Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 453

Proposition 1918:453

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 453.

1

Nr 453.

Kungl. Maj.is nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med
svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort; given Stockholms
slott den 28 maj 1918.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om förbud i vissa
fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan svensk och
utrikes ort.

Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

GUSTAF.

Eliel Löfgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 411 hälft. (Nr 453.)

1

2

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 453.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskalfande av gods med svenskt fartyg mellan

svensk och utrikes ort.

1 §

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i den
mån så prövas nödigt, för viss tid eller tills vidare förordna, att med
svenskt fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra registerton
eller därutöver, gods icke må, utan att medgivande lämnats av Konungen
eller den Konungen därtill bemyndigat, fraktas mellan svensk och utrikes
ort. Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av
gods jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i
sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja
av redarens gods eller av lasten eller röra utlossning av gods annorstädes
än i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som
inlastats å inom riket belägen ort, skiljes från fartyget å utrikes ort eller
omvänt; dock må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossningav
gods, som inlastats å inrikes ort, äga rum endast å sålunda belägen ort.

Förbud, som i första stycket sägs, äger icke tillämpning å gods,
som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för fartyget, förnödenheter
tillhöriga passagerare eller å fartyget anställda personer eller
gods, som bärgats ombord å fartyget.

2 §

Fortskaffas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som
enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter från och med fem

Kungi. May.ts nåd. proposition nr 453. 3

till och med tjugutusen kronor eller fängelse från och med en månad
till och med ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med
fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren
till "förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med vetskap
om förseelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra
dess utförande, värde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat
avtal tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp.
Är den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter tv
ovan sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill
för honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §

Av böter, som enligt denna lag ådömas, så ock av vad den brottslige
eller annan jämlikt denna lag förpliktas utgiva tillfälle en tredjedel,
dock högst femtusen kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till och med den''30 april 1919. Av Konungen jämlikt denna
lag givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med
sistnämnda dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången
förseelse, som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande
gälla.

Har, då förordnande, som enligt 1 § meddelats, bliver gällande,
fartyg avgått från ort, där gods inlastats, må, utan hinder av förordnandet,
godset fortskaffas till bestämmelseorten.

4

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 453.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
tisdagen den 21 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Petrén,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anförde efter
gemensam beredning med herr ministern för utrikes ärendena och chefen
för finansdepartementet:

»Det genom lag den 8 juli 1916 först anordnade förbudet i vissa
fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter
bär genom särskilda lagar erhållit fortsatt giltighet, och det torde näppeligen
kunna ifrågasättas annat, än att detta förbud kommer att upprätthållas,
intill den nuvarande kristidens slut. Den ifrågavarande lagstiftningen
är framtvingad av den av kriget förorsakade nedgången i tonnaget
och de därunder i övrigt inträdda förhållanden, som funnits påkalla
kontroll från det allmännas sida över de svenska fartygens fraktfart i

5

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 453.

syfte att, så långt möjligt och nödigt är, bevara svenskt tonnage för
svensk handel. De sist genom lag den 30 april 1918 i ämnet meddelade
bestämmelserna, varigenom nästföregående lag den 28 mars 1917 erhållit
utsträckt tillämpning, innefatta sa till vida en utvidgning av sistnämnda
lag, att även icke maskindrivna fartyg (d. v. s. segel- och pråmfartyg)
inbegripits under lagen. Redan under beredning av det förslag, som
legat till grund för den sist antagna lagen, var den frågan föremål för
övervägande, huruvida icke samtidigt Eders Kungl. Maj:t lämpligen borde
tillerkännas befogenhet att, under de förutsättningar, som stadgats beträffande
fartyg i fart mellan utrikes orter, förbjuda fraktande av gods
mellan svensk och utrikes ort. Behovet av en dylik utsträckning av
lagen hade emellertid icke vid denna tid framträtt med sådan styrka,
att en utvidgning av ifrågavarande lagstiftning ansågs oundgänglig i berörda
avseende. Under den sista tiden hava dock sådana omständigheter
yppat sig, som synas göra en bestämmelse av nyss angivna innebörd
erforderlig.

I själva verket synes grunden för denna lagstiftning i sina konsekvenser
leda därhän, att Eders Kungl. Maj:t bör äga befogenhet att
reglera det svenska tonnagets användande även i vad det avser resor
mellan svensk och utländsk ort. Rådande förhållanden kräva en allt starkare
ransonering av snart sagt alla nödvändighetsvaror; på vissa av dessa
råder redan nu verklig brist, andra åter kunna beräknas inom en kort
tid komma att tryta. I båda fallen är en snar införsel i betydande utsträckning^
av nöden, i den mån sådan oavsett hinder från krigförande
maktei star att vinna. Det synes därför i avseende å all import vara
nödigt att bereda tillfälle att reglera denna så, att i första rummet det
för folkförsörjningen nödvändigaste av livsförnödenheter och andra varor
införes, och detta under för det allmänna mest fördelaktiga villkor, samt
att med införsel av mindre viktiga varor får anstå, även om deras införande
skulle bereda den enskilde större vinst. Motsvarande synpunkter
höra gälla även beträffande landets export. Endast statens vederbörande
organ kunna äga eu fullständig översikt över landets tillgångar och behov,
och det bör därför, i vårt nuvarande svåra läge, tillkomma dessa statsorgan
myndighet att reglerande ingripa i de enskilda fartygsägarnas och
betraktarnas rörelsefrihet även när det gäller fortskaffande av gods mellan
orter, av vilka endast utgångspunkten eller bestämmelseorten är utländsk.
Att häri obestridligen ligger ett synnerligen starkt intrång i den
enskildes rätt att fritt förfoga över sin egendom är ett skäl, som icke
med fog lärer kunna åberopas mot eu sådan anordning i högre grad än
vad anmärkningen redan drabbar den på området nu gällande lagstift -

6

KungI. Maj:ts nåd. proposition nr iö3.

ningen. Läget har framtvingat det ena ingreppet efter det andra i
privaträttsliga förhållanden, som före världskrigets utbrott ansagos prin
cipiellt helt undandragna statlig reglering. I själva verket har också
på förevarande område en vida starkare befogenhet, än här ifrågasättes,
blivit lagd i statens hand genom den s. k. förfoganderättslagen. Ett utvidgande,
på sätt redan antytts, av gällande regler om förbud i vissa fall
mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg synes emellertid i många
fall kunna göra en eljest möjligen oundgänglig användning av förfoganderättslagen
överflödig.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har jag låtit inom justitiedepartementet
utarbeta förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande
av gods med svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort. förslaget
ansluter sig till den gällande lagstiftningen angående förbud i vissa
fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter och
torde därför icke erfordra någon mera ingående motivering. Några mindre
erinringar torde dock vara pa sin plats med hänsyn till det föreliggande
lagförslagets innehåll i vissa av de delar, där det avviker från nu gällande
lagstiftning.

När förslaget stadgar förbud mot viss fart mellan svensk och utrikes
ort, må sålunda framhållas, att därav med tillräcklig tydlighet torde
utmärkas, att förbudet avser icke blott resa från svensk till utrikes ort,
utan även resa från utrikes till svensk ort.

Lagen den 28 mars 1917 om förbud i vissa fall mot fortskaffande
av gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter innehåller i sin 1 §
2 mom. vissa undantag från det i lagen stadgade förbudet, nämligen
bland annat beträffande fartyg, som göra regelbundna resor mellan
Sverige och utrikes orter efter en på förhand kungjord plan, som tilllämpades
den 19 juli 1916. Då den nu föreslagna lagen jämväl bör
bereda möjlighet att reglera sådan trafik mellan svensk och utrikes
ort, har ett undantag av denna innebörd icke upptagits i förslaget. 1 §
tredje stycket i förslaget har därför erhållit en annan avfattning än
motsvarande stadgande, nämligen 1 § 2 inom., i 1917 års lag. Dessutom
har det i denna lag i sagda mom. upptagna stadgandet angående behörighet
för Eders Kungl. Maj:t att själv eller genom den Eders Kung].
Maj:t därtill bemyndigat för särskilda fall eller i därom utfärdade kungörelser
medgiva ytterligare undantag från det i lagen stadgade förbudet
i det upprättade förslaget ersatts med ett stadgande i 1 § första stycket
av enahanda innebörd.»

Föredraganden uppläste härefter det utarbetade lagförslaget av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar samt hemställde, att för det

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 453.

7

ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, lagrådets utlåtande över förslaget
måtte genom utdrag av protokollet inhämtas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.

Ur protokollet:
Henry Lindberg.

8

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 453.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

svensk och utrikes ort.

1 §

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i den
man så prövas nödigt, för viss tid eller tills vidare förordna, att med
svenskt fartyg, som äger eu bruttodräktighet av tvåhundra registerton
eller därutöver, gods icke må, utan att medgivande lämnats av Konungen
eller den Konungen därtill bemyndigat, fraktas mellan svensk och utrikes
ort. Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av
gods jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande är gällande, skola i
sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja
av redarens gods eller av lasten eller röra utlossning av gods annorstädes
än i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som
inlastats å inom riket belägen ort, skiljes från fartyget å utrikes ort eller
omvänt; dock må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossning
av gods, som inlastats å inrikes ort, äga rum endast å sålunda belägen ort.

Förbud, som i första stycket sägs, äger icke tillämpning å gods,
som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för fartyget, förnödenheter
tillhöriga passagerare eller å fartyget anställda personer eller
gods, som bärgats ombord å fartyget.

2 §

Fortskaffas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som
enligt 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter från och med fem

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 453. 9

till och med tjugutusen kronor eller fängelse från och med eu månad till
och med ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med
fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren
till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med
vetskap om förseelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra
dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat
avtal tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp.
Är den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty
ovan sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill
för honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

3 §

Av böter, som enligt denna lag ådömas, så ock av vad den brottslige
eller annan jämlikt denna lag förpliktas utgiva tillfälle en tredjedel,
dock högst femtusen kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,
och gäller till och med den 30 april 1919. Av Konungen jämlikt denna
lag givet förordnande må ej äga tillämpning längre än till och med
sistnämnda dag. I fråga om sådan, under tiden för lagens giltighet begången
förseelse, som i lagen sägs, skall vad där är stadgat fortfarande
gälla.

Har, då förordnande, som enligt 1 § meddelats, bliver gällande,
fartyg avgått från ort, där gods inlastats, må, utan hinder av förordnandet,
godset fortskaffas till bestämmelseorten.

Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 sand. 411 käft. {Nr 453.)

2

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 453.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd tisdagen den
28 maj 1918.

Närvarande:

Justitieråden Gullstrand,
von Seth,

Wedberg,

Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
21 maj 1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med
svenskt fartyg mellan svensk och utrikes ort.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, docenten Martin Fehr.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Erik Öländer.

Kung1. Maj:ts nåd. proposition nr 453.

11

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott tisdagen
den 28 maj 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde efter
gemensam beredning med herr ministern för utrikes ärendena och chefen
för finansdepartementet lagrådets denna dag avgivna utlåtande över det
den 21 maj 1918 till lagrådet remitterade förslaget till lag om förbud
i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan svensk
och utrikes ort samt hemställde, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan
anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Harry Guldberg

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.