Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 238

Proposition 1917:238

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 238.

t

Nr

Kungl. iltaj:ts uddiga proposition till riksdagen angående anslag
till svenska Häda korset för bestridande av utgifter för
dess hjälpkommittés byrå i Stockholm; given Stockholms
slott den 14 april 1917.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
utrikesdepartementsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att för bestridande av omkostnaderna för svenska Röda korsets
hjälpkommittés byrå i Stockholm på extra stat för år 1918 bevilja ett
förslagsanslag, högst, av 100,000 kronor, att mot redovisning ställas till
överstyrelsens för svenska Röda korset förfogande, med rätt för Kungl.
Maj:t att av ifrågavarande anslag under år 1917 av tillgängliga medel
utanordna erforderligt belopp.

De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med afl kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Arvid Lindman.

Bihang till riksdagens protokoll 1317. 1 sand. 199 höft. (Nr 238.)

1

2

Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 238.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 14 april 1917.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Swartz,

Hans excellens ministern för utrikes ärendena herr Lindman,
Statsråden von Sydow,

Stenberg,

Falk,

Hammarström,

Ericsson,

Åkerman,

Carleson,

Ericson,

Dahlberg.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde:

»I underdånig skrivelse den 22 nästlidne mars har överstyrelsen för
svenska Röda korset anfört följande:

Såsom av svenska Röda korsets hjälpkommittés för krigsfångar skrivelse
framgår, vilken skrivelse Överstyrelsen tillåter sig att här bifoga, har svenska
Röda korset allt sedan sommaren 1915 genom sin hjälpkommitté utövat en synnerligen
omfångsrik hjälpverksamhet till lindrande av krigsfångarnas hårda lott.

Sveriges läge såsom neutralt transitoland mellan centralmakterna och
Ryssland har haft till följd, att denna hjälpverksamhet till allra största delen
kommit att utövas till förmån för å ena sidan Ryssland, å den andra Tyskland
och Österrike-Ungern. Denna verksamhet har först och främst omfattats dels
ordnandet av transporten genom Sverige av icke mindre än c:a 1,200 järnvägsvagnar
med kärleksgåvor jämte kontrollen beträffande gåvornas rättmätiga be -

K ungt. Maj:ts nåd. proposition Nr 23H. 3

skaffenhet m. in., dels oek kärleksgåvornas vidarebefordran till de många olika
krigsfångelägren samt deras utdelning bland de inom dessa internerade fångarna.

Det är, givet, att redan denna gren av hjälp kommitténs arbete kraft en
mycket vidlyftig apparat liksom även medverkan av en betydande personal icke
blott inom huvudbyrån i Stockholm utan ock för att fylla behovet av svenska
Röda korsets delegerade inom resp. krigförande länder.

Dessa delegerades uppgift har varit och är fortfarande att ansvara för de
å specialtåg lastade dyrbara varornas framförande till sina bestämmelseorter, ej
sällan belägna inom Amurområdet och mot kinesiska gränsen, deras uppläggning
i depå, utdelning, redovisning m. m., samt att för Rysslands räkning säkerställa
motsvarande verksamhet bland krigsfångarna av rysk nationalitet inom Tyskland
och Österrike-Ungern. J

Men säsong hjälpkommitténs utredning närmare visar, har svenska Röda
korset dessutom åtagit sig en vidlyftig upplysningsverksamhet beträffande saknade
och fångar, samt genom talrika offentliga och enskilda konferenser och en
vidlyftig skriftväxling sökt på allt sätt understödja och befordra de önskemål och
förslag rörande krigsfångarnas utväxling och behandling m. m., angående vilka
förslag resp. länders krigsministerier och Röda-korsföreningar i sådant syfte hänvänt
si^ till det svenska Röda korset eller dess president.

Slutligen har svenska Röda korset alltsedan sommaren 1915 haft att
organisera och leda 38,000 invaliders utväxling och transporterande genom Sverige,
en uppgift, som emellertid direkt påvilat överstyrelsens expedition.

Det är uppenbart, att denna mångskiftande och vidlyftiga internationella
verksamhet dragit mycket dryga kostnader. Med hänsyn därtill, att svenska
Röda korset enligt sina av Kungl. Maj:t fastställda grundstadgar har till sin
huvuduppgift att i krig understödja svenska arméns och marinens sjukvård och
icke äger rätt att för annat ändamål, alltså ej heller för internationell verksamhet,
använda sina ordinarie tillgångar i materiel och penningar, har det emellertid
icke varit föreningen möjligt, att av egna medel bestrida någon nämnvärd
del av utgifterna för sitt stora arbete på det internationella området. Visserligen
hava föreningens högre funktionärer och även en del av dess övriga personal
utfört även detta arbete utan ersättning, men då det gäller en verksamhet,
som sträcker sig över år och tager sin man helt i anspråk, ligger det i sakens
natur, att man alltmera måst lita till avlönade krafter. Och att under rådande
världskrig, i vilket vi själva kunde bliva indragna, vädja till den svenska allmänhetens
offervillighet för ändamål, som icke avsåg befordrandet av svenska
Röda korsets just för närvarande så ytterligt maktpåliggande nationella uppgift,
har överstyrelsen icke ansett lämpligt. För svenska Röda korset har dess mot
staten åtagna förpliktelser att komplettera den militära sjukvården i krig framstått
såsom det över allting viktigaste, och det förberedelsearbete, som i sådant
syfte blivit utfört, har också resulterat i att över hela landet en stor mängd sjukvårdsanstalter
av olika slag, såväl fasta som rörliga, numera stå färdiga att fylla
sin viktiga uppgift i krig, representerande, kontanta medel inräknade, ett värde
av över 2,500,000 kronor.

På grund av ovan relaterade förhållanden har svenska Röda korset sett
sig nödsakat att lägga samtliga havda kostnader för hela sin internationella
verksamhet på resp. utländska makter och deras Röda-korsföreningar. Att vi
nödgats tillämpa denna grundsats även beträffande hjälpkommitténs byråpersonal

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 238.

och vidlyftiga expensmedel har för oss framstått såsom mindre tilltalande, då
dessa byråkostnader torde böra betraktas såsom varande i intim mening svenska
utgifter.

Det är visserligen sant, att på grund av internationella överenskommelser,
dem Sverige biträtt, Statens järnvägar allenast under år 1916 avgiftsfritt befordrat
genom landet 1,190 järnvägsvagnar med kärleksgåvor, och att Kungl. postverket
på samma sätt utan sedvanligt bidrag transiterat en oerhörd mängd för krigsfångar
avsedda postförsändelser av olika slag. Men även om de minskade statsinkomster,
f. n. uppgående till c:a 5,000,000 kronor, som denna avgiftsfria transitering åsamkat
svenska statsverket, icke i allo kan sägas grunda sig på en internationell förpliktelse,
i det att då denna blev föreslagen en dylik masstransport ingalunda kunde
förutses eller avsågs, så kau ifrågavarande uppolfring från svenska statens sida
dock knappast betraktas såsom ett kärleksverk, som kan jämställas med de
penningeanslag, dem andra smärre med oss jämförliga länder fullt frivilligt beviljat
till Röda korsets internationella verksamhet. Sålunda har exempelvis Danmark,
förutom Röda korsets byråkostnader, med statsmedel bestritt avlöningen av
samtliga sina civila delegerade i verksamhet inom Ryssland, Tyskland och Österrike-Ungern,
och likasom Schweiz har också Danmark för avsikt att på liknande
sätt, åtminstone delvis, täcka de högst betydande summor, som interneringslägren
till mottagande av sjuka krigsfångar komma att kosta. Även i Norge lärer, enligt
vad hjälpkommittén tror sig veta, Röda korset erhållit ett understöd av statskassan
på 50,000 kronor.

Under sådana förhållanden vågar svenska Röda korsets överstyrelse i underdånighet
anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga i nådigt övervägande, huruvida
det icke bör anses berättigat och lämpligt att mot redovisningsskyldighet ett
statsanslag ställes till svenska Röda korsets förfogande, till sin storlek så avpassat,
att åtminstone dess hjälpkommittés byråkostnader i Stockholm på så sätt
täckas, varigenom i varje fall utgifter av denna art icke hädanefter behövde debiteras
de utländska makter, vilka svenska Röda korset i överensstämmelse med sin
allmänt humanitära uppgift och i likhet med andra neutrala stater erbjudit sitt
bistånd i detta förödande världskrig.

Därest Eders Kungl. Maj:t delar det berättigade i denna uppfattning, får
överstyrelsen i underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Makt täcktes hos riksdagen
göra framställning om beviljandet för sagda ändamål av ett belopp av
100,000 kronor.

Med hänsyn till det humanitära syftet av svenska Röda korsets
hjälpkommittés verksamhet för understödjande av en svensk neutralitetsgärning,
som redan burit goda frukter bland de bägge krigförande lägren,
anser jag, i likhet med överstyrelsen för svenska Röda korset, både berättigat
och lämpligt, att statsmedel anvisas för bestridande av kostnaderna
för nämnda kommittés byrå i Stockholm. Icke heller har jag något att
invända mot det av överstyrelsen föreslagna beloppet av 100,000 kronor,
vilket torde böra av riksdagen äskas såsom förslagsanslag, högst, å extra
stat för år 1918. Då emellertid detta anslag skulle komma att användas
även till täckande av omkostnader för ifrågavarande byrå under innevarande

f

Kuntjl. Maj:ls nåd. proposition Nr 23/i.

5

år, torde Eders Kungl. Maj:t böra åska riksdagens medgivande till anslagets
användande i mån av behov redan under år 1917.

På grund av vad sålunda blivit anfört får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen

* att för bestridande av omkostnaderna för svenska
Röda korsets hjälpkoinmittés byrå i Stockholm på extra
stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag, högst, av
100,000 kronor, att mot redovisning ställas till överstyrelsens
för svenska Röda korset förfogande, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att av ifrågavarande anslag under
år 1917 av tillgängliga medel utanordna erforderligt
belopp.

Med bifall till denna hemställan, vilken biträddes av statsrådets övriga
ledamöter, behagade Hans Maj:t Konungen förordna, att nådig proposition
till riksdagen skulle avlåtas av den lydelse, bilagan till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Patrik C. R. Reuterswärd.

Kungl. Majds nåd. proposition Nr 238.

(5

Avskrift.

Till Överstyrelsen för Svenska Häda Korset, Stockholm.

Med anledning av de extraordinära förhållanden, vilka skapats genom krigsutbrottet
i augusti 1914, och då betydelsefulla humanitära uppgifter härigenom

§ ålades de neutrala länderna, tillsatte överstyrelsen för svenska Röda korset
en 17 juni 1915 en särskild kommitté, svenska Röda korsets hjälpkommitté
för krigsfångar, i ändamål att, såsom namnet angiver, bistå krigsfångar. Denna
kommitté, vars arbete alltefter krigets fortsättande och nya krigsdeltagare tillkommit
blivit mer och mer krävande och vidsträckt, avtalade med de länders
Röda korsföreningar, vilka närmast voro intresserade av svensk förmedling, nämligen
å ena sidan Rysslands, å andra sidan Tysklands och Österrike-Ungerns
Röda kors, att vara dessa länders och dessas krigsfångars intressen behjälplig.
Denna hjälpkommittés uppgift skulle huvudsakligen bestå i att under kommitténs
kontroll vidarebefordra kärleksgåvor och under personlig utdelning genom kommitténs
representanter överlämna dessa gåvor till krigsfångarna. Dessa representanter
skulle vid sina besök i fånglägren även inhämta upplysningar om fångarnas
önskningar och behov. Kommittén skulle vidare vara en central för efterforskande
av saknade krigsfångar och bilda en mellanhand för postförsändelser från och till
krigsfångar samt bistå med råd och upplysningar beträffande dessa.

Härvid avtalades, att alla kostnader för kommitténs verksamhet, vars vittgående
omfattning man på den tiden ej kunde överskåda, skulle bekostas gemensamt
av de nämnda länderna.

Med undantag av det för år 1915 av svenska Röda korsets överstyrelse
utanordnade anslaget å kr. 1,500 hava också kommitténs utgifter uteslutande bestritts
av dessa länder.

Kommitténs arbete, som till en början höll sig inom rätt Snäva gränser,
har särskilt under det sista året hastigt utvecklats och torde nu vara att räkna
av verkligt internationell betydelse inom världsorganisationerna för hjälp till
krigsfångar.

Till belysande härav må framhållas, att kommittén mottagit och vidarebefordrat
och till största delen genom sina representanter utdelat kärleksgåvor
lastade i 1,775 st. järnvägsvagnar med 191,787 st. kolli, innehållande mest klädespersedlar
och matvaror men även stora partier med medikamenter, förbandsartiklar
och desinfektionsmedel, allt till ett sammanlagt värde betydligt överstigande 100
millioner kronor. Kommittén förmedlar eller expedierar för egen räkning dessutom
sammanlagt cirka 1,000 in- och utgående brevförsändelser pr dag, av vilka
en stor del genom kommitténs försorg omskrivits eller översatts från ett främmande
språk till ett annat.

Med anledning av kommitténs sålunda utvidgade verksamhet och med
kännedom om att de båda andra skandinaviska ländernas motsvarande hjälpkommittéer
av statsmedel erhålla: i Danmark allt, som åtgår till bestridande av
byråkostnaderna; i Norge kr. 50,000 (nyss bekomna för startande av en dylik

7

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr ''23H.

hjftlpkommitté), sä fär kommittén vördsamt framhålla, att även svenska Röda
korsets bjälpkommitté för krigsfångar borde ur svensk internationell intressesynpunkt
ställas ekonomiskt oberoende av utlandet, då det gäller utgifter för betäckande
av byrå- och andra löpande kostnader här i Stockholm.

Dessa kommitténs utgifter hava intill 1 januari 1917 uppgått till kr.
bO,000 och under januari månad 1917 till kr. 5,000.

Svenska Röda korsets hjälpkommitté för krigsfångar får därför hos Överstyrelsen
för svenska Röda korset vördsamt hemställa, att Överstyrelsen för kommitténs
räkning och ovannämnda ändamål ingår till Kungl. Maj:t med ansökan
om beviljandet av ett statsanslag å kr. 100,000.

Stockholm den 3 mars 1917.

Svenska Röda korsets hjälpkommitté
för krigsfångar.

Wilh. Didring.

Ordförande.