1944. Andra kammaren. Nr 30

ProtokollRiksdagens protokoll 1944:30

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1944. Andra kammaren. Nr 30.

Onsdagen den 8 november.

Kl. 4 em.

§ I Justerades

protokollen för den 1 och den 4 innevarande november.

§ 2.

Föredrogos var efter annan följande på kammarens bord liggande motioner;
och remitterades därvid

till behandling av lagutskott motionen nr 551 av herr Andersson i Malmö
m. fl.; samt

till statsutskottet motionen nr 552 av herr Andersson i Malmö m. fl.

§ 3.

Föredrogs den av herr Håstad vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet, angående utredning om ändring
i gällande beskattningssystem beträffande studieskulders m. m. ställning i
systemet.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 4.

Herr Nilson i Spånstad erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman! Interpellation.
I väntan pa kommande fredsslut har på ett flertal av näringslivets och arbetsmarknadens
områden en omfattande fredsplanering företagits. Statliga och
kommunala myndigheter ha med en mången gång berömvärd energi arbetat på
att vidtaga sådana dispositioner, att övergången till en kommande fredshushållning
skall kunna ske så friktionsfritt som möjligt.

Ett område där övergången till fredsförhållanden torde komma att vålla
betydande svårigheter är biltrafikområdet. De allra flesta av vårt lands bilister,
som innehaft personbilar och kört sina vagnar på grövre ringdimensioner,
ha under kriget på statsmakternas bud lojalt avstått från sina bilringar för att
därmed bereda den nödvändiga och yrkesmässiga biltrafiken möjlighet att
alltjämt fylla sina samhälls viktiga funktioner.

När krigsslutet kommer och det för bilägarna blir fråga örn att inrätta sig
efter mera fredligt betonade förhållanden, kunna sinsemellan mycket olika situationer
tänkas uppstå. En situation, av mångå ansedd som denmest sannolika,
kan uppkomma, då flytande bränsle kan tänkas finnas tillgängligt för åtminstone
en betydligt mera omfattande nyttobetoraad personbilstrafik än vad för
närvarande medgives, och detta kanske redan innan det blir tillgång till nytillverkade
gummiringar. Det kan också tänkas, att i det läge som då kan vara
för handen en betydande del av det bättre bilgummi som finnes lagrat i statens

Andra Tcammarens protokoll 1944. Nr 30. ]

2

Nr 30.

Onsdagen den 8 november 1944.

Interpellation. (Forts.)

förråd kan komma att föras ut i marknaden rätt lång tid, innan någon gummiringsimport
kan tänkas komma till stånd.

Det är helt naturligt, att ägarna till avregistrerade bilar som lämnat från sig
sin gummiutrustndng inför den antydda möjligheten äro mycket intresserade
för hur det av staten lagrade bilgummit kan komma att marknadsföras. Det
ges nämligen i en situation som dien anförda minst tvenne möjligheter att saluföra
detta bilgummi, som helt visst kommer att bli synnerligen efterfrågat.
Ena möjligheten är att staten säljer inneliggande lager till bilhandeln, som får
i uppdrag att saluföra gummilagren på lämpligaste sätt. En annan möjlighet
är, att man vid försäljning till bilhandeln lämnar sådana föreskrifter eller ställer
sådana villkor för den blivande gummiringsdistributionen, att de bilägare
som ha de bilar kvar, vilkas gummi avståtts tidigare, och som kunna få körlicens
få förköpsrätt till vardera en omgång ringar med för bilarna passande dimensioner.
Det kan vid en sådan eventuell förköpsrätt också göras gällande, att
de bilägare, som levererat sina ringar till ofta mycket billiga priser, enligt
rättvisans och billighetens principer borde få tillfälle att för priser som inte
överstege priserna vid avståendet få återköpa, erforderlig och likvärdig ringutrustning.

Herr talman! Med anledning av vad jag sålunda anfört hemställer jag örn
andra kammarens tillstånd att till herr statsrådet och chefen för folkhushållningsdeoartementet
få rikta följande frågor.

Har det planerats något som nu kan offentliggöras rörande nyttobiltrafikens
förseende med gummiutrustning, för den händelse staten inte längre anser sig
böra hålla på sitt lager av begagnade personbilsringar?

Om så ej är fallet, anser herr statsrådet, att en sådan planering lämpligen bör
komma till stånd?

Denna anhållan bordlädes.

§ 5.

Justerades protokollsutdrag.

§ 6.

Herr Persson i Stockholm avlämnade en av honom m. fl. undertecknad motion,
nr 553, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 296, angående provisorisk
förbättring av löneställningen för vissa befattningshavare i statens
tjänst m. fl.

Vidare avgåvos följande motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 297, med förslag till lag örn provisorisk förstärkning av tilläggspensioner
och invalidunderstöd, nämligen:

nr 554 av herr Johansson i Mysinge m. fl.;

nr 555 av herr Andersson i Alfredshem m. fl.;

nr 556 av herr Hammarlund m. fl.;

nr 557 av herr Gustafsson i Bogla m. fl.;

nr 558 av herr Jonsson i Skutskär; och

nr 559 av herr Persson i Stockholm m. fl.

Samtliga dessa motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.08 em.

In fidem
Sune Norrman.

Lördagen den 11 november 19-14.

Nr 30.

3

Lördagen den 11 november.

Kl. 4 em.

§ 1.

Föredrogos var efter annan följande på kammarens bord liggande motioner;
och hänvisades därvid

till statsutskottet motionen nr 553 av herr Persson i Stockholm m. fl.; samt
till behandling av lagutskott motionerna:

nr 554 av herr Johansson i Mysinge m. fl.;
nr 555 av herr Andersson i Alfredshem m. fl.;
nr 556 av herr Hammarlund m. fl.;
nr 557 av herr Gustafsson i Bogla m. fl.;
nr 558 av herr Jonsson i Skutskär; och
nr 559 av herr Persson i Stockholm m. fl.

§ 2.

Föredrogs den av herr Nilson i Spånstad vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet, angående
viss fredsplanering i fråga örn nyttobiltrafikens förseende med gummiutrustning.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 3.

Herr statsrådet Erlander avlämnade Kungl. Maj:ts proposition, nr 301, med
förslag till förordning angående ändrad lydelse av 20 § 13 mom. förordningen
den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor, m, m.

Denna proposition bordlädes.

§ 4.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till herr Vigelsbo, som anförde: Interpellation.
Herr talman! En fråga som aktualiserats under de senaste åren är frågan angående
torrläggningsarbetenas planläggning och utförande. En hel del sådana
arbeten lia blivit eftersatta, och stora ekonomiska svårigheter ha härmed uppstått
för härav berörda torrläggningsföretag och markinnehavare. De utredningsarbeten
som för torrläggningarnas genomförande varit erforderliga
ha blivit försenade, vadan omfattande skadeverkningar uppstått, För att nämna
exempel kan anföras, att Tämnarregleringen i Uppland legat under utredning
i 20 år och Sagåregleringen i Västmanland 8 år. Trots dessa många
års utredningar och kostnadsberäkningar har ännu inte ett spadtag tagits i
dessa torrläggningsföreningars1 kanaler. Under tiden ha en del andra mindre
torrläggningsföretag, vilka lämna sitt vatten till ovan berörda vattensystem,

4

Nr 30.

Lördagen den 11 november 1944.

Interpellation. (Forts.)

kommit till utförande. Detta Ilar medfört att vattensituationen blivit än mera
svårartad. Det är tämligen uppenbart att då vattenreglering sker å högre liggande
marker och vattnet ledes ner över lägre liggande områden, utan att
samtidigt de stora huvudavloppen vare sig fördjupas eller underhållas, detta till
sist måste medföra, att sådana marker, som äro för sin dränering direkt beroende
av dessa huvudavlopp, få sin jord dränkt. Så har skett i dessa här påtalade fall.

De förluster, som såväl markägarna som folkhushållet lida genom dessa omotiverade
uppskov med utförandet av torrläggningsföretagen, kunna givetvis
inte fixeras men torde belöpa sig till ganska betydande belopp. För många, av
de berörda markägarna äro dessa förluster av ruinerande karaktär. Riktigheten
av detta påstående styrkes bl. a. a.v en framställning, som denna vecka gjorts
till lantbruksstyrelen, från länsstyrelsen i Västmanlands län.

Vid de uppvaktningar, som gjorts beträffande dessa förhållanden, riktade
till såväl lantbruksstyrelsen som andra myndigheter, har framhållits bristen
på tillgänglig personal. Lantbruksstyrelsen framhåller vid sådana tillfällen,
att svårigheter yppat sig att kunna rekrytera behovet av personal med anledning
av att eventuella aspiranter vilja avvakta resultaten av de utredningar, som
nu pågå beträffande torrläggningsverksamhetens framtida organisation. Skulle
dessa uppgifter vara riktiga, böra från statsmakternas sida med det snaraste
åtgärder vidtagas för dessa olägenheters avhjälpande så att inte dessa få
lägga hinder i vägen för torrläggningsarbetets rationella utveckling.

Det är svårt för oss lantbrukare att förstå hållbarheten i lantbruksstyrelsens
resonemang, då man talar örn bristen på personal. Det har nämligen visat sig
att då det gäller mindre företag, vars utförande än ytterligare bidrager till att
försumpa och neddränka de större företagens markområdeil. någon större brist
på personal ej förelegat. Man kan här ifrågasätta huruvida den begränsade personaltillgång,
som finns, utnyttjas på ett fullt tillfredsställande sätt. Det torde
ligga i det allmännas intresse att i första hand få i gång arbetena på sådana
håll där genom torrläggning de största arealerna kunna utvinnas. Betydande fördelar
skulle ur flera synpunkter kunna uppnås, örn lantbruksstyrelsen i första
.hand dirigerade arbetskraften till de platser, där man för torrläggningsarbetets
fortsatta utveckling först måste tillgodose utdikningsbehovet.

Dessutom kan ifrågasättas huruvida inte lantbruksingenjörerna i allt för
stor utsträckning belastas med uppdrag, som knappast kunna betraktas tillhörande
tjänsten. Det har nämligen visat sig, att lantbruksingenjörerna i viss
utsträckning åtaga sig kassörsbefattningar inom torrläggningsföreningarna.
dag saknar kännedom örn, huruvida detta ingår i berörda befattningshavares
t jäns tereglemente. Skulle så emellertid vara fallet bör reglementet som sådant
med det snaraste ändras och därvid övervägas förbud för lantbruksingenjörerna
att åtaga sig sådana kassörsbefattningar. Inom varje förening torde säkert
finnas någon person som är tillräckligt skriv- och räknekunnig för att sköta
nämnda uppdrag. Det synes vara misshushållning med arbetskraft att lägga
dessa uppdrag på de säkert mycket arbetstyngda lantbruksingenjörerna, helst
som man också har anledning misstänka att dessa uppgifter komma att upptaga
en del av den tid som eljest kunde användas för fältarbetenas utförande.

Med anledning av här påtalade omständigheter hemställer jag härmed om
andra kammarens medgivande att få till statsrådet Rubbestad framställa följande
frågor:

Har statsrådet sin uppmärksamhet riktad på här berörda förhållanden

samt, i så fall, vilka åtgärder ämnar statsrådet vidtaga för att rättelse härutinnan
med det snaraste kan vara att påräkna?

Denna anhållan bordlädes.

Lördagen den 11 november 1944.

Nr 30.

5

§ 5.

^ Herr Mårtensson erhöll på begäran ordet och yttrade: Herr talman! Enligt er- Interpellation.
hållna meddelanden är Käringön utanför Orust sedan lördagen den 11 november
på morgonen utan telefonförbindelser. Detta förhållande är beroende därpå,
att den förutvarande föreståndaren för telegrafstationen lämnat sin befattning,
och det har inte varit möjligt att erhålla annan föreståndare med mindre än att
telegrafstationen flyttas till annan fastighet.

En flyttning a.v telegrafstationen skulle enligt verkställda beräkningar draga
en kostnad av 450 kronor. I gällande bestämmelser föreskrives, bland annat, att
när en telegrafstation icke har 35 abonnenter så skola abonnenterna själva tillsätta
och avlöna telegrafstationsföreståndare samt betala kostnaderna för flyttning
av stationen. På Käringön är det endast 24 abonnenter; flyttningskostnaderna
skulle således belöpa sig på kronor 18:75 för varje abonnent. Denna flyttningskostnad
ha abonnenterna vägrat betala, med resultat att telegrafverkets
personal skulle börja nedmontera stationen fredagen den 10 november.

Vid företagna förfrågningar har framgått, att telegrafkommissarien i Varekil
gjort vad han kunnat för att hjälpa abonnenterna att få behålla sin telefonstation,
men det har varit förgäves. Han har hävdat den uppfattningen, att
telefonstationen på Käringön är mycket viktig ur flera synpunkter. Dels är
den belägen längst ut i havsbandet och är sålunda en utpost, och dels är den synnerligen
inkomstgivande för telegrafverket. Telegrafkommissarien har därför
hävdat, att telegrafverket borde betala flyttningkostnaderna.

Telegrafverket har, enligt uppgift, av Kungl. Maj :t erhållit tillstånd att göra
utredning örn drivande även av små telefonstationer i egen regi, och verket har
enligt reglementet rätt att övertaga mindre stationer, örn särskilda skäl därtill
föreligga.

I anslutning till det nu anförda anhåller jag örn andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet få framställa
följande fråga:

Kommer herr statsrådet att gå i författning örn att telegrafverket bemyndigas
erlägga flyttningskostnaderna för telegrafstationen på Käringön och i övrigt
vidtaga de åtgärder, som äro erforderliga för att nämnda samhälle icke blir
berövat sina telegraf- och telefonförbindelser?

Denna anhållan bordlädes.

Justerades protokollsutdrag.

§ 6.

§ 7.

Herr von Friesen avlämnade en av honom undertecknad motion, nr 560, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition, nr 293, angående inrättande av försvarets
forskningsanstalt.

Vidare avgåvos följande motioner i anledning av Kungl. Maj :tsi proposition,
nr 296, angående provisorisk förbättring av löneställningen för vissa befattningshavare
i statens tjänst m. fl., nämligen:

nr 561 av herrar Spångberg och Gustafsson i Bogla;

nr 562 av herr Ryling; och

nr 563 av herrar Håstad och Ryling.

Dessa motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.12 em.

In fidem
Sune Norrman.

Andra hammarens protokoll 19JFt. Nr 80.

2