Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211

Proposition 1916:211

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.

1

Nr 211.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående eftergivande
av en kronans fordran på grund av borgen för
betalning av från kronoskog sålt virke m. m.; given
Stockholms slott den 25 april 1916.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att, därest Johan Sundströms hustru Karin Sundström i Sidensjö
före utgången av innevarande år till kronan inbetalar ett belopp av
4,000 kronor, hennes bemälde man och dennes broder Nils Olof Sundström
må av Kungl. Maj:t frikallas från vidare betalningsansvar till
kronan på grund av en utav dem jämte andra personer ingången
borgen för av Bergholmens ångsågsaktiebolag vid auktion inför Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län den 16 september 1899 verkställda
inrop av virke för tillhopa 84,552 kronor 23 öre ävensom för å
detta virke belöpande amorterings- och underhållsavgifter för flottning
i kronans flottleder.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Johan Beck-Friis.

Bihang UU riksdagens protokoll 1916. 1 sand. 186 höft. (Nr 211J

1

2

Kungi: Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25
april 1916.

Närvarande:

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,

Stenberg,

Linnér,

Mörcke,

Yennersten,

Westman,

Broström.

Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde:

Å offentlig auktion inför Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens
län den 16 september 1899 inropade Bergholmens ångsågsaktiebolag
tillhopa 35,314 träd, för vilka köpeskillingen uppgick till
84,552 kronor 23 öre. Såsom säkerhet för denna köpeskilling samt
föreskrivna amorterings- och underhållsavgifter för virkets flottning i av
staten iordningställda vattendrag avlämnades ett den 15 september 1899
av bolaget utfärdat skuldebrev samt en av J. G. Bergström i Nederkalix,
E. J. Österberg i By, Carl Grafström och H. E. Edlund i Sollefteå, Johan
Sundström i Bredåker, Nils Olof Sundström i Hamre och Jonas Johansson
i Drömme den 30 juni 1899, en för alla och alla för en, ingången
borgensförbindelse såsom för egen skuld för bolagets virkesinrop under
samma år vid skogsauktioner inför Kungl. Maj:ts befallningshavande i

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Norrbottens län eller annan därtill förordnad myndighet ävensom för betalning
av belöpande amorterings- och underhållsavgifter. Sådana avgifter
debiterades därefter bolaget för ifrågavarande virke med 3,835 kronor 70
öre. Köpeskillingen för virket skulle inbetalas till Kungl. Maj:ts befallningshavande
senast den 28 september 1900. Då likvid emellertid uteblev
och lagsökning följde, försattes såväl bolaget som samtliga dess borgesman
i konkurs. Av dessa konluirser avskrevs borgesmannen Bergströms
på grund av bristande tillgångar. Jämväl de övrigas äro numera avslutade,
och har å kronans ifrågavarande fordran genom utdelning i konkurserna
influtit ett belopp av 17,719 kronor 47 öre. I och för fordringsrättens
bevarande har sedermera under år 1909 kronans återstående fordran
bevakats hos samtliga borgesman med undantag av Bergström, vilken
kort tid efter bolagets försättande i konkurs begivit sig till okänd utrikes
ort utan att efterlämna tillgångar.

Sedan borgesmännens konkurser avslutats och kronan erhållit förberörda
utdelning, hemställde borgesmannen Johan Sundströms hustru
Karin Sundström, boende i Sidensjö i Västernorrlands län, vilken vunnit
boskillnad från sin man, i ansökning den 20 juni 1910 att för 4,000
kronor få inköpa kronans återstående fordran av ångsågsaktiebolaget
och dess borgesmän. Denna framställning avslogs av Kungl. Maj:t den
8 oktober 1910. Därefter gjorde hustru Sundström i skrivelse den 22
januari 1912 framställning att för samma belopp av 4,000 kronor få
inlösa kronans fordran på grund av nämnda borgen av hennes man
Johan Sundström och dennes broder Nils Olof Sundström. Åven denna
framställning blev av Kungl. Maj:t avslagen den 29 juni 1912.

Nu har hustru Sundström i skrivelse den 15 mars 1915 förnyat
sin anhållan att få för 4,000 kronor friköpa sin man och dennes bemälde
broder från ifrågakomna borgen sansvarighet. Hon har därvid bland
annat anfört följande:

Sedan sökanden efter boskillnaden genom arbete och strävsamhet
lyckats hopbringa ett mindre kapital, kände hon det som en daglig
längtan att med hjälp härav söka åstadkomma sin mans och hans broders
frihet från den stora gäldsumma de åsamkat sig, och huvudsakliga skälet
härtill vore en närd önskan att makarnas barn vid sin faders död ej
skulle behöva gå i författning om urarvakonkurs efter honom.

Uppgörelse om dylik befrielse hade hon en tid förut lyckats åvägabringa
med bankaktiebolaget Norra Sverige, som med hänsyn till uppkomna
omständigheter behjärtat makarnas iråkade obehagliga ställning.

Genom antagande av detta erbjudande skulle statsverket beredas
en visserligen ringa likvid i förhållande till gäldens storlek, men ändock

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

den enda, som vore möjlig, ty något arv eller annan medeltillgång hade
bröderna Sundström ej att emotse. Den förmögenhet, som deras ännu
levande moder vore i besittning av, hade genom testamente förskrivits
till hennes barnbarn.

Vid framställningen hava fogats dels intyg av kronofogden i Norra
Ångermanlands nedre fögderi att sökanden ansåges vederhäftig för det
erbjudna beloppet, dels intyg den 16 maj 1910 att borgesmännen
Grafström och Edlund icke ägde utmätningsbara tillgångar och ej hade
utsikt att under sin återstående livstid förvärva dylika samt bägge
vore sjukliga och oförmögna till något egentligt arbete, dels utdrag ur
Sollefteå sockens död- och begravningsbok, utvisande att borgesmännen
Edlund avlidit den 22 februari 1915, dels ock intyg den 4 och 25
april 1914 att borgesmännen Österberg, Johan Sundström, N. O. Sundström
och Jonas Johansson vid undersökning befunnits sakna utmätningsbara
tillgångar. Därjämte har bifogats ett intyg av sågverksdisponenten
G. A. Frånberg i Kramfors att, sedan Bergholmens ångsågsaktiebolag
under hösten 1898 inköpt kronovirke i Över-Torneå socken,
dess flottning hindrats genom att kronans flottledsbyggnader i Puostijoki
flottled på grund av bristfälligt uppförande förstörts av vårfloden år
1899, så att timret blivit kvarliggande och bolaget försatts i en synnerligen
svår belägenhet samt måst betala dels mycket stora överliggedagsersättningar
till de fartyg, som befraktats för virkets avhämtande,
och dels mycket betungande skadestånd för bristande leverans till de
utländska firmor, vilka köpt virket. Till en del genom dessa förluster
hade bolagets ekonomiska ställning undergrävts så att det påföljande
år nödsakats avträda sin egendom till konkurs.

Ansökningen remitterades till domänstyrelsen, som inhämtade utlåtande
av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län. Sistnämnda
myndighet införskaffade från vederbörande länsman utredningangående
bröderna Sundströms förmögenhetsförhållanden och har länsmannen
meddelat följande:

»Före tiden för deras försättande i konkurs befunno sig dessa personer i
jämförelsevis god ekonomisk ställning genom arv från fädernesidan, men genom
den borgen de ingingo för nyssnämnda bolag oförsiktigt nog, förlitande sig på en
ungdomsvän, gick all den hopsparda och ärvda förmögenheten i sin helhet förlorad
och har sedan dess, såvitt kunnat utrönas, ingenting kommit i deras ägo, varav
staten kan tänkas göra sig någon betalning eller avbetalning, då det lilla, som
sedermera förvärvats genom flit och sparsamhet, äges av deras boskilda hustrur.

Några utsikter att genom ytterligare arv från mödemesidan eller på annat
sätt komma i besittning av betalningsmedel förefinnes ej heller, då ännu levande
modern nödgats lämna dem väsentliga förskotter som förtida arv för att hjälpa

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211. 5

dem i deras utkomst och för vilket de ikliitt sig personlig skuld och då hennes
kvarlåtenskap skall fördelas på tillhopa åtta barn anses, att de därutöver ej ha
något att förvänta i arv. Jag grundar mitt utlåtande därjämte på upplysningar
från en del i saken fullt förtrogna och tillförlitliga personer.»

Med bifogande av yttranden från jägmästaren i Torneå revir och
överjägmästaren i Luleå distrikt har Kungl. Maj:ts befallningshavande
för egen del anfört bland annat följande:

»Av jägmästarens i ärendet avgivna yttrande har framgått, att bolaget icke
avverkat allt det timmer, som inköptes vid 1899 års kronoskogsauktion, ehuru
bolaget och dess borgesmän blivit dömda att betala hela köpeskillingen för detsamma.
Enligt protokollet från nämnda auktion inropade Bergholmens ångsågsaktiebolag
följande poster till nedan angivna priser:

_ — — — — — — _ — _ — — — — — — — tillhopa kronor 84,552: 23.

Köpeskillingen förföll till betalning den 28 september 1900, och då likvid
uteblev följde lagsökning på hösten samma år utan att bolaget eller dess borgesmän
gjorde någon invändning mot kravet. I februari 1901 inkom vederbörande överjägmästare
till Kungl. Maj:ts befallningshavande med anmälan, att bolagets konkursmassa
till annan person försålt de träd, som ännu ej hunnit av bolaget avverkas,
och förständigade på grund därav Kungl. Maj:ts befallningshavande vederbörande
revirförvaltare att ej tillåta bolaget eller dess rättsinnehavare att avverka de kvarvarande
träden. De träd, som bolaget sålunda icke tillgodogjort sig, utgöras, såvitt
nu kunnat utrönas, av följande:

— — — _ — —- — — — — — — — — — — — tillhopa kronor 25,359: os.

För bedömande av frågan, om bolaget eller dess borgesmän kunna anses
skyldiga att betala köpeskillingen för ovannämnda av bolaget ej avverkade träd,
är att observera bestämmelsen i § 60 i nådiga förordningen angående hushållningen
med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894. Enligt nämnda paragraf
skulle bolaget antingen hava före den 1 juli 1900 avverkat och bortfört virket eller
ock inom samma tid hos vederbörande jägmästare gjort anmälan om uppskov med
avverkningen, vid äventyr att bolaget eljest förlorat sin rätt till virket. Såvitt
här kunnat utrönas, har bolaget inom behörig tid gjort dylik anmälan om uppskov
beträffande ovan angivna poster i Östra Tärendö och Torneå revir, varemot dylik
anmälan rörande Kalix revir till jägmästaren ingivits först den 21 augusti 1901.
Bolaget skulle således beträffande träden inom Tärendö och Torneå revir, för vilka
köpeskillingen sammanlagt uppgått till 18,881 kronor 2 öre, ägt rätt att avverka
dem under sommaren 1901, såvida ej Kungl. Maj:ts befallningshavandes ovannämnda
förbud lagt hinder i vägen. Vid sådant förhållande synes bolaget näppeligen kunna
anses skyldigt att betala ifrågavarande träd och även rörande övriga av bolaget ej
avverkade träd skulle bolagets och dess borgesmäns betalningsskyldighet med skal
kunna sättas i fråga.

Under angivna förhållanden anser landshövdingämbetet skäl nu föreligga
för ett bifall till sökandens framställning. Den skuldsumma, för vilken bolaget
och dess borgesmän häftar till kronan, torde böra beräknas minst 20,000 kronor
lägre än vad förut skett, varförutom ifrågasättas kan, huruvida icke kronan i

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

borgesmännens konkurser erhållit större utdelning än ske bort därigenom *tt hela
skuldsumman bevakats och lämnats utan anmärkning. Slutligen bör även tagas i
betraktande, att bolaget på sina åren 1897 och 1898 gjorda virkesinköp från
kronan gjort avsevärda förluster, därigenom att flottningen i de av kronan iordningställda
flottleder i hög grad försvårades eller rent av omöjliggjordes, dels genom
svåra naturförhållanden, dels uppenbarligen även genom bristfälliga anordningar från
kronans sida.

Domänstyrelsens ombudsman och fiskal har i avgivet memorial
förklarat sig anse de av Kungl. Maj:ts befallningshavande anförda skälen
icke vara tillräckligt vägande för att föranleda bifall till sökandens framställning.
Giltig anledning till att kronans fordran, varom nu vore
fråga, skulle anses utgöra ett mindre belopp än skuldförbindelserna utvisade
hade icke ådagalagts; och de förluster omförmälda bolag uppgivits
hava genom kronans bristfälliga anordningar i flottleder m. in.
lidit på grund av virkesköp under åren 1897 och 1898, syntes så
mycket mindre kunna åberopas som stöd för bifall i detta ärende, som
det köp, genom vilket ifrågavarande gäld uppstått, avslutats först under
år 1899. Av hustru Sundström lämnad uppgift, att hennes mans och
Nils Olof Sundströms moder testamenterat hela sin förmögenhet till
sina barnbarn, syntes ej heller böra föranleda bifall till framställningen.
Genom att i sin tid ånyo söka Johan och Nils Olof Sundström i konkurs
samt låta konkursförvaltningarna anhängiggöra klandertalan mot berörda
testamente för utbekommande av deras laglotter syntes kronan
kunna bereda sig möjlighet att utfå en del av den resterande stora
fordringen.

Domänstyrelsen har för egen del i utlåtande den 1 februari 1916
på de av domänfiskalen anförda skäl samt då den erbjudna summan
syntes för ringa i förhållande till fordringsbeloppet hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte lämna framställningen utan avseende.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet den 14 februari 1916,
har yttrat, att vad landshövdingämbetet anfört därom, att dels kronans
återstående fordran möjligen borde beräknas lägre än som förut skett,
dels ock bolaget på sina tidigare virkesinköp syntes hava gjort förluster
i följd av bristfälligheter i flottlederna, enligt statskontorets mening icke
borde föranleda till att kronan efterskänkte sin ifrågavarande fordran.
Då vidare de upplysningar, som nu förelåge i fråga om löftesmännens
förmögenhetsförhållanden, knappast syntes vara av den art, att de påkallade
ett frångående av den ställning till det gjorda erbjudandet, som
Kungl. Maj:t redan intagit genom beslut den 29 juni 1912, har statskontoret
hemställt, att framställningen måtte lämnas utan avseende.

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.

Från vad statskontoret sålunda uttalat liar föredraganden, tillförordnade
statskommissarien K. Beckman varit skiljaktig och yttrat följande:

»Enligt ett vid Kungl. Maj:ts befallningsluivandes i Norrbottens län underdåniga
utlåtande den 8 juni 1912 angående en liknande ansökan av hustru Sundström
fogat intyg av länsmannen i Sidensjö länsmansdistrikt E. Starrin den 2b mars
1910 hade visserligen den ännu levande modern till Joll. och N. O. Sundström, om
vilkas skuld till kronan nu är fråga, efter sin avlidne man bekommit en förmögenhet
å kronor 163,000, men hade sedermera gjort ej ringa förluster; och då hennes
barns antal vore åtta, utgjorde laglotten för var och en av dem högst 10,187 kronor
50 öre, varför, då bevakade beloppet i konkurserna utgjorde cirka 528,000 kronor,
i bästa fall, om änkefru Sundström icke före sin död utskiftade något och inga
kostnader beräknades, ändå icke fullt 2 procent skulle kunna påräknas å borgenärernas
bevakade fordringar. Den 16 mars 1912 intygade samme man, att änkefru
Sundströms förmögenhet på sista tiden minskats med omkring 40,000 kronor. Slutligen
har, enligt en till nu föreliggande ärende hörande handling, den nye länsmannen
i Sidensjö distrikt K. Lindahl den 6 juli 1915 intygat, att bröderna Joll.
och N. O. Sundström icke hava några utsikter att genom arv från mödernesidan
eller på annat sätt komma i besittning av betalningsmedel, då modern nödgats
lämna dem väsentliga förskotter som förtida arv för att hjälpa dem i deras utkomst.
Härför hade de iklätt sig personlig skuld, och då hennes kvarlåtenskap
skulle komma att fördelas på åtta barn, ansåges de ej därutöver ha något att förvänta
i arv.

Av den sålunda av vederbörande länsmän förebragta utredning har jag blivit
övertygad om osannolikheten av att kronan framdeles skall kunna erhålla större
utdelning för sin fordran hos bröderna Sundström, än som nu bjudes, en uppfattning
som, att döma efter en i ansökningshandlingen meddelad uppgift, även en i bröderna
Sundströms konkurs intresserad bankinrättning synes hysa.

På grund härav, och då jag dessutom anser, att staten icke kan helt och
hållet underlåta att taga hänsyn till de skäl av mera moralisk art, som, med stöd
av jägmästarens i Torneå revir, S. Cederberg, yttrande den 27 april 1915, av landshövdingämbetet
i Norrbottens län anförts i dess underdåniga utlåtande den 18
augusti 1915, bär jag velat i underdånighet tillstyrka Kungl. Maj:t att i nådig
proposition föreslå riksdagen att bifalla sökandens framställning.»

Slutligen har justitiekanslersämbetet i infordrat utlåtande den X
april 19IG anfört följande.

»Enligt vad Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län i underdånig
skrivelse den 18 augusti 1915 meddelat, hava såväl Bergholmens ångsågsaktiebolag
som Johan Sundström, N. O. Sundström och samtliga övriga borgesman för
kronans fordran på grund av ifrågavarande virkesförsäljning avträtt sin egendom
till konkurs. I dessa numera avslutade konkurser har kronan bevakat nämnda
fordran och uppburit sammanlagt 17,719 kronor 48 öre. Härigenom har kronan
uttagit allt vad för närvarande kan erhållas. Av de skäl, vilka, då ärendet förevar
i statskontoret, anförts av föredraganden därstädes, samt på grund av vad i övrigt
förekommit, synes osannolikt, att kronan framdeles kan erhålla någon ytterligare
betalning för sin fordran. Justitiekanslersämbetet för sin del har därför intet att

Departe mentschefen.

8 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.

erinra mot att bröderna Sundström, därest sökanden, såsom hon erbjudit sig, inbetalar
4,000 kronor, frikallas från vidare ansvarighet för sin ifrågavarande borgensförbindelse.
Därest jämväl Kungl. Maj:t skulle finna skäl föreligga att antaga sökandens
anbud, torde nådig proposition i ämnet höra avlåtas till riksdagen.»

Av utredningen i detta ärende finner jag lika med justitiekanslersämbetet
och föredraganden i statskontoret framgå, att det är osannolikt,
att kronan framdeles skulle kunna genom lagliga åtgärder gent
emot bröderna Sundström erhålla någon ytterligare betalning för sin
fordran. Jag kan då icke anse det vara olämpligt eller för kronan
ofördelaktigt, att hustru Sundströms anbud nu antages. Visserligen är
det erbjudna beloppet icke särdeles betydande i jämförelse med bröderna
Sundströms återstående skuldsumma till kronan, men då, såsom framgår
av vad reservanten i statskontoret anfört, i bröderna Sundströms konkurser
av andra fordringsägare bevakats fordringar till belopp, vida överstigande
kronans nu ifrågavarande fordran, samt visst avseende även torde böra
fästas vid de av Kungl. Maj:ts befallningshavande anförda billighetsskälen,
anser jag beloppet kunna från kronans sida godkännas.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå riksdagen medgiva,

att, därest Johan Sundströms hustru Karin Sundström i Sidensjö
före utgången av innevarande år till kronan inbetalar ett belopp av
4,000 kronor, hennes bemälde man och dennes broder Nils Olof Sundström
må av Kungl. Maj:t frikallas från vidare betalningsansvar till kronan
på grund av en utav dem jämte andra personer ingången borgen för
av Bergholmens ångsågsaktiebolag vid auktion inför Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Norrbottens län den 16 september 1899 verkställda
inrop av virke för tillhopa 84,552 kronor 23 öre ävensom för å detta
virke belöpande amorterings- och underhållsavgifter för flottning i kronans
flottleder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Bohtlieb.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1916.