Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 214

Proposition 1911:214

Antal sidor
7
riksdag
tvåkammaren
kammare
session
lagtima

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

PDF

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 214.

1

N:o 214.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående öfverförande
till domänfonden af köpeskillingarna för vissa
försålda kronoegendomar; gifven Stockholms slott den
21 april 1911.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att

dels medgifva, att de efter den 1 januari 1912 för försålda kronoegendomar
inflytande köpeskillingar af beskaffenhet att böra enligt hittills
gällande bestämmelser inlevereras till riksgäldskontoret och reserveras
till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark äfvensom
till inlösen af ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarna skola
från och med 1912 års början inlevereras till domänstyrelsen;

dels föreskrifva, att de köpeskillingar af ifrågavarande beskaffenhet,
som vid nämnda tidpunkt må finnas hos riksgäldskontoret innestående,
skola till domänstyrelsen öfverlämnas;

dels ock besluta, att ifrågavarande försäljningsmedel skola, enligt
de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t meddelar, förvaltas och redovisas
såsom tillgång å statens domäners fond, intill dess desamma, enligt
Kungl. Maj:ts och Riksdagens bestämmande, få disponeras till inköp
af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark äfvensom till inlösen
af ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarna.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Oskar Nyländer.

Bihang till Riksd. prof. 1911. 1 Sami. 1 Afd. 149 Höft. (No 214.) 1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 214.

Utdrag af protokollet öf ver jordbruksärenden, hållet inför Mans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Neg enlen i statsrådet å
Stockholms slott den 21 april 1911.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Lindman,
Statsråden: Petersson,

Hederstierna,

SWARTZ,

grefve Hamilton,

Malm,

Lindström,

Nyländer,
von Sydow,

YON KRUSENSTIERNA.

Departementschefen, statsrådet Nyländer, anförde följande.

På framställning af Kungl. Maj:t medgaf Riksdagen år 1874, att
sådana kronan tillhöriga egendomar, hvilkas arrenden icke öfverstiga
200 kronor, finge på vissa närmare angifna villkor af Kungl. Maj:t försäljas.
I underdånig skrifvelse den 11 maj 1874 delgaf Riksdagen
Kungl. Maj:t berörda beslut, därvid Riksdagen tillika meddelade, att,
enär de inflytande försäljningsmedlen icke borde användas till löpande
utgifter utan ställas till Riksdagens förfogande för att användas till inköp
af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark, Riksdagen beslutat,
att om förmälda medel skulle af statskontoret levereras till riks -

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 214.

gäldskontoret att där särskildt bokföras, intill dess Riksdagen om desammas
användande i ofvan antydda syftning fattat beslut. Med anledning''
af Riksdagens berörda skrifvelse utfärdades nådigt bref i ämnet
den 29 maj 1874. I skrifvelse den 24 maj 1877 meddelade sedermera
Riksdagen, att ifrågavarande försäljningsmedel Unge, i den mån
tillfällen därtill yppade sig, användas till sådana inköp af skogbärande
eller till skogsodling tjänlig mark, livilka af Kungl. Maj:t pröfvades
vara fördelaktiga och hvartill medel icke kunde beredas från det till
skogsväsendet anvisade reservationsanslag.

Enligt nådiga brefven den 6 juni 1879, angående försäljning af
egendomar af ofvannämnda slag, hvilka efter den 29 maj 1874 kommit
under kammarkollegii (numera domänstyrelsens) förvaltning, samt den
27 juni 1887 angående försäljning af sådana i de norrländska länen
belägna kronoegendomar, hvilkas arrenden öfverstiga 200 kronor men
icke 500 kronor, äga förut omtalade bestämmelser tillämplighet äfven å
de försäljningar, som äga rum enligt sistnämnda två nådiga bref.

Enligt nådiga brefven den 18 maj 1888, den 29 maj 1891 och den
23 maj 1902 har därefter Riksdagen genom särskilda beslut sålunda
utsträckt den Kungl. Maj:t tillkommande rätten att utan Riksdagens
hörande försälja kronan tillhörande egendomar, att denna rätt numera
omfattar dels sådana kronoegendomar, hvilkas arrenden icke öfverstiga
600 kronor, dels kronoegendom, som ej varit för statsverkets räkningutarrenderad,
men som uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning
linnes vara af sådan beskaffenhet, att för densamma icke kan påräknas
högre arrende än 600 kronor, dels ock till inköpt skogsegendom
hörande område, som utan olägenhet för skogsskötseln anses kunna
afyttras och uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes
vara sådant, att för detsamma icke kan påräknas högre arrende än 600
kronor. Riksdagen föreskref därvid för hvarje gång tillika, att köpeskillingarna
skulle användas för inköp af skogbärande eller till skogsbörd
tjänlig mark samt inlevereras till riksgäldskontor och där bokföras på
sätt stadgadt vore angående köpeskillingarna för de kronoegendomar,
som såldes enligt ofvanberörda nådiga brefvet den 29 maj 1874.

Beträffande dispositionen af de försäljningsmedel, som inflyta genom
försäljningar verkställda enligt sistnämnda tre riksdagsbeslut, har Riksdagen
tid efter annan, senast år 1909, medgifvit, att dessa medel finge
af Kungl. Maj:t för ofvan angifna ändamål användas, hvadan det skulle
åligga riksgäldskontor att, på Kungl. Maj:ts rekvisition, utbetala berörda
till riksgäldskontor inlevererade försäljningsmedel. Dessa medgifvanden
hafva emellertid lämnats allenast för eu tidsperiod af tre år

4

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 214.

i sänder. Sålunda afser det af Riksdagen år 1909 lämnade medgifvande
disposition af köpeskillingarna för försäljningar af nu ifrågavarande slag,
som af Kungl. Maj:t beslutats under åren 19101912. Sistnämnda
riksdagsbeslut innebär emellertid därutöfver i olikhet mot de tidigare
riksdagsbesluten rätt för Kungl. Maj:t att utan Riksdagens hörande
i hvarje särskilt fall disponera jämväl köpeskillingarna för sådana
områden och lägenheter, till hvilkas försäljning från vissa kronoegendomar
Riksdagen under sistnämnda tid på därom särskild! gjorda framställningar
lämnat tillstånd. Till följd häraf skulle jämväl sistnämnda
köpeskillingar på Kungl. Maj:ts rekvisition från riksgäldskontoret utbetalas.
Äfven det ändamål, hvartill Kungl. Maj:t får använda de inflytande
köpeskillingarna, blef vid 1909 års Riksdag i så måtto utsträckt,
att desamma skulle få disponeras jämväl till inlösen af ströängar ä
kronoparkerna i Norrland och Dalarna.

Då, såsom af det föregående framgår, Riksdagens år 1909 lämnade
medgifvande i fråga om köpeskillingarnas disposition omfattar tiden
till och med 1912 års utgång, erfordras i sådant afseende för närvarande
icke någon framställning till Riksdagen. Däremot lära de förändringar,
som äro afsedda att vinna tillämpning i uppställningen af
riksstaten för år 1912, samt inrättandet i samband därmed af en statens
domäners fond nödvändiggöra vissa ändrade föreskrifter angående behandlingen
i budgettekniskt afseende af ifrågavarande försäljningsmedel.

Jag ber härutinnan till en början få erinra därom, att den ifrågasatta
budgetreformen innefattar en ingripande förändring bland annat
härutinnan, att statens skogsförvaltning och förvaltningen af statens
jordbruksdomäner skulle sammanslås för att utgöra ett statens affärsverk
och i budgethänseende behandlas såsom en »statens domäners fond».

I samband med frågan om den budgetära behandlingen af statens
domäner hafva kommitterade för uppgörande af förslag rörande riksstatens
uppställning till behandling upptagit jämväl vissa frågor rörande
köpeskillingarna för försålda kronoegendomar, därvid kommitterade till
en början erinrat, att försäljningsmedlen inflöte hos länsstyrelserna,
hvarifrån de genom statskontoret inlevererades till riksgäldskontoret.
Sådana köpeskillingar, som på grund af gällande köpeaftal ännu icke
hunnit inbetalas, balanserades såsom en statsverkets tillgång på statsregleringsfonden.

Kommitterade yttra härom vidare.

Då denna försäljning af domäner i skälfva verket endast vore en
omvandling frän fast till rörligt af ett bestående kapital, som i form

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 214.

af kontanta medel reserverades för att vid lägligt tillfälle återföras till
fast, syntes den hittillsvarande omständliga behandlingen af dessa tillgångar
efter inrättandet af en domänfond böra blifva en annan och
enklare. I stället för att i sin kontanta del bevaras hos riksgäldskontoret,
intill dess nya inköp skulle äga rum, syntes de valutor, som uppstode
vid dylika försäljningar, böra alltjämt kvarblifva hos domänfonden,
dit de principenligt hörde. Dessa valutor, som komme att bestå dels af
kontanta medel innestående å domänstyrelsens giroräkning i riksbanken
och dels af oguldna köpeskillingsreverser, tillhörde alltjämt domänfonden,
och då inköp för sådana medel af skogbärande mark ägde rum, komme
denna marks värde att ingå i domänfonden, som genom denna omflyttning
från löst till fast kapital icke till sin storlek påverkades.

Någon erinran syntes icke kunna göras däremot, att de kontanta
medlen efter denna omläggning komme att innestå i riksbanken för
domänfondens i stället för såsom nu för riksgäldskontorets räkning, och
ej heller däremot, att de icke kontanta, tillsvidare endast i köpeskillingsreverser
förefintliga valutorna komme att balanseras såsom tillgångar
på domänfonden i stället för såsom nu på statsregleringsfonden. De
kontanta medlen uppginge nämligen vid hvarje tid till föga betydande
belopp och innestode i hvarje fall å giroräkning i riksbanken, intill dess
de ställdes till Kungl. Maj:ts disposition. Om statens fordringar på
köpeskillingsreverser balanserades såsom tillgångar bland statsregleringsfondens
eller bland domänfondens medel vore synbarligen af intresse
endast därutinnan, att de, om de balanserades på den senare fonden,
återfunnes inom det område af statsförvaltningen, dit de verkligen hörde.
Genom det af kommitterade föreslagna sättet för dessa köpeskillingars
bokförande vunnes, att ingen förändring ägde rum i domänfondens bokförda
kapitalbehållning, annat än i den mån vinst uppstått vid försäljningen.
Vid försäljning minskades jordbruksdomänernas kapitalvärde
med det saluvärde, som varit åsatt de försålda domänerna och med
hvilket dessa ingått i jordbruksdomänernas specialfond. Däremot ökades
de reserverade försäljningsmedlens specialfond med försäljningssumman.
Vid inköp af skog minskas åter denna fond, men en motsvarande ökning
inträdde i den specialfond, som representerade statens skogar.

Kommitterade hemställde alltså, att då efter inrättandet af en
statens domäners xfond och dennas behandling i budgethänseende såsom
ett affärsdrifvande verk, försäljningsmedel för statens jordbruksdomäner
uppstode, dessa skulle å domänstyrelsens giroräkning i riksbanken insättas
och i styrelsens räkenskaper redovisas såsom en tillgång för
nämnda fond under titel »reserverade försäljningsmedel», intill dess de -

6

Departements chefen,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 214.

samma, enligt Kungl. Maj:ts och Riksdagens bestämmande, finge disponeras
till inköp för domänfondens räkning af lämpliga fastigheter.

Detta kommitterades förslag har tillstyrkts af såväl fullmäktige i
riksgäldskontoret som statskontoret, hvarförutom domänstyrelsen icke
gjort någon erinran däremot.

För egen del synes mig en anordning af den beskaffenhet, kommitterade
sålunda föreslagit, utgöra en naturlig konsekvens af inrättandet
af en statens domäners fond, och då därtill kommer, att en sådan
anordning torde vara i hög grad ägnad att befordra reda och enkelhet
i denna del af statsförvaltningen, har jag icke tvekat att i hufvudsak
ansluta mig till kommitterades förslag.

Beträffande detta förslag tillåter jag mig emellertid erinra, att
såsom tillgång å domänfonden tydligtvis böra upptagas försäljningsmedel
för samtliga domänfondens fastigheter och sålunda icke allenast
såsom af ordalydelsen i kommitterades förslag möjligen skulle kunna
framgå de köpeskillingar, som inflyta för försålda jo rd b ruks d o män er.
Vidare lärer konsekvensen fordra, att bland domänfondens tillgångar
upptagas jämväl sådana köpeskillingar, som utgöra likvid för försäljningar
verkställda före fondens inrättande den 1 januari 1912. I annat
fall skulle nämligen domänfondens tillgångar ökas i den mån sådana
försäljningsmedel användes till inköp af nya fastigheter. Af det nu
anförda följer äfven, att sådana kontanta försäljningsmedel, som vid 1911
års slut finnas innestående hos riksgäldskontoret, böra vid domänfondens
bildande af riksgäldskontoret öfverlämnas till fonden för att bland dess
tillgångar upptagas.

Då emellertid, på sätt jag förut omtalat, Riksdagen genom särskilda
beslut föreskrifvit, att försäljningsmedlen för försålda kronoegendomar
skola inlevereras till riksgäldskontoret, förutsätter det af mig nu förordade
förslaget, att Riksdagen dels medgifver, att försäljningsmedel af ifrågavarande
''slag, som inflyta efter den 1 januari 1912, må inlevereras till
domänstyrelsen, och dels beslutar, att de försäljningsmedel för försålda
kronoegendomar, som vid 1912 års ingång må finnas hos riksgäldskontoret
innestående, skola till domänstyrelsen öfverlämnas.

På sätt kommitterade framhållit måste inrättandet af en statens
domäners fond föregås af vissa förberedande åtgärder, såsom, bland annat,
att särskilda värden åsättas statens samtliga domäner. De närmare
bestämmelser, som erfordras för domänfondens inrättande och administration,
för försäljningsmedlens förvaltande och bokföring samt för
ordnandet af öfriga härmed sammanhängande förhållanden, lära alltså,

7

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 214.

såsom ock af statsrådet och chefen för finansdepartementet erinrats vid
underdånig anmälan den 30 december 1910 af frågan om förändrad
uppställning af riksstaten, böra anstå till dess riksstaden för år 1912
blifvit fastställd och nödig utredning i ämnet hunnit åvägabringas.

Jag anser mig slutligen böra framhålla, att ett uppförande af
försäljningsmedlen såsom tillgång å domänfonden och desammas öfverlämnande
till domänstyrelsen uppenbarligen icke verkar rubbning i hittills
meddelade föreskrifter rörande Kungl. Maj:ts befogenhet att använda
försälj ningsmedlen till inköp af fastigheter.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att

dels medgifva, att de efter den 1 januari 1912 för försålda kronoegendomar
inflytande köpeskillingar af beskaffenhet att böra enligt hittills
gällande bestämmelser inlevereras till riksgäldskontoret och reserveras
till inköp af skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark äfvensom
till inlösen af ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarna
skola från och med 1912 års början inlevereras till domänstyrelsen;

dels föreskrifva, att de köpeskillingar af ifrågavarande beskaffenhet,
som vid nämnda tidpunkt må finnas hos riksgäldskontoret innestående,
skola till domänstyrelsen öfverlämnas;

dels ock besluta, att ifrågavarande försäljningsmedel skola, enligt
de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t meddelar, förvaltas och redovisas
såsom tillgång å statens domäners fond, intill dess desamma, enligt
Kungl. Maj:ts och Riksdagens bestämmande, få disponeras till inköp af
skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark äfvensom till inlösen af
ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarna.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna nådigt bifall och förordnade, att proposition
i ämnet af den lydelse, bilaga . . . till detta
protokoll utvisar, skulle till Riksdagen aflåtas.

Ur protokollet:
Ernst Öberg.

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.