Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

Proposition 1969:157 - höst

Antal sidor
8
riksdag
tvåkammaren
kammare
session
höst

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.

PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

1

Nr 157

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å
motorfordon; given Stockholms slott den 7 november
1969.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen (1929: 77)
om trafikförsäkring å motorfordon.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Lennart Gei jer

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den begränsning till 1 milj. kr. som för närvarande
gäller enligt trafikförsäkringslagen beträffande försäkringsgivares
ansvarighet för varje skadad eller dödad person slopas. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 1 samt. Nr

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon

Härigenom förordnas, att It § lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å
motorfordon skall ha nedan angivna lydelse.

(.Nuvarande lydelse)

11

Försäkringsgivarens ansvarighet
skall för varje händelse, som medför
skada, täcka skadestånd om tillhopa
tjugufem miljoner kronor i anledning
av personskada med begränsning
till en miljon kronor för varje
skadad eller dödad person samt om
tillhopa en miljon kronor i anledning
av skada å egendom.

(Föreslagen lydelse)

i-1

Försäkringsgivarens ansvarighet
skall för varje händelse, som medför
skada, täcka skadestånd om tillhopa
tjugufem miljoner kronor i anledning
av personskada samt om tillhopa
en miljon kronor i anledning av
skada å egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1970. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande beträffande ansvarighet för händelse som inträffat dessförinnan.

1 Senaste lydelse 1961:217.

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

3

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
24 oktober 1969.

Närvarande:

Statsministern Palme, statsråden Sträng, Lange, Holmqvist, Aspling,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Myrdal, Odhnoff, Moberg,

Bengtsson, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring av försäkringssummorna
vid trafikförsäkring på motorfordon och anför.

Ägare av motorfordon är enligt lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å
motorfordon (TFL) skyldig att ta och vidmakthålla trafikförsäkring för
fordonet. Försäkringen skall för den som på grund av skada i trafik med
fordonet i Sverige enligt lag är berättigad till skadestånd av fordonets ägare,
brukare eller förare medföra rätt att utbekomma skadeståndet av försäkringsgivaren.
Om denne inte har gjort annat förbehåll, gäller försäkringen
också som ansvarsförsäkring mot försäkringstagarens ansvarighet för sådan
skada. Försäkringsgivarens ansvarighet skall för varje händelse, som
medför skada, täcka skadestånd om sammanlagt 25 milj. kr. med anledning
av personskada med begränsning till 1 milj. kr. för varje skadad eller
dödad person samt om tillhopa 1 milj. kr. med anledning av egendomsskada
(11 § TFL). Dessa belopp gäller sedan den 1 januari 1962. Dessförinnan
utgjorde beloppen — efter höjningar år 1939 och år 1955 — resp. 600 000,
200 000 och 50 000 kr.

Försäkringsinspektionen har med skrivelse till Kungl. Maj :t den 30 juni
1969 överlämnat en skrivelse från trafikförsäkringsföreningen till inspektionen
den 27 juni 1969, vari föreningen hemställer att inspektionen lägger
fram förslag om att begränsningen av försäkringsbeloppet per person helt
slopas. I sin skrivelse tillstyrker inspektionen föreningens förslag.

Med anledning av dessa och vissa äldre framställningar i samma ärende av
försäkringsinspektionen och trafikförsäkringsföreningen har en promemoria
upprättats inom justitiedepartementet (stencil Ju 1969:21), vid vilken
fogats inspektionens och föreningens skrivelser i juni 1969 jämte vissa bilagor
i ärendet.

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 157 år 1969

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av försvarets civilförvaltning,
statens vägverk, skadeståndskommittén, Folksam, Motororganisationernas
Samarbetsdelegation (samarbetsorgan för Kungl. Automobil
Klubben, Motorförarnas Helnykterhetsförbund och Motormännens Riksförbund),
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation och Trafikförsäkringsanstalternas
nämnd.

I fråga om nu gällande bestämmelser om ersättning för skada i följd av
trafik med motorfordon — i de delar som de är av intresse i detta sammanhang
— samt innebörden av det förslag till ändrad lagstiftning på detta område
som bilskadeutredningen lade fram år 1957 (SOU 1957: 36) hänvisar
jag till vad dåvarande chefen för justitiedepartementet anförde år 1961 i
proposition med förslag om höjning av trafikförsäkringssummorna (prop.
1961:133).

Frågan om att helt slopa begränsningen av försäkringssummorna när det
gäller personskada diskuterades i 1961 års proposition. I den framställning
från försäkringsinspektionen som delvis låg till grund för propositionen uttalade
inspektionen tvekan, om det var lämpligt att införa ett obegränsat
trafikförsäkringsansvar. Inspektionen hänvisade särskilt till de olägenheter
som kunde uppkomma när det gäller återförsäkring på den utländska försäkringsmarknaden.
Samtidigt framhöll inspektionen att man inom trafikförsäkringsbranschen
var enig om att trafikförsäkringen åtminstone i princip
bör utan begränsning överta den skadeståndsskyldiges ansvarighet för
trafikskada.

Föredragande departementschefen uttalade bl. a., att en maximering'' av
försäkringssummorna skulle medföra vissa fördelar från återförsäkringssynpunkt,
vare sig behovet av återförsäkring kan täckas inom landet eller
inte. Han ansåg vidare, att önskemålet att trafikförsäkringen skulle överta
försäkringstagarnas hela skadeståndsskyldighet kan tillgodoses så gott som
undantagslöst, om maximibeloppen sätts tillräckligt högt. Mot den bakgrunden
anslöt sig departementschefen till försäkringsinspektionens ståndpunkt,
att en i huvudsak formell begränsning av försäkringssummorna borde behållas.

Av vissa sammanställningar som trafikförsäkringsföreningen har gjort
framgår, att trafikförsäkringsbolagen under tiden fram t. o. m. mars 1967
inte har handlagt något ärende, där skadebeloppet per person uppgått till
eller överstigit 1 milj. kr. men att de under tiden april 1967—februari 1969
har handlagt sex sådana skadefall. Reloppen har i dessa fall varierat mellan
ca. 1 milj. och 1,6 milj. kr. Under samma tid har handlagts ett flertal ärenden
där skadebeloppet uppgått till belopp mellan 500 000 och 1 milj. kr.
Samtliga dessa fall avser skadelidande som invalidiserats. I två av de sex
fallen har inkomstunderlaget för livränteberäkningen fastställts och utgör

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

21 000—24 000 resp. 30 000—40 000 kronors årsinkomst. Det har således
visat sig att vad man år 1961 bedömde som en enbart formell begränsning
av trafikförsäkringsansvaret vid personskada under loppet av bara sju år
har visat sig utgöra en reell begränsning, som kan drabba även personer i
relativt blygsamma ekonomiska omständigheter.

Trafikförsäkringsföreningen har i sin nu aktuella framställning uttalat,
att ersättningsbeloppen inom trafikförsäkringen efter band blivit allt högre
med sjunkande penningvärde och beroende på andra omständigheter. Enligt
föreningen är det inte rationellt att ändra reglerna om försäkringssummans
begränsning med bara ett eller ett par års mellanrum. Det är mest praktiskt
att begränsningen av personskadebeloppet per person slopas och att man
nöjer sig med att behålla det s. k. katastrof maximum på 25 milj. kr.

Försäkringsinspektionen har i sin senaste framställning gjort uttalanden
av innebörd, att de återförsäkringsproblem som man tidigare har befarat
att ett slopande av det individuella begränsningsbeloppet för personskada
skulle ge upphov till inte längre torde behöva tillmätas samma betydelse som
tidigare.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt att begränsningsbeloppet per
person vid personskada helt slopas.

För egen del anser jag övertygande skäl föreligga för en reform i denna
riktning. Personskadorna i trafiken utgör ett allvarligt socialt problem. Det
är angeläget att de skadelidande bereds bästa möjliga skydd. Den naturliga
ordningen är att trafikförsäkringen så långt det är tekniskt och ekonomiskt
möjligt övertar trafikskadeansvaret. Eftersom det personliga skadeståndsansvaret
för ägare, brukare och förare av motorfordon inte är begränsat,
kan begränsningar av försäkringssummorna leda till att enskilda personer
drabbas av ett betungande ekonomiskt ansvar. Även på de skadevållandes
sida föreligger alltså ett skyddsbehov som är behjärtansvärt.

Reglerna om försäkringsansvarets begränsning torde ursprungligen ha
betingats av försäkringsmässiga hänsyn och av nödvändigheten att hålla
kostnaderna för försäkringen på en rimlig nivå. I det förstnämnda hänseendet
är det återförsäkringsproblemen som har spelat roll och som ännu
vid tiden för den senaste höjningen av begränsningsbeloppet för personskada
blev av avgörande betydelse för valet mellan att slopa begränsningen och
att höja beloppet. Som framgår av det föregående har emellertid dessa problem
inte längre en sådan betydelse. De kan därför enligt min mening inte
åberopas för ett vidmakthållande av den individuella begränsningen. Det
torde däremot av hänsyn till återförsäkringsbehovet vara nödvändigt att
behålla en totalbegränsning av försäkringsansvaret. Det nuvarande beloppet
om 25 milj. kr. vid personskada har hittills visat sig å ena sidan vara tillfredsställande
från återförsäkringssynpunkt och å andra sidan vara så väl
tilltaget att det åtminstone för överskådlig tid inte representerar någon reell

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

begränsning av skadeersättningarna. Det synes därför inte från någon synpunkt
finnas behov av att ändra beloppet. Inte heller när det gäller begränsningsbeloppet
vid egendomsskada har hittillsvarande erfarenheter gett vid
handen att det föreligger behov att höja beloppet.

Premiekostnadssynpunkterna får allt mindre betydelse efter hand som
riskutjämningen ökar med bilismens expansion. Erfarenheterna talar för
att ett slopande av det individuella begränsningsbeloppet för personskada
inte behöver medföra nämnvärd, om ens någon premiehöjning. Jag vill
särskilt erinra om att höjningen per den 1 januari 1962 av personskadebeloppet
från 200 000 till 1 milj. kr. per person genomfördes utan att det utlöste
någon omedelbar premiehöjning.

Det bör slutligen framhållas att den ifrågasatta reformen skulle bringa
det svenska systemet i närmare överensstämmelse med den ordning som gäller
i ett flertal andra europeiska länder. Trafikförsäkringssummorna vid personskada
är sålunda obegränsade i Belgien, Storbritannien, Finland, Irland,
Jugoslavien, Polen, Tjeckoslovakien och Ungern.

Under hänvisning till det anförda vill jag förorda att It § TFL ändras på
sådant sätt att den nuvarande föreskriften om begränsning av trafikförsäkringsgivares
ansvarighet vid personskada till 1 milj. kr. per person utgår.

Lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1970. Paragrafen i dess nya
lydelse torde enligt allmänna grundsatser bli tillämplig endast på skadefall
som inträffar efter ikraftträdandet. Någon särskild övergångsbestämmelse
synes därför i och för sig inte vara nödvändig. I klarhetens intresse förordar
jag emellertid att det i likhet med vad som skedde vid den senaste höjningen
av begränsningsbeloppen ges en uttrycklig föreskrift om att äldre
bestämmelser skall tillämpas i fråga om ansvarighet för händelse som har
inträffat dessförinnan.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å
motorfordon. Förslaget torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende
som bilaga.1

Jag hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget inhämtas enligt 87 §
regeringsformen genom utdrag av protokollet.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj :t Konungen.

Ur protokollet :
Gunnel Anderson

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har uteslutits här.

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

7

Utdrag av protokollet, hållet i lagrådet den 31 oktober 1969.

Närvarande:

f. d. justitierådet Lind,

regeringsrådet Martenius,

justitierådet Bernhard,

justitierådet Hesser.

" ''Hl-''■ t • ■

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitieärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 24 oktober
1969, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i 87 § regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon.

Förslaget, som finns bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Rolf Liljeqvist.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Ingrid Hellström

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1969

Utdrag av protokollet, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,
Hertigen av Halland, i statsrådet på Stockholms slott
den 7 november 1969.

Närvarande:

Statsministern Palme, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Holmqvist, Aspling, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist,
Geijer, Odhnoff, Wickman, Moberg, Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets utlåtande över
förslag till lag om ändring i lagen (1929: 77) om trafikförsäkring å motorfordon.

Föredraganden upplyser, att lagrådet lämnat förslaget utan erinran, och
hemställer, att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga
förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet :
Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690538

Propositioner och skrivelser

Propositioner är förslag till nya lagar och lagändringar som regeringen lämnar till riksdagen. Regeringen lämnar också skrivelser, som har en mer redogörande karaktär och inte innehåller förslag till riksdagsbeslut.