver
motsvarande anslag för år 1913.

Vid 1914 års senare riksdag beslöts därefter eu synnerligen betydande ändring
i statistiska centralbyråns stat, i det att på densamma uppfördes avlöning till 27
kvinnliga biträden.

I underdånig skrivelse den 29 september 1913 hade statistiska centralbyrån
bland annat hemställt om dels uppförande på ordinarie stat av 27 kvinnliga biträden,
varav 13 av högre och 14 av lägre avlöningsgrad, dels med anledning av förstnämnda
hemställan erforderliga ändringar i anslagsbeloppen.

Över denna framställning avgav statskontoret den 23 oktober 1913 infordrat
utlåtande. Statskontoret ansåge visserligen av den av statistiska centralbyrån förebragta
utredningen till fullo framgå behovet av det föreslagna uppförandet av 27
kvinnliga biträdesbefattningar på ordinarie stat. Med fäst avseende emellertid på den
under senare tiden tillämpade praxis att under pågående löneregleringar och omorganisationer
nya befattningar icke uppfördes å ordinarie stat ansåg sig statskontoret
dock icke kunna förorda, att ifrågavarande biträdesbefattningar uppfördes
å sådan stat förr än i samband med reglering av ämbetsverket i dess helhet.
Statskontoret föreslog i stället, att ifrågavarande befattningar skulle med av centralbyrån
föreslagna avlöningsbelopp uppföras på extra stat.

Sedan med anledning av detta statskontorets yttrande chefen för statistiska
centralbyrån till finansdepartementet inkommit med en promemoria, blev ärendet
remitterat till löneregleringskommitten, som den 2 mars 1914 avgav utlåtande i
Ifågan. 1 detta utlåtande anförde kommittén bland annat följande.

På grund av det nära sambandet mellan, å ena sidan, statistiska centralbyråns
organisation å ny stat och, å andra sidan, den av de s. k. departementalkommitterade
ifrågasatta omorganisation av den centrala förvaltningen överhuvud
samt den av statistiska kommittén föreslagna förändrade anordningen av rikets

Kung/,. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

officiella statistik, hade frågan om lönereglering för statistiska centralbyrån ditintills
måst undanskjutas, men utan att det ännu torde med någon som helst visshet kunna
sägas, när denna fråga kunde komma till vidare behandling och avgörande. Att
detta förhållande varit och fortfarande vore i flera avseenden ogynnsamt för statistiska
centralbyrån syntes ej kunna förnekas. Genom provisoriska löneregleringar
och genom andra anslag på extra stat hade man visserligen sökt mildra olägenheten
av uppskovet med den avsedda löneregleringen; ju längre emellertid det
måste anstå med denna reglering, dess mera framträdde olägenheterna för ämbetsverket
av uppskovet.

I synnerlig grad hade olägenheterna visat sig i vad den kvinnliga tjänstepersonalen
anginge. Efter en redogörelse för dessa olägenheter fortsätter kommittén:
Med hänsyn till de angivna förhållandena kunde det icke bestridas, att såväl ur
synpunkten av rättvisa och billighet som ock för arbetets behöriga gång inom
statistiska centralbyrån det måste anses vara särdeles önskligt, att vid detta ämbetsverk
måtte kunna så snart som möjligt inrättas ett antal ordinarie kvinnliga biträdesbefattningar.
Statskontoret hade under åberopande av den under senare tiden tilllämpade
praxis att under pågående löneregleringar och omorganisation nya ordinarie
befattningar icke inrättas, förklarat sig icke kunna förorda, att ifrågavarande befattningar
i statistiska centralbyrån uppfördes å ordinarie stat förr än i samband
med reglering av ämbetsverket i dess helhet. Kommittén ville ingalunda förneka,
att en dylik praxis i allmänhet blivit tillämpad; men exempel i motsatt riktningkunde
dock anföras. Den av statskontoret åberopade praxis hade givetvis haft sin
grund däri, att man icke velat genom inrättande av nya ordinarie befattningar
föregripa eller försvåra en förestående omorganisation och nyreglering av vederbörande
ämbetsverk. Att så icke under några förhållanden borde ske funne kommittén
vara alldeles i sin ordning. De befarade olägenheterna i sådant hänseende
syntes dock kunna även på annat sätt undvikas, om nämligen det tillsåges, att de
nya tjänsterna icke bleve till antalet flera än som under alla omständigheter kunde
anses erforderligt för arbetena i fråga och att sådana avlöningsvillkor föreskreves,
att befattningshavarna bleve underkastade en långt gående skyldighet att. i händelse
av behov i följd av omreglering eller andra omständigheter, låta sig förflyttas till
annat ämbetsverk med motsvarande eller likartade arbetsuppgifter ävensom att
eljest utföra de förändrade göromål, som kunde bliva vederbörande befattningshavare
ålagda. Därest de nu angivna försiktighetsmåtten iakttöges, hade kommittén
ansett hinder icke böra möta mot att a statistiska centralbyråns stat uppfördes ett
antal ordinarie kvinnliga biträdesbefattningar.

Då det av centralbyrån föreslagna antalet av 27 biträden under alla omständigheter
kunde beräknas hava stadigvarande sysselsättning inom de till centralbyrån
förlagda grenarna av den officiella statistiken, hade kommittén ansett detta
antal kvinnliga biträdesbefattningar böra kunna, utan att föregripa en kommande
omorganisation av den officiella statistiken, uppföras på statistiska centralbyråns
ordinarie stat.

Av detta antal hade statistiska centralbyrån föreslagit, att 13 borde vara av
den högre och 14 av den lägre lönegraden. Kommittén anförde härom, att enligt
avsedda regler skulle biträde med arbetsuppgifter av mera kvalificerad art hänföras
till den högre graden och övriga biträden till den lägre. Vad statistiska centralbyrån
beträffade, syntes åtminstone för det dåvarande en fullt genomförd skillnad
Bihang till riksdagens protokoll 1918. / samt. 978 haft. (Nr 419.) 3

1916 års
riksdag.

18 Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr ålit.

icke kunna göras i avseende å biträdenas arbetsuppgifter. På grund av arbetets
beskaffenhet därstädes måste nämligen flertalet av ifrågavarande biträden under
vissa tider av året syssla med kvalificerat arbete och under andra tider jämväl
med okvalificerat eller mindre kvalificerat arbete. Vid sådant förhållande finge man
skilja mellan, ä ena sidan, de biträden, vilka utförde ett i mera betydande mån
kvalificerat arbete eller kvalificerat arbete i större omfattning, och, å andra sidan,
övriga biträden. De förra skulle då hänföras till den högre graden av kvinnliga biträden
och de senare till biträden i normalgrad. Kommittén hade för att söka bilda
sig en uppfattning om, vilka av biträdena som borde hänföras till den ena eller
andra graden, besökt statistiska centralbyrån och där tagit kännedom om det arbete,
som utfördes av biträdena i fråga. Kommittén hade därvid funnit, att det antal
av 13 biträden, som centralbyrån ansett böra uppföras i högre grad, icke vore
större än vad som kunde anses skäligt.

Kommittén föreslog alltså, att å staten för statistiska centralbyrån måtte
från och med år 1915 uppföras 13 kvinnliga biträdesbefattningar i den högre (numera
andra) graden och 14 i den lägre (numera första) graden, med avlöning motsvarande
vad som fastställts för de nyreglerade verken. Kommittén föreslog därjämte
avlöningsvillkor för de nya befattningarna.

I huvudsaklig anslutning till vad statistiska centralbyrån i sin ovanberörda
underdåniga skrivelse den 29 september 1913 hemställt, föreslog kommittén vidare
beträffande de särskilda anslagsbeloppen, att ordinarie anslaget till avlöningsmedel
måtte höjas med 37,600 kronor till 76,900 kronor, att, för beredande av medel till
vikariatsersättning under biträdenas semester, ordinarie reservationsanslaget till arvoden
åt tillfälliga biträden samt vikariatsersättningar måtte höjas med 2,350 kronor
till 22,790 kronor samt att till förstärkning av detta anslag måtte på extra stat
för år 1915 beviljas ett anslag av 9,900 kronor eller 35,100 kronor mindre än motsvarande
anslag för år 1914. I nämnda belopp 9,900 kronor ingick avlöning för
6 extra biträden med av centralbyrån beräknat belopp 7,200 kronor eller i medeltal
1,200 kronor för varje. I fråga härom framhöll kommittén angelägenheten av
att vid bestämmande av de fasta arvodena till extra biträden sådant arvode i varje
fall sattes till lägre belopp än begynnelseavlöningen till ordinarie biträde.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 14 maj 1914 anslöt sig departementschefen
i alla delar till vad löneregleringskommittén föreslagit, och avläts i
överensstämmelse härmed proposition till riksdagen. Kungl. Majrts ifrågavarande
framställningar blevo av riksdagen bifallna.

I underdånig skrivelse den 7 december 1915 hemställde statistiska centralbyrån
om höjning av det till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget till
arvoden åt tillfälliga biträden samt vikariatsersättningar utgående anslaget på extra
stat, vilket av 1915 års riksdag beviljats med samma belopp som för löpande året
eller 9,900 kronor. Enligt statistiska centralbyråns nyssberörda skrivelse hade det
redan under år 1914 varit för centralbyrån tydligt, att den för jordbruks- och
fiskeristatistiken beräknade biträdespersonalen, eller 8 biträden, icke komme att vara
tillräcklig — rörande rättsstatistiken, för vilken 5 biträden voro avsedda, saknades
då ännu erfarenhet. Med hänsyn till de kritiska förhallanden, som rådde hösten
1914, ansåg sig emellertid statistiska centralbyrån vara nödsakad att till ett kommande
år uppskjuta att göra framställning om ökade anslag till biträden. Då lik -

Kungl. M«j:t$ nåd. proposition Nr 419.

väl enligt centralbyråns mening ett försenande av jordbruksstatistikens bearbetning
måste ovillkorligen undvikas, icke minst med hänsyn till den särskilda betydelse
denna statistik erhållit under då rådande förhållanden, nödgades centralbyrån, för
beredande av erforderliga arbetskrafter åt jordbruksstatistiken, i betydlig mån
minska den för centralbyråns övriga arbeten avsedda personalen. Följden härav
hade naturligtvis blivit, att nämnda arbeten på ett beklagligt sätt försenats, så att
en betydlig arbetsbalans uppstått, vilken beträffande befolkningsstatistiken uppginge
till omkring ett helt års arbete. Under normala förhållanden hade det givetvis
varit centralbyråns plikt att nu göra underdånig framställning om beredande av
medel för bortarbetande av den sålunda uppkomna arbetsbalansen, men med hänsyn
till förhandenvarande finansiella förhållanden finge härmed anstå till ett kommande
år.

Däremot syntes oavvisligen nödvändigt, att centralbyråns arbetskrafter förstärktes
i den utsträckning, att den arbetsbalans, som komme att förefinnas vid
ingången av år 1917, icke än ytterligare ökades. Det minsta antal biträden, som
härvid erfordrades, vore tre för jordbruks- och fiskeristatistiken samt två för rättsstatistiken.
För finansstatistiken syntes åtminstone för det dåvarande ingen personalökning
behövlig, men däremot erfordrades ett biträde vid redigerandet av
statistisk årsbok samt för fullgörande av vissa centralbyrån på grund av nya
äktenskapslagstiftningen åliggande aviseringsskyldigheter till pastorsämbeten och
domstolar. Det ytterligare antal kvinnliga biträden, varför enligt centralbyråns
åsikt anslag erfordrades för år 1917, utgjorde alltså sex.

Såväl dessa som de sex extra biträden, för vilkas avlönande medel funnes
tillgängliga å 1916 års stat, komme med all säkerhet att bliva för framtiden behövliga,
och borde de samtliga till följd härav rätteligen uppföras på ordinarie stat.
varvid i överensstämmelse med den proportion, som år 1914 följdes vid uppförande
av kvinnliga biträden på ordinarie stat i statistiska centralbyrån, hälften eller sex
borde bliva av andra och hälften av första lönegraden. Med hänsyn dels till de
finansiella förhållandena, dels, och framför allt, till den omständigheten, att riksdagen
1915 begärt utredning om eu inskränkning i den officiella statistiken, ansåge statistiska
centralbyrån sig icke kunna ifrågasätta något sådant. Visserligen ansåge
centralbyrån som otvivelaktigt, att den av riksdagen begärda utredningen komme
att visa, det en inskränkning icke kan ske beträffande centralbyråns statistik, men
intill dess utredningen i fråga verkställts, ansågs det vara lämpligast, att inga nya
ordinarie befattningar inrättades i de .statistiska ämbetsverken. Skulle emellertid
Kungl. Maj:t finna dessa omständigheter icke vara till hinders för inrättande i
annat ämbetsverk av nya ordinarie statistiska tjänster, syntes även förenämnda
tolv biträdesbefattningar böra uppföras på ordinarie stat.

Under förutsättning att detta icke bleve fallet, erfordrades medel på extra
stat för avlönande av ifrågavarande biträden, varvid av sparsamhetshänsyn avlöningen
borde beräknas till samma belopp som för biträde i första lönegraden med
avdrag av 50 kronor, motsvarande pensionsavgift. För det biträde, som skulle anställas
för statistisk årsbok m. in., borde dock avlöningen beräknas såsom för biträde
i andra lönegraden, med nyssnämnt avdrag.

Till statsrådsprotokollet den 14 januari 1916 yttrade departementschefen, att
det kunde ifrågasättas, om det under dåvarande förhållanden vore oundgängligen
nödvändigt att utöka personalen med så stort antal nya biträden, som ämbetsverket

JM? ars
riksdag.

A iders tillägg
t ill vise a befattningshavare.

20 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

föreslagit. Även hänsynen till den av riksdagen begärda, av centralbyrån jämväl
omförmälda utredningen om inskränkning i den officiella statistiken krävde, att,
innan samma utredning slutförts, allenast minsta möjliga utvidgning av den mera fast
anställda personalen företoges. På grund härav föreslog departementschefen, att det
av centralbyrån ifrågasatta antalet reducerades med två biträden av första lönegraden,
vadan medel skulle behöva begäras för ett biträde med kvalificerad arbetsuppgift
och tre andra biträden. Härför beräknades erfordras 5,000 kronor, vadan
det extra anslaget till förstärkning av de till arvoden åt tillfälliga biträden in. in.
anslagna medel borde höjas från 9,900 kronor till 14,900 kronor. Till vinnande av
större överskådlighet över statistiska centralbyråns anslagsbehov borde det för
extra biträden erforderliga beloppet, 11,900 kronor, i beslutet särskilt angivas.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att till förstärkning av det till arvoden åt tillfälliga biträden hos statistiska
centralbyrån samt till vikariatsersättningar därstädes å- ordinarie stat anvisade
anslag å extra stat för år 1917 anvisa ett anslag av 14,900 kronor, därav till extra
kvinnliga biträden 11,900 kronor. Denna framställning blev av riksdagen bifallen.

I underdånig skrivelse den 7 december 1916 erinrade centralbyrån om sin
nyss anförda framställning samt Kungl. Maj:ts och riksdagens i anledning av densamma
fattade beslut samt yttrade vidare, att den ytterligare erfarenhet, som i
statistiska centralbyrån vunnits sedan förenämnda framställning gjordes, ådagalagt,
att den då begärda förstärkningen i arbetskrafterna vore den minsta möjliga, om
icke allt framgent år efter år ar betsbalansen i statistiska centralbyrån skulle ökas,
vid vilket förhållande centralbyrån nödgades upprepa sin förra hemställan och alltså
nu göra framställning om beviljande av medel för avlönande av ytterligare två extra
kvinnliga biträden.

Denna centralbyråns hemställan blev av departementschefen förordad, och
hemställde Kungl. Maj:t i enlighet härmed till riksdagen om höjande av det meromnämnda
förstärkningsarislaget med 2,300 kronor eller till 17,200 kronor, därav
till extra kvinnliga biträden 14,200 krono]''. Kung]. Maj:ts ifrågavarande framställning
blev av riksdagen bifallen.

Såsom förut omnämnts, har alltsedan år 1906 varit på extra stat uppförd
avlöning för ursprungligen en aktuarie men från och med år 1913 en förste aktuarie
och fyra aktuarier. Frågan om ålderstillägg till dessa tjänstemän eller om rätt för
dem att efter befordran till ordinarie tjänst räkna sig tillgodo föregående anställning
såsom extra ordinarie aktuarie har vid ett par tillfällen varit föremål för Kungl.
Maj:ts och riksdagens prövning.

Första gången frågan härom kom upp var år 1909, då statistiska centralbyrån
i underdånig skrivelse den 30 september hemställde, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att på extra stat för år 1911 bevilja ett personligt ålderstillägg
av 500 kronor åt dåvarande innehavaren av den extra ordinarie aktuariebefattningen
E. H. N. Arosenius, vilken den 1 januari 1911 komme att hava bestritt samma
befattning under fem år. Denna framställning blev emellertid av statskontoret i
avgivet utlåtande avstyrkt och föranledde ingen Kungl. Maj:ts åtgärd.

I nyssnämnda utlåtande hade emellertid statskontoret yttrat, att, om Arosenius
befordrades till ordinarie tjänst, han rättvisligen borde, på sätt i flera liknande

Kungi. Maj tis nåd. proposition Nr 419.

fall förut ägt .ruin, få rätt att för ålderstillägg å sin ordinarie befattning tillgodoräkna
sig den tid han uppehållit ifrågavarande aktuariebefattning å extra stat.
Detta fall inträffade redan följande år, då Arosenius den 18 juni utnämndes till
ordinarie aktuarie i ämbetsverket. Under åberopande av statskontorets nyss anförda
yttrande hemställde därpå statistiska centralbyrån, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen, att Arosenius förklarades berättigad att från ingången av år 1911 åtnjuta
ett ålderstillägg av 500 kronor. Med bifall till Kungl. Maj:ts på grund av centralbyråns
framställning till riksdagen avlåtna proposition medgav riksdagen 1911, att
Arosenius finge för åtnjutande av ålderstillägg till sin dåvarande lön räkna sig
tillgodo den tid från och med den 1 januari 1906, varunder han med gott vitsord
uppehållit å extra stat uppförd aktuarietjänst hos ämbetsverket.

Motsvarande medgivande har sedermera lämnats av 1916 års riksdag i fråga
om aktuarien J. A. Carlson och av 1917 års riksdag i fråga om förste aktuarien E. J.
Höijer och aktuarien K. J. H. Wittrock. Sistnämnda års riksdag har därjämte på
Kungl. Maj:ts framställning beviljat ett personligt ålderstillägg på extra stat av 500
kronor till extra ordinarie aktuarien G. O. Grönlund. Härvid har sålunda frångåtts
den i fråga om Arosenius år 1909 av Kungl. Maj:t intagna ståndpunkten.

Jag övergår nu till att, likaledes i huvudsaklig anslutning till
löneregleringskommitténs utredning i ärendet, närmare redogöra för
statistiska centralbyråns nuvarande uppgifter, organisation och avlöningsförhållanden.

Gällande instruktion för statistiska centralbyrån är utfärdad den 7 november
1879. Sedan däri gjorts åtskilliga ändringar och tillägg genom kungl. kungörelserna
den 28 maj 1886, den 22 november 1912, den 19 september 1913 och den 17 november
1914 innehåller instruktionen i huvudsak följande bestämmelser.

Statistiska centralbyrån har att bearbeta och offentliggöra de grenar av den
officiella statistiken, som icke tillhöra annat ämbetsverks handläggning, och däribland
särskilt befolkningsstatistik, statistik över fast egendom, jordbruksstatistik,
fiskeristatistik, statistik över vägar och skjutsanstalter, allmän sparbanksstatistik,
rättsstatistik, valstatistik samt statistik över statens och kommunernas finanser;
hörande centralbyrån granska prim är uppgifterna samt, så vitt ske kan, bereda av
granskningen föranledda nödiga rättelser, så att grundläggningen för byråns redogörelser
må bliva tillförlitlig.

Därjämte åligger centralbyrån: att utgiva eu statistisk årsbok; att för varje
femårsperiod utarbeta och offentliggöra en översikt över rikets utveckling under
perioden; att på lämpligt sätt sprida kunskap om den officiella statistikens resultat;
att utföra de särskilda statistiska undersökningar, som av Kungl. Maj:t anbefallas;
att föra anteckning över skeende förändringar i rikets administrativa, judiciella och
ecklesiastika indelningar; att med uppmärksamhet följa kyrkobokföringens tillstånd
i riket samt till Kungl. Maj:t avgiva de förslag till kyrkobokföringens förbättrande,
som må kunna påkallas; att i övrigt beträffande kyrkobokföringen fullgöra de särskilda
åligganden, som enligt gällande författningar äro eller varda åt centralbyrån
uppdragna; att i ett ordnat arkiv förvara såväl de till centralbyrån inkomna kyrkoboksutdrag
som ock de statistiska uppgifter av annat slag, vilkas innehåll ej genom
de tryckta redogörelserna kan anses hava blivit tillräckligt bekantgjort; att i mån
av därtill anvisade tillgångar underhålla ett statistiskt, topografiskt och statseko -

Statistiska

centralbyråns

nuvarande

uppgifter,

organisation

ochaviönings förhällandtn Instruktion.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 419.

nomiskt bibliotek; att lämna dem, som det önska, tillfälle att pa stället ur centralbyråns
arkiv och bibliotek hämta upplysningar och, så vitt möjligt, med nödiga
hänvisningar dem tillhandagå; samt att, genom föreskriven utdelning av de statistiska
redogörelserna och desammas tillhandahållande i utbyte emot främmande
länders enahanda redogörelser, främja spridandet av kunskap om Sverige, för vilket
ändamål centralbyrån jämväl bör, där så lämpligen kan ske. meddela de upplysningar,
som från utlandet äskas.

Statistiska centralbyråns ordinarie ämbets- och tjänstemän äro en överdirektör
och chef, en tjänsteman av tredje lönegraden, benämnd byråchef, fyra tjänstemän
av andra lönegraden, benämnda förste aktuarier, och två tjänstemän av första
lönegraden, benämnda aktuarier. Dessutom äro hos ämbetsverket anställda kvinnliga
biträden samt vaktmästare, varjämte amanuenser och tillfälliga biträden antagas
i mån av behov.

Byråchefen och tre förste aktuarier tjänstgöra såsom avdelningschefer, byråchefen
för en finansstatistisk byrå samt av förste aktuarierna eu för en befolkningsstatistisk,
en för en jordbruksstatistisk och en för en rättsstatistisk avdelning. Den
fjärde av förste aktuarierna tjänstgör å den finansstatistiska byrån. Ärendenas fördelning
mellan avdelningarna bestämmes i arbetsordningen.

Av aktuarierna tjänstgör en såsom bibliotekarie och en såsom registrator och
räkenskapsförare.

Överdirektören är ansvarig för göromålens behöriga gång samt äger ensam
beslutanderätt, dock i vissa ärenden efter rådplägning med vederbörande avdelningschef.
Honom åligger bland annat: att leda arbetena samt vaka över deras verkställande;
att, så vitt hans tid medgiver, själv taga del i utarbetandet av statistiska
redogörelser; samt att fastställa arbetsordning och emellan tjänstemännen fördela
arbetet.

Avdelningschef har till åliggande: att ansvara för och utöva närmaste tillsyn
däröver, att det statistiska arbete, som enligt stadgad fördelning tillkommer honom
och de åt honom anvisade tjänstemän och biträden, med noggrannhet och skyndsamhet
utföres; att, för sin avdelning, utarbeta de förslag och utlåtanden, som anbefallas,
samt för överdirektören föredraga frågor, vilka till handläggning förekomma;
att, likaledes för sin avdelning, hava närmaste inseendet över ordentligt insändande
av föreskrivna uppgifter, dessas granskning, sammandrags upprättande och kontrollerande
samt för sådant ändamål genom skriftväxling med vederbörande inhämta
eller låta inhämta de upplysningar, som kunna finnas erforderliga; samt att själv
utarbeta och i förekommande fall låta trycka eller utöva uppsikt över utarbetandet
och tryckningen av de statistiska berättelser och redogörelser, som åligga avdelningen.

Därjämte åligger det byråchefen att, efter till överdirektören av vederbörande
departements- eller expeditionschef framställd begäran, lämna finansdepartementet
det biträde i dess arbete, som må erfordras.

Den aktuarie, som har sig anförtrodd vården av biblioteket, åligger i avseende
därå: att för överdirektören anmäla frågor rörande biblioteket, dess underhåll
och förkovran och ombesörja det internationella utbytet samt granska och bestyrka
räkningar över dit hänförliga utgifter; att upprätta och vidmakthålla föreskrivna
kataloger över biblioteket samt journal över fördelningen av det statistiska trycket
inom- och utomlands; samt att tillhandahålla biblioteket för dem, som därav vilja
betjäna sig, och över den utlåning därifrån, som lämpligen kan ske, föra journal.

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 419. 28

i avseende på biblioteket, som huvudsakligen är avsett att pä stället begagnas,
gäller beträffande förvar, katalogisering, utlåning och det låntagnas återställande
i tillämpliga delar vad därom är stadgat i gällande reglemente för kungl. biblioteket.

Den aktuarie, som bestrider registratorsgöromålen, åligger: att emottaga de
till centralbyrån ankommande skrivelser samt avlämnade eller insända handlingar;
att över inkommande mål och ärenden samt utgående expeditioner hålla anteckningsböcker
efter föreskrivna formulär och till dessa böcker upprätta register, i den
mån icke anteckning och registrering av överdirektören prövas kunna verkställas
uteslutande på avdelningarna; att för varje dag, efter verkställd anteckning, avlämna
inkomna skrivelser och handlingar till överdirektören eller dem enligt hans föreskrift
mellan vederbörande fördela; att för överdirektören anmäla frågor rörande centralbyråns
penningeförvaltning. upprätta förslag till rekvisitioner av erforderliga avlöningsoch
andra medel, sådana medel uppbära, till vederbörande utbetala och i laga ordning
redovisa samt granska och bestyrka räkningar, som icke avse biblioteket
och det internationella utbytet; att vårda och hålla närmaste tillsyn över ämbetsverkets
arkiv samt med upplysningar därur tillhandagå dem, som sådana önska;
att ombesörja anskaffande och fördelning av formulärblanketter för de till centralbyråns
verksamhet hörande statistiska primäruppgifternas inhämtande; att, därest
ej annorlunda av överdirektören föreskrives, meddela och bestyrka avskrifter och
utdrag av centralbyråns handlingar; att meddela i förordningen om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering föreskrivna uppgifter till ledning vid taxeringen;
samt att hava närmaste inseendet över ämbetsverkets rum och lägenheter
med tillhörande inventarier och i allmänhet ombesörja centralbyråns ekonomiska
angelägenheter.

Beträffande vården av arkivet och utlåning av handlingar därifrån gäller i
tillämpliga delar vad därom är föreskrivet i gällande instruktion för riksarkivet.

I övrigt hava statistiska centralbyråns samtliga tjänstemän att, då sådant
för göromålens gång erfordras, enligt överdirektörens föreskrift utan avseende ä
stadgad arbetsfördelning lämna det biträde vid varje inom centralbyrån förekommande
arbete, som av omständigheterna påkallas.

Överdirektören och, efter förslag av honom, byråchefen utnämnas av Kungl.
Maj:t, så ock, efter förut kungjord trettio dagars ansökningstid, förste aktuarier
och aktuarier; ägande överdirektören att i underdånighet föreslå den, han till tjänsten
anser bäst ägnad.

Ordinarie biträden tillsättas av överdirektören efter förut kungjord trettio
dagars ansökningstid. Amanuenser, tillfälliga biträden och vaktmästare antagas av
överdirektören.

För erhållande av ordinarie tjänstemannabefattning i statistiska centralbyrån
fordras i allmänhet att hava avlagt examen för akademisk grad med vitsordad
skicklighet företrädesvis i matematik, levande språk, statskunskap eller historia,
dock med det undantag härifrån, som kan betingas av redan ådagalagd framstående
fallenhet för och skicklighet i statistiskt arbetes utförande. Därjämte fordras
för erhållande av förste aktuariebefattningen å den rättsstatistiska avdelningen att
hava avlagt juris kandidatexamen eller examen till rättegångsverken.

Statistiska centralbyråns ordinarie ämbets- och tjänstemän samt ordinarie
biträden äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske,
åtnjuta semester, överdirektören, byråchefen och förste aktuarierna under en och eu

Särskilda
arbetsuppgifter
av varaktig
beskaffenhet.

24 Kungl. Maj:t$ nåd. proposition Nr 419.

halv månad samt aktuarierna och biträdena under en månad, allt enligt av överdirektören
bestämd fördelning.

Annan tjänstledighet må av överdirektören beviljas byråchefen och förste
aktuarierna på högst fjorton dagar, aktuarierna på högst en och en halv månad
samt ordinarie biträdena på högst sex månader. Om längre tjänstledighet för dem
ifrågasättes, skall därom hos Kungl. Maj:t göras ansökning, åtföljd av överdirektörens
yttrande.

Inträffar för överdirektören behov av tjänstledighet för längre tid än fjorton
dagar, skall därom göras underdånig anmälan hos Kung!. Maj:t.

Om amanuensers, tillfälliga biträdens och vaktmästares ledighet samt göromålens
bestridande under tiden äger överdirektören förordna.

Då överdirektören åtnjuter semester eller under tid, som ej överstiger fjorton
dagar, är hindrad att sitt ämbete förrätta, företrädes han, där ej Kungl. Maj:t annorlunda
förordnar, av byråchefen eller, vid förfall för honom, den i tjänsten äldste
bland de i tjänstgöring varande övriga avdelningscheferna; ägande denne därvid fatta
beslut i alla ärenden, med undantag av dem, vilka angå tillsättande av ordinarie
befattningar i centralbyrån, tjänstefel och förändring av förut fastställda grunder
för verksamheten.

Erfordras vikarie till bestridande av ordinarie tjänstemannabefattning, äger
överdirektören att därtill förordna lämplig person på högst en och en halv månad.
År fråga om förordnande under längre tid, skall överdirektören därom hos Kungl Maj:t
göra underdånig hemställan.

Vikarie till bestridande av biträdesbefattning för ordnas av överdirektören.

Utöver de arbetsuppgifter, som enligt instruktionen tillkomma statistiska
centralbyrån och däri äro särskilt angivna, hava under de senaste åren enligt särskilda
av Kungl. Maj:t fattade beslut flera nya grenar tillförts ämbetsverkets ordinarie
åligganden.

Sålunda har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 5 december 1913 uppdragit
åt statistiska centralbyrån att i samråd med lantbruksstyrelsen för varje år frän
och med 1913 utarbeta och offentliggöra statistik över samtliga mejerier i riket.

Genom kungl. brev den 20 oktober 1914 bemyndigades centralbyrån att tillsvidare
från häradsskrivarna i riket årligen infordra uppgifter rörande bevillningstaxeringarna
inom de särskilda landskommunerna, att användas för vissa i statistisk
årsbok för Sverige inflytande uppgifter om skattetaxeringarna.

Vidare har centralbyrån genom kungl. brev den 28 januari 1916 anbefallts
att årligen upprätta och sist inom utgången av november månad i tryck offentliggöra
statistik över inkomsten av stämpelavgifterna för handlingar, vilka för vinnande
av lagfart eller inteckning vid domstol företes, ävensom bouppteckningar,
äktenskapsförord, morgongåvobrev och avhandlingar om lösöreköp. För bestridande
av kostnaderna för utarbetandet av denna stämpelstatistik, vilken förut offentliggjorts
av finansdepartementet, är av sjunde huvudtitelns anslag till stämpelomkostnader
till centralbyråns förfogande ställt ett belopp av 2,000 kronor årligen.

Sedan Kungl. Maj:t genom särskilda den 18 juni 1915 utfärdade kungörelser
angående godkännande från det allmännas sida av vissa centralkassor för jordbrukskredit
och av vissa jordbrukskassor föreskrivit, att det ålåge dylika godkända kassor
att årligen avgiva statistiska uppgifter, har statistiska centralbyrån genom kungl.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

brev den 2b maj 1916 fått sig anförtrott handhavandet av denna gren av den officiella
statistiken. De för första året, eller år 1916, inkomna uppgifterna avse visserligen
endast ett 80-tal kassor, fördelade på 5 län och vid pass 135 socknar, och
kassorna hade då till stor del ännu icke hunnit träda i full verksamhet. Men då
antalet socknar i riket uppgår till omkring 2,400, finnes här utrymme för en omfattande
utveckling.

Genom kungl. brev den 3 december 1915 har centralbyrån anbefallts att, när
på grund av stadgandet i 23 § mom. 2 i förordningen angående kyrkoböckers
förande till ämbetsverket ingått vederbörligt meddelande, att kvinna, vars tidigare
äktenskap blivit upplöst genom återgång eller skillnad, ingått nytt gifte, ofördröjligen
överlämna meddelandet till den domstol, dit återgångs- och äktenskapsskillnadsmålet
varit instämt eller där äktenskapsskillnaden blivit sökt, eller, om
äktenskapsskillnaden meddelats av Kungl. Magt, till den domstol, under vars domvärjo
makarna i det tidigare äktenskapet sist hade sitt hemvist. Även i övrigt
hava centralbyråns administrativa uppgifter tillökats genom 1915 års förordning
angående kyrkoböckers förande.

Efter det centralbyrån den 14 januari 1910 erhållit bemyndigande att från
magistrater och stadsstyrelser årligen infordra uppgifter om å i»komsten utdebiterade
kommunalutskylder i städerna, har denna uppgiftsskyldighet genom kungl.
kungörelse den 14 december 1917 utsträckts även till landskommuner samt municipalsamhällen
och de köpingar, som icke bilda egna kommuner. Dessa uppgifter
skola särskilt granskas och offentliggöras oberoende av de uppgifter, som eljest inkomma
till den kommunala finansstatistiken.

Slutligen må även framhållas, att Kungl. Maj:t genom beslut den 2 november
1917 bemyndigat centralbyrån att från och med år 1918 utgiva en statistisk årsbok
för Sveriges kommuner, vilken dels skall ersätta de uppgifter för varje landskommun,
köping, stad och municipalsamhälle i riket angående folkmängd, taxeringar,
finanser m. in., som hittills meddelats i tre särskilda tabeller i statistisk årsbok
för Sverige, dels ock kommer att innehålla vissa andra statistiska uppgifter.

Enligt instruktionen åligger det centralbyrån även att utföra de särskilda
statistiska undersökningar, som av Kungl. Maj:t anbefallas. Åtskilliga sådana hava
även verkställts under de senare åren.

I detta sammanhang må även omnämnas det i instruktionen föreskrivna
åliggande för byråchefen att lämna finansdepartementet det biträde i dess arbete,
som må erfordras, vilket föranlett åtskilliga, ganska omfattande arbeten.

1 avseende på do i instruktionen meddelade bestämmelser om tjänstemännens
åligganden må ytterligare tilläggas, att den å finansstatistiska byrån tjänstgörande
förste aktuarien har att under byråchefens inseende taga den befattning med den
kommunala finansstatistiken och fattig vårdsstatistiken, som å andra avdelningar
tillkommer avdelningschef, samt att föreskrifterna angående registratorns åligganden
såsom räkenskapsförare numera delvis icke äga full tillämplighet, sedan centralbyråns
kassarörelse enligt kungl. kungörelse den 16 november 1917 överflyttats
på riksbanken. De sedan år 1913 å extra stat uppförda fyra aktuarierna hava
dels att biträda avdelningscheferna vid granskningen och bearbetningen av de inkomna
primäruppgifterna och vid den skriftväxling, vartill dessa giva anledning,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 978 höft. (Nr 419.) I

Särskilda av
Kungl. Maj:t
anbefallda
undersökningar.

Arbetsfördel ning.

Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 419.

dels ock mera självständigt handhaft vissa av centralbyråns statistiska berättelser,
såsom den numera upphörda avlönings- och pensionsstatistikens 10:de häfte, utgivet
år 1915, den på uppgifter till de likaledes numera upphörda Kungl. Maj:ts befallningshavandes
fem årsberättelser grundade och enligt nådigt brev den 14 juni 1912
såsom särskilt häfte av den officiella statistiken år 1917 offenliggjorda, synnerligen
omfattande redogörelsen för stiftelser år 1910, den årliga berättelsen över allmän
sparbanksstatistik samt den vartannat år utkommande statistiken över stadsfullmäktigvalen.
Den extra ordinarie förste aktuarien åter, vilken enligt statsverkspropositionen
till 1912 års riksdag skulle bliva närmaste biträde och sekreterare
åt överdirektören samt från bibliotekarien övertaga bestyret med besvarandet av
förfrågningar från utlandet och meddelande av uppgifter till vissa internationella
kalendrar och handböcker, har därjämte och huvudsakligen varit sysselsatt med
en omfattande utredning angående utom äktenskapet födda barn. Numera har hans
arbete till stor del tagits i anspråk för rättsstatistikens påskyndande.

Mellan centralbyråns fyra avdelningar äro ärendena för närvarande fördelade
så, att den befolkningsstatistiska avdelningen omfattar befolkningsstatistik,
allmän sparbanksstatistik, statistik över stadsfullmäktigvalen samt ärenden
rörande kyrkobokföringen, den j ordbruksstatistiska avdelningen omfattar
jordbruksstatistik, fiskeristatistik samt mejeristatistik, den rättsstatistiska
avdelningen omfattar rättsstatistik samt stämpelstatistik och den finansstatistiska
byrån omfattar statistik över kommunernas fattigvård och finanser
samt avdelningsärenden, som icke tillhöra annan avdelning.

De icke årliga statistiska berättelserna över riksdagsmannavalen och landstingsmannavalen
tillhöra ej någon av de ordinarie avdelningarna, utan hava dessa
grenar av statistiken handhafts av en särskilt förordnad ledare, varvid kostnaderna
bestritts av medel, som av Kungl. Maj:t för ändamålet anvisats. Detsamma har
även delvis varit fallet med de vart tionde år återkommande folkräkningarna.

Den statistiska årsbokens utarbetande omhänderhaves av överdirektören, vilken
även sedan gammalt själv för anteckningarna över skeende förändringar i rikets
indelningar.

Statistiska Då statistiska centralbyråns huvudsakliga åliggande är att utarbeta och offent centrai-

liggöra statistiska berättelser och andra redogörelser av statistiskt innehåll, meddelas
byråns här nedan såsom det synliga uttrycket för ämbetsverkets arbete en förteckning
ioner^nwn över publikationer och andra sammanställningar, som därifrån utgå.

A. Årligen utkommande.

Statistisk årsbok för Sverige.

Folkmängden inom administrativa områden.

Befolkningsrörelsen.

Ut- och invandring.

Dödsorsaker.

Allmän sparbanksstatistik.

Jordbruk och boskapsskötsel.

Årsväxten.

Meierihan tering.

Fiske.

Statistik över användningen av dubbla beläggningsstämplar.

Kungi. Maj.ts nåd. proposition Nr 419.

Kommunernas fattigvård och finanser (2 häften).

Härtill kommer den statistiska årsboken för kommunerna, rättsstatistiken (i
tre särskilda berättelser) och statistiken över kassor för jordbrukskredit, varav ännu
ingen årgång hunnit offentliggöras.

B. Med längre mellanrum utkommande.

Folkräkning, vart 10:e år (redogörelsen för år 1910 omfattar 4 häften).

Dödlighets- och livslängdstabeller, vart 10:e år.

Befolkningsr öreisen, översikt för 10 år.

Riksdagsmannavalen, efter allmänna val till andra kammaren.

Landstingsmannavalen, vart annat år.

Stadsfullmäktigvalen, vart annat år.

C. Andra redogörelser.

'' Sammandrag av årsväxt- och skörderapporter, för var och en'' av månaderna
maj - -september.

Månatliga sammandrag över konkursernas antal.

Månatliga sammandrag över växelprotester.

Statistiken över stadfullmäktigvalen bildar särskilda häften i Statistiska meddelanden,
varemot Statistisk årsbok, stämpelstatistiken och månadssammandragen
av årsväxt- och skörderapporterna äro ställda utanför de statistiska samlingsverken
och de månatliga redogörelserna för konkurser och växelprotester offentliggöras i
Post- och inrikes tidningar. Centralbyråns övriga berättelser ingå i serien Sveriges
officiella statistik, med undantag dock för statistiken över kommunernas fattigvård
och finanser, som ännu kvarstår inom den gamla serien Bidrag till Sveriges officiella
statistik. Men sedan Kungl. Maj:t den 9 december 1917 fastställt nya formulär
för uppgifter till den kommunala finansstatistiken, torde även denna berättelse
komma att, från och med år 1918, bilda en gren av den nya statistiska serien.

På riksstaten för år 1918 äro under rubriken »Statistiska centralbyrån» uppförda
följande anslag:

Ordinarie anslag:

Kronor.

Avlöningsmedel................................. 76,900: —

Arvoden åt tillfälliga biträden samt vikariatsersättningar, reservationsanslag
.................................. 22,790: —

Bibliotekets underhållande, reservationsanslag............... . 2.000: —

Extra anslag:

Provisorisk lönereglering för statistiska centralbyrån, förslagsanslag . . 10,670:

Arvoden åt en extra ordinarie förste aktuarie och fyra extra ordinarie
aktuarier in. in., förslagsanslag, högst............ 21,700: —

Förstärkning av de till arvoden åt tillfälliga biträden m. in. anslagna

medel, förslagsanslag, högst ..................... 17,200: —

Summa 150,960: -

Anslag på
riksstaten.

Avlöningar.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

Härtill äro att lägga dels andelar i sjunde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag
till ålderstillägg, till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. samt till
tryckningskostnader, varav under år 1917 disponerats resp. 8,391: 66 kronor, 10,600
kronor och 13,000 kronor, dels det förut omnämnda beloppet, 2,000 kronor, från
sjunde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till stämpelomkostnader, dels ock det
under nionde huvudtiteln på extra stat uppförda reservationsanslaget, 25,000 kronor,
till insamlande av jordbruksstatistiska uppgifter genom lokalundersökningar, vilket
anslag visserligen icke disponeras av statistiska centralbyrån, men likväl användes
för bestridande av kostnader för den av ämbetsverket utgivna jordbruksstatistiken.

Frånsett den provisoriska löneregleringen, utgår avlöningen till de ordinarie
tjänstemännen ännu enligt de grunder, som stadgades i kungl. brevet den 23 maj
1879, varemot de ordinarie kvinnliga biträdenas avlöning är densamma som inom
de nyreglerade verken. Avlöningsstaten har därför följande utseende:

	Lön	Tjänst- görings- penning- ar	Orts- tillägg	Summa
1 överdirektör och chef ......	5,000	2,000		7,000
1 byråchef ........................	4,400	2,000		6,400
1 förste aktuarie ...............	3,000	1,500	—	4,500
3 förste aktuarie!’...............	9,000	4,500	—	13,500
1 andre aktuarie ...............	1,800	1,200	—	3,000
1 d:o ........................ 1 kvinnligt biträde av andra	1,800	1,200	—	3,000
graden ........................ 12 kvinnliga biträden av 2:a	900	550	150	1,600
graden ........................ 1 kvinnligt biträde av första	10,800	6,600	1,800	19,200
graden ........................ 13 kvinnliga biträden av l:a	700	350	150	1,200
graden........................	9,100	4,550	1,950	15,600
1 förste vaktmästare............	800	300	—	1,100
1 vaktmästare ..................	500	300	—	800
Summa kronor	-	_	—	76,900

Efter 5 år kan lönen höjas
med 600 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och
efter 10 år med ytterligare
500 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 200 kronor och efter
10 år med ytterligare 200
kronor.

Efter 5 år kan lönen
med 100 kronor.

höjas

Anmärkning: Om vaktmästare åtnjuter bostad jämte
kvarstå och icke tillkomma honom såsom portvakt eller för andra
med 150 kronor.

vedbrand, skall, sa länge dessa förmåner
åligganden utöver tjänsten, lönen minskas

Med tillägg av de på grund av den provisoriska löneregleringen utgående
förmånerna bliver hela avlöningen (oavsett ålderstillägg) för överdirektören 8,650
kronor, för byråchefen 7,800 kronor, för förste aktuarie 5,600 kronor, för aktuarie
3,900 kronor, för förste vaktmästaren 1,320 kronor jämte bostadsförmån och för

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

vaktmästaren 1,175 kronor. Den extra ordinarie förste aktuarien och de fyra extra
ordinarie aktuarierna åtnjuta avlöning till samma belopp som motsvarande ordinarie
befattningshavare.

Från extra anslaget till förstärkning av de till arvoden åt tillfälliga biträden
in. m. anslagna medel utgå, jämlikt kungl. brev den 25 juni 1917, arvoden om
1,550 kronor till ett kvinnligt ''biträde med kvalificerad arbetsuppgift och om 1,150
kronor till ett vart av elva extra kvinnliga biträden.

Jag torde nu få övergå till eu närmare redogörelse för den föreliggande
frågan om ny lönereglering för statistiska centralbyrån och i
sammanhang därmed omorganisation av ämbetsverket. Härvid får jag
först redogöra för statistiska centralbyråns ovan berörda underdåniga
skrivelse den 6 oktober 1917. Huvudsakliga innehållet i denna skrivelse
är följande:

Centralbyrån ansåge frågan om eu definitiv lönereglering för ämbetsverket
nu ej längre kunna uppskjutas. Sedan vid 1917 års riksdag ny lönereglering fastställts
för statsdepartementen och överintendentsämbetet, torde statistiska centralbyrån
jämte kommerskollegium, med undantag av dess näringsstatistiska avdelning, vara
det enda centrala verk, som ännu kvarstode oreglerat. Att ett dylikt förhållande
medförde betydliga olägenheter såväl för ämbetsverket självt som ännu mera för
tjänstemännen därinom, behövde ju knappt påpekas. Särskilt måste det kännas som
en obillighet för det stora antalet tjänstemän och biträden, som innehade befattningar
på extra stat, att de år efter år måste sakna den trygghet och säkerhet,
som den ordinarie anställningen ensam kunde giva. För tjänstemännen medförde
kvarståendet på extra stat därjämte, att de retroaktivavgifter till civilstatens änkeoch
pupillkassa, som vid slutligen vunnen befordran till ordinarie befattning måste
erläggas, bleve allt högre för varje år, som ginge. Att dessa förhållanden jämväl
måste menligt inverka på ämbetsverkets förmåga att hos sig kvarhålla dugande
extra ordinarie tjänstemän, vore uppenbart. För samtliga tjänstemän samt även de
extra biträdena i centralbyrån gällde för övrigt, att på grund av det sätt, varpå
dels de provisoriska lönetilläggen, dels avlöningen för på extra stat uppförda tjänstemän
och biträden reducerades med hänsyn till pensionsavgifterna i de nyreglerade
verken, avlöningsbeloppen i centralbyrån bleve något lägre än i nyssnämnda verk.

Då statistiska centralbyrån alltså hemställde om avlåtande av proposition till
1918 års riksdag om definitiv lönereglering för ämbetsverket, hade centralbyrån
ingalunda förbisett, att vissa omständigheter förelåge, som skulle kunna tänkas tala
emot en dylik åtgärd. Den nuvarande, i vissa avseenden bekymmersamma finansiella
ställningen kunde dock härvid knappast komma i betraktande, då den ringa
kostnadsökning, som den av centralbyrån nu föreslagna löneregleringen skulle
komma att medföra, ur budgetssynpunkt saknade så gott som all betydelse och för
övrigt berörda finansiella svårigheter icke varit till hinders för att vid föregående
och senast 1917 års riksdag åtskilliga löneregleringar beslutats, som medfört högst
betydande kostnadsökning. Med mera skäl kunde emot eu lönereglering anföras, att
frågan om statistikens allmänna organisation ännu icke funnit sin lösning. På
grund av rådande stridiga meningar om de lämpligaste organisationsformerna syntes
det emellertid centralbyrån mycket ovisst, när denna fråga kunde vinna sin lösning.

Statistiska
centralbyråns
skrivelse den
6 okt. 1917.

Ämbetsverkets
allmänna
organisation.

30 Kungl. May.ts nåd. proposition Nr 419.

Att avvakta tidpunkten därför skulle vara att undanskjuta centralbyråns lönereglering
till en sannolikt ganska avlägsen framtid. Det kunde ej heller vara på något
sätt behövligt, då en lönereglering för centralbyrån icke . behövde i minsta mån
föregripa en Hivande allmän omorganisation av statistiken. Aven om, vilket centralbyrån
för sin del funne föga sannolikt, en sådan omorganisation skulle medföra en
överflyttning till annat ämbetsverk av den ena eller andra grenen av centralbyråns
statistik, kunde en sådan överflyttning lika lätt ske efter en genomförd ny
lönereglering som för närvarande, då givetvis i lönevillkoren för samtliga tjänstemän
komme att stadgas skyldighet att underkasta sig förflyttning till annat ämbetsverk.
Att statistikens blivande allmänna organisation ännu ej blivit fastställd, hade
ej heller hindrat, att definitiva löneregleringar beslutats vid 1912 års riksdag för
kommerskollegii avdelning för näringsstatistik och vid 1917 års riksdag för ecklesiastikdepartementets
statistiska avdelning. Båda dessa avdelningar hade av den s. k.
statistiska kommittén föreslagits skola överflyttas till det statistiska centralverket.

Det förnämsta skälet emot att nu genomföra en lönereglering för statistiska
centralbyrån skulle emellertid vara att söka i det förhållandet, att 1915 års riksdag
i skrivelse anhållit om utredning rörande en minskning i kostnaderna för den officiella
statistiken. Ifrågavarande skrivelse hade remitterats till kommerskollegium,
statistiska centralbyrån- och socialstyrelsen för avgivande av gemensamt utlåtande.
Visserligen hade ämbetsverken ännu ej varit i tillfälle att avgiva sådant utlåtande,
men den undersökning statistiska centralbyrån för sitt verksamhetsområde utfört
hade med full tydlighet visat, att för statistiska centralbyråns del ingen sådan inskränkning
i statistikens omfattning kunde ske, som skulle kunna medföra en minskning
av ämbetsverkets nuvarande arbetskrafter. Tvärtom kunde det med skäl antagas,
att de ständigt stegrade kraven på den officiella statistiken skulle inom kort
komma att påkalla en utökning av arbetskrafterna. För övrigt syntes i berörda
riksdagsskrivelse knappast hava avsetts statistiska centralbyråns statistik, utan egentligen
den i de rent administrativa verken utarbetade förvaltningsstatistiken. Också
hade den nämnda skrivelsen icke ansetts vara till hinder för att vid 1916 års riksdag
en förstärkning av socialstyrelsens ordinarie biträdespersonal för det statistiska
arbetet beviljades. Inskränkte sig en blivande lönereglering för statistiska centralbyrån
huvudsakligen till den för närvarande därstädes på ordinarie eller extra stat
anställda personalen, syntes ifrågavarande riksdagsskrivelse icke böra förhindra en
dylik reglerings genomförande.

Ifråga om ämbetsverkets allmänna organisation erinrar centralbyrån om det
förslag till en genomförd byråindelning i statistiska centralbyrån, som förelädes 1912
års riksdag och för vilket i den historiska översikten förut är redogjort. Ämbetsverket
omnämner, att, vid det förhållandet att blott en av de begärda byråchefsbefattningarna
blivit av riksdagen beviljad, den avsedda byråindelningen icke kunnat
genomföras. Centralbyrån yttrar härom, hurusom den erfarenhet, som i centralbyrån
vunnits efter genomförandet av den vid 1912 års riksdag beslutade provisoriska
omorganisationen, tydligt hade visat, att en tillfredsställande organisation
icke kunde vinnas utan en fullt genomförd byråindelning, varvid likväl den
vid 1912 års riksdag föreslagna nödfallsutvägen att ställa en byrå under överdirektörens
direkta ledning icke torde kunna ifrågakomma. Då likväl uppförandet
av två nya byråchefsbefattningar ju innebure en betydande ändring i nuvarande
organisation samt ej obetydlig kostnadsökning och därför skulle kunna tänkas för -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419■ 31

hindra den nödvändiga löneregleringens genomförande, ansåge sig centralbyrån icke
för närvarande böra framställa förslag härom, utan utginge ifrån att nuvarande
organisation på fyra avdelningar, en under byråchef och tre under förste aktuarier,
tillsvidare komme att bibehållas.

Den för nämnda fyra avdelningar avsedda tjänstemannapersonalen, vilken Tjänstemän,
utom amanuenser utgjordes av på ordinarie stat uppförda en byråchef och fyra
förste aktuarier samt på extra stat uppförda fyra aktuarier, behövdes allt framgent,
och hemställde statistiska centralbyrån därför, att de på extra stat uppförda aktuariehefattningarna
måtte överflyttas till den ordinarie staten.

Därjämte funnes i centralbyrån anställda på ordinarie stat två aktuarier, av
vilka en bibliotekarie och en registrator, tillika kassaförvaltare och arkivarie, samt
på extra stat en förste aktuarie. Den sistnämnde hade till uppgift att redigera
statistisk årsbok och de femårsöversikter över rikets utveckling, som beslutats skola
utgivas, men som hittills ej kunnat komma till stånd. Därjämte hade den extra
ordinarie förste aktuarien att ombesörja besvarandet av förfrågningar till utlandet
samt meddelandet av uppgifter till internationella kalendrar och handböcker, vilket
före år 1913 ålegat bibliotekarien, samt slutligen att tjänstgöra såsom sekreterare
åt överdirektören.

Yad först anginge bibliotekarien, hade statistiska kommittén föreslagit, att hans
befattning skulle uppflyttas till andra tjänstegraden. Vid den provisoriska omorganisationen
av statistiska centralbyrån vid 1912 års riksdag hade detta förslag ej upptagits,
men då det nu gällde en mera definitiv organisation, syntes detta statistiska
kommitténs förslag böra upptagas till prövning. Det borde då till att börja med
erinras, att näppeligen något annat offentligt bibliotek av det värde och den storlek
som statistiska centralbyråns stode under förvaltning av en så lågt avlönad tjänsteman
som i första lönegraden. Men därtill komme, att bibliotekarien icke blott
hade att vårda biblioteket utan därjämte måste i stor utsträckning tillhandagå den
besökande allmänheten med upplysningar från hela den såväl svenska som utländska
statistiken. Han måste därför vara en synnerligen kunnig och erfaren statistiker. #

Redan i dessa förhållanden läge tillräckliga skäl till att hans befattning höjdes till
andra lönegraden. Men det syntes ej heller längre vara möjligt för bibliotekarien
att ensam sköta sin befattning, utan måste ytterligare en tjänsteman anställas såsom
biträde åt honom. Sedan ämbetsverket år 1911 inflyttade i sin nuvarande
lokal med dess möjligheter att bereda arbetsplats åt forskare, hade allmänhetens
besök i biblioteket varit stadda i en betydlig, i och för sig naturligtvis glädjande
ökning. Härigenom hade dock bibliotekariens tid blivit så upptagen med expeditionsgöromål
och biträde åt allmänheten, att han icke fått tillräcklig tid övrig för sina
övriga åligganden: ännu hade sålunda biblioteket icke hunnit fullt ordnas efter nyinflyttningen
år 1911, än mindre hade något kunnat åtgöras för åstadkommande av en
ytterst välbehövlig, mera modern uppställning och katalog. Därtill komme, att det
under bibliotekariens semester varit synnerligen svårt att finna lämplig vikarie för
honom. Slutligen vore i hög grad finsk]igt, att vården av centralbyråns dyrbara
arkiv kunde överflyttas på bibliotekarien, då registrator^ trots att stora delar av
diarie- och registerförandet överflyttats på de särskilda avdelningarna, numera vore
så upptagen av kassaärenden och andra registratorsgöromål, att han icke finge
nämnvärd tid över för arkivet. Detsamma befunne sig ej heller i så ordnat skick
som önskligt vore. Ått emellertid uppdraga åt bibliotekarien att tillika vara arkivarie
vore ej tänkbart, därest icke bibliotekarien erhölle en tjänsteman till hjälp

Avlöningar.

32 Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 419.

vid expeditionsarbetet. Att härför anställa en amanuens kunde dock icke vara
lämpligt, då en sådan nödvändigtvis måste för sin utbildning och framtida befordran
efter kort tids tjänstgöring vid biblioteket överflyttas till avdelningarna och därför
icke kunde vinna den erfarenhet i biblioteksärendena, som erfordrades för ett tillfredsställande
skötande av expeditionsgöromålen, vilka närmast skulle komma
på hans del. Det syntes därför vara nödvändigt, att eu ordinarie tjänsteman av
första graden anställdes såsom biträde åt bibliotekarien. Men om så bleve fallet,
syntes självklart, att bibliotekariens egen befattning borde bliva av andra graden.

Beträffande registrator stjänsten föreslog statistiska centralbyrån ingen för Vidkommande

åter den på extra stat uppförda förste aktuariens aibetsuppgifter,
hade centralbyrån för avsikt att inkomma med underdånig framställning
om upphävande av nådiga beslutet om utgivande av femårsöversikter över
rikets utveckling i vad anginge perioderna 1906—1910 och 1911—1915. Huruvida
sådana översikter skulle komma till stånd för perioden 1916 1920, sak nade

i förevarande sammanhang all betydelse. Vunne ifrågavarande framställning
Kungl. Majrts bifall och anställdes, såsom av centralbyrån föreslagits, en första
gradens tjänsteman såsom biträde åt bibliotekarien, syntes åtminstone för den närmaste
framtiden kunna på bibliotekarien överflyttas förste aktuariens åliggande
att ombesörja besvarandet av förfrågningar från utlandet och meddelande av uppgifter
till kalendrar och handböcker. Såsom förut nämnts, vilade före år 1916
detta åliggande på bibliotekarien, med vars verksamhet det stode i mycket nära
samband; att det överflyttades från honom till extra ordinarie förste aktuanen, berodde
uteslutande på behovet att bereda bibliotekarien lättnad i hans arbetsbörda.
Jämväl bestyret med redigerandet av statistisk årsbok torde under nyssnämnda förutsättningar
kunna överflyttas på bibliotekarien, varvid man dock måste utgå ifrån
att överdirektören personligen liksom hittills i större eller mindre utsträckning direkt
komme att deltaga uti ifrågavarande arbete. Aterstode så den extra ordinarie förste
aktuariens uppgift att tjänstgöra såsom överdirektörens sekreterare. Att ensamt
'' härför bibehålla en tjänsteman, som eljest .skulle kunna undvaras, kunde givetvis
ej ifrågasättas, utan finge behovet av sekreterarebiträde åt överdirektören fyllas av
avdelningscheferna och andra tjänstemän. _

Under förutsättning att bibliotekarietjänsten förändrades till andra graden
(förste aktuarietjänst) och en första gradens tjänsteman anställdes såsom biträde
åt bibliotekarien, kunde alltså den extra ordinarie förste aktuariebefattmngen indragas.
Den föreslagna nyregleringen komme under sadana omständigheter icke
att medföra någon ökning av centralbyråns nuvarande tjänstemannapersonal och ej
heller någon förändring av antalet tjänstemän i de olika tjänstegraderna.

Avlöningarna för de särskilda befattningarna borde givetvis fastställas till
samma belopp som för övriga ämbetsverk av den s. k. statskontorstypen.

Vad särskilt chefens avlöning anginge, hade statistiska kommittén föreslagit
denna till ett belopp av 10,000 kronor. Vid beviljandet av provisorisk lönereglering
för ämbetsverket vid 1911 års riksdag fastställdes emellertid avlömngstillagget tor
chefen med hänsyn till en beräknad avlöning av endast 9,000 kronor eller samma
avlöning, som åtnjöts av cheferna för åtskilliga andra verk, i vilka byråchefsbefattningar
icke förefunnos. Då sedermera vid 1912 års riksdag föreslogs inrättande av
byråchefsbefattningar i statistiska centralbyrån, föreslogs samtidigt, att det provisoriska
avlöningstillägget .skulle beräknas efter en avlöning av 10,000 kronor. Kiks -

Kungl. Maj.is nåd. proposition Nr 419.

dagen biföll emellertid icke denna framställning, med den motivering, att överdirektören
så nyligen som samma år genom provisorisk lönereglering beviljats
avsevärt förbättrade avlöningsvilkor och att ämbetsverket, enligt riksdagens därom
fattade beslut, icke komme att givas sådan omfattning, som bland annat av Kungl.
Maj:t ansetts motivera en dylik förhöjning. Det förstnämnda avslagsskälet kunde,
enligt statistiska centralbyråns mening, väl ej längre åberopas, då vid 1919 års
ingång sju år förflutit efter det överdirektören kom i åtnjutande av provisoriskt
avlöningstillägg. Det andra av riksdagen anförda skälet för avslag syntes statistiska
centralbyrån hava berott på ett missförstånd, då riksdagen icke beslöt annan ändring
i Kungl. Maj:ts förslag, än att en föreslagen byråchefstjänst utbyttes mot en befattning
av första lönegraden och denna förändring i alla händelser icke kunde medföra
någon minskning i chefens arbetsbörda. I verkligheten hade denna, efter
genomförandet av den vid 1912 års riksdag beslutade provisoriska omregleringen
av ämbetsverket, i varje fall icke blivit mindre än som då förutsattes. Ett särskilt
skäl för att höja överdirektörens avlöning till 10,000 kronor hade numera tillkommit,
nämligen det förhållandet, att från 1918 års början, då byråchefen komme
att tillträda ålderstillägg, skillnaden mellan chefens och byråchefens avlöning minskades
till endast 300 kronor. Det funnes för övrigt icke något ämbetsverk utom
statistiska centralbyrån, i vilket byråchefsbefattningar förefinnas, där icke chefens
avlöning bestämts till minst 10,000 kronor. Statistiska centralbyrån hemställde på
dessa grunder, att överdirektörens avlöning måtte fastställas till 10,000 kronor.

Villkoren för lönernas åtnjutande borde bliva desamma, som fastställts att
gälla för socialstyrelsen, med den ändring, att den för befattningshavare i socialstyrelsen
stadgade skyldigheten att underkasta sig förflyttning till annan befattning
inom förvaltningen på det sociala området beträffande befattningshavare i statistiska
centralbyrån borde avse befattning inom förvaltningen på det statistiska området,
samt att övergångsbestämmelserna beträffande rättigheten att åtnjuta ålderstillägg
borde erhålla följande lydelse: »börande löntagare vid bestämmandet av rätten till
löneförhöjning tillgodoräknas den tid, han innehaft på extra stat uppförd motsvarande
befattning inom statistiska centralbyrån».

Vad vidare auginge de kvinnliga biträdesbefattningarna, så komme att från
1918 års ingång i centralbyrån finnas anställda på ordinarie stat 13 biträden av
andra och 14 av första lönegraden samt på extra stat 1 biträde av andra och
11 av första lönegraden, eller tillsammans 14 av andra och 25 av första lönegraden,
förutom tillfälliga biträden till något växlande antal men i regel uppgående
till omkring 10, häri inbegripna två manliga biträden. Bland de tillfälliga biträdena
vore ej inräknade de för valstatistiken, folkräkningen och särskilda utredningar
behövliga, vilka ofta kunde uppgå till betydligt antal. Den för ämbetsverkets normala,
årligen återkommande arbetsuppgifter anställda biträdespersonalen uppginge alltså
till i runt tal 50. Den av centralbyrån under de sista åren vunna erfarenheten
både tydligt ådagalagt, att biträdespersonalen året om måste uppgå till minst den
angivna siffran och att med all sannolikhet icke ens denna vore fullt tillräcklig.
Det skulle sålunda kunna finnas goda skäl till att nu öka do ordinarie biträdesbefattningarna
till 50. Då emellertid vid sidan av de ordinarie biträdena alltid
måste finnas ett visst antal tillfälliga för vikariat under semester och tjänstledighet
samt lör ämbetsverkets rekrytering, ansåge centralbyrån, att för närvarande
endast de på extra stat uppförda 12 biträdesbefattningarna borde överflyttas till
Bihang till, riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 378 käft. (Nr 419.)

Avlönings villkor.

Kvinnliga

biträden,

Vaktmästare.

34 Kungl. Majds nåd. proposition Nr 419.

den ordinarie staten, som alltså skulle komma att upptaga sammanlagt 39 biträdesbe
fattningar.

I fråga om dessa befattningars fördelning på de olika lönegraderna hade
man först att avgöra, huruvida några av biträdena borde bliva av tredje lönegraden,
som hittills icke förekommit i statistiska centralbyrån. Allt ifrån tillkomsten av
ifrågavarande lönegrad hade det för centralbyrån varit uppenbart, att samma skäl,
som föranlett att i andra ämbetsverk inrättats befattningar av denna grad, med
minst lika stor styrka gjorde sig gällande vad statistiska centralbyrån beträffade.
Emellertid hade centralbyrån i underdåniga skrivelser åren 1914, 1915 och 1916
förklarat sig med hänsyn till tidsförhållandena böra för det dåvarande avstå
från att göra framställning om uppförande av dylika befattningar på ämbetsverkets
stat. Denna fråga syntes dock nu ej längre böra undanskjutas. Då på en var av
ämbetsverkets fyra avdelningar förelåge behov av ett kvinnligt biträde för förande
av diarium över inkommande och register över utgående skrivelser, för biträdande
vid uppsättande av koncept till enklare expeditioner samt för utövande av förmanskap
över den talrika kvinnliga personalen, allt uppgifter som ansetts i andra
ämbetsverk motivera inrättandet av biträdesbefattningar av tredje lönegraden, hemställde
statistiska centralbyrån om uppförande på centralbyråns stat av fyra befattningar
av tredje lönegraden, en för var och en av centralbyråns fyra avdelningar.

Beträffande proportionen mellan biträdena av högre och av lägre grad hade
centralbyrån i underdånig skrivelse den 29 september 1913 yttrat, att då för samtliga
de i nämnda skrivelse ifrågasatta 27 biträdena arbetet till stor del måste
anses såsom i hög grad kvalificerat, egentligen samtliga biträdesbefattningarna
borde bliva av den högre lönegraden, men att, då en sådan anordning av åtskilliga
skäl syntes icke vara lämplig, det kunde vara tillräckligt, att 13 befattningar bleve
av högre och 14 av lägre grad. I häröver den 2 mars 1914 avgivet utlåtande hade
löneregleringskommittén yttrat, att det antal av 13 biträden, som centralbyrån ansett
böra uppföras i högre grad, icke vore större än som kunde anses skäligt. Yad
centralbyrån i berörda skrivelse anfört syntes vara tillämpligt jämväl i fråga om
de biträdesbefattningar, som centralbyrån nu föresloge till uppförande å ordinarie
stat. Därest 4 biträdesbefattningar av tredje graden inrättades, syntes för bibehållande
av nyssnämnda proportion mellan befattningar av högre och av lägre grad
ytterligare 2 biträdesbefattningar böra uppföras i andra lönegraden och således
biträdesbefattningarna av första lönegraden ökas med 6. Enligt centralbyråns förslag
skulle alltså antalet biträdesbefattningar bliva: av tredje graden 4, av andra
graden 15, tillsammans av högre grad 19, och av första graden 20, summa 39.

Centralbyrån hemställde därjämte, att riksdagens medgivande måtte utverkas,
att extra biträde i centralbyrån, som komme att konstitueras till någon av de nya
befattningarna på ordinarie stat, måtte för åtnjutande av ålderstillägg få räkna sig
till godo den tid hon innehaft på extra stat uppförd befattning av samma lönegrad
i statistiska centralbyrån.

Statistiska centralbyråns vaktbetjäning utgjordes sedan år 1880 av en förste
vaktmästare och en vaktmästare. Allt ifrån ämbetsverkets förflyttning till dess
nya lokaler hade emellertid den på stat upptagna vaktbetjäningen visat sig alldeles
otillräcklig för vaktmästarsysslornas utförande och framför allt vakthållning i lokalen.
Så länge folkräkningsarbetet pågick i större utsträckning, hade ämbetsverket kunnat
nödtorftigt reda sig därigenom att en vid folkräkningen anställd yngling placerades

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

i vaktrummet, men sedan nämnda yngling numera lämnat centralbyrån, både förhållandena
blivit synnerligen betänkliga. Oaktat stadsbud i en mycket stor och
för staten allt annnat än ekonomiskt fördelaktig utsträckning anlitats för budskickningar,
hade dagligen inträffat, att ämbetsverkets lokal under långa stunder varit
utan någon bevakning. Olägenheterna att icke säga farorna av detta förhållande
läge i öppen dag, och hemställde centralbyrån därför om uppförande på centralbyråns
stat av ytterligare en vaktmästarbefattning.

Statistiska centralbyrån framlade därefter förslag till ny stat för ämbetsverket
samt beräkning av det genom den föreslagna omorganisationen uppkommande
anslagsbehovet. Enligt dessa beräkningar skulle anslaget till avlöningsmedel behöva
höjas från nuvarande 76,900 kronor till 131,000 kronor eller med 54,100 kronor
samt reservationsanslaget till arvoden åt tillfälliga biträden samt vikariatsersättningar
höjas från 22,790 kronor med 4,510 kronor till 27,30'') kronor, varemot något extra
anslag till förstärkning av sistnämnda anslag icke vidare skulle erfordras. Då på
1918 års stat för ifrågavarande ändamål är uppfört ett extra anslag av 17,200
kronor och då de å samma års stat uppförda extra anslagen dels till extra ordinarie
tjänstemän å 21,700 kronor, dels till provisorisk lönereglering å 10,370 kronor
komme att bortfalla, skulle, om man frånser ett i sistnämnda belopp ingående
personligt ålderstillägg, totala kostnadsökningen vid genomförandet av centralbyråns
förslag komma att uppgå till 9,840 kronor.

Genom remiss den 12 oktober 1917 infordrades löneregleringskommitténs
utlåtande över centralbyråns ifrågavarande skrivelse. På
grund härav har löneregleringskommittén den 20 april 1918 avgivit
utlåtande i ärendet, av följande lydelse:

»Behovet av en lönereglering för statistiska centralbyrån och i sammanhang
därmed en definitiv omorganisation av ämbetsverket lärer icke kunna bestridas.
Olägenheterna av det nuvarande förhållandet torde emellertid här ej behöva närmare
påvisas. Kommittén kan inskränka sig till att i detta avseende åberopa vad
kommittén anfört i sitt förut i detta betänkande omnämnda utlåtande den 2 mars
1914 angående uppförande av kvinnliga biträdesbefattningar på statistiska centralbyråns
stat samt vad statistiska centralbyrån yttrat i sin nyss anförda skrivelse
den 6 oktober 1917. Därest icke särskilt tungt vägande skäl häremot kunna anföras,
bör därför enligt kommitténs mening statistiska centralbyråns lönereglering
och omorganisation nu genomföras.

Av den förut lämnade historiska översikten torde framgå, att huvudsakliga
skälet till, att man år 1912 stannade vid en blott provisorisk omorganisation av
ämbetsverket, varit farhågan, att man genom en definitiv omreglering skulle kunna
föregripa det förslag, som departementalkommitterade komme att framlägga beträffande
statsdepartementen. Sedan numera dessas omorganisation genomförts efter
andra grunder än de av departementalkommitterade förordade, synes emellertid detta
skäl för ett uppskov hava förlorat sin betydelse.

Däremot har, såsom jämväl statistiska centralbyrån i sin nyssberörda skrivelse
erinrat, en annan omständighet tillkommit, som kunde tänkas utgöra ett hinder mot
att nu genomföra en omorganisation av centralbyrån, nämligen 1915 års riksdags
skrivelse om utredning rörande en minskning i kostnaderna för den officiella stati -

Stat- och
kostnadsberäkning.

Löneregleringskommittens
utlåtande
den
20 april 1918.

Organisa tion.

36 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

stiken. Med de alltmera stegrade krav, som ställas på denna statistik och ej minst
de grenar av densamma, som bearbetas inom statistiska centralbyrån, synes det
likväl kommittén uppenbart, att, även om en blivande utredning skulle visa, att
besparingar kunna göras på en eller annan punkt, dessa dock under inga omständigheter
kunna tänkas bliva av den betydelse, att de skulle kunna inverka på statistiska
centralbyråns organisation eller personalbehov. Att med hänsyn till den
nämnda riksdagsskrivelsen ytterligare uppskjuta statistiska centralbyråns omorganisation
synes därför icke vara behövligt och ej heller tillrådligt, särskilt som det
sätt, varpå ifrågavarande utredning av riksdagen sammanbundits med den ytterligt
svårlösta frågan om den officiella statistikens allmänna organisation, torde komma
att medföra, att ett uppskov med statistiska centralbyråns organisationsfråga skulle
undanskjuta dess lösning till en kanske rätt avlägsen framtid.

Vad åter vidkommer förhållandet mellan den ännu olösta frågan om den
allmänna organisationen av statistiken och statistiska centralbyråns särskilda organisationsfråga,
så synas dessa kunna utan olägenhet lösas var för sig. Snarast
torde man hava anledning hoppas, att en tidsenlig omorganisation av statistiska
centralbyrån skall kunna bana vägen för en tillfredsställande lösning även av den
allmänna organisationsfrågan. Vilken än denna lösning kan komma att bliva, så
synes nämligen i varje fall antagligt, att en huvudsaklig del av ansvaret för hela
den officiella statistikens ledning måste fälla på statistiska centralbyrån och särskilt
dess chef. Men även om en framtida organisation av den officiella statistiken överhuvud
skulle komma att medföra en minskning av statistiska centralbyråns arbetsområde
genom överflyttande till annat ämbetsverk av större eller mindre del av
detsamma, kan en nu beslutad omorganisation av statistiska centralbyrån på intet
sätt lägga hinder i vägen härför, då enligt de avlöningsvillkor, som kommittén här
nedan kommer att föreslå för statistiska centralbyrån, tjänsteinnehavarna skola, i
likhet med vad som under senare tider stadgats vid åtskiiliga andra löneregleringar,
vara underkastade en synnerligen vidsträckt skyldighet att låta sig förflyttas till
annan befattning.

Då kommittén alltså tillstyrker statistiska centralbyråns framställning om proposition
till innevarande riksdag om nyreglering av ämbetsverket, kan kommittén
likväl icke i alla delar ansluta sig till det förslag härom, som centralbyrån framlagt.
För centralbyrån har uppenbarligen det huvudsakliga målet varit att få en ny lönereglering
genomförd och i sammanhang härmed få på ordinarie stat uppförda de
nuvarande innehavarna av befattningar på extra stat. För att icke på något sätt
äventyra dessa visserligen mycket viktiga mål har centralbyrån ansett sig böra
frånse från alla större organisationsändringar, ehuru centralbyrån visserligen förklarar
sig finna den nuvarande organisationen otillfredsställande.

Löneregleringskommittén är däremot av den uppfattningen, att samtidigt med
en ny lönereglering jämväl en sådan omorganisation av ämbetsverket bör företagas,
att centralbyrån blir för en avsevärd framtid fullt skickad att på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sina uppgifter. Kommittén följer härvid samma grundsatser, som
varit ledande för dess utredningsarbete i fråga om andra ämbetsverks löneregleringar,
nämligen att ny lönereglering och ny organisation, där sådan erfordras, böra samtidigt
genomföras.

Såsom i den historiska översikten omnämnts, föreslog den s. k. statistiska
kommittén i sitt den 7 september 1910 avgivna slutliga betänkande statistiska

Kungi. Maj ds nåd. proposition Nr 419.

centralbyråns eller, som den enligt kommitténs förslag skulle benämnas, statistiska
centralverkets organiserande på fyra byråer, var och en under sin byråchef. Av
dessa byråer var en avsedd för den s. k. näringsstatistiken, som kommittén föreslog
skola överflyttas till statistiska centralverket. Då emellertid denna av kommittén
ifrågasatta överflyttning ansågs åtminstone för det dåvarande icke böra komma
till stånd, föreslogs i statsverkspropositionen till 1912 års riksdag en provisorisk
organisation av statistiska centralbyrån med tre byråer, en för befolknings-, rätts-,
sparbanks- och valstatistik, en för jordbruks-, fastighets-, domän- och fiskeristatistik
samt en för finans- och kommunalstatistik jämte statistik över vägar och skjutsanstalter.
Samtidigt föreslogs likväl, att endast två byråchefer skulle uppföras på
centralbyråns stat; den tredje byrån ansågs kunna för den närmaste framtiden stå
under överdirektörens direkta ledning.

Som förut omnämnts, blev emellertid detta förslag ej av riksdagen bifallet,
i det att endast en för den finansstatistiska byrån avsedd byråchef uppfördes på
staten. Vid detta förhållande kunde den avsedda byråindelningen ej genomföras,
utan blev ämbetsverket organiserat på en byrå och två eller från och med år 1914
tre s. k. avdelningar, de sistnämnda under förste aktuarier såsom chefer. Faktiskt
fungera jämväl de s. k. avdelningarna i väsentlig grad såsom byråer.

Beträffande denna organisation yttrade, som förut nämnts, statistiska centralbyrån
i sin skrivelse den 6 oktober 1917, att den erfarenhet, som i centralbyrån
vunnits av densamma, tydligt visat, att en tillfredsställande organisation icke kan
vinnas utan en fullt genomförd byråindelning, varvid likväl den vid 1912 års riksdag
föreslagna nödfallsutvägen att ställa en byrå under överdirektörens direkta ledning
icke torde kunna ifrågakomma.

Kommittén delar denna statistiska centralbyråns mening. Då, såsom händelsen
varit i fråga om statistiska centralbyrån, ärendenas omfattning och mångskiftande
beskaffenhet samt arbetets högt kvalificerade natur föranlett införande av byråindelning,
torde det ur organisationssynpunkt riktigaste vara, att byråindelningen
också fullständigt genomföres. Att för endast en av ett ämbetsverks underavdelningar
anställa byråchef och låta övriga avdelningar ledas av tjänstemän av lägre
grad kan knappast motiveras i annat fall, än att den förstnämnda avdelningen i
betydelse eller omfattning väsentligt överträffar de övriga. Men, såvitt kommittén
kunnat finna, kan detta ingalunda sägas vara förhållandet med den finansstatistiska
byrån i statistiska centralbyrån. Dess personal är ej obetydligt mindre än övriga
avdelningars med undantag av den rättsstatistiska avdelningens; ur rent praktisk
synpunkt torde den jordbruksstatistiska avdelningen äga åtminstone lika stor betydelse
som den finansstatistiska byrån, och ur vetenskaplig synpunkt samt med
hänsyn till arbetets kvalificerade natur intaga de befolknings- och rättsstatistiska
avdelningarna otvivelaktigt främsta platsen bland de olika avdelningarna. Att chefen
för den finansstatistiska byrån har att i vissa fall biträda finansdepartementet _ med
statistiska utredningar kan näppeligen anses motivera, att han ensam av avdelningscheferna
skall innehava byråchefs ställning.

Då kommittén alltså anser, att byråindelningen i statistiska centralbyrån nu
bör fullt genomföras, följer därav icke, att kommittén skulle anse behövligt, att
byråerna bliva lika många som de nuvarande avdelningarna. Ur såväl organisationssom
kostnadssynpunkt måste städse vara av vikt, att icke flera byråchefsbefattningar
inrättas i ett ämbetsverk, än som kan anses vara strängt behövligt. Då nu

Biträdande
personal.

■38 Kungl. Malis nåd. proposition AV 419.

i statistiska centralbyrån göromålen synas kunna på ett fullt tillfredsställande sätt
handläggas av ett antal av tre byråer, men å andra sidan detta antal näppeligen
torde kunna minskas, därest icke hela reformen skall förfelas, har kommittén stannat
vid att föreslå nämnda antal eller samma, som föreslogs jämväl i 1912 års statsverksproposition.
Aven omfattningen av de olika byråernas verksamhet synes i
huvudsak böra bliva densamma, som då ifrågasattes; byråerna skulle alltså bliva
en huvudsakligen befolknings- och rättsståtistisk, en huvudsakligen jordbruksstatistisk
och en huvudsakligen finansstatistisk.

Att, såsom år 1912 föreslogs, för de tre byråerna anställa endast två byråchefer
och uppdraga ledningen av den tredje byrån åt överdirektören kan kommittén
icke tillstyrka. En dylik anordning, som för övrigt torde sakna motsvarighet
inom förvaltningen i övrigt, skulle enligt kommitténs mening medföra betydande
olägenheter, då det torde få anses uteslutet, att överdirektören skulle få tillräcklig
tid att tillfredsställande sköta såväl sitt chefsämbete som därtill en byråchefstjänst.
Då givetvis chefsämbetets skötsel komme att ställas i främsta rummet, skulle antagligen
resultatet bliva, att den under överdirektören ställda byrån bleve i saknad
av den ledning, som byråchefen är avsedd att utöva. Kommittén anser därför, att
byråchefer böra anställas för alla tre byråerna.

Den för statistiska centralbyråns nuvarande fyra avdelningar avsedda tjänstemannapersonalen
utgör för närvarande, å extra stat uppförda befattningar inräknade:
för de befolknings- och rättsstatistiska avdelningarna, som tillsammans motsvara
den befolknings- och rättsstatistiska byrån enligt kommitténs ovan framställda förslag,
sammanlagt två förste aktuarier och en aktuarie, för den jordbruksstatistiska
avdelningen, motsvarande den jordbruksstatistiska byrån enligt kommitténs förslag,
en förste aktuarie och två aktuarier samt för den i kommitténs förslag såsom oförändrad
bibehållna iinansstatistiska byrån en byråchef, en förste aktuarie och en
aktuarie. Då inrättandet av de nya byråchefsbefattningarna icke bör medföra en
ökning av det sammanlagda antalet tjänstemän på varje särskild byrå, vilket antal
synes vara väl avvägt, uppstår frågan, vilka av de nuvarande befattningarna på de
befolknings-, rätts- och jordbruksstatistiska avdelningarna böra indragas med anledning
av byråchefstjänsternas tillkomst.

Då det synes vara behövligt, att på varje byrå finnes anställd minst en förste
aktuarie såsom byråchefens närmaste man och sekreterare, i likhet med vad redan
nu är fallet på den finansstatistiska byrån, synes tvekan icke böra förefinnas att på
den jordbruksstatistiska byrån bibehålla den nuvarande förste aktuarien och indraga
en av de två aktuariehefattningarna.

Mera tvivelaktig ställer sig saken beträffande den befolknings- och rättsstatistiska
byrån. Härvid synes dock från början självfallet, att den för rättsstatistiken
avsedda förste aktuarien icke kan indragas, då han är den enda för
denna gren av statistiken avsedda ordinarie tjänstemannen och särskilda kompetensvillkor
äro stadgade för hans befattning, vilka torde utesluta, att han skulle kunna
ersättas av en tjänsteman av första lönegraden. Samma betänkligheter möta visserligen
icke mot indragning av förste aktuarien å den befolkningsstatistiska avdelningen,
men å andra sidan torde det dock kunna betraktas som en ej ringa
olägenhet, att den, som närmast under byråchefen skulle hava att svara för den
viktiga och synnerligen krävande befolkningsstatistikén, komme att bliva en tjänsteman
i endast första lönegraden. Då kommittén emellertid anser sig kunna utgå

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 419.

ifrån, att byråchefen kominer att i främsta rummet ägna sitt arbete och sin uppmärksamhet
åt denna statistik, och då före år 1913 endast en ordinarie tjänsteman,
förste aktuarie, var anställd för densamma, har kommittén funnit sig kunna tillstyrka,
att den nuvarande förste aktuariebefattningen på den befolkningsstatistiska
avdelningen indrages. Härigenom vinnes den fördelen, att de tre byråerna bliva
fullt likformigt organiserade, vardera med en byråchef, en förste aktuarie och en
aktuarie.

Vad övriga tjänstemannabefattningar i statistiska centralbyrån angår, har
centralbyrån beträffande registratorstjänsten icke haft någon ändring att föreslå.
Ej heller kommittén har någon erinran att göra i fråga om denna befattning, som
synes böra bibehållas såsom en tjänst av första lönegraden.

Beträffande åter den på extra stat uppförda förste aktuariebefattningen (av
andra lönegraden) och bibliotekarietjänsten (av första lönegraden) har statistiska
centralbyrån föreslagit den förändring, att bibliotekarietjänsten skulle höjas till andra
lönegraden och för biträde åt bibliotekarien inrättas en ny tjänst av första lönegraden,
varemot den extra ordinarie förste aktuariebefattningen skulle indragas.
De till stöd för denna framställning av centralbyrån anförda skälen, rörande vilka
kommittén får hänvisa till centralbyråns förut anförda skrivelse av den 6 oktober
1917, hava synts kommittén övertygande, och får kommittén därför jämväl för sin
del förorda en dylik anordning.

Av kvinnliga biträden finnas för närvarande i statistiska centralbyrån på
ordinarie stat anställda 13 av andra och 14 av första graden, varjämte på extra
stat finnas 1 av andra och 11 av första graden. Statistiska centralbyrån bar
nu hemställt, att alla befattningar på extra stat skulle överflyttas till den ordinarie
staten. Då kommittén funnit ådagalagt, att samtliga dessa 59 biträdesbefattningar
måste anses för framtiden erforderliga, tillstyrker kommittén statistiska centralbyråns
framställning i denna del.

Beträffande fördelningen på de olika lönegraderna har centralbyrån ansett,
att 4 befattningar borde vara av tredje, 15 av andra och 20 av första graden.

Vad beträffar förslaget att i centralbyrån nu inrätta biträdesbefattningar av
tredje graden, som hittills ej förekommit därstädes, har kommittén funnit, att
samma skäl, som föranlett inrättande av sådana befattningar i andra ämbetsverk,
jämväl föreligga i fråga om statistiska centralbyrån. Vad åter angår antalet av
sådana befattningar, så skulle visserligen med hänsyn därtill, att kommittén föreslagit
verkets organiserande på tre byråer, kunna ifrågasättas, att man skulle kunna
inskränka sig till en befattning för varje byrå. Då emellertid, enligt vad kommittén
inhämtat, behovet av befattningar av tredje graden gjort sig alldeles särskilt
känt på de nuvarande befolknings- och rättsstatistiska avdelningarna, där biträdena
av tredje graden också skulle få att utföra ett i särskilt hög grad kvalificerat arbete,
har kommittén ansett sig böra tillstyrka inrättandet av fyra biträdesbefattningar av
tredje graden, varav två avsedda för den befolknings- och rättsstatistiska, en för
den jordbruksstatistiska och en för den finansstatistiska byrån.

Den av centralbyrån föreslagna proportionen mellan biträden av andra och
av första graden har icke givit anledning till någon erinran från kommitténs sida.

I fråga om vaktbetjäning har centralbyrån föreslagit uppförande på staten
av avlöning för ytterligare en vaktmästare. Kommittén har visserligen funnit behov
föreligga av en förstärkning av centralbyråns vaktbetjäning, men i betraktande av

Avlöningar.

Sfcatförslag.

40 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

det redan synnerligt stora antalet ordinarie vaktmästare i de centrala verken, måste
kommittén ställa sig betänksam i fråga om varje ytterligare ökning av detta antal.
Kommittén kan därför ej heller tillstyrka centralbyråns förevarande hemställan, utan
anser, att behovet av ökad vaktbetjäning lämpligen kan tillgodoses genom tillfällig
anställning av en springgosse eller yngling, på sätt som skett i flera andra ämbetsverk
och jämväl förekommit i statistiska centralbyrån, medan folkräkningsarbetet
där pågick. Rörande beredande av härför erforderliga medel framställer kommittén
förslag här nedan.

Enligt kommitténs förslag skulle alltså staten för statistiska centralbyrån
komma att upptaga följande befattningshavare:

1 överdirektör och chef, 3 byråchefer, 4 förste aktuarier, av vilka en såsom
bibliotekarie, 5 aktuarier, av vilka en såsom registrator och en såsom biträde åt
bibliotekarien, 4 kvinnliga biträden av tredje, 15 av andra och 20 av första graden,
1 förste vaktmästare och 1 vaktmästare. I jämförelse med nu förefintliga befattningar
på ordinarie och extra stat visar detta en ökning med 2 byråchefer
samt 4 kvinnliga biträden av tredje, 2 av andra och 6 av första graden, men
minskning med 1 förste aktuarie och 1 aktuarie. Jämfört med statistiska centralbyråns
förslag utvisar kommitténs ökning med 2 byråchefer, men minskning med
1 förste aktuarie, 1 aktuarie och 1 vaktmästare.

Yad angår avlöningsbeloppen för de olika befattningarna synes särskilt yttrande
erfordras endast i fråga om överdirektören ävensom förste vaktmästaren och
vaktmästaren.

I likhet med statistiska centralbyrån och på de av denna anförda skäl, beträffande
vilka kommittén tillåter sig hänvisa till centralbyråns meromnämnda skrivelse,
anser kommittén överdirektörens avlöning böra höjas till 10,000 kronor med
sedvanlig fördelning på lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg.

Beträffande vaktmästarna torde kommittén få erinra, hurusom kommittén den
15 innevarande april avgivit förnyat utlåtande i fråga om reglering av löneförhållanden
m. m. för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare. Enligt
det i nämnda utlåtande innefattade förslag skulle avlöningen utgöra för förste vaktmästare
i centrala ämbetsverk 1,900 kronor, därav 1,100 kronor lön, 650 kronor
tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, vartill skulle kunna komma två
ålderstillägg till lönen, vart och ett å 150 kronor, att utgå efter respektive 5 och
10 år, och för vaktmästare i sådant ämbetsverk 1,600 kronor, därav 9u0 kronor
lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, jämte tre ålderstillägg
å 100 kronor vartdera, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 år.

Därest bostad med bränsle eller med bränsle och lyse anvisas åt förste vaktmästare
eller vaktmästare, skall han, enligt vad kommittén föreslår, av sin lön avstå
för bostad med bränsle 300 kronor samt för bostad med bränsle och lyse 325
kronor, allt för år räknat. Åtnjutes lyse, skall det åligga befattningshavare att
själv bekosta armatur och lampor.

Med iakttagande av vad nu är nämnt skulle staten för statistiska centralbyrån
enligt kommitténs förslag få följande utseende:

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

1 1	Lön.	Tjänst- görings- penningar	Orts-til lägg.	Summa.
l	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
1 överdirektör och chef ......	6,200	2,800	1,000	10,000
1 byråchef ........................	5,000	2,500	600	8,100	[Efter 5 år kan lönen höjas
i 2 byråchefer .....................	10,000	5,000	1,200	16,200	\| med 600 kronor.
\| 1 förste aktuarie ...............	3,600	1,800	400	5,800	\| Efter 5 år kan lönen böjas
! 3 förste aktuarier (därav 1					\| med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare
bibliotekarie) ..................	10,800	5,400	1,200	17,400	J 500 kronor.
					Efter 5 år kan lönen höjas
1 aktuarie ........................	2.200	1,500	300	4,000	med 500 kronor, efter 10
j 4 aktuarier (därav 1 regi-					år med ytterligare 500 kronor och efter 15 år
s trätor)...........................	8,800	6,000	1,200	16,000	med än ytterligare 500 kronor.
1 kvinnligt biträde av tredje
i graden ...........................	1,100	750	150	2,000
i 3 kvinnliga biträden av tredje graden ........................... 1 kvinnligt biträde av andra	3,300	2,250	450	6,000
graden ...........................	900	550	150	1,600	Efter 5 år kan lönen höjas med 200 kronor och efter
14 kvinnliga biträden av andra					10 år med ytterligare
graden ........................... i 1 kvinnligt biträde av första	12,600	7,700	2,100	22,400	200 kronor.
graden ........................... 19 kvinnliga biträden av första	700	350	150	1.200
graden ...........................	13,300	6,650	2,850	22,800	/Efter 5 år kan lönen höjas
1 förste vaktmästare .........	1,100	650	150	1,900	med 150 kronor och efter 10 år med ytterligare 150 kronor.
					Efter 5 år kan lönen höjas
					med 100 kronor, efter 10
1 vaktmästare ..................	900	550	150	1,600	år med ytterligare 100 kronor och efter 15 år
					med än ytterligare 100 kronor.
Summa	—	—		137,000

Anmärkning. Därest bostad med bränsle ocli lyse anvisas åt förste vaktmästare eller vaktmästare,
skall han av sin lön avstå för bostad med bränsle 300 kronor samt för bostad med bränsle och
lyse 325 kronor, allt för år räknat. Åtnjutes lyse, åligger befattningshavare att själv bekosta armatur och
lampor.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 378 käft. (Nr 419.) 6

Klint)fl. Maj ds nåd. proposition Nr 419.

För åtnjutande av de i den föreslagna nya staten upptagna avlöningsförmåner
torde böra i huvudsak gälla ''enahanda villkor och bestämmelser, som under senare
tider plägat fastställas beträffande andra centrala ämbetsverk. Kommittén har vidare
ansett lämpligt att, i likhet med vad som skett vid löneregleringen för statsdepartementen
och föreslagits i den till innevarande års riksdag avlåtna framställningen
rörande en statens meteorologisk-hydrografiska anstalt (statsverkspropositionen,
nionde huvudtiteln, punkten 97), avlöningsvillkoren för överskådlighets vinnande
sammanföras under vissa rubriker.

Beträffande innehållet i de villkor och bestämmelser, som sålunda böra fastställas
för ordinarie befattningshavare vid statistiska centralbyrån, torde kommittén
kunna inskränka sig till att här beröra endast några särskilda punkter.

Befattningshavare vid statistiska centralbyrån böra. såsom i det föregående
är nämnt, vara underkastade skyldighet att låta sig förflyttas till annan befattning.
Emellertid torde denna skyldighet böra begränsas till att avse förflyttning endast
till befattning inom den centrala förvaltningen.

Vidare torde föreskrift böra meddelas, att befattningshavare, som utnämnts
att från den nya statens ikraftträdande eller från och med dag under år 1918 vara
innehavare av förste aktuarie- eller aktuarietjänst i statistiska centralbyrån, må för
vinnande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, varunder han omedelbart före
tillträdet till befattningen på grund av stadigvarande förordnande bestritt tjänst i
statistiska centralbyrån av motsvarande eller högre lönegrad med av riksdagen på
extra stat anvisad avlöning.

För innehavare av kvinnliga biträdesbefattningar i statistiska centralbyrån
äro nu särskilda avlöningsvillkor stadgade genom kungl. kungörelsen den 18 september
1914 (svensk författningssamling nr 868), och dessa bestämmelser lära fortfarande
böra gälla för de nuvarande innehavarna av dylika biträdesbefattningar.
Därest emellertid lönereglering nu genomföres för statistiska centralbyråns manliga
personal, torde det vara lämpligt, att de avlöningss illkor, som böra förbindas med
denna lönereglering, erhålla en sådan avfattning, att de komma att för framtiden
äga tillämpning på sumtliya befattningshavare vid ämbetsverket, varvid i fråga om
de kvinnliga biträdena, på sätt i dylika fall plägat ske, en hänvisning torde böra
göras till de föreskrifter, som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna
villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars, ämbetsverks och
myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

Då antalet kvinnliga biträdesbefattningar hos statistiska centralbyrån skulle
genom den nya statens fastställande i avsevärd grad ökas, har kommittén icke
kunnat undgå att taga under övervägande, huruvida kvinnligt biträde, som vid den
nya statens ikraftträdande är anställt vid statistiska centralbyrån och från nämnda
tidpunkt antages till ordinarie biträde, borde — i likhet med de biträden, som erliöllo
ordinarie anställning hos centralbyrån vid 1915 års början, från vilken tid
kvinnliga biträdesbefattningar första gången uppfördes på centralbyråns stat — för
erhållande av ålderstillägg få tillgodoräkna sig viss tid, varunder biträdet före befordran
till ordinarie befattning varit anställt hos ämbetsverket. Skulle ett dylikt
medgivande lämnas, kan det emellertid ifrågasättas, huruvida icke enahanda rätt
jämväl borde tillerkännas det eller de biträden, som efter vunnen befordran tillträtt
ordinarie befattning hos centralbyrån efter 1915 års början men före den nu föreslagna
statens ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

Det spörsmål, kommittén här berört, är av principiell innebörd och tiar betydelse
även i fråga om andra befattningshavare. Kommittén tillåter sig i sådant
hänseende erinra, att, på grund av kungl. remiss den 5 mars 1918, det åligger
kommittén att avgiva utlåtande rörande en av vissa skrivbiträden vid postsparbanken
gjord framställning om rätt att för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna
sig tjänstgöring under förhållanden i huvudsak likartade med de nu iöreliggande.
Med avseende härå och då i varje fall, vad statistiska centralbyråns kvinnliga personal
vidkommer, tillämpningen av ett stadgande om rätt för de kvinnliga biträdena
att i sådana fall, då ordinarie anställning vunnits under tiden efter 1915 års början,
tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring icke skulle kunna ännu på någon tid ifrågakomma,
har kommittén ansett sig icke böra i sitt förslag till avlöningsvillkor upptaga
någon föreskrift i nu berörda hänseende.

Kommittén får sålunda föreslå följande villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de i den föreslagna staten för ordinarie befattningshavare vid statistiska centralbyrån
upptagna avlöningsförmåner, nämligen:

i fråga om. ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening
av tjänster m. nu:

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
jämkning i åligganden vid e.n möjligen inträdande förändrad organisation av statistiska
centralbyrån eller dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet kan varda
stadgad, ävensom därest statistiska centralbyråns ställning inom statsförvaltningen
så förändras, att densamma ej längre kan anses såsom självständigt ämbetsverk,
eller därest vissa centralbyrån tillhörande göromål överflyttas till annat ämbetsverk,
vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar,
efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade
göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket
göromålen överlämnas;

att befattningshavare är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning uti
innehavande grad, där han, till ''befordrande av arbetets oavbrutna gång, befinnes
vara lämplig och behövlig;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av den tjänstegrad
och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t
prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom den centrala förvaltningen; att

med ordinarie befattning vid statistiska centralbyrån icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid statistiska centralbyrån ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,
eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, såframt ej, vad angår överdirektören eller
byråchef, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, ämbetsverket
uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid
det egna verket, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills
vidare bibehållas;

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 419.
i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägget men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för
svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges
från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå
så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för den tid, varunder han avhållit
sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i
häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära
något därav;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras'' för beredande av semester,
befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre
befattning vid centralbyrån, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre
månader under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna
tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna
tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp;

att den, som tillträder den nya staten, skall vara skyldig underkasta sig,
efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller
dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut;
i fråga om ålder st ill ägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning
i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet
för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem år, på
samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare fem år,
ävenledes på samma villkor,

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 419.

därvid tillgodoräknas den tid, som före den nya statens ikraftträdande förflutit från
hans tillträde till befattningen eller därmed jämförlig befattning å extra stat;

att befattningshavare, som utnämnts att från den nya statens ikraftträdande
eller från och med dag under år 1918 vara innehavare av förste aktuarie- eller
aktuarietjänst i statistiska centralbyrån, må tillgodoräknas den tid, varunder han
omedelbart före tillträdet till befattningen på grund av stadigvarande förordnande
bestritt tjänst i statistiska centralbyrån av motsvarande eller högre lönegrad med
av riksdagen på extra stat anvisad avlöning;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,
redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från
tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:
att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas av överdirektören, byråchefer och tjänstemän av andra lönegraden
under en och en halv månad, av tjänstemän av första lönegraden och kvinnliga
biträden under en månad samt av förste vaktmästare och annan vaktmästare
under femton dagar;

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid av året, som av överdirektören bestämmes, begagna sig
av semester;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt
till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av
befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;
i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:
att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter
i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade angående
allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars, ämbetsverks
och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

Tillika torde böra föreskrivas, dels att en var, som med eller efter ingången
av år 1919 tillträder ordinarie befattning vid statistiska centralbyrån, skall vara
pliktig att underkasta sig förenämnda villkor och bestämmelser, dels ock att de
förutvarande ordinarie manliga befattningshavare i statistiska centralbyrån, vilka
icke före viss tidpunkt anmäla, att de vilja underkasta sig den nya avlöningsstaten
och därvid fästade villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill
förbindas, skola varda bibehållna vid dem enligt gällande ordinarie stat tillkommande
avlöningsförmåner.

Kommittén har slutligen att framlägga beräkning över det anslagsbehov, som Anslagstehoi
blir en följd av genomförandet av kommitténs ovan framställda förslag.

Vad därvid först angår ordinarie anslaget till avlöningsmedel, så påkallar
den föreslagna nya avlöningsstaten för statistiska centralbyrån en höjning av detta
anslag från nuvarande 76,900 kronor med 60,100 kronor till 137,000 kronor, varemot
de på 1918 års stat uppförda extra anslagen till provisorisk lönereglering för
statistiska centralbyrån å 10,370 kronor och till arvoden åt en extra ordinarie förste
aktuarie och fyra extra ordinarie aktuarier in. m. å 21,700 kronor bortfalla.

Därjämte inverkar den nya staten jämväl på ordinarie reservationsanslaget

Departe mentschefen.

46 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

till arvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar, av vilket anslag
vikariatsersättningarna under de ordinarie befattningshavarnas semester skall bestridas.
För sistnämnda ändamål erfordras ett belopp av 6,312 kronor 50 öre, under
förutsättning att vikariatsarvodeöa under de kvinnliga biträdenas semester beräknas
till 125 kronor för tredje, 100 kronor för andra och 75 kronor för första lönegraden.

Av ifrågavarande anslag samt det på extra stat uppförda anslaget till förstärkning
av det förstnämnda hava därjämte hittills utgått arvoden till amanuenser
och arvoden till tillfälliga biträden samt ersättning för deras övertids- och betingsarbete,
varjämte på grund av särskilt kungl. brev av ifrågavarande medel jämväl
utbetalats ersättning till medicinskt biträde vid statistiken över dödsorsakerna med
200 kronor årligen. Samtliga dessa utgifter synas kommittén för framtiden böra
bestridas av det ordinarie anslaget, vars belopp alltså bör beräknas med hänsyn
härtill. Enligt hittills tillämpade beräkningsgrunder, i vilka statistiska centralbyrån
icke ifrågasatt någon ändring och beträffande vilka ej heller kommittén har något
att erinra, skulle för ifrågavarande ändamål sammanlagt erfordras 21,000 kronor,
varav för amanuenser 15,000 kronor, för ett manligt biträde 2,400 kronor samt
för extra arbete i övrigt m. m. 3,600 kronor.

Därjämte synes från detta anslag lämpligen böra bestridas kostnaden för
förstärkning av vaktbetjaningen i statistiska centralbyrån, enligt kommitténs därom
ovan framställda förslag; härför torde böra beräknas i runt tal 900 kronor årligen
eller 75 kronor i månaden.

Sammanlagda medelsbehovet å ifrågavarande anslag skulle sålunda komma
att uppgå till (6,312; 5 o -f-21,000 -j-900=) 28,212 kronor 50 öre, vilket belopp torde
böra avrundas till 28,200 kronor.

Då anslaget å innevarande års stat är uppfört med 22,790 kronor, skulle
erfordras en höjning med 5,410 kronor, varemot det å samma års stat uppförda
extra förstärkningsanslaget å 17,200 kronor skulle bortfalla. I enlighet med statistiska
centralbyråns därom framställda förslag torde anslaget lämpligen böra erhålla
följande ändrade benämning: »Till amanuenser, vikariatsersättningar och tillfälliga
biträden.»

Sammanlagt skulle alltså enligt kommitténs förslag de för avlöningen avsedda
anslagen komma att uppgå till (137,000+28,200 =)165,200 kronor. För samma
ändamål äro å 1918 års stat uppförda anslag till ett sammanlagt belopp av (76,900
+22,790+10,370 + 21,700 + 17,200 =) 148,960 kronor, vadan genomförandet av
''kommitténs förslag skulle, om man från sistnämnda belopp frånräknar ett däri ingående
personligt ålderstillägg å 500 kronor, medföra en kostnadsökning av 16,740
kronor eller 6,900 kronor mera än det av statistiska centralbyrån i dess underdåniga
skrivelse den 6 oktober 1917 framställda förslaget. Av ifrågavarande ökning förorsakas
emellertid en ej ringa del, eller närmare 3,000 kronor, därav, att efter nyreglering
avlöningarna i staten uppföras utan avdrag för pensionsavgifter för egen
pensionering, varemot för närvarande de provisoriska avlöningstil läggen för ordinarie
befattningshavare samt avlöningen för befattningshavare på extra stat äro uppförda
efter avdrag motsvarande sådan pensionsavgift.»

Till vad^öneregleringskommitten i förevarande ärende anfört och
föreslagit kan jag i allt väsentligt ansluta mig. Beträffande vaktmästarna
har emellertid kommittén på avlöningsstaten uppfört de i kom -

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

mitténs utlåtande den 15 innevarande april för de centrala ämbetsverkens
förste vaktmästare och vaktmästare föreslagna avlöningsförmånerna. Då
löneregleringskommitténs ifrågavarande utlåtande ännu icke blivit inför
Kungl. Maj:t anmält, torde likväl för närvarande förste vaktmästarens
och vaktmästarens i statistiska centralbyrån avlöningsförmåner lämpligen
böra i staten uppföras med samma belopp, som för närvarande utgår
för motsvarande befattningshavare i de centrala ämbetsverken, nämligen
för förste vaktmästaren: lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar
450 kronor och ortstillägg 150 kronor med ett ålderstillägg å 100
kronor samt för vaktmästaren: lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar
350 kronor och ortstillägg 150 kronor med två ålderstillägg vartdera
å 100 kronor. Härigenom kommer den av kommittén föreslagna avlöningsstatens
slutsumma att minskas med 800 kronor till 136,200
kronor. Lägges härtill det av löneregleringskommittén föreslagna beloppet
för auslaget till amanuenser, vikariatsersättningar och tillfälliga
biträden 28,200 kronor, beträffande vilket belopp jag icke har något att
erinra, uppgår summan utav avlöningsanslagen till 164,400 kronor eller
6,100 kronor mera än vad som för ändamålet beräknades under sjunde
huvudtiteln vid statsverkspropositionens avlåtande.

Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att

dels godkänna följande ordinarie avlöniugsstat för statistiska centralbyrån,
att tillämpas från och med år 1919:

Kungl. Maj.ts nåd. ''proposition Nr 419.

		Tjänst-
	Lön.	görings- penning-	Ortstill- lägg-	Summa.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
1 överdirektör och chef ............	6,200	2,800	1,000	10,000
1 byråchef ..............................	5,000	2,500	600	8,100	1 Efter 5 år kali lönen höjas
2 byråchefer ...........................	10,000	5,000-	1,200	16,200	\| med 600 kronor.
1 förste aktuarie........................	3,600	1,800	400	5,800	1 Efter 5 år kan lönen höjas
		I med 500 kronor och ef-,
3 förste aktuarier (därav 1 biblio-					j ter 10 år med ytterligare!
tekarie.................................	10,800	5,400	1,200	17,400	J 500 kronor.
					Efter 5 år kan lönen höjas
					med 500 kronor, efter''
1 aktuarie.................................	2,200	1,500	300	4,000	10 år med ytterligare;
4 aktuarier (därav 1 registrator)...	8,800	6,000	1,200	16,000	500 kronor och efter 15j år med än ytterligare 500 kronor.
1 kvinnligt biträde av tredje graden 3 kvinnliga biträden av tredje	1,100	750	150	2,000
graden................................. 1 kvinnligt biträde av andra gra-	3,300	2,250	450	6,000	Efter 5 år kan lönen höjasj
den ....................................	900	550	150	1,600	med 200 kronor och ef-j
14 kvinnliga biträden av andra					ter 10 år med ytterligare!
graden.................................	12,600	7,700	2,100	22,400	200 kronor.
1 kvinnligt biträde av första graden 19 kvinnliga biträden av första	700	350	150	1,200
graden................................	13,300	6,650	2,850	22,800
1 förste vaktmästare..................	900	450	150	1,500	(Efter 5 år kan lönen höjas \| med 100 kronor.
					[Efter 5 år kan lönen höjas!
1 vaktmästare...........................	700 \	350	150	1,200	) med 100 kronor och! 1 efter 10 år med ytter-1 ( ligare 100 kronor.
Summa	_	—	—	136,200

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

dels godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande av
de å den ordinarie avlöningsstaten upptagna avlöningarna:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan
tjänst, förening av tjänster m. m.:

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 419.

att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad
organisation av statistiska centralbyrån eller dess särskilda avdelningar
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, ävensom därest statistiska
centralbyråns ställning inom statsförvaltningen så förändras, att densamma
ej längre kan anses såsom självständigt ämbetsverk, eller därest
vissa centralbyrån tillhörande göromål överflyttas till annat ämbetsverk,
vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning
han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen
förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra
i det verk, till vilket göromålen överlämnas;

att befattningshavare är skyldig att tjänstgöra å den särskilda
befattning uti innehavande grad, där han, till befordrande av arbetets
oavbrutna gång, befinnes vara lämplig och behövlig;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av
den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när
helst så av Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan
befattning inom den centrala förvaltningen;

att med ordinarie befattning vid statistiska centralbyrån icke må
förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid statistiska centralbyrån ej heller
må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande elh-r ledamot i styrelse
för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj ds oktroj eller
blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i
sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara
må, såframt ej, vad angår överdirektören samt byråchef, Kungl. Majd
och, vad angår innehavare av annan befattning, ämbetsverket uppå därom
gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderlig! för tjänstgöringen
vid det egna verket, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas
och tills vidare bibehållas;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 419.

uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av
annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå
så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder
han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller
tagen i häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av
semester, befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om
han förordnas till högre befattning vid centralbyrån, bestrida densamma,
dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår;
ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men eljest däremot svarande belopp;

att den, som tillträder den nyår staten, skall vara skyldig underkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning
i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestj^r i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens
slut;

i fråga om ålder stillägg:

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten

för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av
värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare
fem år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare
fem år, ävenledes på samma villkor,

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit
uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den
nya statens ikraftträdande förflutit från hans tillträde till befattningen
eller därmed jämförlig befattning å extra stat;

att befattningshavare, som utnämnts att från den nya statens
ikraftträdande eller från och med dag under år 1918 vara innehavare
av förste aktuarie- eller aktuarietjänst i statistiska centralbyrån, må tillgodoräknas
den tid, varunder han omedelbart för tillträdet till befattningen
på grund av stadigvarande förordnande bestritt tjänst i statistiska
centralbyrån av motsvarande eller högre lönegrad med av riksdagen på
extra stat anvisad avlöning;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han
enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension är skyldig att avgå från tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning; i

fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pen slottsrätt:
att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas av överdirektören, byråchefer och tjänstemän
av andra lönegraden under eu och en halv månad, av tjänstemän av
första lönegraden och kvinnliga biträden under en månad samt av förste
vaktmästare och annan vaktmästare under femton dagar;

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll
å uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av överdirektören bestämmes,
begagna sig av semester;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:
att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare
de föreskrifter i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna
varda utfärdade angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla
för de å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda
biträdesbefattningar;

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 419.

dels förklara,

att de förutvarande ordinarie manliga befattningshavare i statistiska
centralbyrån, vilka icke före den 1 december 1918 anmäla, ait de
vilja underkasta sig den nya avlöningsstaten och därvid fastade villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola
varda bibehållna vid dem enligt gällande ordinarie stat tillkommande
avlöningsförmåner;

dels höja det under sjunde huvudtitéln och statistiska centralbyrån
uppförda ordinarie anslaget till avlöningsmedel från., kronor 76,900: —

med ......................................................................................... » 59,300: —

till ......................................................................................... » 136,200:—;

dels ock höja det under samma huvudtitel och statistiska centralbyrån
uppförda ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt tillfälliga

biträden samt vikariatsersättningar från........................ kronor 22,790: —

med ........................................................................................ » 5,410: —

till................................................................... » 28,200: —

samt i riksstaten uppföra detsamma under ändrad benämning: till amanuenser,
vikariatsersättningar och tillfälliga biträden.

Till vad departementschefen sålunda hemställt,
däruti statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lämna bifall och förordnade, att
proposition i ämnet skulle, med den lydelse bil. ... till
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Arfividson.

STOCKHOLM 1918, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG.