Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13

Proposition 1892:13

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

1

N:o 13.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
upplåtelse af kronomark till Arvidsjaurs kommun i
Norrbottens län; gifven Stockholms slott den 4
december 1891.

Genom utslag den 31 januari 1873, som af Kongl. Maj:ts och rikets
kammarkollegium den 13 oktober 1874 faststälts, har Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Norrbottens län i anledning af derom gjord framställning
åt Arvidsjaurs socknemän dels för uppförande af byggnader
för den så kallade kyrkostadens och socknens gemensamma behof, dels
ock till beteslägenheter för ett vid kyrkostaden inrättadt gästgifveri tills
vidare och mot den afgift till kronan, som vid blifvande afvittring antingen
medelst åsättande af mantal eller eljest kunde varda bestämd,
upplåtit ett mellan egorna till Arvidsjaurs prestbord och skattehemmanet
Nyborg å kronans mark beläget jordområde om 1,920 qvadratref. Vid
sedermera i Arvidsjaurs socken försiggången afvittring har berörda område
jemlikt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag den 30 juni 1883
under benämning »Arvidsjaurs kyrkoplats» skattlagts till 7Ah mantal samt
tilldelats i ett skifte 93,37 qvadratref inegor, 1,2 3 9,56 qvadratref duglig
skogsmark och 5 8 7,07 qvadratref impediment eller tillsammans 1,920
qvadratref. Inom detta skifte har vid afvittringen äfven afsatts mark
till jägmästareboställe. Den härför afsedda jordrymden, utgörande 64
qvadratref, är emellertid genom rörlagda linier skild från angränsande
mark och ingår icke i omförmälda 1,920 qvadratref.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1832. 1 Sami. 1 Afd. 8 Iläft. (N:o 1316j.

1

2

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 13.

Med öfverlemnande af en utaf bemälde socknemän hos Kongl.
Maj:ts befallningshafvande gjord ansökan, att nämnda, Arvidsjaurs kyrkoplats
vid afvittringen tillagda område om 1,920 qvadratref måtte få till
skatte omföras, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande i underdånig skrifvelse
den 22 februari 1888 jemte tillkännagifvande att Kongl. Maj:ts
befallningshafvande ansett sig icke kunna medgifva den begärda skatteomförin
gen samt att vid en af vederbörande afvittringslandtm ätare år
1884 verkstäld reglering för områdets bebyggande detta befunnits vara
för ändamålet otillräckligt och derför böra af annan odisponerad kronoöfverloppsmark
i socknen utvidgas med 320,14 qvadratref skogsmark och
11 qvadratref impediment eller tillsammans 331,14 qvadratref, så att hela
området skulle bestå af 93,37 qvadratref inegor, 1,559,70 qvadratref skogsmark
och 598,07 qvadratref impediment hemstält, att hela ifrågavarande
jordområde, tillhopa 2,251,14 qvadratref, måtte såsom hemman
under stadgad åborätt upplåtas åt Arvidsjaurs kommun, som i fråga om
markens fortsatta bebyggande skulle vara skyldig att följa den plan,
som i sådant afseende kunde blifva faststäld och efter hemmanets omföring
till skatte vara underkastad den inskränkning i dispositionsrätten
till detsamma, att, sedan så stor del af området, som för kommunens
gemensamma behof erfordrades, blifvit afsatt och återstoden deraf, i
enlighet med nyssnämnda regleringsplan, fördelats i byggnadstomter,
dessa skulle åt enskilde till bebyggande upplåtas.

Sedan ej mindre kongl. landtmäteristyrelsen än äfven, efter kongl.
domänstyrelsens hörande, kammarkollegium häröfver afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande, förklarade Kongl. Maj:t genom nådigt bref den
23 november 1888, i öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium
hemstält, Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förevarande förslag angående
jordområdets disponerande icke föranleda till annat yttrande, än
att Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade att till pröfning i laga ordning
företaga socknemännens berörda ansökning, vederbörande obetaget
att, sedan densamma vunnit slutlig handläggning, inkomma med den
förnyade framställning i ämnet, som af omständigheterna kunde påkallas.
Vidkommande åter Kongl. Maj:ts befallningshafvandes hemställan, att
331,14 qvadratref af den vid afvittringen i Arvidsjaurs socken odisponerade
kronoöfverloppsmarken måtte för utvidgning af kyrkoplatsen åt
socknemännen upplåtas, biföll Kongl. Maj:t berörda framställning på det
sätt, att ifrågavarande område finge, dock utan eganderätt, åt socknemännen
upplåtas att för omförmälda ändamål disponeras med skyldighet
för socknemännen att för området utgöra skogsränta enligt bestämmelserna
i kongl. brefvet till kammarkollegium den 29 juni 1866 angående

Rongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

3

dispositionen af sådana öfverlopp smarker, som icke lämpligen kunna
användas vare sig till kronoparker eller anläggning af nya hemman
med mera, samt under de vilkor i öfrigt Kongl. Maj:ts befallningshafvande
funne lämpligt föreskrifva.

Med föranledande af sålunda meddelade föreskrifter faststälde Kongl.
Maj:ts befallningshafvande genom beslut den 8 juni 1889 för sistberörda
område ett skogsräntebelopp af 66 öre, med bestämmelse tillika, att
socknemän nen vid områdets bebyggande skulle vara underkastade de
föreskrifter, som i sådant afseende kunde vara eller blifva af vederbörande
myndighet bestämda.

Genom utslag den 7 augusti 1889 förklarade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
socknemännens ansökan att få till skatte omföra ofvanberörda
område, 1,920 qvadratref, icke kunna till någon Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes vidare åtgärd föranleda.

Åberopande hvad sålunda i ärendet förekommit, hafva Arvidsjaurs
socknemän i en af Kongl. Maj:ts befallningshafvande med underdånig
skrifvelse den 31 oktober 1889 till Kongl. Maj:t, öfverlemnad skrift med
förmälan, att, då omförmälda område om 2,251,14 qvadratref redan vore
till en del reglerad! och bebygdt, så att en större kyrkostad derstädes
numera funnes, det vore en oafvislig nödvändighet, att eganderätt till
jorden äfven erhölles, i underdånighet anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes
i nådig proposition till Riksdagen föreslå, att omförmälda egovidd måtte
på de vilkor, Kongl. Maj:t funne skäligt bestämma, för alltid öfverlåtas
till Arvidsjaurs kommun.

Denna ansökan har förordats af Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som dervid anfört, att, ehuruväl socknemännen med afseende å sitt
behof af mark vid kyrkoplatsen fått sin önskan upjDfyld, ändamålet
med lägenhetens upplåtande åt dem icke vunnits eller kunde vinnas
med mindre socknen såsom egare kunde få fritt disponera öfver lägenheten
samt upplåta tomter under eganderätt så väl åt platsens nuvarande
bebyggare som åt dem, som derstädes ämnade nedsätta sig. Det vore
nemligen påtagligt, att den lifligare bosättning och byggnadsverksamhet
på kyrkoplatsen, som för ortens utveckling vore behöflig, hämmades
af den osäkerhet i eganderätts- och kreditförhållanden, hvilken måste
blifva en följd af ofria byggnadstomter på en blott tills vidare upplåten
kronomark. Den betydelse, kyrkoplatsen sedan äldre tider egt såsom
hufvudort för handeln och rörelsen inom kommunen, hade efter afvittringens
afslutande betydligt ökats, och på grund deraf hade behofvet
af eganderätt till jorden derstädes blifvit allt mera oafvisligt.

Efter nådig remiss har kammarkollegium häröfver inhemtat och

4

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 13.

med eget underdånigt utlåtande öfverlexnnat yttranden från domänstyrelsen
samt vederbörande jägmästare och öfverjägmästare, af hvilka jägmästaren
upplyst, att ifrågavarande område ej vore så beläget, att det
lämpligen borde såsom kronopark bibehållas.

Ofverjägmästaren har för sin del ansett det vara nödigt, att full
säkerhet bereddes för eganderätten till de tomtplatser, hvilka för bebyggande
vid kyrkoplatsen kunde varda åt enskilde upplåtna. Att marken
med egande- eller skattemannarätt först öfverlemnades till kommunen
vore deremot enligt hans åsigt icke erforderligt. Såsom för
egarne lika betryggande, men för kronan fördelaktigare, har han derför
ifrågasatt, huruvida icke, sedan af ifrågavarande område först afsatts
den för gästgifveriet nödiga hållhägnaden, återstoden kunde indelas
i tomtplatser, hvilka finge besittas med full eganderätt mot utgörande
till kronan årligen af bestämda tomtören såsom skatt, hvilka tomtören
borde åsättas såväl de tomter, som upplätes åt enskilde, som dem, hvilka
vore erforderliga för kommunens byggnader.

I sitt underdåniga utlåtande har domänstyrelsen förklarat sig anse
det vara af vigt för kyrkoplatsens utveckling, att ifrågavarande område,
såvidt anginge den till bebyggande afsedda delen deraf, under eganderätt
till socknemännen öfverlätes, men att deremot anledning saknades
medgifva öfverlåtelse under sådan rätt af den del af samma område,
som blifvit till hållhägnad upplåten och för hvars användning till afsedt
ändamål hinder ej mötte äfven under nuvarande upplåtelsevilkor.
I anledning häraf har domänstyrelsen hemstält, att den underdåniga
ansökningen endast på det sätt måtte vinna nådigt bifall, att Kongl.
Maj:t täcktes förelägga Riksdagen nådig proposition derom, att den till
kyrkostad och för socknens gemensamma byggnader afsedda del af
ifrågavarande område måtte under eganderätt till Arvidsjaurs socknemän
öfverlåtas på de vilkor i öfrigt, som omförmäldes i nådiga brefvet
den 20 maj 1870 angående upplåtande af mark för liknande ändamål
till Lycksele socken i Yesterbottens län.

I likhet med domänstyrelsen har kammarkollegium ansett det vara
af vigt för Arvidsjaurs kommun att erhålla eganderätt till så stor del
af förevarande område, som redan blifvit beb}rggd eller vore afsedd att
bebyggas. Upplåtelse till kommunen med dylik rätt af hela området,
hvilket omfattade den betydliga ytvidden af nära 402 tunnland eller
198,45 hektar, har deremot icke synts kollegium vara af behofvet påkallad.

Sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande derefter genom nådigt
bref den 2 april innevarande år anbefalts att efter föregående utred -

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

ning föreslå, huru stor del af ifrågavarande område borde afsättas till
byggnadstomter för kommunen och enskilde, har Kongl. Maj:ts befallningshafvande
inhemtat yttranden från Arvidsjaurs socknemän och vederbörande
länsman samt den 15 sistlidne oktober afgifvit eget underdånigt
utlåtande, dervid Kongl. Maj:ts befallningshafvande jemte berörda
yttranden öfverlemnat dels en af afvittringslandtmätaren Axel Orstadius
verkstäld kopia af karta öfver området till Arvidsjaurs kyrkoplats, dels
en af Orstadius år 1884 för tomtindelning upprättad karta öfver Arvidsjaurs
kyrkostad, dels ock en af afvittringsstyresmannen H. W. Boström
affattad utredning rörande nämnda kyrkoplats, af hvilken utredning inhemtas,
att af den mark, som dels vid afvittringen blifvit afsatt till
kyrkoplatsen, å kopian af kartan öfver samma plats utmärkt inom punkterna
a, b, c, d, e, och till boställe åt jägmästaren, å kartekopian utmärkt
med röd kantfärg, dels ock enligt kongl. brefvet den 23 november
1888 upplåtits åt Arvidsjaurs kommun eller tillsammans 204
hektar 7 ar 96 qvadratmeter, den till kyrkostad och bostadsplats för
jägmästaren afsedda, å kartekopian inom punkterna 1, f, g, i, h utmärkta
mark innehåller 110 hektar 31 ar 71 qvadratmeter, den del af
kyrkoplatsen, som sträcker sig från norra sidan af jägmästarebostället
ned till sjön Ringeln, å kartekopian utmärkt inom punkterna h, i, d, k,
20 hektar 89 ar 16 qvadratmeter samt den del af kyrkoplatsen, som
till skiftets hela bredd sträcker sig från sistnämnda ställe till sjön
Arvidsjaur, å kartekopian utmärkt inom punkterna a, 1, h, k, e, 72
hektar, 87 ar, 10 qvadratmeter.

I nyssberörda af Arvidsjaurs socknemän afgifna yttrande hafva
socknemännen hufvudsakligen anfört, att, derest afseende fästes allenast
vid det nuvarande behofvet af tomter och platser för socknens allmänna
byggnader, det begärda området vore större än som erfordrades. Om
deremot hänsyn toges jemväl till behofvet af beteshägnader för skjutshästar
vid gästgifveriet äfvensom till i framtiden sannolikt uppkommande
kraf på ökadt utrymme vid kyrkoplatsen, vore hela ifrågavarande område
för ändamålet behöfligt. " På grund häraf, samt då socknemännen
redan fått detta område till sig upplåtet, vidhöllc de ansökningen i hela
dess vidd, under framhållande tillika, att, derest någon del af området
skulle för kronans räkning bibehållas, hvilket i så fall sannolikt blefve
den för hållhägnaden afsedda marken, det vid sådant förhållande blefve
för socknemännen omöjligt att hålla beteshägnader för gästgifveriet,
hvartill de dock egde skyldighet.

Länsmannen, som instämt i socknemännens berörda yttrande, har
derjemte erinrat, att den för hållhägnaden afsedda marken innehölle

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

bland annat 550, i o qvadratref impediment samt förty icke vore af så
särdeles stort värde, ehuru den det oaktadt vore lämplig för det angifna
ändamålet.

I sitt underdåniga yttrande har Kongl. Maj :ts befallningshafvande
hufvudsakligen anfört, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande för ordnande
af byggnadsverksamheten å Arvidsjaurs kyrkoplats samt underlättande
af platsens framtida reglering under afvittringen af Arvidsjaurs
socken år 1884 tills vidare faststält den plan för platsens bebyggande,
som funnes utmärkt å ofvan omförmälda, af afvittringslandtmätaren
Orstadius upprättade plankarta öfver kyrkostaden. Det område, som å
plankartan upptoges och hvari jemväl inginge de genom kongl. brefvet
den 23 november 1888 socknemännen till nyttjande emot skogsränta upplåtna
331,14 qvadratref, utgjorde enligt afvittringsstyresmannen Boströms
utredning 110,3171 hektar eller 1,251,47 qvadratref, deraf 43,15 qvadratref
impediment. Såsom af plankartan syntes, afginge dock från denna
areal dels en betydlig jordvidd, som i följd af markens brutna beskaffenhet
icke vore lämplig till bebyggande och derför föreslagits att användas
till planteringar, dels ock ansenliga områden, hvilka upptoges af
kyrka och kyrkogård, den så kallade lappstaden, der socknens lappallmoge
hade sina kåtor och bodar för kyrko- och marknadsbesök, äfvensom
det för jägmästarebostad vid afvittringen afsätta område om 64
qvadratref. Tomterna n:is 2429, 4146 och 61 66 vore dessutom
numera afsätta att bebyggas med så kallade kyrkostugor eller bostäder
för socknens svenska befolkning under kyrkobesök och tillfällig vistelse
i socknens centralort. För bebyggande af dessa 18 kyrkostuguqvarter
vore likaledes en plan faststäld, utmärkt å plankartan vid qvarteren
n:is 24 och 25, enligt hvilken 14 å 16 kyrkostugor erhölle utrymme
i hvarje qvarter eller tillsammans 276 kyrkostugor med stallar, hvilket
antal kunde antagas blifva någorlunda tillräckligt äfven för en i framtiden
ökad jordbrukande befolkning.

Hvad som af det planlagda området derefter återstode till byggnadstomter
för enskilde vore enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
förmenande ingalunda mer än hvad behofvet för den närmaste framtiden
påkallade, men otillräckligt för en stigande utvecklings kraf.
Visserligen kunde ett samhälles blifvande storlek eller folkmängd och
dess deraf föranledda tomtbehof icke på förhand exakt utredas, då
detta behof derjemte vore beroende af samma befolknings framtida förmögenhetsvilkor
och lefnadssätt, men Kongl. Maj:ts befallningshafvande
stödde sin angifna uppfattning på det förhållande, dels att den vidsträckta
Piteå lappmark, bestående af Arjeplogs och Arvidsjaurs socknar,

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

7

utgörande 20 7,023 qvadratnymil, redan vore i stort behof af en centralort
för handel, handtverk, skolor och andra kulturbehof, dels att denna
kyrkoplats, i trots af saknaden af första vilkoret för bebyggandet eller
egen byggnadsgrund, redan likväl börjat att i följd af det tvingande
behofvet bebyggas, dels att denna plats säkerligen skulle komma att
utveckla sig ungefärligen på samma sätt som länets städer och centralorter
med enahanda ursprung under liknande förhållande vunnit tillväxt.
I öfverensstämmelse härmed måste det antagas, att platsen till en
början hufvudsakligen komme att befolkas af handlande, handtverkare,
yrkesmän och arbetare i små omständigheter, oberäknadt tjenstemän i
statens och enskilda bolags tjenst, samt att byggnadssättet till följd
häraf måste blifva mycket enkelt och byggnadstomterna lemna utrymme
jemväl för planterings- och potatisland, såsom fallet fordom varit i
länets städer och delvis ännu egde rum i den yngsta af dem, Haparanda,
hvars tomter i regel egde en area af 22,500 qvadratfot. På grund
häraf hade tomterna i Arvidsjaur erhållit en area af ungefär 1,085
qvadratmeter eller 12,308 qvadratfot.

Hela regleringsplanen upptoge 73 qvarter, af hvilka 18 vore afsätta
till kyrkostugor för socknens allmoge, 2 till tingshus, häkte, folkskola
och gästgifveri, 3 till socknens framtida behof af allmänna hus,
skolor med mera samt 50 till enskilda tomter. Härtill komme vidare
större utmål för bostäder åt länsman, läkare, apotekare, barnmorska
med mera förutom gator, allmänna platser samt kyrko- och begrafningsplats.

De 50 qvarteron för enskildt bebyggande innehölle 200 tomter,
hvilka med ofvanbeskrifna byggnads- och lefnadssätt syntes kunna
lemna utrymme åt omkring ett tusen personer. Då nämnda invånareantal
understege det, som flera af länets byar länge egt, samt endast
obetydligt öfverstege den folkmängd Arvidsjaurs största by för närvarande
egde, hölle Kongl. Maj:ts befallningshafvande det sannolikt, att
ifrågavarande kyrkoplats, om den bereddes vilkoren för utveckling,
snart skulle uppnå sagda invånareantal. För magasiner, upplag och
sådana industriella anläggningar, som af sanitära eller andra hänsyn
enligt för rikets städer gällande ordningsstadganden, hvilka vore ifrågasatta
att i tillämpliga delar göras gällande för ifrågavarande samhälle,
icke finge eller lämpligen borde inom eller i närmaste granskapet af
stad eller annat ställe med större, sammanträngd befolkning inrättas,
vore socknemän nen derjemte i behof af ytterligare utrymme, hvartill
återstoden af det i den underdåniga ansökningen omförmälda området
och särskildt stränderna af den stora sjön Arvidsjaur vore synnerligen

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

lämpliga och lätt blefve tillgängliga genom hankfyllning för vägar öfver
den grunda Ringelsjön.

På grund häraf och med framhållande, att den mark, hvarom fråga
vore, för kronan icke syntes vara af synnerligt värde, såsom bestående
till största delen af uthuggen sandig och mager skogsmark samt impediment,
har Kongl. Maj:ts befallningshafvande; förmält sig anse, att
behofvet af byggnadsutrymme för kommunen och enskilde äfvensom af
gator och allmänna platser blefve för den närmaste framtiden tillgodosedt
genom upplåtelse under eganderätt af den mark, som upptoges af
den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande år 1884 tills vidare faststälda
byggnadsplanen för Arvidsjaurs kyrkostad, utgörande, med afdrag af
jägmästarebostället, 104,6755 hektar i vidd; men att Kongl. Maj:ts befallningshafvande
derjemte ansåge det vara af stor betydelse för ifrågavarande
samhälles utveckling, om för upplagsplatser, magasin och industriella
anläggningar samt byggnadsplanens framtida utvidgning under
enahanda vilkor åt socknemännen upplätes de egofigurer norr om planlagda
området, som å förut omförmälda kopia af kartan öfver området
till kyrkoplatsen betecknades med litt. h, i, d, k om 20,8916 hektar samt
a, 1, h, k, e om 72,8710 hektar, utgörande tillhopa med ofvanberörda
egovidd 198,4380 hektar eller 2,251,u qvadratref.

Med anledning af hvad i ärendet förekommit vill Kongl. Maj:t
härmed föreslå Riksdagen att medgifva,

att ofvan omförmälda område, 198 hektar 43 ar 80 qvadratmeter,
dock med afdrag af den till bostad för länsmannen afsätta mark, må,
emot utgörande för den vid afvittringen utbrutna delen eller 7/M mantal
af den å detta hemmantal belöpande ränta samt för återstoden af den
genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut den 8 juni 1889 bestämda
skogsränta, sextiosex öre, för alltid öfverlåtas till Arvidsjaurs
kommun, med rätt för kommunen dels att å området upplåta mark åt
enskilde till bebyggande mot de vilkor, kommunen kan finna skäligt
bestämma, dock med iakttagande dervid att de, till hvilka mark för
nämnda ändamål af kommunen upplåtes, skola vara skyldige att ställa
sig till efterrättelse den plan för områdets bebyggande, som af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande är eller kan blifva faststäld, samt att egare
af redan å platsen befintliga byggnader skola hafva företrädesrätt att
för dem erhålla nödigt tomtutrymme utan högre afgift till kommunen
än som i förhållande till hela arealen belöper på den andel, de deraf
bekomma; dels ock att tills vadare och intill dess annorlunda kan varda
af Kongl. .Maj:t bestämdt disponera för tomterna inflytande försäljningsmedel
och tomtören.

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

Under Hans Maj:ts,

Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF.

F. v. Essen.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1892.

1 Sami.

1 Äfd. 8 Haft.

2

10

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 13.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4 december 1891.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,

Statsråden: herr friherre von Otter,
friherre Palmstierna,
friherre von Essen,
friherre Åkerhielm,

Östergren,

Groll,

Wikblad,

Gilljam.

Departementschefen, statsrådet friherre von Essen föredrog vidare:

En af Arvidsjaurs socknemän i underdånighet gjord, af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län med underdånig skrifvelse
den 31 oktober 1889 öfverlemnad och till bifall förordad underdånig
ansökning, deruti sedan genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
den 31 januari 1873 gifna, af kammarkollegium faststälda utslag Arvidsjaurs
socknemän fått sig dels för uppförande af byggnader för den så
kallade kyrkostadens och socknens gemensamma behof, dels ock till

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

beteslägenheter för ett vid kyrkostaden inrättadt gästgifveri tills vidare
upplåtet ett å kronomark beläget jordområde om 1,920 qvadratref,
hvilket område vid afvittringen i Arvidsjaurs socken blifvit under benämning
Arvidsjaurs kyrkoplats skattlagdt till Ve4 mantal, samt Kongl.
Maj:t genom nådigt bref den 23 november 1888, till utvidgning af berörda
område, af den vid afvittringen i socknen odisponerade kronoöfverloppsmarken
upplåtit, dock utan eganderätt, ytterligare 331,u
qvadratref, med skyldighet för socknemännen att för området utgöra
skogsränta Arvidsjaurs socknemän i underdånighet anhållit, att ifrågavarande
område, utgörande tillsammans 2,251,u qvadratref eller 198,4380
har, måtte på de vilkor, Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma,
för alltid öfverlåtas till Arvidsjaurs kommun;

uti hvilket ärende kammarkollegium, efter domänstyrelsens hörande,
afgifvit infordrad t underdånigt utlåtande, hvarefter på grund af befallning
i nådigt bref den 2 april innevarande år Kongl. Maj:ts befallningshafvande
med ytterligare utredning i ärendet inkommit, hvarvid Kongl.
Maj ds befallningshafvande tillika öfverlemnat en af afvittringslandtmätaren
Axel Orstadius år 1884 upprättad karta öfver Arvidsjaurs kyrkostad,
utvisande, att uti det i den underdåniga ansökningen omförmälda
område äfven inbegrepes mark, som blifvit afsatt till länsmansbostad.

Statsrådet hemstälde, att Kongl. Majd täcktes i
nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,

att ofvan omförmälda område, 198 hektar 43 ar
80 qvadratmeter, dock med afdrag af den till bostad
för länsmannen afsätta mark, finge, emot utgörande
för den vid afvittringen utbrutna delen eller 7V4 mantal
af den å detta hemmantal belöpande ränta samt
för återstoden af den genom Kongl. Maj ds befallningshafvandes
beslut den 8 juni 1889 bestämda skogsränta,
sextiosex öre, för alltid öfverlåtas till Arvidsjaurs
kommun, med rätt för kommunen dels att å området
upplåta mark åt enskilde till bebyggande mot
de vilkor, kommunen kunde finna skäligt bestämma,
dock med iakttagande dervid att de, till h vilka mark
för nämnda ändamål af kommunen upplätes, skulle
vara skyldige att ställa sig till efterrättelse den plan
för områdets bebyggande, som af Kongl. Majds befallningshafvande
vore eller kunde blifva faststäld,
samt att egare af redan å platsen befintliga bygg -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.

nåder skulle hafva företrädesrätt att för dem erhålla
nödigt tomtutrymme utan högre afgift till kommunen
än som i förhållande till hela arealen belöpte på den
andel, de deraf bekomme; dels och att, tills vidare
och intill dess annorlunda kunde varda af Kongl.
Maj:t bestämdt, disponera för tomterna inflytande försälj
ningsmedel och tomtören.

Hvad statsrådet sålunda hemstält behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition

till Riksdagen aflåtas af den lydelse, bilagan----

vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Adolf von Hofsten.