Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 268

Proposition 1914:268 - b

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 268.

1

Nr 268.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
ändrad lydelse av § 72 regeringsformen; given Stockholms
slott den 12 augusti 1914.

Under åberopande av bifogade i statsrådet hållna protokoll vill Kungl.
Maj:t härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga
följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 72 regeringsformen.

Riksbanken lag.

Fullmäktige-- skäligt.

Riksbanken allena äger rätt att utgiva sedlar, som för mynt i riket
må erkännas. Dessa sedlar skola, vid anfordran, inlösas av banken med
guld efter deras lydelse; dock att undantag härifrån, där sådant till följd
av krig, krigsfara eller svår penningkris prövas oundgängligen nödigt, må
för viss tid medgivas av Konungen och riksdagen samfällt eller, om riksdagen
ej är samlad, av Konungen efter samråd med de av riksdagen valda
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret, kunnande
dylikt, av Konungen ensam lämnat medgivande av riksdagen upphävas.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse
välbevågen.

GUSTAF.

Berndt Hasselrot.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 188 höft. (Nr 268)

1

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 268.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
onsdagen den 12 augusti 1914.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Vennersten,

Westman,

Broström.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anförde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot följande:

»Enligt § 72 regeringsformen är riksbanken, vilken allena äger rätt
att utgiva sedlar, som för mynt i riket må erkännas, pliktig att vid anfordran
inlösa dessa sedlar med guld efter deras lydelse. I överensstämmelse
härmed stadgas i 3 § av lagen den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank,
att bankens sedlar skola, närhelst sådant påfordras, av banken inlösas
efter deras lydelse, samt i 4 § av samma lag, att sedel, som av banken
utgives, skall innehålla förbindelse för banken att vid anfordran inlösa
densamma med guldmynt enligt lagen den 30 maj 1873 om rikets mynt.
I lagen med vissa bestämmelser om riksbankens sedelutgivningsrätt så ock
angående forum för riksbanken, likaledes av den 12 maj 1897, innefattas

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 268.

o

stadganden, huru, i händelse av riksbankens vägran att vid uppvisandet
inlösa sedel, den som icke vill åtnöjas härmed har att förfara.

Den sålunda uppställda regeln, att riksbankens sedlar alltid och utan
undantag skola vid anfordran inlösas av riksbanken med guld, har visat
sig icke kunna upprätthållas under den kritiska situation, som föranletts
av de nuvarande utrikespolitiska förhållandena.

i en den 2 innevarande augusti till riksdagens bankoutskott avlåten
skrivelse anförde fullmäktige i riksbanken följande.

Under de fyra sista dagarna av den då senast förflutna veckan hade
sedlar presenterats i riksbanken för inlösen med guld till följande belopp:

den 29 juli..........kronor 173,360:

» 30 ».......... » 269,850:

> 31 >.......... » 1,253,110:

» 1 augusti........ » 970,855:

Summa kronor 2,667,175:

Enligt lagen för Sveriges riksbank finge den metalliska kassan icke
bibehållas vid lägre belopp än kronor 75,000,000:. Under normala
förhållanden skulle en minskning av den metalliska kassan med kronor
2,667,175:, när densamma enligt den senast föreliggande veckorapporten
av den 25 nästlidna juli belöpte sig till det betydande beloppet av kronor
105,814,095: 69, icke innebära någonting oroande, då sistnämnda belopp
skulle, jämfört med den metalliska kassans lagligen fastställda minimibelopp,
erbjuda en fullt betryggande marginal. Men då anledning icke
funnes att antaga, att den under de senaste dagarna inträffade guldutströmningen
från banken nått sitt slut, och då riksbankens guldförråd
under nuvarande internationella politiska och finansiella förhållanden icke
finge tillåtas ytterligare nedgå i någon avsevärd mån, vore fullmäktige av
den övertygelsen, att åtgärder till guldförrådets skyddande måste ofördröjligen
vidtagas. Riksbankens guldförråd vore landets finansiella ryggrad,
och dess ytterligare försvagande i avsevärd grad skulle under nu rådande
förhållanden otvivelaktigt leda till de mest ödesdigra följder såväl
för statsverkets förmåga att möta förestående anspråk som för näringslivet
i dess helhet. Om de senaste dagarnas guldutströmning från riksbanken
tillätes fortgå, skulle guldförrådet inom de allra närmaste dagarna hava
nedgått under det belopp, vilket guldkassan enligt fullmäktiges uppfattning
icke borde få understiga, eller kronor 100,000,000: . Efter noggrant
övervägande av alla på frågan inverkande omständigheter hade fullmäktige
funnit den enda utvägen att bereda riksbankens guldförråd ett effektivt

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 268.

och genast inträdande skydd vara en omedelbar suspension tillsvidare av
sedlarnas inlösen med guld. Innan fullmäktige skrede till vidtagande av
denna åtgärd, vilken fullmäktige ansåge nödvändigt böra träda i tillämpning
från och med den 3 augusti, hade fullmäktige ansett sig pliktiga att
underställa frågan bankoutskottets beprövande.

Fullmäktige hemställde alltså, att bankoutskottet ville godkänna, att
ifrågavarande åtgärd vidtoges av fullmäktige.

I häröver till riksdagen angivet memorial yttrade banko utskottet,
att utskottet av den gjorda framställningen jämte vad i övrigt i detta
ärende förekommit funnit sig övertygat, att den av fullmäktige föreslagna
extra ordinära åtgärden med nödvändighet måste vidtagas, ävensom att
detta borde ske ofördröjligen. Vid sådant förhållande hade utskottet ansett
sig böra godkänna vad fullmäktige föreslagit, vilket utskottet ville för
riksdagen anmäla.

Nämnda memorial lades av riksdagens kamrar utan diskussion till
handlingarna.

Riksbanksfullmäktige hava, ävenledes den 2 innevarande augusti,
inkommit jämväl till Eders Kungl. Maj:t med en framställning i förevarande
ämne.

Med anmälan, att fullmäktige samma dag, efter att hava inhämtat
bankoutskottets godkännande, beslutit, att inlösning av riksbankens sedlar
med guld skulle från och med den 3 augusti tillsvidare inställas, hava
fullmäktige vidare erinrat om att, därest riksdagen icke varit samlad, fullmäktige
icke haft tillfälle att få frågan underställd bankoutskottets prövning
och sålunda förelagd riksdagen utan varit tvungna antingen att uteslutande
på eget ansvar vidtaga åtgärden eller att låta med densammas
vidtagande anstå, varigenom oberäkneliga svårigheter kunnat uppkomma.
Den nu rådande situationen visade enligt fullmäktiges förmenande otvetydigt,
att nödiga förutsättningar borde vara för handen för att den av
fullmäktige vidtagna åtgärden skulle, när oavvisligt behov gjorde sig gällande,
kunna utan dröjsmål tillgripas även vid sådant tillfälle, då riksdagen
icke vore samlad.

Fullmäktige hava därför hemställt, att Eders Kungl. Maj:t ville för
den nu samlade riksdagen framlägga proposition om tillägg till § 72 regeringsformen,
innehållande bemyndigande för Kungl. Maj:t att i fall av
nöd tillsvidare suspendera föreskriften, att riksbankens sedlar skola vid
anfordran inlösas med guld.

Då det, såsom den nu lämnade redogörelsen visar, befunnits nödvändigt,
att under vissa förhållanden undantag må kunna göras från regeln

Kungl. Majds nåd. proposition nr 268.

5

om banksedlars inlösen med guld, böra uppenbarligen gällande bestämmelser
i ämnet undergå sådan förändring, att i dem kommer att tagas hänsyn
till denna nödvändighet. Förslag härtill, vad regeringsformen angår, synes
böra föreläggas den nu församlade riksdagen. Med förslag till de motsvarande
ändringar, som erfordras i andra lagar, bör däremot anstå till den
riksdag, vid vilken ifrågavarande grundlagsändring kan slutligt antagas.

När det gäller att uppdraga de gränser, inom vilka ett dylikt undantag
må förekomma, framträder i första rummet det fall, att vårt land
råkar i krig eller utsättes för krigsfara. Men även utan krig eller krigsfara
torde vid svår penningkris ett liknande behov kunna uppstå. För
såväl det ena som det andra fallet bör emellertid fordras, ej blott att förhållanden
av angivna beskaffenhet föreligga, utan ock att på grund av
desamma undantaget befinnes vara oundgängligen nödigt.

Om riksdagen är samlad, då fråga uppstår om att suspendera riksbankens
inlösningsplikt, synes för sådan åtgärd böra erfordras beslut av
Konungen och riksdagen gemensamt. Mellan riksdagarna däremot måste
det ankomma på Konungen ensam att förordna om suspendering, och synes
för denna händelse lämpligen kunna stadgas att, liksom i vissa andra
fall, de av riksdagen valda fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
skola företräda riksdagen på det sätt, att Konungens beslut skall
fattas efter samråd med de fullmäktige. Fn ökad trygghet för att föreskrift
om suspendering icke må komma att gälla längre, än nödvändigheten kräver,
torde kunna vinnas genom stadgande, att dylik föreskrift allenast må meddelas
för viss tid. Har tiden för en av Konungen mellan riksdagarna
meddelad bestämmelse i ämnet ännu icke utlupit, då riksdagen sammanträder,
synes riksdagen böra äga rätt att upphäva bestämmelsen för den
återstående tiden.

I enlighet med sålunda angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet
upprätta ett förslag till ändrad lydelse av § 72 regeringsformen.
»

Sedan föredraganden härefter uppläst omförmälda förslag, hemställde
han, att detsamma måtte föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig
ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet
Israel Myrberg.