Nationella minoriteter i Sverige

Proposition 1998/99:143

Regeringens proposition

1998/99:143

Nationella minoriteter i Sverige

Prop.

1998/99:143

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 10 juni 1999

Göran Persson

Ulrica Messing

(Kulturdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till åtgärder som behövs för att Sverige
skall kunna ratificera Europarådets ramkonvention om skydd för
nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller
minoritetsspråk. Det innebär att Sveriges nationella minoriteter och deras
språk erkänns samt att minoritetsspråken ges det stöd som behövs för att
de skall hållas levande. Härigenom läggs en grund för en samlad svensk
minoritetspolitik.

De grupper som enligt regeringens förslag utgör nationella minoriteter
är samer, sverigefinnar, tomedalingar, romer och judar. Minoritets-
språken är samiska, finska, meänkieli (tomedalsfinska), romani chib och
jiddisch. Av dessa har samiska, finska och meänkieli en historisk
geografisk bas, vilket innebär krav på mer långtgående åtgärder till stöd
för dessa språk.

Lagförslag läggs fram som ger enskilda rätt att använda samiska,
finska och meänkieli hos domstolar och förvaltningsmyndigheter med
verksamhet i de geografiska områden där språken använts av hävd och
fortfarande används i tillräcklig utsträckning. Förslagen innebär också
rätt att i dessa områden fa förskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller
delvis på dessa språk. För samiska föreslås området omfatta Arjeplogs,
Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner och för finska och
meänkieli Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertomeå
kommuner.

Regeringen redovisar i propositionen också rikstäckande åtgärder som
regeringen avser att vidta för att stödja de nationella minoriteterna och

1 Riksdagen 1998/99.1 saml. Nr 143

minoritetsspråken. Det gäller utbildningsfrågor, kulturverksamhet, Prop. 1998/99:143
massmedierna, arkivfrågor, äldreomsorg, översättning av vissa

forfattningar, inflytande och samarbete över nationsgränserna.

Lagarna föreslås träda i kraft den 1 april 2000.

Innehållsförteckning

Prop. 1998/99:143

1    Förslag till riksdagsbeslut.................................................................5

2   Lagtext...............................................................................................6

2.1      Förslag till lag om rätt att använda samiska hos

förvaltningsmyndigheter och domstolar.............................6

2.2     Förslag till lag om rätt att använda finska och meänkieli

hos förvaltningsmyndigheter och domstolar......................8

3   Ärendet och dess beredning............................................................11

4   Utgångspunkter för en minoritetspolitik.........................................11

4.1     Nationella minoriteter - en del av kulturarvet..................11

4.2     En internationell samarbetsffåga......................................12

4.3     Minoritetsspråkskonventionen..........................................15

4.4    Ramkonventionen.............................................................18

4.5      Situationen i andra nordiska länder..................................19

4.6     Historiska minoriteter i Sverige........................................22

4.6.1     Samema..........................................................22

4.6.2      Sverigefinnama...............................................24

4.6.3     Tomedalingama..............................................24

4.6.4     Romema..........................................................26

4.6.5      Judarna............................................................27

5   En samlad svensk minoritetspolitik................................................29

6   Sverige bör ratificera minoritetsspråkskonventionen och

ramkonventionen.............................................................................31

7   Regionala åtgärder...........................................................................37

7.1      Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos

förvaltningsmyndigheter och domstolar...........................37

7.2     Domstolar.........................................................................46

7.3      Statliga förvaltningsmyndigheter......................................49

7.4     Landstingskommunala och kommunala förvaltnings-

myndigheter ......................................................................52

7.5     Förskoleverksamhet och äldreomsorg..............................54

7.6     Kommunindelning och språkgränser................................56

8   Rikstäckande åtgärder.....................................................................57

8.1      Utbildningsfrågor..............................................................57

8.1.1     Grundskola och gymnasieskola......................57

8.1.2      Universitet och högskolor...............................59

8.1.3      Folkbildning....................................................61

8.2     Kulturverksamhet.............................................................63

8.3     Massmedier.......................................................................67

8.3.1     Radio och TV..................................................67

8.3.2      Tidningar........................................................69

8.4     Arkivfrågor.......................................................................69

8.5     Äldreomsorg.....................................................................70

8.6      Översättning av vissa författningar till minoritetsspråk ... 72

8.7     Inflytande för de nationella minoriteterna........................73

8.8     Samarbete över nationsgränserna.....................................75

9   Ikraftträdande..................................................................................78

10  Ekonomiska konsekvenser..............................................................78

11  Författningskommentar...................................................................79

11.1    Förslaget till lag om rätt att använda samiska hos

förvaltningsmyndigheter och domstolar...........................79

11.2    Förslaget till lag om rätt att använda finska och
meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och

domstolar..........................................................................83

Bilaga 1 Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk...........88

Bilaga 2 Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter...........118

Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet Steg mot en minoritets-
politik - Europarådets konvention om historiska minori-
tetsspråk (SOU 1997:192)...................................................136

Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet Steg mot en minori-
tetspolitik - Europarådets konvention för skydd av
nationella minoriteter (SOU 1997:193)............................... 142

Bilaga 5  Kommitténs lagförslag........................................................147

Bilaga 6  Förteckning över remissinstanserna....................................154

Bilaga 7  Lagrådsremissens lagförslag...............................................155

Bilaga 8  Lagrådets yttrande...............................................................159

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 juni 1999.........161

Rättsdatablad.........................................................................................162

Prop. 1998/99:143

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1998/99:143

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner att Sverige ratificerar Europarådets ramkonvention om
skydd för nationella minoriteter,

2. godkänner att Sverige ratificerar den europeiska stadgan om
landsdels- eller minoritetsspråk,

3. antar regeringens förslag till lag om rätt att använda samiska hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar,

4. antar regeringens förslag till lag om rätt att använda finska och
meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar.

Lagtext

Prop. 1998/99:143

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1 Förslag till lag om rätt att använda samiska hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag tillämpas hos kommunala samt statliga regionala och
lokala förvaltningsmyndigheter med ett geografiskt verksamhetsområde
som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet för samiska.

Med förvaltningsområdet för samiska (förvaltningsområdet) avses
Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner.

Lagen tillämpas även hos en länsrätt, en tingsrätt, en fastighetsdomstol,
en miljödomstol eller en sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller
delvis omfattar förvaltningsområdet.

Rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheterna

2 § En enskild har rätt att använda samiska vid sina muntliga och
skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet i ärenden som avser
myndighetsutövning i förhållande till honom eller henne, om ärendet har
anknytning till förvaltningsområdet.

Om den enskilde använder samiska i ett sådant ärende, är myndigheten
skyldig att ge muntligt svar på samiska. Ett skriftligt beslut i ett sådant
ärende skall innehålla en upplysning på samiska om att beslutet kan
översättas muntligen till samiska av myndigheten på begäran av den
enskilde.

Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta samisktalande
på samiska.

3 § Förvaltningsmyndigheterna far bestämma särskilda tider och särskild
plats för samisktalandes besök och telefonsamtal.

Rätt att använda samiska hos domstolarna

4 § Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende
hos domstol har rätt att använda samiska under målets eller ärendets
handläggning, om målet eller ärendet har anknytning till förvalt-
ningsområdet.

Rätten att använda samiska omfattar också de domstolar dit en dom
eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i första stycket överklagas.

5 § Rätten att använda samiska i mål eller ärenden hos domstolar enligt
4 § omfattar rätt att ge in handlingar och skriftlig bevisning på samiska,
rätt att fa de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen
översatta till samiska och rätt att vid muntlig förhandling inför domstolen
tala samiska. Domstolen skall översätta handlingar och skriftlig
bevisning till svenska, om det inte är uppenbart onödigt.

Även i övrigt skall domstolen i sina kontakter sträva efter att bemöta
samisktalande part eller ställföreträdare för part på samiska.

6 § Den som vill använda samiska under ett måls eller ett ärendes
handläggning i domstol enligt 4 § skall begära detta i samband med att
målet eller ärendet inleds eller första gången parten skall yttra sig i målet
eller ärendet. Om en begäran att använda samiska framställs senare far
den avslås.

En begäran att använda samiska far även avslås om det är uppenbart att
den har ett otillbörligt syfte.

7 § Om en part eller ställföreträdare för part skall få använda samiska i
rättegång, skall tolk anlitas i enlighet med bestämmelserna i 5 kap.
6-8 §§ och 33 kap. 9 § rättegångsbalken och 50-52 §§ förvaltnings-
processlagen (1971:291).

Samiska i förskoleverksamhet och äldreomsorg

8 § När en kommun i förvaltningsområdet erbjuder plats i förskole-
verksamhet enligt 2 a kap. 1 och 7 §§ skollagen (1985:1100), skall
kommunen ge barn vars vårdnadshavare begär det möjlighet till plats i
förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på
samiska.

9 § En kommun i förvaltningsområdet skall erbjuda den som begär det
möjlighet att fa hela eller delar av den service och omvårdnad som er-
bjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar samiska.

Undantag

10 § Om det finns särskilda skäl får regeringen föreskriva att en viss
myndighet som lyder under regeringen skall undantas från tillämpningen
av 2 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemyndigande för lands-
tingsfullmäktige och för kommunfullmäktige i fråga om kommunala
myndigheter.

Prop. 1998/99:143

Denna lag träder i kraft den 1 april 2000. Den tillämpas på mål och
ärenden i domstol som anhängiggörs efter lagens ikraftträdande.

2.2 Förslag till lag om rätt att använda finska och
meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och
domstolar

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag tillämpas hos kommunala samt statliga regionala och
lokala förvaltningsmyndigheter med ett geografiskt verksamhetsområde
som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet för finska och
meänkieli.

Med förvaltningsområdet för finska och meänkieli (förvaltnings-
området) avses Gällivare, Haparanda, Kiruna, Paj ala och Övertomeå
kommuner.

Lagen tillämpas även hos en länsrätt, en tingsrätt, en fastighetsdomstol,
en miljödomstol eller en sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller
delvis omfattar förvaltningsområdet.

Rätt att använda finska och meänkieli hos
förvaltningsmyndigheterna

2 § En enskild har rätt att använda finska och meänkieli vid sina muntliga
och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet i ärenden som
avser myndighetsutövning i förhållande till honom eller henne, om
ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.

Om den enskilde använder finska eller meänkieli i ett sådant ärende, är
myndigheten skyldig att ge muntligt svar på finska respektive meänkieli.
Ett skriftligt beslut i ett sådant ärende skall innehålla en upplysning på
finska eller meänkieli om att beslutet kan översättas muntligen till finska
respektive meänkieli av myndigheten på begäran av den enskilde.

Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta finsktalande
och meänkielitalande på finska respektive meänkieli.

3 § Förvaltningsmyndigheterna far bestämma särskilda tider och särskild
plats för finsktalandes respektive meänkielitalandes besök och telefon-
samtal.

Prop. 1998/99:143

Rätt att använda finska och meänkieli hos domstolarna

4 § Den som är part eller ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende
hos domstol har rätt att använda finska eller meänkieli under målets eller
ärendets handläggning, om målet eller ärendet har anknytning till
förvaltningsområdet.

Rätten att använda finska och meänkieli omfattar också de domstolar
dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i första stycket
överklagas.

5 § Rätten att använda finska eller meänkieli i mål eller ärende hos
domstolar enligt 4 § omfattar rätt att ge in handlingar och skriftlig
bevisning på finska eller meänkieli, rätt att få de handlingar som hör till
målet eller ärendet muntligen översatta till finska respektive meänkieli
och rätt att vid muntlig förhandling infor domstolen tala finska eller
meänkieli. Domstolen skall översätta handlingar och skriftlig bevisning
till svenska, om det inte är uppenbart onödigt.

Även i övrigt skall domstolen i sina kontakter sträva efter att bemöta
finsktalande och meänkielitalande part eller ställföreträdare för part på
finska respektive meänkieli.

6 § Den som vill använda finska eller meänkieli under ett måls eller ett
ärendes handläggning i domstol enligt 4 § skall begära detta i samband
med att målet eller ärendet inleds eller första gången parten skall yttra sig
i målet eller ärendet. Om en begäran att använda finska eller meänkieli
framställs senare far den avslås.

En begäran att använda finska eller meänkieli far även avslås om det är
uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.

7 § Om en part eller ställföreträdare för part skall fa använda finska eller
meänkieli i rättegång, skall tolk anlitas i enlighet med bestämmelserna i
5 kap. 6-8 §§ och 33 kap. 9 § rättegångsbalken och 50-52 §§
förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Finska och meänkieli i förskoleverksamhet och äldreomsorg

8  § När en kommun i förvaltningsområdet erbjuder plats i
förskoleverksamhet enligt 2 a kap. 1 och 7 §§ skollagen (1985:1100),
skall kommunen ge barn vars vårdnadshavare begär det möjlighet till
plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs
på finska respektive meänkieli.

9 § En kommun i förvaltningsområdet skall erbjuda den som begär det
möjlighet att fa hela eller delar av den service och omvårdnad som
erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska
respektive meänkieli.

Undantag

10 § Om det finns särskilda skäl får regeringen föreskriva att en viss
myndighet som lyder under regeringen skall undantas från tillämpningen
av 2 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemyndigande för
landstingsfullmäktige och för kommunfullmäktige i fråga om
kommunala myndigheter.

Prop. 1998/99:143

Denna lag träder i kraft den 1 april 2000. Den tillämpas på mål och
ärenden i domstol som anhängiggörs efter lagens ikraftträdande.

Prop. 1998/99:143

10

Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 18 maj 1995 att tillkalla en kommitté med
uppgift att utreda frågan om, och i så fall på vilket sätt, Sverige bör
ansluta sig till den europeiska stadgan om landsdels- eller
minoritetsspråk (minoritetsspråkskonventionen). Den 17 oktober 1996
beslutade regeringen om tilläggsdirektiv med innebörden att kommittén
även skulle utreda frågan om Sverige bör ratificera Europarådets
ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (ramkonventionen)
och om vilka åtgärder som är nödvändiga för att Sverige skall kunna
efterleva bestämmelserna i konventionen. I tilläggsdirektiven angavs att
kommittén skulle arbeta i två sektioner, en för det ursprungliga uppdraget
och en för tilläggsuppdraget. Konventionerna i engelsk version och en
svensk översättning finns i bilaga 1 och 2.

Kommittén antog namnet Minoritetsspråkskommittén. Kommittén
överlämnade den 7 januari 1998 betänkandena Steg mot en
minoritetspolitik - Europarådets konvention om historiska minoritets-
språk (SOU 1997:192) och Steg mot en minoritetspolitik - Europarådets
konvention för skydd av nationella minoriteter (SOU 1997:193).
Kommitténs sammanfattningar av betänkandena finns i bilaga 3 och 4
och kommitténs lagförslag i bilaga 5.

Betänkandena har remissbehandlats. En förteckning över remiss-
instanserna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissvaren finns
tillgänglig i Regeringskansliet (dnr Kul999/1001).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 12 maj 1999 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 7.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 8.

Regeringen har följt Lagrådets förslag. I propositionens lagförslag har
också vissa redaktionella ändringar gjorts. Lagrådets synpunkter berörs i
avsnitt 7.2 och 7.3 samt i författningskommentaren.

Prop. 1998/99:143

4 Utgångspunkter för en minoritetspolitik

4.1 Nationella minoriteter - en del av kulturarvet

Vårt lands etniska och kulturella mångfald har lång historisk tradition.
Flera av de grupper som under lång tid utgjort minoriteter i Sverige har
aktivt värnat om den egna gruppens kultur och språk så att dessa kulturer
och språk än i dag utgör en levande del av det svenska samhället. Hit hör
Sveriges urbefolkning, samema. Hit hör även tomedalingama, sverige-
finnama, romema och judarna. Gemensamt för dessa minoritetsgrupper
är att de har befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper
med en uttalad samhörighet. De har även en egen religiös, språklig eller
kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.

11

I de flesta andra länder i Europa finns det minoritetsgrupper som Prop. 1998/99:143
tillsammans med minoriteterna i Sverige har bidragit till Europas
kulturarv. Minoritetsfrågorna i Central- och Östeuropa fick en starkt
ökad uppmärksamhet efter Berlinmurens fall år 1989. Minoriteter såg
nya möjligheter att ställa krav på respekt för sin identitet som en del i
arbetet på att demokratisera länderna. Det gällde t.ex. ungerska
minoriteter i Rumänien och Slovakien, ryska minoriteter i Estland,
Lettland och Ukraina. Ett ytterligare exempel är den komplexa etniska
situationen i sydöstra Europa. Tidigt insåg man vikten av att främja
fredliga och demokratiska lösningar när det gäller minoritetsfrågor.

Internationella organisationer, som FN och Europarådet, har sedan
1950-talet uppmärksammat behovet av att trygga minoriteters rättigheter
och har i detta syfte utarbetat konventioner, deklarationer och
rekommendationer. Utan sådana åtaganden från staternas sida finns det
risk för att minoriteternas språk och kultur går förlorade.

Minoritetsspråkskonventionen och ramkonventionen har utarbetats
inom Europarådet. De bygger på insikten att det i dag finns ett stort antal
minoriteter i Europa som levt i området sedan lång tid och som har ett
eget språk och en egen kultur. Konventionerna utgör enligt regeringens
mening en god grund for en minoritetspolitik i Sverige.

Regeringen kommer i denna proposition att behandla olika frågor som
rör de nationella minoriteterna i Sverige. Syftet är att stärka och stödja de
nationella minoriteterna och deras språk. För vårt demokratiska samhälle
är det av stor betydelse att principerna om icke-diskriminering och
inflytande far fullt genomslag när det gäller de nationella
minoritetsgrupperna. Det behövs också åtgärder för att värna om de
nationella minoriteternas språk och kultur som en del av vårt kulturarv.
Regeringen vill vidare peka på den betydelse som en stark ställning för
de nationella minoriteterna har för det internationella umgänget och
samarbetet.

Mot den här bakgrunden kommer regeringen i det följande att föreslå
åtgärder som stärker de nationella minoriteterna i Sverige och ger deras
språk det stöd som behövs för att de skall hållas levande.

4.2 En internationell samarbetsfråga

På internationell nivå har under lång tid ansatser gjorts för att ge skydd
för etniska, språkliga och religiösa minoriteter. De tidigaste
minoritetsskyddsfördragen, som kan dateras till 1600-talet, skyddade
europeiska religiösa minoriteter, katoliker och protestanter. Senare i
historien, efter första världskriget, uppstod en rad nya minoritetsgrupper i
Europa genom bildandet av nya nationalstater. Detta fick till följd att 20-
30 miljoner människor kom att tillhöra stater där de utgjorde kulturella,
etniska, språkliga eller religiösa minoriteter. Dessa grupper fick visst stöd
genom Nationernas Förbund som mellan de två världskrigen vidtog
åtgärder för att ge skydd åt etniska, språkliga och religiösa minoriteter i
Europa. Detta minoritetsskydd gick dock förlorat i samband med andra
världskrigets utbrott och upplösningen av Nationernas Förbund.

12

Europarådet

Prop. 1998/99:143

Europarådet bildades efter andra världskriget. Skyddet för de mänskliga
rättigheterna är det viktigaste och mest kända arbetsområdet for
organisationen. År 1950 antogs den europeiska konventionen om skydd
för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
(Europakonventionen) som samtliga medlemsländer är anslutna till. Den
enda bestämmelse i konventionen som nämner nationella minoriteter är
artikel 14 som innehåller ett förbud mot diskriminering. Förbudet är dock
begränsat till de i konventionen och dess tilläggsprotokoll garanterade
fri- och rättigheterna.

År 1961 framlade Europarådets parlamentariska församling en
rekommendation om att Europarådet skulle göra ett tillägg till
Europakonventionen som innebar att medlemsstaterna skulle ge skydd åt
de nationella minoriteterna i Europa. Det skulle dröja 20 år innan frågan
togs upp igen och då föreslog den parlamentariska församlingen att
Europarådet skulle skapa en särskild konvention om regionala språk och
minoritetsspråk. Till följd härav påbörjade Europarådets kommunal-
konferens (CLRAE) ett sådant arbete. En särskild kommitté inrättades
därefter under ministerkommittén år 1989 med uppdrag att utarbeta en
konvention om regionala språk och minoritetsspråk med syfte att bidra
till att bevara och utveckla Europas mångkulturella arv och flerspråkighet
inom nationsgränserna. Frågan om minoriteters rättigheter var mycket
aktuell i Europa vid denna tidpunkt eftersom det då stod klart att det
fanns en rad minoriteter som behövde olika former av stöd i Öst- och
Centraleuropa. Konventionen blev klar för undertecknande år 1992 och
är en av de viktigaste internationella överenskommelser som behandlar
frågor som är av intresse för nationella minoriteter.

Vid Europarådets toppmöte i Wien år 1993 var minoriteters rättigheter
åter en viktig fråga på dagordningen. Till följd av mötet påböljade
ministerkommittén arbetet med en ramkonvention till skydd för
nationella minoriteter och ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen
avseende sådana kulturella rättigheter som är av särskild betydelse för
skyddet av nationella minoriteter. Medlemsstaterna kunde dock inte enas
om ett tilläggsprotokoll. Arbetet resulterade i ramkonventionen som blev
färdig för undertecknande år 1995.

Minoritetsspråkskonventionen och ramkonventionen är de första
juridiskt bindande multilaterala instrumenten med inriktning på
nationella minoriteter. Flera av minoritetsspråkskonventionens artiklar
har också sin motsvarighet i ramkonventionens bestämmelser.

Nationernas Förbund och Förenta nationerna

Intresset för att skydda nationella minoriteter uppmärksammades också
av andra internationella organisationer vid slutet av första världskriget.
Nationernas Förbund var en av de första organisationerna som kom att
verka för att främja och bevara freden samt att skydda olika minoriteter.
Arbetet bedrevs genom traktat till förmån för bestämda
minoritetsgrupper.

13

Efter andra världskriget fick drömmen om en global organisation nytt Prop. 1998/99:143
liv då Förenta nationerna (FN) bildades år 1945. FN:s huvudsyfte är inte
enbart att bevara världsfreden utan även att verka för ett internationellt
samarbete i ekonomiska, sociala, kulturella och humanitära frågor. I den
allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter som antogs år 1948
kommer det sistnämnda arbetsområdet till uttryck. År 1966 antogs den
internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter
med en särskild artikel (artikel 27) där minoritetsskyddet omnämns.
Artikel 27 har följande lydelse: "I de stater där det finns etniska, religiösa
eller språkliga minoriteter skall de som tillhör sådana minoriteter ej
förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha
sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att
använda sitt eget språk." Ordalydelsen fastslår att minoriteter, inklusive
urbefolkningar, är skyddade mot negativ särbehandling. Det har också
tolkats som att innehållet i artikeln innebär att staterna aktivt bör skydda
minoriteternas identitet och rätt att uttrycka och utveckla sin egen kultur.

I flera andra rättsligt bindande dokument som utarbetats inom FN finns
hänvisningar till minoriteters position i samhället. Ett exempel är 1965
års konvention om eliminering av alla former av rasdiskriminering.
Konventionen ålägger staterna att genom positiva åtgärder främja
jämlikhet mellan människor oberoende av ras. I FN:s konvention om
barnets rättigheter från år 1989 finns i artikel 30 ett minoritetsskydd för
barn. Även i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter talas om barns rätt till undervisning som återspeglar
föräldrarnas övertygelse eller religion.

Inom FN finns särskilda organ som har till uppgift att främja eller följa
arbetet inom ett visst område. Främjandet av mänskliga rättigheter faller
inom det ekonomiska och sociala rådets (Ecosoc) befogenhet. Ecosoc har
i sin tur tillsatt en särskild kommission för mänskliga rättigheter som
arbetar for att omsätta principerna i den allmänna förklaringen om de
mänskliga rättigheterna i praktisk handling. Kopplad till kommissionen
finns också en underkommission for förebyggande av diskriminering och
skydd av minoriteter.

FN kunde år 1992 anta en deklaration om rättigheter för personer som
tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter. Det
skedde efter många års förhandling i kommissionen för mänskliga
rättigheter.

International Labour Organisation (ILO) är ett annat av FN:s s.k.
fackorgan. ILO skall arbeta for att främja ekonomiska och sociala
rättigheter som är förknippade med arbetslivet. Här ingår föreningsfrihet,
arbetsvillkor, diskriminering m.m. ILO har även sedan lång tid bevakat
ursprungsfolkens arbete och livsvillkor. År 1989 tillkom ILO:s
konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder.
I artikel 4 anges att staten skall säkra enskilda individers rätt till
egendom, arbete, kultur och miljö. Konventionen syftar också till att
staterna skall erkänna den äganderätt och besittningsrätt till mark som
urbefolkningar traditionellt bebor och verkar på. Regeringen tillsatte år
1997 en utredning som skulle ta ställning till om Sverige kan ratificera
denna konvention samt vilka åtgärder som krävs för att Sverige skall

14

kunna efterleva bestämmelserna i konventionen. Betänkandet Samema -
ett ursprungsfolk i Sverige (SOU 1999:25) överlämnades i april 1999. I
betänkandet görs bedömningen att Sverige kan ratificera ILO-
konventionen först då ett antal åtgärder som rör samemas rätt till mark
genomförts. För att en svensk anslutning av konventionen skall kunna
ske måste den mark som samema har rättigheter till enligt konventionen
identifieras. Det innebär att en gränsdragningskommission bör tillsättas
som skall klara ut markfrågorna. Dessutom måste enligt utredningen
omfattningen av samemas jakt- och fiskerätt inom den mark som de
traditionellt innehar klarläggas samt en rad andra åtgärder vidtas som
berör skydd mot inskränkningar i renskötselrätten samt säkerställande av
tillräckligt med mark för rennäringen.

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

Genom sammanbrottet för de totalitära staterna i Östeuropa har en mängd
motsättningar mellan olika folkgrupper kommit i dagen. Mot denna
bakgrund har Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
(OSSE) engagerat sig i frågor rörande skyddet av nationella minoriteter.
Under åren 1973-1975 höll OSSE:s föregångare Europeiska säkerhets-
och samarbetskonferensen en rad konferenser i Helsingfors och Geneve
med deltagare från de europeiska staterna samt USA och Kanada. År
1975 kunde slutdokumentet, den s.k. Helsingforsöverenskommelsen,
antas. I slutdokumentet, som utgör en politisk överenskommelse och
således inte är juridiskt bindande, behandlas bl.a. mänskliga rättigheter
med särskilt omnämnande av de nationella minoriteternas rätt till skydd
och åtnjutande av mänskliga rättigheter. Arbetet har därefter fortsatt och
intensifierats med täta sammankomster och upprättande av fasta organ
inom organisationen.

OSSE antog år 1990 det s.k. Köpenhamnsdokumentet om den mänsk-
liga dimensionen med en serie normer om rättigheter för personer som
tillhör nationella minoriteter. Samtidigt betonades principen om staters
territoriella integritet. Minoritetsfrågor skulle alltså lösas inom ramen för
existerande gränser. I dokumentet fastläggs bl.a. att den enskilde indi-
viden själv avgör om han eller hon vill tillhöra en nationell minoritet.
Därvid hänvisas till rätten till en etnisk, kulturell, språklig eller religiös
identitet. Dokumentet innehåller inte någon definition av begreppet
nationell minoritet. Utformningen av Europarådets ramkonvention har i
flera avseenden influerats av detta dokument.

OSSE inrättande år 1992 en minoritetskommissarie med uppdrag att
verka för att förebygga konflikter på minoritetsområdet.

4.3 Minoritetsspråkskonventionen

Den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk öppnades
som tidigare nämnts för undertecknande år 1992. Konventionen trädde i
kraft den 1 mars 1998 sedan den ratificerats av fem länder. De länder
som hittills ratificerat konventionen är Finland, Kroatien, Liechtenstein,
15

Prop. 1998/99:143

Nederländerna, Norge, Schweiz, Tyskland och Ungern. Sverige har
varken undertecknat eller ratificerat konventionen.

I inledningen till konventionen framhålls bl.a. att skydd och främjande
av landsdels- eller minoritetsspråk i olika länder och regioner i Europa
utgör ett viktigt bidrag till uppbyggandet av ett Europa som vilar på
demokratiska principer och kulturell mångfald inom ramen för nationell
suveränitet och territoriell integritet. Avsikten med minoritetsspråks-
konventionen är inte att stödja minoritetsspråken på bekostnad av de
officiella språken. Syftet är i stället att uppmuntra till kunskap om och i
minoritetsspråken inom staterna.

Minoritetsspråkskonventionen är uppbyggd så att de ratificerande
staterna far en viss valfrihet att välja vilka av de 23 artiklarna i
konventionen som man vill anta samt vilken ambitionsnivå man vill
uppnå. Konventionen innehåller fem delar. Del I innehåller bl.a. en
definition av landsdels- eller minoritetsspråk och territoriellt obundna
språk samt uppgifter om praktiska åtgärder och vilka åtaganden som
konventionsstatema kan göra. I del II och del III preciseras de åtaganden
som de ratificerande staterna skall göra. Del II omfattar övergripande mål
och principer för samtliga språk som en stat bedömt vara minoritetsspråk.
Del III innehåller mer detaljerade bestämmelser som vaije stat kan välja
att ratificera for de språk som har en historisk geografisk bas. Del IV av
konventionen innehåller bestämmelser för hur Europarådet, dess
medlemsstater och allmänheten skall kunna kontrollera på vilket sätt de
stater som ratificerat konventionen uppfyller sina åtaganden enligt
konventionen. Del V innehåller bestämmelser om undertecknande och
ratificering.

Enligt konventionens första del, artikel 1, skall följande kriterier
tillämpas vid fastställande av vilka språk som skall anses vara landsdels-
eller minoritetsspråk:

- språket skall ha använts av hävd i ett visst territorium inom en stat av
medborgare i staten, och

- språket skall vara annorlunda än det officiella språket.

Av artikel 1 och konventionskommentaren framgår också att
tillräckligt många personer måste använda ett språk for att konventionen
skall kunna tillämpas på språket. Med territoriellt obundna språk avses
enligt artikel 1 språk som avviker från det eller de språk som används av
resten av befolkningen och inte har en historisk geografisk bas.
Därutöver innehåller del I också allmänna bestämmelser samt
hänvisningar till nationella och andra folkrättsliga regler om
minoritetsspråkens ställning.

I del II finns artikel 7.1 som är obligatorisk, dvs. ratificerande stater
kan inte reservera sig mot dess bestämmelser. Artikeln innehåller de mål
och principer for politik, lagstiftning och praxis som anses nödvändiga
som en grund for att uppnå ett tillräckligt skydd och stöd för landsdels-
eller minoritetsspråken. Bestämmelserna i del II är relativt allmänt hållna
men i gengäld återkommer de sedan mer utförligt i bestämmelser med
samma eller liknande innebörd i del III. Det gör det omöjligt för ett land
att inte tillämpa de artiklar i del III som motsvarar punkter i artikel 7.1.

Artikel 7.1 kan sammanfattas enligt följande:

Prop. 1998/99:143

16

- erkännande av de landsdels- eller minoritetsspråk som finns i staten
som ett uttryck för kulturell rikedom,

- respekt för vaije landsdels- eller minoritetsspråks geografiska
område, t.ex. när ny administrativ indelning av landet övervägs,

- åtgärder för att förenkla och/eller uppmuntra användningen av
sådana språk såväl i tal som skrift, såväl i privata som i offentliga
sammanhang,

- lämpliga åtgärder för undervisning och studier av och i landsdels-
eller minoritetsspråk,

-  främjande av studier och forskning om landsdels- eller
minoritetsspråk vid universitet eller motsvarande läroanstalter och

- främjande av utbyte över nationsgränserna mellan grupper som talar
landsdels- eller minoritetsspråk i identiskt samma eller liknande former.

I övrigt innehåller del II i huvudsak följande.

Artikel 7.2 innebär krav på att staterna skall avlägsna diskriminerande
åtgärder mot användningen av landsdels- eller minoritetsspråk samt, om
det behövs, godkänna viss positiv särbehandling till förmån för dessa
språk. Artiklarna 7.3 och 7.4 innebär att staten skall främja åtgärder som
ökar förståelsen mellan olika språkgrupper samt att staten skall ta hänsyn
till önskemål från dem som talar landsdels- eller minoritetsspråk när
åtgärder vidtas som berör dem.

I artikel 7.5 anges att de åtgärder som vidtas såvitt gäller territoriellt
obundna språk skall bestämmas på ett flexibelt sätt med beaktande av
behoven och önskemålen hos de grupper som använder ifrågavarande
språk. Eftersom dessa språk inte har någon historisk geografisk bas kan
bara en del av målen och principerna i del II tillämpas på dessa språk.

Förpliktelserna som följer av del II måste resultera i konkreta åtgärder
till skydd och stöd för minoritetsspråk även om utformningen av
åtgärderna kan variera.

I del III finns detaljerade bestämmelser som vaije stat kan välja att
ratificera för de språk som har en historisk geografisk bas.
Bestämmelserna avser följande områden:

- artikel 8 utbildning,

- artikel 9 rättsväsendet,

- artikel 10 förvaltningsmyndigheter och samhällsservice,

- artikel 11 massmedia,

- artikel 12 kulturell verksamhet och kulturella inrättningar,

- artikel 13 ekonomiska och sociala förhållanden,

- artikel 14 utbyte över gränserna.

När det gäller valet av vilka bestämmelser i del III som skall tillämpas
på en stats landsdels- eller minoritetsspråk finns vissa begränsningar
enligt konventionens artikel 2.2. Det betyder att minst 35 punkter eller
stycken skall tillämpas på vaije landsdels- eller minoritetsspråk och att
av dessa minst tre punkter skall väljas från vardera artikel 8 om
utbildning och artikel 12 om kulturell verksamhet. När det gäller
artiklarna 9, 10, 11 och 13 är det obligatoriskt for staten att åta sig att
leva upp till åtminstone en punkt i vaije artikel. Av nämnda artiklar
framgår att de flesta bestämmelser är begränsade till de geografiska
områden där landsdels- eller minoritetsspråken används av hävd. Det

17

Prop. 1998/99:143

finns dock ett antal förpliktelser i konventionens del III som - om ett
land väljer att ratificera dessa punkter - gäller i hela landet. Dessa
förpliktelser avser bl.a. utbildning, media, kultur, utbyte med andra stater
samt inflytande för dem som talar minoritetsspråk.

Del IV behandlar övervakningsmekanismen. Övervakningen av
konventionens tillämpning skall ske genom att de stater som ratificerar
konventionen inger rapporter till Europarådet om hur staterna praktiskt
har omsatt sina åtaganden enligt konventionen. Den första rapporten skall
avges ett år efter ratificeringen och de följande rapporterna avges med tre
års mellanrum efter den första rapporten. Rapporterna granskas av en
expertkommitté bestående av en medlem från var och en av de stater som
ratificerat konventionen. Expertkommittén sammanställer en rapport till
Europarådets ministerkommitté. Ministerkommittén kan om det finns
anledning till det ge rekommendationer till enskilda stater med anledning
av rapporten.

4.4 Ramkonventionen

Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter
öppnades för undertecknande år 1995. Konventionen trädde i kraft den 1
februari 1998 sedan den ratificerats av 12 länder. De 24 länder som
hittills ratificerat konventionen är Cypern, Danmark, Estland, Finland,
Italien, Kroatien, Liechtenstein, Makedonien, Malta, Moldavien, Norge,
Rumänien, Ryssland, San Marino, Schweiz, Slovakien, Slovenien,
Spanien, Storbritannien, Tjeckien, Tyskland, Ukraina, Ungem och
Österrike. Sverige har undertecknat men inte ratificerat konventionen.

Ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter är uppbyggd
som en principdeklaration och i konventionen anges att de principer som
kommit till uttryck i konventionen skall förverkligas genom nationell lag
och lämplig regeringspolitik. Ramkonventionen innehåller inte någon
definition på en nationell minoritet vilket medför att de ratificerande
staterna själva kan avgöra vad som kännetecknar en nationell minoritet.
Även om ramkonventionen inte innehåller någon definition har det under
tillkomsten framgått att begreppet syftar på grupper med långvarig
anknytning till en stat.

Ramkonventionen omfattar bestämmelser om skydd för språk samt
skydd och stöd för minoritetskulturer, traditioner, kulturarv och religion
vilket är vidare än de områden minoritetsspråkskonventionen tar sikte på.
Konventionens regelverk består av 32 artiklar och är indelat i fem delar
varav de första tre är de viktigaste. Del I (artiklarna 1-3) innehåller
grundläggande principer till vägledning för andra bestämmelser i
konventionen. Här kan särskilt nämnas att vaije individ själv avgör om
han eller hon vill bli behandlad som tillhörande en nationell minoritet
och att ingen nackdel skall följa av detta val. I del II (artiklarna 4-19),
som består av en katalog av specificerade regler, vidareutvecklas dessa
grundläggande bestämmelser. I denna del behandlas förbud mot
diskriminering och främjande av likställdhet, upprätthållande och
utveckling av minoritetskultur, tillgång till massmedia, undervisning i

Prop. 1998/99:143

18

minoritetsspråk, bilateralt och multilateralt samarbete och andra Prop. 1998/99:143
kontakter över gränserna samt rätten att delta i aktiviteter inom enskilda
organisationer. Del III innehåller tolknings- och tillämpnings-
bestämmelser.

Del IV behandlar övervakningsmekanismen. Ansvaret härför åligger
Europarådets ministerkommitté med bistånd av en rådgivande kommitté.
Konventionsstatema skall avlämna rapporter som skall innehålla
fullständig information om de rättsliga och andra åtgärder som vidtagits
för att uppfylla och ge verkan åt de principer som konventionen slår fast.
Den första rapporten avges ett år efter att en stat ratificerat konventionen.
De följande rapporteringarna skall ske vart femte år eller närhelst
ministerkommittén begär det.

Del V innehåller bestämmelser om undertecknande och ratificering.

4.5 Situationen i andra nordiska länder

Norge

Norge var det första land som ratificerade minoritetsspråkskonventionen.
Det skedde år 1993 och våren 1999 ratificerades även ramkonventionen.
Inget annat språk än samiska nämns i ratifikationsinstrumentet för
minoritetsspråkskonventionen.

Samråd med representanter för samema skedde innan man fattade
beslut om vilka punkter och stycken som skulle omfattas av
ratifikationen.

I Norge finns ca 35 000 samer. De utgör en majoritet i flera av de
kommuner där samema traditionellt har varit och är bosatta. Till följd
härav är de norska samema representerade inom de flesta förvaltnings-
myndigheter i dessa kommuner.

I Norge talas, liksom i Sverige och Finland, flera olika varieteter av
samiska bland vilka nordsamiskan dominerar. Norge har emellertid valt
att ratificera minoritetsspråkskonventionen för samiska som ett språk och
till stor del har man överlämnat frågan om vilka insatser som skall göras
för språkets olika varieteter till det norska sametinget.

I Norge fanns redan en rad lagar och åtgärder i övrigt till skydd och
stöd för samemas kultur och språk m.m. Det samiska språket ges särskilt
skydd och stöd i samelovens språkregler från år 1992, där det framgår att
samiska liksom norska är officiella språk i Norge. Sameloven utgör
grunden för Norges ratificering av minoritetsspråkskonventionen. I
enlighet med syftet med minoritetsspråkskonventionen har Norge i första
hand inriktat sitt stöd till samema inom de områden där de traditionellt
har levt och fortfarande lever. Vidare medger språkreglerna använd-
ningen av samiska bl.a. vid kontakt med lokala och regionala myndig-
heter, inom hälsosektom och den sociala sektom, rättsväsendet, kyrkan
och utbildningsväsendet. Det finns också sedan en tid regelbundna
sändningar på samiska i norsk radio och TV.

Till följd av minoritetsspråkskonventionen avsatte Norges regering år
1995 drygt 16,5 miljoner norska kronor för användningen av samiska,

19

enligt samelovens språkregler, inom kommuner och fylkeskommuner i
det samiska förvaltningsområdet dvs. sex kommuner i Nordnorge. De
avsatta medlen fördelas av norska sametingets språkråd. Det har visat sig
att man inte har behövt använda hela den summa som avsattes för
ändamålet. Målet är att upprätta en tvåspråkig förvaltning inom dessa
kommuner med tvåspråkiga tjänstemän. I dagsläget används dock
fortfarande tolk i stor utsträckning.

Från norsk sida har angetts att man inför ratificeringen av ramkon-
ventionen fört samtal med kvener, skogsfinnar, tater (resande), romer och
judar. Det visade sig då att dessa grupper inte önskade att bli utpekade i
ratificeringsinstrumentet för konventionen. Detta ledde till att den norska
regeringen bestämde sig för att dessa grupper skulle omfattas av den
norska minoritetspolitiken om de själva önskar det utan att de namnges
vid ratificeringen. De norska samema har också uttryckt att de inte vill
klassificeras som en nationell minoritet. De har dock liksom de andra
minoriteterna möjlighet att ta del av de åtgärder som följer av
konventionen om de så önskar.

Finland

Finland ratificerade minoritetsspråkskonventionen som andra land i
november 1994 och ramkonventionen år 1997. Av ratifikations-
instrumentet för minoritetsspråkskonventionen framgår att Finland
ratificerat konventionen för samiska, svenska, romani och andra
territoriellt obundna språk i Finland. Det sistnämnda innebär att Finland
gör det möjligt att låta ytterligare minoritetsspråk omfattas av
konventionen om det visar sig att de kan uppfylla de kriterier som ställs
på minoritetsspråk i konventionen. Det svenska språket har en särskild
position i Finland eftersom det är ett av Finlands två nationalspråk. När
det gäller samiskan har Finland liksom Norge valt att ratificera
konventionen för samiska som ett språk även om det finns flera varieteter
av samiska i Finland.

Innan det beslöts vilka åtaganden i minoritetsspråkskonventionen som
Finland skulle åta sig att tillämpa, konsulterades den svensktalande
minoriteten företrädd av Svenska Finlands folkting, samema företrädda
av delegationen för sameärenden och romema genom delegationen för
zigenarärenden.

I anslutning till Finlands ratificering av ramkonventionen angavs att
detta åtagande omfattar åtminstone samer, zigenare, judar, tatarer och s.k.
gammalryssar samt de facto också finlandssvenskar. Ratifikations-
instrumentet innehåller ingen begränsning som utesluter framtida
minoritetsgrupper. Det uppställs heller inga krav på medborgarskap.

I Finland fanns redan en rad lagar till skydd och stöd för finland-
svenskamas, samemas och romemas kultur och språk m.m. I den finska
regeringsformen stadgas i 14 § tredje stycket följande: "Samema såsom
urfolk samt zigenarna och andra grupper har rätt att bevara och utveckla
sitt språk och sin kultur." Därtill finns ytterligare en grundlags-
bestämmelse som berör det samiska språket samt ett antal lagar och

Prop. 1998/99:143

20

förordningar till skydd för samiska och svenska. Viktigast av dessa Prop. 1998/99:143
bestämmelser är för svenskans del språklagen från år 1922 och för
samiskans del lagen om användning av samiska hos myndigheter som
trädde i kraft år 1992.

Enligt språklagens regler gäller följande för svenskans del. Vid kontakt
med statliga myndigheter har en medborgare alltid rätt att använda sitt
eget språk. Om ämbetsdistriktet för de statliga myndigheten är två-
språkigt, dvs. i de kommuner där minst 8 procent av befolkningen eller
minst 3 000 personer talar finska eller svenska, har den enskilde rätt att
få svar på det egna språket. Någon sådan rätt finns inte om
ämbetsdistriktet är enspråkigt, dvs. där mindre än 8 procent av
befolkningen talar finska eller svenska. Vid kontakt med kommunala
myndigheter har den enskilde rätt att använda sitt eget språk i tvåspråkiga
kommuner. Är kommunen enspråkig måste emellertid den enskilde
använda kommunens språk. När det gäller utbildning är alla kommuner
skyldiga att anordna grundskoleundervisning på svenska respektive
finska om det finns minst 13 lågstadieelever som har endera språket som
modersmål. För daghem finns regler om att en kommun skall söija för att
dagvård erbjuds på barnets modersmål. När det gäller hälsovård finns
bestämmelser om att patientens modersmål i möjligaste mån skall
beaktas.

Den samiska språklagen innebär i korthet följande. Samer har rätt att
inom hembygdsområdet (Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner)
använda samiska i ärende som gäller dem, eller i ärenden där de skall
höras. Rätten omfattar såväl kommunala myndigheter som områdets alla
statliga distriktsmyndigheter och domstolar som har ämbetsdistrikt som
täcker någon del av samemas hembygdsområde. Lagen innehåller också
bestämmelser om att lagar och förordningar, statsrådsbeslut m.m. som
särskilt berör samema skall publiceras också på samiska. Lagar som rör
utbildning på grundskole- och gymnasienivå ger elever som är bosatta
inom samemas hembygdsområde rätt att fa undervisning i eller på
samiska. I lagen om dagbamvård stadgas att kommunerna skall söija for
att dagbamvård står till buds på barnets modersmål om detta är samiska.

För romema i Finland finns ingen särskild lagstiftning. Däremot finns
sedan år 1956 en statlig delegation för zigenarärenden som består av 18
medlemmar varav tio är romer. Delegationens uppgift är att främja den
romska befolkningens möjlighet att på likvärdiga villkor delta i
samhällslivet samt främja den romska befolkningens ekonomiska, sociala
och kulturella levnadsförhållanden. Utöver denna delegation finns det
fyra regionala delegationer med uppgift att främja den romska
befolkningens levnadsförhållanden på det regionala planet.

När det gäller stödet och skyddet för språket romani tillsatte Finland år
1993 en ledningsgrupp för zigenarutbildning inom Utbildningsmini-
steriet som skall handlägga alla frågor av principiell natur som rör utbild-
ning av romer, från förskoleutbildning till vuxenutbildning. Hälften av
ledamöterna i ledningsgruppen är romer. Ett av syftena med undervisning
i romani och romsk kultur och historia är att göra skolundervisning och
vuxenundervisning mer meningsfull för både romska barn och vuxna.

21

Vad avser kostnader i samband med den finska ratificeringen av de
båda konventionerna framgår att dessa varit obefintliga då medel redan
avsatts för åtgärder som vidtas för förverkligandet av den samiska
språklagen uppgående till ca två miljoner mark årligen. Vad gäller stödet
och skyddet för romani avsatte finska staten under år 1996 en och en halv
miljon finska mark till ledningsgruppen för zigenarutbildning.

Danmark

Danmark ratificerade ramkonventionen år 1997. Ratifikationsinstru-
mentet innehåller en deklaration att ramkonventionen skall tillämpas på
den tyska minoriteten i Söndeijylland. Danmark har inte ratificerat
minoritetsspråkskonventionen.

Den tyskspråkiga minoritetens rättigheter behandlas i Bonn/Köpen-
hamnsdeklarationen från år 1955, som garanterar den tyskspråkiga
minoriteten i Danmark liksom den danskspråkiga minoriteten i Tyskland
och deras respektive organisationer rätten att använda sina respektive
språk i såväl tal som skrift.

4.6      Historiska minoriteter i Sverige

4.6.1     Samerna

Samema är en urbefolkning, som finns i de norra delarna av nuvarande
Norge, Sverige, Finland och Kolahalvön i Ryssland. Samekulturen växte
fram ur den fångstkultur som etablerades efter den sista istiden. Ingen
bestämd tidpunkt kan pekas ut då samema först fick kontakt med
skandinavernas förfader men troligen samlevde de under tusentals år
under ömsesidigt kulturellt utbyte. Under äldre tid försörjde sig samema
på jakt och fiske och flyttade mellan olika jakt-, fiske- och fångst-
områden alltefter årstidens växlingar. Senare böljade samema hålla
renhjordar som de följde mellan de olika årstidsbundna betesmarkerna.
När jorden böljade odlas upp allt längre norrut i Skandinavien trängdes
samema undan för undan bort från de områden som de tidigare bebott.
Rennäringen kom följaktligen efter hand att bedrivas allt längre upp mot
fjälltrakterna dit jordbruksbebyggelsen inte hade nått.

Trots att samema länge befunnit sig i minoritetsställning i Sverige har
de lyckats bevara sin kultur och gruppidentitet. Samemas kultur skiljer
sig tydligt från den svenska majoritetsbefolkningens kultur. Viktiga
inslag i den samiska kulturen är det samiska språket, rennäringen,
sameslöjden, den traditionella klädedräkten, jojken och matkulturen.
Längre tillbaka i tiden hade samema också egen religion. I det modema
samiska kulturlivet ingår också samisk teater, bildkonst och litteratur.

En viktig del i den samiska identiteten är det samiska språket.
Samiskan är ett finsk-ugriskt språk som liksom andra språk förändrats
under tidens gång. Det har aldrig funnits några absoluta gränser för de
olika samiska språkvarieteter som finns i Sverige, nordsamiska,
lulesamiska och sydsamiska. Inom området för de traditionella

Prop. 1998/99:143

22

bosättningsområdena är den ömsesidiga förståelsen störst mellan Prop. 1998/99:143
varieteter som talas i geografiska områden som gränsar till varandra.

Bland i första hand äldre och medelålders samer vittnar ett flertal om att
de i sin ungdom inte fått tillräcklig träning i det egna språket eftersom de
inte fick möjlighet att tala sitt modersmål i skolan. I dag är situationen
annorlunda. Det har blivit lättare att få tillgång till utbildning i samiska
för dem som så önskar.

En annan central utgångspunkt för samemas identitet är deras ställning
som ursprungsfolk. Detta bekräftades också av riksdagen år 1977 då det
konstaterades att samema är ett ursprungsfolk i Sverige och att de som
sådant intar en särställning.

Enligt sametingslagen (1992:1433) anses som same den som själv
anser sig vara same och som har eller har haft samiska som språk i
hemmet eller vars föräldrar, far- eller morföräldrar har eller har haft
samiska som språk i hemmet. Same är också den som anser sig vara
same och har en förälder som är eller har varit upptagen i röstlängd till
Sametinget.

Den samiska befolkningen i Sverige uppgår till ungefär 15 000-20 000
personer. De bor i huvudsak i de traditionella bosättningsområdena från
Idre i Dalarna till Kiruna i Norrbotten. Cirka 2 500 av de samer som bor i
detta område ägnar sig åt renskötsel. Många samer är numera också bo-
satta i kusttrakterna i norra och i mellersta Sverige samt i Stock-
holmsområdet.

Samer har genom tiderna organiserat sig på olika sätt. I äldre tid fanns
bland samema siidasystemet, en egen organisation inom vars ram bl.a.
gemensamma beslut fattades och rätt skipades. I våra dagar finns andra
organisationsformer som varierar från samebyar till olika samiska
föreningar och samiska partier. Det finns flera samiska riksorganisationer
och det förekommer också ett samiskt samarbete över nationsgränserna
eftersom många samefrågor rör samema som folkgrupp, oberoende av
nationell tillhörighet. Exempel på gränsöverskridande samiska organisa-
tioner är Samerådet som bildades år 1956 och Nordiskt samiskt institut
som bildades år 1973.

I Sverige inrättades Sametinget år 1993 som folkvalt organ och statlig
förvaltningsmyndighet med uppgift att bl.a. besluta om fördelningen av
statens bidrag och medel ur Samefonden till samisk kultur och samiska
organisationer. Inom undervisningsområdet finns det under Sameskol-
styrelsen sex sameskolor för årskurserna 1-6 där undervisning sker på
svenska och samiska. Vidare finns det sedan år 1942 en samisk folkhög-
skola i Jokkmokk som efter en omorganisation numera är ett samiskt
utbildningscentrum. Den samarbetar med den samiska högskolan i
Kautokeino i Norge. Det bedrivs också samisk forskning vid universitet
runt om i landet.

Inom Svenska kyrkan finns Svenska kyrkans samiska råd. Två stifts-
adjunktstjänster har också inrättats för verksamhet bland samer.

23

4.6.2     Sverigefinnarna                                            Prop. 1998/99:143

Finska språket har talats i Sverige under mycket lång tid. Under ca
sexhundra år, fram till år 1809, var Sverige och Finland ett och samma
rike. Under denna period förekom en livlig rörlighet bland befolkningen.
Finsktalande medborgare fanns under kortare eller längre tid i den västra
delen (nuvarande Sverige) där svenska dominerade. Svensktalande
medborgare fanns i den östra delen (nuvarande Finland) där finska
dominerade. I källor från 1500-talet framgår att finska talades i
Stockholm och i Mälardalen på den tiden. År 1533 bildades den första
finska församlingen i Stockholm. Finska församlingen är en icke-
territoriell församling inom Svenska kyrkan.

Även i andra delar av Sverige har finska talats i olika perioder. Under
1500-talets slut kom de s.k. skogsfinnama från finska Savolax till
Dalarna, Värmland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland och Ånger-
manland för att bedriva svedjebruk. Skogsfinnama talade finska och de
kan också sägas ha haft en särskild kultur kring svedjebruket. Finska
språket försvann emellertid nästan helt ur bruk i finnmarken under 1800-
talet och 1900-talets första hälft. Däremot fortsatte finskan att talas i
Stockholm tillsammans med regionen runt Mälardalen dit nyanlända
medborgare från östra halvan av riket flyttade på grund av krig under
1720-talet och kring år 1808. Under tiden från sekelskiftet fram till andra
världskriget återfanns även fortsättningsvis de flesta finsktalande i
Stockholms stad och län samt i Norrbotten.

Sverigefinnarna skiljer sig från majoritetsbefolkningen i Sverige både
genom sitt språk och sin kultur. De kulturella uttrycken synliggörs inom
en rad olika områden. Det finns ett starkt intresse hos sverigefinnar att
bevara sitt språk och sin kulturella särart i Sverige.

I dag lever ca 450 000 första och andra generationens sverigefinnar i
Sverige (SCB 31.12.1994), varav omkring hälften använder finska.
Majoriteten flyttade till Sverige efter andra världskriget. Kulmen på
inflyttningen kom omkring år 1970 och sedan dess har inflyttningen
minskat. Sverigefinnarna har under lång tid varit en välorganiserad grupp
i Sverige. Ett exempel är Stockholms Finnkår som bildades på 1830-talet.
Ett annat är Stockholms finska förening som firade sitt 105-års jubileum i
år. År 1957 bildades Sverigefinska Riksförbundet som i dag arbetar bl.a.
för att verksamhet skall finnas på finska språket inom alla områden av
intresse för sverigefinnarna. Förbundet stödjer också arbetet med
uppbyggandet av sverigefinska institutioner för sociala behov och
kulturella intressen. I dag finns i Sverige bl.a. nio fristående finsk-
språkiga skolor, av vilka de flesta har förskolor och fritidshem, tre
sverigefinska daghem, tre sverigefinska folkhögskolor, fyra sverigefinska
hem för äldreboende och två ffitidscentrum för finskspråkiga
pensionärer.

4.6.3     Tornedalingarna

En finsktalande bosättning har funnits i området kring Torne älv troligen
redan före medeltiden. På den tiden var Tomedalen en mötes- och

24

handelsplats vilket gjorde området till en flerspråkig region. Från Prop. 1998/99:143
medeltiden har finska dominerat bland allmogen i Tomedalen. När

Sverige efter kriget mot Ryssland åren 1808-1809 fick avträda sin östra
rikshalva till Ryssland skedde detta genom att en gräns drogs genom
Tomedalen så att den västra delen av Tomedalen förblev svenskt
område. Trots detta har tomedalingar på båda sidor om gränsen, som
utgörs av Könkämä, Muonio och Tome älvar, bevarat både sitt språk och
sitt kulturarv fram till i dag. Tomedalingama skiljer sig från den svenska
majoritetsbefolkningen i första hand genom sitt språk. Tomedalingamas
språk, som tidigare ofta benämnts tomedalsfmska, kallas numera
meänkieli (vårt språk). Det som gett meänkieli dess särprägel är bl.a. att
man inlemmat en rad svenska ord i ordförrådet. Tomedalingama har
även en egen matkultur, hantverk och byggnadsstil. Också den
laestadianska väckelserörelsen som växte fram på 1800-talet har haft, och
har än i dag, stor betydelse i Tomedalen.

Liksom samema kan även medelålders och äldre tomedalingar berätta
om att de lidit av att de som barn inte fick tala sitt språk i skolan. Numera
är situationen annorlunda och under de senaste åren har det funnits en
ökad aktivitet för att bevara det egna språket.

I dag bor det ca 50 000 tomedalingar i framfor allt Haparanda,
Övertomeå och Paj ala kommuner samt i delar av Kiruna och Gällivare
kommuner. Därtill bor ungefar 16 000 relativt nyinflyttade standard-
finsktalande personer i området. I mitten av 1900-talet skedde en kraftig
utflyttning från Tomedalen inte bara till Malmfälten utan också till södra
Norrbotten och övriga delar av landet. Denna flyttvåg, som nu mattats,
har bl.a. lett till att Pajala kommun har halverat sin befolkning sedan
1950-talet.

Under de senaste åren har intresset för den egna särarten och
identiteten vuxit bland tomedalingar. Ett uttryck för detta är bildandet av
Svenska Tomedalingars Riksförbund - Tomionlaaksolaiset (STR-T) år
1981. Förbundet skall tillvarata tomedalingamas språkliga och kulturella
intressen bl.a. genom att utarbeta undervisningsmaterial samt en ordbok
på meänkieli för att utveckla den skrivna språkformen. År 1987 bildades
Meän akateemi/Academia Tomedaliensis som har till uppgift att förvalta
kulturarvet på Nordkalotten. Stiftelsen skall initiera och genomföra
aktiviteter såsom folkbildning, utbildning, dokumentation, forsknings-
och utvecklingsarbete inom områden som kultur, näringsliv, miljö, språk
och samhälle.

Vid Kangos Kultur- och ekologiskola i Pajala kommun har man tagit
vara på intresset för meänkieli. Sedan år 1993 finns meänkieli som ett
obligatoriskt undervisningsämne från årskurs 1 till 9. Samma år
etablerades också en tomedalsk teater och under de senaste åren har
alltmer litteratur på meänkieli böljat ges ut. Sedan år 1987 pågår ett
organiserat samarbete mellan kommunerna i svenska och finska
Tomedalen med stöd från Nordiska ministerrådet för att främja turism
och kommersiell verksamhet samt bidra till att bevara det tomedalska
kulturarvet.

25

4.6.4

Romerna

Prop. 1998/99:143

De första romerna kom till Sverige under 15OO-talet. Alltsedan dess har
romer från olika länder i Europa och Ryssland under olika tidsperioder
kommit till Sverige. Då de första romerna anlände böljade både de
världsliga och kyrkliga myndigheterna i Sverige utfärda ett stort antal
dekret och lagar i syfte att förvisa romerna från Sverige eller, senare i
historien, tvångsassimilera dem. De romer som kom till Sverige under
1500-, 1600- och 1700-talen levde främst i rikets östra halva (nuvarande
Finland). Under andra hälften av 1800-talet och några år in på 1900-talet
kom en andra migrationsvåg romer till Sverige via Ryssland från
Valakiet.

Romerna levde ofta ett kringresande liv, inte minst på grund av att de
hade svårt att fa permanenta alternativ. Först under det senaste
århundradet har romerna och de resande blivit bofasta på en rad olika
orter i landet.

Romerna har ett eget språk, romani chib, en egen kultur och egna
traditioner som skiljer sig från majoritetsbefolkningens. Romani chib
består av en rad olika varieteter (finsk romani, kelderash, lovari, tjurari,
sinto, arli, buguiji, gurbet och svensk romani). Romerna kom
ursprungligen från nordvästra Indien och delar av nuvarande Pakistan
och anlände till Europa under 1200-talet. Deras språk har därför rötter
från sanskrit. Den romska befolkningen är inte homogen utan består av
olika grupper som ursprungligen invandrat från olika länder. Trots att
romerna i Sverige tillhör olika "stammar" med olika traditioner och med
varierande varieteter av romani chib så uppger de sig vara och känner sig
som ett sammanhållet folk. Romemas traditioner har inte alltid
accepterats av det omgivande samhället vilket medfört att många romer
upplever att de blir diskriminerade. Exempel på detta är de många
klagomål Ombudsmannen mot etnisk diskriminering får ta emot från
romer som nekats tillträde till offentliga lokaler eller behandlats sämre än
majoritetsbefolkningen på olika sätt.

I dag finns ca 15 000-20 000 romer bosatta i Sverige. I Sverige brukar
man dela in romerna i olika grupper. Det gäller de ca 2 500 s.k. svenska
romer som började invandra till Sverige vid slutet av 1800-talet, de 3 200
finska romer som anlände till Sverige redan på 1500-talet och som senare
förpassades till dåvarande östra delarna av det svenska riket som i dag är
Finland samt ca de 10 000 utomnordiska romer som kom till Sverige från
bl.a. Polen och andra länder i östra Europa först på 1960-talet och i
början av 1970-talet. En ytterligare grupp utgörs av de nyligen anlända
romerna från f.d. Jugoslavien.

Härutöver finns även resande som liksom romerna levt ett kring-
resande liv. De har funnits i Sverige lika länge som romerna och flera
anser sig ha släktskap med romerna inte minst eftersom de talar en
varietet av romani chib kallad svensk romani. De resande uppgår i dag
till ca 20 000 personer.

Genom olika romska organisationer värnar romerna om sin kultur och
sina traditioner. I böljan av år 1973 bildades Nordiska Zigenarrådet som
kom att bli en paraplyorganisation för ett femtontal olika romska

26

föreningar i Sverige och Norden. År 1999 bytte organisationen namn till
Romemas riksförbund (RR). Romemas riksförbund arbetar framför allt
med sociala frågor och insatser som bidrar till att stärka romemas
ställning t.ex. genom att medverka till en särskild utbildning i
kulturinformation för romer. Förbundets verksamhet rör också romemas
språk, kultur och historia. Förbundet fungerar också som rådgivande
organ i relation till enskilda och kommuner. Representanter från
Romemas riksförbund ingår sedan år 1997 i en romsk arbetsgrupp som
regeringen tillsatt i syfte att följa upp och driva arbetet med att främja
romemas situation genom att bl.a. sprida kunskap om romerna.

4.6.5 Judarna

Mot slutet av 1600-talet kom de första judarna till Sverige. År 1685
reglerades för första gången i svensk lag judarnas närvaro i landet. Först
år 1775 kunde judar bosätta sig i Sverige utan att låta döpa sig. Samtidigt
tilläts de bilda en judisk församling i Stockholm med rätt att anlägga
begravningsplats, synagoga samt inkalla en rabbin. Under 1800-talet
infördes reformer som medförde att judarna inlemmades i det svenska
samhället. Från år 1838 fick judar och icke-judar lov att ingå äktenskap.
År 1849 fick judar vittna i domstol och från år 1862 fick judar kommunal
rösträtt.

Under den tid som gått sedan de första judarna kom till Sverige har nya
grupper judar kommit hit, ofta som en följd av förföljelser mot den
judiska befolkningen i olika delar av Europa. Många judar kom till
Sverige kring sekelskiftet främst från pogromemas Tsarryssland. Mellan
åren 1860 och 1914 kom ca 4000 judar till Sverige från nordöstra
Europa. Majoriteten var strängt ortodoxa i sin religionsutövning och
talade jiddisch. Mellan åren 1933 och 1941 fick ca 2000 judar
inresetillstånd till Sverige. Alla norska och danska judar som år 1943
lyckades fly till Sverige fick stanna. Under månaderna juni-juli 1945
räddades mer än 10 000 judar till Sverige med hjälp av Röda korset.
Några tusen av dessa stannade kvar. Senare delen av 1940-talet kom en
grupp judar som flydde undan antisemitism i Polen. Under mitten av
1950-talet kom också ungerska judar som flydde den sovjetiska
inmarschen i landet. Ytterligare en våg av polska judar kom till Sverige
mellan åren 1968 och 1970 till följd av antisemitism och under 1990-talet
kom en grupp även från det forna Sovjetunionen.

Judar har en egen religion, judendomen, egen kultur, egna språk och
egna traditioner som skiljer sig från den svenska majoritetsbefolk-
ningens. Det språk som i första hand i dag binder samman judar i världen
är hebreiska. Därutöver talas också jiddisch som haft en stark ställning
bland judar från Central- och Östeuropa som finns spridda i olika delar
av världen, inte minst i USA. Jiddischkulturen blomstrade i Europa under
tiden före andra världskriget, men försvagades kraftigt till följd av
Förintelsen som drabbade en stor del av de jiddischtalande judarna i östra
Europa och Ryssland. I Sverige har de som använt jiddisch i regel varit
flerspråkiga och vid sidan av jiddisch och svenska också använt

Prop. 1998/99:143

27

hebreiska. Jiddisch talades av de judar som först anlände till Sverige och
sedan skulle det dröja till slutet av 1800-talet innan nästa grupp
jiddischtalare kom till Sverige. Med flyktingströmmarna efter andra
världskriget aktualiserades jiddisch återigen. Användningen av jiddisch
har därefter minskat i omfattning men har som en del av den judiska
kulturen på senare tid rönt förnyat intresse.

Den judiska befolkningen i Sverige har i hög grad bevarat sin religion,
sina traditioner och sina språk. Även judar som inte anser sig leva
ortodoxt deltar exempelvis i shabatgudstjänster, firar judiska helgdagar
och håller koscher dvs. respekterar judiska kostlagar.

I dag lever ca 25 000 judar i Sverige om man inkluderar både de som
har två föräldrar med judisk börd och de som har en mor eller en far som
är av judisk börd. Majoriteten av den judiska befolkningen lever i
Stockholm, Göteborg och Malmö. I dessa städer finns även självständiga
församlingar. Utöver dessa finns ett antal orter såsom Borås, Västerås,
Helsingborg, Lund och Norrköping med mindre församlingar som är
anslutna till de tre tidigare nämnda.

De Judiska församlingarna i Sverige bildade år 1945 Det Judiska
Centralrådet i Sverige. De största församlingarna driver egna daghem och
religionsskolor. I Stockholm finns judisk grundskoleutbildning (årskurs
1-6) vid Hillelskolan samt högstadieundervisning vid Vasa Real.
Äldreomsorg bedrivs i Stockholm och Göteborg, som också har judiska
ålderdomshem. En viktig uppgift för församlingarna är att erbjuda
koscher mat genom egen butik i samverkan med livsmedelsbutiker. Det
bedrivs också sommarlägerverksamhet samt ett rikt föreningsliv med
ungdoms- och pensionärsföreningar, idrottsklubbar och kulturföreningar.
I Stockholm finns även en permanent judisk teater, ett judiskt museum
och ett judiskt bibliotek. Utöver detta finns ett stort antal tidskrifter, t.ex.
Judisk Krönika - en kulturtidskrift som har getts ut sedan år 1932. Det
publiceras även böcker och årligen arrangeras en judisk filmfestival.

Prop. 1998/99:143

28

En samlad svensk minoritetspolitik

Prop. 1998/99:143

Regeringens bedömning: En grund bör läggas för en samlad svensk
minoritetspolitik med inriktning på skydd för de nationella
minoriteterna och de historiska minoritetsspråken. Det innebär att
Sveriges nationella minoriteter bör erkännas och kunskap spridas om
deras språk och kultur och om deras bidrag till landets historia. Det
innebär också att minoritetsspråken bör erkännas och ges det stöd som
behövs för att de skall hållas levande.

Kommitténs förslag: Stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstansernas synpunkter: Remissinstanserna är eniga om att
Sverige officiellt bör erkänna de nationella minoriteterna och deras språk.

Skälen för regeringens bedömning: Ett pluralistiskt och genuint
demokratiskt samhälle bör ge utrymme för minoriteter som har en annan
kultur, religion eller ett annat modersmål. Förekomsten av nationella
minoriteter och minoritetsspråk i Sverige har berikat vårt land. De
nationella minoriteterna har framför allt bidragit till att utveckla Sverige
kulturellt men även i andra hänseenden. Staten har ett ansvar för att ge de
nationella minoriteterna det stöd och skydd som behövs för att de skall
kunna bevara sin särart och hålla sina språk levande. En samlad
minoritetspolitik bör därför formas för de minoriteter vars kulturella och
språkliga arv är sammanflätade med svensk historia.

Långt innan det i Norden bildades nationalstater bodde det samer och
andra folkslag i området. Dessa grupper kom så småningom att utgöra
minoriteter i de stater som de inlemmades i. Till att bölja med kunde de i
stort sett fortsätta leva som de gjort tidigare men med tiden blev de
alltmer indragna i det omgivande samhället. Kontakten med det övriga
samhället medförde en rad positiva effekter i form av möjligheter till
utbildning och tillgång till annan samhällsservice men har samtidigt
också medfört att minoriteterna fått göra avkall på sin kultur, religion och
det egna språket.

Under historiens gång ökade antalet minoriteter i Sverige. Folk från
olika delar av Europa invandrade till landet. Detta har lett till att Sverige i
likhet med andra länder i Europa har ett historiskt arv som består av flera
olika kulturer, religioner och språk. Några av dessa invandrade
minoritetsgrupper lever fortfarande i Sverige och i vissa fall har de
liksom samema bevarat sin kultur, religion och sitt modersmål. Sedan
lång tid tillbaka har det i Sverige därför talats samiska, finska, meänkieli,
romani chib och jiddisch på olika håll i landet. I syfte att göra det möjligt
för detta arv att fortleva bör en grund läggas för en samlad svensk
minoritetspolitik. Den grundläggande inriktningen bör vara att ge skydd
för de nationella minoriteterna och de historiska minoritetsspråken.

Sverige har en lång tradition när det gäller att värna om mänskliga
rättigheter och åtgärder mot diskriminering. Det är därför naturligt att
också stärka skyddet för de nationella minoriteterna. Internationella
erfarenheter talar också för att det är angeläget att staten tar minoriteters

29

rättigheter på allvar. Minoriteternas egna önskemål bör vara en viktig
utgångspunkt när en samlad minoritetspolitik skall utformas.

Regeringen faster stor vikt vid det arbete som bedrivs inom
Europarådet och andra internationella organisationer när det gäller
skyddet för minoriteter. Ramkonventionen och minoritetsspråkskonven-
tionen utgör enligt regeringens mening en god grund för hur ett
långsiktigt stöd till de nationella minoriteterna och deras språk skall
utformas. Det bör understrykas att avsikten med konventionerna inte är
att stödja minoritetsspråken på bekostnad av de officiella språken eller att
segregera de grupper av befolkningen som tillhör en minoritetsgrupp från
den övriga befolkningen. Syftet är i stället att uppmuntra till kunskap om
de nationella minoriteterna och deras språk inom staterna. Flertalet av
minoritetsspråkskonventionens och ramkonventionens bestämmelser
bygger på förutsättningen att en minoritetspolitik skall finnas med syfte
att stödja och skydda de nationella minoriteterna och minoritetsspråken i
de länder som ratificerar konventionen. Dessutom framgår att de länder
som ansluter sig till konventionerna skall bygga sin politik, lagstiftning
och praxis på en rad mål och principer till stöd och skydd för de
nationella minoriteterna och minoritetsspråken.

Regeringen kommer därför att föreslå i denna proposition att Sverige
ratificerar minoritetsspråkskonventionen och ramkonventionen och i
samband därmed vidtar åtgärder för att lägga grunden för en samlad
minoritetspolitik. Det är en viktig markering att Sverige, i linje med
tidigare förd politik, ställer sig bakom arbetet med ett ökat skydd och
stöd för de nationella minoriteterna och deras språk. De åtgärder som
föreslås i det följande bygger till stor del på att de individer som tillhör
en nationell minoritetsgrupp själva använder och aktivt drar nytta av de
nya möjligheter som öppnas. Åtgärderna skall ses som ett första steg mot
en samlad minoritetspolitik.

Samtidigt som åtgärder nu vidtas för att lägga grunden för en samlad
minoritetspolitik är det angeläget att understryka att de nationella
minoriteterna i Sverige självfallet också omfattas av integrations-
politikens mål. Dessa mål är lika rättigheter och möjligheter för alla
oavsett etnisk och kulturell bakgrund, en samhällsgemenskap med
samhällets mångfald som grund och en samhällsutveckling som
kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans och som alla oavsett
bakgrund skall vara delaktiga i och ansvariga för.

Prop. 1998/99:143

30

Sverige bör ratificera minoritetsspråkskon- Pr°P-1998/99:143
ventionen och ramkonventionen

Regeringens forslag: Sverige skall ratificera Europarådets
ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (ramkonven-
tionen). De nationella minoriteterna i Sverige skall erkännas genom
att de nämns vid namn i samband med ratifikationen. De nationella
minoriteterna i Sverige är samer, sverigefinnar, tomedalingar, romer
och judar.

Sverige skall också ratificera den europeiska stadgan om landsdels-
eller minoritetsspråk (minoritetsspråkskonventionen). De språk som
skall omfattas är samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch.
Av dessa skall samiska, finska och meänkieli såsom språk med en
historisk geografisk bas omfattas av konventionens bestämmelser i
både del II och del III. Romani chib och jiddisch skall som territoriellt
obundna språk omfattas av bestämmelserna i del II.

Kommitténs förslag: Stämmer överens med regeringens förslag utom
när det gäller jiddisch, som kommittén inte bedömt som ett
minoritetsspråk och meänkieli, som kommittén bedömt som en varietet
av finska.

Remissinstansernas synpunkter: Remissinstanserna är eniga om att
Sverige bör ratificera ramkonventionen och minoritetsspråkskonven-
tionen. Flertalet instanser anser även att minoriteterna bör nämnas vid
namn vid en ratificering.

Flera remissinstanser är kritiska till kommitténs förslag vad gäller det
finska språket. Det gäller bl.a. Sverigefinska riksförbundet, Samfundet
Sverige-Finland, Högskolverket samt Stockholms och Uppsala
universitet. De anser att finska språket borde vara ett territoriellt bundet
språk i Stockholm och Mälardalsregionen med tanke på att det funnits
finsktalande i Stockholm sedan mitten på 1500-talet.

Flera remissinstanser har också uttryckt oro över kommitténs förslag
att behandla meänkieli som en varietet av finska. De tror att förslaget kan
skapa en asymmetrisk relation mellan standardfinska och meänkieli.
Sådana synpunkter framförs bl.a. Stockholms och Uppsala universitet,
Luleå tekniska universitet samt Kiruna, Pajala och Övertomeå
kommuner. Svenska Tomedalingars Riksförbund och Norrbottens läns
landsting anser att meänkieli skall behandlas som ett eget minoritets-
språk.

Remissinstanserna är positiva till att romerna skall betraktas som en
minoritetsgrupp och att romani chib skall ges minoritetsspråksstatus.

Flera av instanserna har kommenterat den del i betänkandet som rör
jiddisch. Uppsala universitet anser att konventionen förutsätter att man
tar hänsyn till gruppens viljeyttring, dvs. judarnas intresse av att bevara
jiddisch. Vidare framhålls att gruppens storlek inte har någon betydelse
varken för dess erkännande som minoritet eller dess språk som
minoritetsspråk, enligt folkrätten. Däremot, har gruppens storlek stor

31

betydelse för omfattningen av de åtgärder som vidtas för jiddisch.
Judiska Centralrådet och de judiska församlingarna i Stockholm och
Göteborg anser att kommitténs bedömning av jiddisch är ett resultat av
att man förlitat sig på onyanserat källmaterial. Ombudsmannen mot etnisk
diskriminering menar att det faktum att jiddisch håller på att ”dö ut” är
ett gott skäl för att ge språket skydd enligt minoritetsspråkskonventionen.
Sveriges Dövas Riksförbund och Stockholms universitet anser att
teckenspråket skall behandlas som ett minoritetsspråk.

Skälen för regeringens förslag: En ratificering av ramkonventionen
och minoritetsspråkskonventionen innebär att Sverige måste avgöra vilka
minoriteter och språk som skall omfattas av konventionerna. Dessutom
innebär ratificeringen att konventionernas bestämmelser - till den del
Sverige inte redan i dag uppfyller dem - införlivas i vår nationella rätt
genom att de ges motsvarighet i nationell lagstiftning eller åtgärder i
övrigt.

Prop. 1998/99:143

Definitionen på nationella minoriteter och minoritetsspråk

I ramkonventionen finns ingen bestämmelse som tydligt definierar
begreppet nationell minoritet. I artikel 5 framgår endast att nationella
minoriteter har en identitet som baseras på religion, språk, traditioner och
kulturarv. Dessa objektiva kriterier kan inte anses tillräckliga utan måste
kompletteras med ett antal kriterier som gör det lättare att urskilja de
grupper som konventionen i första hand avser skydda och stödja. Enligt
regeringens mening bör därför följande kriterier vara uppfyllda för att en
grupp skall betraktas som en nationell minoritet:

- Grupp med uttalad samhörighet som till antalet i förhållande till
resten av befolkningen har en icke dominerande ställning i samhället.
Gruppbestämningen kan inte enbart göras efter gruppens numerära antal
utan här måste också vägas in och belysas gruppens struktur och
sammanhållning.

- Religiös, språklig, traditionell och/eller kulturell tillhörighet. Endast
ett av de uppräknade särdragen måste föreligga men de särdrag som
gruppen uppvisar måste i något väsentligt avseende skilja den från
majoriteten.

- Självidentifikation. Den enskilde såväl som gruppen skall ha en vilja
och strävan att behålla sin identitet.

- Historiska eller långvariga band med Sverige. Regeringen anser inte
att det är möjligt att dra någon absolut gräns i år mätt. Vår bedömning är
dock att endast minoritetsgrupper vars minoritetskultur funnits i Sverige
före sekelskiftet uppfyller kravet på historiska eller långvariga band.

Till skillnad från ramkonventionen innehåller minoritetsspråks-
konventionen bestämmelser om vilka kriterier som ligger till grund för
att ett språk skall behandlas som ett minoritetsspråk. Av artikel 1 framgår
att ett landsdels- eller minoritetsspråk skall ha använts av hävd i ett visst
territorium inom en stat av medborgare i staten, och att det skall vara
annorlunda än det officiella språket. Därtill skall språket talas av
tillräckligt många personer. Även om ett språk inte kan uppfylla kravet

32

på historisk geografisk anknytning kan det omfattas av vissa av Prop. 1998/99:143
konventionens bestämmelser såsom ett territoriellt obundet språk.

Nationella minoriteter

De nationella minoriteter i Sverige som uppfyller de redovisade
kriterierna för en nationell minoritet är samer, sverigefinnar,
tomedalingar, romer och judar. De tillhör etniska, religiösa eller
språkbaserade minoritetsgrupper med uttalad samhörighet som till antalet
i förhållande till resten av befolkningen har en icke dominerande
ställning. Samtliga har funnits i Sverige under en längre tid och flertalet
identifierar sig med den grupp de tillhör. Många arbetar dessutom aktivt i
sina egna organisationer för att bevara gruppens särart.

Minoritetsspråk

Av minoritetsspråkskonventionen framgår att ett minoritetsspråk skall
vara annorlunda än det officiella språket. Av denna anledning kan
dialekter och folkmål som talas i olika delar av landet inte sägas ha så
särskiljande drag att de utgör minoritetsspråk. I minoritetsspråkskonven-
tionen anges också uttryckligen att dialekter inte omfattas av konven-
tionens bestämmelser.

När det gäller teckenspråket kan konstateras att det i och för sig är
annorlunda än det officiella språket samt att det har använts i Sverige
sedan år 1875. Det är också en viktig del av dövas kultur. Trots det är det
uppenbart att teckenspråket inte kan anses falla inom ramen för syftet
med minoritetsspråkskonventionen. Den bygger på språkens anknytning
till urbefolkningar och andra nationella minoriteter som etniska grupper.
De skäl som finns för att stödja teckenspråket ligger därför vid sidan av
konventionens syfte. Det kan i sammanhanget noteras att Europa-
parlamentet i en resolution den 18 november 1998 tagit upp frågan om
särskilda åtgärder för stöd och erkännande av teckenspråket. Det kan
tilläggas att inget land hittills har omfattat teckenspråket vid sin
ratifikation av minoritetsspråkskonventionen.

Även språk som böljat användas i Sverige först in på 1900-talet faller
utanför konventionens tillämpningsområde.

Mot bakgrund av regeringens ställningstagande när det gäller vilka
som är nationella minoriteter i Sverige har det funnits anledning att
närmare överväga om dessa minoriteters språk eventuellt tillsammans
med andra språk är att betrakta som minoritetsspråk. Regeringen har
gjort bedömningen att det finns fem språk i Sverige som uppfyller
minoritetsspråkskonventionens kriterier. De har samtliga talats av hävd
och skiljer sig tydligt från det svenska språket. Dessutom utgör talarna av
dessa språk ett sådant antal att det finns goda möjligheter att bevara
språken. De utpekade språken är samiska (alla varieteter av samiska
såsom, nordsamiska lulesamiska och sydsamiska), finska, meänkieli,
romani chib (alla varieteter av romani chib) och jiddisch. Samiska, finska

33

2 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 143

och meänkieli har historisk geografisk bas medan romani chib och
jiddisch är territoriellt obundna språk i Sverige.

Ett minoritetsspråk som har en historisk geografisk bas ges enligt
minoritetsspråkskonventionen ett starkare skydd än de territoriellt
obundna språken både i den region där språket har sin geografiska bas
och på riksplanet. Det innebär att samiska, finska och meänkieli kommer
att omfattas av regeringens forslag och åtgärder i det följande såväl
regionalt som på riksplanet.

I det följande kommer vi att använda begreppet minoritetsspråk när
alla fem språken avses och landsdels- eller minoritetsspråk när samiska,
finska och meänkieli, dvs. språk med en historisk geografisk bas avses.

Eftersom några av de utpekade språken består av flera varieteter
(språkformer) har det funnits anledning att överväga om olika varieteter
av språken bör behandlas som egna språk vid en svensk ratificering av
konventionen eller inte. Utgångspunkten för bedömningen har varit syftet
med konventionen och vilka effekter en tillämpning av konventionen kan
få i olika situationer.

Prop. 1998/99:143

Meänkieli och finska

Det finns flera skäl som talar för att meänkieli (tomedalsfinska)
behandlas som ett eget språk även om det finns de som menar att
meänkieli endast är en varietet av finska. Språkliga, men också kulturella
och historiska särdrag hos den tomedalska befolkningen talar för ett
sådant synsätt. Även tomedalingamas egen strävan under senare år att
väma om det egna språkets särart och sin egen kultur och historia är
väsentlig i sammanhanget. Utöver meänkieli bör även finska behandlas
som ett territoriellt baserat språk i Tomedalen. Att behandla meänkieli
och finska olika inom denna region kan enligt regeringens mening inte
vara rimligt eftersom meänkieli har sitt ursprung i det finska språket.
Dessutom fyller det finska språket såsom skriftspråk en viktig funktion
eftersom den skrivna formen av meänkieli fortfarande är under
utveckling. Finska har vidare stor betydelse för det pågående utbytet
mellan svenska och finska Tomedalen både språkligt, kulturellt, socialt
och ekonomiskt. Finska är också ett levande språk i vissa delar av
Tomedalen eftersom det i dag bor en relativt stor andel finsktalande i
området.

Samiska

Det samiska språket talas i flera varieteter - nordsamiska, lulesamiska
och sydsamiska. Regeringen bedömer dock att det finns starka skäl som
talar för att samiska behandlas som ett språk vid en ratificering. Det
främsta skälet är att ett motsatt ställningstagande med stor sannolikhet
skulle leda till att de minst använda av de samiska varietetema inte skulle
kunna omfattas av konventionens tillämpning. Om man däremot
behandlar samiskan som ett språk vid en ratificering, omfattar det
samtliga varieteter oavsett antal användare. Målet är att enskilda skall

34

kunna välja vilken varietet av språket de vill använda och bli bemötta på.
En ratificering för samiska som ett språk ger också den fördelen att det
bidrar till nordisk rättslikhet eftersom både Finland och Norge har gjort
på detta sätt vid sin ratificering av minoritetsspråkskonventionen.

Romani chib

I likhet med samiska finns även starka skäl som talar för att behandla
romani chib som ett språk vid en svensk ratificering av
minoritetsspråkskonventionen. Det viktigaste skälet är att bara genom en
ratificering på det sättet kan alla de varieteter av romani chib som talas i
Sverige i dag omfattas av konventionens skydd. Om varietetema
behandlas som särskilda språk finns det en risk att de minst talade
varietetema av romani chib skulle anses användas av för få personer för
att det skulle kunna motivera en tillämpning av konventionen på dem
som särskilda språk. Dessa varieteter skulle då helt falla utanför
konventionens tillämpning. Regeringens slutsats blir mot denna bakgrund
att övervägande skäl talar för att behandla de olika varietetema av romani
chib som ett språk vid en svensk ratificering av konventionen.

Jiddisch

När det gäller jiddisch har avvägningen inte gällt om det finns flera
varieteter av detta språk utan om det funnits bevis för att språket talats i
Sverige kontinuerligt sedan slutet av 1700-talet då de första
jiddischtalama kom till Sverige. Forskning visar att jiddisch troligen inte
talats kontinuerligt under tidsperioden men i gengäld har språket funnits
under olika perioder i historien till följd av att nya grupper jiddischtalare
anlänt till landet. Detta återkommande nytillskott av jiddischtalare har
gjort att antalet talare varit tillräckligt stort för att språket skulle kunna
överleva. Dessutom är det viktigt att hålla i minnet att jiddisch är ett
språk som till skillnad från andra språk i Europa minskat i omfattning på
ett onaturligt sätt bl.a. till följd av förintelsen av judar från Östeuropa.
Jiddisch skulle troligen ha haft en helt annan utbredning i Europa i dag
om Förintelsen inte inträffat. Det är därför tillfredsställande att det finns
tecken som tyder på ett ökat intresse inom de judiska församlingarna för
att medverka till att jiddisch även i fortsättningen talas i Sverige. Det är
väsentligt att jiddisch kan ges det stöd som behövs för språket inte skall
dö ut. Regeringen anser mot denna bakgrund att det finns anledning att
ge jiddisch status som minoritetsspråk i Sverige.

Sveriges ratificering och dess konsekvenser

Regeringen föreslår mot bakgrund av vad som redovisats tidigare att
Sverige bör ratificera ramkonventionen och minoritetsspråkskonven-
tionen. Många av de bestämmelser som anges i konventionerna uppfyller
Sverige redan i dag genom lagstiftning på vitt skilda områden, såsom
religionsfrihet, yttrandefrihet och förbud mot diskriminering. I sam-

Prop. 1998/99:143

35

manhanget bör också nämnas att det i 1 kap. 2 § regeringsformen anges
att etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla
och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Ytterligare
åtgärder måste dock vidtas för att en ratifikation skall kunna ske.

Utformningen av regeringens minoritetspolitik innebär ett särskilt
starkt skydd för de språk som har en historisk geografisk bas. Det medför
att de nationella minoriteter som talar landsdels- eller minoritetsspråk
skall ha rätt att använda sitt modersmål i kontakt med myndigheter och
domstolar. Dessutom skall förskoleundervisning och äldreomsorg finnas
tillgänglig på dessa språk inom de traditionella bosättningsområdena.
Regeringen avser även vidta en rad rikstäckande åtgärder för att stödja
och skydda samtliga nationella minoriteters språk, kultur och historia
inom framförallt utbildnings- och kulturområdet. Dessutom kommer
även insatser att göras för att de nationella minoriteterna skall fa
möjlighet till inflytande på olika åtgärder som rör dessa grupper samt
fortsatt stöd för frågor som rör dem på den internationella arenan.

Sverige uppfyller i dag en stor del av bestämmelserna i
ramkonventionen för samer, sverigefinnar, tomedalingar, romer och
judar. När det gäller minoritetsspråkskonventionen uppfyller Sverige
flertalet punkter eller stycken i del II för samtliga minoritetsspråk. Som
framgår av avsnitt 4.3 ställer minoritetersspråkskonventionen krav på att
de ratificerande staterna uppfyller minst 35 punkter eller stycken i del III
föi vaije landsdels- eller minoritetsspråk. Sverige kan i dag uppfylla
sammanlagt 33 punkter eller stycken i del III för samiska, 32 punkter
eller stycken för finska och 28 punkter eller stycken för meänkieli.

Regeringens förslag och bedömningar i denna proposition innebär att
Sverige helt kommer att kunna uppfylla ramkonventionens bestämmelser
för samtliga minoritetsgrupper samt minoritetsspråkskonventionens del II
för minoritetsspråken. I del III kommer Sverige att kunna uppfylla 46
punkter eller stycken för samiska, 46 punkter eller stycken för finska och
43 punkter eller stycken för meänkieli. Regeringen har också gått längre
än vad konventionen kräver genom åtgärder som innebär att vissa
punkter och stycken i del III tillämpas även på de territoriellt obundna
språken romani chib och jiddisch.

Regeringens förslag och bedömningar leder också till att en rad
konventionsbestämmelser, som vi angett att Sverige redan i dag kan
sägas uppfylla, bättre uppfylls enligt ramkonventionens och minoritets-
språkskonventionens intentioner.

Uppföljning

Det är väsentligt att de åtgärder som kommer att genomföras inom ramen
för minoritetspolitiken följs upp och utvärderas. Det gäller såväl
kostnadseffekterna som det genomslag åtgärderna får för minoritets-
grupperna. Regeringen avser att ta olika initiativ för att åstadkomma en
samlad uppföljning av den nya politiken. Bl.a. bör de centrala statliga
myndigheter som särskilt berörs av åtgärderna redovisa hur åtgärderna
har tillämpats i praktiken och vilka konsekvenser de har fått. Vidare bör

Prop. 1998/99:143

36

en regional arbetsgrupp inrättas inom Länsstyrelsen i Norrbottens län för Prop. 1998/99:143
att följa upp de regionala insatserna.

7 Regionala åtgärder

7.1 Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar

Regeringens förslag: Enskilda skall ges en lagstadgad rätt att
använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar och
förvaltningsmyndigheter i de geografiska områden där språken
använts av hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning. Det
geografiska område där sådana regler skall tillämpas för samiska är
Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner. För finska
och meänkieli skall det geografiska området utgöras av Gällivare,
Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertomeå kommuner.

Om det finns särskilda skäl skall regeringen samt efter regeringens
bemyndigande landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige ges rätt
att undanta en förvaltningsmyndighet från lagens tillämpning.

Kommitténs förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Kommittén har även föreslagit att reglerna om rätt att använda
samiska, finska och meänkieli i domstol skall gälla för samtliga
domstolar i mål eller ärenden vid såväl allmänna domstolar,
förvaltningsdomstolar och specialdomstolar som överrätter med
domkretsar som till någon del omfattar förvaltningsområdena.

Remissinstansernas synpunkter: Remissvaren är övervägande
positiva till kommitténs förslag men flera remissinstanser har synpunkter
på hur förslaget skall ändras så det överensstämmer med domstolarnas
och myndigheternas verklighet. Längst i kritiken går Hovrätten för Övre
Norrland som anser att utredningens förslag inte bör genomföras.
Hovrätten anför bl.a. att man måste räkna med olägenheter för andra
inblandade. Förhandlingarna kommer att ta längre tid och en motpart
kommer att drabbas av de risker som alltid följer av att ett samtal sker via
tolk. Två viktiga principer står emot varandra, rätten att använda
minoritetsspråk och rättsäkerhetsintresset. Hovrätten anser att rättsäker-
hetsintresset skall väga över. Hovrätten anser även att ett bättre kriterium
än domkretsindelningen bör användas vid avgörandet om en enskild har
rätt att använda ett minoritetsspråk. Gällivare tingsrätt anför att det kan i
frågasättas om domstolar bör ingå som forum för att minoriteter skall få
möjlighet att stärka sin identitet. Domstolarna är ju i första hand till för
att skipa rättsvisa. Piteå tingsrätt anser att förslagen för lite väl långt.
Kammarrätten i Sundsvall och Länsrätten i Norrbottens län tillstyrker att
förslaget om rätten att använda samiska och finska vid förvaltnings-
myndigheter och domstolar inom särskilda förvaltningsområden regleras
i lag. Länsrätten i Norrbottens län ifrågasätter dock om bestämmelsen

37

om undantag från lagens tillämpning är konventionsenlig. Endast Prop. 1998/99:143
Uppsala universitet vill se ett mer långtgående förslag än det som
kommittén föreslagit. Sametinget anser att även en försöksverksamhet
med rätt att använda samiska bör genomföras i Storumans, Krokoms och
Strömsunds kommuner.

Skälen for regeringens förslag

Minoritetsspråkskonventionens bestämmelser

De bestämmelser som finns i del III i minoritetsspråkskonventionen tar
sikte på landsdels- eller minoritetsspråk som har en historisk geografisk
bas. Bestämmelserna är till största delen begränsade i sin tillämpning till
de geografiska områden där språken använts av hävd och fortfarande
används av tillräckligt många för att motivera en tillämpning av
minoritetsspråkskonventionen.

Minoritetsspråkskonventionens artikel 9 innehåller bestämmelser om
rätten eller möjligheten att använda sig av landsdels- eller
minoritetsspråk i domstol. I artikeln finns olika nivåer för staternas
åtaganden. Räckvidden av artikeln är begränsad till de domkretsar där
antalet bosatta personer som använder landsdels- eller minoritetsspråk
motiverar bestämmelsernas tillämpning. Med domkretsar avses i stort
sett samma geografiska område som det där språket talas av hävd.

Rätten eller möjligheten att använda ett landsdels- eller minoritetsspråk
i domstol är oberoende av om personen behärskar det officiella språket
eller inte. Med domstol avses alla organ som utövar en dömande
funktion. Rätten far dock enligt artikel 9 inte utnyttjas så att en rättsenlig
handläggning hindras.

Artikel 9 innehåller även bestämmelser om att staten i viss
utsträckning skall tillhandahålla översättning och tolkning i domstol utan
kostnad och att domstolar inte skall vägra godkänna juridiska dokument
för att de är upprättade på ett landsdels- eller minoritetsspråk.

Artikel 10 i minoritetsspråkskonventionen innehåller bestämmelser
rörande förvaltningsmyndigheter och samhällsservice. Även i denna
artikel finns olika nivåer för staternas åtaganden när det gäller rätten att
använda landsdels- eller minoritetsspråk. Syftet med artikeln är att de
som använder landsdels- eller minoritetsspråk skall kunna använda dessa
språk när de utövar sina medborgerliga rättigheter och fullgör sina
skyldigheter. Artikeln behandlar statliga myndigheter, kommunala och
regionala myndigheter och beslutande församlingar samt andra organ
som producerar offentliga tjänster, om det sker under offentlig kontroll.
Även här är artikelns räckvidd begränsad till det geografiska område där
tillräckligt många använder ett landsdels- eller minoritetsspråk. Vissa av
bestämmelserna som rör statliga myndigheter och offentliga tjänster skall
tillämpas i ”rimlig utsträckning”. Härigenom ges staten en möjlighet att
avgöra om uppfyllandet av artikeln skall ske omedelbart eller efter hand.
Beträffande regionala och kommunala myndigheter och beslutande

38

församlingar används begreppen ”tillåta och/eller uppmuntra” mot Prop. 1998/99:143
bakgrund av den regionala och kommunala självbestämmanderätten.

I artikel 13.2c) behandlas ett näraliggande område nämligen rätten att
bli bemött på landsdels- eller minoritetsspråk vid institutioner som
erbjuder social omsorg såsom, sjukhus, pensionärshem och vårdhem.

Vad uppfyller Sverige i dag?

De landsdels- eller minoritetsspråk som har en historisk geografisk bas i
Sverige är som vi tidigare sagt samiska, finska och meänkieli.

Som en allmän i princip i Sverige gäller att rättegång skall hållas på
svenska språket. I 33 kap. 9 § rättegångsbalken (RB) finns dock en
bestämmelse om att domstolen vid behov far låta översätta handlingar
som kommer in till eller skickas ut från domstolen. Bestämmelsen
innebär att en inlaga på ett främmande språk skall översättas om det kan
antas ha betydelse för målet. Vidare innebär bestämmelsen att en domstol
av kostnadsskäl bör vara försiktig med att översätta sådana handlingar.
Översättning bör endast ske av domstolen om det inte kan ske på annat
sätt. Konsekvensen av att domstolen inte finner skäl att översätta en
handling och att en part inte följer ett föreläggande att ombesörja
översättning torde bli att handlingen lämnas utan avseende på samma sätt
som en grovt ofullständig handling. I 5 kap. 6 § RB anges att tolk kan
anlitas om någon som skall höras inför rätten inte behärskar det svenska
språket. Bedömning av behovet av tolk görs av domstolen. Det finns
följaktligen inte någon absolut rätt att använda andra språk än svenska
vid domstol. I 50 § förvaltningsprocesslagen (1971:29) finns en
bestämmelse där både muntlig och skriftlig översättning regleras.
Innebörden av bestämmelsen motsvarar bestämmelserna i rättegångs-
balken.

Det föreligger således ingen absolut skyldighet för en domstol att
översätta inlagor eller bevisning som ges in på ett annat språk. Det finns
emellertid ingen bestämmelse som säger att en inlaga eller bevisning
skall avvisas enbart på den grunden att den är avfattad på ett annat språk
än svenska. Sverige uppfyller därför enligt vår bedömning artikel 9.1a
iii), som avser brottmål.

Inte heller är en juridisk handling ogiltig enligt svensk rätt bara för att
den är upprättat på annat språk än svenska varför Sverige enligt vår
bedömning även uppfyller artikel 9.2 i minoritetsspråkskonventionen.

I 8 § förvaltningslagen (1986:223) anges att myndigheter vid behov
bör anlita tolk i kontakter med personer som inte behärskar svenska.
Bestämmelsen gäller både skriftliga och muntliga kontakter. Myndig-
heter har således lika lite som domstolar någon absolut skyldighet att
anlita tolk eller översättare. I stället görs en behovsprövning. Inte heller
beträffande myndigheter finns någon bestämmelse i svensk rätt med
innebörden att handlingar som ges in på annat språk än svenska anses
ogiltiga bara på den grunden att de är upprättade på annat språk. En
myndighet far också upprätta handlingar på andra språk och det är tillåtet
för regionala och lokala myndigheter att ge ut sina officiella dokument på

39

annat språk än svenska. Därtill tillåter Sverige att traditionella och
korrekta former av ortnamn på samiska, finska eller meänkieli används
eller infors. Det är enligt namnlagen (1982:670) tillåtet att släktnamn
antas i enlighet med inhemskt språkbruk.

Regeringen har i propositionen Kulturarv - kulturmiljöer och kultur-
föremål (prop. 1998/99:114) föreslagit att ett av målen för kultur-
miljöverksamheten skall vara nationell och internationell solidaritet och
respekt inför olika gruppers kulturarv. I propositionen föreslås också att
lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. skall kompletteras med
bestämmelser om god ortnamnssed vid statlig och kommunal verk-
samhet. Det innebär bl.a. att svenska, samiska, finska och meänkieli så
långt möjligt används samtidigt på kartor samt vid skyltning och övrig
utmärkning i flerspråkiga områden.

Sammantaget medför detta att Sverige uppfyller sex punkter eller
stycken i artikel 10 för samiska, finska och meänkieli.

Skäl för ytterligare åtgärder

Av vår tidigare redogörelse följer att stödet för samiska, finska och
meänkieli i dag är svagt i offentliga sammanhang. Med offentliga
sammanhang avses här rättsväsendet samt statliga och kommunala
förvaltningsmyndigheter. Det är enligt vår mening därför viktigt att
stödet för samiska, finska och meänkieli stärks i offentliga sammanhang.
Ytterligare åtgärder behövs även för att uppfylla minoritetsspråks-
konventionens krav. Utöver att stödet för språken stärks innebär sådana
åtgärder ett erkännande av dessa språk och höjd status för språken. Höjd
status för språken kan även påverka benägenheten att lära sig dem. För
dem som använder samiska, finska och meänkieli har betydelsen av att fa
använda språket i offentliga sammanhang och den högre status för
språken som detta kommer att leda till betonats som viktigt.

Ett annat skäl för att införa en rätt att använda samiska, finska och
meänkieli i offentliga sammanhang är att detta leder till att de som
använder språken har större praktisk nytta av dem. Även detta kan
medverka till att fler lär sig språken. Språken har också större
förutsättningar att utvecklas terminologiskt och på annat sätt om de kan
användas även i offentliga sammanhang jämfört med om de enbart
används i privata sammanhang.

Regeringen anser därför att det, i enlighet med vad konventionen
föreskriver, är lämpligt att föreslå nya regler om rätt att hos domstolar
och förvaltningsmyndigheter använda landsdels- eller minoritetsspråk
som har en historisk geografisk bas. Vi föreslår således att enskilda skall
ges en lagstadgad rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos
domstolar och förvaltningsmyndigheter. En utökad rätt att använda
samiska, finska och meänkieli i offentliga sammanhang ger ett ökat
skydd och främjande av dessa språk. Erfarenheterna från Norge visar
också att detta blivit resultatet av de regionalt tillämpliga regler som
finns där till stöd för användningen av samiska i offentliga sammanhang.

Prop. 1998/99:143

40

En användning av andra språk än svenska i offentliga sammanhang bör
i första hand handla om att vid sidan av det svenska språket också
använda landsdels- eller minoritetsspråken. Det är således inte fråga om
att ersätta det svenska språket med ett landsdels- eller minoritetsspråk.

Den geografiska begränsningen för regionala åtgärder

Minoritetsspråkskonventionen är till stor del inriktad på att ge stöd och
skydd för landsdels- eller minoritetsspråken i de geografiska områden där
språken använts av hävd och fortfarande används i tillräcklig omfattning.
Denna begränsning bygger på att man ansett att det kan möta alltför stora
hinder, både praktiskt och kostnadsmässigt, att tillämpa konventionens
olika bestämmelser i områden där mycket fa personer använder ett
landsdels- eller minoritetsspråk. Ett exempel på de praktiska svårigheter
som kan uppstå om man försöker tillämpa konventionen på språk som
talas av mycket få personer är att de bestämmelser i konventionen som
förutsätter att det finns tolkar och tjänstemän som behärskar språket inte
kan tillämpas eftersom rekryteringsunderlaget till sådana tjänster då är
för litet. Det kan också visa sig orimligt kostnadskrävande att vidta
omfattande åtgärder till stöd för ett språk med mycket få användare.

Det finns flera skäl att följa konventionens föreskrifter och begränsa
tillämpningen av regler om rätt att hos domstolar och förvaltnings-
myndigheter använda samiska, finska och meänkieli till områden där
språken använts av hävd och fortfarande används i tillräcklig
utsträckning.

Sverige är sedan lång tid tillbaka enspråkigt i den offentliga
förvaltningen. Rikstäckande bestämmelser om rätt att använda samiska,
finska och meänkieli hos domstolar och förvaltningsmyndigheter skulle
kunna bli mycket resurskrävande, både ekonomiskt och när det gäller
tillgången till språkkunnig personal. Att i dag genomföra rikstäckande
åtgärder skulle därför vara i det närmaste praktiskt ogenomförbart.

En annan omständighet som bör vägas in är de statliga myndig-
heternas, kommunernas och landstingens inställning till att stödja och
skydda samiska, finska och meänkieli som språk genom regler av detta
slag. Om man redan ger viss service på dessa språk eller i vart fall är
positiv till att ge sådan service kan tillämpningen av reglerna förväntas
fungera bättre och leda till ett stöd för språken. En sådan positiv
inställning kan framför allt förväntas finnas i de områden där språken
använts under mycket lång tid tillbaka och fortfarande används i stor
utsträckning. I många av de berörda kommunerna förekommer redan i
dag offentlig verksamhet med en medveten inriktning på samiska, finska
och meänkieli samt samisk, finsk och tomedalsk kultur, inom såväl
förskoleverksamheten och skolväsendet som inom äldreomsorgen och
den centrala kommunala förvaltningen. Ytterligare sådan verksamhet
planeras också på flera håll.

Det är också i dessa regionala områden som behovet av regler om rätt
att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar och förvalt-
ningsmyndigheter kan antas vara störst. Reglerna kan också antas ha

Prop. 1998/99:143

41

störst förutsättning att leda till att dessa språk stärks i sådana områden
där språken har stöd i den lokala historien och fortfarande är en levande
del av vardagen.

Ett annat skäl för att ge regler om rätt att använda samiska, finska och
meänkieli hos domstolar och förvaltningsmyndigheter en regional
tillämpning är att detta markerar språkens särskilda betydelse och historia
i dessa områden. Detta kan också leda till att den kultur och historia som
hänger samman med språken i dessa områden lyfts fram och far ökat
stöd. För svensk del skulle detta innebära att språken och kulturen och
dess historia i Norrbotten skulle markeras. Detta skulle i sin tur bidra till
att på ett tydligt sätt lyfta fram Norrbotten som det flerkulturella och
flerspråkiga område det historiskt sett alltid varit och fortfarande är.

I både Norge och Finland har man valt att geografiskt begränsa
tillämpningen av de regler som ger samisktalande rätt att använda sitt
språk i kontakt med offentliga organ; i Norge till sex kommuner i
Nordnorge och i Finland i huvudsak till tre kommuner i norra delarna av
landet.

Regeringen anser sammanfattningsvis att såväl minoritetsspråkskon-
ventionens inriktning som praktiska, historiska och kulturella skäl samt
en strävan efter nordisk rättslikhet talar för att nya regler om rätt att
använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar och förvaltnings-
myndigheter bör fa en regional tillämpning i de områden där språken
används av hävd. Vi föreslår därför att de nya reglerna om rätt att
använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar och förvaltnings-
myndigheter utformas så att reglerna kommer att tillämpas i vissa
geografiska områden.

Vid en samlad bedömning av var flest samisktalande inom det
traditionella samiska språkområdet kan antas vara bosatta och var
domstolarna och myndigheterna har bäst förutsättningar för att tillämpa
regler om rätt att använda samiska, anser regeringen i likhet med
Minoritetsspråkskommittén att det geografiska område där sådana regler
bör gälla är Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner. Det
geografiska område som dessa kommuner tillsammans utgör har vi valt
att benämna förvaltningsområdet för samiska.

När det gäller avgränsningen av det område där regionalt tillämpliga
regler om rätt att tala finska och meänkieli skall gälla framgår av
Minoritetsspråkskommitténs enkätundersökning att såväl kommunala
och landstingskommunala som statliga myndigheter har tillgång till
finsktalande personal i relativt stor omfattning i Haparanda, Övertomeå
och Pajala kommuner. Frågorna i enkäten gällde dock bara finskans
ställning i området vilket gör att det är svårt att avgöra om svaren
omfattar både finska och meänkieli eller bara finska. Man kan dock anta
att svaren även omfattade meänkieli eftersom majoriteten av invånarna i
nämnda kommuner är meänkielitalare. Företrädare för nämnda
kommuner samt Kiruna och Gällivare kommuner uttalade sig positivt i
enkätsvaren till införande av regionala åtgärder för finska. Vid en
bedömning av var flest finsktalande och meänkielitalande inom
Tomedalen finns och var myndigheterna och domstolarna har bäst
förutsättningar för att tillämpa regler om rätt att använda finska och

42

Prop. 1998/99:143

meänkieli, anser vi att det geografiska område där sådana regler är
motiverade utgörs av Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och
Övertomeå kommuner. Det geografiska område som dessa kommuner
utgör har vi valt att benämna förvaltningsområdet för finska och
meänkieli.

Den regionala avgränsningen innebär i första hand att de kommuner
som ingår i respektive förvaltningsområde kommer att omfattas av
regeringens förslag till nya regler.

Vad gäller de statliga myndigheterna skall enligt regeringens mening
regionala och lokala myndigheter med ett geografiskt verksamhets-
område som helt eller delvis omfattar respektive förvaltningsområde
tillämpa de nya reglerna.

När det gäller domstolar har Minoritetsspråkskommittén föreslagit att
reglerna om rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos domstol
skall gälla för samtliga domstolar i mål eller ärenden vid såväl allmänna
domstolar, förvaltningsdomstolar och specialdomstolar som överrätter
med domkretsar som till någon del omfattar förvaltningsområdena. En
sådan utformning av reglerna medför t.ex. att reglerna skall tillämpas hos
en överrätt oavsett om målet tidigare har prövats av en länsrätt eller
tingsrätt med en domkrets som helt eller delvis omfattar
förvaltningsområdena. En sådan utformning av reglerna medför även att
rätten att tala något av de aktuella språken tillkommer alla som har ett
ärende eller ett mål i t.ex. Högsta domstolen, Regeringsrätten eller
Marknadsdomstolen. Enligt vår mening är det även beträffande
domstolar den regionala anknytningen som bör vara avgörande för vilka
domstolar som skall tillämpa de nya reglerna. Regeringen föreslår därför
att en länsrätt och en tingsrätt med en domkrets som helt eller delvis
omfattar något av förvaltningsområdena skall tillämpa de nya reglerna.
Även vissa specialdomstolar har en regional anknytning. Rätten att
använda samiska, finska och meänkieli i domstol skall därför även
omfatta fastighetsdomstol, miljödomstol och sjörättsdomstol med en
domkrets som helt eller delvis omfattar något av förvaltningsområdena.

Vissa förvaltningsmyndigheter har mycket lite kontakt med
allmänheten. För en sådan myndighet kan det inte vara befogat att
omfattas av de nya regler regeringen föreslår. Regeringen bör därför ges
möjlighet att föreskriva att en myndighet inte skall omfattas av rätten att
tala samiska, finska och meänkieli. Samma övervägande gäller även i
fråga om kommunala förvaltningsmyndigheter varför landstingsfull-
mäktige och kommunfullmäktige efter regeringens bemyndigande bör
kunna medge undantag. Regeringen anser inte att en sådan bestämmelse
om undantag strider mot minoritetsspråkskonventionen. Konventionen
föreskriver att bestämmelserna som rör statliga myndigheter och
offentliga tjänster skall tillämpas i rimlig utsträckning. Beträffande
regionala och kommunala myndigheter och beslutande församlingar
föreskrivs i konventionen att staterna förbinder sig att tillåta och/eller
uppmuntra de olika åtgärderna.

Även utanför förvaltningsområdena för samiska respektive finska och
meänkieli finns de territoriellt baserade språken representerade. I t.ex.
Stockholmsområdet bor ett stort antal samer, sverigefinnar och

43

Prop. 1998/99:143

tomedalingar. I dag pågår satsningar inom vård och omsorg för den till
antalet största av de tre minoritetsgrupperna, sverigefinnarna, i framför
allt Stockholm och Mälardalen. Stockholms kommun har också flera
finskspråkiga skolor. Regeringen ser det som angeläget att dessa insatser
kan fortsätta.

Vem skall ha rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar
och förvaltningsmyndigheter?

Rätt att använda samiska, finska och meänkieli hos domstolar och
förvaltningsmyndigheter skall enligt regeringens mening gälla i respek-
tive språks förvaltningsområde oberoende av om personen som använder
samiska, finska eller meänkieli är svensk medborgare eller inte och
oberoende av var den enskilde är bosatt.

Det finns i dag många personer som inte är svenska medborgare som
är bosatta i de områden där reglerna är avsedda att tillämpas. Det är
därför olämpligt att göra en uppdelning mellan svenska medborgare och
andra så att bara de som är svenska medborgare får rätt att använda
samiska, finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och
domstolar i området. Behovet av att fa denna service på sitt eget språk
kan antas vara lika stort eller större bland de personer som inte är
svenska medborgare och som bor i regionen.

En tillämpning av reglerna som omfattar alla som befinner sig i
förvaltningsområdet för finska och meänkieli respektive i förvaltnings-
området för samiska oberoende av medborgarskap innebär ett bättre
skydd av språken eftersom språken kan antas användas mer och
förvaltningsområdenas egenskap av flerspråkiga områden stärks.

Inte heller föreligger skäl att uppställa krav på bosättning i respektive
förvaltningsområde för att enskild skall ha rätt att använda samiska,
finska och meänkieli hos domstolar och förvaltningsmyndigheter.

När det gäller medborgare i övriga nordiska länder gäller den nordiska
språkkonventionen (SÖ 1982:93). Enligt denna har Sverige åtagit sig att
verka for att medborgare i annat nordiskt land vid behov skall ha rätt att
använda sitt eget språk vid kontakt med svenska myndigheter och andra
offentliga organ. Den nordiska språkkonventionens krav går därmed inte
lika långt som minoritetsspråkskonventionens krav som innebär att
användare av landsdels- eller minoritetsspråk skall ges en rätt att använda
sitt eget språk när framställningar görs till förvaltningsmyndigheter.

Åtgärdernas omfattning

De bestämmelser som finns i minoritetsspråkskonventionen när det gäller
att ge enskilda rätt att använda landsdels- eller minoritetsspråk i kontakt
med rättsväsendet och förvaltningsmyndigheter innebär en möjlighet att
välja olika former och olika nivåer for Sveriges åtaganden enligt
konventionen. Vid dessa överväganden bör flera omständigheter beaktas.

En omständighet är att införandet av regler som innebär en rätt att i
stället för svenska få kommunicera på sitt eget språk i kontakt med

Prop. 1998/99:143

44

myndigheter innebär en grundläggande förändring i gällande regel-
system. Myndigheterna har under många hundra år haft svenska som det
enda förvaltningsspråket. Det är därför lämpligt att utvecklingen mot
flerspråkiga regioner där samiska, finska och meänkieli far användas
jämsides med svenska i den offentliga förvaltningen och inom
rättsväsendet sker stegvis. Förändringarna bör ske i samarbete mellan
dem som använder språken och den övriga befolkningen i dessa områden
samt i samverkan med lokala kommunala, landstingskommunala och
statliga myndigheter och domstolar i regionen.

De nya bestämmelserna måste även ha stöd på riksplanet både hos
majoritetsbefolkningen i hela landet och på myndighetsnivå. Även detta
talar för en stegvis utveckling och förändring mot flerspråkighet i den
offentliga förvaltningen i dessa områden.

Mot denna bakgrund anser regeringen att utgångspunkterna för vårt
förslag bör vara att reglerna om rätt att använda samiska, finska och
meänkieli i offentliga sammanhang minst skall motsvara den praxis som
redan i dag finns när det gäller att från myndigheternas sida ge viss
service på samiska, finska och meänkieli till dem som använder dessa
språk. För att främja en utveckling av språken och ge dem ett ökat stöd
bör dock reglerna ge en utökad möjlighet att använda språken. Den
service som ges i dag på dessa språk bör således utökas. Omfattningen av
reglerna far emellertid inte bli så hög att reglerna blir praktiskt ogenom-
förbara eller skapar motsättningar mellan myndigheter och enskilda eller
mellan dem som använder språken och majoritetsbefolkningen.

En annan fråga som måste övervägas är om regler om rätt att använda
samiska hos domstolar och förvaltningsmyndigheter skall utformas på
samma sätt som regler om rätt att använda finska och meänkieli hos
domstolar och förvaltningsmyndigheter.

Det är betydligt fler personer som använder finska och meänkieli i
förvaltningsområdet för finska och meänkieli än som använder samiska i
förvaltningsområdet för samiska. Det finns även betydligt fler personer
som behärskar finska och meänkieli än samiska bland dem som är statligt
och kommunalt anställda i dessa områden. Detta skulle kunna tala för att
regler om rätt att använda finska och meänkieli i kontakt med
förvaltningsmyndigheter och domstolar skall utformas på en enligt
konventionen högre åtagandenivå än motsvarande regler för samiska. Å
andra sidan är den omständigheten att samiskan troligen används av färre
personer ett argument för att ge samiskan ett särskilt starkt skydd
eftersom språket kan anses ha en svagare och mer hotad ställning och
därmed behov av ett starkare skydd.

Vi anser att det finns starka skäl för att utforma regler om rätt att
använda samiska respektive finska och meänkieli i offentliga
sammanhang på samma åtagandenivå. En skillnad i åtagandenivå när det
gäller rätten att använda språken i offentliga sammanhang kan uppfattas
som att språken bedömts som olika skyddsvärda. Så är naturligtvis inte
fallet. Bestämmelser med olika innehåll kan även leda till att reglerna blir
svårare att tillämpa. Särskilt gäller detta för myndigheter och domstolar
med verksamhetsområde inom Kiruna och Gällivare kommuner där både

Prop. 1998/99:143

45

regler om rätt att använda samiska och regler om rätt att använda finska
och meänkieli enligt vårt förslag skall gälla.

Vi föreslår därför att regler om rätt att använda samiska och regler om
rätt att använda finska och meänkieli hos domstolar och
förvaltningsmyndigheter skall utformas så att de ger rättigheter på
samma nivå.

Prop. 1998/99:143

7.2 Domstolar

Regeringens förslag: En part eller ställföreträdare för part skall ha
rätt att hos domstol använda samiska, finska och meänkieli under
handläggningen av ett mål eller ärende, som har anknytning till
förvaltningsområdet.

Rätten att använda samiska, finska och meänkieli skall omfatta
rätten att inge handlingar och skriftlig bevisning på dessa språk, rätten
att få handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta
till dessa språk och rätten att vid muntlig förhandling tala språken.

Domstolar skall översätta ingivna handlingar till svenska om det
inte är uppenbart onödigt samt i övrigt sträva efter att bemöta enskilda
på samiska, finska och meänkieli.

Rätten att tala samiska, finska och meänkieli skall även omfatta de
domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ett ärende
överklagas.

En begäran att använda samiska, finska eller meänkieli skall
framställas i samband med att målet eller ärendet inleds eller första
gången parten skall yttra sig. En begäran att använda samiska, finska
eller meänkieli som framställs senare eller som uppenbart har ett
otillbörligt syfte skall fa avslås.

Kommitténs förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.

Remissinstansernas synpunkter: Hovrätten för Övre Norrland anser
inte att kommitténs förslag bör genomföras. Hovrätten anför bl.a. att
förhandlingarna kommer att ta längre tid och en motpart kommer att
drabbas av de risker som alltid följer av att ett samtal sker via tolk. Två
viktiga principer står emot varandra, rätten att använda minoritetsspråk
och rättsäkerhetsintresset. Hovrätten anser att rättsäkerhetsintresset skall
väga över. Hovrätten påpekar också att den föreslagna rätten att fa
handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta går utöver
vad minoritetsspråkskonventionen föreskriver. Gällivare tingsrätt och
Haparanda tingsrätt anför att rätten att använda samiska och finska
rimligen bör utökas till att omfatta vittnen, målsäganden och eventuellt
även andra aktörer. Piteå tingsrätt anför att det bör klargöras om rätten
att tala samiska, finska och meänkieli innefattar rätten att få allt som sägs
under en förhandling översatt till respektive språk.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller minoritetsspråks-
konventionens förpliktelser rörande rätten att använda samiska, finska

46

och meänkieli i rättsväsendet uppfyller, som regeringen tidigare sagt,
Sverige bara en av de förpliktelser som berör rätten att använda språken i
rättegång.

För att stärka skyddet för samiska, finska och meänkieli och bättre
uppfylla kraven i minoritetsspråkskonventionen anser regeringen att en
rätt att använda samiska, finska och meänkieli i domstol bör införas.
Denna rätt bör gälla oberoende av kunskaper i svenska. En sådan lagfäst
rätt kan även förväntas leda till att de aktuella språken får en starkare
ställning. Sådana regler har också ett starkt symbolvärde.

Vid avgörandet av vilken omfattning sådana regler skall få måste
framförallt hänsyn tas till vilka kunskaper i samiska, finska och
meänkieli som finns i de aktuella regionerna. Det får därför anses
uteslutet att föreslå så omfattande regler att domstolarna på begäran av
någon av partema skall hålla rättegången på samiska, finska eller
meänkieli.

Regeringen anser det däremot möjligt att infora en rätt för part att i mål
eller ärende vid domstol använda sitt eget språk. Det måste även anses
möjligt att tillåta att handlingar eller skriftlig bevisning, vid behov med
hjälp av tolk eller översättare, ges in till domstolen på samiska, finska
och meänkieli och att domstolarna på begäran av den enskilde översätter
handlingar som hör till målet eller ärendet till dessa språk. Regeringen
föreslår därför att en sådan rätt för part att använda samiska, finska eller
meänkieli i mål eller ärende vid domstol införs. Lagrådet har anfört att
tvekan kan råda om en ställföreträdare för part har rätt att använda de
aktuella språken. Enligt Lagrådet synes det rimligt att även parts
ställföreträdare skall ha rätt att använda språket i fråga, vilket bör framgå
av lagtexten. Regeringens mening är att även parts ställföreträdare skall
omfattas av de föreslagna reglerna. Detta bör även framgå av lagtexten.
Enligt vår mening finns det dock inte skäl att ytterligare gå utöver vad
som föreskrivs i minoritetsspråkskonvention och låta denna rätt omfatta
andra än parter och ställföreträdare för part i ett mål eller ett ärende.

Reglerna om rätt att använda samiska finska och meänkieli i domstol
skall enligt vårt förslag gälla för länsrätt, tingsrätt och vissa
specialdomstolar med domkretsar, som till någon del omfattar
förvaltningsområdet för samiska respektive förvaltningsområdet för
finska och meänkieli. De aktuella domstolarnas domkrets
överensstämmer i huvudsak inte med de geografiska områden där de
föreslagna bestämmelserna skall tillämpas. Den enskildes rätt att använda
samiska, finska och meänkieli bör därför omfatta ett mål eller ärende som
har anknytning till förvaltningsområdet. Med anknytning avses här t.ex.
att parten är bosatt eller vistas i förvaltningsområdet eller att ett mål rör
en fastighet belägen i förvaltningsområdet. Rätten skall även omfatta de
domstolar dit ett beslut eller en dom av en sådan länsrätt, tingsrätt och
specialdomstol överklagas. En sådan utformning överensstämmer bäst
med konventionens krav i dessa avseenden.

Regeringens förslag innebär att den enskilde, oavsett om han eller hon
behärskar svenska, får rätt att i stället för svenska tala samiska, finska
eller meänkieli vid muntlig förhandling inför domstolen. Förslaget
innebär inte någon rätt att få det som i övrigt sägs under förhandlingen
47

Prop. 1998/99:143

översatt till samiska, finska respektive meänkieli. Förslaget kan inte
enligt regeringens mening anses påverka rättsäkerheten.

Den enskilde skall även ha rätt att ge in skriftliga inlagor och
presentera skriftlig bevisning på dessa språk. Dessa handlingar skall
översättas till svenska om det inte är uppenbart onödigt. Domstolar bör
även i övrigt sträva efter att bemöta part som talar samiska, finska eller
meänkieli på respektive språk.

När det gäller rätten att fa handlingar som hör till målet eller ärendet
översatta till samiska, finska eller meänkieli bör en sådan rätt, främst av
kostnadsskäl, begränsas till rätt till muntlig översättning. Som Hovrätten
för Övre Norrland anfört så innehåller minoritetsspråkskonventionen
endast en sådan bestämmelse rörande brottmål. Regeringen anser dock
att det inte är lämpligt att i detta hänseende ha olika regler beroende på
om det är ett brottmål, ett tvistemål eller ett förvaltningsmål som
handläggs varför rätten bör avse samtliga slag av mål.

Även om krav inte ställs på skriftlig översättning av handlingar till
samiska, finska eller meänkieli kan det visa sig vara lämpligt att översätta
vanliga skriftliga meddelanden från domstolen, såsom kallelser till
muntliga förhandlingar och olika typer av förelägganden, till dessa språk.
Detta för att undvika att anlita tolk för att muntligen översätta sådana
meddelanden vid återkommande tillfällen.

Rätten att använda samiska hos domstol innebär att den enskilde har
rätt att använda den varietet som han eller hon begär.

Enligt konventionen är det möjligt att låta parten själv helt eller delvis
ersätta de kostnader för tolk eller översättning som kan uppkomma i
kontakt med rättstillämpande myndigheter. En sådan utformning av de
svenska bestämmelserna är dock olämplig. Det skulle innebära att den
som begär att fa använda sitt eget språk själv skall betala de kostnader
detta medför. Av de bestämmelser i rättegångsbalken och förvaltnings-
processlagen som vi tidigare redogjort för framgår att ersättning för tolk
och översättning betalas av allmänna medel. En samisktalande,
finsktalande eller meänkielitaiande bör därför enligt regeringens
uppfattning fa använda sitt eget språk utan att bekosta tolk eller
översättare själv. Med en annan ordning riskerar rätten att använda sitt
eget språk att bli urholkad till följd av att den enskilde inte har råd att
bekosta tolk eller översättare.

En begäran att tala samiska, finska eller meänkieli bör kunna avslås
om den kommer in efter det att ett ärende eller ett mål har inletts eller om
det är uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.

För de ökade kostnader som föranleds av regeringens förslag bör
domstolarna tillföras 1 miljon kronor från och med år 2000.

Prop. 1998/99:143

48

7.3

Statliga förvaltningsmyndigheter

Prop. 1998/99:143

Regeringens förslag: Den enskilde skall få använda samiska,
finska och meänkieli vid skriftliga och muntliga kontakter med
statliga förvaltningsmyndigheter i ärenden som avser myndighets-
utövning i förhållande till honom eller henne, om ärendet har
anknytning till respektive förvaltningsområde.

Myndigheten skall ge muntliga svar på samiska, finska och
meänkieli samt även i övrigt sträva efter att bemöta den enskilde på
respektive språk.

Myndigheten skall få bestämma särskilda tider och särskild plats för
besök och telefonsamtal.

Kommitténs förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Kommittén har även föreslagit bestämmelser om att
myndigheterna dels vid behov skall erbjuda sin personal vidareutbildning
i de aktuella språken, dels skall betrakta tvåspråkighet som en särskild
merit vid anställning av personal. Därutöver har kommittén föreslagit att
även domstolars handläggning av förvaltningsärenden skall omfattas av
lagarna samt en uttrycklig regel om att kostnaderna for tolk och
översättare betalas av myndigheten.

Remissinstansernas synpunkter: Merparten av remissinstanserna är
positiva till kommitténs förslag. Hovrätten för Övre Norrland och
Kammarrätten i Sundsvall anser att det uttryckligen bör framgå av
lagtexten att rätten att tala samiska, finska och meänkieli även omfattar
myndighet dit ett ärende från kommunal, landstingskommunal eller
statlig förvaltningsmyndighet eller ett förvaltningsärende hos domstol
kan överklagas. Länsrätten i Norrbottens län ifrågasätter om be-
stämmelsen att begränsa den enskildes rätt att använda samiska, finska
och meänkieli till vissa tider är konventionsenlig.

Skälen för regeringens förslag: Statliga förvaltningsmyndigheter bör
som regeringen tidigare konstaterat vid behov anlita tolk i kontakt med
personer som inte behärskar svenska. Någon skyldighet att anlita tolk
föreligger således inte. Det förslag till nya regler regeringen i det följande
lägger fram skall tillämpas hos regionala och lokala statliga myndigheter
med ett geografiskt verksamhetsområde som helt eller delvis omfattar
förvaltningsområdet för samiska respektive förvaltningsområdet för
fmska och meänkieli. Med statliga förvaltningsmyndigheter avses här
polismyndighet, skattemyndighet, försäkringskassa, åklagarmyndighet,
kronofogdemyndighet, arbetsförmedling, tullmyndighet, länsstyrelse,
lantmäterimyndighet, Vägverkets region, skogsvårdsstyrelse m.fl.

I konventionen finns, som regeringen tidigare sagt, åtaganden på olika
nivåer när det gäller rätten att använda landsdels- eller minoritetsspråk
hos statliga myndigheter i de regioner där språken används av hävd. Den
högsta åtagandenivån innebär att myndigheten skall använda språken i
sin verksamhet. Nivån därunder anger att anställd personal vid dessa
myndigheter i sin kontakt med allmänheten skall använda dessa språk om
den enskilde använder språket i fråga. Den tredje åtagandenivån innebär
att personer som använder landsdels- eller minoritetsspråk får göra

49

framställningar i muntlig eller skriftlig form på dessa språk och fa svar
på sitt språk. Den fjärde nivån ger rätt att göra muntliga eller skriftliga
framställningar på landsdels- eller minoritetsspråk men inte att få svar på
dessa språk och den femte nivån föreskriver endast att handlingar som
ges in på ett landsdels- eller minoritetsspråk skall anses giltiga. I dag
uppfyller Sverige den femte nivån for samiska, finska och meänkieli.

När omfattningen av rätten för den enskilde att använda samiska,
finska eller meänkieli hos statliga förvaltningsmyndigheter skall
bestämmas måste liksom för rättsväsendet språkkunskaperna hos
myndighetspersonalen tillsammans med behovet av att använda sitt eget
språk vara avgörande för vilken nivå i konventionen som sådana regler
bör motsvara. De högsta åtagandenivåema förutsätter att hela eller stora
delar av personalen vid myndigheterna behärskar samiska, finska och
meänkieli. Med hänsyn till dessa krav på språkkunskaper hos
myndigheternas personal är sådana åtgärder omöjliga att införa i dag.
Regeringen anser det dock möjligt att införa en rätt som innebär att de
som använder samiska, finska eller meänkieli har rätt att göra
framställningar i muntlig eller skriftlig form på dessa språk och få svar
på sitt språk. Detta motsvarar den tredje åtagandenivån i
minoritetsspråkskonventionen.

Regeringen föreslår därför att regler om rätt för enskilda att använda
samiska respektive finska och meänkieli i kontakt med statliga
förvaltningsmyndigheter i ärenden som rör myndighetsutövning mot dem
införs. Den enskilde kommer härigenom ges en rätt att vid muntliga och
skriftliga kontakter med myndigheterna använda samiska, finska och
meänkieli. Minoritetsspråkskommittén har föreslagit att motsvarande
regler även bör gälla domstolar vid handläggning av förvaltningsärenden.
En sådan regel har enligt regeringens meningen en så begränsad
tillämpning att det inte finns skäl att låta domstolar vid handläggning av
förvaltningsärenden omfattas av de nya reglerna.

Regeringen föreslår även att myndigheterna skall vara skyldiga att
svara på det språk den enskilde använder i kontakt med myndigheten.
När det gäller omfattning av en sådan skyldighet gör vi följande
överväganden.

När det gäller muntliga förfrågningar från enskilda och muntliga svar
från myndigheterna i sådana ärenden kan myndigheterna i flera fall med
tillvaratagande av egen personals kunskaper klara sådan service om man
får begränsa sådana förfrågningar till vissa i förväg bestämda tider. I
många fall kan dock tolk behöva anlitas. Hos myndigheter som måste
anlita tolk bör en möjlighet att begränsa servicen på samiska, finska och
meänkieli till vissa i förväg bestämda tider finnas. Vi föreslår därför att
myndigheterna får rätt att bestämma särskilda tider och särskild plats för
samisktalandes, finsktalandes och meänkielitalandes besök och telefon-
samtal. Enligt minoritetsspråkskonventionen skall staterna förbinda sig
att genomföra det slag av åtgärder vi nu föreslår i rimlig utsträckning. En
sådan bestämmelse kan därför inte anses strida mot konventionen.

När det gäller skriftliga kontakter mellan den enskilde och en
myndighet finns större svårigheter. Kunskaperna i att läsa och skriva
samiska, finska och meänkieli får antas vara sämre hos personalen vid
50

Prop. 1998/99:143

myndigheterna än kunskaperna i att tala och förstå språken. För att klara
att uppfylla ett sådant krav är man beroende av att anlita utomstående
översättare. Förutom att skriftliga översättningar är kostsamma är de
också tidskrävande. Särskilt gäller detta översättning av skriftliga beslut
av myndigheter eftersom särskilt stora krav på kvalitet måste ställas på
sådana översättningar.

Det kan mot denna bakgrund konstateras att ju större krav som ställs
på myndigheterna att ta emot skriftliga handlingar på samiska, finska och
meänkieli och att ge skriftliga svar på dessa språk ju större blir
kostnaderna och ju mer tidskrävande blir handläggningen vid
myndigheterna. Särskilt gäller detta om myndigheterna skall avfatta
skriftliga beslut även på samiska, finska och meänkieli eftersom detta
alltid kräver att en utomstående översättare anlitas.

Regeringen anser därför att det i dag är orealistiskt, såväl praktiskt som
ekonomiskt, att ställa krav på myndigheterna att avfatta skriftliga beslut
även på samiska, finska och meänkieli. Rätten att skriftligt kommunicera
med myndigheterna på dessa språk bör därför begränsas till en rätt för
den enskilde att lämna in skriftliga inlagor till myndigheten.

Om en enskild använt samiska, finska eller meänkieli i sina skriftliga
kontakter med myndigheten i ett ärende som rör myndighetsutövning bör
myndighetens skyldighet således begränsas till att muntligen översätta
och förklara sina skriftliga svar och beslut riktade till den enskilde. För
att den som använder samiska, finska eller meänkieli skall känna till sin
rätt att fa beslutet muntligen översatt, skall en skriftlig upplysning på
respektive språk om att sådan muntlig översättning eller förklaring kan
ges av myndigheten alltid följa med skrift eller beslut från myndigheten
till den enskilde.

Den enskilde skall ha rätt att välja finska eller meänkieli eller vilken
varietet av samiska som han eller hon vill använda vid sin kontakt med
myndigheten. Myndigheten bör vid sina muntliga kontakter, så långt
möjligt, använda samma varietet av samiska som den enskilde. När det
gäller finska och meänkieli skall myndigheten vid sina muntliga
kontakter med enskilda använda samma språk som den enskilde. Som
Lagrådet påpekat bör detta tydligare komma till uttryck i lagtexten.

För att myndigheterna så långt möjligt skall kunna ge samma service
på samiska, finska och meänkieli som på svenska är det önskvärt att
myndigheten så långt möjligt använder den personal som behärskar dessa
språk hos myndigheten i kontakt med enskilda som väljer att
kommunicera med myndigheterna på dessa språk. Tolk eller översättare
bör bara anlitas om den egna personalen inte behärskar språken
tillräckligt väl. Ersättning till tolk eller översättare skall betalas av
myndigheten. Någon uttrycklig regel om detta behöver inte enligt
regeringens mening tas in i de föreslagna lagarna.

För att myndighetens personal skall kunna användas i så stor
utsträckning som möjligt kan personalen vid olika myndigheter behöva
omorganiseras och vidareutbildas. Minoritetsspråkskommittén har
föreslagit att en bestämmelse om att myndigheterna skall erbjuda sin
personal fortbildning skall tas in i de föreslagna lagarna. Kommittén har
även föreslagit att en regel införs som gör att myndigheterna utöver andra

51

Prop. 1998/99:143

kunskapskrav, skall betrakta tvåspråkighet i samiska och svenska, finska
och svenska eller meänkieli och svenska som en särskild merit vid
anställning av personal hos myndigheter inom förvaltningsområdet. Det
är myndigheternas ansvar att avgöra om sådan utbildning skall erbjudas
personalen och vad som skall utgöra en särskild merit vid anställning.
Regeringen anser därför att sådana bestämmelser inte bör tas in i de
föreslagna lagarna.

Även om man organiserar arbetet vid myndigheterna så att egen
personal med kunskaper i samiska, finska och meänkieli utnyttjas så
långt möjligt för att bemöta dem som vill utnyttja rätten att använda
dessa språk, kommer myndigheter i många fall vara tvungna att anlita
utomstående tolkar eller översättare. För att tolkar och översättare skall
kunna utnyttjas så effektivt som möjligt kan myndigheterna samordna sitt
utnyttjande av tolkar och översättare.

Regeringen föreslår också att myndigheterna skall sträva efter att även
i övrigt ge information och upplysningar till allmänheten på samiska,
finska och meänkieli om det begärs. Blanketter och informationsblad
avsedda for allmänheten skall också kunna översättas till samiska, finska
eller meänkieli, eller till tvåspråkiga versioner, när behov av detta
bedöms föreligga. Bedömningen av om ett sådant behov finns far göras
mot bakgrund av efterfrågan på muntlig information på samiska, finska
och meänkieli hos myndigheterna.

De statliga myndigheterna bör kunna erbjuda den service som nu
redovisas inom befintliga ramar.

Prop. 1998/99:143

7.4 Landstingskommunala och kommunala förvaltnings-
myndigheter

Regeringens förslag: Den enskilde skall få använda samiska, finska
och meänkieli vid skriftliga och muntliga kontakter med
landstingskommunala och kommunala förvaltningsmyndigheter i
ärenden som avser myndighetsutövning i förhållande till honom eller
henne, om ärendet har anknytning med förvaltningsområdet.

Myndigheten skall ge muntliga svar på samiska, finska och
meänkieli samt även i övrigt sträva efter att bemöta den enskilde på
respektive språk.

Myndigheten skall få bestämma särskilda tider och särskild plats för
besök och telefonsamtal.

Kommitténs förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag. Kommittén har även föreslagit bestämmelser om att
myndigheterna dels vid behov skall erbjuda sin personal vidareutbildning
i de aktuella språken, dels skall betrakta tvåspråkighet som en särskild
merit vid anställning av personal. Kommittén har därutöver föreslagit att
en uttrycklig regel om att kostnaderna för tolk och översättare betalas av
myndigheten.

52

Remissinstansernas synpunkter: Merparten av remissinstanserna är
positiva till förslagen. Kiruna kommun är positiv till förslaget men
påpekar att förslaget kräver betydligt större utbildningsinsatser än
kommittén antagit. Arjeplogs kommun anser att rätten att använda sitt
eget språk kan leda till orimliga kostnader och ifrågasätter om den blir ett
skydd för språket. De remissinstanser som representerar samema föreslår
att rätten att använda samiska även skall avse skriftliga beslut. Gällivare
kommun, Haparanda kommun, Jokkmokks kommun, Pajala kommun och
Övertorneå kommun är positiva till förslagen.

Skälen för regeringens förslag: Konventionens bestämmelser när det
gäller rätten för enskilda att använda landsdels- eller minoritetsspråk hos
kommunala eller landstingskommunala myndigheter är utformade på
liknande sätt som bestämmelserna om rätt att använda språken i kontakt
med statliga myndigheter. Åtagandena är dock något mer vagt
formulerade. Skälet till skillnaden i formulering när det gäller de
åtaganden som gäller för kommunala och landstingskommunala
myndigheter jämfört med vad som gäller för statliga myndigheter anges i
konventionskommentaren vara att man velat ta hänsyn till den
kommunala självbestämmanderätten. Avsikten har dock inte varit att
myndigheterna på kommunal nivå skall ge sämre service på landsdels-
eller minoritetsspråken än de statliga myndigheterna.

Regeringen föreslår med hänsyn till innehållet i konventionen och
konventionskommentaren att regler om rätt för enskilda att använda
samiska, finska och meänkieli hos landstingskommunala och kommunala
förvaltningsmyndigheter skall utformas på samma sätt som regler om rätt
att använda samiska, finska och meänkieli hos statliga
förvaltningsmyndigheter. Ett gemensamt regelsystem för alla
förvaltningsmyndigheter oavsett om de är statliga, landstingskommunala
eller kommunala, underlättar också för de myndigheter som skall
tillämpa reglerna och gör reglerna mer lättöverskådliga för den enskilde.

Regeringen föreslår således att den enskilde skall få använda samiska,
finska och meänkieli vid muntliga och skriftliga kontakter med
landstingskommunala och kommunala förvaltningsmyndigheter samt att
dessa myndigheter skall ge muntliga svar på samma språk.
Myndigheterna skall även i övrigt sträva efter att bemöta den enskilde på
respektive språk och få bestämma särskilda tider och särskild plats för
besök och telefonsamtal.

Prop. 1998/99:143

53

7.5

Förskoleverksamhet och äldreomsorg

Prop. 1998/99:143

Regeringens förslag: En kommun skall när den erbjuder plats i
förskoleverksamhet ge barn vars vårdnadshavare begär det möjlighet
till plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten
bedrivs på samiska, finska respektive meänkieli.

Vidare skall en kommun erbjuda den som begär det möjlighet att få
hela eller delar av den service som erbjuds inom ramen för
äldreomsorgen av personal som behärskar samiska, finska respektive
meänkieli.

Kommitténs förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
förslag.

Remissinstansernas synpunkter: Merparten av remissinstanserna är
positiva till forslagen. Detta gäller även representanter för äldreomsorg
och förskoleverksamhet i berörda kommuner.

Skälen för regeringens förslag: I konventionens artikel 10.3 behand-
las rätten att få samhällsservice från förvaltningsmyndigheter på
landsdels- eller minoritetsspråk. För att nå upp till konventionens krav
krävs att samiska, finska och meänkieli används inom
förvaltningsområdena för samiska respektive finska och meänkieli i
samhällsservice från förvaltningsmyndigheter eller personer som handlar
på deras uppdrag. Som vi tidigare sagt finns olika nivåer för staternas
åtaganden. Exempel på samhällsservice som avses är enligt
konventionskommentaren service vid sjukhus, postbefordran, transporter
och elleveranser. I artikel 13.2c) behandlas ett närliggande område
nämligen rätten att bli bemött på landsdels- eller minoritetsspråk vid
institutioner som erbjuder social omsorg såsom, sjukhus, pensionärshem
och vårdhem.

Regeringen anser att det for närvarande inte är möjligt att uppfylla
kraven enligt dessa konventionsbestämmelser inom alla områden for
statlig, landstingskommunal och kommunal service eller social omsorg.
Kostnaderna skulle bli for höga och de praktiska problemen att
genomföra sådana rättigheter för stora. Vi har mot denna bakgrund ansett
att rätten att bli bemött på samiska, finska och meänkieli i denna del av
den offentliga förvaltningen i ett första steg bör begränsas till de områden
där möjligheten att bli bemött på sitt eget språk är mest angelägen och
kan antas leda till det bästa stödet för språkens bevarande. De områden vi
har funnit vara mest angelägna är förskoleverksamhet och äldreomsorg.

Förskoleverksamhet på det egna språket är mycket viktig för samis-
kans, finskans och meänkielis bevarande i förvaltningsområdena
eftersom språkinlärningen är som intensivast under åren före skolstarten.
För att de barn som använder samiska, finska eller meänkieli i sina hem
skall kunna utveckla en aktiv tvåspråkighet på det sätt som eftersträvas i
konventionen, är det därför mycket viktigt att språkinlärningen stöds
redan i förskolan.

När det gäller omsorgen om äldre är dessa ofta de starkaste språk-
bärarna och bärare av kultur och traditioner. Det är därför viktigt för

54

språkens och kulturens bevarande att de äldre som använder samiska,
finska och meänkieli kan fortsätta att göra detta. Därtill kommer den
omständigheten att det inom äldreomsorgen har visat sig att äldre kan
förlora kunskaperna i det sist inlärda språket men behåller kunskaperna i
det först inlärda språket. För denna generation kan följaktligen samiska,
finska eller meänkieli vara det enda språk de kan kommunicera med
omgivningen på. Det är mot denna bakgrund nödvändigt att kunna
erbjuda äldreomsorg på samiska, finska och meänkieli for dem som har
dessa språk som modersmål.

I de enkäter som Minoritetsspråkskommittén sänt till kommunerna har
frågor ställts angående i vilken omfattning samiska och finska används i
förskoleverksamhet och äldreomsorg. Svaren har varierat men samtliga
kommuner har uppgett att man har personal både inom förskolan och
äldreomsorgen som behärskar samiska respektive finska. Samtliga
kommuner har också uppgett sig vara positiva till att organisera
förskoleverksamheten och äldreomsorgen så att den personal som
behärskar samiska och finska kan användas i verksamheten. I flera
kommuner sker redan en sådan samordning, permanent eller på försök.
De flesta kommuner som har sådan verksamhet har rapporterat att man
har goda erfarenheter av denna verksamhet.

Regeringen föreslår att kommunerna i förvaltningsområdet för samiska
respektive i förvaltningsområdet for finska och meänkieli, när plats i
förskoleverksamhet erbjuds barn, skall ge föräldrar som så önskar
möjlighet att placera barnen i förskoleverksamhet där hela eller delar av
verksamheten bedrivs på samiska, finska respektive meänkieli. Detta
medverkar till att artikel 10.3 och 13.2 delvis uppfylls. Det motsvarar
samtidigt konventionens krav i artikel 8.1 a iii).

Skälet till att vi utformat förslaget på detta sätt är att kommunerna i
dag erbjuder förskoleverksamhet på samiska respektive finska i
varierande omfattning och i olika former. Det finns också olika
förutsättningar i olika kommuner när det gäller tillgång på språkkunnig
personal, personalens pedagogiska utbildning när det gäller barns
tvåspråkighet och vad gäller antal barn vars föräldrar kan antas efterfråga
förskoleverksamhet på samiska, finska eller meänkieli. De olika
förutsättningarna motiverar enligt regeringens uppfattning att kommun-
erna i ett första steg får möjlighet att organisera förskoleverksamheten
enligt de resurser och den efterfrågan som finns i dag. Kommunerna ges
således med detta förslag möjlighet att själva välja hur de vill utforma
den verksamhet som erbjuds på samiska, finska och meänkieli.

När kommunerna utformar förskoleverksamhet på samiska, finska och
meänkieli är det angeläget att sådan förskoleverksamhet utformas så att
den också innehåller inslag av den kultur och de traditioner som hänger
samman med språken. Det är också önskvärt att förskolepersonalen får
utbildning i hur de bäst kan stödja barnens tvåspråkighet.

När det gäller äldreomsorgen föreslår regeringen regler som innebär att
kommunerna åläggs en skyldighet att erbjuda äldreomsorg där hela eller i
vart fall delar av verksamheten bedrivs på samiska, finska respektive
meänkieli. På motsvarande sätt som gäller för förskoleverksamheten
finns olika förutsättningar hos olika kommuner när det gäller att anordna
55

Prop. 1998/99:143

äldreomsorg där personalen använder samiska, finska eller meänkieli.
Detta gör att vi utformat vårt förslag så att kommunerna i ett första steg
kan välja i vilken form och omfattning sådan verksamhet skall erbjudas.
Vårt förslag medverkar till att artikel 10.3 och 13.2 delvis uppfylls.

Ett mycket viktigt inslag i äldreomsorgen är att eftersträva att en
användning av samiska, finska och meänkieli förenas med en respekt för
den samiska, finska och tomedalska kulturen och traditionerna så att de
äldre kan få ett bemötande som så mycket som möjligt liknar det de varit
vana vid när det gäller språk, kultur och traditioner. Äldreomsorg med
sådana inslag förekommer redan permanent eller på försök i flera av de
aktuella kommunerna.

För att personalen inom förskoleverksamheten och äldreomsorgen i
ökad utsträckning skall ha möjlighet att bemöta barn och äldre på
samiska, finska och meänkieli kan kommunen behöva bereda personalen
fortbildning i samiska, finska och meänkieli. Sådan fortbildning kan
innehålla utbildning i samisk och tomedalsk historia och traditioner samt
utbildning om bams språkinlärning.

För de ökade kostnader som föranleds av regeringens förslag i detta
avsnitt och i avsnitt 7.4 bör kommunerna och landstinget tillföras
6 miljoner kronor från och med år 2000.

7.6 Kommunindelning och språkgränser

Prop. 1998/99:143

Regeringens bedömning: Nuvarande bestämmelser om förut-
sättningar för ändringar i den kommunala indelningen är tillräckliga
för att uppfylla minoritetsspråkskonventionens krav att den
administrativa indelningen inte skall hindra främjandet av landsdels-
eller minoritetsspråk.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår en bestämmelse som
klargör att en ändring i kommunindelningen inte får ske på ett sådant sätt
att den hindrar att samiska och finska främjas.

Remissinstansernas synpunkter: Sametinget anser inte att Sverige
har respekt för det samiska geografiska området. Indelningslagen bör
därför ändras i enlighet med kommitténs förslag. Övriga remissinstanser
har inte yttrat sig särskilt i denna fråga.

Skälen for regeringens bedömning: Vid en jämförelse av de
historiska språkgränserna för samiska respektive finska och meänkieli
med kommungränserna för kommunerna i förvaltningsområdena för
dessa språk kan konstateras att dessa gränser inte sammanfaller. I två av
de kommuner som omfattas av förslagen, Gällivare och Kiruna, talas
både samiska, finska och meänkieli. Samiska talas mest i de västra
delarna av kommunerna och i norra delen i Kiruna kommun medan
finska och meänkieli talas mest i de östra delarna.

Av bestämmelsen i artikel 7.1b) i minoritetsspråkskonventionen
framgår att gällande eller ny administrativ indelning av landet inte skall
hindra främjandet av ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk.

56

Regeringen anser att det är viktigt att den administrativa indelningen Prop. 1998/99:143
av landet inte utgör hinder för att främja landsdels- eller minoritetsspråk.
Enligt vår mening utgör den nuvarande indelningen inte något sådant
hinder.

Förutsättningarna för ändringar i den kommunala indelningen regleras
i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och
landsting. Där anges i 1 kap. 1 § att en ändring i rikets indelning i
kommuner kan göras om en sådan ändring kan antas medföra bestående
fördel för en kommun eller en del av en kommun eller andra fördelar från
allmän synpunkt. Särskild hänsyn skall tas till den eller de kommuner
som närmast berörs av indelningen. Om en sådan kommun motsätter sig
en indelningsändring får beslut om ändring meddelas endast om det
föreligger synnerliga skäl. Särskild hänsyn skall också tas till
befolkningens önskemål och synpunkter.

Av förarbetena till lagen framgår att en indelningsändring inte bör
genomföras utan att det föreligger från allmän synpunkt objektivt
bärande skäl till ändringen (prop. 1978/79:157). Vilka skäl som skall
föreligga och hur tungt de skall väga i förhållande till eventuella skäl mot
en ändring har i huvudsak överlämnats till praxis. Vid denna avvägning
bör alla omständigheter som talar för eller emot en ändring
uppmärksammas. Befolkningens förhållanden skall ges en central plats
vid bedömningen.

Regeringen anser mot bakgrund av vad som nu har sagts att
lagstiftningen redan i dag ger tillräckliga garantier för att en
indelningsändring inte kommer att genomföras om den skulle hindra
främjandet av samiska, finska och meänkieli.

8      Rikstäckande åtgärder

8.1      Utbildningsfrågor

8.1.1     Grundskola och gymnasieskola

Regeringens bedömning: I läroplanen för det obligatoriska skol-
väsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) respektive de
frivilliga skolformerna (Lpf 94) bör det anges att eleverna skall ges
kunskap om minoritetsspråken och om de nationella minoriteternas
kultur, religion och historia.

Kommitténs förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
bedömning.

Remissinstansernas synpunkter: Remissinstanserna är i allmänhet
positiva till förslagen som gäller grundskolan och gymnasieskolan.
Remissvaren från kommunerna är särskilt positiva. Sametinget och
Samemas folkhögskola framför att även utbildning av förskolelärare och
fritidspedagoger samt övrig skolpersonal bör omfattas av förslaget.
Högskoleverket föreslår att regeringen gör en noggrann kostnadsanalys
57

av insatsen vid landets lärarutbildningar för att garantera att man når
önskvärt resultat. Statens skolverk har inte några invändningar mot
förslagen.

Skälen för regeringens bedömning: Av minoritetsspråkskonven-
tionens artikel 7.1c) och 7.1d) framgår att staterna skall bygga sin politik,
lagstiftning och praxis på mål och principer som främjar landsdels- eller
minoritetsspråken i syfte att skydda dem samt underlättar och/eller
uppmuntrar användningen av språken i tal och skrift i det offentliga och
privata livet. I artikel 7. lf) och 7.3 anges att staterna skall tillhandahålla
lämpliga former och medel för undervisning i landsdels- eller
minoritetsspråk på alla vederbörliga nivåer samt att de skall främja
ömsesidig förståelse mellan språkliga grupper och verka för att respekt,
förståelse och tolerans med avseende på landsdels- eller minoritetsspråk
inkluderas bland målen för olika slag av undervisning och utbildning.

I artikel 8.1b), 8.1c), 8.1d) och 8.1g) framgår att staterna skall
tillhandahålla undervisning i landsdels- eller minoritetsspråk samt i den
historia och kultur som hör till språken i grundskolan och gymnasiet som
en integrerad del av läroplanen. Detta skall ske utan att försämra
undervisningen i statens officiella språk. I artikel 8.1 i) ställs också krav
på att staten skall inrätta ett eller flera övervakningsorgan för att följa
undervisningen i landsdels- eller minoritetsspråken och periodiskt avge
rapport om sina resultat.

I artikel 8.2 anges att staterna även utanför det geografiska område där
tillräckligt många använder landsdels- eller minoritetsspråk skall, om
antalet användare av ett landsdels- eller minoritetsspråk motiverar det,
tillåta, uppmuntra eller tillhandahålla undervisning på eller i landsdels-
eller minoritetsspråk på alla vederbörliga utbildningsnivåer.

Även ramkonventionen innehåller bestämmelser med inriktning på
utbildningssystemet. Dessa bestämmelser finns i artiklarna 12, 13 och 14.
Av dessa artiklar följer att staterna bl.a. skall vidta åtgärder för att främja
kunskap om de nationella minoritetens kultur, historia, språk och religion
i utbildningen. Staterna skall vidare främja lika möjligheter till utbildning
på alla nivåer för personer som tillhör nationella minoriteter samt
erkänna att personer som tillhör en nationell minoritet har rätt att inrätta
och sköta sina egna privata utbildningsanstalter. Utövandet av denna rätt
skall inte medföra något finansiellt åtagande för partema.

Sverige uppfyller i dag ovan nämnda punkter och stycken i
minoritetsspråkskonventionens del II för samtliga minoritetsspråk utom
artikel 7.3 som endast kan uppfyllas helt för samiska. Sverige uppfyller
även nämnda artiklar i del III för landsdels- eller minoritetsspråken utom
8.1i). Sverige uppfyller också artiklarna 12, 13 och 14 i ramkonventionen
för de nationella minoriteterna.

Ökad kunskap om de nationella minoriteterna och deras del av vår
gemensamma historia och vårt kulturarv är nödvändig om de nationella
minoriteterna skall fa respekt, förståelse och stöd i sina strävanden att
bevara sin kultur, sitt språk, sin religion m.m. Det är även en
förutsättning för ett ökat utbyte mellan dessa minoriteter och den svenska
maj oritetsbefolkningen.

Prop. 1998/99:143

58

Regeringen anser det viktigt att alla barn i Sverige, antingen de tillhör
en minoritet eller majoriteten, redan i skolan får kunskap om de
nationella minoriteternas historia i Sverige och deras kultur, språk och
religion samt om deras del i samhället i dag. På detta sätt anser vi att
förståelsen för dessa grupper och därmed viljan att ge dem stöd för att
bevara sin kultur och sitt språk m.m. kommer att växa. Förutsättningarna
för en dialog mellan minoriteterna och majoriteten, både i skolan och
senare i livet, stöds också enligt vår uppfattning på detta sätt. I dag anges
i läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) och för de
frivilliga skolformerna (Lpf 94) att ett av målen för utbildningen är att
eleverna görs förtrogna med centrala delar av det svenska, nordiska
inklusive det samiska, samt västerländska kulturarvet. Regeringen avser
att ändra läroplanerna så att det även framgår att kunskap skall ges om de
nationella minoriteterna och minoritetsspråken. För att detta skall få
genomslag måste lärarutbildningen följa de ändrade läroplanerna. Vi
behandlar denna fråga i nästa avsnitt.

En ändring i läroplanerna medför även att kursplanerna kan behöva
ändras så att det framgår att kunskap skall ges om de nationella
minoriteterna och minoritetsspråken.

Även modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning har stor
betydelse när det gäller att stödja och stärka minoritetsspråken.
Nuvarande regler ger goda möjligheter till sådan undervisning. Skol-
verkets tidigare uppföljning visar dock att reglerna inte alltid följs på ett
tillfredsställande sätt. Det är därför väsentligt att Skolverket inom ramen
för sin tillsyn särskilt följer utvecklingen av modersmålsundervisningen
för minoritetsspråken.

Sammantaget medför dessa åtgärder att Sverige kan uppfylla nämnda
punkter eller stycken i minoritetsspråkskonventionens del II inom
området grundskola och gymnasieskola för samtliga minoritetsspråk
samt sju punkter eller stycken för landsdels- eller minoritetsspråken i del
III. Dessutom uppfyller Sverige ramkonventionens bestämmelser inom
detta område.

Prop. 1998/99:143

8.1.2 Universitet och högskolor

Regeringens bedömning: Det är väsentligt att universitetsutbildning
och forskning i minoritetsspråk och om de nationella minoriteterna
fortsätter och kan utvecklas.

Ett närmare ställningstagande i fråga om högre utbildning och
forskning i minoritetsspråken och om de nationella minoriteterna
kommer att redovisas i samband med regeringens samlade bedömning
när det gäller ämnen som har få lärare, forskare och studenter.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att åtgärder bör vidtas för
att säkerställa att utbildning och forskning i samiska, finska, inklusive
meänkieli och romani chib bedrivs långsiktigt vid åtminstone en
högskola och ett universitet.

59

Remissinstansernas synpunkter: Flera av remissinstanserna ställer
sig bakom kommitténs förslag. De berörda minoritetsgrupperna vill dock
gå längre än vad kommittén föreslagit. Sametinget hänvisar till att det
område där samema bor är så stort att det finns skäl för att ytterligare ett
universitet och en högskola bör erbjuda samisk utbildning och forskning.
Judiska församlingarna i Stockholm och Göteborg samt Judiska
Centralrådet vill få fler forskare och undervisningstjänster inriktade på
jiddischkulturen. Statens skolverk pekar särskilt på behovet av forskning
i romani chib. Samma uppfattning har Uppsala universitet som också
menar att en sådan satsning vore relevant även vad gäller jiddisch.

Skälen för regeringens bedömning: Av minoritetsspråkskonven-
tionens artikel 7.1h) framgår att staterna skall bygga sin politik,
lagstiftning och praxis på mål och principer som främjar utbildning och
forskning om landsdels- eller minoritetsspråk vid universitet eller
motsvarande läroanstalter.

Enligt artikel 8.le) och 8.1h) skall staterna tillhandahålla univer-
sitetsutbildning eller andra former av högre utbildning på landsdels- eller
minoritetsspråk, inklusive grundutbildning och fortbildning av lärare för
att uppfylla bestämmelserna i 8.1a) till 8.1g). I ramkonventionens artikel
12.1 anges att staten bör vidta åtgärder på området utbildning och
forskning för att främja kunskap om nationella minoriteters och
majoritetens kultur, historia och religion. Enligt artikel 12.2 skall staten i
detta sammanhang bl.a. bereda lämpliga möjligheter till lärarutbildning.

Sverige uppfyller i dag artikel 7.1h) i minoritetsspråkskonventionens
del II for samtliga minoritetsspråk och artiklarna 8.le) och 8.1h) i del III
för landsdels- eller minoritetsspråken. Sverige uppfyller även artikel 12 i
ramkonventionen for de nationella minoriteterna så till vida att det inte
finns något hinder for ett universitet eller en högskola att erbjuda
utbildning om de nationella minoriteternas kultur, historia, språk och
religion.

Högre utbildning och forskning om de nationella minoriteterna och
deras språk är väsentligt eftersom det bidrar till att ge ökad status åt de
nationella minoriteterna och deras språk, dvs. att minoritetsspråken och
dessa gruppers kulturella särdrag betraktas som något värdefullt.

För närvarande bedrivs högre utbildning och forskning i samiska,
finska och meänkieli vid flera universitet i landet. Utbildning i samisk
kultur och historia samt finsk kultur bedrivs dessutom vid vissa
universitet. Utbildning och forskning i samiska sker vid Umeå universitet
enligt ett särskild åtagande i regleringsbrevet samt vid Uppsala
universitet. Vidare har Luleå tekniska universitet ett särskilt åtagande att
varje läsår erbjuda grundskollärarutbildning i samiska, finska och
meänkieli. Därutöver bedrivs forskning om nationella minoriteter och
invandrare vid särskilda centrum vid Uppsala universitet och Stockholms
universitet. Utbildning och forskning i judaistik finns vid Lunds
universitet vilket omfattar judendom, judisk historia, politik och kultur.

Dessa satsningar har inte bara bidragit till att skapa förutsättningar for
ett långsiktigt bevarande av dessa språk utan har även möjliggjort en
utveckling av dem. Det är enligt regeringens mening väsentligt att

Prop. 1998/99:143

60

universitetsutbildning och forskning i minoritetsspråk och om de Prop. 1998/99:143
nationella minoriteterna fortsätter och kan utvecklas.

I första hand bör nuvarande utbildning och forskning i samiska, finska
och meänkieli fortsätta. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsknings-
rådet (HSFR) har redovisat ett uppdrag att undersöka småämnenas
situation vid de svenska lärosätena. Regeringen avser att återkomma till
riksdagen med en samlad bedömning av ämnen som har få lärare,
forskare och studenter, dvs. småämnesproblematiken, i nästa forsknings-
politiska proposition. I det sammanhanget bör förutsättningarna och
intresset för att bedriva högre utbildning och forskning i romani chib och
jiddisch samt om de nationella minoriteternas kultur, religion och historia
övervägas närmare. Det är särskilt angeläget att personer som tillhör
nationella minoriteter själva bedriver högre utbildning och forskning i sitt
eget språk och om den egna gruppens kultur, religion och historia.

Beträffande lärarutbildningen, vilken bedrivs vid vissa universitet och
högskolor, lämnar den nu gällande högskoleförordningens (1993:100)
examensordning utrymme för högskolan att undervisa lärarstudentema
om minoritetsspråken och de nationella minoriteterna. Vidare säkerställer
examensordningens bestämmelser att de examinerade lärarna har de
kunskaper som behövs för att förverkliga skolans mål enligt de
läroplaner regeringen beslutar om. I föregående avsnitt har regeringen
redovisat sin bedömning i fråga om läroplanerna för grundskolan och
gymnasieskolan m.m.

8.1.3 Folkbildning

Regeringens bedömning: Folkhögskolorna och studieförbunden har
genom sin karaktär och form möjlighet att genomföra verksamhet som
riktar sig till personer som tillhör nationella minoriteter. Folkbild-
ningsrådet bör redovisa vilket kursutbud som finns inom folk-
bildningen för de nationella minoriteterna. Folkbildningsrådet bör i
sina utvärderingar beakta behovet av att kartlägga i vilken utsträck-
ning som dessa grupper deltar i folkbildningsverksamheten samt vilka
ytterligare insatser som folkbildningen anser kan behöva vidtas för att
bredda dessa gruppers deltagande.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att åtgärder skall
vidtas för att säkerställa långsiktigt statligt stöd till åtminstone en
folkhögskola för samiska, finska inklusive meänkieli och romani chib.

Remissinstansernas synpunkter: Majoriteten av remissinstanserna
ställer sig bakom kommitténs förslag. De berörda minoritetsgrupperna
vill dock gå längre än vad kommittén föreslagit. De sverigefinska
remissinstanserna hänvisar till att de utgör ett så stort antal att det
motiverar att förslaget omfattar minst tre folkhögskolor. Dessutom menar
Sametinget att undervisning för vuxna i att skriva och läsa samiska skall
få vuxenstudiestöd. Statens skolverk förespråkar en folkhögskola för

61

romerna och en for judarna som skulle komma att utgöra både ett
utbildningscentrum och ett kulturcentrum.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 7.1g) i
minoritetsspråkskonventionen skall staten göra det möjligt för dem som
inte talar ett landsdels- eller minoritetsspråk i det geografiska område där
tillräckligt många använder detta språk att få lära sig detta om de så
önskar. Av artikel 7.3 framgår vidare att staten skall verka för att respekt,
förståelse och tolerans med avseende på landsdels- eller minoritetsspråk
inkluderas bland målen för olika slag av undervisning och utbildning i
sina länder. I artikel 8.1f) framgår även att staten i de fall de statliga
myndigheterna saknar direkt behörighet i fråga om vuxenutbildningen
skall gynna och/eller uppmuntra att landsdels- eller minoritetsspråk
erbjuds som ämnen inom vuxen- och vidareutbildning. Som nämnts i
föregående avsnitt framgår det även av ramkonventionens artikel 12.1 att
staten bör vidta åtgärder på området utbildning och forskning för att
främja kunskap om sina nationella minoriteters och majoritetens kultur,
historia, språk och religion där det är lämpligt.

Sverige uppfyller i dag artikel 7.1g) och 7.3 i minoritetsspråks-
konventionens del II för samtliga minoritetsspråk och artikel 8. lf) i del
III för landsdels- eller minoritetsspråken. Sverige uppfyller även artikel
12.1 i ramkonventionen for de nationella minoriteterna i så motto att det
inte finns något hinder för en folkhögskola att erbjuda utbildning om de
nationella minoriteternas kultur, historia, språk och religion.

Som regeringen tidigare sagt är ökad kunskap om de nationella
minoriteterna och deras del av vår gemensamma historia och vårt
kulturarv nödvändig om de nationella minoriteterna skall få respekt,
förståelse och stöd i sina strävanden att bevara sin kultur, sitt språk, sin
religion m.m. Det är även en förutsättning för ett ökat utbyte mellan
dessa minoriteter och den svenska majoritetsbefolkningen.

Det är också viktigt med ökad kunskap om minoritetsspråken för att
öka respekten och förståelsen för dessa språk.

Folkbildningen har genom regeringens proposition om folkbildningen
(prop. 1990/91:85, bet. 1990/91:UbU18, rskr. 1990/91:358) fått en
avsevärt ökad frihet i verksamheten. Denna frihet befästes i och med
riksdagsbeslutet våren 1998 med anledning av regeringens proposition
Folkbildning (prop. 1997/98:115, bet. 1997/98:KrU17, rskr.
1997/98:258). I och med sistnämnda proposition anger regeringen endast
syftena med statsbidraget till folkbildningen. Folkbildningens egna
organisationer skall sedan fördela statsbidraget i enlighet med de syften
som staten har fastställt.

Folkbildningen finns företrädd i alla landets kommuner och har således
en stor geografisk spridning. Folkbildningen har en stark lokal förankring
och en flexibel organisation som i stor utsträckning styrs av efterfrågan.
Folkbildningen har således möjlighet att utifrån ett behov erbjuda både
studiecirklar och folkhögskolekurser.

I dag erbjuds utbildning i och på finska vid folkhögskolorna i
Övertomeå, Haparanda, Axevalla, Fristad och Göteborg. Utbildning i
meänkieli bedrivs vid folkhögskolan i Övertomeå. Vid samemas

Prop. 1998/99:143

62

folkhögskola bedrivs utbildning i samiska med hjälp av särskilt
statsbidrag via Sameskolstyrelsen.

Vid sidan av språkundervisningen kan som redan sker vid den samiska
folkhögskolan, utbildning i kulturämnen, exempelvis i hantverk, musik,
traditioner m.m., bedrivas. På detta sätt kan folkhögskolorna utgöra
kulturella centrum för dem som själva använder språken men också en
bas for att sprida kunskap om språk och kultur utanför den samiska,
finska, tomedalska, romska och judiska gruppen till majoritets-
befolkningen. Det är viktigt att denna typ av utbildning kan pågå för att
språken och den kultur och historia som hör till de nationella
minoriteterna skall kunna leva vidare.

Regeringen anser att folkbildningen genom sin speciella karaktär och
form samt genom nuvarande statsbidragssystem har möjlighet att erbjuda
minoritetsgrupperna bildning i både språk och historia.

Folkbildningsrådet bör mot denna bakgrund till regeringen redovisa
vilket kursutbud som finns inom folkbildningen för de nationella
minoriteterna. Folkbildningsrådet bör vidare redovisa i vilken
utsträckning dessa grupper deltar i folkbildningsverksamheten samt vilka
ytterligare insatser som folkbildningen anser kan behöva vidtas for att
bredda dessa gruppers deltagande.

Prop. 1998/99:143

8.2 Kulturverksamhet

Regeringens bedömning: Vid fördelningen av det statliga stödet till
litteratur och kulturtidskrifter samt övrig kulturverksamhet bör de
nationella minoriteterna särskilt beaktas. De nuvarande stöden för dessa
ändamål bör ökas med 1 miljon kronor från och med år 2000.

Statens kulturråd bör ges i uppdrag att utreda hur samisk, finsk,
tomedalsk, romsk samt judisk kultur skall fa ett tillräckligt utrymme i
svenskt kulturliv.

Kommitténs förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
bedömning.

Remissinstansernas synpunkter: Bland remissinstanserna är det
ungefar lika många för som emot kommitténs förslag rörande det statliga
stödet till allmän kulturverksamhet och kulturella satsningar. Pajala
kommun och Sverigefinska riksförbundet menar att Kulturrådet bör bilda
en referensgrupp med representanter från minoriteterna som kan agera
rådgivande organ vid fördelning av medel. Sametinget föreslår ändringar
i förordningen om statsbidrag till kulturella ändamål samt förordningen
om statsbidrag till regional kulturverksamhet så att det framgår att
samisk kultur särskilt skall beaktas. De judiska församlingarna i
Stockholm och Göteborg samt Judiska Centralrådet vill att en myndighet
under Kulturdepartementet åtar sig att se till att minoriteterna får del av
statens kulturtilldelningar. Nordiska Zigenarrådet (numera Romemas
riksförbund) framför önskemål om att det etableras ett romskt kultur-
centrum. De mest kritiska remissvaren, Konstnärsnämnden och Statens
kulturråd, anser att Kulturrådet i praktiken har små möjligheter att
63

påverka kommuner och landsting vad gäller deras kultursatsningar.
Därutöver anser Kulturrådet att kommitténs förslag vad gäller Kultur-
rådet är oförenligt med kulturlivets självständighet. Däremot menar
Kulturrådet att det kan vara möjligt att inom ramen för vissa
stödordningar utveckla en praxis som innebär en positiv särbehandling av
utpekade grupper.

Kommitténs förslag om förändringar vad avser litteraturstödet har
mottagits med ungefär lika många positiva som negativa remissvar.
Sverigefinska riksförbundet och Sametinget anser att det behövs ett ökat
ekonomisk stöd till utgivning av litteratur på minoritetsspråken samt till
de distributionskanaler som förmedlar denna litteratur. Barnombuds-
mannen framför att det är angeläget att se till att de skrifter som ges ut på
berörda minoritetsspråk skall komma barn och unga till del. Både
Konstnärsnämnden och Statens kulturråd är kritiska till kommitténs
förslag. Enligt Kulturrådet, som har att fördela det statliga
litteraturstödet, står kommitténs kvoteringsförslag i konflikt med
regeringens proposition Litteratur och läsande (1997/98:86) som innebär
att ekonomiskt stöd skall baseras på ett titelstöd.

Remissinstanserna uttalar sig i allmänhet inte särskilt om kommitténs
förslag om kulturtidskrifter. Statens kulturråd är dock kritiskt och anser
att det inom ramen för nuvarande ordning är fullt möjligt att ge stöd till
nya kulturtidskrifter på minoritetsspråken.

Skälen för regeringens bedömning: I minoritetsspråkskonventionens
artikel 12.1a) anges när det gäller kulturell verksamhet och kulturella
inrättningar att staterna skall uppmuntra uttrycksformer och initiativ som
utmärker landsdels- eller minoritetsspråk och främja olika sätt att få
tillgång till verk framställda på dessa språk. Enligt artikel 12.1b) och
12.1c) skall staterna även stödja och utveckla översättning, dubbning,
eftersynkronisering och framställning av undertexter på landsdels- eller
minoritetsspråk eller från landsdels- eller minoritetsspråk till andra språk.
I artikel 12.1 d) anges att de organ som ansvarar för kulturell verksamhet
skall avsätta tillräckliga medel för att inkludera kunskaper i och
användning av landsdels- eller minoritetsspråk och deras kultur i
produktioner som de initierar eller stöder. Därtill bör enligt artikel 12.le)
dessa organ få tillgång till personal som helt behärskar ifrågavarande
landsdels- eller minoritetsspråk. I artikel 12. lh) anges vidare att staten
vid behov skall främja och bekosta tjänster som avser översättning och
terminologisk forskning, särskilt i syfte att bevara eller utveckla lämplig
administrativ, kommersiell, ekonomisk, samhällelig, teknisk eller rättslig
terminologi på vart och ett av landsdels- eller minoritetsspråken. Av
artikel 12.2 framgår att staten bör tillåta, uppmuntra och/eller
tillhandahålla kulturell verksamhet och kulturella inrättningar för
landsdels- eller minoritetsspråk även utanför de områden där landsdels-
eller minoritetsspråken har territoriell bas.

I ramkonventionens artikel 5.1 anges att staterna skall främja
förutsättningarna för de nationella minoriteterna att bibehålla och
utveckla sin kultur och bevara de väsentligaste beståndsdelarna i sin
identitet, religion, språk, traditioner och kulturarv. Av artikel 6.1 framgår
att staten även skall vidta effektiva åtgärder för att främja ömsesidig

64

Prop. 1998/99:143

respekt och förståelse och samarbete mellan representanter för de
nationella minoriteterna och majoritetsbefolkningen inom kulturområdet.

Sverige uppfyller i dag artikel 12.1a), 12.1b) och 12.ld) i minoritets-
språkskonventionens del III för landsdels- eller minoritetsspråken. Därtill
uppfyller Sverige artikel 12.1c) för finska, artikel 12.le) och 12.lf) för
samiska och artikel 12. lh) för både samiska och finska. Sverige uppfyller
även artiklarna 5.1 och 6.1 i ramkonventionen för de nationella
minoriteterna.

De nationella minoriteterna har en rik kultur som bl.a. manifesteras i
olika former av konstnärlig verksamhet. Sådana kulturyttringar väcker
ofta intresse hos allmänheten. Därför är stödet till sådan verksamhet inte
bara en angelägenhet för de nationella minoriteterna utan också för
samhället i övrigt. När åtgärder vidtas är det därför angeläget att både
stödja sådana satsningar som leder till att stärka språket och kulturen
bland dem som använder språken och sådana kultursatsningar som kan
nå ut till majoritetsbefolkningen för att på så sätt göra språken och
kulturen kända och respekterade utanför den egna gruppen.

Statens kulturråd handhar en stor del av det statliga stöd som i dag
utgår till kulturell verksamhet av olika slag, alltifrån teater, dans och
musik till bildkonst, litteratur och läsning. Kulturrådets övergripande mål
är bl.a. att genom bidragsgivning, information, samverkan och andra
åtgärder främja konstnärlig och kulturell förnyelse, främja kulturarvet
och bruket av det inom konstarterna, folkbiblioteksväsendet och
museerna samt vidga delaktigheten i kulturlivet och stimulera eget
skapande. Dessutom skall Kulturrådet bidra till att utveckla samspelet
mellan de statliga, regionala och kommunala insatserna i syfte att slå vakt
om en nationell kulturpolitik. Som en av kulturpolitikens centrala
myndigheter har Kulturrådet som ett av sina mål att främja kulturell
mångfald samt främja kulturutbyte mellan olika kulturer inom landet
(prop. 1996/97:3, bet. 1996/97:KrUl, rskr. 1996/97:129).

Det finns även andra myndigheter som har till uppgift att bidra till
utvecklingen av landets kulturliv. En av dessa är Sametinget som skall
verka för en levande samisk kultur. Kultur skall i detta sammanhang ses i
ett vidare perspektiv och innefattar därför också den samiska
näringsverksamheten. Sametinget kan fritt ta upp och ställa förslag i alla
de olika frågor som tinget finner vara av särskilt intresse med hänsyn till
en levande samisk kultur. För närvarande ger Sametinget stöd till bl.a.
samiska kulturprojekt, teater, slöjd och samisk biblioteksverksamhet.
Riksdagen har nyligen beslutat om en höjning av det statliga bidraget till
samisk kultur (prop. 1998/99:1 utg.omr. 17, bet. 1998/99:KrUl, rskr.
1998/99:55). Därtill finns det en rad kultursatsningar utanför Sametingets
ansvarsområde som får statligt stöd, t.ex. samisk radio- och TV-
produktion samt åtgärder för spridning av samisk litteratur. Sedan i år har
också ett stöd till bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer inom
renskötselområdet introducerats inom ramen för det svenska
miljöprogrammet för jordbruket. Stödet syftar till att bevara
kulturlämningar som hägn, kåtor, bodar och förrådsställningar som hotas
att vittra bort. Målet är att bevara 1700 hektar natur- och kulturmiljöer
inom de delar av renskötselområdet där renskötsel far bedrivas hela året.

65

Prop. 1998/99:143

3 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 143

Insatsen finansieras till hälften av EU-bidrag och till hälften av statliga
medel.

Finsk kultur i Sverige får också statligt stöd. Sverigefinska
språknämnden är ett exempel. Regeringen har nyligen beslutat om
ytterligare stöd till nämnden. Ett annat exempel är de finskspråkiga
teaterföreställningar som produceras inom ramen för Riksteaterns
verksamhet. I Stockholm finns också Finlandsinstitutet som i första hand
drivs med medel från den finska staten men som även fått visst stöd från
svenska staten. I institutet lämnas utrymme åt ett sverigefinskt bibliotek
och lokalerna används också som utställnings- och konferenslokaler.
Kulturfonden för Sverige och Finland skapades år 1960 och fonden får
sina medel från efterskänkta räntor på Finlands statsskuld till Sverige.
Fondens uppgift är bl.a. att stärka den finskspråkiga kulturen i Sverige.

Då det gäller stöd till kultur för den judiska minoriteten bör nämnas
statens bidrag till Stiftelsen Judiska museet.

Sverige uppfyller delvis minoritetsspråkskonventionens krav när det
gäller kulturverksamheter genom att Statens kulturråd i sin verksamhet
skall beakta de regler som gäller för stöd till litteratur på invandrar- eller
minoritetsspråk. När det gäller samiska ges språket också stöd genom
Sametinget som har statliga myndighetsuppgifter när det gäller att stödja
samisk kultur och språk.

Betydande satsningar görs således redan i dag vad avser främjandet av
samisk och finsk kultur. För att samtliga grupper med anknytning till
minoritetsspråken i Sverige skall kunna hävda sig i enlighet med
konventionens krav på kulturell delaktighet är det dock viktigt att de får
större möjlighet än i dag ta del av de statliga kulturstöden. Detta är
angeläget inte bara med hänvisning till Sveriges åtaganden inom ramen
for konventionen utan även som ett uttryck för en strävan att öka
mångfalden i det kulturella utbudet.

Regeringen gör mot denna bakgrund bedömningen att de nationella
minoriteterna bör särskilt beaktas vid fördelningen av det statliga
litteraturstödet och stödet till kulturtidskrifter samt övrig
kulturverksamhet i enlighet med förordningen (1998:1469) om statligt
litteraturstöd, förordningen (1993:567) om statligt stöd till
kulturtidskrifter och förordningen (1996:1598) om statsbidrag till
regional kulturverksamhet.

Regeringen har i detta syfte för avsikt att i budgetpropositionen för år
2000 föreslå en förstärkning av stöden till litteratur och kulturtidskrifter
och andra stöd inom utgiftsområde 17 med 1 miljon kronor. Det
ankommer på regeringen att utforma närmare föreskrifter om villkoren
för medlens utbetalning och fördelning.

Sammantaget medför dessa åtgärder att Sverige inom området
kulturverksamhet kan uppfylla sju punkter för samiska, sex punkter för
finska och fyra punkter för meänkieli i minoritetsspråkskonventionens
del III. Dessutom uppfyller Sverige ramkonventionens bestämmelser
inom detta område.

Prop. 1998/99:143

66

8.3

Massmedier

Prop. 1998/99:143

8.3.1 Radio och TV

Regeringens bedömning: Vid beredningen av nya sändningstillstånd
för programföretagen i allmänhetens tjänst, Sveriges Television AB,
Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB avser
regeringen ta upp frågan om att ge romani chib samma särställning i
programverksamheten som i dag ges samiska, finska och meänkieli.

Kommitténs förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
bedömning.

Remissinstansernas synpunkter: De olika minoritetsgrupperna
framför att de i första hand vill fa ökade sändningstider på sina
respektive språk. Sametinget vill dessutom gärna att det bedrivs
sändningar både på nord-, lule- och sydsamiska. Barnombudsmannen
anser att förslaget bör inkludera ökad programverksamhet som riktar sig
till romska barn och ungdomar. Sveriges Utbildningsradio AB har inga
invändningar mot kommitténs förslag vad gäller villkoren för
programverksamheten. Sveriges Radio AB och Sveriges Television AB är
dock inte positiva till förslaget. Sveriges Radio hänvisar till bristande
resurser medan Sveriges Television menar att kommitténs förslag strider
mot kravet på programföretagens självständiga ställning. Sändnings-
villkoren bör enligt Sveriges Television i stället ha karaktären av ram-
bestämmelser.

Skälen för regeringens bedömning: I minoritetsspråkskonventionen
finns flera punkter som behandlar TV- och radiosändningar. I artikel 7.3
anges att respekt, förståelse och tolerans för minoritetsspråk bör vara ett
mål inte bara för olika slag av undervisning och utbildning utan även för
massmedia. Bestämmelser om massmedia finns i övrigt i artikel 11. 1
artikeln finns olika nivåer för staternas åtagnaden. Enligt artikel 11.1a)
skall staterna vidta åtgärder eller uppmuntra och/eller underlätta åtgärder
för inrättandet av minst en radiostation och en TV-kanal på landsdels-
eller minoritetsspråk. Staterna kan också välja att vidta åtgärder för att
radiostationer och TV-kanaler skall tillhandahålla program på landsdels-
eller minoritetsspråk. I artikel 11 .d) finns en liknande bestämmelse om
att staterna bör uppmuntra och/eller underlätta produktionen av radio-
och TV-program på landsdels- eller minoritetsspråk. Enligt artikel 11.c)
skall staterna antingen uppmuntra och/eller underlätta inrättandet av
minst en TV-kanal på landsdels- eller minoritetsspråk, eller uppmuntra
och/eller underlätta regelbunden sändning av TV-program på dessa
språk. Artikel 11. lf) innehåller olika bestämmelser om finansiellt stöd till
massmedia på landsdels- eller minoritetsspråk.

I artikel 11.2 som har rikstäckande tillämpning anges att staterna
förbinder sig att garantera friheten att från grannländer direkt ta emot
radio- och TV-sändningar på språk som brukas i samma eller liknande
form som ett landsdels- eller minoritetsspråk.

I ramkonventionens artikel 9 anges att staterna skall inom ramen för
sina rättssystem säkerställa att personer som tillhör en nationell minoritet
67

inte utsätts för diskriminering när det gäller deras tillträde till massmedia.
Inom den rättsliga ramen för radio- och televisionssändningar skall
staterna vidta åtgärder för att underlätta tillträde till massmedia för
personer som tillhör nationella minoriteter samt säkerställa att de ges
möjlighet att framställa och använda sina egna media.

Sverige uppfyller i dag artikel 7.3 i minoritetsspåkskonventionens del
II och artikel ll.lajiii), ll.ld), 1 l.lfjii) och 11.2 i del III för samtliga
landsdels- eller minoritetsspråk och 11.1 c)i) för finska. Sverige uppfyller
även ramkonventionens artikel 9 för de nationella minoriteterna.

Regeringen beslutar om sändningstillstånd för programföretagen i
allmänhetens tjänst, Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och
Sveriges Utbildningsradio AB. Public service-företagen har ett stort
ansvar för att sändningarna skall vara tillgängliga för alla som bor i
Sverige och för att olika minoriteters behov skall tillgodoses. I villkoren
för sändningstillstånden som gäller från den 1 januari 1997 till utgången
av december 2001 står angivet att programföretagen är skyldiga "att
beakta språkliga och etniska minoriteters behov. Samiska, finska och
tomedalsfmska skall inta en särställning".

För närvarande sänder Sveriges Television dagliga nyhetssändningar,
aktualitetsmagasin, dokumentärfilmer och barnprogram på finska. På
samiska sänds ett vuxenmagasin och ett barnprogram. Sveriges
Television har också vidtagit förberedelser för att bölja sända en
programserie på meänkieli. Inom Sveriges Radios programverksamhet
sänds program både på finska och meänkieli i P7 Finska. Denna kanal
täcker in hela Sveriges Radios programverksamhet på finska såväl för
rikssändningar som för den lokala och regionala sändningsverksamheten.
År 1998 startade P7 Finska som första kanal sändningar över det digitala
nätet vilket kraftigt ökat sändningstiden. För den samiska befolkningen
finns Sami Radio som är den viktigaste nyhetskällan.

Romani chib och romsk kultur omfattas emellertid inte av den
särställning som samiska, finska och meänkieli har i villkoren för
sändningsrätten. Sändningstillstånden för programföretagen i allmän-
hetens tjänst, Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges
Utbildningsradio AB upphör att gälla vid utgången av år 2001. Vid
beredningen av kommande tillståndsperiod för nämnda programföretag
avser regeringen ta upp frågan om att ge romani chib samma ställning i
programverksamheten som i dag ges samiska, finska och meänkieli. Ett
eventuellt sådant förslag bör inte föranleda någon ökad medelstilldelning
eller höjda TV-avgifter. En liknande insats för jiddisch är inte aktuell då
antalet talare av jiddisch i Sverige i dag är för få för att motivera att
språket får en särställning i programverksamheten för medieföretag i
allmänhetens tjänst.

Prop. 1998/99:143

68

8.3.2

Tidningar

Prop. 1998/99:143

Regeringens bedömning: Det är väsentligt att dagstidningar på
samiska, finska och meänkieli ges tillräckligt stöd. Nuvarande
presstödsregler uppfyller detta krav.

Kommitténs bedömning: Stämmer i huvudsak överens med
regeringens bedömning.

Remissinstansernas synpunkter: Presstödsnämnden anser det viktigt
att behålla de generella regler som finns för driftsstöd enligt
presstödsförordningen.

Skälen for regeringens bedömning: Artikel 11. le) i
minoritetsspråkskonventionen innehåller olika bestämmelser om tid-
ningar eller publicering av tidningsartiklar på landsdels- eller minoritets-
språk.

I ramkonventionens artikel 9.3 finns en bestämmelse som innebär att
staterna inte skall hindra personer som tillhör nationella minoriteter från
att framställa och använda tryckta media. I artikel 9.4 anges vidare att
staterna inom ramen for sina rättssystem skall vidta lämpliga åtgärder i
syfte att underlätta tillträde till massmedia för personer som tillhör
nationella minoriteter.

Sverige uppfyller idag artikel 11. le)i) i minoritetsspråkskonventionens
del III för landsdels- eller minoritetsspråken. Även ramkonventionens
artikel 9.3 och 9.4 uppfylls för de nationella minoriteterna.

När det gäller villkoren för statligt presstöd finns förmånligare villkor
for ekonomiskt stöd till dagstidningar som vänder sig till språkliga
minoriteter i presstödsförordningen (1990:524). En särskild regel ger
möjlighet för en generösare bedömning för utgivning av en dagstidning i
Tomedalen under förutsättning att del av innehållet är på finska.
Dagstidningar på samiska har möjlighet att få statligt stöd via
Sametinget.

Den finskspråkiga dagstidningen, Ruotsin Suomalainen och
Haparandabladet, som skrivs både på finska och meänkieli får presstöd.

8.4 Arkivfrågor

Regeringens bedömning: Möjligheterna till insamling, arkivering
och vetenskaplig bearbetning av språkligt material på minorietsspråk
bör utredas.

Kommitténs förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
bedömning.

Remissinstansernas synpunkter: Många remissinstanser är positiva
till kommitténs förslag. Sverigefinska riksförbundet menar emellertid att
det finns behov av statligt stöd till det sverigefinska arkivet. Samemas
folkhögskola vill helst att de samiska samlingarna lokaliseras till Umeå
eller samordnas med det samiska museet Äjtte i Jokkmokk. Riksarkivet

69

framfor att man gärna tar sig an uppgiften att verka för att minoriteternas
arkivaliska kulturarv bevaras och tillgängliggörs. Detta kräver dock
enligt Riksarkivet en långsiktig resurstilldelning.

Skälen for regeringens bedömning: Minoritetsspråkskonventionens
artikel 12 innehåller en bestämmelse rörande arkivering. I artikel 12.1g)
anges att i fråga om kulturell verksamhet och kulturella inrättningar skall
staterna uppmuntra och/eller underlätta upprättande av organ med uppgift
att insamla samt förvara, presentera eller offentliggöra verk framställda
på landsdels- eller minoritetsspråk.

Sverige uppfyller i dag minoritetsspråkskonventionens artikel 12.1g)
för samiska.

I dag ges statligt stöd till Sametinget i syfte att användas till stöd för
samisk kultur och språk och till en samisk arkivarietjänst som inrättats i
Umeå under Språk- och folkminnesinstitutet. Arkivariens uppgift är att
samla in, bevara, vetenskapligt bearbeta och publicera språkligt material
om bl.a. dialekter, ortnamn och folkminnen. Någon motsvarighet till
riktat statligt stöd för sådant arbete med finska, meänkieli, romani chib
och jiddisch finns inte. Sverigefinska arkivet som delvis har samma
uppgifter när det gäller finska språket får dock visst statligt stöd för sin
verksamhet. När det gäller jiddisch har Stockholms universitet tagit hand
om en privat samling av litteratur på jiddisch. Sedan år 1997 finns ett
särskilt bibliotek kallat Nordkalottbiblioteket i Övertomeå där man
samlat dokumentation, forskning och litteratur om utvecklingen på Nord-
kalotten i äldre och modem tid.

Bevarande, vård och tillhandahållande av det skriftliga kulturarvet,
såväl som det digitalt framställda, bör ske under betryggande former,
dvs. vid något av landets etablerade arkiv eller under överinseende av
arkivutbildad personal. Det är väsentligt att också enskilda som tillhör
nationella minoriteter får möjlighet att ta del av historiska dokument på
det egna språket i framtiden. Regeringen avser därför att ta initiativ till en
översyn syftande till att inom ramen för det nuvarande statliga stödet till
denna verksamhet finna lämpliga former för att bevara dokument på
minoritetsspråken.

Dessa åtgärder medför att Sverige kan uppfylla den nämnda artikeln i
minoritetsspråkskonventionens del III för samtliga landsdels- eller
minoritetsspråk.

8.5 Äldreomsorg

Prop. 1998/99:143

Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att
kartlägga äldreomsorgen för finsktalande äldre i kommuner med ett
stort antal äldre som använder finska. Syftet är att ta fram ett antal
goda exempel på åtgärder som ger bra resultat.

Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att ett
utredningsarbete inleds om en nationell lagstiftning om rätt till
äldreomsorg på finska och samiska.

70

Remissinstansernas synpunkter: De remissinstanser som
kommenterat utredningens framställning ger stöd till förslaget.
Eskilstuna och Stockholms kommuner tillstyrker förslaget. Malmö
kommun anser att förslaget skall utvidgas så att även romer får del av
äldreomsorg på romani chib i kommuner med en stor romsk befolkning.
Sametinget anser att samisktalande äldre i de kommuner där det finns
tillräckligt många äldre som använder samiska skall ges en lagfäst rätt att
få hela eller delar av den äldreomsorg av personal som behärskar
samiska.

Skälen för regeringens bedömning: Av minoritetsspråkskonven-
tionens artikel 13.2c) följer att en stat i den utsträckning de offentliga
myndigheterna är behöriga skall tillse att det i social omsorg vid
institutioner såsom sjukhus och särskilda boendeformer för äldre erbjuds
möjlighet till vård och behandling på landsdels- eller minoritetsspråk.
Regeringens förslag i avsnitt 7.5 innebär att Sverige delvis uppfyller
denna punkt när det gäller äldreomsorg i förvaltningsområdena för
samiska respektive finska och meänkieli.

Kommunerna skall kunna erbjuda alla medborgare en god äldrevård. I
vissa fall innebär det att vården för att den skall nå önskat resultat bör ske
på det modersmål som individen i fråga talar. Därtill kommer den
omständigheten att det har visat sig att äldre kan förlora kunskaperna i
det sist inlärda språket men behåller kunskaperna i det först inlärda
språket.

Det finns dock vissa svårigheter med att erbjuda alla äldre som så
önskar vård på deras modersmål. Dels saknas det ofta tvåspråkig
personal, dels kan det innebära stora kostnader när det gäller mindre
grupper.

Den finskspråkiga minoriteten är den största minoriteten i Sverige.
Sverigefinnarna bor relativt koncentrerat till vissa orter i landet och utgör
ett sådant antal att det borde finnas goda möjligheter att erbjuda
finsktalande äldreomsorg till en inte alltför stor kostnad. Dessutom är
situationen sådan att det inom en kort tid kan förväntas finnas ett stort
antal äldre finsktalande som är i behov av äldreomsorg. I kommuner som
har en stor andel finsktalande borde verksamheten t.ex. kunna
omorganiseras så att finskspråkig personal förs samman med
finskspråkiga vårdbehövande. Det kan i sammanhanget också nämnas att
fr.o.m. den 1 januari 1998 har finsktalande äldre i likhet med andra äldre
som bosätter sig i en annan kommun en lagstadgad rätt att i den
kommunen ansöka om hjälp i hemmet och särskilt boende m.m. (6h §
socialtjänstlagen). En sådan ansökan skall behandlas som om den
enskilde var bosatt i inflyttningskommunen. Denna åtgärd kan bidra till
att äldre finsktalande far bättre möjligheter att fa äldreomsorg på sitt
språk om de så önskar.

Under år 1994 till 1996 genomförde Socialstyrelsen tillsammans med
finska föreningar i landet ett projekt bl.a. för att förmå de kommuner där
många äldre finsktalande är bosatta att organisera äldreomsorgen så att
finsktalande äldre kunde fa vård och omsorg av fmsktalande personal.
Av ett trettiotal tillfrågade kommuner med stor andel finsktalande äldre
genomförde tre kommuner projekt för att anpassa äldreomsorgen efter de

71

Prop. 1998/99:143

äldre finsktalandes behov nämligen, Ludvika, Borås och Fagersta Prop. 1998/99:143
kommuner. Resultatet av projekten i dessa kommuner har varit positivt
och har redovisats i engångstidningen LEMPI, som en del av
Socialstyrelsens invandrarprojekt. Projektet ligger väl i linje med
minoritetsspråkskonventionens krav när det gäller att erbjuda
äldreomsorg för dem som använder ett landsdels- eller minoritetsspråk på
det egna språket. Det är mot denna bakgrund otillfredsställande att så få
kommuner deltagit i projektet. Tidigare undersökningar från
Socialstyrelsen har visat att många kommuner anser att det skulle bli
kostsamt att organisera äldreomsorgen så att finsktalande får möjlighet
att få vård och omsorg av finsktalande personal. Socialstyrelsen har dock
redovisat en arman uppfattning och påpekat att kostnaden för en
omorganisering av äldreomsorgen kan kompenseras av att kostnader för
anlitande av tolk helt försvinner om kommunerna istället för enspråkig
personal använder personal som både kan svenska och finska. Det har
också i vissa fall visat sig att finsktalande äldre har behövt mindre vård
och omsorg som en följd av att de har blivit bemötta av personal som
behärskar deras eget språk.

Riksdagen har också beslutat om medel för försöksverksamheter med
uppsökande verksamhet bland äldre (prop. 1998/99:1, bet.
1998/99:SoUl, rskr. 1998/99:104). Syftet med försöksverksamheterna är
att bygga upp kunskaper om hur ohälsa och vårdbehov bland äldre kan
förebyggas. Försöksverksamheterna skall bedrivas på olika håll i landet
med skiftande socio-demografiska och strukturella förutsättningar.
Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa upp och utvärdera
resultatet av verksamheterna. Dessa försöksverksamheter kan vara ett sätt
att få bättre kunskap om olika gruppers behov, t.ex. sverigefinnamas.

I syfte att ge olika exempel på äldreomsorg som tar hänsyn till
önskemål från finsktalande äldre avser regeringen ge Socialstyrelsen i
uppdrag att inom befintliga ramar kartlägga äldreomsorgen för
finsktalande i kommuner med ett stort antal äldre som använder finska.
Inom ramen för en sådan kartläggning kan också erfarenheter från
Socialstyrelsens tidigare projektet tas till vara.

8.6 Översättning av vissa författningar till
minoritetsspråk

Regeringens bedömning: Författningar som särskilt rör de nationella
minoriteternas rättigheter bör översättas till samiska, finska och
meänkieli.

Kommitténs förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
bedömning.

Remissinstansernas synpunkter: Endast ett fåtal instanser har
kommenterat kommitténs förslag. Jokkmokks kommun, Västerås kommun
och Sverigefinska riksförbundet är positiva till förslaget. Centrum för
invandrarforskning vid Stockholms universitet anser att alla grundlagar

72

och de vanligaste lagarna skall översättas till samiska, finska och romani
chib. Sametinget anser att samtliga lagar, förordningar och föreskrifter
som särskilt berör samer eller minoriteter skall översättas till samiska.

Skälen för regeringens bedömning: Av minoritetsspråkskonven-
tionens artikel 9.3 framgår att staterna kan förbinda sig att på landsdels-
eller minoritetsspråk tillhandahålla de viktigaste lagtexterna och de texter
som särskilt hänför sig till de personer som använder dessa språk, såvida
dessa inte tillhandahålls på annat sätt.

Sverige uppfyller inte i dag minoritetsspråkskonventionens artikel 9.3.

Bestämmelserna i artikel 9 gäller landsdels- och minoritetsspråk, dvs.
för svensk del samiska, finska och meänkieli. För att uppfylla åtagandet i
artikel 9.3 kommer initiativ att tas inom Regeringskansliet till
översättning av vissa författningar till dessa språk. Det gäller de
författningar som är särskilt viktiga för dessa minoritetsgrupper och som
särskilt berör dem i deras egenskap av minoritetsgrupper. Exempel på
lagar som bör översättas till dessa minoritetsspråk är de lagar som
regeringen föreslår i denna proposition. Till samiska bör vidare bl.a.
rennäringslagen (1971:437) och sametingslagen (1992:1433) översättas.

Grundläggande lagstiftning som rör fri- och rättigheter, bl.a. i rege-
ringsformen, är vidare av stor betydelse för samtliga minoritetsgrupper.
Sådan lagstiftning bör därför översättas till minoritetsspråken.

Dessa åtgärder medför att Sverige kan uppfylla den nämnda artikeln i
minoritetsspråkskonventionens del III för samtliga landsdels- eller
minoritetsspråk.

8.7 Inflytande för de nationella minoriteterna

Regeringens bedömning: De nationella minoriteterna bör ges
möjlighet till inflytande och samråd i frågor som berör dem. Formerna
för detta bör övervägas särskilt.

Prop. 1998/99:143

Kommitténs förslag: Stämmer i huvudsak överens med regeringens
bedömning.

Remissinstansernas synpunkter: Remissinstanserna är i huvudsak
positiva till förslaget. Nordiska Zigenarrådet framför att romerna är
särskilt måna om att man får vara med och påverka beslut som rör deras
språk och kultur. Svenska Tomedalingars Riksförbund betonar också
betydelsen av inflytande i internationella sammanhang t.ex. genom FN,
ILO och UNESCO.

Skälen för regeringens bedömning: Av minoritetsspråkskonven-
tionens artikel 7.4 framgår att staterna vid fastläggande av sin politik i
fråga om landsdels- eller minoritetsspråk skall ta hänsyn till de behov
och önskemål som uttrycks av de grupper som använder sådana språk.
De uppmuntras också att i mån av behov inrätta organ för att ge råd till
myndigheterna i frågor som hänger samman med landsdels- eller
minoritetsspråk. Av artikel 12.1f) framgår vidare att staten skall
uppmuntra deltagande av dem som företräder talare av landsdels- eller

73

minoritetsspråk då beslut tas om resurser för och planering av kulturell
verksamhet.

I ramkonventionens artikel 15 anges att staterna skall skapa
nödvändiga förutsättningar för att personer som tillhör nationella
minoriteter effektivt skall kunna delta i det kulturella, sociala och
ekonomiska livet samt i offentliga angelägenheter, särskilt de som berör
dem.

Sverige uppfyller i dag både minoritetsspråkskonventionens artikel 7.4
i del II och artikel 12.1 f) i del III för samiska. Därtill uppfyller Sverige i
huvudsak även artikel 15 i ramkonventionen för de nationella
minoriteterna.

Det är enligt regeringens mening viktigt att de som direkt berörs av de
åtgärder som vidtas till följd av den nya minoritetspolitiken också skall få
möjlighet att framföra sina synpunkter och önskemål innan beslut fattas.

En möjlighet för nationella minoriteter att få inflytande i politiska
beslut finns redan i dag genom det svenska kommittéväsendet och
remissförfarandet. Kommittéerna kan vara parlamentariskt tillsatta men
även intresseorganisationer kan vara representerade. Vid beredning av
regeringsärenden skall, enligt 7 kap. 2 § regeringsformen, organisationer
och enskilda i den omfattning som behövs lämnas tillfälle att yttra sig.
Detta innebär att minoritetsgrupper, såväl som andra grupper, skall ges
tillfälle att yttra sig i ärenden som särskilt berör dem.

Genom inrättandet av Sametinget år 1993 finns i dag både en
representativ institution som företräder samema och former för påverkan
av beslut som berör dem i Sverige. På nordisk basis bildades år 1956 det
Nordiska Samerådet. Rådets ledamöter väljs ' vid samekonferenser av
ombud från de samiska riksorganisationerna i Sverige, Norge och
Sametinget i Finland. År 1992 fick även de ryska samema medlemskap i
Nordiska Samerådet, som därefter fick namnet Samerådet. Rådet
representerar nu hela det samiska folket. Fram till 1992 fanns ett nordiskt
samiskt språksamarbete inom ramen för Samerådet. Därefter beslutades
att språkarbetet skulle överföras till de tre sametingen. Sedan 1996 har
sametingen åter utarbetet former för ett nordiskt samiskt språksamarbete
som skall underställas ett nytt samiskt samarbetsorgan, samiskt
parlamentariskt råd. De tre sametingen har tillsammans med två samiska
föreningar i Ryssland nyligen träffat ett avtal om den nya samiska
språknämnden. Den samiska språknämnden skall bli samemas
gemensamma högsta beslutsorgan i samiska språkfrågor. Nämnden skall
arbeta för samtliga samiska språkvarieteter och verksamheten skall syfta
till att bl.a. värna om och befrämja samiskan, ombesörja terminologiskt
arbete, utveckla samisk språkforskning och förbättra samiskans status. I
detta sammanhang kan också nämnas Nordiskt samiskt institut, som
tillkom efter beslut av Nordiska ministerrådet år 1973. Institutet skall
genom forskning, utredningar, utbildning och serviceverksamhet bistå
den samiska befolkningen både i teoretiska och praktiska frågor. Det
skall också arbeta för att majoritetsbefolkningen och myndigheterna får
korrekt information om samema och samemas situation.

En annan form för medverkan och påverkan är den som sker genom
den romska arbetsgruppen vid Kulturdepartementet. Arbetsgruppen som

74

Prop. 1998/99:143

bildades år 1996 har arbetat med att ta fram förslag till åtgärder för att
främja romemas situation i det svenska samhället. Förslagen har
presenterats i rapporten "Romer i Sverige - tillsammans i förändring"
(Ds 1997:49). Arbetsgruppen består av företrädare för olika departement,
myndigheter och Romemas riksförbund. Gruppens arbete kan ses som ett
första steg mot en form av samråd mellan myndigheter och
representanter för romerna i ärenden som berör dem.

Det finns flera skäl till att de nationella minoriteterna bör ha möjlighet
att påverka beslut som rör dem själva. Ett centralt skäl är att de nationella
minoriteterna själva är bäst lämpade att se den egna gruppens behov och
önskemål. Därför är det väsentligt att det förs en dialog mellan
myndigheter på olika nivåer och de nationella minoriteterna då beslut
fattas i frågor som berör de nationella minoriteterna.

Enligt regeringens mening är det viktigt att de nationella minoriteterna
ges vidgade möjligheter till inflytande. Frågan om de närmare formerna
för detta och hur ett fortlöpande samråd i frågor som berör språken skall
kunna äga rum mellan myndigheter och företrädare för samema,
sverigefinnarna, tomedalingama, romerna och judarna bör övervägas
närmare. Tillsammans med de nationella minoriteterna själva bör bl.a.
noga övervägas hur denna utveckling kan stödjas på bästa sätt. Det kan
visa sig att olika former för samråd och påverkan passar olika väl för
olika grupper. Det finns också anledning att utvärdera de former för
påverkan och samverkan som finns i dag.

Som tidigare redovisats i avsnitt 6 är avsikten även att inrätta en
regional arbetsgrupp inom Länsstyrelsen i Norrbottens län för att följa
upp de regionala insatserna. I gruppen bör företrädare för kommunerna i
förvaltningsområdena för samiska, finska och meänkieli ingå liksom
representanter för landstinget och för dem som använder nämnda språk i
dessa områden. En uppgift för arbetsgruppen bör vara att utvärdera vilket
resultat de regionala reglerna och övriga åtgärder som vidtagits till stöd
för samiska, finska och meänkieli samt för den samiska, finska och
tomedalska kulturen fått för språkens och kulturernas ställning i området.

För åtgärder som avser inflytande för de nationella minoriteterna samt
uppföljningsinsatser har regeringen beräknat 2 miljoner kronor från och
med år 2000.

Sammantaget medför dessa åtgärder att Sverige kan uppfylla den
nämnda artikeln i minoritetsspråkskonventionens del III för samtliga
landsdels- eller minoritetsspråk. Dessutom uppfyller Sverige ramkonven-
tionens bestämmelse inom detta område.

8.8 Samarbete över nationsgränserna

Prop. 1998/99:143

Regeringens bedömning: Sverige bör även fortsättningsvis verka för
att det gränsöverskridande samarbetet på såväl nationell som regional
och lokal nivå skall inriktas på olika frågor av intresse för de
nationella minoriteterna såsom, kultur, historia, språk, religion m.m.

75

Kommitténs bedömning: Stämmer i huvudsak överens med Prop. 1998/99:143
regeringens bedömning.

Remissinstansernas synpunkter: Merparten av remissinstanserna är
positiva till ett ökat nordiskt samarbete. Sametinget och Samemas
folkhögskola vill gärna få till stånd ett ökat nordiskt samarbete, speciellt
inom utbildning och forskning. Romemas riksförbund vill se ett utökat
samarbete med Finland som de anser vara ett föregångsland när det gäller
romska frågor.

Skälen för regeringens bedömning: I minoritetsspråkskonventionens
artikel 7.1 i) anges att staterna bör främja transnationellt utbyte i lämpliga
former inom de områden som omfattas av konventionen för de landsdels-
eller minoritetsspråk, som används i identiskt samma eller liknande form
i två eller flera stater.

Enligt artikel 14 i minoritetsspråkskonventionen skall staterna tillämpa
gällande bilaterala och multilaterala avtal som binder dem till stater där
samma språk används i samma eller liknande form eller vid behov, söka
ingå sådana avtal för att främja kontakter mellan dem som använder
samma språk i de berörda staterna. Staterna skall också underlätta
och/eller främja samarbete över gränserna till förmån för landsdels- eller
minoritetsspråk, särskilt mellan regionala och lokala myndigheter på
vilkas territorium samma språk används i samma eller liknande form.

Av ramkonventionens artikel 18 framgår att staterna skall sträva efter
att där så är nödvändigt ingå bilaterala och multilaterala avtal med andra
stater särskilt med grannstater, i syfte att säkerställa skydd av personer
som tillhör berörda nationella minoriteter. Staterna skall också där det är
lämpligt vidta åtgärder för att uppmuntra samarbete över gränserna.

Sverige uppfyller i dag artikel 7.1 i) i minoritetsspråkskonventionens
del II och artikel 14 i del III för landsdels- eller minoritetsspråken.
Sverige uppfyller även artikel 18 i ramkonventionen för de nationella
minoriteterna.

I dag pågår samarbete på en rad olika nivåer i frågor som rör de
nationella minoriteterna. En stor del av arbetet organiseras och
finansieras genom Nordiska ministerrådet men det pågår också samarbete
mellan grupper som tillhör nationella minoriteter både på regional och
internationell nivå. Dessutom har Europarådet tagit initiativ till visst
internationellt samarbete i frågor som rör nationella minoriteter.

Det internationella samarbetet i frågor som rör nationella minoriteter
och deras språk har en rad positiva aspekter. Det innebär både utbyte av
erfarenheter och initiativ till konkreta insatser till förmån för de
nationella minoriteterna. Ofta kan det internationella samarbetet också
bidra till att stärka de nationella minoriteternas ställning på nationell
nivå. Ett sådant samarbete medför uppmärksamhet i media och bidrar till
att ge de nationella minoriteterna ett ökat självförtroende.

Större delen av det samarbete som pågår i frågor som rör nationella
minoriteter är koncentrerat till våra grannländer i Norden och till andra
länder i vår närhet.

Sverige har också sedan länge ett samarbete med övriga nordiska
länder när det gäller samefrågor. Genom Nordiska ministerrådet
finansierar Sverige tillsammans med Norge och Finland Samerådets

76

verksamhet. Samerådet är som nämnts i avsnitt 8.7 ett gemensamt organ Prop. 1998/99:143
för samer i Norge, Sverige, Finland och Ryssland med uppgift att
tillvarata samemas ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Inom
Samerådet finns också ett samarbete när det gäller det samiska språket.
Nordiska ministerrådet finansierar också Nordiskt samiskt institut som
har till uppgift att genom forskning och information förbättra den
samiska befolkningens ställning socialt, rättsligt och ekonomiskt. De
nordiska länderna har också ingått ett avtal om samsändning av
radioprogram och produktion av TV-program på samiska. Sedan år 1995
pågår ett samarbete mellan Sverige, Finland och Norge med att ta fram
ett förslag till en nordisk samekonvention.

Sverige deltar också i Barentsrådet som består av utrikesministrar och
fackministrar från i Sverige, Norge, Finland, Danmark, Island och
Ryssland samt en representant för EG-kommissionen. Barentsrådet
samarbetar inom bl.a. områden som berör kultur, utbildning, forskning
och urbefolkningsfrågor. Barentsrådet stöder å sin sida Regionrådet som
består av företrädare (landshövdingar eller motsvarande) från för
närvarande åtta regioner (Nordland, Troms och Finnmark i Norge,
Norrbottens län i Sverige, Lappland i Finland, Arkangelsk och
Murmansk Nenets Okrug och republiken Karelen i Ryssland) som
omfattas av samarbetet samt företrädare för urbefolkningarna i området.
Tyngdpunkten för samarbetet ligger i Regionrådet som på olika sätt
samarbetar i frågor som rör ekonomi, handel, forskning, teknologi,
turism infrastruktur, kultur- och utbildningsutbyte samt speciella projekt
för att förbättra situationen för urbefolkningarna i området.

I Tomedalen utövas samarbete på många sätt bl.a. genom
Tomedalsrådet och mellan städerna Tomeå och Haparanda. Mellan-
statligt samarbete sker också enligt gränsälvsöverenskommelsen i för-
valtningen av Torne älv (Gränsälvskommissionen).

Sverige samarbetar med övriga länder i Nordiska rådet och Nordiska
ministerrådet bl.a. vad gäller kultur och utbildning. Genom Helsingfors-
avtalet (SÖ 1962:14) har Sverige ett samarbete med övriga nordiska
länder som berör bl.a. kultur och utbildning. Där anges bl.a. att
skolundervisningen i de nordiska länderna skall omfatta undervisning i
de nordiska språken samt de andra nordiska ländernas kultur och
samhällsförhållanden. Vidare har Sverige genom avtalet åtagit sig att
samarbeta med de övriga nordiska länderna när det gäller litteratur,
konst, teater och film. Sveriges åtaganden har i detta sammanhang
bidragit till att främja kontakterna mellan dem som använder finska i
Finland och Sverige. Genom avtalet om ett nordiskt samarbete inom
kultur, utbildning och forskning (SÖ 1971:22) har Sverige bl.a. förbundit
sig att främja utbildningen i de andra nordiska ländernas språk, kultur
och samhällsförhållanden.

Det finns flera bilaterala avtal mellan Sverige och Finland rörande
kulturutbyte. Ett sådant är en överenskommelse (SÖ 1960:5) om en
kulturfond som har som ändamål att ekonomiskt stödja strävanden att
öka kontakten mellan de båda ländernas kultur, näringsliv och folk. Inom
utbildningsområdet finns enligt en överenskommelse mellan Sverige och
Finland ett finsk-svenskt utbildningsråd med uppgift att i Sverige
77

underlätta utbildningssituationen för den i Sverige bosatta finskspråkiga
befolkningen och verka för ökad kunskap och förståelse för vår
gemensamma finsk-svenska historia och vårt gemensamma kulturarv.
Det finns också andra avtal såsom avtalet om finska TV-sändningar i
Sverige, stöd för utgivning av finskspråkig facklitteratur och stöd till
Sverigefinska språknämnden.

Sverige har, som vi nu redovisat, goda kontakter och ett omfattande
samarbete med våra grannländer. I vissa delar har detta samarbete varit
inriktat på stöd eller skydd för minoriteter. Regeringen avser att även
fortsättningsvis främja sådant arbete som bidrar till att stödja de
nationella minoriteterna och deras språk på internationell nivå.

Prop. 1998/99:143

9 Ikraftträdande

Riksdagen förutsätts kunna fatta beslut i ärendet under hösten 1999. En
svensk ratifikation av konventionerna kan sedan ske i böljan av år 2000.
Konventionerna träder i kraft i förhållande till Sverige då tre hela
månader förflutit efter ratifikationen. De föreslagna lagarna bör mot
denna bakgrund träda i kraft den 1 april 2000.

10 Ekonomiska konsekvenser

Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen beräknat 10 miljoner
kronor per år från och med år 2000 för kostnader till följd av förslagen
om en samlad minoritetspolitik (prop. 1998/99:100 s. 142). Medlen har
tills vidare lagts under utgiftsområde 8. Regeringens avsikt är att i
budgetpropositionen för år 2000 återkomma med förslag till hur de
anvisade medlen skall fördelas mellan de utgiftsområden och anslag som
berörs av minoritetspolitiken.

Huvuddelen av regeringens förslag avser kommunerna och landstinget
inom de områden i Norrbottens län som utpekats som förvaltnings-
områden för samiska respektive finska och meänkieli. Enligt finansi-
eringsprincipen skall kommunerna och landstinget tillföras medel för att
täcka de ökade kostnaderna som följer av förslagen. Regeringen har
bedömt att kommunerna och landstingen bör tillföras 6 miljoner kronor
årligen. Närmare förslag om fördelningen av medlen kommer att
redovisas i budgetpropositionen.

De regionala åtgärderna avser även rätt att använda samiska respektive
finska och meänkieli hos domstolar inom förvaltningsområdena. För
ökade tolk- och översättningskostnader som föranleds av detta bör
domstolarna tillföras 1 miljon kronor från och med år 2000.

När det gäller statliga myndigheter i övrigt har regeringen bedömt
kostnaderna för de regionala åtgärderna som förhållandevis marginella.
De skall därför finansieras inom gällande ramar.

78

På riksplanet innebär regeringens bedömningar bl.a. att de nationella
minoriteterna särskilt skall beaktas vid fördelningen av statligt
kulturstöd. För detta bör stöden till litteratur, kulturtidskrifter och andra
stöd inom utgiftsområde 17 förstärkas med 1 miljon kronor årligen.

Regeringen har slutligen bedömt att 2 miljoner kronor årligen bör
avsättas för åtgärder som avser inflytande för de nationella minoriteterna
samt för uppföljningsinsatser. Av dessa medel bör bl.a. finansieringen
ske av den regionala arbetsgrupp som enligt vad tidigare redovisats
(avsnitt 6) kommer att inrättas inom Länsstyrelsen i Norrbottens län.

När det gäller de rikstäckande åtgärder i övrigt som regeringen avser
att vidta till stöd för nationella minoriteter och minoritetsspråken skall
dessa finansieras inom gällande ramar.

Vissa av de åtgärder som föreslås kan komma att kräva särskilda
insatser för introduktion och utbildning under det första året. Med hänsyn
till att ikraftträdandet föreslås ske först den 1 april 2000 bedöms dock
kostnaderna för dessa insatser kunna finansieras inom den föreslagna
ramen 10 miljoner kronor.

Prop. 1998/99:143

11 Författningskommentar

11.1 Förslaget till lag om rätt att använda samiska hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar

Lagens tillämpningsområde

1§

Lagen skall tillämpas hos såväl statliga som landstingskommunala och
kommunala förvaltningsmyndigheter. Exempel på förvaltningsmyndig-
heter är kommunstyrelsen, de kommunala nämnderna, landstings-
styrelsen och landstingets nämnder samt statliga myndigheter som
polismyndigheter, skatteförvaltning m.fl. Däremot omfattas inte
kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige eller, i normala fall,
kommunala organ som är organiserade i privaträttslig form eftersom
dessa inte är myndigheter.

De nya bestämmelserna skall tillämpas i ett visst geografiskt område
som i lagen benämns förvaltningsområdet för samiska. Förvaltnings-
området för samiska omfattar det geografiska område som de i
bestämmelsen uppräknade kommunerna utgör.

De myndigheter som avses i bestämmelsen är de som har ett
geografiskt verksamhetsområde som helt eller delvis omfattar
förvaltningsområdet. Myndigheten kan t.ex. ha verksamhet förlagd till
förvaltningsområdet genom ett huvudkontor, lokalkontor eller annan fast
representation. Även regionala och lokala myndigheter som saknar
kontor eller motsvarande inom förvaltningsområdet kan ha verksamhet
som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet. Exempel på en sådan
myndighet är Länsstyrelsen i Norrbottens län.

79

Lagen skall även tillämpas hos vissa domstolar med en domkrets som Prop. 1998/99:143
helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet. De domstolar som
omfattas av lagen är länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol, miljödomstol
och sjörättsdomstol.

Rätt att använda samiska hos förvaltningmyndigheterna

2§

I första stycket föreskrivs att enskilda har rätt att använda samiska vid
kontakt med förvaltningsmyndigheter i ärenden som avser myndighets-
utövning mot dem. Rätten gäller den som är sökande i ett ärende eller
den som myndighetsutövningen annars riktar sig mot. Bestämmelsen
innefattar däremot inte någon rätt att använda samiska för den som t.ex.
samråd skall ske med eller som har rätt att yttra sig i ärendet. Rätten att
använda samiska omfattar bara ärenden som har en anknytning till
förvaltningsområdet genom t.ex. att den enskilde är bosatt eller vistas
inom förvaltningsområdet, att ärendet rör en verksamhet som bedrivs
inom förvaltningsområdet eller en fastighet belägen inom
förvaltningsområdet.

Rätten avser såväl muntliga som skriftliga kontakter i enskilda
ärenden. En myndighet kan ha muntlig handläggning i ärenden. Rätten
att använda samiska omfattar även sådan handläggning av ett ärende.
Den enskilde har även rätt att inge handlingar på samiska till
myndigheten. Om innehållet är av betydelse för ärendet bör handlingen
översättas (se 8 § förvaltningslagen).

Med samiska avses alla varieteter av samiska som används i
förvaltningsområdet, såsom nordsamiska, lulesamiska, och sydsamiska.
Den enskilde har rätt att välja vilken varietet av samiska som han eller
hon vill använda. Rätten att använda samiska gäller oavsett om den
enskilde är svensk eller utländsk medborgare. Rätten är inte heller
beroende av var den enskilde är bosatt.

Rätten att använda samiska gäller enskilda. Med detta begrepp avses
inte bara fysiska personer utan även t.ex. föreningar, aktiebolag och
andra organisationer men däremot inte myndigheter eller andra
offentligrättsliga organ. Lagrådet har berört frågan om ställföreträdares
och ombuds rätt att använda samiska. Regeringen vill med anledning
härav klargöra att första stycket har den innebörden att en ställföreträdare
för en enskild har samma rätt enligt lagen att använda samiska som den
enskilde själv. Däremot ger inte bestämmelsen ett ombud motsvarande
rätt.

I andra stycket regleras myndighetens skyldighet att svara på samiska
när en enskild använder samiska. Detta innebär att myndigheten skall
använda samiska vid myndighetens muntliga kontakter med den enskilde
och på begäran av den enskilde muntligen till samiska översätta skriftliga
meddelanden och beslut riktade till den enskilde. Däremot innefattar
bestämmelsen inte någon skyldighet att avfatta skriftliga beslut även på
samiska. Inte heller innefattar bestämmelsen någon rätt att få vad t.ex. en
motpart säger under muntlig handläggning översatt till svenska.

80

Myndigheten bör kunna ge muntliga översättningar av skrivelser och
beslut riktade till enskilda på den varietet av samiska som den enskilde
använt.

I tredje stycket regleras användningen av samiska hos myndigheter när
det gäller annan verksamhet än myndighetsutövning. Exempel på sådan
verksamhet är rådgivning och information till allmänheten, erbjudande
av vård och undervisning. Blanketter och informationsblad avsedda för
allmänheten skall också kunna översättas till samiska eller till
tvåspråkiga versioner, när behov av detta bedöms föreligga. I denna
verksamhet har inte myndigheten någon absolut skyldighet att svara på
samiska men skall ändå eftersträva att bemöta samisktalande på samiska.
Om ett ärende överklagas till en regional myndighet som avses i 1 § har
den enskilde rätten att tala samiska även i detta ärende.

3§

I paragrafen anges att den enskildes rätt att använda samiska kan
begränsas till viss tid och plats. Rätten att använda samiska vid kontakt
med myndigheten kan således begränsas till att gälla under vissa tider på
myndighetens kontor då tolk kan finnas tillgänglig. När sådana tider
bestäms är det viktigt att beakta att viss översättning måste ske
skyndsamt. Detta kan exempelvis gälla myndighetsbeslut riktade till
enskilda där den enskilde är beroende av översättning för att förstå
innebörden av beslutet.

Rätt att använda samiska hos domstolarna

4§

I denna och följande paragrafer regleras parts och parts ställföreträdares
rätt att använda samiska vid muntliga eller skriftliga kontakter med en
länsrätt och en tingsrätt som har en domkrets som till någon del omfattar
förvaltningsområdet för samiska språket. Även fastighetsdomstol,
miljödomstol och sjörättsdomstol omfattas av bestämmelsen.

En parts och dennes ställföreträdares rätt att använda samiska omfattar
även de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som
avses i paragrafens första stycke överklagats. Rätten att tala samiska
omfattar inte s.k. extraordinära rättsmedel, t.ex. en ansökan om resning.

S§

Rätten att använda samiska under rättegång eller ett ärendes behandling
omfattar att få yttra sig muntligen eller skriftligen på samiska i enlighet
med de regler som gäller för rättegången eller ärendens behandling i
domstol. Den enskildes rätt att använda samiska omfattar ett mål eller
ärende som har anknytning till förvaltningsområdet. Med anknytning
avses här t.ex. att parten är bosatt eller vistas i förvaltningsområdet, att
ett mål rör en fastighet belägen i förvaltningsområdet eller att ett brott har
begåtts inom förvaltningsområdet. Bestämmelserna innebär också en rätt
att med hjälp av tolk få de handlingar som hör till målet eller ärendet

Prop. 1998/99:143

81

muntligen översatta till samiska. Rätten att fä tala samiska vid muntlig
förhandling omfattar rätten att själv få tala samiska.

Enligt paragrafen är domstolar även skyldiga att översätta ingivna
handlingar till svenska om detta inte är uppenbart onödigt.

Även i övrigt, exempelvis då part riktar sig till domstolen med
förfrågningar, skall domstolen sträva efter att bemöta samisktalande part
och parts ställföreträdare på samiska.

6§

Rätten att använda samiska gäller under hela rättegången och hela
ärendets behandling i domstol, dvs. från det att målet eller ärendet inleds
vid domstolen till och med att ett eventuellt överklagande kommer in till
domstolen. För att domstolen skall kunna planera anlitande av tolk och
översättare i mål eller ärende där samiska används, skall begäran om att
använda samiska framföras i samband med att målet eller ärendet
anhängiggörs eller första gången part skall yttra sig i målet. Det bör
också anges vilken varietet samiska som den enskilde vill använda. Om
en begäran kommer in senare under ärendets handläggning får den
avslås.

Möjligheten att avslå en begäran om att få använda samiska i övrigt
bör användas mycket restriktivt exempelvis då det är uppenbart att
begäran framställs i syfte att förhala rättegången. Ett beslut av domstolen
i fråga om rätten att använda samiska i mål eller ärende får inte
överklagas särskilt (se 49 kap. 5 § rättegångsbalken och 34 §
förvaltningsprocesslagen).

7§

De regler som enligt rättegångsbalken respektive förvaltningsprocess-
lagen gäller för vem som skall anlitas som tolk samt om tolked och
ersättning till tolk skall tillämpas också när tolk anlitas enligt denna lag.

Samiska i förskoleverksamhet och äldreomsorg

8§

Innebörden av paragrafen är att vaije kommun inom förvaltningsområdet
måste, när den erbjuder förskoleverksamhet, erbjuda förskoleverksamhet
som helt eller delvis bedrivs på samiska om vårdnadshavare begär det.
Omfattningen av verksamheten kan variera beroende på hur många barn
den omfattar och tillgången på språkkunnig personal. Finns det
tillräckligt många barn och tillräckligt mycket personal som behärskar
samiska kan verksamheten på samiska bedrivas mer organiserat i
särskilda grupper eller på särskilda tvåspråkiga daghemsavdelningar eller
helt tvåspråkiga daghem.

Den varietet samiska som används av barnen bör användas inom
förskoleverksamheten.

Prop. 1998/99:143

82

9§

Arten och omfattningen av den äldreomsorg som erbjuds på samiska blir
beroende av hur många som önskar omsorg av personal som talar
samiska och vilken typ av omsorg de önskar samt tillgången på
samiskspråkig personal. Det grundläggande kravet på kommunerna enligt
denna paragraf är att de organiserar äldreomsorgen så att någon del av
den service och omvårdnad som erbjuds ges av personal som behärskar
samiska. Kommunerna bör därför organisera verksamheten så att den
personal som finns i äldreomsorgen och som talar samiska så långt
möjligt arbetar med de äldre som har samiska som första språk.

Den varietet samiska som används av de äldre bör användas inom
äldreomsorgen.

Undantag

10 §

Regeringen kan enligt denna paragraf föreskriva att en viss statlig
förvaltningsmyndighet inte skall omfattas av 2 § i denna lag. Ett sådant
beslut kan endast fattas om särskilda skäl föreligger. Särskilda skäl kan
föreligga om t.ex. en viss myndighet har mycket liten kontakt med
allmänheten och det därför inte är befogat för myndigheten att hålla
tolkberedskap. På samma sätt kan landstingsfullmäktige och kommun-
fullmäktige efter regeringens bemyndigande undanta förvaltnings-
myndigheter inom sina respektive verksamhetsområden. Möjligheten att
undanta myndigheter från lagens tillämpningsområde bör användas
restriktivt så att lagens syfte inte urholkas.

Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft den 1 april 2000. I domstolar skall den
tillämpas i mål eller ärenden som inleds efter lagens ikraftträdande.

11.2 Förslaget till lag om rätt att använda finska och
meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och
domstolar

Lagens tillämpningsområde

1§

Lagen skall tillämpas hos såväl statliga som landstingskommunala och
kommunala förvaltningsmyndigheter. Exempel på förvaltningsmyndig-
heter är kommunstyrelsen, de kommunala nämnderna, landstingsstyrel-
sen och landstingets nämnder samt statliga myndigheter som polismyn-
digheter, skatteförvaltning m.fl. Däremot omfattas inte kommunfull-
mäktige, landstingsfullmäktige eller, i normala fall, kommunala organ

Prop. 1998/99:143

83

som är organiserade i privaträttslig form eftersom dessa inte är myndig-
heter.

De nya bestämmelserna skall tillämpas i ett visst geografiskt område
som i lagen benämns förvaltningsområdet för finska och meänkieli. För-
valtningsområdet for finska och meänkieli omfattar det geografiska
område som de i bestämmelsen uppräknade kommunerna utgör.

De myndigheter som avses i bestämmelsen är de som har ett
geografiskt verksamhetsområde som helt eller delvis omfattar förvalt-
ningsområdet. Myndigheten kan t.ex. ha verksamhet förlagd till
förvaltningsområdet genom ett huvudkontor, lokalkontor eller annan fast
representation. Även regionala och lokala myndigheter som saknar
kontor eller motsvarande inom förvaltningsområdet kan ha verksamhet
som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet. Exempel på en sådan
myndighet är Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Lagen skall även tillämpas hos vissa domstolar med en domkrets som
helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet. De domstolar som om-
fattas av lagen är länsrätt, tingsrätt, fastighetsdomstol, miljödomstol och
sjörättsdomstol.

Rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltnings-
myndigheterna

2§

I första stycket föreskrivs att enskilda har rätt att använda finska och
meänkieli vid kontakt med förvaltningsmyndigheter i ärenden som avser
myndighetsutövning mot dem. Rätten gäller den som är sökande i ett
ärende eller den som myndighetsutövningen annars riktar sig mot. Be-
stämmelsen innefattar däremot inte någon rätt att använda finska och
meänkieli för den som t.ex. samråd skall ske med eller som har rätt att
yttra sig i ärendet. Rätten att använda finska och meänkieli omfattar bara
ärenden som har en anknytning till förvaltningsområdet genom t.ex. att
den enskilde är bosatt eller vistas inom förvaltningsområdet, att ärendet
rör en verksamhet som bedrivs inom förvaltningsområdet eller en
fastighet belägen inom förvaltningsområdet.

Rätten avser såväl muntliga som skriftliga kontakter i enskilda
ärenden. En myndighet kan ha muntlig handläggning i ärenden. Rätten
att använda finska och meänkieli omfattar även sådan handläggning av
ett ärende. Den enskilde har även rätt att inge handlingar på finska och
meänkieli till myndigheten. Om innehållet är av betydelse för ärendet bör
handlingen översättas (se 8 § förvaltningslagen).

Rätten att använda finska och meänkieli gäller oavsett om den enskilde
är svensk eller utländsk medborgare. Rätten är inte heller beroende av var
den enskilde är bosatt.

Rätten att använda finska och meänkieli gäller enskilda. Med detta
begrepp avses inte bara fysiska personer utan även t.ex. föreningar,
aktiebolag och andra organisationer men däremot inte myndigheter eller
andra offentligrättsliga organ. Lagrådet har berört frågan om ställ-
företrädares och ombuds rätt att använda finska och meänkieli.
Regeringen vill med anledning härav klargöra att första stycket har den
84

Prop. 1998/99:143

innebörden att en ställföreträdare för en enskild har samma rätt enligt
lagen att använda finska och meänkieli som den enskilde själv. Däremot
ger inte bestämmelsen ett ombud motsvarande rätt.

I andra stycket regleras myndighetens skyldighet att svara på finska
och meänkieli när en enskild använder dessa språk. Detta innebär att
myndigheten skall använda finska respektive meänkieli vid
myndighetens muntliga kontakter med den enskilde och på begäran av
den enskilde muntligen till finska och meänkieli översätta skriftliga
meddelanden och beslut riktade till den enskilde. Däremot innefattar
bestämmelsen inte någon skyldighet att avfatta skriftliga beslut även på
finska och meänkieli. Inte heller innefattar bestämmelsen någon rätt att få
vad t.ex. en motpart säger under muntlig handläggning översatt till
svenska.

I tredje stycket regleras användningen av finska och meänkieli hos
myndigheter när det gäller annan verksamhet än myndighetsutövning.
Exempel på sådan verksamhet är rådgivning och information till
allmänheten, erbjudande av vård och undervisning. Blanketter och
informationsblad avsedda för allmänheten skall också kunna översättas
till finska och meänkieli eller till tvåspråkiga versioner, när behov av
detta bedöms föreligga. I denna verksamhet har inte myndigheten någon
absolut skyldighet att svara på finska respektive meänkieli men skall
ändå eftersträva att bemöta finsktalande och meänkielitalande på finska
respektive meänkieli. Om ett ärende överklagas till en regional
myndighet som avses i 1 § har den enskilde rätten att tala finska och
meänkieli även i detta ärende.

3§

I paragrafen anges att den enskildes rätt att använda finska och meänkieli
kan begränsas till viss tid och plats. Rätten att använda finska och
meänkieli vid kontakt med myndigheten kan således begränsas till att
gälla under vissa tider på myndighetens kontor då tolk kan finnas
tillgänglig. När sådana tider bestäms är det viktigt att beakta att viss
översättning måste ske skyndsamt. Detta kan exempelvis gälla
myndighetsbeslut riktade till enskilda där den enskilde är beroende av
översättning för att förstå innebörden av beslutet.

Rätt att använda finska och meänkieli hos domstolarna

4§

I denna och följande paragrafer regleras parts och parts ställföreträdares
rätt att använda finska och meänkieli vid muntliga eller skriftliga
kontakter med en länsrätt och en tingsrätt som har en domkrets som till
någon del omfattar förvaltningsområdet för finska och meänkieli. Även
fastighetsdomstol, miljödomstol och sjörättsdomstol omfattas av
bestämmelsen.

En parts och dennes ställföreträdares rätt att använda finska och
meänkieli omfattar även de domstolar dit en dom eller ett beslut i ett mål
eller ärende som avses i paragrafens första stycke överklagats. Rätten att

Prop. 1998/99:143

85

tala finska och meänkieli omfattar inte s.k. extraordinära rättsmedel, t.ex. Prop. 1998/99:143
en ansökan om resning.

5§

Rätten att använda finska och meänkieli under rättegång eller ett ärendes
behandling omfattar att få yttra sig muntligen eller skriftligen på finska
eller meänkieli i enlighet med de regler som gäller för rättegången eller
ärendens behandling i domstol. Den enskildes rätt att använda finska och
meänkieli omfattar ett mål eller ärende som har anknytning till
förvaltningsområdet. Med anknytning avses här t.ex. att parten är bosatt
eller vistas i förvaltningsområdet, att ett mål rör en fastighet belägen i
förvaltningsområdet eller att ett brott har begåtts inom förvaltnings-
området. Bestämmelserna innebär också en rätt att med hjälp av tolk få
de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till
finska respektive meänkieli. Rätten att få tala finska och meänkieli vid
muntlig förhandling omfattar rätten att själv fa tala finska eller meänkieli.

Enligt paragrafen är domstolar även skyldiga att översätta ingivna
handlingar till svenska om detta inte är uppenbart onödigt.

Även i övrigt, exempelvis då part riktar sig till domstolen med
förfrågningar, skall domstolen sträva efter att bemöta finsktalande och
meänkielitalande part och parts ställföreträdare på finska respektive
meänkieli.

6§

Rätten att använda finska och meänkieli gäller under hela rättegången
och hela ärendets behandling i domstol, dvs. från det att målet eller
ärendet inleds vid domstolen till och med att ett eventuellt överklagande
kommer in till domstolen. För att domstolen skall kunna planera
anlitande av tolk och översättare i mål eller ärende där finska och
meänkieli används, skall begäran om att använda finska och meänkieli
framföras i samband med att målet eller ärendet anhängiggörs eller första
gången part skall yttra sig i målet. Om en begäran kommer in senare
under ärendets handläggning får den avslås.

Möjligheten att avslå en begäran om att få använda finska och
meänkieli i övrigt bör användas mycket restriktivt exempelvis då det är
uppenbart att begäran framställs i syfte att förhala rättegången. Ett beslut
av domstolen i fråga om rätten att använda finska eller meänkieli i mål
eller ärende får inte överklagas särskilt (se 49 kap. 5 § rättegångsbalken
och 34 § förvaltningsprocesslagen).

7§

De regler som enligt rättegångsbalken respektive förvaltningsprocess-
lagen gäller för vem som skall anlitas som tolk samt om tolked och
ersättning till tolk skall tillämpas också när tolk anlitas enligt denna lag.

86

Finska och meänkieli i förskoleverksamhet och äldreomsorg

Prop. 1998/99:143

8§

Innebörden av paragrafen är att varje kommun inom förvaltningsområdet
måste, när den erbjuder förskoleverksamhet, erbjuda förskoleverksamhet
som helt eller delvis bedrivs på finska respektive meänkieli om
vårdnadshavare begär det. Omfattningen av verksamheten kan variera
beroende på hur många bam den omfattar och tillgången på språkkunnig
personal. Finns det tillräckligt många bam och tillräckligt mycket
personal som behärskar språket kan verksamheten på finska eller
meänkieli bedrivas mer organiserat i särskilda grupper eller på särskilda
tvåspråkiga daghemsavdelningar eller helt tvåspråkiga daghem.

9§

Arten och omfattningen av den äldreomsorg som erbjuds på finska och
meänkieli blir beroende av hur många som önskar omsorg av personal
som talar finska eller meänkieli och vilken typ av omsorg de önskar samt
tillgången på personal som talar dessa språk. Det grundläggande kravet
på kommunerna enligt denna paragraf är att de organiserar
äldreomsorgen så att någon del av den service och omvårdnad som
erbjuds ges av personal som behärskar finska respektive meänkieli.
Kommunerna bör därför organisera verksamheten så att den personal
som finns i äldreomsorgen och som talar finska eller meänkieli så långt
möjligt arbetar med de äldre som har finska eller meänkieli som första
språk.

Undantag

10§

Regeringen kan enligt denna paragraf föreskriva att en viss statlig
förvaltningsmyndighet inte skall omfattas av 2 § i denna lag. Ett sådant
beslut kan endast fattas om särskilda skäl föreligger. Särskilda skäl kan
föreligga om t.ex. en viss myndighet har mycket liten kontakt med
allmänheten och det därför inte är befogat för myndigheten att hålla
tolkberedskap. På samma sätt kan landstingsfullmäktige och
kommunfullmäktige efter regeringens bemyndigande undanta förvalt-
ningsmyndigheter inom sina respektive verksamhetsområden. Möjlig-
heten att undanta myndigheter från lagens tillämpningsområde bör
användas restriktivt så att lagens syfte inte urholkas.

Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft den 1 april 2000. I domstolar skall den
tillämpas i mål eller ärenden som inleds efter lagens ikraftträdande.

87

Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk

European Charter for Regional or Minority Languages

Strasbourg, 5.XI. 1992

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

88

Preamble

The member States of the Coun-
cil of Europé signatory hereto,

Considering that the aim of the
Council of Europé is to achieve
a greater unity between its
members, particularly for the
purpose of safeguarding and
realising the ideals and prin-
ciples which are their common
heritage;

Considering that the protection
of the historical regional or
minority languages of Europé,
some of which are in danger of
eventual extinction, contributes
to the maintenance and develop-
ment of Europé's cultural we-
alth and traditions;

Considering that the right to use
a regional or minority language
in private and public life is an
inalienable right conforming to
the principles embodied in the
United Nations International
Covenant on Civil and Political
Rights, and according to the
spirit of the Council of Europé
Convention for the Protection of
Human Rights and Fundamental
Freedoms;

Having regard to the work
carried out within the CSCE and
in particular to the Helsinki
Final Act of 1975 and the docu-
ment of the Copenhagen
Meeting of 1990;

Stressing the value of intercultu-
ralism and multilingualism and
considering that the protection
and encouragement of regional
or minority languages should
not be to the detriment of the
official languages and the need
to leam them;

Inledning

De medlemsstater i Europarådet
som har undertecknat denna
stadga,

beaktar att Europarådets mål är
att uppnå en ökad sammanhåll-
ning mellan dess medlemmar,
särskilt för att värna om och för-
verkliga de ideal och principer
som utgör deras gemensamma
arv,

anser att värnandet om histo-
riska landsdels- och minori-
tetsspråk i Europa, av vilka
somliga hotar att småningom
utslocka, bidrar till att
upprätthålla och utveckla
Europas kulturella rikedom och
traditioner,

anser att rätten att använda
landsdels- eller minoritetsspråk i
det privata och offentliga livet
är en omistlig rättighet som
stämmer överens med principer-
na i Förenta nationernas interna-
tionella konvention om med-
borgerliga och politiska rättig-
heter och med andan i Europa-
rådets konvention angående
skydd för de mänskliga rättig-
heterna och grundläggande
friheterna,

beaktar det arbete som utförs av
Konferensen om säkerhet och
samarbete i Europa och särskilt
slutakten från Helsingfors 1975
och dokumentet från Köpen-
hamnsmötet 1990,

betonar värdet av mellan-
kulturell miljö och flerspråkig-
het och anser att skydd och
främjande av landsdels- eller
minoritetsspråk inte skall gå ut
över de officiella språken och
behovet att lära dessa,

89

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

Realising that the protection and
promotion of regional or mino-
rity languages in the different
countries and regions of Europé
represent an important contribu-
tion to the building of a Europé
based on the principles of de-
mocracy and cultural diversity
within the ffamework of natio-
nal sovereignty and territorial
integrity;

Taking into consideration the
speciftc conditions and historical
traditions in the different re-
gions of the European States,

Have agreed as follows:

Part I - General provisions

Article 1 - Definitions

For the purposes of this Char-
ter:

a “regional or minority langua-
ges” means languages that are:

i  traditionally used within a
given territory of a State by
nationals of that State who form
a group numerically smaller
than the rest of the State's
population; and

ii  different from the official
language(s) of that State;

it does not include either dia-
lects of the official language(s)
of the State or the languages of
migrän ts;

b “territory in which the regio-
nal or minority language is
used” means the geographical
area in which the said language
is the mode of expression of a
number of people justifying the
adoption of the various
protective and promotional
measures provided for in this
Charter;

är medvetna om att skydd och
främjande av landsdels- eller
minoritetsspråk i olika länder
och regioner i Europa utgör ett
viktigt bidrag till uppbyggandet
av ett Europa som vilar på
demokratiska principer och
kulturell mångfald inom ramen
för nationell suveränitet och
territoriell integritet,

beaktar de särskilda förhål-
landena och historiska tradition-
erna i olika regioner av de
europeiska staterna,

har kommit överens om följan-
de:

Del I Allmänna bestämmelser

Artikel 1 Definitioner

I denna stadga avses med

a) "landsdels- eller minoritets-
språk"

i) språk som av hävd används i
ett visst territorium inom en stat
av medborgare i den staten, som
utgör en grupp, som till antalet
är mindre än resten av
befokningen i den staten, och

ii) som är annorlunda än det
eller de officiella språken i den
staten;

det innefattar inte vare sig
dialekter av det eller de officiel-
la språkten i staten, eller språk
som talas av invandrare,

b)  "territorium där landsdels-
eller minoritetsspråket används"
det geografiska område inom
vilket detta språk är uttrycksme-
del för ett så stort antal personer
att det motiverar de olika åt-
gärder för skydd och främjande
som avses i denna stadga,

90

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

c ”non-territorial languages”
means languages used by
nationals of the State which
differ from the language or
languages used by the rest of the
State’s population but which,
although traditionally used
within the territory of the State,
cannot be identified with a
particular area thereof.

Artide 2 - Undertakings

1  Each Party undertakes to
apply the provisions of Part II to
all the regional or minority
languages spöken within its
territory and which comply with
the definition in Artide 1.

2 In respect of each language
specified at the time of ratifi-
cation, acceptance or approval,
in accordance with Artide 3,
each Party undertakes to apply a
minimum of thirty-five
paragraphs or sub-paragraphs
chosen from among the
provisions of Part III of the
Charter, including at least three
chosen from each of the Ar-
tides 8 and 12 and one from
each of the Artides 9, 10, 11
and 13.

Artide 3 - Practical arrange-
ments

1 Each contracting State shall
specify in its instrument of
ratification, acceptance or
approval, each regional or
minority language, or official
language which is less widely
used on the whole or part of its
territory, to which the
paragraphs chosen in accor-
dance with Artide 2, parag-
raph 2, shall apply.

2 Any Party may, at any sub-
sequent time, notify the Se-

c) "territoriellt obundna språk"
språk som används av med-
borgare i en stat som avviker
från det eller de språk som
används av resten av befolk-
ningen i den staten, men som,
trots att de av hävd används
inom den statens territorium,
inte kan identifieras med en
bestämd del av den.

Artikel 2 Åtaganden

1. Varje part förbinder sig att
tillämpa bestämmelserna i del II
på alla landsdels- eller minori-
tetsspråk som talas inom dess
territorium och som motsvarar
definitionen i artikel 1.

2. Vad avser vart och ett av de
språk som anges vid
ratificeringen, godtagandet eller
godkännandet i enlighet med
artikel 3, föbinder sig parterna
att tillämpa minst 35 punkter
eller stycken utvalda bland
bestämmelserna i del III i
stadgan, däribland minst tre från
vardera artikel 8 och 12 och en
från vardera artikel 9, 10, 11
och 13.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

Artikel 3 Praktiska åtgärder

1. Varje stat som undertecknar
denna stadga skall i sitt ratifika-
tions-, godtagande- eller god-
kännandeinstrument ange varje
landsdels- eller minoritetsspråk,
eller officiellt språk som an-
vänds mindre allmänt inom hela
eller en del av dess territorium
och på vilket de enligt artikel 2
punkt 2 utvalda punkterna skall
tillämpas.

2. En part får när som helst
meddela generalsekreteraren att

91

cretary General that it accepts
the obligations arising out of the
provisions of any other parag-
raph of the Charter not already
specified in its instrument of
ratification, acceptance or
approval, or that it will apply
paragraph 1 of the present
artide to other regional or
minority languages, or to other
official languages which are less
widely used on the whole or
part of its territory.

3 The undertakings referred to
in the foregoing paragraph shall
be deemed to form an integral
part of the ratification,
acceptance or approval and will
have the same effect as from
their date of notification.

Artide 4 - Existing regimes of
protection

1 Nothing in this Charter shall
be construed as limiting or
derogating from any of the
rights guaranteed by the
European Convention on
Human Rights.

2 The provisions of this Charter
shall not affect any more
favourable provisions con-
ceming the status of regional or
minority languages, or the legal
regime of persons belonging to
minorities which may exist in a
Party or are provided for by
relevant bilateral or multilateral
intemational agreements.

Artide 5 - Existing obligations

Nothing in this Charter may be
interpreted as implying any
right to engage in any activity
or perform any action in contra-
vention of the purposes of the
Charter of the United Nations or
other obligations under in-
temational law, including the

den åtar sig de förpliktelser som
följer av bestämmelserna i varje
annan punkt i stadgan som inte
redan har angetts i dess ratifika-
tions-, godtagande- eller god-
kännandeinstrument eller att den
avser tillämpa punkt 1 i denna
artikel på andra landsdels- eller
minoritetsspråk eller på andra
officiella språk som används
mindre allmänt inom hela eller
en del av dess territorium.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

3. De åtaganden som avses i
föregående punkt skall anses
utgöra en integrerande del av
ratificeringen, godtagandet eller
godkännandet och skall ha
samma verkan från den dag då
meddelandet lämnades.

Artikel 4 Gällande skyddssys-
tem

1. Ingenting i denna stadga skall
tolkas som en inskränkning eller
försämring av någon av de
rättigheter som garanteras i den
Europeiska konventionen om
mänskliga rättigheter.

2.  Bestämmelserna i denna
stadga skall inte inverka på de
gynnsammare bestämmelser om
status för landsdels- eller mino-
ritetsspråk eller det regelverk
för personer som tillhör minori-
teter som kan finnas i en part
eller som tillgodoses av bestäm-
melser hänförliga till bilaterala
eller multilaterala internationella
överenskommelser.

Artikel 5 Gällande förpliktel-
ser

Ingenting i denna stadga skall
tolkas ha innebörden att be-
rättiga till någon verksamhet
eller några åtgärder som strider
mot FN-stadgans syften eller
andra folkrättsliga åtaganden,
inbegripet principen om staters
suveränitet och territoriella

92

principle of the sovereignty and
territorial integrity of States.

Artide 6 - Information

The Parties undertake to see to
it that the authorities, organisa-
tions and persons concemed are
informed of the rights and duties
established by this Charter.

Part II - Objectives and prin-
ciples pursued in accordance
with Artide 2, paragraph 1

Artide 7 - Objectives and
principles

1 In respect of regional or
minority languages, within the
territories in which such
languages are used and accor-
ding to the situation of each
language, the Parties shall base
their policies, legislation and
practice on the following
objectives and principles:

a the recognition of the regional
or minority languages as an
expression of cultural wealth;

b the respect of the geographical
area of each regional or
minority language in order to
ensure that existing or new
administrative divisions do not
constitute an obstacle to the
promotion of the regional or
minority language in question;

c the need for resolute action to
promote regional or minority
languages in order to safeguard
them;

d the facilitation and/or encou-
ragement of the use of regional
or minority languages, in speech
and writing, in public and
private life;

integritet.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

Artikel 6 Information

Parterna förbinder sig att tillse
att berörda myndigheter, organi-
sationer och personer informe-
ras om rättigheter och skyldig-
heter enligt denna stadga.

Del II Mål och principer enligt
artikel 2 punkt 1

Artikel 7 Mål och principer

1. I fråga om landsdels- eller
minoritetsspråk inom de territo-
rier där sådana språk används,
och i enlighet med situationen
för varje språk, skall parterna
bygga sin politik, lagstiftning
och praxis på följande mål och
principer:

a)  erkännande av landsdels-
eller minoritetsspråk som ut-
tryck för kulturell rikedom,

b) respekt för det geografiska
området för vaije landsdels-
eller minoritetsspråk för att
trygga att gällande eller ny
administrativ indelning inte
utgör hinder mot främjande av
ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk,

c) behov av beslutsamma åtgär-
der för att främja landsdels-
eller minoritetsspråk i syfte att
skydda dem,

d) underlättande och/eller upp-
muntran av användning av
landsdels- eller minoritetsspråk i
tal och skrift i det offentliga och
privata livet,

93

e the maintenance and deve-
lopment of links, in the fields
covered by this Charter,
between groups using a regional
or minority language and other
groups in the State employing a
language used in identical or
similar form, as well as the
establishment of cultural
relations with other groups in
the State using different
languages;

f the provision of appropriate
forms and means for the
teaching and study of regional
or minority languages at all
appropriate stages;

g the provision of facilities
enabling non-speakers of a
regional or minority language
living in the area where it is
used to leam it if they so desire;

h the promotion of study and
research on regional or minority
languages at universities or
equivalent institutions;

i the promotion of appropriate
types of transnational ex-
changes, in the fields covered
by this Charter, for regional or
minority languages used in
identical or similar form in two
or more States.

2 The Parties undertake to
eliminate, if they have not yet
done so, any unjustified dis-
tinction, exclusion, restriction or
preference relating to the use of
a regional or minority language
and intended to discourage or
endanger the maintenance or
development of it. The adoption
of special measures in favour of
regional or minority languages
aimed at promoting equality

e) upprätthållande och utveck-
ling av förbindelser inom de
områden som omfattas av denna
stadga mellan grupper som
använder ett landsdels- eller
minoritetsspråk och andra grup-
per i samma stat som använder
ett språk som brukas i identiskt
samma eller liknande form,
samt upprättande av kulturella
förbindelser med andra grupper
i staten som använder andra
språk,

f) tillhandahållande av lämpliga
former och medel för under-
visning i och studier av lands-
dels- eller minoritetsspråk på
alla vederbörliga nivåer,

g) tillhandahållande av möjlig-
heter för dem som inte talar ett
landsdels- eller minoritetsspråk
som bor i det område där ifrå-
gavarande landsdels- eller mino-
ritetsspråk används, att lära sig
detta om de så önskar,

h) främjande av studier och
forskning om landsdels- eller
minoritetsspråk vid universitet
eller motsvarande läroanstalter,

i) främjande av transnationellt
utbyte i lämpliga former inom
de områden som omfattas av
denna stadga för de landsdels-
eller minoritetsspråk, som an-
vänds i identiskt samma eller
liknande form i två eller flera
stater.

2. Parterna förbinder sig att, om
så inte redan har skett, avskaffa
alla oberättigade åtskillnader,
undantag, restriktioner eller
preferenser som gäller använd-
ning av ett landsdels- eller
minoritetsspråk och som syftar
till att motverka eller äventyra
dess fortbestånd eller utveck-
ling. Vidtagande av särskilda
åtgärder till förmån för lands-
dels- eller minoritetsspråk som

94

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

between the users of these
languages and the rest of the
population or which take due
account of their specific con-
ditions is not considered to be
an act of discrimination against
the users of more widely-used
languages.

3  The Parties undertake to
promote, by appropriate
measures, mutual understanding
between all the linguistic groups
of the country and in particular
the inclusion of respect,
understanding and tolerance in
relation to regional or minority
languages among the objectives
of education and training
provided within their countries
and encouragement of the mass
media to pursue the same
objective.

4 In determining their policy
with regard to regional or
minority languages, the Parties
shall take into consideration the
needs and wishes expressed by
the groups which use such
languages. They are encouraged
to establish bodies, if necessary,
for the purpose of advising the
authorities on all matters
pertaining to regional or
minority languages.

5  The Parties undertake to
apply, mutatis mutandis, the
principles listed in paragraphs 1
to 4 above to non-territorial
languages. However, as far as
these languages are concemed,
the nature and scope of the
measures to be taken to give
effect to this Charter shall be
determined in a flexible manner,
bearing in mind the needs and
wishes, and respecting the tradi-
tions and characteristics, of the
groups which use the languages
concemed.

syftar till att främja likhet mel-
lan användarna av dessa språk
och resten av befolkningen,
eller som tar behörig hänsyn till
deras särskilda förhållanden,
skall inte betraktas som dis-
kriminering mot dem som bru-
kar mera allmänt använda
språk.

3.  Partema förbinder sig att
med lämpliga åtgärder främja
ömsesidig förståelse mellan alla
språkliga grupper i landet och
särskilt verka för att respekt,
förståelse och tolerans med
avseende på landsdels- eller
minoritetsspråk inkluderas bland
målen för olika slag av under-
visning och utbildning i sina
länder samt att uppmuntra mass-
media att sträva mot samma
mål.

4.  Vid fastläggande av sin
politik i fråga om landsdels-
eller minoritetsspråk skall par-
tema ta hänsyn till de behov och
önskemål som uttrycks av de
grupper som använder sådana
språk. De uppmuntras att i mån
av behov upprätta organ för att
ge råd till myndigheterna i alla
frågor som sammanhänger med
landsdels- eller minoritetsspråk.

5. Partema förbinder sig att i
vederbörliga delar tillämpa
principerna i punkt 1-4 ovan
på territoriellt obundna språk. I
fråga om dessa språk skall
emellertid arten och omfatt-
ningen av de åtgärder som skall
vidtas för att verkställa denna
stadga bestämmas på ett
flexibelt sätt, med beaktande av
behoven och önskemålen hos de
grupper som använder ifrå-
gavarande språk och med re-
spekt för deras traditioner och
egenart.

95

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

Part III - Measures to pro-
mote the use of regional or
minority languages in public
life in accordance with the
undertakings entered into
under Article 2, paragraph 2

Article 8 - Education

1 With regard to education, the
Parties undertake, within the
territory in which such langu-
ages are used, according to the
situation of each of these
languages, and without preju-
dice to the teaching of the
official language(s) of the State:

a i to make available pre-school
education in the relevant
regional or minority languages;
or

ii to make available a substantial
part of pre-school education in
the relevant regional or minority
languages; or

iii to apply one of the measures
provided for under i and ii
above at least to those pupils
whose families so request and
whose number is considered
sufficient; or

iv if the public authorities have
no direct competence in the
field of pre-school education, to
favour and/or encourage the
application of the measures
referred to under i to iii above;

b i to make available primary
education in the relevant
regional or minority languages;
or

ii to make available a substantial
part of primary education in the
relevant regional or minority
languages; or

Del III Åtgärder för att
främja användning av
landsdels- eller minoritets-
språk i samhällslivet i enlighet
med åtagandena i artikel 2
punkt 2

Artikel 8 Utbildning

1. Parterna förbinder sig till
följande i fråga om utbildning
inom det territorium där sådana
språk används, i enlighet med
situationen för vart och ett av
dessa språk, och utan att för-
sämra undervisningen i statens
officiella språk:

a) i) att tillhandahålla förskole-
undervisning på ifrågavarande
landsdels- eller minoritetsspråk,
eller

ii) att tillhandahålla en väsentlig
del av förskoleundervisningen
på ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk, eller

iii) att tillämpa någon av de
åtgärder som avses i i) och ii)
ovan, åtminstone för de elever
vars anhöriga så begär och vars
antal bedöms vara tillräckligt,
eller,

iv) om myndigheterna saknar
direkt behörighet beträffande
förskoleundervisning, att gynna
och/eller uppmuntra tillämpning
av de åtgärder som avses i i) iii)
ovan,

b)   i) att tillhandahålla under-
visning i de lägre årskurserna i
grundskolan på ifrågavarande
landsdels- eller minoritetsspråk,
eller

ii) att tillhandahålla en väsent-
lig del av undervisningen i de
lägre årskurserna i grundskolan
på ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk, eller

96

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

iii to provide, within primary
education, for the teaching of
the relevant regional or minority
languages as an integral part of
the curriculum; or

iv to apply one of the measures
provided for under i to iii above
at least to those pupils whose
families so request and whose
number is considered sufficient;

c i to make available secondary
education in the relevant
regional or minority languages;
or

ii to make available a substantial
part of secondary education in
the relevant regional or minority
languages; or

iii to provide, within secondary
education, for the teaching of
the relevant regional or minority
languages as an integral part of
the curriculum; or

iv to apply one of the measures
provided for under i to iii above
at least to those pupils who, or
where appropriate whose
families, so wish in a number
considered sufficient;

d i to make available technical
and vocational education in the
relevant regional or minority
languages; or

ii to make available a substantial
part of technical and vocational
education in the relevant
regional or minority languages;
or

iii)  att tillse att i undervisning-
en i de lägre årskurserna i
grundskolan som en integreran-
de del av läroplanen ingår un-
dervisning i ifrågavarande
landsdels- eller minoritetsspråk,
eller

iv) att tillämpa någon av de
åtgärder som avses i i) - iii)
ovan, åtminstone för de elever
vars anhöriga så begär och vars
antal bedöms vara tillräckligt,

c) i) att tillhandahålla under-
visning i de högre årskurserna i
grundskolan och i gymnasiesko-
lan på ifrågavarande landsdels-
eller minoritetsspråk, eller

ii)  att tillhandahålla en väsent-
lig del av undervisningen i de
högre årskurserna i grundskolan
och i gymnasieskolan på ifråga-
varande landsdels- eller minori-
tetsspråk, eller

iii)  att tillse att i undervisning-
en i de högre årskurserna i
grundskolan och i gymnasiesko-
lan som en integrerande del av
läroplanen ingår undervisning i
ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk, eller

iv) att tillämpa någon av de
åtgärder som avses i i) - iii)
ovan, åtminstone för de elever
som så önskar, eller, i före-
kommande fall, för dem vars
anhöriga så önskar och vars
antal bedöms vara tillräckligt,

d)   i) att tillhandahålla teknisk
utbildning och yrkesutbildning
på ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk, eller

ii) att tillhandahålla en väsent-
lig del av den tekniska utbild-
ningen och yrkesutbildningen på
ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk, eller

4 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 143

97

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

iii to provide, within technical
and vocational education, for
the teaching of the relevant
regional or minority languages
as an integral part of the
curriculum; or

iv to apply one of the measures
provided for under i to iii above
at least to those pupils who, or
where appropriate whose
families, so wish in a number
considered sufficient;

e i to make available university
and other higher education in
regional or minority languages;
or

ii to provide facilities for the
study of these languages as
university and higher education
subjects; or

iii if, by reason of the role of
the State in relation to higher
education institutions, sub-
paragraphs i and ii cannot be
applied, to encourage and/or
allow the provision of university
or other forms of higher
education in regional or mino-
rity languages or of facilities for
the study of these languages as
university or higher education
subjects;

f i to arrange for the provision
of adult and continuing educa-
tion courses which are taught
mainly or wholly in the regional
or minority languages; or

ii to offer such languages as
subjects of adult and continuing
education; or

iii if the public authorities have
no direct competence in the
field of adult education, to
favour and/or encourage the

iii)  att tillse att i den tekniska
utbildningen och yrkesutbild-
ningen som en integrerande del
av läroplanen ingår undervis-
ning i ifrågavarande landsdels-
eller minoritetsspråk, eller

iv)  att tillämpa någon av de
åtgärder som avses i i) - iii)
ovan, åtminstone för de elever
som så önskar, eller, i före-
kommande fall, för dem vars
anhöriga så önskar och vars
antal bedöms vara tillräckligt,

e)   i) att tillhandahålla univer-
sitetsutbildning och annan högre
utbildning på ifrågavarande
landsdels- eller minoritetsspråk,
eller

ii)   att tillhandahålla resurser
för studier av dessa språk som
ämnen i universitetsutbildningen
och den högre utbildningen,
eller

iii)  att, om till följd av statens
roll i förhållande till institutioner
för högre utbildning, stycke i)
och ii) ovan inte kan tillämpas,
uppmuntra och/eller tillåta
tillhandahållande av universitets-
utbildning eller andra former av
högre utbildning på landsdels-
eller minoritetsspråk eller av
resurser för studier av dessa
språk som studieämnen vid
universitet eller högre utbild-
ningsanstalter,

f) i) att tillse tillhandahållande
av kurser för vuxen och vidare-
utbildning där undervisningen
helt eller delvis sker på lands-
dels- eller minoritetsspråk, eller

ii) att erbjuda dessa språk som
ämnen inom vuxen- och vidare-
utbildningen, eller

iii) att, om de statliga myndig-
heterna saknar direkt behörighet
i fråga om vuxenutbildningen,
gynna och/eller uppmuntra att

98

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

offering of such languages as
subjects of adult and continuing
education;

g to make arrangements to
ensure the teaching of the
history and the culture which is
reflected by the regional or
minority language;

h to provide the basic and för-
ther training of the teachers
required to implement those of
paragraphs a to g accepted by
the Party;

1 to set up a supervisory body or
bodies responsible for
monitoring the measures taken
and progress achieved in
establishing or developing the
teaching of regional or minority
languages and for drawing up
periodic reports of their
findings, which will be made
public.

2 With regard to education and
in respect of territories other
than those in which the regional
or minority languages are
traditionally used, the Parties
undertake, if the number of
users of a regional or minority
language justifies it, to allow,
encourage or provide teaching
in or of the regional or minority
language at all the appropriate
stages of education.

Article 9 - Judicial authorities

1 The Parties undertake, in
respect of those judicial districts
in which the number of
residents using the regional or
minority languages justifies the
measures specified below,
according to the situation of
each of these languages and on
condition that the use of the
facilities afforded by the present
paragraph is not considered by
the judge to hamper the proper

sådana språk erbjuds som äm-
nen inom vuxen- och vidareut-
bildning,

g)  att vidta åtgärder för att
tillgodose undervisning i historia
och kultur som hänför sig till
ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk,

h)   att tillhandahålla grundut-
bildning och fortbildning av
lärare som behövs för att ge-
nomföra de av punkterna a till g
som har accepterats av en part,

i)    att inrätta ett eller flera
övervakningsorgan för att följa
vidtagna åtgärder och uppnådda
framsteg i fråga om upprättande
eller utveckling av undervisning
i landsdels- eller minoritets-
språk, och för att periodiskt
avge rapport om sina resultat,
som skall offentliggöras.

2. I fråga om utbildning och
avseende andra territorier än de
där landsdels- eller minoritets-
språk av hävd används, för-
binder sig parterna, om antalet
användare av ett landsdels- eller
minoritetsspråk motiverar det,
att tillåta, uppmuntra eller till-
handahålla undervisning på eller
i ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk på alla veder-
börliga utbildningsnivåer.

Artikel 9 Rättsväsendet

1. Parterna förbinder sig till
följande i de domsagor där
antalet bosatta personer som
använder sådana landsdels- eller
minoritetsspråk som berättigar
till de åtgärder som anges här
nedan, i enlighet med situatio-
nen för vart och ett av dessa
språk, och på villkor att utnytt-
jandet av de möjligheter som
tillhandahålls enligt denna punkt
av domstolen bedöms inte hin-

99

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

administration of justice

a in criminal proceedings:

i to provide that the courts, at
the request of one of the parties,
shall conduct the proceedings in
the regional or minority
languages; and/or

ii to guarantee the accused the
right to use his/her regional or
minority language; and/or

iii to provide that requests and
evidence, whether written or
oral, shall not be considered
inadmissible solely because they
are formulated in a regional or
minority language; and/or

iv  to produce, on request,
documents connected with legal
proceedings in the relevant
regional or minority language,
if necessary by the use of
interpreters and translations
involving no extra expense for
the persons concemed;

b in civil proceedings:

i to provide that the courts, at
the request of one of the parties,
shall conduct the proceedings in
the regional or minority
languages; and/or

ii to allow, whenever a litigant
has to appear in person before a
court, that he or she may use his
or her regional or minority
language without thereby
incurring additional expense;
and/or

iii  to allow documents and
evidence to be produced in the
regional or minority languages,
if necessary by the use of
interpreters and translations;

c in proceedings before courts
conceming administrative mat-
ters:

dra en rättsenlig handläggning:

a)   i brottmål:

i) att tillse att domstolarna, på
begäran av någon av partema,
håller rättegången på landsdels-
eller minoritetsspråk, och/eller

ii) att ge en anklagad rätt att
använda sitt eget landsdels- eller
minoritetsspråk, och/eller

iii)  att tillse att inlagor och
bevisning, i skriftlig eller munt-
lig form, inte skall avvisas
endast av den anledningen att de
är upprättade på ett landsdels-
eller minoritetsspråk, och/eller

iv) att på begäran tillhandahålla
handlingar hänförliga till ett
rättsligt förfarande på ifrågava-
rande landsdels- eller minori-
tetsspråk, vid behov med hjälp
av tolkar och översättningar,
utan att detta medför någon
extra kostnad för de berörda,

b)   i tvistemål:

i)   att tillse att domstolarna, på
begäran av någon av partema,
håller rättegången på landsdels-
eller minoritetsspråk, och/eller

ii)   att när en part i en tvist
måste inställa sig personligen i
rätten, han eller hon får använda
sitt eget landsdels- eller
minoritetsspråk utan att detta
medför extra kostnader, och/
eller

iii) att tillåta att handlingar och
bevisning läggs fram på ett
landsdels- eller minoritetsspråk,
om nödvändigt med hjälp av
tolkar och översättningar;

c) i förvaltningsmål inför dom-
stol,

100

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

1 to provide that the courts, at
the request of one of the parties,
shall conduct the proceedings in
the regional or minority
languages; and/or

ii to allow, whenever a litigant
has to appear in person before a
court, that he or she may use his
or her regional or minority
language without thereby
incurring additional expense;
and/or

iii  to allow documents and
evidence to be produced in the
regional or minority languages,
if necessary by the use of
interpreters and translations;

d to take steps to ensure that the
application of sub-paragraphs i
and iii of paragraphs b and c
above and any necessary use of
interpreters and translations
does not involve extra expense
for the persons concemed.

2 The Parties undertake:

a not to deny the validity of
legal documents drawn up
within the State solely because
they are drafted in a regional or
minority language; or

b not to deny the validity, as
between the parties, of legal
documents drawn up within the
country solely because they are
drafted in a regional or minority
language, and to provide that
they can be invoked against
interested third parties who are
not users of these languages on
condition that the contents of the
document are made known to
them by the person(s) who
invoke(s) it; or

c not to deny the validity, as
between the parties, of legal
documents drawn up within the

i) att tillse att domstolarna på
begäran av någon av partema
håller rättegången på landsdels-
eller minoritetsspråk, och/eller

ii)  att när en part måste in-
ställa sig personligen i rätten,
han eller hon får använda sitt
eget landsdels- eller minoritets-
språk utan att detta medför extra
kostnader, och/eller

iii) att tillåta att handlingar och
bevisning läggs fram på ett
landsdels- eller minoritetsspråk,
om nödvändigt med anlitande av
tolkar och översättningar;

d) att vidta åtgärder för att tillse
att tillämpningen av styckena i)
och iii) i punkterna b och c ovan
och allt behövligt bruk av tolkar
och översättningar inte medför
någon extra kostnad för de
berörda personerna.

2. Partema förbinder sig

a) att inte vägra att godkänna
giltigheten av juridiska doku-
ment som upprättats inom staten
endast av den anledningen att de
är avfattade på ett landsdels-
eller minoritetsspråk, eller

b) att inte vägra att godkänna
giltigheten av juridiska doku-
ment upprättade parterna emel-
lan i landet endast av den an-
ledningen att de är avfattade på
ett landsdels- eller minoritets-
språk, och tillåta att de åberopas
gentemot berörda tredje perso-
ner som inte använder detta
språk, under förutsättning att
innehållet i handlingarna görs
tillgängligt för dem av den eller
de personer som åberopar dem,
eller

c)  att inte vägra att godkänna
giltigheten av juridiska doku-
ment upprättade partema emel-

101

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

country solely because they are
drafted in a regional or minority
language.

3 The Parties undertake to make
available in the regional or
minority languages the most
important national statutory
texts and those relating parti-
cularly to users of these lang-
uages, unless they are otherwise
provided.

Article 10 - Administrative
authorities and public services

1 Within the administrative
districts of the State in which
the number of residents who are
users of regional or minority
languages justifies the measures
specified below and according
to the situation of each
language, the Parties undertake,
as far as this is reasonably
possible:

a i to ensure that the admini-
strative authorities use the
regional or minority languages;
or

ii to ensure that such of their
officers as are in contact with
the public use the regional or
minority languages in their
relations with persons applying
to them in these languages; or

iii  to ensure that users of
regional or minority languages
may submit oral or written
applications and receive a reply
in these languages; or

iv  to ensure that users of
regional or minority languages
may submit oral or written
applications in these languages;
or

lan i landet endast av den an-
ledningen att de är avfattade på
ett landsdels- eller minoritets-
språk.

3. Parterna förbinder sig att
på landsdels- eller minoritets-
språken tillhandahålla de vikti-
gaste lagtexterna och de texter
som särskilt hänför sig till de
personer som använder dessa
språk, såvida dessa inte till-
handahålls på annat sätt.

Artikel 10 Förvaltningsmyn-
digheter och samhällsservice

1. Inom de administrativa
områden i en stat där antalet
invånare som använder lands-
dels- eller minoritetsspråk moti-
verar de åtgärder som anges
nedan, och i enlighet med situa-
tionen för vaije språk, förbinder
sig parterna i rimlig utsträck-
ning

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

a) i) att tillse att de administrati-
va myndigheterna använder
landsdels- eller minoritetssprå-
ken, eller

ii)   att tillse att de statstjänste-
män som är i kontakt med
allmänheten använder landsdels-
eller minoritetsspråken i sitt
umgänge med personer som
kontaktar dem på ett sådant
språk, eller

iii) att tillse att personer som
använder landsdels- eller mino-
ritetsspråk får göra framställ-
ningar i muntlig eller skriftlig
form och få svar på dessa språk,
eller

iv) att tillse att personer som
använder landsdels-    eller

minoritetsspråk får    göra

framställningar i mundig eller
skriftlig form på dessa språk,
eller

102

v to ensure that users of re-
gional or minority languages
may validly submit a document
in these languages;

b to make available widely used
administrative texts and forms
for the population in the
regional or minority languages
or in bilingual versions;

c to allow the administrative
authorities to draft documents in
a regional or minority language.

2 In respect of the local and
regional authorities on whose
territory the number of residents
who are users of regional or
minority languages is such as to
justify the measures specified
below, the Parties undertake to
allow and/or encourage:

a the use of regional or minority
languages within the framework
of the regional or local
authority;

b the possibility for users of
regional or minority languages
to submit oral or written
applications in these languages;

c the publication by regional
authorities of their official
documents also in the relevant
regional or minority languages;

d the publication by local autho-
rities of their official documents
also in the relevant regional or
minority languages;

e the use by regional authorities
of regional or minority langu-
ages in debates in their assem-
blies, without excluding,
however, the use of the official
language(s) of the State;

v) att tillse att handlingar som
inges av personer som använder
landsdels- eller minoritetsspråk
och som är upprättade på dessa
språk anses giltiga,

b)   att tillhandahålla ofta före-
kommande förvaltningstexter
och formulär avsedda för be-
folkningen på landsdels- eller
minoritetsspråken eller i två-
språkig version,

c) att tillåta förvaltningsmyndig-
heterna att upprätta handlingar
på ett landsdels- eller minori-
tetsspråk.

2. I fråga om lokala och
regionala myndigheter, inom
vilkas territorier de invånare
som använder landsdels- eller
minoritetsspråk är tillräckligt
många för att motivera de nedan
angivna åtgärderna, förbinder
sig parterna att tillåta och/eller
uppmuntra

a)  användning av landsdels-
eller minoritetsspråk inom den
regionala eller lokala myndig-
heten,

b) möjlighet för användare av
landsdels- eller minoritetsspråk
att göra framställningar i munt-
lig eller skriftlig form på dessa
språk,

c) att regionala myndigheter ger
ut sina officiella dokument
jämväl på ifrågavarande lands-
dels- eller minoritetsspråk,

d) att lokala myndigheter ger ut
sina officiella dokument jämväl
på ifrågavarande landsdels- eller
minoritetsspråk,

e) att regionala myndigheter i
sina sammanträden använder
landsdels- eller minoritetsspråk
utan att för den skull det eller de
i staten använda officiella
språken utesluts,

103

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

f the use by local authorities of
regional or minority languages
in debates in their assemblies,
without excluding, however, the
use of the official language(s) of
the State;

g the use or adoption, if neces-
sary in conjunction with the
name in the official language(s),
of traditional and correct forms
of place-names in regional or
minority languages.

3 With regard to public services
provided by the administrative
authorities or other persons
acting on their behalf, the
Parties undertake, within the
territory in which regional or
minority languages are used, in
accordance with the situation of
each language and as far as this
is reasonably possible:

a to ensure that the regional or
minority languages are used in
the provision of the service; or

b to allow users of regional or
minority languages to submit a
request and receive a reply in
these languages; or

c to allow users of regional or
minority languages to submit a
request in these languages.

4 With a view to putting into
effect those provisions of
paragraphs 1, 2 and 3 accepted
by them, the Parties undertake
to take one or more of the follo-
wing measures:

a translation or interpretation as
may be required;

b recruitment and, where neces-
sary, training of the officials and
other public service employees
required;

f) att lokala myndigheter i sina
sammanträden använder lands-
dels- eller minoritetsspråk utan
att för den skull det eller de i
staten använda officiella språken
utesluts,

g)   att traditionella och korrek-
ta former av ortsnamn på lands-
dels- eller minoritetsspråk an-
vänds eller infors, vid behov
jämsides med namnen på det
eller de officiella språken.

3.   I fråga om samhällsservice
från förvaltningsmyndigheterna
eller av andra personer som
handlar på deras uppdrag, för-
binder sig parterna inom det
territorium där landsdels- eller
minoritetsspråk används, i
enlighet med varje språks situa-
tion, och i rimlig utsträckning,

a) att tillse att landsdels- eller
minoritetsspråk används vid
tillhandahållande av ifrågavaran-
de tjänster, eller

b)  att tillåta användarna av
landsdels- eller minoritetsspråk
att göra framställningar och få
svar på dessa språk, eller

c)   att tillåta användarna av
landsdels- eller minoritetsspråk
att göra framställningar på dessa
språk.

4.   Parterna förbinder sig att
vidta en eller flera av följande
åtgärder för att uppfylla de
åtaganden i punkterna 1, 2 och
3 som de har antagit:

a) tolkning eller översättning vid
behov,

b) anställning och vid behov
utbildning av erforderligt antal
tjänstemän och andra offentligt
anställda,

104

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

c compliance as far as possible
with requests from public
service employees having a
knowledge of a regional or
minority language to be ap-
pointed in the territory in which
that language is used.

5 The Parties undertake to allow
the use or adoption of family
names in the regional or
minority languages, at the
request of those concemed.

Article 11 - Media

1 The Parties undertake, for the
users of the regional or minority
languages within the territories
in which those languages are
spöken, according to the situa-
tion of each language, to the
extern that the public
authorities, directly or
indirectly, are competent, have
power or play a role in this
field, and respecting the
principle of the independence
and autonomy of the media:

a to the extern that radio and
television carry out a public
service mission:

i to ensure the creation of at
least one radio station and one
television channel in the
regional or minority languages;
or

ii to encourage and/or facilitate
the creation of at least one radio
station and one television
channel in the regional or
minority languages; or

iii to make adequate provision
so that broadcasters offer
programmes in the regional or
minority languages;

c) att så långt möjligt till-
mötesgå begäran från stats-
tjänsteman med kunskaper i ett
landsdels- eller minoritetsspråk
att bli förordnade i det
territorium där det språket
används.

5. Partema förbinder sig att
tillåta att släktnamn används
eller antas på landsdels- eller
minoritetsspråk på begäran av
de berörda.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

Artikel 11 Massmedia

1. Partema förbinder sig till
följande för dem som använder
landsdels- eller minoritetsspråk
inom de territorier där dessa
språk brukas, i enlighet med
situationen för varje språk, i den
utsträckning som de offentliga
myndigheterna är direkt eller
indirekt behöriga, har
befogenhet eller inflytande
härvidlag och under respekte-
rande av principen om massme-
dias oberoende och självständig-
het,

a) i den mån radio och TV står i
det offentligas tjänst:

i) att tillse att minst en radiosta-
tion och en TV-kanal inrättas på
landsdels- eller minoritetsspråk,
eller

ii)  att uppmuntra och/eller
underlätta inrättande av minst en
radiostation och en TV-kanal på
landsdels- eller minoritetsspråk,
eller

iii)  att vidta lämpliga åtgärder
för att radiostationer och TV-
kanaler skall tillhandahålla
program på landsdels- eller
minoritetsspråk,

105

b i to encourage and/or facilitate
the creation of at least one radio
station in the regional or
minority languages; or

ii to encourage and/or facilitate
the broadcasting of radio
programmes in the regional or
minority languages on a regular
basis;

c i to encourage and/or facilitate
the creation of at least one
television channel in the
regional or minority languages;
or

ii to encourage and/or facilitate
the broadcasting of television
programmes in the regional or
minority languages on a regular
basis;

d to encourage and/or facilitate
the production and distribution
of audio and audiovisual works
in the regional or minority
languages;

e i to encourage and/or facilitate
the creation and/or maintenance
of at least one newspaper in the
regional or minority languages;
or

ii to encourage and/or facilitate
the publication of newspaper
artides in the regional or
minority languages on a regular
basis;

f i to cover the additional costs
of those media which use
regional or minority languages,
wherever the law provides for
financial assistance in general
for the media; or

ii to apply existing measures for
financial assistance also to
audiovisual productions in the
regional or minority languages;

b)  i) att uppmuntra och/eller
underlätta inrättande av minst en
radiostation på landsdels- eller
minoritetsspråk, eller

ii) att uppmuntra och/eller
underlätta regelbunden sändning
av radioprogram på landsdels-
eller minoritetsspråk,

c)  i) att uppmuntra och/eller
underlätta inrättande av minst en
TV-kanal på landsdels- eller
minoritetsspråk, eller

ii) att uppmuntra och/eller
underlätta regelbunden sändning
av TV-program på landsdels-
eller minoritetsspråk,

d)  att uppmuntra och/eller
underlätta produktion och dis-
tribution av radio- och TV-
program på landsdels- eller
minoritetsspråk,

e)   i) att uppmuntra och/eller
underlätta att minst en tidning
grundas och/eller upprätthålls på
landsdels- eller minoritetsspråk,
eller

ii) att uppmuntra och/eller
underlätta regelbunden publice-
ring av tidningsartiklar på lands-
dels- eller minoritetsspråk,

f)   i) att täcka extrakostnader-
na för de massmedia som an-
vänder landsdels- eller minori-
tetsspråk, där enligt lag statligt
stöd ges till massmedia, eller

ii) att tillämpa gällande be-
stämmelser för finansiellt stöd
även till TV-program på lands-
dels- eller minoritetsspråk,

106

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

g to support the training of
journalists and other staff for
media using regional or mino-
rity languages.

2  The Parties undertake to
guarantee freedom of direct
reception of radio and television
broadcasts from neighbouring
countries in a language used in
identical or similar form to a
regional or minority language,
and not to oppose the
retransmission of radio and
television broadcasts from
neighbouring countries in such a
language. They further under-
take to ensure that no restric-
tions will be placed on the
freedom of expression and free
circulation of information in the
written press in a language used
in identical or similar form to a
regional or minority language.
The exercise of the above-men-
tioned freedoms, since it carries
with it duties and responsi-
bilities, may be subject to such
formalities, conditions, restric-
tions or penalties as are
prescribed by law and are
necessary in a democratic
society, in the interests of
national security, territorial
integrity or public safety, for the
prevention of disorder or crime,
for the protection of health or
morals, for the protection of the
reputation or rights of others,
for preventing disclosure of
information received in con-
fidence, or for maintaining the
authority and impartiality of the
judiciary.

3  The Parties undertake to
ensure that the interests of the
users of regional or minority
languages are represented or
taken into account within such
bodies as may be established in
accordance with the law with
responsibility for guaranteeing
the freedom and pluralism of the
media.

g) att stödja utbildning av
journalister och annan personal i
massmedia som använder
landsdels- eller minoritetsspråk.

2. Parterna förbinder sig att
garantera friheten att från
grannländer direkt ta emot
radio- och TV-sändningar på
språk som brukas i samma eller
liknande form som ett landsdels-
eller minoritetsspråk och att inte
motsätta sig återutsändning av
radio- och TV-sändningar från
grannländer på ett sådant språk.
De förbinder sig även att tillse
att inga inskränkningar görs i
fråga om yttrandefriheten och
den fria informationsspridningen
i den tryckta pressen på ett
språk som brukas i samma eller
liknande form som ett landsdels-
eller minoritetsspråk. Eftersom
utövandet av de ovannämnda
friheterna innebär förpliktelser
och ansvar, kan det underkastas
sådana formaliteter, villkor,
inskränkningar eller straff som
lagen föreskriver och som är
nödvändiga i ett demokratiskt
samhälle, i den nationella säker-
hetens, den territoriella integri-
tetens och den allmänna säker-
hetens intresse för att förebygga
oordning och brott, skydda
hälsa eller moral, skydda annans
goda namn och rykte och rättig-
heter, förebygga avslöjande av
uppgifter som har mottagits i
förtroende, samt upprätthålla
rättsväsendets auktoritet och
opartiskhet.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

3. Parterna förbinder sig att
tillse att de personers intressen
som använder landsdels- eller
minoritetsspråk företräds eller
beaktas i sådana organ som med
stöd av lag kan komma att
inrättas med ansvar att garantera
frihet och pluralism för mass-
media.

107

Article 12 - Cultural activities
and facilities

1 With regard to cultural ac-
tivities and facilities - especially
libraries, video libraries,
cultural centres, museums,
archives, academies, theatres
and cinemas, as well as literary
work and film production,
vemacular forms of cultural
expression, festivals and the
culture industries, including
inter alia the use of new
technologies - the Parties
undertake, within the territory
in which such languages are
used and to the extent that the
public authorities are compe-
tent, have power or play a role
in this field:

a to encourage types of expres-
sion and initiative specific to
regional or minority languages
and foster the different means of
access to works produced in
these languages;

b to foster the different means
of access in other languages to
works produced in regional or
minority languages by aiding
and developing translation,
dubbing, post-sy nchronisation
and subtitling activities;

c to foster access in regional or
minority languages to works
produced in other languages by
aiding and developing
translation, dubbing, post-
synchronisation and subtitling
activities;

d to ensure that the bodies
responsible for organising or
supporting cultural activities of
various kinds make appropriate
allowance for incorporating the
knowledge and use of regional
or minority languages and
cultures in the undertakings

Artikel 12 Kulturell verksam-
het och kulturella inrättningar

1. I fråga om kulturell verk-
samhet och kulturella inrätt-
ningar - särskilt bibliotek, vid-
eobibliotek, kulturcentra, muse-
er, arkiv, akademier, teatrar och
biografer, ävensom litterära
verk och filmproduktion, ut-
trycksformer för folklig kultur,
festivaler och kulturell före-
tagsamhet, innefattande bl.a.
användning av ny teknologi -
förbinder sig parterna till följan-
de inom det territorium där
sådana språk används och i den
utsträckning som de offentliga
myndigheterna är behöriga, har
befogenhet eller inflytande:

a)  att uppmuntra uttrycks-
former och initiativ som utmär-
ker landsdels- eller minoritets-
språk och främja olika sätt att få
tillgång till verk framställda på
dessa språk,

b)   att främja olika sätt att på
andra språk få tillgång till verk
framställda på ett landsdels-
eller minoritetsspråk genom att
stödja och utveckla översätt-
ning, dubbning, eftersynkronise-
ring och framställning av under-
texter,

c) att främja tillgång på lands-
dels- eller minoritetsspråk till
verk framställda på andra språk
genom att stödja och utveckla
översättning, dubbning, efter-
synkronisering och framställ-
ning av undertexter,

d)   att tillse att de organ som
är ansvariga för att anordna
eller stödja olika slags kulturell
verksamhet avsätter tillräckliga
medel för att inkludera kunska-
per i och användning av lands-
dels- eller minoritetsspråk och
deras kultur i produktioner som

108

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

which they initiate or for which
they provide backing;

e to promote measures to ensure
that the bodies responsible for
organising or supporting
cultural activities have at their
disposal staff who have a full
command of the regional or
minority language concemed, as
well as of the language(s) of the
rest of the population;

f to encourage direct partici-
pation by representatives of the
users of a given regional or
minority language in providing
facilities and planning cultural
activities;

g to encourage and/or facilitate
the creation of a body or bodies
responsible for collecting,
keeping a copy of and
presenting or publishing works
produced in the regional or
minority languages;

h if necessary, to create and/or
promote and finance translation
and terminological research
services, particularly with a
view to maintaining and
developing appropriate admi-
nistrative, commercial, econo-
mic, social, technical or legal
terminology in each regional or
minority language.

2 In respect of territories other
than those in which the regional
or minority languages are
traditionally used, the Parties
undertake, if the number of
users of a regional or minority
language justifies it, to allow,
encourage and/or provide
appropriate cultural activities
and facilities in accordance with
the preceding paragraph.

3 The Parties undertake to make
appropriate provision, in
pursuing their cultural policy

de initierar eller stöder,

e) att främja åtgärder for att
tillse att de organ som är an-
svariga for att anordna eller
stödja kulturell verksamhet
förfogar över personal som helt
behärskar ifrågavarande lands-
dels- eller minoritetsspråk lik-
som den övriga befolkningens
språk,

f) att uppmuntra direkt delta-
gande av företrädare för dem
som använder ett visst lands-
dels- eller minoritetsspråk vid
anskaffande av resurser för och
planering av kulturell verksam-
het,

g)  att uppmuntra och/eller
underlätta upprättande av organ
med uppgift att insamla samt
förvara, presentera eller offent-
liggöra verk framställda på
landsdels- eller minoritetsspråk,

h)  att vid behov skapa och/el-
ler främja och bekosta tjänster
som avser översättning och
terminologisk forskning, särskilt
i syfte att bevara eller utveckla
lämplig administrativ, kommer-
siell, ekonomisk, samhällelig,
teknisk eller rättslig terminologi
på vart och ett av landsdels-
eller minoritetsspråken.

2.   I fråga om territorier där
landsdels- eller minoritetsspråk
inte används av hävd, förbinder
sig parterna, om antalet använ-
dare av ett landsdels- eller
minoritetsspråk motiverar detta,
att tillåta, uppmuntra och/eller
tillhandahålla lämplig kulturell
verksamhet och kulturella in-
rättningar i enlighet med före-
gående punkt.

3.   Parterna förbinder sig att ta
vederbörlig hänsyn till lands-
dels- eller minoritetsspråk och

109

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

abroad, for regional or minority
languages and the cultures they
reflect.

den kultur dessa ger uttryck för
när de sprider sin kultur utom-
lands.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

Article 13 - Economic and
social life

1 With regard to economic and
social activities, the Parties
undertake, within the whole
country:

a to eliminate from their legisla-
tion any provision prohibiting or
limiting without justifiable
reasons the use of regional or
minority languages in docu-
ments relating to economic or
social life, particularly contracts
of employment, and in technical
documents such as instructions
for the use of products or
installations;

b to prohibit the insertion in
intemal regulations of compa-
nies and private documents of
any clauses excluding or
restricting the use of regional or
minority languages, at least
between users of the same
language;

c to oppose practices designed
to discourage the use of regional
or minority languages in
connection with economic or
social activities;

d to facilitate and/or encourage
the use of regional or minority
languages by means other than
those specified in the above sub-
paragraphs.

2 With regard to economic and
social activities, the Parties
undertake, in so far as the
public authorities are compe-
tent, within the territory in
which the regional or minority
languages are used, and as far
as this is reasonably possible:

Artikel 13 Ekonomiska och
sociala förhållanden

1. I fråga om ekonomisk och
social verksamhet förbinder sig
parterna till följande med av-
seende på hela landet:

a)   att från sina lagar ta bort
varje bestämmelse som obe-
rättigat förbjuder eller begränsar
användning av landsdels- eller
minoritetsspråk i handlingar
som har avseende på ekonomis-
ka och sociala förhållanden,
särskilt i anställningskontrakt
och i tekniska dokument som
t.ex. bruksanvisningar för varor
och utrustning,

b)   att i företags interna regler
och privata handlingar förbjuda
införande av klausuler som
utesluter eller inskränker an-
vändningen av landsdels- eller
minoritetsspråk, åtminstone
mellan personer som använder
samma språk,

c)  att motsätta sig praxis som
syftar till att motverka använd-
ning av landsdels- eller minori-
tetsspråk i ekonomisk och social
verksamhet,

d)   att underlätta och/eller
uppmuntra användning av lands-
dels- eller minoritetsspråk med
andra medel än vad som anges i
föregående stycken.

2.  I fråga om ekonomisk och
social verksamhet förbinder sig
parterna i den utsträckning de
offentliga myndigheterna är
behöriga inom territorier där
landsdels- eller minoritetsspråk
används, och inom rimliga
gränser, till följande:

110

a to include in their financial
and banking regulations pro-
visions which allow, by means
of procedures compatible with
commercial practice, the use of
regional or minority languages
in drawing up payment orders
(cheques, drafts, etc.) or other
financial documents, or, where
appropriate, to ensure the
implementation of such
provisions;

b in the economic and social
sectors directly under their
control (public sector), to
organise activities to promote
the use of regional or minority
languages;

c to ensure that social care
facilities such as hospitals,
retirement homes and hostels
offer the possibility of receiving
and treating in their own
language persons using a
regional or minority language
who are in need of care on
grounds of ill-health, old age or
for other reasons;

d to ensure by appropriate
means that safety instructions
are also drawn up in regional or
minority languages;

e to arrange for information
provided by the competent
public authorities conceming the
rights of consumers to be made
available in regional or minority
languages.

Article 14 - Transfrontier ex-
changes

The Parties undertake:

a to apply existing bilateral and
multilateral agreements which
bind them with the States in
which the same language is used
in identical or similar form, or

a) att i sina regler för finans-
och bankinstitut ta in bestäm-
melser som, genom förfarings-
sätt som är förenliga med god
affärsmannased, medger an-
vändning av landsdels eller
minoritetsspråk vid utfärdande
av skuldebrev (checker, växlar,
osv.), eller andra betalningsför-
bindelser, eller, när så är lämp-
ligt, att tillse att sådana bestäm-
melser införs,

b)  i de ekonomiska och socia-
la sektorer som står under deras
direkta kontroll (den offentliga
sektorn) att vidta åtgärder för att
främja användning av landsdels-
eller minoritetsspråk,

c)   att tillse att i social omsorg
vid institutioner såsom sjukhus,
pensionärshem och vårdhem
möjlighet erbjuds att på deras
eget språk ta emot och behandla
personer, som använder ett
landsdels- eller minoritetsspråk
och som är i behov av vård på
grund av ohälsa, hög ålder eller
av annan orsak,

d) att på lämpligt sätt tillse att
säkerhetsanvisningar även av-
fattas på landsdels- eller minori-
tetsspråk,

e) att tillse att den information
om konsumenters rättigheter
som ges ut av de behöriga
myndigheterna tillhandahålls på
landsdels- eller minoritetsspråk.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

Artikel 14 Utbyte över grän-
serna

Parterna förbinder sig

a) att tillämpa gällande bilaterala
och multilaterala avtal som
binder dem till stater där samma
språk används i samma eller
liknande form eller att, vid

111

if necessary to seek to conclude
such agreements, in such a way
as to foster contacts between the
users of the same language in
the States concemed in the
fields of culture, education,
information, vocational training
and permanent education;

b for the benefit of regional or
minority languages, to facilitate
and/or promote co-operation
across borders, in particular
between regional or local
authorities in whose territory the
same language is used in identi-
cal or similar form.

behov, söka ingå sådana avtal
för att främja kontakter mellan
dem som använder samma språk
i de berörda staterna i fråga om
kultur, utbildning, information,
yrkesutbildning och vidareut-
bildning,

b) att underlätta och/eller främja
samarbete över gränserna till
förmån för landsdels- eller
minoritetsspråk, särskilt mellan
regionala och lokala myndig-
heter på vilkas territorium
samma språk används i samma
eller liknande form.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

Part IV - Application of the
Charter

Article 15 - Periodical reports

1  The Parties shall present
periodically to the Secretary
General of the Council of
Europé, in a form to be pres-
cribed by the Committee of
Ministers, a report on their
policy pursued in accordance
with Part II of this Charter and
on the measures taken in
application of those provisions
of Part III which they have
accepted. The first report shall
be presented within the year
following the entry into force of
the Charter with respect to the
Party concemed, the other
reports at three-yearly intervals
after the first report.

2 The Parties shall make their
reports public.

Del IV Tillämpning av stadgan

Artikel 15 Periodisk rapporte-
ring

1.   Partema skall periodiskt, i
en form som skall bestämmas av
ministerkommittén, till Euro-
parådets generalsekreterare avge
rapport om den politik de har
följt i enlighet med del II av
denna stadga och om de åtgär-
der som de har vidtagit för att
tillämpa de bestämmelser i del
III som de har antagit. Den
första rapporten skall avges
inom ett år efter stadgans
ikraftträdande med avseende på
den berörda parten. De följan-
de rapporterna avges med tre
års mellanrum efter den första
rapporten.

2. Parterna skall offentliggöra
sina rapporter.

Article 16 - Examination of
the reports

1 The reports presented to the
Secretary General of the
Council of Europé under

Artikel 16 Granskning av
rapporterna

1. De rapporter som avges till
Europarådets generalsekreterare
enligt artikel 15 skall granskas

112

Article 15 shall be examined by
a committee of experts
constituted in accordance with
Article 17.

2 Bodies or associations legally
established in a Party may draw
the attention of the committee of
experts to matters relating to the
undertakings entered into by
that Party under Part III of this
Charter. After Consulting the
Party concemed, the committee
of experts may take account of
this information in the
preparation of the report
specified in paragraph 3 below.
These bodies or associations can
furthermore submit statements
conceming the policy pursued
by a Party in accordance with
Part II.

3 On the basis of the reports
specified in paragraph 1 and the
information mentioned in
paragraph 2, the committee of
experts shall prepare a report
for the Committee of Ministers.
This report shall be accom-
panied by the comments which
the Parties have been requested
to make and may be made
public by the Committee of
Ministers.

4 The report specified in parag-
raph 3 shall contain in particular
the proposals of the committee
of experts to the Committee of
Ministers for the preparation of
such recommendations of the
latter body to one or more of
the Parties as may be required.

5 The Secretary General of the
Council of Europé shall make a
two-yearly detailed report to the
Parliamentary Assembly on the
application of the Charter.

av en expertkommitté inrättad i
enlighet med artikel 17.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

2.  Organ eller sammanslut-
ningar lagligt upprättade i en
part får fästa expertkommitténs
uppmärksamhet på frågor som
hänför sig till de åtaganden som
ifrågavarande part har gjort
enligt del Hl i denna stadga.
Efter samråd med den berörda
parten får expertkommittén ta i
beaktande dessa uppgifter när
den sammanställer den rapport
som avses i punkt 3 nedan.
Dessa organ eller sammanslut-
ningar får även avge yttranden
om den politik som följs av en
part i enlighet med del II.

3.  På grundval av de rappor-
ter som avses i punkt 1 och de
uppgifter som avses i punkt 2
ovan skall expertkommittén
sammanställa en rapport till
ministerkommittén. Denna
rapport skall åtföljas av de
kommentarer som parterna har
ombetts att göra och får offent-
liggöras av ministerkommittén.

4.  Den rapport som avses i
punkt 3 skall särskilt innehålla
expertkommitténs förslag till
ministerkommittén för bered-
ning av dennas eventuella re-
kommendationer till en eller
flera av parterna.

5.   Europarådets generalsekre-
terare skall vartannat år avge en
detaljerad rapport till parla-
mentarikerförsamlingen om
tillämpningen av stadgan.

113

Article 17 - Committee of
experts

1 The committee of experts
shall be composed of one
member per Party, appointed by
the Committee of Ministers
from a list of individuals of the
highest integrity and recognised
competence in the matters dealt
with in the Charter, who shall
be nominated by the Party
concemed.

2 Members of the committee
shall be appointed for a period
of six years and shall be eligible
for reappointment. A member
who is unable to complete a
term of Office shall be replaced
in accordance with the
procedure laid down in
paragraph 1, and the replacing
member shall complete his
predecessor's term of Office.

3 The committee of experts
shall adopt rules of procedure.
Its secretarial services shall be
provided by the Secretary
General of the Council of
Europé.

Part V - Final provisions

Article 18

This Charter shall be open for
signature by the member States
of the Council of Europé. It is
subject to ratification, acceptan-
ce or approval. Instruments of
ratification, acceptance or app-
roval shall be deposited with the
Secretary General of the Coun-
cil of Europé.

Article 19

1 This Charter shall enter into
force on the first day of the
month following the expiration

Artikel 17 Expert-
kommittén

1. Expertkommittén skall bestå
av en medlem från varje part
som forordnas av minister-
kommittén från en av den be-
rörda parten upprättad lista över
personer med högsta integritet
och erkänd sakkunskap i de
frågor som stadgan avser.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

2. Medlemmarna av kommit-
tén skall utses för en tid av sex
år och skall kunna omväljas.
En medlem som inte kan full-
göra en mandatperiod, skall
ersättas i enlighet med förfaran-
det i punkt i och ersättaren skall
fullfölja sin företrädares man-
datperiod.

3. Expertkommittén skall anta
en arbetsordning. Sekretariats-
funktionen skall tillhandahållas
av Europarådets general-
sekreterare.

Del V Slutbestämmelser

Artikel 18

Denna stadga skall vara öppen
för undertecknande av Europa-
rådets medlemsstater. Den skall
ratificeras, godtas eller god-
kännas. Ratifikations-, godta-
gande eller godkännandeinstru-
ment skall deponeras hos Euro-
parådets generalsekreterare.

Artikel 19

1. Denna stadga skall träda i
kraft den första dagen i den
månad som följer efter utgången

114

of a period of three months after
the date on which five member
States of the Council of Europé
have expressed their consent to
be bound by the Charter in ac-
cordance with the provisions of
Article 18.

2 In respect of any member
State which subsequently
expresses its consent to be
bound by it, the Charter shall
enter into force on the first day
of the month following the
expiration of a period of three
months after the date of the
deposit of the instrument of
ratification, acceptance or app-
roval.

Article 20

1 After the entry into force of
this Charter, the Committee of
Ministers of the Council of
Europé may invite any State not
a member of the Council of
Europé to accede to this Char-
ter.

2 In respect of any acceding
State, the Charter shall enter
into force on the first day of the
month following the expiration
of a period of three months after
the date of deposit of the in-
strument of accession with the
Secretary General of the
Council of Europé.

Article 21

1 Any State may, at the time of
signature or when depositing its
instrument of ratification,
acceptance, approval or acces-
sion, make one or more reserva-
tions to paragraphs 2 to 5 of
Article 7 of this Charter. No
other reservation may be made.

2 Any Contracting State which
has made a reservation under
the preceding paragraph may

av en tid på tre månader räknat
från dagen då fem medlemssta-
ter i Europarådet har uttryckt
sitt samtycke till att vara bundna
av stadgan i enlighet med be-
stämmelserna i artikel 18.

2. För en medlemsstat som
senare uttrycker sitt samtycke
till att bli bunden av stadgan,
skall den träda i kraft den första
dagen i den månad som följer
efter utgången av en tid på tre
månader efter dagen för depone-
ring av ratifikations-, godtagan-
de- eller godkännandeinstru-
mentet.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

Artikel 20

1.  Sedan denna stadga har
trätt i kraft får Europarådets
ministerkommitté inbjuda stater
som inte är medlemmar av
Europarådet att ansluta sig till
den.

2.  För varje stat som ansluter
sig skall stadgan träda i kraft
den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en
tid av tre månader efter dagen
för deponering av anslutningsin-
strumentet hos Europarådets
generalsekreterare.

Artikel 21

1. En stat får när den under-
tecknar stadgan eller deponerar
sitt ratifikations-, godtagande-,
godkännande- eller anslutnings-
instrument avge en eller flera
reservationer till punkterna 2-5
i artikel 7 i stadgan. Inga andra
reservationer får göras.

2. En fördragsslutande stat som
har gjort en reservation enligt
föregående punkt får helt eller

115

wholly or partly withdraw it by
means of a notification add-
ressed to the Secretary General
of the Council of Europé. The
withdrawal shall take effect on
the date of receipt of such
notification by the Secretary
General.

Article 22

1 Any Party may at any time
denounce this Charter by means
of a notification addressed to the
Secretary General of the
Council of Europé.

2  Such denunciation shall
become effective on the first
day of the month following the
expiration of a period of six
months after the date of receipt
of the notification by the
Secretary General.

Article 23

The Secretary General of the
Council of Europé shall notify
the member States of the Coun-
cil and any State which has
acceded to this Charter of:

a any signature;

b the deposit of any instrument
of ratification, acceptance,
approval or accession;

c any date of entry into force of
this Charter in accordance with
Artides 19 and 20;

d any notification received in
application of the provisions of
Article 3, paragraph 2;

e any other act, notification or
communication relating to this
Charter.

In witness whereof the undersig-
ned, being duly authorised
thereto, have signed this Char-
ter.

delvis återta denna genom ett
meddelande till Europarådets
generalsekreterare. Återtagandet
skall träda i kraft den dag då
generalsekreteraren mottar ett
sådant meddelande.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

Artikel 22

1. En part får när som helst säga
upp denna stadga genom ett
meddelande till Europarådets
generalsekreterare.

2. Uppsägningen skall träda i
kraft den första dagen i den
månad som följer efter utgången
av en tid av sex månader efter
den dag då generalsekreteraren
mottog meddelandet.

Artikel 23

Europarådets generalsekreterare
skall meddela rådets medlems-
stater och alla andra stater som
har anslutit sig till denna stadga
om

a) varje undertecknande,

b) deponering av varje ratifika-
tions-, godtagande-, godkännan-
de- eller anslutningsinstrument,

c) varje datum för denna stadgas
ikraftträdande enligt artikel 19
och 20,

d) vaije meddelande som mottas
om tillämpning av bestämmel-
serna i artikel 3 punkt 2, samt

e) varje annan rättsakt, notifika-
tion eller meddelande som rör
denna stadga.

Till bekräftelse härpå har under-
tecknade, därtill vederbörligen
bemyndigade, undertecknat den-
na stadga.

116

Done at Strasbourg, this 5th day
of November 1992, in English
and French, both texts being
equally authentic, in a single
copy which shall be deposited in
the archives of the Council of
Europé. The Secretary General
of the Council of Europé shall
transmit certified copies to each
member State of the Council of
Europé and to any State invited
to accede to this Charter.

Upprättad i Strasbourg den 5
november 1992 på engelska och
franska språken, vilka båda
texter är lika giltiga, i ett enda
exemplar som skall deponeras i
Europarådets arkiv. Europarå-
dets generalsekreterare skall
överlämna bestyrkta avskrifter
till varje medlemsstat i Europa-
rådet och till varje annan stat
som har inbjudits att ansluta sig
till denna stadga.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 1

117

Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

Framework Convention for the Protection
of National Minorities

Strasbourg, 1. II. 1995

118

The member States of the
Council of Europé and the other
States, signatories to the present
framework Convention,

Considering that the aim of the
Council of Europé is to achieve
greater unity between its
members for the purpose of
safeguarding and realising the
ideals and principles which are
their common heritage;

Considering that one of the
methods by which that aim is to
be pursued is the maintenance
and further realisation of human
rights and fundamental
fteedoms;

Wishing to follow-up the
Declaration of the Heads of
State and Government of the
member States of the Council of
Europé adopted in Vienna on 9
October 1993;

Being resolved to protect within
their respective territories the
existence of national minorities;

Considering that the upheavals
of European history have shown
that the protection of national
minorities is essential to
stability, democratic security
and peace in this continent;

Considering that a pluralist and
genuinely democratic society
should not only respect the
ethnic, cultural, linguistic and
religious identity of each person
belonging to a national
minority, but also create
appropriate conditions enabling
them to express, preserve and
develop this identity;

Considering that the creation of
a climate of tolerance and
dialogue is necessary to enable

De medlemsstater i Europarådet
och övriga stater som under-
tecknat denna ramkonvention,

som beaktar att Europarådets
syfte är att uppnå en fastare
enhet mellan sina medlemmar
för att skydda och förverkliga
de ideal och principer som utgör
deras gemensamma arv,

som beaktar att ett av medlen att
förverkliga detta syfte är att
upprätthålla och utveckla de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna,

som önskar följa upp den dekla-
ration av stats- och regerings-
cheferna i Europarådets
medlemsstater som antogs i
Wien den 9 oktober 1993,

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

som är beslutna att inom sina
respektive territorier skydda de
nationella minoriteternas fort-
levnad,

som anser att omvälningama i
Europas historia har visat att
skydd av nationella minoriteter
är nödvändigt för stabilitet,
demokratisk säkerhet och fred
på denna kontinent,

som anser att ett pluralistiskt
och i sann mening demokratiskt
samhälle inte endast bör
respektera den etniska,
kulturella, språkliga och
religiösa identiteten för varje
person som tillhör en nationell
minoritet utan även skapa lämp-
liga förutsättningar för att göra
det möjligt att uttrycka, bevara
och utveckla denna identitet,

som anser att upprättandet av ett
klimat präglat av tolerans och av
öppen dialog är nödvändigt för

119

cultural diversity to be a source
and a factor, not of division, but
of enrichment for each society;

Considering that the realisation
of a tolerant and prosperous
Europé does not depend solely
on co-operation between States
but also requires transffontier
co-operation between local and
regional authorities without
prejudice to the constitution and
territorial integrity of each
State;

Having regard to the Con-
vention for the Protection of
Human Rights and Fundamental
Freedoms and the Protocols
thereto;

Having regard to the
commitments conceming the
protection of national minorities
in United Nations conventions
and declarations and in the
documents of the Conference on
Security and Co-operation in
Europé, particularly the Copen-
hagen Document of 29 June
1990;

Being resolved to define the
principles to be respected and
the obligations which flow from
them in order to ensure, in the
member States and such other
States as may become Parties to
the present instrument, the
effective protection of national
minorities and of the rights and
freedoms of persons belonging
to those minorities, within the
rule of law, respecting the
territorial integrity and national
sovereignty of States;

Being detertnined to implement
the principles set out in this
framework Convention through
national legislation and
appropriate govemmental

att kulturell mångfald skall
kunna bli en källa och en faktor
- inte till söndring - utan till
berikande för varje samhälle,

som anser att förverkligandet av
ett tolerant och välmående
Europa inte endast beror på
samarbete mellan staterna utan
även kräver samarbete över
gränserna mellan lokala och
regionala myndigheter utan att
detta inverkar på vaije stats
författning och territoriella
integritet,

som beaktar konventionen om
skydd för de mänskliga rättig-
heterna och de grundläggande
friheterna och dess protokoll,

som beaktar åtagandena om
skydd för nationella minoriteter
i Förenta nationernas konventio-
ner och förklaringar samt i
akterna från Konferensen om
säkerhet och samarbete i
Europa, särskilt Köpenhamns-
dokumentet från den 29 juni
1990,

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

som är beslutna att definiera de
principer som skall respekteras
och de skyldigheter som följer
av dem i syfte att i
medlemsstaterna och i sådana
andra stater som kan bli parter i
detta instrument tillförsäkra ett
effektivt skydd för nationella
minoriteter och de rättigheter
och friheter som tillkommer
personer som tillhör dessa
minoriteter, i enlighet med
rättsstatens principer, varvid
hänsyn skall tas till staternas
territoriella integritet och
nationella suveränitet,

som är fast beslutna att förverk-
liga de principer som kommer
till uttryck i denna
ramkonvention genom nationell
lagstiftning och lämplig

120

policies,

Have agreed as follows:

regeringspolitik,

har kommit överens om
följande:

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

Section I

Article 1

The protection of national mino-
rities and of the rights and
freedoms of persons belonging
to those minorities forms an
integral part of the intemational
protection of human rights, and
as such falls within the scope of
intemational co-operation.

Article 2

The provisions of this
framework Convention shall be
applied in good faith, in a spirit
of understanding and tolerance
and in conformity with the
principles of good neighbour-
liness, friendly relations and co-
operation between States.

Article 3

1. Every person belonging to a
national minority shall have the
right freely to choose to be
treated or not to be treated as
such and no disadvantage shall
result from this choice or from
the exercise of the rights which
are connected to that choice.

2. Persons belonging to national
minorities may exercise the
rights and enjoy the freedoms
flowing from the principles
enshrined in the present
framework Convention indi-
vidually as well as community
with others.

Dell

Artikel 1

Skyddet av nationella minorite-
ter och av de rättigheter och
friheter som tillkommer perso-
ner som tillhör dessa minoriteter
utgör en integrerad del av det
internationella skyddet av
mänskliga rättigheter och faller
som sådant inom ramen för
internationellt samarbete.

Artikel 2

Bestämmelserna i denna ram-
konvention skall tillämpas i god
tro, i en anda av förståelse och
tolerans samt i enlighet med
principerna om gott grannför-
hållande, vänskapliga relationer
och samarbete mellan stater.

Artikel 3

1. Var och en som tillhör en
nationell minoritet skall ha rätt
att fritt välja att behandlas eller
inte behandlas som sådan och
ingen nackdel skall följa av
detta val eller av utövandet av
de rättigheter som är förbundna
med detta val.

2.  De som tillhör nationella

minoriteter   far   utöva   de

rättigheter   och   åtnjuta   de

friheter som följer av de prin-
ciper som anges i denna ram-

konvention enskilt och i gemen-
skap med andra.

121

Section II

Article 4

1. The Parties undertake to
guarantee to persons belonging
to national minorities the rights
of equality before the law and of
equal protection of the law. In
this respect, any discrimination
based on belonging to a national
minority shall be prohibited.

2. The Parties undertake to
adopt where necessary,
adequate measures in order to
promote, in all areas of
economic, social, political and
cultural life, fall and effective
equality between persons
belonging to a national minority
and those belonging to the
majority. In this respect, they
shall take due account of the
specific conditions of the
persons belonging to national
minorities.

3. The measures adopted in
accordance with paragraph 2
shall not be considered to be an
act of discrimination.

Article 5

1.  The Parties undertake to
promote the conditions
necessary for persons belonging
to national minorities to
maintain and develop their
culture, and to preserve the
essential elements of their
identity, namely their religion,
language, traditions and cultural
heritage.

2.   Without prejudice to
measures taken in pursuance of
their general integration policy,
the Parties shall refrain from
policies or practices aimed at
assimilation of persons
belonging to national minorities

Del II

Artikel 4

1.   Parterna åtar sig att
tillförsäkra personer som tillhör
en nationell minoritet rätt till
likhet inför lagen och till lika
skydd av lagen. I detta hänseen-
de skall all diskriminering på
grundval av tillhörighet till en
nationell minoritet vara för-
bjuden.

2. Parterna åtar sig att där så är
nödvändigt vidta lämpliga åt-
gärder för att inom alla områden
av det ekonomiska, sociala,
politiska och kulturella livet
främja fallständig och effektiv
jämlikhet mellan personer som
tillhör en nationell minoritet och
personer som tillhör majoritets-
befolkningen. I detta hänseende
skall parterna ta vederbörlig
hänsyn till de särskilda om-
ständigheterna för de personer
som tillhör nationella minori-
teter.

3. De åtgärder som vidtas i
enlighet med punkt 2 skall inte
betraktas som en diskrimineran-
de handling.

Artikel 5

1. Parterna åtar sig att främja de
förutsättningar som är
nödvändiga för att personer som
tillhör nationella minoriteter
skall kunna bibehålla och
utveckla sin kultur och bevara
de väsentliga beståndsdelarna av
sin identitet, nämligen religion,
språk, traditioner och kulturarv.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

2. Utan att inverka på de
åtgärder som vidtas i enlighet
med sin allmänna integra-
tionspolitik skall partema
avhålla sig från åtgärder eller
metoder som syftar till
assimilering av personer som

122

against their will and shall
protect these persons from any
action aimed at such
assimilation.

Article 6

1. The Parties shall encourage a
spirit of tolerance and
intercultural dialogue and take
effective measures to promote
mutual respect and under-
standing and co-operation
among all persons living on
their territory, irrespective of
those persons’ ethnic, cultural,
linguistic or religious identity,
in particular in the fields of
education, culture and the
media.

2. The Parties undertake to take
appropriate measures to protect
persons who may be subject to
threats or acts of discrimination,
hostility or violence as a result
of their ethnic, cultural,
linguistic or religious identity.

Article 7

The Parties shall ensure respect
for the right of every person
belonging to a national minority
to freedom of peaceful
assembly, freedom of associa-
tion, freedom of expression, and
freedom of thought, conscience
and religion.

Article 8

The Parties undertake to
recognise that every person
belonging to a national minority
has the right to manifest his or
her religion or belief and to
establish religious institutions,
organisations and associations.

tillhör nationella minoriteter mot
dessa personers vilja och skall
skydda dem mot alla åtgärder
som syftar till sådan
assimilering.

Artikel 6

1. Parterna skall uppmuntra en
anda av tolerans och mellan-
kulturell dialog och vidta
effektiva åtgärder för att främja
ömsesidig respekt och förståelse
samt samarbete mellan alla
personer som bor inom deras
territorium, oavsett dessa
personers etniska, kulturella,
språkliga eller religiösa
identitet, särskilt på utbildnings-
och kulturområdet samt inom
massmedia.

2.  Parterna åtar sig att vidta
lämpliga åtgärder för att skydda
personer som kan utsättas för
hot om eller utförande av diskri-
minerande handlingar, fientlig-
het eller våld till följd av deras
etniska, kulturella, språkliga
eller religiösa identitet.

Artikel 7

Parterna skall säkerställa respekt
för rätten för den som tillhör en
nationell minoritet till frihet att
delta i fredliga sammankomster,
till föreningsfrihet, yttrandefri-
het, tankefrihet, samvetsfrihet
och religionsfrihet.

Artikel 8

Parterna åtar sig att erkänna att
den som tillhör en nationell
minoritet har rätt att utöva sin
religion eller tro och att upprätta
religiösa institutioner, organisa-
tioner och sammanslutningar.

123

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

Article 9

1. The Parties undertake to
recognise that the right to
freedom of expression of every
person belonging to a national
minority includes freedom to
hold opinions and to receive and
impart information and ideas in
the minority language, without
interference by public authori-
ties and regardless of frontiers.
The Parties shall ensure, within
the framework of their legal
systems, that persons belonging
to a national minority are not
discriminated against in their
access to the media.

Artikel 9

1. Partema åtar sig att erkänna
att rätten till yttrandefrihet för
den som tillhör en nationell
minoritet innefattar åsiktsfrihet
och frihet att ta emot och sprida
uppgifter och tankar på
minoritetsspråket utan ingri-
pande av offentliga myndigheter
och oberoende av territoriella
gränser. Partema skall inom
ramen för sina rättssystem
säkerställa att personer som
tillhör en nationell minoritet inte
utsätts för diskriminering när
det gäller deras tillträde till
massmedia.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

2. Paragraph 1 shall not prevent
Parties from requiring the
licensing, without discrimination
and based on objective criteria,
of sound radio and television
broadcasting, or cinema enter-
prises.

3. The Parties shall not hinder
the creation and the use of
printed media by persons
belonging to national minorities.
In the legal framework of sound
radio and television broad-
casting, they shall ensure, as far
as possible, and taking into
account the provisions of
paragraph 1, that persons
belonging to national minorities
are granted the possibility of
creating and using their own
media.

4. In the framework of their
legal systems, the Parties shall
adopt adequate measures in
order to facilitate access to the
media for persons belonging to
national minorities and in order
to promote tolerance and pennit
cultural pluralism.

2. Bestämmelserna i punkt 1
skall inte hindra partema från
att utan diskriminering och på
grundval av objektiva kriterier
kräva tillstånd för radio-,
televisions- eller biografföretag.

3.  Partema skall inte hindra
dem som tillhör nationella
minoriteter från att framställa
och använda tryckta media.
Inom den rättsliga ramen för
radio- och televisionssändningar
skall de, så långt möjligt och
med beaktande av bestämmel-
serna i punkt 1, säkerställa att
de som tillhör nationella
minoriteter medges möjlighet att
framställa och använda sina
egna media.

4. Partema skall inom ramen
för sina rättssystem vidta
lämpliga åtgärder för att
underlätta tillträde till mass-
media för personer som tillhör
nationella minoriteter och i syfte
att främja tolerans och tillåta
kulturell mångfald.

124

Article 10

1.    Parties undertake to
recognise that every person
belonging to a national minority
has the right to use freely and
without interference his or her
minority language, in private
and in public, orally and in
writing.

2. In areas inhabited by persons
belonging to national minorities
traditionally or in substantial
numbers, if those persons so
request and where such a
request corresponds to a real
need, the Parties shall
endeavour to ensure, as far as
possible the conditions which
would make it possible to use
the minority language in
relations between those persons
and the administrative authori-
ties.

3.  The Parties undertake to
guarantee the right of every
person belonging to a national
minority to be informed
promptly, in a language which
he or she understands, or the
reasons for his or her arrest,
and of the nature and cause of
any accusation against him or
her, and to defend himself or
herself in this language, if
necessary with the free
assistance of an interpreter.

Artikel 10

1. Parterna åtar sig att erkänna
att den som tillhör en nationell
minoritet har rätt att fritt och
utan ingripande använda sitt
minoritetsspråk privat och
offentligt, och såväl muntligt
som skriftligt.

2. I områden som av hävd eller
i betydande antal bebos av
personer som tillhör nationella
minoriteter skall parterna, om
dessa personer begär detta och
om en sådan begäran motsvarar
ett verkligt behov, sträva efter
att så långt möjligt säkerställa att
de förutsättningar finns som
skulle göra det möjligt att
använda minoritetsspråket i
umgänget mellan dessa personer
och förvaltningsmyndigheterna.

3.   Parterna åtar sig att
tillförsäkra varje person som
tillhör en nationell minoritet rätt
att ofördröjligen, på ett språk
som han eller hon förstår, bli
underrättad om skälen för hans
eller hennes ffihetsberövande
och om beskaffenheten av och
orsaken till anklagelser mot
honom eller henne samt rätt att
försvara sig på detta språk, om
nödvändigt med gratis biträde
av en tolk.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

Article 11

Artikel 11

1. The Parties undertake to
recognise that every person
belonging to a national minority
has the right to use his or her
sumame (patronym) and first
names in the minority language
and the right to official
recognition of them, according
to modalities provided for in
their legal system.

1. Parterna åtar sig att erkänna
att den som tillhör en nationell
minoritet har rätt att använda sitt
efternamn (faders namn) och
förnamn på minoritetsspråket
och rätt till officiellt erkännande
av dessa namn i enlighet med
bestämmelserna i respektive
parts rättssystem.

125

2.  The Parties undertake to
recognise that every person
belonging to a national minority
has the right to display in his or
her minority language signs,
inscriptions and other
information of a private nature
visible to the public.

3.    In areas traditionally
inhabited by substantial numbers
of persons belonging to a
national minority, the Parties
shall endeavour, in the
framework of their legal system,
including, where appropriate,
agreements with other States,
and taking into account their
specific conditions, to display
traditional local names, Street
names and other topographical
indications intended for the
public also in the minority
language when there is a
sufficient demand for such
indications.

Article 12

1.  The Parties shall, where
appropriate, take measures in
the fields of education and
research to foster knowledge of
the culture, history, language
and religion of their national
minorities and of the majority.

2. In this context the Parties
shall inter alia provide adequate
opportunities for teacher
training and access to textbooks,
and facilitate contacts among
students and teachers of
different communities.

3.  The Parties undertake to
promote equal opportunities for
access to education at all levels
for persons belonging to
national minorities.

2. Parterna åtar sig att erkänna
att den som tillhör en nationell
minoritet har rätt att på sitt
minoritetsspråk sätta upp
skyltar, anslag och annan
information av privat natur, som
kan ses av allmänheten.

3. I områden som av hävd och i
betydande antal bebos av
personer som tillhör en nationell
minoritet skall parterna sträva
efter att, inom ramen för sina
respektive rättssystem, inne-
fattande, där det är lämpligt,
överenskommelser med andra
stater, och med beaktande av
sina speciella förutsättningar,
visa traditionella ortnamn, gatu-
namn och andra topografiska
anvisningar avsedda för allmän-
heten även på minoritetsspråket,
när det finns tillräcklig efter-
frågan på sådana anvisningar.

Artikel 12

1.  Parterna skall, där det är
lämpligt vidta åtgärder på
utbildnings- och forskningsom-
rådet för att främja kunskapen
om sina nationella minoriteters
liksom om majoritetens kultur,
historia, språk och religion.

2.  I detta sammanhang skall
parterna bland annat bereda
lämpliga möjligheter till lärar-
utbildning och tillgång till läro-
böcker samt underlätta kon-
takter mellan studerande och
lärare i olika befolknings-
grupper.

3. Parterna åtar sig att främja
lika möjligheter till tillträde till
utbildning på alla nivåer för
personer som tillhör nationella
minoriteter.

126

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

Article 13

1. Within the framework of
their education systems, the
Parties shall recognise that
persons belonging to a national
minority have the right to set up
and to manage their own private
educational and training
establishments.

2. The exercise of this right
shall not entail any financial
obligation for the Parties.

Article 14

1.  The Parties undertake to
recognise that every person
belonging to a national minority
has the right to leam his or her
minority language.

2. In areas inhabited by persons
belonging to national minorities
traditionally or in substantial
numbers, if there is sufficient
demand, the Parties shall
endeavour to ensure, as far as
possible and within the
framework of their education
systems, that persons belonging
to those minorities have
adequate opportunities for being
taught the minority language or
for receiving instruction in this
language.

3. Paragraph 2 of this article
shall be implemented without
prejudice to the leaming of the
official language or the teaching
in this language.

Article 15

The Parties shall create the
conditions necessary for the
effective participation of persons
belonging to national minorities
in cultural, social and economic
life and in public affairs, in
particular those affecting them.

Artikel 13

1. Parterna skall inom ramen
för sina utbildningssystem
tillerkänna dem som tillhör en
nationell minoritet rätt att inrätta
och driva sina egna enskilda
utbildningsinstitutioner.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

2. Utövandet av denna rätt skall
inte medföra något ekonomiskt
åtagande för parterna.

Artikel 14

1. Parterna åtar sig att erkänna
att den som tillhör en nationell
minoritet har rätt att lära sig sitt
minoritetsspråk.

2. I områden som av hävd eller
i betydande antal bebos av
personer som tillhör nationella
minoriteter skall parterna, om
det finns tillräcklig efterfrågan,
sträva efter att så långt möjligt
och inom ramen för sina
respektive utbildningssystem
säkerställa att den som tillhör
dessa minoriteter har tillfreds-
ställande möjligheter till under-
visning i minoritetsspråket eller
till undervisning på detta språk.

3. Punkt 2 i denna artikel skall
genomföras utan att göra intrång
på inlärningen av det officiella
språket eller undervisningen på
detta språk.

Artikel 15

Parterna skall skapa nödvändiga
förutsättningar for att den som
tillhör nationella minoriteter
effektivt skall kunna delta i det
kulturella, sociala och
ekonomiska livet samt i offentli-
ga angelägenheter, särskilt
sådana som berör dem.

127

Article 16

The Parties shall refrain from
measures which alter the
proportions of the population in
areas inhabited by persons
belonging to national minorities
and are aimed at restricting the
rights and freedoms flowing
from the principles enshrined in
the present framework Conven-
tion.

Article 17

1. The Parties undertake not to
interfere with the right of
persons belonging to national
minorities to establish and
maintain free and peaceful
contacts across frontiers with
persons lawfully staying in
others States, in particular those
with whom they share an ethnic,
cultural, linguistic or religious
identity, or a common cultural
heritage.

2. The Parties undertake not to
interfere with the right of
persons belonging to national
minorities to participate in the
activities of nongovemmental
organisations, both at the
national and intemational levels.

Article 18

1. The Parties shall endeavour
to conclude, where necessary,
bilateral and multilateral
agreements with other States, in
particular neighbouring States,
in order to ensure the protection
of persons belonging to the
national minorities concemed.

2. Where relevant, the Parties
shall take measures to
encourage transfrontier co-
operation.

Artikel 16

Parterna skall avhålla sig från
åtgärder som ändrar befolk-
ningsproportionema i områden
som bebos av personer som
tillhör nationella minoriteter och
syftar till att inskränka de
rättigheter och friheter som
följer av principerna i denna
ramkonvention.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

Artikel 17

1. Partema åtar sig att inte göra
intrång på rätten för personer
som tillhör nationella
minoriteter att upprätta och
upprätthålla fria och fredliga
kontakter över gränserna med
personer som lagligen vistas i
andra stater, särskilt med sådana
personer med vilka de delar en
etnisk, kulturell, språklig eller
religiös identitet eller ett gemen-
samt kulturarv.

2. Parterna åtar sig att inte göra
intrång på rätten för personer
som tillhör nationella minori-
teter att delta i verksamheter i
frivilligorganisationer på det
nationella och internationella
planet.

Artikel 18

1. Partema skall sträva efter att
där så är nödvändigt ingå
bilaterala och multilaterala avtal
med andra stater, särskilt med
grannstater, i syfte att
säkerställa skydd för personer
som tillhör berörda nationella
minoriteter.

2. Partema skall i tillämpliga
fall vidta åtgärder för att främja
samarbete över gränserna.

128

Article 19

The Parties undertake to respect
and implement the principles
enshrined in the present frame-
work Convention making,
where necessary, only those
limitations, restrictions or
derogations which are provided
for in intemational legal
instruments, in particular the
Convention for the Protection of
Human Rights and Fundamental
Freedoms, in so far as they are
relevant to the rights and
freedoms flowing from the said
principles.

Section ni

Article 20

In the exercise of the rights and
freedoms flowing from the
principles enshrined in the
present framework Convention,
any person belonging to a
national minority shall respect
the national legislation and the
rights of others, in particular
those of persons belonging to
the majority or to other national
minorities.

Article 21

Nodiing in the present
framework Convention shall be
interpreted as implying any
right to engage in any activity
or perform any act contrary to
the fundamental principles of
intemational law and in
particular of the sovereign
equality, territorial integrity and
political independence of States.

Article 22

Nothing in the present
framework Convention shall be
constmed as limiting or
derogating from any of the
human rights and fundamental

Artikel 19

Partema åtar sig att respektera
och genomföra principerna i
denna ramkonvention och där så
är nödvändigt göra endast de
begränsningar, inskränkningar
eller undantag som föreskrivs i
internationella rättsakter, särskilt
konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, i den
mån de är tillämpliga på de
rättigheter och friheter som
följer av de nämnda
principerna.

Deim

Artikel 20

Vid utövandet av de rättigheter
och åtnjutandet av de friheter
som följer av principerna i
denna ramkonvention skall den
som tillhör en nationell
minoritet följa den nationella
lagen och andras rättigheter,
särskilt de som tillkommer
personer som tillhör majoriteten
eller ingår i andra nationella
minoriteter.

Artikel 21

Ingen bestämmelse i denna
ramkonvention skall tolkas som
att ge rättighet att bedriva någon
verksamhet eller utföra någon
handling som strider mot grund-
läggande folkrättsliga principer,
särskilt staters suveräna
jämlikhet, territoriella integritet
och politiska oberoende.

Artikel 22

Ingen bestämmelse i denna
ramkonvention skall tolkas som
att innebära en begränsning av
eller en avvikelse från de
mänskliga rättigheter och

5 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 143

129

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

freedoms which may be ensured
under the laws of any
Contracting Party or under any
other agreement to which it is a
Party.

Article 23

The rights and freedoms flowing
from the principles enshrined in
the present framework Con-
vention, shall in so far as they
are the subject of a
corresponding provisions in the
Convention for the Protection of
Human Rights and Fundamental
Freedoms or in the Protocols
thereto, be understood so as to
conform to the latter provisions.

grundläggande friheter som kan
vara garanterade i en fördrags-
slutande parts lagar eller i ett
annat avtal som den är bunden
av.

Artikel 23

De rättigheter och friheter som
följer av principerna i denna
ramkonvention skall, i den mån
de omfattas av motsvarande
bestämmelser i konventionen
om skydd för de mänskliga
rättigheterna och grundläggande
friheterna och dess tilläggs-
protokoll, tolkas som att stämma
överens med dessa bestäm-
melser.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

Section IV

Article 24

1. The Committee of Ministers
of the Council of Europé shall
monitor the implementation of
this framework Convention by
the Contracting Parties.

2. The Parties which are not
members of the Council of
Europé shall participate in the
implementation mechanism,
according to modalities to be
determined.

Article 25

1. Within a period of one year
following the entry into force of
this framework Convention in
respect of a Contracting Party,
the latter shall transmit to the
Secretary General of the
Council of Europé full
information on the Iegislative
and other measures taken to
give effect to the principles set
out in this framework
Convention.

Del IV

Artikel 24

1.    Europarådets minister-
kommitté skall övervaka de
fördragsslutande parternas ge-
nomförande av denna ramkon-
vention.

2.   Parter som inte är
medlemmar av Europarådet
skall delta i genomförande-
mekanismen enligt bestämmel-
ser som senare skall fastställas.

Artikel 25

1. Inom en period om ett år
efter denna ramkonventions
ikraftträdande för en fördrags-
slutande part skall parten till
Europarådets generalsekreterare
meddela fullständig information
om de lagstiftningsåtgärder och
andra åtgärder som den har
vidtagit för att genomföra de
principer som anges i denna
ramkonvention.

2. Thereafter, each Party shall      2. Därefter skall varje part,

transmit to the Secretary     periodiskt och när minister-

130

General on a periodical basis
and whenever the Committee of
Ministers so requests any
further information of relevance
to the implementation of this
framework Convention.

3. The Secretary General shall
forward to the Committee of
Ministers the information
transmitted under the terms of
this Article.

Article 26

1. In evaluating the adequacy of
the measures taken by the
Parties to give effect to the
principles set out in this
framework Convention the
Committee of Ministers shall be
assisted by an advisory
committee, the members of
which shall have recognised
expertise in the field of the
protection of national mino-
rities.

2.  The composition of this
advisory committee and its pro-
cedure shall be determined by
the Committee of Ministers
within a period of one year
following the entry into force of
this framework Convention.

Section V

Article 27

This framework Convention
shall be open for signature by
the member States of the
Council of Europé. Up until the
date when the Convention enters
into force, it shall also be open
for signature by any other State
so invited by the Conimittee of
Ministers. It is subject to
ratification, acceptance or
approval. Instruments of
fatification acceptance on appro-
val shall be deposited with the
Secretary General of the
Council of Europé.

kommittén begär detta, meddela
ytterligare information till
generalsekreteraren med av-
seende på genomförandet av
denna ramkonvention.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

3. Generalsekreteraren skall till
ministerkommittén överlämna
den information som meddelats i
enlighet med bestämmelserna i
denna artikel.

Artikel 26

1. Vid prövningen av
lämpligheten av de åtgärder som
vidtagits av parterna för att
genomföra de principer som
anges i denna ramkonvention
skall ministerkommittén biträdas
av en rådgivande kommitté vars
medlemmar skall ha erkänd sak-
kunskap i fråga om skydd för
nationella minoriteter.

2. Sammansättningen av den
rådgivande kommittén och dess
arbetsordning skall fastställas av
ministerkommittén inom ett år
efter denna ramkonventions
ikraftträdande.

Del V

Artikel 27

Denna ramkonvention skall vara
öppen för undertecknande av
Europarådets medlemsstater.
Fram till den dag då konventio-
nen träder i kraft skall den även
vara öppen för undertecknande
av varje annan stat som inbjudits
därtill av ministerkommittén.
Den skall ratificeras, godtas
eller godkännas. Ratifikations-,
godtagande- eller godkännande-
instrument skall deponeras hos
Europarådets generalsekreter-
are.

131

Article 28

1. This framework Convention
shall enter into force on the first
day of the month following the
expiration of a period of three
months after the date on which
twelve member States of the
Council of Europé have
expressed their consent to be
bound by the Convention in
accordance with the provisions
of Article 27.

2. In respect of any member
State which subsequently
expresses its consent to be
bound by it, the framework
Convention shall enter into
force on the first day of the
month following the expiration
of a period of three months after
the date of the deposit of the
instrument of ratification, accep-
tance or approval.

Article 29

1. After the entry into force of
this framework Convention and
after Consulting the Contracting
States, the Conunittee of the
Ministers of the Council of
Europé may invite to accede to
the Convention, by a decision
taken by the majority provided
for in Article 20.d of the Statute
of the Council of Europé, any
non-member State of the
Council of Europé which,
invited to sign in accordance
with the provisions of Article
27, has not yet done so, and any
other non-member State.

2. In respect of any acceding
State, the framework Con-
vention shall enter into force on
the first day of the month
following the expiration of a
period of three months after the
date of the deposit of the
instrument of accession with the

Artikel 28

1. Denna ramkonvention träder
i kraft den första dagen i den
månad som följer efter utgången
av en period om tre månader
från den dag då tolv
medlemsstater i Europarådet har
uttryckt sitt samtycke till att
vara bundna av konventionen i
enlighet med bestämmelserna i
artikel 27.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

2. I förhållande till en
medlemsstat som senare
uttrycker sitt samtycke till att
vara bunden av ramkonven-
tionen träder denna i kraft den
första dagen i den månad som
följer efter utgången av en
period om tre månader från
dagen för deponeringen av
ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrumentet.

Artikel 29

1.   Efter det att denna
ramkonvention har trätt i kraft
och efter samråd med de
fördragsslutande staterna kan
Europarådets ministerkommitté,
genom ett beslut som fattas med
den majoritet som föreskrivs i
artikel 20 d i Europarådets
stadga, inbjuda varje stat att
ansluta sig som inte är medlem
av Europarådet och som
inbjudits att underteckna
ramkonventionen i enlighet med
bestämmelserna i artikel 27,
men ännu inte har gjort detta,
och alla andra icke-
medlemsstater.

2.  Med avseende på en
anslutande stat träder ram-
konventionen i kraft den första
dagen i den månad som följer
efter utgången av en period om
tre månader från den dag då
anslutningsinstrumentet depo-
nerades hos Europarådets gene-

132

Secretary General of the
Council of Europé.

Article 30

1. Any State may, at the time of
signature or when depositing its
instrument of ratification, accep-
tance, approval or accession,
specify the territory or
territories for whose inter-
national relations it is
responsible to which this
framework Convention shall
apply.

2. Any State may at any later
date, by a declaration addressed
to the Secretary General of the
Council of Europé, extend the
application of this framework
Convention to any other
territory specified in the
declaration. In respect of such
territory the framework Con-
vention shall enter into force on
the first day of the month
following the expiration of a
period of three months after the
date of receipt of such
declaration by the Secretary
General.

3. Any declaration made under
the two preceding paragraphs
may, in respect of any territory
specified in such declaration, be
withdrawn by a notification
addressed to the Secretary
General. The withdrawal shall
become effective on the first
day of the month following the
expiration of a period of three
months after the date of receipt
of such notification by the
Secretary General.

ralsekreterare.

Artikel 30

1.     En stat får vid
undertecknandet eller när den
deponerar sitt ratifikations-,
godtagande-, godkännande-
eller anslutningsinstrument ange
på vilket territorium eller på
vilka territorier, for vars inter-
nationella förbindelser den är
ansvarig, denna ramkonvention
skall vara tillämplig.

2. En stat kan vid en senare
tidpunkt genom en förklaring till
Europarådets generalsekreterare
utsträcka tillämpningen av
denna ramkonvention till ett
annat territorium som anges i
förklaringen. För ett sådant
territorium träder ramkonven-
tionen i kraft den första dagen i
den månad som följer efter
utgången av en period om tre
månader från den dag då
generalsekreteraren mottog
förklaringen.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

3. En förklaring som avgetts
enligt de två föregående
punkterna kan, med avseende
på ett territorium som angetts i
förklaringen, återtas genom
underrättelse till generalsekre-
teraren. Återtagandet träder i
kraft den första dagen i den
månad som följer efter utgången
av en period om tre månader
från den dag då general-
sekreteraren mottog under-
rättelsen.

133

6 Riksdagen 1998/99. 1 saml. Nr 143

Article 31

1. Any Party may at any time
denounce this framework Con-
vention by means of at noti-
fication addressed to the
Secretary General of the
Council of Europé.

2.  Such denunciation shall
become effective on the first
day of the month following the
expiration of a period of six
months after the date of receipt
of the notification by the
Secretary General.

Article 32

The Secretary General of the
Council of Europé shall notify
the member States of the
Council, other signatory States
and any State which has
acceded to this framework
Convention, of:

a) any singature;

b) the deposit of any instrument
of ratification, acceptance,
approval or accession;

c) any date of entry into force of
this framework Convention in
acccordance with Articles 28,
29 and 30;

d) any other act, notification or
communication relating to this
framework Convention.

In witness whereof the
undersigned,    being    duly

authorised thereto, have signed
this framework Convention.

Done at Strasbourg, this 1st day
of February 1995, in English
and French, both texts being
equally authentic, in a single
copy which shall be deposited in
the archives of the Council of
Europé. The Secretary General

Artikel 31

1.  En part kan vid vilken
tidpunkt som helst säga upp
denna ramkonvention genom
notifikation till Europarådets
generalsekreterare.

2. Uppsägningen träder i kraft
den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en
period om sex månader från den
dag då generalsekretaren mottog
notifikationen.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

Artikel 32

Europarådets generalsekreterare
skall underrätta Europarådets
medlemsstater, andra signatär-
stater och varje annan stat som
har anslutit sig till denna ram-
konvention om

a) undertecknande,

b) deponering av ratifikations-,
godtagande-, godkännande-
eller anslutningsinstrument

c)   dag för denna ram-
konventions ikraftträdande en-
ligt artiklarna 28, 29 och 30,

d) andra åtgärder, notifikationer
eller meddelanden som rör
denna ramkonvention.

Till bekräftelse härav har
undertecknade, därtill veder-
börligen befullmäktigade,
undertecknat denna ram-
konvention.

Upprättad i Strasbourg den 1
februari 1995 på engelska och
franska, vilka båda texter är lika
giltiga, i ett enda exemplar som
skall deponeras i Europarådets
arkiv. Europarådets general-
sekreterare skall sända bestyrkta

134

of the Council of Europé shall
transmit certified copies to each
member State of the Council of
Europé and to any State invited
to sign or accede to this
framework Convention.

kopior till varje medlemsstat i
Europarådet och till varje annan
stat som har inbjudits att
underteckna eller ansluta sig till
denna ramkonvention.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 2

135

Sammanfattning av betänkandet Steg mot en
minoritetspolitik - Europarådets konvention om
historiska minoritetsspråk (SOU 1997:192)

Vi har haft i uppdrag att utreda frågan om och i så fall hur Sverige bör
ansluta sig till Europarådets konvention om landsdels- eller
minoritetsspråk, minoritetsspråkskonventionen. Minoritetsspråkskon-
ventionen, syftar till att skydda och stödja europeiska landsdels- eller
minoritetsspråk som en värdefull del av Europas flerkulturella och
flerspråkiga arv. Vilka språk i en stat som är landsdels- eller minori-
tetsspråk avgörs enligt definitionen i artikel 1 i konventionen. Särskilt
starkt skydd ges de språk som har en historisk geografisk bas i staten,
medan de språk som saknar geografisk bas, territoriellt obundna språk,
ges ett svagare skydd. Minoritetsspråkskonventionen kan därmed
beskrivas som en kulturkonvention med regional inriktning. Hittills har
fem länder ratificerat konventionen, nämligen Norge, Finland, Ungern,
Nederländerna och Kroatien. Minoritetsspråkskonventionen träder
därmed i kraft den 1 mars 1998.

Historiska landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige

Vi har kommit fram till att samiska (dvs. alla varieteter samiska såsom
sydsamiska, lulesamiska och nordsamiska), finska (dvs. alla varieteter
finska såsom tomedalsfinska/meän kieli och standardfinska) samt romani
chib (alla varieteter romani chib) är historiska landsdels- eller
minoritetsspråk i Sverige som omfattas av definitionen i artikel 1 i
konventionen.

Samiska och finska har en historisk geografisk bas medan romani chib
är ett territoriellt obundet språk i Sverige. Samiska har troligen använts i
delar av nuvarande Sverige under flera tusen år och finska i ca tusen år.
Romani chib har använts i landet alltsedan 1500-talet.

Kommittén har inte kunnat finna belägg för att jiddisch använts under
tillräckligt lång tid och i tillräckligt stor omfattning i Sverige för att
kunna anses som ett landsdels- eller minoritetsspråk som används av
hävd i Sverige. Den omständigheten att språket i dag bedöms användas
av ett relativt litet antal personer i Sverige talar också mot att tillämpa
minoritetsspråkskonventionens omfattande bestämmelser på jiddisch i
Sverige. Däremot kan den strävan som finns hos judar att bevara jiddisch
och jiddischkultur som en del av den judiska kulturen ges stöd enligt
ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter, något som
behandlats av sektion II.

Uppfyller Sverige minoritetsspråkskonventionenför samiska, finska och
romani chib i dag?

För att Sverige skall kunna ratificera minoritetsspråkskonventionen gäller
att de krav som finns i bestämmelserna i del II i konventionen skall vara

Prop. 1998/99:143

Bilaga 3

136

uppfyllda för samiska, finska och romani chib. För romani chib med
vissa begränsningar eftersom det är ett territoriellt obundet språk.
Bestämmelserna i del III i konventionen gäller endast för språk med en
geografisk bas. Sverige kan välja att förutom del II också ratificera del III
för de språk som har en geografisk bas. Om Sverige ratificerar del III
måste Sverige välja minst 35 punkter eller stycken bland bestämmel-
serna i del III som skall tillämpas på vardera språket. Redan i dag finns
många bestämmelser som ger landsdels- eller minoritetsspråken i Sverige
skydd och stöd, både genom bestämmelser i lag och förordningar samt
genom andra åtgärder. Vid en genomgång av konventionens krav har vi
funnit att Sverige uppfyller flera av kraven i del II i konventionen för
samiska, finska och romani chib samt att 33 punkter eller stycken i del III
i konventionen uppfylls för samiska och 29 punkter eller stycken
uppfylls för finska.

De bestämmelser som finns i dag har dock karaktär av punktinsatser.
Minoritetsspråkskonventionen förutsätter att det finns en övergripande
minoritetsspråkspolitik där åtgärder samordnas och inriktas mot det
gemensamma målet att ge landsdels- eller minoritetsspråken skydd och
stöd. En sådan politik saknas i dag i Sverige.

Vilka åtgärder behöver vidtas för att Sverige skall kunna ratificera
minoritetsspråkskonventionen?

Rikstäckande åtgärder

För att Sverige skall kunna ratificera minoritetsspråkskonventionen krävs
enligt vår bedömning att de åtgärder som i dag vidtas samordnas samt att
vissa nya åtgärder vidtas med syfte att lägga grunden för en övergripande
minoritetsspråkspolitik i Sverige. Den viktigaste enskilda åtgärden i en
sådan politik är att erkänna samiska och finska inklusive meänkieli samt
romani chib som historiska minoritetsspråk. Det är också av stor vikt att i
hela landet och inom olika sakområden lyfta fram språken och den kultur
som hänger samman med dem som en värdefull del av det svenska
kulturarvet. Viktigt är också att sprida kunskap bland majoriteten om
dessa språk och kulturers historia i Sverige.

För att åstadkomma detta föreslår vi att kunskap om de historiska
minoritetsspråken och den kultur och historia som hänger samman med
dem skall föras in som ett kunskapskrav i läroplanen för samtliga elever i
grundskolan och gymnasieskolan. På detta sätt kan kunskapen om
Sverige som ett historiskt sett flerspråkigt och flerkulturellt land spridas
på bred front. Vi föreslår också att minst en folkhögskola för vardera
språket skall ges långsiktigt statligt stöd för att kunna fungera som språk-
och kulturcentrum.

För att den kultur som hänger samman med språken skall få till-
räckligt utrymme och stöd och kunna nå ut till majoritetsbefolkningen
föreslår vi också att de bestämmelser som styr tilldelning av statligt stöd
till olika former av kulturella satsningar ändras så att samisk, finsk,
tomedalsk och romsk kultur ges en tillräcklig andel av det statliga stödet.
Vi föreslår också att Statens Kulturråd i sin egenskap av den myndighet

Prop. 1998/99:143

Bilaga 3

137

som har en övergripande och samordnande roll i kulturpolitiken ges i
uppdrag att se till att samisk, finsk, tomedalsk och romsk kultur får ett
tillräckligt utrymme i kulturlivet.

Det behöver också vidtas ytterligare åtgärder för att stärka språken så
att dessa kan fortleva och utvecklas i enlighet med vad minoritets-
språkskonventionen föreskriver. En mycket viktig förutsättning för detta
är att bam och ungdom får undervisning i språken. Vi föreslår att Statens
skolverk får i uppdrag att regelbundet följa modersmålsundervisning och
tvåspråkig undervisning avseende de historiska minoritetsspråken. Vi
föreslår också att minst ett universitet eller en högskola för vardera
språket skall ges i uppdrag att anordna utbildning och forskning i
respektive språk. Dämtöver föreslår vi olika åtgärder för att stärka de
svenska landsdels- eller minoritetsspråkens ställning i massmedia, såväl i
radio och TV som i den tryckta pressen. Vidare föreslår vi att åtgärder
skall vidtas för att ett tillräckligt stöd skall kunna utgå till litteratur på
dessa språk liksom stöd för verksamhet som innefattar insamling,
arkivering och vetenskaplig bearbetning av språkligt material.

Minoritetsspråkskonventionen innehåller också bestämmelser som
syftar till att ge dem som använder språken inflytande över åtgärder som
berör användningen av språken. Enligt vår uppfattning är det viktigt att
de som själva använder språken får tillfälle att lämna synpunkter innan
sådana åtgärder vidtas och tillfälle att delta i uppföljningen. Vi lämnar
därför förslag som syftar till att ge dem som använder våra historiska
minoritetsspråk möjlighet till sådant inflytande.

1 minoritetsspråkskonventionen finns också bestämmelser som syftar
till att uppmuntra samarbetet över nationsgränserna för att stärka
landsdels- eller minoritetsspråken och de kulturer som hänger samman
med språken, både på nationell nivå och regional nivå. Med tanke på att
våra minoritetsspråk också används i våra nordiska grannländer föreslår
vi att Sverige skall verka för ett ökat nordiskt samarbete med inriktning
på att stödja dessa landsdels- eller minoritetsspråk och deras kulturer.

Regionalt tillämpliga åtgärder

Minoritetsspråkskonventionen är till stora delar regional i sin inriktning.
Detta innebär att merparten av bestämmelserna, både i del II och i del III
i konventionen, är avsedda att tillämpas i de geografiska områden där
landsdels- eller minoritetsspråken används av hävd och fortfarande
används i tillräcklig utsträckning. Ingenting hindrar dock att ett land som
ansluter sig till konventionen går längre än vad konventionen kräver och
tillämpar dess bestämmelser även utanför sådana områden.

Hittills har de åtgärder som kommit samiska och finska (som är de
språk som kan knytas till en historisk geografisk bas i Sverige) till godo,
till allra största delen varit rikstäckande. Således gäller reglerna om
modersmålsundervisning i hela landet liksom regler om statligt stöd för
olika typer av kultursatsningar. När vi övervägt vilka nya regler som
behövs för att Sverige skall kunna ansluta sig till minoritetsspråk-
skonventionen för samiska och finska har vi ansett att dessa i stor
utsträckning också bör vara rikstäckande så att de skall komma

Prop. 1998/99:143

Bilaga 3

138

samisktalande och finsktalande i hela landet till godo. I denna bedömning
har vi således gått längre i våra förslag än vad konventionen kräver.

När det gäller vissa förslag till nya regler till skydd och stöd för
samiska och finska föreslår vi dock att dessa huvudsakligen skall
begränsas till att gälla i de geografiska områden där språken har sina
geografiska rötter och fortfarande används i tillräcklig omfattning. Detta
område är för samiskans del de fyra nordligaste fjällkommunema,
Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Arjeplog och för finskans del de fem
kommunerna i Tomedalen, Haparanda, Övertomeå, Pajala, Kiruna och
Gällivare.

I dessa kommuner lämnar vi förslag till ny lagstiftning som innebär att
enskilda får rätt att använda sitt eget språk, hos förvaltningsmyndigheter
och domstolar oberoende av kunskaper i svenska.

Myndigheter och domstolar åläggs också en skyldighet att svara
muntligen på samiska respektive finska om den enskilde har valt att
kommunicera på något av dessa språk.

Ett skäl till att vi föreslår att denna lagstiftning skall tillämpas regionalt
i enlighet med vad konventionen föreskriver, är att lagstiftning som ger
enskilda en absolut rätt att använda ett annat språk än svenska i kontakt
med myndigheter och domstolar, är resurskrävande. Det skulle vara
praktiskt och ekonomiskt ogenomförbart att införa sådana regler i hela
landet. Vi föreslår därför i enlighet med vad konventionen föreskriver att
reglerna skall gälla i de områden där samiskan och finskan har en lång
historisk tradition och fortfarande är en levande del av vardagen. I dessa
områden kan behovet av att få använda språken hos myndigheter och
domstolar också antas vara störst liksom förutsättningarna för att
myndigheterna skall kunna uppfylla kraven att kommunicera på samiska
och finska. Regler om rätt att använda sitt språk i offentliga sammanhang
i delar av Norrbottens län markerar också att detta område historiskt har
varit och fortfarande är, flerspråkigt och flerkulturellt.

För att följa resultatet av den regionala lagstiftningen och för att
förstärka språkens ställning i dessa områden föreslår vi att en arbetsgrupp
under ledning av Länsstyrelsen i Norrbottens län skall få ansvar för att
årligen utvärdera lagstiftningen och andra regionala åtgärder och komma
med förslag på ytterligare åtgärder för att stärka språkens och den
samiska och tomedalska kulturens ställning i områdena.

Våra förslag till regionalt tillämplig lagstiftning omfattar också en rätt
att i viss utsträckning bli bemött på samiska respektive finska inom
förskoleverksamheten och äldreomsorgen. Våra förslag i dessa delar har
föregåtts av en enkätundersökning och besök hos de berörda
kommunerna i syfte att kartlägga i vad mån kommunerna i dag kan leva
upp till en lagfäst skyldighet att erbjuda förskoleverksamhet och
äldreomsorg med samisktalande respektive finsktalande personal.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 3

139

Ytterligare åtgärder till stöd och skydd för samiska och finska i hela
landet

Vi anser det vara mycket angeläget att samisk- och finsktalande i hela
landet far en rätt att bli bemötta på sitt eget språk inom förskoleverk-
samheten och äldreomsorgen.

För att bam med samiska eller finska som modersmål skall kunna bli
tvåspråkiga är det mycket viktigt att de redan i förskoleverksamheten har
möjlighet att bli bemötta på sitt språk. Vi föreslår därför att en översyn
görs av i vilken mån dessa bam blir bemötta på sitt eget språk inom den
kommunala barnomsorgen. Vi anser också att åtgärder bör vidtas för att
förmå de kommuner där det finns tillräckligt många föräldrar som önskar
att deras bam skall fa förskoleverksamhet med samisktalande respektive
finsktalande personal, att anordna sådan verksamhet. När det gäller
förskoleverksamhet pekar vi också på möjligheten att starta sådan
verksamhet som enskild förskoleverksamhet.

Ett viktigt skäl för att införa en rätt att bli bemött på sitt eget språk
inom äldreomsorgen är det stora antal äldre, särskilt bland de
finsktalande, som under de närmaste åren kan beräknas vara i behov av
äldreomsorg och de erfarenheter som visar att äldre kan förlora
kunskaperna i det sist inlärda språket. Vi föreslår därför att en översyn
skall göras av i vilka kommuner det finns tillräckligt många äldre som
använder samiska respektive finska och som är i behov av äldreomsorg.
Med en sådan undersökning som grund anser vi att en lagfäst rätt att bli
bemött på sitt språk inom äldreomsorgen skall införas i de kommuner där
det finns tillräckligt många äldre med detta behov.

Sverige bör ratificera minoritetsspråkskonventionen

Vi anser att Sverige bör ratificera minoritetsspråkskonventionen för
samiska, för finska inklusive meän kieli samt för romani chib som
historiska minoritetsspråk i Sverige.

Ett viktigt skäl för detta är att de historiska landsdels- eller minoritets-
språken är en värdefull del av Sveriges och Europas kulturhistoriska arv
och som sådana har de rätt till, och behov av stöd och skydd för att kunna
fortleva. Ett annat viktigt skäl är att de som använder de historiska
landsdels- eller minoritetsspråken har framfört starka önskemål om ett
officiellt erkännande av sina språk som historiska landsdels- eller
minoritetsspråk.

I dag betonas i många olika sammanhang värdet av den kulturella
mångfald som invandringen till Sverige har lett till. Samiska, finska och
romani chib och de kulturer som hänger samman med språken har funnits
i Sverige under många hundra år och bidragit till en historisk, kulturell
och språklig mångfald. Det är därför nödvändigt att dessa historiska
språk och kulturer erkänns och uppmärksammas som en del av det
mångkulturella Sverige. Sverige bör därför ratificera minoritetsspråks-
konventionen för samiska och finska inklusive meänkieli samt för romani
chib, för att på det sättet ge de historiska minoritetsspråken ett uttalat

Prop. 1998/99:143

Bilaga 3

140

stöd och skydd så att de kan fortleva som en viktig del av det svenska Prop. 1998/99:143
kulturarvet och samhället av i dag.                                         Bilaga 3

141

Sammanfattning av betänkandet Steg mot en
minoritetspolitik - Europarådets konvention för skydd
av nationella minoriteter (SOU 1997:193)

Minoritetsspråkskommitténs sektion 2 har haft till uppgift att utreda
frågan om Sverige bör ratificera Europarådets ramkonvention till skydd
for nationella minoriteter och vilka åtgärder som i sådant fall är
nödvändiga för att Sverige ska kunna efterleva bestämmelserna i
ramkonventionen.

Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter är det
första juridiskt bindande multilaterala dokumentet rörande minoritets-
frågor i allmänhet. Konventionen anger de principer som staterna åtar sig
att efterleva till skydd för de nationella minoriteterna. Skyddet av
nationella minoriteter är en viktig del av skyddet för mänskliga fri- och
rättigheter. I Europarådet har skyddet för nationella minoriteter setts som
en viktig utgångspunkt för att kunna bygga ett stabilt, demokratiskt och
säkert Europa. De skydd och rättigheter som kommit till uttryck i
ramkonventionen skall förverkligas genom nationell lag och lämplig
regeringspolitik. Ramkonventionen innefattar inte enbart ett förbud mot
diskriminering av de personer som tillhör en nationell minoritet utan
omfattar även ett aktivt stöd för dessa personers strävan att behålla sin
egen minoritetskultur och identitet. Ramkonventionen inbegriper inte
något erkännande av kollektiva rättigheter utan minoritetsskyddet gäller i
huvudsak den enskilde individen.

Ramkonventionen har i december 1997 ratificerats av 13 stater och
kommer att träda i kraft den 1 februari 1998. Bland de som ratificerat
konventionen är Norge, Danmark och Finland. Sverige har undertecknat
konventionen.

Sverige bör ratificera ramkonventionen

Vi föreslår att Sverige ratificerar ramkonventionen. Det är en markering
av att Sverige i linje med tidigare förd politik, ställer sig bakom arbetet
med ett ökat skydd för mänskliga fri- och rättigheter. På senare år har
frågor om skydd för nationella minoriteter i Europa fått förnyad
aktualitet som en följd av de omvälvningar som ägt rum i Östeuropa. Det
är därför viktigt att Sverige, som av tradition värnat om skyddet för
mänskliga fri- och rättigheter, ratificerar ramkonventionen och på detta
sätt markerar sitt beslut att skydda sina egna nationella minoriteters rätt.

En ratificering är också ett erkännande av den mångkulturella historia
som Sverige har och som de nationella minoriteterna sedan lång tid är en
del av. I svensk lagstiftning och den politiska debatten har begreppet
minoritet ofta använts om invandrargrupper. För att det tydligt ska
framgå att ratificeringen omfattar de grupper som länge har funnits i
landet som nationella eller inhemska minoriteter, föreslår vi att de ska

Prop. 1998/99:143

Bilaga 4

142

nämnas vid namn i samband med ratificeringen. De nationella
minoriteterna har också framfört önskemål om ratificering.

Vad kännetecknar en nationell minoritet och vilka grupper är
nationella minoriteter?

Ramkonventionen saknar avsiktligt en definition av begreppet nationella
minoriteter. Det möter allmänt sett betydande svårigheter att enas om en
sådan definition. Europarådets medlemsstater intog en pragmatisk
hållning i detta avseende och överlämnade till avtalsslutande parter att i
vaije enskilt fall bedöma för vem eller vilka de enskilda artiklarna skall
vara tillämpliga. Minoritetsspråkskommitténs sektion 2 ska därför enligt
direktiven lämna förslag till kriterier för ett minoritetsbegrepp avseende
inhemska nationella minoriteter. Utgångspunkten för våra förslag till
kriterier är den inställning som ramkonventionen vilar på, nämligen att
minoritetsbegreppet endast ska omfatta minoriteter med långvarigt
boende i landet.

Vi anser att följande kriterier bör vara uppfyllda för att en grupp ska
betraktas som en nationell minoritet:

- Grupp med uttalad samhörighet, som till antalet i förhållande till resten
av befolkningen inte har en dominerande ställning,

- Religiös, språklig, traditionell och/eller kulturell särart,

- Historiska eller långvariga band med Sverige

- Självidentifikation: den enskilde såväl som gruppen skall ha en vilja
och strävan att behålla sin identitet

Vi anser att samer, tomedalingar, sverigefinnar, romer och judar
uppfyller dessa kriterier och därmed är nationella minoriteter.

Steg mot en minoritetspolitik

För att Sverige ska kunna uppfylla ramkonventionens intentioner och
syfte, bör Sverige lägga grunden för en samlad och övergripande
minoritetspolitik. En sådan politik bör vara direkt inriktad på skydd för
de nationella minoritetsgrupperna i Sverige och, i enlighet med
konventionen, vidta åtgärder som främjar deras möjlighet att bevara och
utveckla sin kultur och identitet.

Riksdagen har nyligen beslutat om den framtida integrationspolitiken
som bl.a. innehåller förslag om att den generella politiken i framtiden ska
utformas med utgångspunkt att Sverige på grund av invandring numera
är ett mångkulturellt land. Det är enligt vår uppfattning viktigt att man
inte glömmer, att Sverige varit mångkulturellt under landets hela historia
och flera av de kulturer som funnits under många hundra år fortfarande
finns som en levande del av det svenska samhället.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 4

143

I ett första steg bör en svensk minoritetspolitik innefatta ett erkännan- Prop. 1998/99:143
de av minoriteterna, åtgärder för att sprida kunskaper bland majoritets- Bilaga 4
befolkningen om de nationella minoriteterna, deras kultur, språk, religion
och traditioner samt deras historia i Sverige. Dessutom bör åtgärder
vidtas som gör det möjligt för personer som tillhör de nationella
minoriteterna att delta i och påverka den framtida utformningen av
minoritetspolitiken.

Åtgärder för att erkänna de nationella minoriteterna

Vi föreslår att de nationella minoriteterna erkänns genom att de nämns
vid namn i samband med att Sverige ratificerar ramkonventionen. Om en
ratificering i enlighet med vad vi föreslår förenas med att grunden läggs
för en svensk minoritetspolitik med klar inriktning på de nationella
minoriteterna, blir det tydligt, både i Sverige och internationellt, att dessa
grupper är nationella minoriteter i Sverige och vilket skydd de omfattas
av.

Vi föreslår även, att frågan om en grundlagsändring övervägs med bl a
den innebörden att ett tillägg införs till den nuvarande bestämmelsen i
Regeringsformen (RF 1 kap. 2 § 4 st), så att de nationella minoriteterna
nämns vid namn och deras ställning som nationell minoritet därmed
markeras. En ändring av grundlagen är dock något som noga måste
övervägas ur många olika aspekter.

Åtgärder för att sprida kunskap

Ett erkännande av de nationella minoriteterna måste, om dessa grupper
ska få ett sådant skydd som ramkonventionen anger, förenas med
åtgärder för att sprida kunskaper om dessa grupper och deras kultur,
språk och historia som en del av vårt gemensamma kulturarv och
samhället av idag. Ökad kunskap om de nationella minoriteterna och
deras del i vår historia och vårt kulturarv tror vi är nödvändig om de
nationella minoriteterna ska få respekt, förståelse och stöd för sina
strävanden att bevara sin kultur, sitt språk, sin religion m.m. Det är också
enligt vår uppfattning en förutsättning för ett ökat utbyte mellan samer,
tomedalingar, sverigefinnar, romer och judar samt den svenska
majoritetsbefolkningen.

Vi föreslår därför en rad åtgärder inom områdena utbildning och
forskning, massmedia och kultur. Bland åtgärderna kan nämnas tillägg i
läroplanerna så att kunskap om de nationella minoriteternas historia,
kultur, språk och religion i Sverige ska ingå som ett kunskapskrav i
läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan. Utbildning i detta bör
även ingå som en del i kursplanerna i ämnena svenska, historia, religion
och samhällskunskap. Vi föreslår att åtgärder vidtas för att säkerställa
långsiktigt stöd till åtminstone en folkhögskola som ett kulturcentrum för
vaije nationell minoritet. Vi anser att det finns anledning att överväga de
framtida villkoren för sändningsrätt så att minoriteternas behov särskilt
beaktas av radio- och TV-programföretagen i allmänhetens tjänst. Vilka

144

dessa behov är kan växla mellan de olika nationella minoritetsgrupperna
och mellan olika sakområden som språk, kultur religion m.m.

De nationella minoriteternas kulturyttringar måste enligt vår
uppfattning få tillräckligt stor andel av statens kulturstöd. Vi under-
stryker också betydelsen av att samisk och tomedalsk kultur får ett
tillräckligt stöd och utrymme i de regionala kultursatsningarna i de
geografiska områden där dessa kulturer funnits under århundraden
tillbaka och fortfarande finns idag. Kulturområdet är enligt ramkon-
ventionen ett mycket viktigt område där dialog mellan minoriteter och
majoriteten kan skapas. Vi föreslår även åtgärder för att skapa en
interkulturell dialog och ett utbyte mellan de nationella minoriteterna och
majoritetsbefolkningen.

Åtgärder för att ge möjlighet till inflytande for de nationella minoriteterna

Det är av största vikt att de nationella minoriteterna kan påverka
utformningen av en framtida svensk minoritetspolitik med direkt
inriktning på skydd av dessa grupper. För att det ska vara möjligt krävs, i
enlighet med konventionen, att det finns former för påverkan för de
nationella minoriteterna när beslut som rör dem övervägs, genomförs och
utvärderas.

Hur detta bör utformas bör noga övervägas tillsammans med de
nationella minoriteterna själva. Det kan visa sig att olika former för
samråd och påverkan passar olika väl för olika grupper. Frågan om hur
samtliga personer - och inte bara de som idag finns representerade i olika
organisationer - ska få möjlighet att påverka sin situation bör också
övervägas. Vi föreslår därför att en utredning tillsätts med uppdrag att
undersöka olika former för inflytande, såsom ett ökat organisationsstöd,
deltagande i samrådsgrupper med företrädare för myndigheter m fl. Det
kan även finnas anledning att utvärdera de former för påverkan och
samverkan som finns i dag.

Liksom minoritetsspråkskommitténs sektion 1 föreslår vi att en
regional samrådsgrupp inrättas i Norrbotten för att föreslå åtgärder för att
främja en interkulturell dialog mellan de olika nationella minoriteterna
samt minoriteterna och majoriteten emellan framförallt inom områdena
utbildning och kultur.

Ytterligare förslag

Minoritetsspråkskommitténs sektion 1, som lämnar förslag beträffande
Europarådets minoritetsspråkskonvention, föreslår en lång rad åtgärder
för att stärka landsdels- och minoritetsspråken i Sverige. Eftersom flera
av dessa förslag också ryms inom ramkonventionen, har vi övervägt dem.
Våra förslag sammanfaller i stora delar med sektion 1: s, men vi har i
flera fall gjort tillägg och förändringar.

Sverige bör enligt vår uppfattnng verka för att ett ökat nordiskt
samarbete ska omfatta samtliga nationella minoriteter i den mån övriga
nordiska länder erkänner samma nationella minoriteter som Sverige.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 4

145

Samarbetet bör omfatta samtliga frågor av intresse för de nationella
minoriteterna såsom kultur, historia, språk religion m.m.

Sektion 1 har föreslagit regionala tillämpliga regler om rätt att använda
minoritetsspråk i domstolar och förvaltningsmyndigheter i några
kommuner i Norrbotten. Dessa förslag går längre än ramkonventionens
bestämmelser, men vi har funnit anledning att stödja förslaget eftersom
det stärker minoriteternas strävan att använda sina språk i offentliga
sammanhang. Vi tar dock inte ställning till vilka språk och vilka områden
som reglerna ska gälla för. Vi kan däremot konstatera att personer som
tillhör de nationella minoriteterna kan ha intresse av att få en rätt att
använda sina språk även i andra geografiska områden.

Ramkonventionen behandlar överhuvudtaget inte frågan om äldreom-
sorg och barnomsorg. Vi anser dock att frågan om rätt att bli bemött på
sitt eget språk såväl inom sjukvården, äldreomsorgen och barnomsorgen
är så viktig, att den måste lösas inom ramen for den framtida
minoritetspolitiken.

De olika minoritetsgrupperna har framfört synpunkter och förslag till
kommittén. Våra förslag innebär inte att alla frågor som är av intresse för
skyddet av de nationella minoriteterna har behandlats. Vi anser att de
förslag vi lämnar kan utgöra ett första steg och en god grund for en
minoritetspolitik. Det fortsatta arbetet med utformningen måste ske i
samråd och samarbete med de nationella minoriteterna själva.

Slutligen vill vi anföra, att vi med dessa förslag ansluter oss till
ramkonventionen, som "... anser att ett pluralistiskt och genuint
demokratiskt samhälle inte endast bör respektera den etniska, kulturella,
språkliga och religiösa identiteten för vaije person som tillhör en
nationell minoritet, utan även skapa lämpliga förutsättningar för att göra
det möjligt for dem att uttrycka, bevara och utveckla denna identitet".

Prop. 1998/99:143

Bilaga 4

146

Kommitténs lagförslag

Prop. 1998/99:143

Bilaga 5

1 Förslag till lag om rätt att använda samiska språket
hosförvaltningsmyndigheter och domstolar

Härigenom föreskrivs följande.

Definitioner

1 § Denna lag gäller inom förvaltningsområdet för samiska språket.
Med förvaltningsområdet för samiska språket avses Arjeplog, Jokkmokk,
Gällivare och Kiruna kommuner.

2 § Med myndighet i förvaltningsområdet för samiska språket avses
förvaltningsmyndigheter och domstolar i förvaltningsärenden vars
verksamhet är förlagd till förvaltningsområdet för samiska språket.

ÄäW att använda samiska vid kontakt med myndigheter

3 § Enskilda har rätt att använda samiska vid såväl muntliga som
skriftliga kontakter med myndigheter i ärenden som avser myndig-
hetsutövning.

Om en enskild använder samiska vid kontakt med en myndighet i ett
sådant ärende är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på samiska.
Skriftliga beslut riktade till enskilda i ärenden där den enskilde använt
samiska under ett ärendes handläggning, skall innehålla en skriftlig
upplysning på samiska om att beslutet kan översättas muntligen till
samiska av myndigheten på begäran av den enskilde.

Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta samisk talande
på samiska.

4 § Myndigheterna får bestämma särskilda tider och särskild plats för
samisktalandes besök och telefonsamtal.

Kostnader

5 § Om tolk eller översättare anlitas skall kostnaderna för översättning
eller tolkning betalas av myndigheten.

Undantag

6 § Regeringen får om det finns särskilda skäl besluta att en viss
myndighet som lyder under regeringen skall undantas från tillämpningen
av denna lag. Detsamma gäller för landstingsfullmäktige för myndigheter
som lyder under landstingsfullmäktige och för kommunfullmäktige för
myndigheter som lyder under kommunfullmäktige.

147

Samiska i förskoleverksamhet och äldreomsorg

7 § Kommun i förvaltningsområdet för samiska språket skall när den
erbjuder plats i förskoleverksamhet enligt 2a kap. 1 och 7 §§ skollagen
(1985:1100) ge bam vars vårdnadshavare begär det möjlighet till plats i
förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på
samiska.

8 § Kommun i förvaltningsområdet för samiska språket skall erbjuda den
som begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och
omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som
behärskar samiska.

Personalens kunskaper i samiska

9 § Vid anställning av personal vid en myndighet i förvaltningsområdet
skall tvåspråkighet i samiska-svenska betraktas som en särskild merit.

10 § Myndighet inom förvaltningsområdet skall i den utsträckning det
bedöms nödvändigt erbjuda anställda möjlighet till fortbildning i det
samiska språket.

Utökad rätt att använda samiska vid domstol

11 § Den som är part i mål eller ärende vid domstol har rätt att använda
samiska vid domstolar som har en domkrets som helt eller delvis
omfattar förvaltningsområdet för samiska språket. Rätten att använda
samiska omfattar också de domstolar dit mål eller ärenden från domstolar
som avses i första meningen överklagas.

12 § Rätten att använda samiska i mål eller ärende hos domstol omfattar
rätt att ge in handlingar, inlagor och skriftlig bevisning på samiska, rätt
att fa de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta
till samiska och rätt att vid muntlig förhandling inför domstol tala
samiska.

Även i övrigt bör domstolen sträva efter att bemöta samisktalande part
på samiska.

13 § Part som vill använda samiska under ett måls eller ärendes
handläggning i domstol skall begära detta i samband med att målet eller
ärendet anhängiggörs eller första gången parten yttrar sig i målet eller
ärendet.

En sådan begäran får avslås endast om det är uppenbart att begäran
sker i otillbörligt syfte.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 5

148

14 § Om part begär att få använda samiska i rättegång skall tolk anlitas i
enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 6-8 §§ rättegångsbalken och 50-
52 §§ forvaltningsprocesslagen (1971:291).

Prop. 1998/99:143

Bilaga 5

Denna lag träder i kraft den ...

149

2 Förslag till lag om rätt att använda finska språket
hosförvaltningsmyndigheter och domstolar

Härigenom föreskrivs följande.

Definitioner

1 § Denna lag gäller inom förvaltningsområdet för finska språket.

Med förvaltningsområdet för finska språket avses Haparanda,
Övertomeå, Pajala, Gällivare och Kiruna kommuner.

2 § Med myndighet i förvaltningsområdet för finska språket avses
förvaltningsmyndigheter och domstolar i förvaltningsärenden vars
verksamhet är förlagd till förvaltningsområdet för finska språket.

Rätt att använda finska vid kontakt med myndigheter

3 § Enskilda har rätt att använda finska vid såväl muntliga som skriftliga
kontakter med myndigheter i ärenden som avser myndighetsutövning.

Om en enskild använder finska vid kontakt med en myndighet i ett
sådant ärende är myndigheten skyldig att ge muntligt svar på finska.
Skriftliga beslut riktade till enskilda i ärenden där den enskilde använt
finska under ett ärendes handläggning, skall innehålla en skriftlig
upplysning på finska om att beslutet kan översättas muntligen till finska
av myndigheten på begäran av den enskilde.

Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta finsktalande på
finska.

4 § Myndigheterna får bestämma särskilda tider och särskild plats för
finsktalandes besök och telefonsamtal.

Kostnader

5 § Om tolk eller översättare anlitas skall kostnaderna för översättning
eller tolkning betalas av myndigheten.

Undantag

6 § Regeringen far om det finns särskilda skäl besluta att en viss
myndighet som lyder under regeringen skall undantas från tillämpningen
av denna lag. Detsamma gäller för landstingsfullmäktige för myndigheter
som lyder under landstingsfullmäktige och för kommunfullmäktige för
myndigheter som lyder under kommunfullmäktige.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 5

150

Finska i förskoleverksamhet och äldreomsorg

7 § Kommun i förvaltningsområdet för finska språket skall när den
erbjuder plats i förskoleverksamhet enligt 2a kap.l och 7 §§ skollagen
(1985:1100) ge bam vars vårdnadshavare begär det möjlighet till plats i
förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på
finska.

8 § Kommun i förvaltningsområdet för finska språket skall erbjuda den
som begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och
omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som
behärskar finska.

Personalens kunskaper i finska

9 § Vid anställning av personal vid en myndighet i förvaltningsområdet
skall tvåspråkighet i finska-svenska betraktas som en särskild merit.

10 § Myndighet inom förvaltningsområdet skall i den utsträckning det
bedöms nödvändigt erbjuda anställda möjlighet till fortbildning i det
finska språket.

Utökad rätt att använda finska vid domstol

11 § Den som är part i mål eller ärende vid domstol har rätt att använda
finska vid domstolar som har en domkrets som helt eller delvis omfattar
förvaltningsområdet för finska språket. Rätten att använda finska
omfattar också de domstolar dit mål eller ärenden från domstolar som
avses i första meningen överklagas.

12 § Rätten att använda finska i mål eller ärende hos domstol omfattar
rätt att ge in handlingar, inlagor och skriftlig bevisning på finska, rätt att
få de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen översatta till
finska och rätt att vid muntlig förhandling inför domstol tala finska.

Även i övrigt bör domstolen sträva efter att bemöta finsktalande part
på finska.

13 § Part som vill använda finska under ett måls eller ärendes
handläggning i domstol skall begära detta i samband med att målet eller
ärendet anhängiggörs eller första gången parten yttrar sig i målet eller
ärendet.

En sådan begäran får avslås endast om det är uppenbart att begäran
sker i otillbörligt syfte.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 5

151

14 § Om part begär att fä använda finska i rättegång skall tolk anlitas i Prop. 1998/99:143
enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 6-8 §§ rättegångsbalken och 50- Bilaga 5
52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Denna lag träder i kraft den ...

152

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändring i Prop. 1998/99:143
rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och         Bilaga 5

församlingar

Härigenom föreskrivs att 22 § i lagen (1979:411) om ändring i rikets
indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Utredning om en ändring i den
kommunala indelningen skall
omfatta alla omständigheter som
inverkar på frågan. Vid
utredningen skall samråd ske med
de kommuner som har intresse av
frågan.

22 §

Utredning om en ändring i den
kommunala indelningen skall
omfatta alla omständigheter som
inverkar på frågan. En sådan
omständighet är att en ny kom-
munal indelning inte får hindra ett
främjande av de svenska
landsdels- eller minoritetssprå-
ken, samiska och finska. Vid
utredningen skall samråd ske med
de kommuner som har intresse av

frågan.

Om den ändring i den kommunala indelningen som utredningen avser
bör föranleda en ändring också i någon annan indelning, skall
utredningen omfatta även en sådan ändring.

Denna lag träder i kraft den ...

153

Förteckning över remissinstanserna

Prop. 1998/99:143

Bilaga 6

Betänkandena (SOU 1997:192 och 193) har remitterats till Hovrätten för
Övre Norrland, Bodens tingsrätt, Gällivare tingsrätt, Haparanda tingsrätt,
Luleå tingsrätt, Piteå tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i
Norrbottens län, Domstolsverket, Åklagarmyndigheten i Umeå,
Polismyndigheten i Norrbotten, Statens invandrarverk,
Försäkringskasseförbundet, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen (BO),
Post- och telestyrelsen, Vägverket, Kammarkollegiet, Tullmyndigheten
Haparanda, Riksrevisionsverket (RRV), Riksskatteverket, Statens
skolverk, Högskoleverket, Stockholms universitet (Centrum för
tvåspråkighetsforskning och finska institutionen), Lärarhögskolan i
Stockholm, Uppsala universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet,
Luleå tekniska universitet, Sameskolstyrelsen, Sametinget, Statens
kulturråd, Konstnärsnämnden, Riksarkivet (RA), Presstödsnämnden,
Granskningsnämnden för radio och TV, Lantmäteriverket,
Diskrimineringsombudsmannen (DO), Länsstyrelsen i Stockholms län,
Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Arjeplogs
kommun, Borås kommun, Eskilstuna kommun, Gällivare kommun,
Haparanda kommun, Helsingborgs kommun, Jokkmokks kommun,
Kiruna kommun, Malmö kommun, Pajala kommun, Stockholms
kommun, Västerås kommun, Övertomeå kommun, Norrbottens läns
landsting, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Axevalla
folkhögskola, Fristads folkhögskola, Judiska Centralrådet, Judiska
församlingen i Göteborg, Judiska församlingen i Stockholm,
Landsförbundet Svenska Samer, LO, Nordiska Zigenarrådet,
Resandefolkets förening, SACO, Same Ätnam, Samemas folkhögskola,
Samfundet Sverige-Finland, Svenska Samemas Riksförbund (SSR),
Svenska Tomedalingars Riksförbund (STR-T), Sverige-estemas förbund,
Sverige-fmska folkhögskolan, Sverigefinska Riksförbundet (SFR),
Sveriges Dövas Riksförbund, Sveriges Radio (SR), Sveriges Television
(SVT), SWEBLUL, TCO, Tomedalens folkhögskola, Utbildningsradion
(UR).

Dessutom har ett antal myndigheter, organisationer och privatpersoner
avgett yttranden på eget initiativ.

154

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om rätt att använda samiska hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag tillämpas hos kommunala samt statliga regionala och
lokala statliga förvaltningsmyndigheter med ett geografiskt
verksamhetsområde som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet
för samiska.

Med förvaltningsområdet för samiska (förvaltningsområdet) avses
Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner.

Lagen tillämpas även hos en länsrätt, en tingsrätt, en fastighetsdomstol,
en miljödomstol eller en sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller
delvis omfattar förvaltningsområdet.

Rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheterna

2 § En enskild har rätt att använda samiska vid sina muntliga och
skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet i ärenden som avser
myndighetsutövning i förhållande till honom eller henne, om ärendet har
anknytning till förvaltningsområdet.

Om den enskilde använder samiska i ett sådant ärende, är myndigheten
skyldig att ge muntligt svar på samiska. Ett skriftligt beslut i ett sådant
ärende skall innehålla en upplysning på samiska om att beslutet kan
översättas muntligen till samiska av myndigheten på begäran av den
enskilde.

Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta samisktalande
på samiska.

3 § Förvaltningsmyndigheterna får bestämma särskilda tider och särskild
plats för samisktalandes besök och telefonsamtal.

Rätt att använda samiska hos domstolarna

4 § Den som är part i ett mål eller ett ärende hos domstol har rätt att
använda samiska under målets eller ärendets handläggning, om målet
eller ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.

Rätten att använda samiska omfattar också de domstolar dit en dom
eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i första stycket överklagas.

5 § Rätten att använda samiska i mål eller ärenden hos domstolar enligt
4 § omfattar rätt att ge in handlingar och skriftlig bevisning på samiska,
rätt att få de handlingar som hör till målet eller ärendet muntligen över-

Prop. 1998/99:143

Bilaga 7

155

satta till samiska och rätt att vid muntlig förhandling inför domstolen tala
samiska. Domstolen skall översätta handlingar och skriftlig bevisning till
svenska, om det inte är uppenbart onödigt.

Även i övrigt skall domstolen i sina kontakter sträva efter att bemöta
samisktalande part på samiska.

6 § En part som vill använda samiska under ett måls eller ett ärendes
handläggning i domstol enligt 4 § skall begära detta i samband med att
målet eller ärendet inleds eller första gången parten skall yttra sig i målet
eller ärendet. Om en begäran att använda samiska framställs senare far
den avslås.

En begäran att använda samiska far även avslås om det är uppenbart att
den har ett otillbörligt syfte.

7 § Om en part skall få använda samiska i rättegång, skall tolk anlitas i
enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 6-8 §§ och 33 kap. 9 § rätte-
gångsbalken och 50-52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Samiska i förskoleverksamhet och äldreomsorg

8 § När en kommun i förvaltningsområdet erbjuder plats i förskole-
verksamhet enligt 2 a kap. 1 och 7 §§ skollagen (1985:1100), skall
kommunen ge bam vars vårdnadshavare begär det möjlighet till plats i
förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs på
samiska.

9 § En kommun i förvaltningsområdet skall erbjuda den som begär det
möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som er-
bjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar samiska.

Undantag

10 § Om det finns särskilda skäl får regeringen föreskriva att en viss
myndighet som lyder under regeringen skall undantas från tillämpningen
av 2 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemyndigande för lands-
tingsfullmäktige och för kommunfullmäktige i fråga om kommunala
myndigheter.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 7

Denna lag träder i kraft den 1 april 2000. Den tillämpas på mål och
ärenden i domstol som anhängiggörs efter lagens ikraftträdande.

156

Förslag till lag om rätt att använda finska och meänkieli hos Prop. 1998/99:143
förvaltningsmyndigheter och domstolar                       Bilaga 7

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag tillämpas hos kommunala samt statliga regionala och
lokala förvaltningsmyndigheter med ett geografiskt verksamhetsområde
som helt eller delvis omfattar förvaltningsområdet för finska och
meänkieli.

Med förvaltningsområdet för finska och meänkieli (förvaltnings-
området) avses Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala, och Övertomeå
kommuner.

Lagen tillämpas även hos en länsrätt, en tingsrätt, en fastighetsdomstol,
en miljödomstol eller en sjörättsdomstol med en domkrets som helt eller
delvis omfattar förvaltningsområdet.

Rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltnings-
myndigheterna

2 § En enskild har rätt att använda finska och meänkieli vid sina muntliga
och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet i ärenden som
avser myndighetsutövning i förhållande till honom eller henne, om
ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.

Om den enskilde använder finska eller meänkieli i ett sådant ärende, är
myndigheten skyldig att ge muntligt svar på finska eller meänkieli. Ett
skriftligt beslut i ett sådant ärende skall innehålla en upplysning på finska
eller meänkieli om att beslutet kan översättas muntligen till finska eller
meänkieli av myndigheten på begäran av den enskilde.

Myndigheten skall även i övrigt sträva efter att bemöta finsktalande
och meänkielitalande på finska eller meänkieli.

3 § Förvaltningsmyndigheterna far bestämma särskilda tider och särskild
plats för finsktalandes och meänkielitalandes besök och telefonsamtal.

Rätt att använda finska och meänkieli hos domstolarna

4 § Den som är part i ett mål eller ett ärende hos domstol har rätt att
använda finska eller meänkieli under målets eller ärendets handläggning,
om målet eller ärendet har anknytning till förvaltningsområdet.

Rätten att använda finska och meänkieli omfattar också de domstolar
dit en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende som avses i första stycket
överklagas.

5 § Rätten att använda finska eller meänkieli i mål eller ärende hos
domstolar enligt 4 § omfattar rätt att ge in handlingar och skriftlig

157

bevisning på finska eller meänkieli, rätt att få de handlingar som hör till
målet eller ärendet muntligen översatta till finska eller meänkieli och rätt
att vid muntlig förhandling inför domstolen tala finska eller meänkieli.
Domstolen skall översätta handlingar och skriftlig bevisning till svenska,
om det inte är uppenbart onödigt.

Även i övrigt bör domstolen i sina kontakter sträva efter att bemöta
finsktalande och meänkielitalande part på finska och meänkieli.

6 § En part som vill använda finska eller meänkieli under ett måls eller
ett ärendes handläggning i domstol enligt 4 § skall begära detta i
samband med att målet eller ärendet inleds eller första gången parten
skall yttra sig i målet eller ärendet. Om en begäran om att använda finska
eller meänkieli framställs senare far den avslås.

En begäran att använda finska eller meänkieli far även avslås om det är
uppenbart att den har ett otillbörligt syfte.

7 § Om en part skall få använda finska eller meänkieli i rättegång, skall
tolk anlitas i enlighet med bestämmelserna i 5 kap. 6-8 §§ och 33 kap.

9 § rättegångsbalken och 50-52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Finska och meänkieli i förskoleverksamhet och äldreomsorg

8  § När en kommun i förvaltningsområdet erbjuder plats i
förskoleverksamhet enligt 2 a kap. 1 och 7 §§ skollagen (1985:1100),
skall kommunen ge bam vars vårdnadshavare begär det möjlighet till
plats i förskoleverksamhet där hela eller delar av verksamheten bedrivs
på finska eller meänkieli.

9 § En kommun i förvaltningsområdet skall erbjuda den som begär det
möjlighet att få hela eller delar av den service och omvårdnad som
erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska
eller meänkieli.

Prop. 1998/99:143

Bilaga 7

Undantag

10 § Om det finns särskilda skäl får regeringen föreskriva att en viss
myndighet som lyder under regeringen skall undantas från tillämpningen
av 2 §. Motsvarande gäller efter regeringens bemyndigande för
landstingsfullmäktige och för kommunfullmäktige i fråga om
kommunala myndigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 april 2000. Den tillämpas på mål och
ärenden i domstol som anhänggiggörs efter lagens ikraftträdande.

158

Lagrådets yttrande

LAGRÅDET

Utdrag ut protokoll vid sammanträde 1999-06-03

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Gertrud
Lennander, regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Enligt en lagrådsremiss den 12 maj 1999 (Kulturdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och
domstolar,

2.   lag om rätt att använda finska och meänkieli hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn
Ann-Jeanette Eriksson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Det kan beträffande båda lagförslagen råda någon tvekan om vilka det är
som får använda sig av samiska, finska eller meänkieli. I fråga om
kontakter med förvaltningsmyndigheterna talas om en ”enskild” eller den
”enskilde”. Härmed torde i enlighet med vad som gäller om
förvaltningslagen avses inte bara enskilda individer utan också företag,
organisationer och andra privaträttsliga subjekt, t.ex. aktiebolag, men i
princip inte organ för det allmänna (se Hellners-Malmqvist, Nya
förvaltningslagen, 4 uppl. 1995, s. 68). Frånsett den allmänna frågan om
vad som är myndighetsutövning uppkommer spörsmål om rätten att
använda samiska etc. tillkommer även ställföreträdare eller ombud.

När det gäller handläggning i domstol är det bara ”part” som med stöd av
lagarna får använda sig av samiska, finska eller meänkieli, exempelvis
inte ett samisktalande vittne. I fråga om den senare tillämpas
rättegångsbalkens bestämmelser om tolk, vilka leder till i huvudsak
samma resultat, med det undantaget att tolk inte används om vittnet kan
tala svenska. Det torde stå klart att med part inte kan avses försvarare
eller ombud. Däremot kan någon tvekan råda om vad som gäller för en
ställföreträdare för part, t.ex. styrelsen för en sameby eller en mor som
för talan om underhållsbidrag för sitt bam. Det synes rimligt att även
parts ställföreträdare har rätt att använda språket i fråga. Det bör dock
framgå av lagtexten (jfr t.ex. 53 § förvaltningsprocesslagen). Detta kan
ske om i 4, 5, 6 och 7 §§ efter ”part” läggs till ”eller ställföreträdare för
part” (uttrycket ”parten” i senare delen av 6 § första stycket första
meningen kan däremot behållas oförändrat).

Prop. 1998/99:143

Bilaga 8

159

Lagarna innebär bl.a. att berörda kommuner far åligganden som hittills
inte ankommit på dem, något som enligt 8 kap. 5 § regeringsformen skall
meddelas i lag. Såvitt gäller undantag från dessa åligganden har i 10 §
första meningen i båda lagförslagen föreskrivits att regeringen, när det
gäller myndigheter som lyder under regeringen, får undanta vissa av
dessa från tillämpningen, om det finns särskilda skäl. Detta får anses
innebära att regeringen till en del bibehålls vid sin restkompetens i
administrativa frågor. Därutöver föreskrivs i sista meningen i paragrafen
att motsvarande gäller efter regeringens bemyndigande för
landstingsfullmäktige och för kommunfullmäktige i fråga om
kommunala myndigheter. Denna sistnämnda reglering synes vara ovanlig
när det gäller delegationsföreskrifiter. Den torde emellertid få godtas
eftersom den i sak innebär en begränsning av kommunernas åligganden
enligt lagen.

Förslaget till lag om rätt att använda finska och meänkieli hos
förvaltningsmyndigheter och domstolar

Lagtexten lämnar öppet om den som talar finska eller meänkieli skall
bemötas av myndigheterna - inbegripet domstolar och kommuner - på
samma språk eller om det för myndigheten är tillåtet att på finska svara
den som talar meänkieli och vice versa. Redan den omständigheten att
regeringsförslaget behandlar de två språken som skilda språk talar för
den förra lösningen, liksom även vissa motivuttalanden. Frågan kan
klaras ut om i lagtexten på de ställen där det talas om myndighetens
användning av språket skrivs ”finska respektive meänkieli” (2, 5, 8 och
9 §§, motsvarande ändring i 3 §).

Prop. 1998/99:143

Bilaga 8

160

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den lOjuni 1999

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,

Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Messing, Engqvist,
Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm

Föredragande: statsrådet Messing

Prop. 1998/99:143

Regeringen beslutar proposition 1998/99:143 Nationella minoriteter i
Sverige.

161

Rättsdatablad

Prop. 1998/99:143

Författningsrubrik

Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-

häver eller upprepar

Celexnummer för
bakomliggande EG-
regler

ett normgivnings-
bemyndigande

Lag om rätt att använda 10 §
samiska hos
förvaltningsmyndigheter
och domstolar

Lag om rätt att använda 10 §
finska och meänkieli hos
förvaltningsmyndigheter
och domstolar

162

Omslag: Anette Jansson, Kulturdepartementet

Foto: Lars Åström, TIOFOTO

Eländers Gotab, Stockholm 1999