Kungl. May.ts Proposition Nr i24

Proposition 1920:424

Kungl. May.ts Proposition Nr i24.

1

Nr 424.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd till
efterlevande till fiskaren Karl Månsson; given Stockholms
slott den 30 april 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att understöd jämlikt grunderna i lagen den -17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete må beredas efterlevande till genom drunkning
den 3 mars 1920 omkomne fiskaren Karl Månsson.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Bern/i. Eriksson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 364 höft. (Nr 424.) 1478 2 0

Ämbetsskrivelse
den
24 mars 1920.

2

Kunyl. Maj:ts Proposition Nr 424.

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronjjrinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 30 april 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Branting,

Statsråden: Undén,

Olsson,

Sandlee,

Nothin,

Nilsson,

Ekiksson,

Svensson.

Departementschefen, statsrådet Eriksson, anförde härefter följande.

Vid skolskjutning med torped från flottans undervattensbåt nr 2 i
Karlskrona skärgård den 3 mars 1920 inträffade, att undervattensbåten
kolliderade med en fiskebåt, därvid fiskaren Karl Månsson från Hasslö
omkom genom drunkning. Av verkställd undersökning framgår, att
kollisionen måste betraktas såsom ren olyckshändelse.

Genom ämbetsskrivelse den 24 mars 1920 anmodades marinförvaltningen
att så skyndsamt som möjligt verkställa utredning angående de
efterlevandes till bemälde Månsson ekonomiska ställning ävensom beträffande
övriga omständigheter av betydelse för bedömandet av, vilka
åtgärder till deras bästa kunde böra vidtagas från statens sida, samt att
avgiva det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

3

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 424.

Med anledning härav överlämnade marinförvaltningen med skrivelse Man »för v anden
15 april 1920 den sålunda begärda utredningen samt avgav tillika skl.eise''i''8don
samma dag infordrat utlåtande över en av fiskaren Månssons änka, .Jo- 16 april 1920.
banna Månsson, född Andreasson, hos Kungl. Maj:t gjord ansökning om
årligt understöd av statsmedel för sig och sina minderåriga barn.

Av berörda utredning inhämtas bland annat:

Änkan Månsson, som vore född år 1883, hade med fiskaren Månsson
sex minderåriga barn, det äldsta fött år 1908 och det yngsta år
1917. Makarna ägde ett boningshus jämte tillhörande tomt med ett
taxeringsvärde av sammanlagt 1,700 kronor ävensom ett mindre lösörebo
samt ett kontant belopp av något över 3,000 kronor, innestående i
bank. Efter mannens död hade änkan å auktion försålt makarnas fiskebåtar
och fiskredskap, därvid uppstått en behållning av omkring 4,500
kronor. Under de senaste åren hade fiskaren Månsson varit taxerad till
1,800 å 2,000 kronor för inkomst av arbete. Enligt änkan Månssons
uppgift vore hon på grund av ständig tillsyn över barnen urståndsatt
att genom annat arbete bidraga till underhåll av familjen, vilken därför
uteslutande vore hänvisad att leva på stärbhusets kontanta tillgångar.

I sitt förenämnda utlåtande den 15 april 1920 har marinförvaltningen
anfört huvudsakligen följande.

Av den verkställda undersökningen rörande ifrågavarande olyckshändelse
syntes framgå, att denna icke kunde tillräknas försummelse
från flottans personal. Då händelsen emellertid förorsakats genom flottans
övningar, torde det få anses överensstämma med billighet, att de efterlevande
bereddes skälig ersättning för den lidna förlusten. I fråga
om beloppet av samma ersättning, i vad den skulle avse förlusten av
den omkomnes arbetsförtjänst, syntes man böra följa de regler, som för
dylikt fall lämnats i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall
i arbete. Enligt den åberopade lagen bestämdes livräntas belopp i
förhållande till den dödes arbetsförtjänst, vilken i förevarande fall, jämlikt
en vid utredningen lämnad uppgift, lägst borde sättas till 1,800
kronor för år. Med tillämpning av 7 § i samma lag skulle änkan bekomma
en årlig livränta från dödsfallet av 450 kronor för sig och 300
kronor för vart och ett av barnen, intill dess det fyllt 15 år, dock att
sammanlagda beloppet av livräntorna icke finge överstiga 1,200 kronor
för år, varför de till en början komme att utgå med 240 kronor åt
änkan och 160 kronor åt vart och ett av de sex barnen. Därest änkan
före 60 års ålder inginge nytt äktenskap, gånge hon miste om livräntan,
men erhölle ett kapital för en gång av 1,350 kronor. Vidare borde begravningshjälp
utbetalas med ett belopp av 180 kronor.

4

Statskontorets
utlåtande
den 24 april
1920.

Departements chefens yttrande.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 424.

På grund härav har marin förvaltningen hemställt, att Kungl. Maj:t ''
måtte ioreslå riksdagen att bevilja fiskaren Månssons änka en årlig livränta
å 450 kronor samt ett vart av makarnas minderåriga barn, intill
dess det fyllt 15 år, en årlig livränta å 300 kronor, dock att livräntorna
årligen sammanlagt icke finge överstiga 1,200 kronor, samt att de villkor
i övrigt, som angåves i § 7 av lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete, skulle äga tillämpning.

I ett från statskontoret infordrat, den 24 april 1920 avgivet utlåtande
har statskontoret anfört att, då, enligt vad av handlingarna i
ärendet framginge, den sammanstötning mellan en av flottans undervattensbåtar
och en fiskaren Månsson tillhörig fiskebåt, som vållat Månssons
död genom drunkning, måste betraktas såsom en ren olyckshändelse,
någon skyldighet icke syntes föreligga för statsverket att lämna
understöd åt den omkomnes änka och minderåriga barn. Emellertid
syntes yttrade statskontoret vidare starka billighetsskäl föreligga,
att staten i detta fall trädde hjälpande emellan, på sätt förut skett exempelvis
beträffande de efterlevande till vid minexplosionen i Västervik den
6 maj 1918 omkomna personer (proposition nr 332 år 1919); och syntes
understödet, i likhet med vad i nyssnämnda fall bestämts, böra erhålla
formen av begravningshjälp och livräntor jämlikt grunderna i lagen den
17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete. Statskontoret ville
alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen
medgiva, att understöd jämlikt grunderna i berörda lag finge från
den 3 mars 1920 beredas fiskaren Månssons efterlevande.

Med hänsyn till de i detta ärende föreliggande omständigheter anser
jag, i likhet med myndigheterna, att understöd av statsmedel bör
beredas de efterlevande till fiskaren Karl Månsson, vilken vid en den 3
mars 1920 inträffad kollision mellan flottans undervattensbåt nr 2 och
en Månsson tillhörig fiskebåt omkommit genom drunkning. Beträffande
sättet för bestämmandet av ifrågavarande understöd torde, i likhet med
tidigare tillämpad praxis och i enlighet med den av myndigheterna
uttalade mening, understöden lämpligen böra utgå jämlikt grunderna i
lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete. Vad angår
de kostnader, som komma att uppstå vid bifall till nu framställt
förslag, torde få erinras, att de komma att belasta det under riksstatens
tionde huvudtitel uppförda förslagsanslag till bestridande av statsverket
åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall
i arbete.

5

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 424.

Jag anser mig i detta sammanhang böra nämna att, enligt vad
handlingarna i ärendet utvisa, till bemälda efterlevande på enskild väg
insamlats ett belopp av något över 2,000 kronor. Detta belopp har
emellertid endast kunnat tjäna såsom en tillfällig hjälp och utesluter
naturligen icke behovet av nu ifrågasatta understöd.

Slutligen vill jag, med anledning av att den beträffande propositioners
avlåtande till riksdagen i 54 § riksdagsordningen angivna tid numera
gått till ända, framhålla, att sådana omständigheter i detta fall synas mig
föreligga, att Kungl. Maj:t torde böra begagna den enligt nämnda lagrum
Kungl. Maj:t tillkommande rätt att till riksdagen avlämna framställning
även efter den ordinarie propositionstidens utgång.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,

att understöd jämlikt grunderna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete må beredas efterlevande till genom drunkning
den 3 mars 1920 omkomne fiskaren Karl Månsson.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Henning öInnan.