Riksdagens protokoll 2004/05:92 Torsdagen den 17 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 2004/05:92

Riksdagens protokoll 2004/05:92 Torsdagen den 17 mars Kl. 12:00 - 19:46

1 § Justering av protokoll

  Justerades protokollet för den 11 mars. 

2 § Anmälan om fördröjda svar på interpellationer

  Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:    Interpellation 2004/05:442

Till riksdagen 
Interpellation 2004/05:442 av Staffan Danielsson (c) om situationen för företagare som driver egen firma  Interpellationen kommer att besvaras den 15 april 2005.  Skälet till dröjsmålet är att det inte finns utrymme i kammaren för besvarande av interpellationen inom föreskriven tid.  Stockholm den 15 mars 2005 
Näringsdepartementet 
Hans Karlsson 
Enligt uppdrag 
Dag Ekman
Expeditionschef 
Interpellation 2004/05:443

Till riksdagen 
Interpellation 2004/05:443 av Karin Pilsäter (fp) om Nynäshamns infrastruktur  Interpellationen kommer att besvaras den 12 april 2005.  Skälet till dröjsmålet är att det inte finns utrymme i kammaren för besvarande av interpellationen inom föreskriven tid.  Stockholm den 15 mars 2005 
Näringsdepartementet 
Ulrica Messing 
Enligt uppdrag 
Dag Ekman
Expeditionschef 
Interpellation 2004/05:444

Till riksdagen 
Interpellation 2004/05:444 av Sven Gunnar Persson (kd) om riktade stöd till stormdrabbade skogsägare  Interpellationen kommer att besvaras den 12 april 2005.  Skälet till dröjsmålet är att det inte finns utrymme i kammaren för besvarande av interpellationen inom föreskriven tid.  Stockholm den 15 mars 2005 
Näringsdepartementet 
Ulrica Messing 
Enligt uppdrag 
Dag Ekman
Expeditionschef 
Interpellation 2004/05:445

Till riksdagen 
Interpellation 2004/05:445 av Ana Maria Narti (fp) om information om arbetslösheten  Interpellationen kommer att besvaras den 15 april 2005.  Skälet till dröjsmålet är att det inte finns utrymme i kammaren för besvarande av interpellationen inom föreskriven tid.  Stockholm den 15 mars 2005 
Näringsdepartementet 
Hans Karlsson 
Enligt uppdrag 
Dag Ekman
Expeditionschef 
Interpellation 2004/05:446

Till riksdagen 
Interpellation 2004/05:446 av Maria Larsson (kd) om Telia Soneras investeringar i Ryssland  Interpellationen kommer att besvaras den 22 april 2005.  Skälet till dröjsmålet är tjänsteresa utomlands.  Stockholm den 15 mars 2005 
Näringsdepartementet 
Thomas Östros 
Enligt uppdrag 
Dag Ekman
Expeditionschef 
Interpellation 2004/05:448

Till riksdagen 
Interpellation 2004/05:448 av Elina Linna (v) om folkhälsopolitiken  Interpellationen kommer att besvaras torsdagen den 14 april 2005.  Skälet till dröjsmålet är att interpellationsdebatterna är fulltecknade i kammaren den 22 mars 2005.  Stockholm den 15 mars 2005 
Socialdepartementet 
Morgan Johansson 
Enligt uppdrag 
Erna Zelmin
Expeditions- och rättschef 
Interpellation 2004/05:450

Till riksdagen 
Interpellation 2004/05:450 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) om nytt hot mot sjöräddningen  Interpellationen kommer att besvaras den 12 april 2005.  Skälet till dröjsmålet är att det inte finns utrymme i kammaren för besvarande av interpellationen inom föreskriven tid.  Stockholm den 15 mars 2005 
Näringsdepartementet 
Ulrica Messing 
Enligt uppdrag 
Dag Ekman
Expeditionschef 
Interpellation 2004/05:455

Till riksdagen 
Interpellation 2004/05:455 av Lars-Ivar Ericson (c) om åtgärder för arbetshandikappade  Interpellationen kommer att besvaras den 15 april 2005.  Skälet till dröjsmålet är att det inte finns utrymme i kammaren för besvarande av interpellationen inom föreskriven tid.  Stockholm den 15 mars 2005 
Näringsdepartementet 
Hans Karlsson 
Enligt uppdrag 
Dag Ekman
Expeditionschef 
Interpellation 2004/05:457

Till riksdagen 
Interpellation 2004/05:457 av Karin Enström (m) om helikoptrar inom sjöräddningen  Interpellationen kommer att besvaras den 12 april 2005.  Skälet till dröjsmålet är att det inte finns utrymme i kammaren för besvarande av interpellationen inom föreskriven tid.  Stockholm den 15 mars 2005 
Näringsdepartementet 
Ulrica Messing 
Enligt uppdrag 
Dag Ekman
Expeditionschef 

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

  Föredrogs och hänvisades  Propositioner 
2004/05:46 till justitieutskottet 
2004/05:87 till trafikutskottet 
2004/05:89 till socialutskottet 
2004/05:96 till socialförsäkringsutskottet 
2004/05:98 och 117 till näringsutskottet 
2004/05:119 till justitieutskottet 
2004/05:128 till lagutskottet 
  Skrivelse 
2004/05:95 till utrikesutskottet 
  Framställningar 
2004/05:RRS16 till socialförsäkringsutskottet 
2004/05:RRS17 till finansutskottet 
2004/05:RRS18 till näringsutskottet 
2004/05:RRS19 till socialutskottet 
  Redogörelser 
2004/05:RRS11 till finansutskottet 
2004/05:RRS12 till utbildningsutskottet 
2004/05:RRS21 till miljö- och jordbruksutskottet 
  Motioner 
2004/05:Sf19–Sf21 till socialförsäkringsutskottet 

4 § Förnyad bordläggning

  Föredrogs och bordlades åter  Justitieutskottets betänkande 2004/05:JuU23  

5 § Sjösäkerhet m.m.

  Föredrogs   trafikutskottets betänkande 2004/05:TU7 
Sjösäkerhet m.m. 

Anf. 1 BÖRJE VESTLUND (s):

Herr talman! Vi ska nu behandla ett motionsbetänkande med sammanlagt 37 motioner från den allmänna motionstiden under hösten 2003 och hösten 2004. I motionerna tas en lång rad frågor om sjösäkerhet upp, bland annat allmänna säkerhetskrav för sjöfarten, hamnstadskontroll, sjösäkerhet i Östersjöområdet, sjöfartens påverkan på miljön ur olika perspektiv, M/S Estonias förlisnings haveriutredningar, det som i massmedierna populärt har kallats körkort på sjön för fritidsbåtar samt fritidsbåtsregister. Utskottet gör ett tillkännagivande till regeringen om att utreda obligatorisk förarutbildning för fritidsbåtar.  Herr talman! Inom flera av de områden där det finns motionsyrkanden pågår för närvarande ett arbete inom regeringen, inte minst med den transportpolitiska proposition som förväntas komma under våren. När det gäller sjösäkerheten i Östersjön konstaterar utskottet att Östersjön redan i dag är PSSA-klassat, och det är möjligt att ansöka om fler PSSA-åtgärder hos IMO, International Maritime Organisation. Vissa av motionerna kommer att övervägas i det fortsatta arbetet. Andra motionsförslag har utskottet ställt sig tveksamt till, till exempel det om så kallade miljölotsar.   En fråga som tas upp när det gäller miljöpåverkan är bidrag till katalysatorer på sjön. Utskottet konstaterar där att den miljöstyrning som planeras inom sjöfarten är en differentiering av farledsavgifterna och att den miljödifferentiering som hamnarna har i sina avgifter väl uppväger den betydelse som bidrag till katalysatorer skulle få. När det gäller frågan om M/S Estonias förlisning hänvisar utskottet till regeringen och till att det för närvarande saknas skäl att göra uttalanden av den innebörd som finns i motionerna. Till betänkandet har åtta reservationer och två särskilda yttranden bifogats.   Jag vill också, herr talman, göra ett klarläggande med anledning av uppgifter i pressen. Den socialdemokratiska gruppen har som sin gruppledare, tillika förste vice ordförande i utskottet, Carina Moberg. För närvarande är Carina Moberg föräldraledig. Hon ersätts under den tiden av ledamoten Jarl Lander.  Jag ser fram emot en spännande debatt, och jag överlämnar därför betänkandet för debatt och beslut. 

Anf. 2 BJÖRN HAMILTON (m):

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till den borgerliga reservationen 1 under punkt 3 i betänkandet. Jag instämmer naturligtvis i de övriga moderata ställningstagandena.   Östersjöns miljö utsätts för en ökad belastning på grund av ökade marina aktiviteter i området. Havet utsätts för negativ påverkan på både land- och luftrum. Effekterna blir stora för Östersjön med dess unika bräckvattensystem. Ryssland fraktar mer och mer olja från sina Östersjöhamnar. Detta ökar risken för allvarliga oljeutsläpp som kan få katastrofala följder för vår långa Östersjöskust.   Herr talman! Vi anser att det är av yttersta vikt att den förödelse som förlisningen av det kinesiska oljefartyget Fu Shan Hai gav upphov till aldrig mer kommer att inträffa. Våra vackra och fågelrika stränder längs kusten får inte förvandlas till kletiga oljesjöar som blir dödsfällor för sjöfåglarna och gör friluftslivet omöjligt på grund av slarv, dålig utbildning eller bristande teknik.   Vi anser att Sverige måste vara pådrivande inom EU och andra internationella organ och agera kraftfullt för att strängare gemensamma säkerhets- och miljökrav införs. Det gäller inte minst kravet på dubbelskrov för fartyg med miljöfarliga laster.   Reglerna för fartygsleder genom känsliga havsområden måste skärpas. Vi tycker också att det bör införas ett system med miljölotsar för övervakning och kontroll av lastfartyg som trafikerar Östersjön. Det måste ställas höga krav på kontinuerlig tillsyn och bra underhåll av fartygen, speciellt vintertid.  Vi anser att regeringen och Sjöfartsverket borde ha agerat kraftfullare i förslagen med de PSSA-anknutna åtgärderna. Vi tror inte att det görs tillräckligt att skydda Östersjön när det gäller säkerhet och miljö. Vårt krav på miljölotsar är ett exempel på detta.  Det är därför angeläget att Sverige snarast arbetar vidare med att utveckla de PSSA-anknutna skyddsåtgärderna. Särskilt angeläget är det att Sverige bidrar aktivt till att Ryssland ansluter sig till PSSA-samarbetet.  Herr talman! Jag ska nu också uppehålla mig lite vid frågan som rör kompetensbevis och fritidsbåtar. I dag krävs det skepparexamen för att få framföra båtar med en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter.   För övriga fritidsbåtar finns ett frivilligt system med förarintyg. Riksdagen har tidigare konstaterat att man vill avvakta med att införa ett obligatoriskt förarbevis, som Sjöfartsverket förordar. Nu däremot föreslår majoriteten att man ska gå på Sjöfartsverkets linje. Huvuddelen av dem som använder båtar i dag är personer med lång erfarenhet av sjön. De är oftast uppvuxna vid havet och har umgåtts med båtar sedan barnsben. Att tvinga dessa människor till skolbänken kan inte vara meningsfullt, herr talman!  Vi anser att problemet med flertalet dödsolyckor och andra allvarliga olyckor till sjöss snarare beror på sjöfylleri än på bristande kompetens att framföra båten. Vi har haft 32 dödsolyckor det senaste året, och av dem har 29 varit olyckor där folk bland annat har trillat överbord eller varit berusade och drunknat. Detta rättar man inte till med ett obligatoriskt båtkörkort, herr talman. Vad som krävs är omdöme och ansvarskänsla. Sådant kommer inte självklart som resultat av att ha klarat provet för båtförarbevis.  Det krävs polisiära resurser och insatser från Kustbevakningen, som följer upp efterlevnaden av nu gällande regelverk. Vi har redan i dag lagar som reglerar till exempel sjöfylleri. Men polisen måste ha tillräckliga resurser, något som nuvarande regering inte har förstått. I dag har hela Sverige bara tre polisbåtar. Det är självklart att det inte räcker för en övervakning av vår långa kust.  Vi anser, herr talman, att ett obligatoriskt förarbevis inte är lösningen. Vi anser att det inte ska införas. Däremot bör förutsättningarna undersökas för att med nuvarande lagstiftning införa krav på lägsta åldersgräns för att få framföra båt som är snabbgående med en särskilt stor motorstyrka. Staten bör vara försiktig med nya pålagor och restriktioner för folk. Det har alltid varit en ledstjärna för oss moderater.  Vi har i dag tillräckligt med bestämmelser som reglerar umgänget till sjöss. Vi saknar däremot resurser att se till att dessa följs. Det måste vi åtgärda, och det är vad regeringen och majoriteten i riksdagen borde föreslå, tycker vi.  Herr talman! Vi säger nej till tankarna om ett nytt båtregister. Det är ytterligare en pålaga på båtfolket. Bland annat visar Sjöfartverkets utredning att argumenten för ett register är ytterligt bristfälliga. Det skulle bara förbereda för en ytterligare beskattning av båtfolket. Vi tycker att det räcker med de höga bensin- och dieselskatterna.   Herr talman! Till sist vill jag bara uttrycka min förvåning över Lars Ångströms tilltag att till KU anmäla två av sina kolleger i riksdagen, något som han uppmärksammar i en insändare i dagens DN. Lars Ångström, som sitter i konstitutionsutskottet, borde veta att KU är till för att granska regeringen. 

Anf. 3 ERLING BAGER (fp):

Herr talman! I detta betänkande behandlar vi trafikutskottets förslag om säkerhets- och miljöfrågor inom sjöfarten. Folkpartiet har i detta betänkande två reservationer som vi står bakom, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 1 från Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern angående sjösäkerheten och miljön i Östersjön.   Rysslands kraftfulla ökning av oljeexporten över Östersjöhamnarna fortsätter. Vetskapen om att snart 200 miljoner ton olja årligen fraktas över Östersjön – det motsvarar faktiskt 200 helt fyllda Globen – borde vara nog för att öka insatserna för att rädda detta känsliga hav.  Sveriges egen beredskap att ta hand om utsläpp begränsar sig enligt uppgift till att omfatta 5 000 ton. De fartyg som fraktar olja över Östersjön kan ha upp till 100 000 ton i lasten. Mer än 40 % av de fartyg som trafikerar Östersjön har enligt uppgifter säkerhetsbrister, och enligt samstämmiga prognoser beräknas oljetrafiken öka kraftigt de närmaste åren.  Enligt vår mening har regeringen inte tagit frågan om skyddet av Östersjön på tillräckligt stort allvar. Detta var särskilt tydligt genom att ansökan till IMO förhalades av regeringen. Vi anser att det är av yttersta vikt att en förödelse av det slag som förlisningen av det kinesiska oljetankfartyget Fu Shan Hai gav upphov till aldrig ska få inträffa igen.  Enligt vår mening i fyrpartireservation 1 har det inte gjorts tillräckligt. Vi anser inte att regeringen och Sjöfartsverket har visat att de nu föreslagna PSSA-anknutna åtgärderna kommer att vara tillräckligt effektiva för att skydda Östersjön när det gäller säkerhet och miljö.  Vidare bör krav ställas på att alla oljetankar som trafikerar Östersjön under vintertid använder isklassförstärkt tanktonnage. En annan metod är att höja beredskapen genom att bland annat utse tillräckligt med nödhamnar och öka kapaciteten för nödutryckning och oljesanering. I det arbete som nu pågår med att identifiera vilka skyddsåtgärder som ska ingå i Östersjöns klassning som särskilt känsligt havsområde får ribban inte läggas för lågt. Sverige, som leder arbetet, har ett mycket stort ansvar.  Herr talman! I detta betänkande behandlas förslag till att utreda förutsättningar för att införa förarbevis för fritidsbåtar. Folkpartiet står bakom förslaget att en sådan utredning genomförs. Sjöfartsverket har i en rapport konstaterat att en obligatorisk utbildning med efterföljande förarbevis skulle bidra till att riksdagens långsiktiga mål om en halvering av antalet allvarliga olyckor till sjöss fram till år 2007 kan uppnås.  Statistik visar att antalet allvarliga olyckor i svenska farvatten minskar i alla sjötrafikkategorier, utom för fritidsbåtar. För dessa ligger antalet olyckor kvar på ungefär samma nivå som tidigare. I betänkandet konstateras stor oro för att det inte går att skönja något tydligt trendbrott i fråga om olyckstalen för fritidsbåtar. Inte heller finns det tecken som tyder på att buller och andra miljöstörande effekter från fritidsbåttrafiken minskar. Med ökad omfattning av fritidsbåtstrafiken, ökad motorstyrka och allmänt högre hastigheter till sjöss tenderar problemen att öka.  Från Folkpartiet och Centerpartiet framför vi i ett särskilt yttrande i detta betänkande att en utredning om båtförarintyg görs förutsättningslöst och att man särskilt beaktar de avgränsningar av kraven på utbildning och förarbevis som kan vara ändamålsenliga.  Det är vidare angeläget att utredningen tydligt belyser behoven av och förutsättningarna för de övergångsregler som kan vara motiverade, så att till exempel båtförare med långvarig yrkesmässig erfarenhet inte utsätts för krav på onödig skolbänksutbildning.  Herr talman! Slutligen yrkar jag åter bifall till reservation 1. 

Anf. 4 TUVE SKÅNBERG (kd):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4. Men Kristdemokraterna står givetvis även bakom övriga reservationer där det finns kristdemokrater med.  Först, innan jag kommenterar reservationerna, vill jag nämna något om den glädje som jag känner inför utredningen om en obligatorisk båtförarutbildning för förarbevis.  Kristdemokraterna har kämpat för det här i ett par års tid och har tänkt ännu längre och övervägt för- och nackdelar. Personligen har jag faktiskt i min ungdom genomgått förarutbildning, och många med mig har gjort det. Det är ju steget under en skepparexamen, något som nästan är en förutsättning för att kunna föra ett fartyg eller en mindre båt och navigera till exempel i Karlskronas vatten. Där nere är jag uppvuxen.  Att det nu är på gång en utredning är ungefär lika naturligt som att vi tänker oss att vi har fått igenom körkort, utbildning, för EU-mopeder. När det går fortare och är förenat med större faror behövs det en bättre utbildning innan man sätter sig på dem och så att säga rattar dem.  Här handlar det väl inte först och främst om flytväst utan snarare om motorhaverier och grundstötningar av olika slag. Det gäller att kunna läsa sjökort, vara medveten om faror och kunna åtgärda ett motorhaveri.  I reservation 8 motsätter vi oss ett fritidsbåtsregister – en gammal känd ståndpunkt från båda sidor. Nu värmer alltså Socialdemokraterna upp och varslar om att man i fråga om den till sommaren 2005 aviserade transportpolitiska propositionen vill behandla frågan om ett fritidsbåtsregister. Man gör alltså en valfråga av detta. Vi tycker att det här är en av de viktiga frågor där vi motsätter oss ytterligare reglering.  Reservation 1 har redan kommenterats, så jag ska inte lägga ut texten så mycket mer där. Men jag vill ge en personlig inblick i hur det var när Fu Shan Hai kolliderade i Bornholmsgattet. Själv bor jag nere vid Österlen och såg de väldiga drivorna med olja. När jag säger ”väldiga” handlar det om olja 10–15 meter ut i vattnet och ett par meter upp på stranden. Det var fruktansvärt att se hela den långa österlenska kusten alldeles neddränkt i olja. Fortfarande trampar vi då och då på oljeklumpar trots att det är sanerat – till mycket stora kostnader, som vi ju vet. Det här får bara inte upprepas.  Vi menar, precis som tidigare har sagts, att regeringen inte har tagit frågan om skyddet av Östersjön på tillräckligt allvar. Det gäller då till exempel ansökan till IMO – ett förhållande där regeringen är värd att kritiseras.  Vi vill upprepa våra krav på dubbel botten och dubbelskrov för fartyg som fraktar miljöfarligt gods i Östersjön liksom vårt krav på miljölotsar, som särskilt kunde vara i Bornholmsgattet och i Öresund.  Eftersom jag har yrkat bifall till reservation 4 vill jag också nämna några ord om den reservationen. Den handlar om Estonia. Det är ju inte första gången, och säkert inte sista gången, som frågan debatteras. Den här gången har Miljöpartiet en fylligare reservation där man mer i detalj presenterar de oklarheter som finns.  I den reservationstext som vi kristdemokrater står bakom säger vi helt kort att många experter har dömt ut den haveriutredning som gjordes av de tre inblandade nationerna Estland, Finland och Sverige. Vi anser att regeringen ska ta initiativ till att tillsammans med berörda regeringar föreslå en oberoende internationell granskning av haveriutredningen.  Herr talman! Förr eller senare – nu talar jag till protokollet och antagligen tiotals år in i framtiden – kommer sanningen att bli synlig och hemlighetsstämpeln att hävas här. Då vill jag till dem som läser detta protokoll ha sagt att vi kristdemokrater visste att här är en hund begraven. Hur hunden såg ut och hur den var beskaffad har vi inte haft möjlighet att ta ställning till. Alla kort är dock inte på bordet, men borde vara det. Vi är förtroendevalda, och vi måste skiljas från den här frågan. Båten sjönk under en mandatperiod då jag fanns i riksdagen.  Till protokollet och kammarens ledamöter vill jag alltså säga att vi från första början anade och förstod att här är en mörkläggning på gång. Hur den ser ut får framtiden visa. Att den finns är ett faktum.  Följande ord har faktiskt sagts från denna talarstol av statsminister Ingvar Carlsson själv. Det var hans sista ord i hans sista anförande som statsminister – anförande 50 den 24 januari 1996. I slutet sade han:   ”Det kan vara tankeväckande att någon gång anlägga ett tidsperspektiv som är betydligt längre än 30 år.” Det är ju tiden för hemligstämpling.   Vidare säger han: ”Är det som min politiska lärofader, Tage Erlander, en gång uttryckte det? Han sade: En statsministers vardag består till 80 % i att förhindra katastrofer. Ärade kammarledamöter, ni anar inte vad ni har gått miste om!”  Jo, herr talman, vi anade, och det ska på bordet nu! 

Anf. 5 SVEN BERGSTRÖM (c):

Herr talman! Det här betänkandet har tre väldigt tydliga tyngdpunkter: dels sjösäkerheten i Östersjöområdet, dels frågan om riksdagen ska uppmana regeringen att sätta i gång en ny granskning av M/S Estonias förlisning hösten 1994, dels frågan om det nu är dags att initiera en obligatorisk utbildning med efterföljande förarbevis för fritidsbåtar.  Centerpartiet har under en lång tid varit pådrivande för ett bättre skydd av det känsliga innanhavet Östersjön. För nästan exakt ett år sedan kom vi med en rapport från partiet som handlade om just miljösäker sjöfart på Östersjön. Vi sade: Agera i väntan på PSSA!  Fortfarande har vi undermåliga fartyg och en bristfällig kompetens som gör sjöfarten på Östersjön till en tickande miljöbomb. Vi är därför väldigt glada över att Östersjön nu har fått en så kallad PSSA-klassning – Particularly Sensitive Sea Area – av FN:s sjöfartsorgan IMO. Men klassningen måste nu fyllas med ett innehåll för att miljöskyddet ska höjas också i praktiken.  Det finns anledning att i det här sammanhanget ge svensk rederinäring ett erkännande. Under senare år har man faktiskt höjt sin profil i fråga om hur sjöfarten ska möta framtidens skärpta krav på olika områden.  Säkerhets- och miljöarbete är något som många rederier systematiskt har sysslat med i många år. Till exempel är inriktningen att konsekvent använda lågsvavligt bränsle och katalysatorer och att satsa på dubbelskrovade fartyg. Jag tycker att det är väldigt glädjande att Sverige ligger så långt framme på ett viktigt område.  Reservation 1 i betänkandet handlar om säkerheten i Östersjöområdet. Vi i partierna inom den så kallade alliansen – Centerpartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna – utvecklar här vår syn på de här frågorna. Enligt vår mening har regeringen inte tagit frågan om skyddet av Östersjön på tillräckligt stort allvar. Det var särskilt tydligt när ansökan till IMO, FN:s sjöfartsorgan, förhalades av regeringen. Vi anser att det är av yttersta vikt att ytterligare åtgärder vidtas för att söka förhindra fler olyckor och förödelse av det slag som vi såg exempel på senast när det kinesiska oljefartyget Fu Shan Hai förliste, som Tuve Skånberg nyss berättade om.  Sedan har vi Rysslands expanderande oljeexport som gör att trafiken på Östersjön ökar. Trafiken beräknas öka med hela 40 % fram till år 2017.   Nästan hälften av de fartyg som i dag trafikerar Östersjön har säkerhetsbrister. Beslutsstrukturen kring Östersjön är just nu lite svävande. Att Ryssland inte ställer sig bakom Helsingforskommissionens, Helcoms, arbete med PSSA-ansökan är ett stort problem. Det innebär att de ryska territorialvattnen inte omfattas av den här klassningen. Dessutom är Ryssland som bekant det enda Östersjölandet som står utanför EU. Ryssland har därmed börjat se IMO som det enda forum där man driver sjöfartspolitik – detta i stället för att ta chansen att samarbeta på regional nivå här inne i Östersjöområdet.  Jag menar att det är mycket angeläget att Ryssland återfår viljan till ett regionalt samarbete. Där måste den svenska regeringen alltså ta sitt ansvar och mera aktivt söka få med Ryssland också i det regionala samarbetet.  Så till frågan om förarutbildningen. När det gäller obligatorisk utbildning och förarbevis för fritidsbåt är det glädjande att en stor majoritet i utskottet, liksom Sjöfartsverket och en mycket stark opinion i hela Båt-Sverige, enats om att det är dags att ta det steget. Egentligen kanske det inte är någon stor dramatik kring den frågan. Redan i dag utbildar sig, alldeles frivilligt, mellan 8 000 och 9 000 personer årligen i Sverige.  I utskottets betänkande understryker vi att en obligatorisk utbildning bör kunna bidra till ett ännu bättre, ett ännu säkrare, båtliv och till att målet om en halvering av antalet allvarliga båtolyckor till 2007 ska kunna uppnås.  Några av oss var med på båttinget i Älvsjö i förra veckan. Där fick vi tydligt höra från båtorganisationerna vilken betydelse det har att man i utbildningen lär ut ett säkerhetstänkande. Det handlar om ett säkerhetstänkande i vardagen som man alltid ska ha med sig när man vistas på sjön. Det är viktigt för alla som vistas där.  Därför är det lite tråkigt att Moderaterna, som faktiskt föreföll vara med på detta i den inledande behandlingen i utskottet, senare bytte fot och reserverade sig. Jag tycker att det är lite magstarkt av Björn Hamilton att ta till brösttoner i talarstolen och säga att vi nu ska tvinga folk till skolbänken, och att göra sådan dramatik av det. Sedan räknar han bara dödsolyckorna på sjön – ett 30-tal dödsolyckor. Men tiofalt fler olyckor leder inte till att folk avlider. Tiofalt fler incidenter gör att folk blir allvarligt skadade. Här handlar det inte bara om att räkna antalet döda.  Låt mig fråga Moderaterna: Vill ni avskaffa förarbevis även för skoter och för mopeder? Tycker ni att också det är att ta till för mycket? Det är en styrka att vi har en bred enighet från alla dem som är verksamma på sjön och som inte ser dramatiken. De har i många år själva jobbat med att utbilda folk och vet att det här gör väldig nytta.  De speciella synpunkter som vi från Centerpartiets sida vill understryka har Erling Bager redan nämnt. Vi har ett särskilt yttrande tillsammans med Folkpartiet där vi bland annat betonar att det är angeläget att utredningen, som vi nu ser fram emot, tydligt belyser behov av och förutsättningar för de övergångsregler som kan vara motiverade så att till exempel båtförare med lång yrkesmässig erfarenhet inte utsätts för krav på onödig skolbänksutbildning.  Det är heller inte rimligt att kräva förarutbildning för varje liten roddbåt som ska ut och lägga nät i viken i Långsjön, utan det måste finnas en vettig avvägning av hur kravet på förarutbildning ska se ut.  Slutligen, herr talman, vill jag ta upp Estoniafrågan. Det är en svår fråga, och det är bra om vi från alla håll försöker vinnlägga oss om en ödmjuk hållning. Det är väldigt svårt att göra en avvägning mellan kravet att söka reda ut de frågetecken kring bland annat sjunkförloppet som onekligen finns och de önskemål som finns från en betydande opinion av främst anhöriga till de omkomna från förlisningen om att inte riva upp sår, inte riva upp känslor, som en ny omgång kring den här frågan skulle innebära.  Den opinionen är måhända inte så aktiv, inte så utåtriktad, men den finns. Inom Centerpartiet har vi i den svåra avvägningen även denna gång landat i slutsatsen att riksdagen inte ska föreskriva för regeringen att ta upp en granskning av haveriutredningen. Jag vill dock understryka att utskottet i texterna utgår från att regeringen – Mona Sahlin är ju med i debatten i dag – följer frågan noga och tar de initiativ som kan anses vara påkallade.  För egen del vill jag gärna tillägga att eventuella initiativ från regeringens sida självfallet bör tas i samförstånd med Estland och Finland. Om man på något sätt tar i frågan igen ska det alltså ske i samförstånd mellan de berörda länderna.  Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till de reservationer som vi står bakom och den reservation nr 1 som vi har tillsammans med alliansen. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. 

Anf. 6 LARS ÅNGSTRÖM (mp):

Herr talman! Ärade ledamöter i kammaren! Åhörare! Protokollsläsare! Jag kommer att uppehålla mig vid Miljöpartiets reservation när det gäller utredningen av Estonia. För ett antal år sedan var jag en av de många i Sverige som betraktade kritikerna av haveriutredningen som rättshaverister och privatspanarna som knäppskallar. Det finns alltid kritik mot alla utredningar och kommer alltid att finnas också i framtiden. Jag såg inga problem med den slutsats som Haverikommissionen hade kommit fram till när det gällde Estonias förlisning.  Så tyckte jag ända tills den dagen jag läste vilka det var som kritiserade utredningen. Den kunskapen har också kommit utskottets ledamöter till del. Det är kritik som förts fram alltifrån Strathclydeuniversitetet, som betraktas som världens kanske förnämsta institution för skeppsteknik och skeppssäkerhet, till professor Anders Ulfvarson vid Chalmers i Göteborg.  Kritik har också framförts från Internationella Transportarbetarefederationen till Sveriges Fartygsbefälsförening. Jag kan nöja mig med att citera just Sveriges Fartygsbefälsförening, som skriver: ”Det är inte ett fåtal experter som framfört kritik, praktiskt taget hela den samlade sjöfartsvärlden både nationellt och internationellt har en annan uppfattning än den som redovisats av JAIC”, alltså Haverikommissionen. ”Det går inte att bemöta denna kritik med tystnad.”   Vad är det då som kritiken inriktat sig på? Vad säger de olika sakkunniga och experterna? Det finns många punkter, men den kanske mest avgörande gäller Estonias sjunkförlopp, hur fartyget sjönk. Där säger Haverikommissionen att olyckan gick till på så sätt att fartyget tappade bogvisiret längst fram. Det drog upp ombordkörningsrampen och in kom vatten på bildäck i en sådan omfattning att fartyget sedan sjönk.  Expertisen säger emellertid att det är ett omöjligt sjunkförlopp. Om det kommer in vatten högt upp i fartyget på bildäck, det vill säga ovanför vattenlinjen, räcker det med ett antal tusen ton för att fartyget väldigt snabbt ska bli instabilt. En centimeters lutning åt höger gör att allt vatten far ned i högra sidan och fartyget kapsejsar, slår runt. Men vi vet av dem som överlevde att Estonia inte slog runt på det sättet, utan hon fick stark slagsida och sjönk väldigt fort – efter 40–45 minuter. Först då hade hon gått hela varvet runt.  Kritiken har varit så massiv och så väl underbyggd av expertis runtom i världen att regeringen för ett antal år sedan tvingades tillsätta en studie. Den uppdrog åt myndigheten SPF, Styrelsen för psykologiskt försvar, att genomföra en förstudie om sjunkförloppet byggd på de siffror och fakta som fanns i Haverikommissionens rapport. Den förstudien kom fram till samma slutsats, nämligen att haveriutredningens sjunkförlopp är omöjligt. Enbart detta faktum är tillräckligt för att ombesörja en ny haveriutredning. Vi vet i dag att vi inte vet hur sjunkförloppet gick till.  Varför är det då så viktigt att känna till hur sjunkförloppet gick till, vad som orsakade olyckan? Varför över huvud taget gräva i detta? De som är döda kan aldrig komma tillbaka. Olyckan hände för elva år sedan.  Det finns två skäl till att haveriutredningar betraktas som oerhört viktiga i civiliserade, demokratiska rättssamhällen. Det första är att känna till olycksorsaken, vilket är förutsättningen för att kunna förebygga liknande olyckor i framtiden. Om man inte vet vad som orsakade olyckan kan man heller inte vidta rätt åtgärder.  Det andra skälet är mer ett rättssäkerhetsargument. Här har vi över ett halvt tusen svenska medborgare som dör i en olycka av samma storlek och omfattning för vårt land som tsunamikatastrofen. Det är naturligtvis orimligt att ett halvt tusen medborgare kan dö i en olycka utan att något som helst ansvar fastställs, utan att ens minsta misstag har begåtts någonstans. Sådant kan man förvänta sig i stater som Nordkorea eller Vitryssland, men inte i ett demokratiskt rättssamhälle som Sverige.  I utskottets hantering under de gångna fem veckorna har vi fått olika former av skrifter, dokument och bildmaterial tillsänt oss. Det finns anledning att nämna ytterligare ett par punkter.  Sedan förra gången vi diskuterade Estoniautredningen här i riksdagen har det framkommit ny kunskap, nämligen att Estonia användes för att frakta militärt materiel. Detta avfärdades för fem sex år sedan som konspirationsteorier, att det var galenpannor som påstod att någonting sådant skulle ha förekommit på ett civilt passagerarfartyg. Man fraktar inte militärt materiel på ett civilt fartyg.  I dag vet vi att det är precis det som man har gjort. En tulltjänsteman medgav i ett program i Sveriges Television i november att han själv hade sett militärt materiel fraktas på Estonia till Stockholm.  Regeringen tillsatte en enmansutredare i december förra året, och den utredaren fick i uppdrag att granska om Försvarsmakten eller Försvarets materielverk varit engagerade i frakt av militärt materiel under förlisningsnatten. Utredningen kom fram till att så var nog icke fallet.  Vad utredningen inte tog reda på var kanske den viktigaste frågan: Vad kände militärens underrättelsetjänst, Must, till om andra länders eller privata företags frakter av militärt gods ombord på Estonia under förlisningsnatten? Den frågan ställdes aldrig. Därför vet vi inte om det fanns militärt materiel ombord på Estonia under förlisningsnatten eller inte. Den frågan förblir obesvarad.  Det är mot den bakgrunden som vi är många riksdagsledamöter som känner stor oro över andra brister i haveriutredningen som vi har noterat i det material som har delats ut till oss. Till exempel påstår Haverikommissionen att fartyget Estonia tappade sitt bogvisir en kvart innan hon sjönk och att det hittades 1,6 km från vrakplatsen. Detta var grunden för att kunna förklara scenariot med vattnet som kom in.   Men utskottet har fått bildmaterial, en sonarbild, som visar Estonia på havsbotten med höjdkurvor och fartygets höjd. På den bilden, som har kommit från Sjöfartsverket, kan vi se ett föremål i fartygets för som tycks vara identiskt i såväl storlek som form med bogvisiret. Hur kan det föremålet finnas med här om man samtidigt påstår att bogvisiret hittades 1,6 km bort tre veckor senare? Det kommenteras inte i haveriutredningen, och det är anmärkningsvärt.  Det hävdas också i Haverikommissionens rapport att man aldrig gjort någon undersökning inne på bildäcket, att man inte har varit inne där. Men vi vet – också det av bildmaterial som har tillställts ledamöterna i trafikutskottet – att någon har varit där under de första fem dygnen och öppnat Estonias ombordkörningsramp och sedan stängt den igen. Det vet vi därför att det finns bildmaterial från skattefinansierad filmning av vraket den 2 oktober 1994 som visar Estonias räcken från ombordkörningsrampen avskurna, liggande på havsbotten bredvid fartyget.  Varför öppnar man en 10 ton tung ombordkörningsramp intill bildäcket? Varför stänger man en 10 ton tung bilramp intill bildäcket efter sig? Varför låtsas haveriutredningen som att man inte har varit inne på bildäcket? Det här är viktiga frågor som ingen i utskottet har kunnat få svar på. Tillsammans med sonarbilden utgör detta tillräcklig grund för att ombesörja en ny utredning.  Utöver det bildmaterial som jag har redovisat har utskottet också fått en skrivelse från Peter von Vollenhoven, ordförande i ITSA som är en internationell samarbetsorganisation för haveriutredningar i ett antal europeiska länder. Han ställer sig mycket frågande till hur hanteringen har skett och Haverikommissionens brist på oberoende.  Utskottet har också under arbetet fått en skrivelse från Inga-Britt Ahlenius, tidigare generaldirektör för Riksrevisionsverket, där Haverikommissionens arbete underkänns på punkt efter punkt: brist på opartiskhet, brist på systematik, brist på innehåll.  Vi har också fått en bok tillsänd oss med titeln Protokollet. Det är två författare som har gått igenom detta och visat på stora brister inom Sjöfartsverket, den myndighet som anlitades av Statens haverikommission och gjorde ett omfattande arbete i den internationella haveriutredningen.  Den granskning som flera motionärer har begärt av haveriutredningen av Estonias förlisning innebär ju också med automatik en granskning av Sjöfartsverket. Därför tycker jag att det är olyckligt att de ledamöter som hårt har motsatt sig varje form av granskning, varje försök att söka ökad klarhet, också sitter som ledamöter i Sjöfartsverkets styrelse. Att formellt utgöra legala ställföreträdare för Sjöfartsverket och samtidigt i utskottet stoppa en granskning av just Sjöfartsverket är inte bra.   Det är olyckligt att det inte omnämns i utskottsbetänkandet att denna jävsituation har funnits. Miljöpartiet kommer att göra en KU-anmälan av regeringen för att man ska se över regeringens utnämningar av ledamöter i statliga verk och myndigheter. Det kan inte vara sunt att återförsäkra sig och skapa lojalitetsband från maktetablissemanget som sträcker sig ända in i Sveriges riksdag. Därför vill vi ha en granskning av detta.  Det är inte heller bra att utskottets majoritet – trots den omfattande kunskap som i dag finns, trots det tydliga bildmaterial som visar på stora frågetecken, oegentligheter och felaktigheter i Haverikommissionens rapport – inte med ett ord har förmått att möta motionskraven med argument i betänkandet. I och för sig är det talande med denna tystnad, men jag tycker att detta är väldigt olyckligt.  För många ledamöter och också för många ute i samhället är det svårbegripligt att valda riksdagsledamöter i ett demokratiskt parlament abdikerar från en av sina viktigaste uppgifter, nämligen att granska den exekutiva makten.   Många tror också att det går att gömma och glömma. Sven Bergström gav alldeles nyss uttryck för att man inte skulle riva upp sår. Jag kan förstå att man kan ha den uppfattningen och jag respekterar den, men jag tror att den är missledande, för Estoniaaffären är ingenting som kommer att gömmas eller glömmas.  Regeringen försökte att mörklägga DC 3-affären. Politiker ljög. Det gick 50 år, men nu vet vi sanningen. Nyligen plockades DC 3:an upp, och i år fortsätter sökandet efter kvarlevor från besättningen som man tror kan ligga kvar på havsbotten.  Min förvissning är att också Estoniaaffären, likt Kristdemokraternas tidigare antagande, naturligtvis kommer i dagen. Mörkläggandet kommer att avslöjas, och förhoppningsvis går det fortare än 50 år.   Därför är det viktigt att få fört till protokollet också från Miljöpartiets sida att vi har känt till de här bristerna, att utskottets ledamöter har varit medvetna om dem. Vi har alla haft ett personligt val och ett personligt ansvar för hur vi vill granska den exekutiva makten eller om huruvida vi vill abdikera från den och lägga hela det här ärendet, trots den kunskap vi i dag har, på regeringens bord.  Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation 5. Om den mot all förmodan kommer att falla vid omröstningen vill jag avge en röstförklaring, att Miljöpartiet kommer att rösta på reservation 4, som är Kristdemokraternas reservation. Jag yrkar också bifall till reservation 6. 

Anf. 7 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):

Herr talman! Låt mig för ordningens skull klargöra att jag i detta anförande tar upp framför allt frågan om Östersjön och en del andra frågor. Jag berör inte de delar som har med Estonias förlisning att göra. Det avsnittet tänker statsrådet Mona Sahlin ta upp i sitt anförande.  Låt mig inledningsvis slå fast, precis som förra gången vi diskuterade detta i kammaren, att sjöfarten är internationell till sin natur. Havet känner inga gränser, tror jag att jag sade då, och det gäller fortfarande. Det innebär att lösningen på de problem som kan finnas runt sjöfarten också kräver internationella lösningar och internationellt samarbete.  Det tydligaste exemplet i vår absoluta närhet är självklart Östersjön. Det beräknas att omkring 2 000 fartyg dagligen trafikerar Östersjön och i huvudsak på internationellt vatten, där Östersjöstaterna inte har någon kontroll.  Vi vet också att exporten av olja från ryska eller baltiska hamnar har ökat kraftigt de senaste åren. Från de största hamnarna var ökningen ungefär 50 % under perioden 1997–2000. Prognosen fram till år 2015 tyder på en fortsatt kraftig ökning.  Föroreningsgraden är hög; vattnet i Östersjön innehåller tre gånger så mycket olja som vattnet i Nordsjön. Anledningen är utsläpp dels från land i avrinningsområdet, dels från sjöfarten.  Det händer dock en del positiva saker också. Detta redovisas utförligt i vårt betänkande, och jag nämner här bara lite kort om de positiva delarna.  Exempelvis har IMO, efter ett EU-initiativ år 2003, beslutat att fartyg med enkelskrov som transporterar tunga oljor ska fasas ut till år 2010. Med anledning av M/S Prestiges förlisning beslutade EU år 2003 att inte invänta att IMO-reglerna skulle träda i kraft. I stället ville EU gå före med europeiska särregler. Slutåret för utfasningen har sålunda tidigarelagts till 2005.  Krav på AIS-system för alla fartyg över 300 ton gäller sedan den 1 juli 2004.  Ansökan om klassning av Östersjön som särskilt känsligt havsområde har inlämnats.  I början av mars i år inlämnades till IMO en rad förslag på åtgärder för att förbättra skyddet i Östersjön. Även Ryssland står bakom förslaget genom att ha deltagit som observatör i arbetsgruppen för de PSSA-anknutna skyddsåtgärderna.  Herr talman! De borgerliga partierna har lämnat in en gemensam reservation om sjösäkerheten i Östersjön. Det sägs i reservationen att arbetet med att klassa Östersjön som särskilt känsligt havsområde har förhalats av regeringen. Detta är inte sant. Sanningen är att Sverige i högsta grad har varit drivande i att föra detta arbete framåt. Vi har från svensk sida tagit initiativ och fört frågan framåt på dagordningen.  I samma anda anser man från de borgerliga partiernas sida att de skyddsåtgärder som man nu gemensamt föreslår från Östersjöstaterna inte är tillräckliga. De förslag som nu ligger kommer inte att vara tillräckligt effektiva, menar man. Om det skulle visa sig vara som ni säger finns det mig veterligen ingenting som hindrar att vi kan komma med ytterligare åtgärder så länge dessa ligger inom ramen för gällande regelverk. Detta redovisas också i vårt betänkande.  Herr talman! Ett avsnitt i vårt betänkande berör de luftföroreningar som sjöfarten ger upphov till. Detta är starkt oroande. Det är därför viktigt att Sverige fortsätter på den inslagna vägen med differentierade farledsavgifter som ett effektivt styrmedel. Detta har hittills visat sig vara effektivt. Utskottets majoritet anser också att det är ett effektivare sätt att stimulera redarna till investeringar i miljövänliga lösningar än ett riktat bidrag enbart till katalysatorer.  Det finns, som också påpekas i betänkandet, ett problem när det gäller tillgången till lågsvavlig bunkerolja i andra europeiska hamnar. Det är därför viktigt att Sverige fortsätter att driva frågan om ökad tillgång till lågsvavliga bunkeroljor i alla EU-länders hamnar.  Herr talman! Nu tänker jag byta spår och för en stund lämna miljön. Jag tänker nämna något kort om utskottets syn på frågan om kompetensbevis avseende fritidsbåtar.  Vi socialdemokrater anser att det är hög tid att införa körkortskrav även på sjön. Alla partier i utskottet, utom Moderaterna, delar uppfattningen att vi ska låta regeringen utreda frågan. Moderaterna säger i sin reservation att man inte vill ha ett obligatoriskt körkortskrav på sjön. Jag tycker att det är beklagligt att inte alla partier kan vara eniga i denna fråga.  Riksdagen har fattat beslut om att halvera antalet allvarliga olyckor till år 2007. Dessvärre ser vi inget som helst trendbrott som pekar åt det hållet. Sjöfartsverket har pekat på att den obligatoriska utbildningen med efterföljande förarbevis skulle bidra till att nå riksdagens mål om en halvering av de allvarliga olyckorna. Alla partier utom Moderaterna anser därför att riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att snarast låta utreda förutsättningarna för att införa en obligatorisk utbildning och krav på förarbevis.  För oss socialdemokrater är detta fullständigt rimligt. Jag har ärligt talat svårt att förklara varför inte båtförare behöver förarbevis när skoterförare behöver det, i all synnerhet som dagens fritidsbåtar har större motoreffekt än förr. De går snabbare, och intresset för sjölivet får en allt större omfattning.  Herr talman! Avslutningsvis ska jag kort nämna lite om båtregistret. Om jag nu är rätt informerad kommer denna fråga att finnas med i den transportpolitiska propositionen, som kommer att läggas fram senare i år. Låt mig då bara säga: Det är på tiden.  Herr talman! Med detta yrkar jag avslag på samtliga reservationer och bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet. 

Anf. 8 BJÖRN HAMILTON (m) replik:

Herr talman! Det finns mycket som är bra i det här betänkandet, Claes-Göran Brandin, men det är ändå vissa saker som inte håller, tycker jag.  För att ta det här med Östersjön igen är det ju rätt beklämmande att Ryssland, vår granne i öster, inte är med i det här samarbetet. Man är med som observatör, säger Claes-Göran Brandin. Men som observatör ”committar” man sig ju inte till någonting. Det är oerhört viktigt att Sverige verkligen aktivt verkar för att vi nu får med vår östra granne i samarbetet. Jag har haft ett flertal samtal med den ryske ambassadören här i Stockholm om detta, och han är väldigt tveksam till att gå in i samarbetet. Men det är förmodligen mycket på grund av att regeringen inte gör tillräckligt i den här frågan.  Och varför är man nu negativ till exempelvis miljölotsar? Det hade ju varit ett alldeles utmärkt sätt att göra de miljöfarliga transporterna i Östersjön säkrare, för jag vill inte att vi får uppleva en oljekatastrof en gång till. Det slår väldigt hårt mot oss själva, mot vårt friluftsliv och mot de fåglar som finns längs våra stränder.   Claes-Göran Brandin talade om körkort till sjöss. Det är typisk socialdemokratisk politik att man gömmer ett problem och vidtar en åtgärd utan att analysera vad det är som man egentligen ska förändra och förbättra. Det sker 32 dödsolyckor på sjön per år. 29 av dem hade inte kunnat förhindras om det hade funnits båtkörkort, alltså en stor majoritet.   Vad man gör är att minska på de polisiära resurserna. Man minskar på de resurser som samhället skulle behöva för att se till att de redan befintliga reglerna följs.   Vi har tre polisbåtar längs våra kuster. Sverige är ett av de länder som har mest kust i Europa, och vi har tre polisbåtar. Hur ska man kunna tänka sig att dessa tre båtar ska kunna ha resurser att klara av sin uppgift längs våra kuster? 

Anf. 9 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) replik:

Herr talman! Det är i och för sig positivt att Björn Hamilton erkänner att det finns mycket som är bra i detta betänkande. Det tar jag emot med tillfredsställelse.   Jag håller med Björn Hamilton om att det är beklagligt att ryssarna inte är med. Men det måste ju vara bättre att de är med som observatörer än att de inte är med alls. Det råder inte några delade meningar mellan oss. Jag tycker också att de ska sitta med vid förhandlingsbordet. Det tycker jag vore det riktiga. Men det gör de tyvärr inte i dag. Men då måste det ändå vara det bästa att de ändå finns med och lyssnar. På det viset kanske vi kan påverka dem att komma till en annan inställning.  När det sedan gäller körkort till sjöss har jag och Björn Hamilton haft en minidebatt i Ekot i dag, och vi har väl uttömt de flesta argumenten. Men vi kan väl komma tillbaka.   Det är alldeles riktigt att det sker 32 dödsolyckor på sjön och att 29 av dem är alkoholrelaterade. Det är alldeles riktigt. Men vi tror att om man inför ett förarbevis ändrar man också attityden bland unga människor på grund av att de får en utbildning i hur man ska bete sig till sjöss och att man inte bara kan sätta sig bakom en ratt eller sätta sig vid en stång på en snurra och köra vansinnigt i våra farleder och dessutom kanske ha alkohol i blodet. Jag tror att dessa människor då får en helt annan attityd. Vi hjälper inte alla. Det har vi inte klarat av när det gäller vägtrafiken. Men jag tror att en hel del av dessa människor kommer att ha andra förutsättningar när de kommer ut till sjöss på grund av att de har fått något som heter sjövett. Och det tror jag att många i den del av landet som jag kommer från har fått.  Det gläder mig lite grann som västsvensk och göteborgare att Sverige bara består av västkusten. Med detta menar jag att det i Stockholms skärgård inte finns en enda polisbåt. Det är ju precis det som Björn Hamilton säger. Vi har nämligen tre polisbåtar i Västra Götaland som täcker den västra kusten. Men jag tackar för vad som tillhör västkusten, så slipper jag säga det. 

Anf. 10 BJÖRN HAMILTON (m) replik:

Herr talman! Jag kan upplysa om att vi har en polisbåt här i Stockholm. Jag vet inte om ni verkligen har tre. Det får vi kontrollera.  Men vi behöver mer polisresurser, och det har Claes-Göran Brandin tydligen inte kunnat svara för. Man nedrustar polisen, och sedan lägger man restriktioner på folket. Det är typiskt sådant som Socialdemokraterna håller på med.   Jag undrar vad Claes-Göran Brandins väljare på västkusten, som han refererade till, tycker om att behöva sätta sig på skolbänken igen. Det är människor som har levt nära havet, som förmodligen har haft sin näring i havet och som sedan barnsben har kört olika typer av båtar i sin hembygd. De ska nu behöva åka in till stan och sätta sig på skolbänken, gå igenom prov och så vidare. Och det handlar om sådant som de på något sätt har i ryggmärgen. För det första känns det som ett onödigt slöseri med resurser. För det andra tycker jag att det är näst intill kränkande mot vissa människor att behandla dem på det sättet. Därför tycker jag att det är viktigt att man, när man göra sådana saker, ska vara restriktiv.   Det är klart att det finns problem på sjön. Det har jag inte förnekat. Och vi har också föreslagit att man ska titta på hur man skulle kunna begränsa yngre människors möjligheter att köra motorbåtar med stora motorer. Det är väl där som det egentliga problemet finns? Vi vuxna borde, med det sjövett som Claes-Göran Brandin refererar till, kunna köra våra båtar utan att för den skull ta ett båtkörkort eller skaffa oss någon annan typ av formell kompetens. Kompetensen har vi fått genom en lång vana vid sjön. Det har de flesta av de människor som kör båtar i våra skärgårdar och längs våra kuster fått. 

Anf. 11 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) replik:

Herr talman! Vi är överens om mycket. Det hade varit lika bra om Moderaterna hade varit med om detta. Jag ställer också upp på att vi måste ha fler poliser som bevakar sådana här saker. Det är vi också överens om.   Sedan är vi också överens om att de som har erfarenhet att hantera sådana båtar och kan uppvisa intyg på det ska inte heller sättas på skolbänken. Vi har också sagt att övergångsregler, eller vad man ska kalla det, ska ingå i den här utredningen. Vi ska inte tvinga gamla fiskare att sätta sig på skolbänken för att få gå ut och lägga sina hummertinor på västkusten eller för att få gå ut och dra sina nät, tror jag att det heter på den här sidan, där de ska få någonting i sin fångst som byter namn nere i Karlskrona. Vi tänker inte förbjuda dem att göra det. De ska få fortsätta att göra det.  Ute på Orust, där jag tillbringar rätt mycket tid, finns det en fiskare – en ung pojke på 44 år – som inte har något förarbevis. Han har fiskat i 20 år.   Men vi säger också att det är viktigt att frivilligorganisationerna nu tar tag i detta och gör sin del. Det stärker också båtorganisationerna.   När vi skulle åka ut till båttinget i Älvsjö pirrade det lite i benen eftersom det inte precis är mina väljare som finns där. Det är mer sådana som har snurra på båten. Jag undrade vad de skulle säga. Det är ju Björn Hamiltons väljare som köper de stora schabraken. Men organisationerna var rörande överens om att även de som kör de små båtarna ska ha förarbevis.   Jag tror alltså inte att det är några problem med detta. För oss handlar det bara om att invänta utredningen. Sedan får vi se vilket ställningstagande som kommer att göras av den här kammaren när förslaget väl föreligger. 

Anf. 12 TUVE SKÅNBERG (kd) replik:

Herr talman! Jag skulle kunna uppehålla mig vid hur bra det är med en obligatorisk båtförarutbildning som vi har fått en utredning om. Och jag skulle kunna använda tiden för att ondgöra mig över fritidsbåtsregistret eller angripa regeringen hårt för ansökan till IMO som kom in så sent. Men jag tror faktiskt att jag tar tillfället i akt att tala om det som Claes-Göran Brandin så gärna ville få ur händerna, nämligen frågan om Estonia. Jag vet att han har sagt att han vill skicka detta till Mona Sahlin och att hon kommer att kommentera det. Men Claes-Göran Brandin, vi är personligt ansvariga för det mandat som vi har här i riksdagen. Vi har ett personligt ansvar. Vi kan inte skicka ansvaret uppåt och vidare. Det är du och jag och de övriga 347 i riksdagen som är tvungna att skiljas från den här frågan på ett sådant sätt att de som läser protokollet om ett antal år kommer att säga: De gjorde i alla fall sitt bästa. De hade inte hela materialet, men de gjorde så gott de kunde.  Jag läste om Ingvar Carlssons önskan att skicka ett budskap årtionden in i framtiden då vi alla kanske är döda. Det finns enligt uppgift 500 hemligstämplade dokument på UD just om Estonia. De kommer att öppnas, och då kommer också den här debatten att finnas med. Vi har inte en livslång tystnadsplikt som det amerikanska dykföretaget Rockwaters dykare har om vad de såg i samband med dykningarna på Estonia. Vi kan kartlägga om det har skett en mörkläggning.  Jag vill nu ge Claes-Göran Brandin tillfälle att till protokollet säga någonting om vårt ansvar när det gäller Estonia och haveriutredningen. 

Anf. 13 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) replik:

Herr talman! Jag ska till protokollet framföra att jag inte berör de delar som har med Estonias förlisning att göra. Det avsnittet kommer statsrådet Mona Sahlin att ta upp i sitt anförande.  

Anf. 14 ERLING BAGER (fp) replik:

Herr talman! Min första fråga har redan belysts genom Tuve Skånbergs fråga om övergångsregler när man inför förarbevis för att köra fritidsbåt.   I Centerpartiets och Folkpartiets särskilda yttrande framhåller vi att utredningen ska vara förutsättningslös, och det ska självfallet finnas rimliga övergångsregler för skärgårdsfolk och exempelvis fiskare. Det förefaller som om vi i den så kallade majoriteten är helt överens i denna fråga. Det tycker jag är glädjande.  Jag har en fråga till när det gäller Östersjön, miljö och säkerhet. Jag har lyssnat på Brandin i debatten, och jag tycker att det verkar som att Brandin är helt nöjd med det som har gjorts hittills när det gäller miljön i Östersjön. Det är lite förvånande. Jag vet ju att Svenska naturskyddsföreningen är långt ifrån nöjd. Ansökan om PSSA för Östersjön har ju faktiskt försenats. Vi har behandlat detta i utskottet under den här valperioden. Vi i de borgerliga partierna ville gå fram snabbare med ansökan till IMO. Jag blir lite fundersam om Brandin är helt nöjd med det som har skett.  I fyrpartireservationen framför vi att vi vill ha krav på miljölotsar, att miljöbekämpningen ska stärkas och att alla tankfartyg som trafikerar Östersjön under vintertid ska vara isklassförstärkt tanktonnage. Brandin är ju förståndig i sjöfartsfrågor. Jag vill fråga honom: Önskar inte Brandin också att det ska bli fart på arbetet med nödhamnar, miljölotsar och isklassförstärkt tanktonnage? 

Anf. 15 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) replik:

Herr talman! Till Erling Bager kan jag säga att Brandin och Socialdemokraterna inte är nöjda med det som sker i Östersjön. Naturligtvis slår vi oss inte till ro nu. Vi kommer hela tiden att följa detta. Om det visar sig att vi behöver komplettera de delar som hör till PSSA-ansökan så kommer vi att göra det.  I frågan om lotsplikten och miljölotsar har vi inte samma uppfattning som delar av den borgerliga sidan. I samband med att man nu har infört AIS-register över båtarna kan vi i princip sitta var som helst i Sverige och kontrollera de fartyg som går via våra sund och kommer in i Östersjön.   Det är inte sant som Erling Bager säger att vi skulle ha förhalat PSSA-ansökan. Sverige som enskilt land skulle möjligen ensamt ha kunnat lägga in en ansökan om PSSA-klassning av Östersjön, men vad hade det varit värt om vi inte hade fått med oss de andra länderna? Vi ville ju så långt som möjligt försöka få med oss även Ryssland i detta. Vi måste väl vara eniga, alla som sitter i denna kammare, om att vi ska se till att påverka Ryssland att vara med och inte bara sitta vid sidan av som observatörer.   Det var viktigt att vi skulle få med så många som möjligt av Östersjöländerna på ansökan. Nu är det nio av tio möjliga. Detta kallar jag inte för förhalning. Vi får också se till vad som har hänt under den här tiden. Det har ju inte bara stått stilla.  

Anf. 16 ERLING BAGER (fp) replik:

Herr talman! I de borgerliga partierna har vi haft en snabbare tidtabell. Vi har velat driva på snabbare. Om jag minns rätt var Finland med på att lämna in ansökan om PSSA tidigare än Sverige. Det är viktigt att vara pådrivare i denna viktiga fråga. Om vi skulle vänta på Ryssland skulle kanske Sverige inte heller nu ha lämnat in någon ansökan.  Tanken med förslaget om miljölotsar är ju att man ska verka för att de får befogenheter att borda och kontrollera fartyg, utfärda restriktioner och stoppa fartyg. Detta är ett verktyg för att få bort så kallat skräptonnage på Östersjön som vi i reservationen pekar på är viktigt.  På nytt vill jag fråga: Är det inte rimligt, Brandin, att vi fullt ut driver kravet på att alla tankbåtar vintertid ska vara isklassförstärkt tonnage? 

Anf. 17 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) replik:

Herr talman! Jag håller med Erling Bager om detta med isklassning, men det hjälper egentligen inte om vi har dubbla eller tredubbla skrov på våra båtar. Det viktiga är ju att vi också underhåller båtarna. Bland de båtar som har förolyckats i våra hav har visserligen många haft enkelskrov, men det hade inte hjälpt om de hade haft dubbelskrov. De hade knäckts ändå, för man hade inte skött underhållet på dem.   Vi är nog av samma uppfattning när det gäller isklassning. Vi följer frågan. Det är viktigt. Vi har sett skräckexempel på hur det har varit när det har varit hemska vintrar i Finska viken. Det är verkligt positivt, kan man faktiskt säga, att vi inte har haft sådana vintrar de senaste åren. Vi vet inte hur det kunde ha sett ut då, även om vi har haft en förstärkning av isbryteriet.  Sverige skulle mycket väl ha kunnat ansöka om PSSA tidigare, men då hade vi inte haft de andra länderna med oss. Vi var inte nio länder som gemensamt kunde gå in. Styrkan är ju att vi är många.   Många tycks anse att det löser alla problem om Östersjön klassas som PSSA. Så är inte fallet. Östersjön är ett hav som inte kan stängas av mot Ryssland. I den ränna där fartyget går får det gå alldeles oavsett om det finns PSSA-klassning i området eller inte. Vi kan inte stänga ute Ryssland. Det är så. Vi får gemensamt arbeta för att få med Ryssland i det här.  

Anf. 18 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:

Herr talman! Det är två saker som jag vill ta upp med Claes-Göran Brandin. Dels är det Östersjöfrågan, dels förarutbildningen.  I huvudsak har vi en gemensam åsikt även när det gäller Östersjötrafiken. Jag blir mest orolig av Claes-Göran Brandins tonläge och attityd, som signalerar att han tycker att vi har gjort allt som behövs och därmed basta. Det vore klädsamt om även regeringen och Socialdemokraterna säger att det finns mycket kvar att göra – vi har gjort en del saker, men allt har kanske inte gjorts rätt. Det behövs verkligen ett fortsatt offensivt och kraftfullt arbete för att steg för steg försöka förbättra säkerheten och miljön kring Östersjön.  Alla som var med kan väl intyga att när miljö- och jordbruksutskottet tillsammans med trafikutskottet tog initiativ i den här frågan så fullföljde inte miljöminister Lena Sommestad detta inom den tid som var utsatt. Det blev fördröjt.  När det gäller förarutbildningen hade det kanske varit mer på sin plats att jag hade fått ha en replikväxling med Björn Hamilton, men han valde att inte begära replik på mitt anförande. Jag tycker att logiken i Moderaternas argumentation är lite bristfällig – man vill ha förarbevis på väg, i luften, på järnväg … 

Anf. 19 TALMANNEN:

Sven Bergström, det går inte att debattera mot Moderaterna just nu. Din replik gäller Claes-Göran Brandin.  

Anf. 20 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:

Herr talman! När det gäller Socialdemokraternas syn på förarutbildning kan kanske Claes-Göran Brandin klargöra lite grann. Det finns ett särskilt yttrande från Centern och Folkpartiet där vi säger att det måste finnas övergångsregler och så vidare. Hur ser Claes-Göran Brandin på detta? Han var ju inne på att fiskare skulle kunna köra ut sina hummertinor utan förarbevis. Och hur ska vi trygga en rimlig övervakning både av sjöfylleri och av att folk faktiskt skaffar sig förarbevis? 

Anf. 21 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) replik:

Herr talman! Det är flera saker som vi vill göra när det gäller Östersjön. Miljöarbetet måste hela tiden flytta fram sina positioner. Om vi vill ha med fler saker i detta är det inte för sent att återkomma i PSSA-klassningen för att få med alla delar.  Sven Bergström, det kanske är så att Moderaterna inte vill ha ett replikskifte med sina allianskamrater. Det kanske ser lite illa ut så här ett och ett halvt år förre valet. Ni vill ju framstå som eniga i allting, så ni får säkert med er Hamilton i den här frågan också till slut.   När det gäller undantagsregler är det som jag sagt tidigare. Vi har ställt oss bakom detta. Det ska gå med till utredningen. Vi kommer att få övergångsregler. Jag kan inte stå här och säga hur det ska se ut. Det kan ingen göra. Det är viktigt att vi tar hänsyn till de människor man har pekat på här i dag. Sven Bergström gjorde också det i sitt inlägg. Det gällde en sjö som jag inte kan namnet på. Det är viktigt.  Det handlar även om storlek och motorstyrka på båtarna. Det skulle vara konstigt om vi stod här och debatterade den frågan och hade olika uppfattningar. Låt utredningen komma med ett förslag. Vi får i så fall ta diskussionen eller debatten då om det är så att vi inte är nöjda eller vill föra till något mer. Det som är positivt är ändå att vi är överens bland alla partier, utom Moderaterna, att vi vill ha någon typ av förarbevis. 

Anf. 22 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:

Herr talman! Det var den lilla Långsjön i mitt hemlän Gävleborg som jag hänvisade till i mitt inlägg, Claes-Göran Brandin. Jag tror inte heller att det är där som de stora problemen finns. Det intygas också av Per-Erik Färnstrand, sjötrafiksområdeschef på Sjöfartverket.  Han säger att lagen om körkort för båtförare nog kommer mest till nytta i Stockholmsområdet. Det är här som de stora problemen finns med högfartsbåtar och motorstarka båtar som man buskör med. I Gävleborg finns det naturligtvis också sådana. Men det är inte ett jätteproblem. Där är det många småbåtar som används till husbehovsfiske i de små sjöarna.  Har vi nu krav på förarutbildning på väg, i luften, på järnvägen och på fjället för snöskotrar är det högst rimligt att också ha det på sjön. Det ska inte vara någon undantagszon där man fortsätta buskörningen. Vi får hjälpas åt vi som är eniga.  Vi har olika partier för att det finns nyanser. Alliansen kommer inte att vara överens i allt i precis alla frågor. I den här frågan är jag mer överens med Brandin än med Moderaterna. Vi som står bakom betänkandet i den här delen får fortsätta att följa frågan och se till det blir rimliga övergångsregler så att det till sist blir en bra lösning. 

Anf. 23 KARIN THORBORG (v):

Herr talman! Sjöfarten är av väldigt stor betydelse för Sverige. Den är väsentlig för Sverige som handelsnation. Den är av central betydelse när det gäller transporter för en hållbar utveckling nu och i framtiden. I och med att EU satsar på sjömotorvägar kommer antagligen också sjöfarten att öka i framtiden.  I det sammanhanget är sjösäkerhet nödvändigt och ett krav för att sjöfarten ska kunna ha en framtid. För att åtgärder inom sjösäkerheten ska bli verkningsfulla måste reglerna och åtgärderna vidtas i samarbete med andra länder och i internationella sammanhang. Sverige är därför med och deltar i olika sammanhang. Det gäller IMO, EU och Helcom.  Sverige har agerat i sjösäkerhetsfrågorna i de organisationerna. Naturligtvis kan man alltid tycka att det är för lite och att det går för långsamt. När man är ivrig och vill ha snabba resultat tycker man alltid att det går för långsamt.  Östersjön och miljön där är ett område som är mycket utsatt. I och med att Ryssland skeppar alltmer olja blir Östersjön alltmer utsatt för risker. Det beräknas att omkring 2 000 fartyg dagligen trafikerar Östersjön. Man räknar också med en kraftig ökning i framtiden.  Det gäller redan ett antal säkerhetsåtgärder för Östersjöområdet. Trafiksepareringssystem, rapporteringssystem, lotsrekommendationer, utsläppsbegränsning, AES-transpondrar är några exempel. Det har gjorts en del.  Många av de motioner som ligger till grund för betänkandet handlar om att Östersjön ska PSSA-klassas. Det kravet har vi också drivit. Nu har ansökan lämnats in. Man har nyligen även lämnat in förslag till PSSA-anknutna åtgärder.  Jag behöver inte räkna upp de åtgärder som man nu har förslagit. Jag förutsätter att ni känner till dem. De är ett steg på vägen. Vi förutsätter att de kommer att följas av flera. Det finns ännu mer att göra för att få full sjösäkerhet.  Nya åtgärder kan tillkomma och andra kan drivas ännu hårdare. Det tråkigaste vore om man nu slog sig till ro genom att man lämnat in förslagen. Det finns inte några hinder för att ställa ytterligare krav senare.  Frågan om trafikledning har kommit upp. Det är någonting som vi skulle vilja fortsätta att undersöka för att se vilka konsekvenser det skulle få i Östersjön och om det skulle ge mer än AES-systemet.  Att få med Ryssland i det fortsatta arbetet är ett mycket prioriterat mål. Regeringen måste lägga ned stor kraft att fundera på hur man skulle kunna få med Ryssland i samarbetet. Det är avgörande.  Det finns all anledning för regeringen att återkomma och rapportera vad som görs inom Östersjöområdet. Att detta är ett prioriterat område är alla i utskottet eniga om.  Sjöfarten ger upphov till negativa miljöutsläpp. Det gäller främst svaveldioxid. Det finns många sätt att arbeta för att få bort dem: miljödifferentierade farledsavgifter, användning av lågsvavligt bränsle och elanslutningar vid kajer.  Vi tycker att miljödifferentierade avgifter ska vara obligatoriskt vid alla hamnar och inte ett frivilligt åtagande som det är nu. Det gäller också att alla hamnar i enlighet med Östersjöstrategin lever upp till att avgiftsfritt ta emot avfall så att inte några hamnar får fördyrade kostnader jämfört med andra som inte tar emot avfall.  Herr talman! Estoniafrågan har åter blivit aktuell. Det finns i betänkandet krav på att göra en ny utredning som Estonias förlisning. Åsikterna om det går starkt isär, och så även inom vårt parti. Majoriteten hos oss har kommit fram till att gravfrid ska råda, detta efter att ha lyssnat på många anhörigas synpunkter.  Med stor respekt för den ilska och sorg som många känner och de frågetecken som finns har andras behov att få lämna allt bakom sig fått vara avgörande för oss. Det finns de som inte alls driver frågan om nya utredningar och som inte vill att sår ska rivas upp. Vi lyssnar även på dem.  Däremot anser vi att det är viktigt att all information samlas ihop och att man utifrån underlaget tar till sig allt som kan bidra till att samma sak inte kan hända igen. I vårt särskilda yttrande hänvisar vi till att det finns ytterligare områden som man belysas och att regeringen tar fasta på det. Det gäller framför allt sjunkförloppet.  Hög trafiksäkerhet ska gälla även på sjön och bland fritidsbåtstrafiken. De ökade hastigheterna och att det finns alltfler fritidsbåtar ställer höga krav på förarna. Att det inte finns några bestämmelser nu på den punkten innebär bland annat att minderåriga kan framföra båtar med stor motorstyrka innan de ens har laglig rätt att köra moped.  Statistiken visar att allvarliga olyckor i svenska farvatten minskar överallt utom för fritidsbåtar. Därför välkomnar vi tillkännagivandet om att regeringen snarast ska utreda förutsättningar för att göra det obligatoriskt med utbildning och förarbevis.  Till den här frågan hör också kravet på ett fritidsbåtsregister som vi är positiva tillskyndare av. Det finns flera anledningar till det. Det skulle underlätta vid olyckstillbud, och det skulle förebygga vid säkerhetsarbete. Det kan bli lättare att hitta och spåra försvunna båtar. Polisen, tullen och Kustbevakningen efterfrågar ett sådant register.  Även för syftet att ta ut en framtida skatt är det nödvändigt med ett register. Friluftslivet till sjöss är inte gratis för samhället. Kostnaderna för det får för tillfället andra bekosta.  Sjöfartsverkets utredning om fritidsbåtsregistret bereds just nu. Frågan ska återkomma i den transportpolitiska propositionen. Vi förutsätter att regeringen fullföljer sin avsiktsförklaring i den här frågan och inför ett sådant register för fritidsbåtar. 

Anf. 24 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:

Herr talman! Karin Thorborg och Vänsterpartiet gör Estoniafrågan till en anhörigfråga. Jag tycker att det är djupt olyckligt och beklagligt. Det kan aldrig vara så i ett medborgarrättsligt samhälle att enskilda individer kan stoppa oberoende haveriutredningar. Det här är inte en anhörigfråga utan en fråga för rättssamhället. En av de viktigaste grunderna för ett rättssamhälle är just att ha oberoende haveriutredningar som medborgarna måste kunna lita på. De kan naturligtvis aldrig stoppas av enskilda grupper, vilka känslor eller behjärtansvärda skäl som än kan finnas. Detta är en fråga av en helt annan dignitet.  Karin Thorborg säger också att gravfrid ska råda. Men i den granskning av haveriutredningens material som föreslås i motionerna påverkas över huvud taget inte gravfriden. Det argumentet förstår jag inte. Dessutom kan de förslag som finns om att göra en yttre besiktning av vraket, som Haverikommissionen enligt egen uppgift underlät att göra, genomföras fullt förenligt med gravfridsavtalet. Gravfriden kränks inte genom att man skickar ned en robotkamera lika lite som man kränker gravfriden om man klipper gräset på en kyrkogård.  Jag tror att Karin Thorborg och Vänsterpartiet gör ett stort misstag när man med argumentet att man inte vill medverka till längre lidande i praktiken medverkar till en fortsatt mörkläggning. Tvärtom förlänger detta bara lidandet. Människor vill veta, och människor vill ha reda på saker. De kommer att få veta; de kommer att få sanningen. Men ju längre vi försöker lägga locket på, desto större blir naturligtvis lidandet för de här människorna. Jag förstår inte Vänsterpartiets argument. 

Anf. 25 KARIN THORBORG (v) replik:

Herr talman! Det här är en svår fråga. Vi har diskuterat den, och vi har olika åsikter om vad som behöver göras.  Det är fel när Lars Ångström säger att vi vill stoppa oberoende utredningar. Vi vill inte stoppa några utredningar alls, men vi vill inte driva frågan vidare.  Vi är också ombud för en tyst majoritet som inte har kommit till uttryck. Det är dess åsikter som vi för fram här.  Vi har inte sagt nej till att man gör ytterligare undersökningar för att belysa sjunkförloppet. Tvärtom uppmanar vi regeringen att göra det. Däremot vill vi inte driva frågan vidare.  Vi är inte några ”stoppare”. Vi har tagit ställning i frågan, och vi lyssnar på dem som inte hörs i debatten. 

Anf. 26 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:

Herr talman! Det där går inte ihop, Karin Thorborg. Man kan inte hävda att man inte stoppar en granskning av den utredning som har skett. Det är ett faktum att Vänsterpartiet har ställt sig bakom majoritetens avslag beträffande varje försök att öka klarheten och varje försök att granska en bevisligen bristfällig och felaktig haveriutredning. Det säger Vänsterpartiet nej till. Det är per definition att stoppa utredning. Kom inte och försök säga någonting annat!  Jag kan ha sympati för att man lyssnar på alla grupper. Men steget därifrån till att man också agerar mot grundläggande principer i ett rättssamhälle är långt. Nu låter man olika särintressen styra över en så grundläggande funktion som ett oberoende haveriutredande. Det måste finnas och det måste ha medborgarnas fulla förtroende. Det är en absolut grundsten i ett demokratiskt rättssamhälle.  I stället för att bara säga att man har lyssnat och att man företräder den ena människan eller gruppen hit eller dit – argumentera för varför vi ska överge dessa grundläggande rättsstatsprinciper! Argumentera över huvud taget emot motionens krav!  Herr talman! Jag tycker att debatten har varit ganska belysande. Majoriteten har inte med ett enda argument förmått tala för varför man skulle säga nej till motionskraven. Det är förbluffande. Det är också förbluffande att vi har partier som i opposition låter sig företrädas av regeringen utan att ge uttryck för en egen uppfattning. Det är märkligt. Under mina sju år i Sveriges riksdag har jag aldrig upplevt något liknande. 

Anf. 27 KARIN THORBORG (v) replik:

Herr talman! Om du hade tittat ordentligt på vårt särskilda yttrande, Lars Ångström, så hade du sett att vi skriver där att det finns ytterligare områden som går att belysa. Vi uppmanar också regeringen att ta till sig av detta och att se till vilket ytterligare material som man kan belysa och ta till. Så kan man se om man kan hitta något svar på de frågor som man har.  Men vi har också tagit ställning för dem som säger att man inte ska göra mer. Jag undrar, Lars Ångström, om du respekterar deras vilja. De vill inte gräva i det här vidare. För dem är det här ett stort öppet sår. De vill inte alls något annat än att ha detta i frid. Respekterar du deras vilja? 

Anf. 28 TUVE SKÅNBERG (kd) replik:

Herr talman! Gravfrid ska råda; det är naturligtvis ett argument som det är oerhört svårt att säga emot. Vem skulle inte vilja det? När man väl har lyst frid över en plats så ska det inte rivas och slitas i det. Men så blev det med DC 3:an och i ett otal andra exempel där man har funnit människor och sedan begravt dem på land.  Nej, det som är oroligt och som vi som riksdagsledamöter måste skilja oss från med ett ansvar är risken att det har skett en stor mörkläggning av sjunkförloppet.  Det ska också sägas att jag kan förstå regeringen. Den hade nyligen tillträtt i oktober 1994. Det var ett vakuum mellan två regeringar. Man fick bara saken rakt i knäet. Det kan ha funnits skäl, som jag inte kan överblicka, som gällde att inte hota situationen i den unga demokratin i Baltikum. Man ville inte ge felaktiga krafter i Ryssland vind i seglen. Det kan ha funnits sådana skäl. Men nu har det gått elva år. Nu är Baltikum en stabil demokrati och länderna där är medlemmar av EU. Nu orkar vi lyfta på locket och titta.  Det hade varit gott om majoriteten i Karin Thorborgs parti hade sagt: Låt oss behålla respekten för gravfriden! Ingen säger emot det. Men vi vill att det inte ska finnas minsta tvekan om vad som har ägt rum under sjunkförloppet. Den eventuella mörkläggning som har skett ska äntligen, elva år efteråt, få ljus. 

Anf. 29 KARIN THORBORG (v) replik:

Herr talman! Det är ju precis det jag har sagt och hävdat hela tiden; det finns ytterligare områden som kan belysas. Vi har tagit upp det här med sjunkförloppet. Man kan fortfarande samla mer material om det och belysa det. Jag förstår inte att ni inte hör vad jag säger. Vi säger ju att det fortfarande finns saker som man kan ta reda på. 

Anf. 30 TUVE SKÅNBERG (kd) replik:

Herr talman! Då tar jag fasta på det. Ett naturligt utlopp för det skulle kunna vara att Karin Thorborg säger att Vänsterpartiets ledamöter därmed är fria att rösta på den av reservationerna som de finner bäst speglar deras uppfattning. Varken Miljöpartiets eller Kristdemokraternas reservation innebär med nödvändighet i alla händelser att man kränker gravfriden. 

Anf. 31 KARIN THORBORG (v) replik:

Herr talman! Det är stor skillnad mellan att man tittar på ytterligare material och ser hur sjunkförloppet ser ut och att man kräver en ny haveriutredning. Det är det sista som vi inte kan göra med hänvisning till en stor opinion som har hört av sig till oss.  Sjunkförloppet är däremot en annan sak. Där vill vi också ha klarhet, precis som alla andra partier. 

Anf. 32 Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s):

Herr talman! Låt mig först säga till Lars Ångström, som uttryckte att han förut hade sett kritikerna som rättshaverister eller knäppskallar – eller hur han nu sade – att det har jag aldrig gjort. Det tänker jag inte göra nu heller. Det är fullt berättigat att ställa frågor och att vara kritisk. Det ska alltid tas på allvar.  Herr talman! Sedan Estonias förlisning för drygt tio år sedan har en rad åtgärder vidtagits och väldigt mycket har förändrats i praktiken när det gäller sjösäkerhet och också, och inte minst, när det handlar om bemötandet av anhöriga vid stora katastrofer. Där fanns det absolut brister och begicks misstag. Inte minst har Analysgruppen, under ledning av Peter Örn, kommit med olika förslag på ett antal sådana mycket viktiga förändringar i Regeringskansliets och myndigheters arbete.  Jag vill också nämna den faktabank som SPF, Styrelsen för psykologiskt försvar, på ett alldeles utmärkt sätt har byggt upp. Det är ett exempel på att öppenhet, fortsatta diskussioner, möjligheter till fortsatt forskning och fortsatta studier har varit viktigt hela tiden och kommer att fortsätta att vara det. Denna faktabank är en väldigt unik samling av dokumentation, fakta, bilder och kritik som är viktig både för oss som lever nu och för dem som Tuve Skånberg talade till, de som läser protokollen om många år.  Jag vill också nämna att efter Estoniakatastrofen har sjösäkerhetsaspekterna varit oerhört viktiga. Det har vidtagits många åtgärder för att höja sjösäkerheten på roropassagerarfartyg både nationellt och internationellt. Det har införts nya bestämmelser som har inneburit högre krav på stabilitet, bogportens konstruktion, livräddningsutrustning, evakuering, brandskydd, passagerarregistrering, utbildning, fartygs säkerhetsorganisation med mera. Sverige har varit, och fortsätter att vara, mycket drivande när det gäller säkerhets- och miljökrav just i Östersjön.  För att ytterligare skynda på utvecklingen inom sjösäkerhetsforskningen har regeringen, som kammaren vet, genom beslut både 2001 och 2002 anslagit totalt 45 miljoner kronor att fördelas av Vinnova för att få fram forskningsprojekt som ytterligare ska kunna förstärka sjösäkerheten just mot bakgrund av Estonias förlisning. De två program som man nu jobbar med handlar om räddning och undsättning i hårt väder samt utveckling av fartyg som är, som man kallar det, sin egen livbåt. Genom beslut den 10 februari i år anslog regeringen ytterligare 25 miljoner kronor för att kunna förlänga de här mycket viktiga programmen till år 2007. En central tanke i sjösäkerhetsforskningen är att skapa en växelverkan mellan olika aktörer som ska främja nya idéer och kunskapsflöden om detta oerhört viktiga område.  Genom forskningsprogrammet har man också hittat brister i de internationella regler som finns när det gäller till exempel brandbekämpning med vattendimma och problem med sjösättning av räddningsbåtar från fartyg i hårt väder – en mycket viktig slutsats inte minst av Estoniakatastrofen.  Man har också tagit fram en prototyp till enkla, säkra och billiga överlevnadsdräkter eftersom Östersjöns vatten ofta är väldigt kallt och ställer helt andra krav än sjösäkerhet i andra vatten.  Men som många här har varit inne på finns det också anledning att hela tiden fortsätta att studera de områden som behöver belysas. Därför vill jag berätta för kammaren att regeringen i dag har beslutat att Verket för innovationssystem, Vinnova, ska beställa ett forskningsprojekt som avser en studie av sjunkförloppet vid M/S Estonias förlisning. Huvudsyftet med den studien ska vara att ta fram kunskap som kan bidra till att ytterligare förbättra sjösäkerheten för fartyg av den här typen. Vi har avsatt 8 miljoner kronor i första skedet till det här ändamålet.  För att möjliggöra att internationell kunskap och erfarenhet tas till vara har regeringen också beslutat att det ska vara möjligt för internationella forskningsinstitut, till exempel det som Lars Ångström nämnde i Skottland, att ansöka om att få genomföra forskningsprojekt. Det här bör också omfatta insatser för att säkerställa att den kunskap som tas fram också ska göras tillgänglig både för svensk och internationell sjöfartssektor.  Bakgrunden till detta är det som har varit uppe tidigare. Det har funnits en förstudie av sjunkförloppet som regeringen beslutade om för en tid sedan. Den genomfördes 2003 av Frank Rosenius och Staffan Sjöling. Försvarets materielverk deltog också. I studien analyserades de möjliga vägarna för vattenströmning i fartyget och konsekvenserna av detta för just sjunkförloppet. Det här visade, till skillnad från vad som har påståtts här i kammaren, att en möjlig väg för vattnet att röra sig genom fartyget var just den som haveriutredningen visade. Den här förstudien visade inte att haveriutredningens sjunkförlopp var omöjligt utan att det hade kunnat vara möjligt. Men det här uppdraget var svårt eftersom till exempel inga ritningar på Estonia i dag finns kvar.  Vi behöver gå vidare med att göra en huvudstudie av just sjunkförloppet. Hur sjönk Estonia, och varför gick det så fort? Den erfarenheten kan ge ännu mer kunskap som kan utnyttjas för att förbättra sjösäkerheten både i dagens och i morgondagens fartygstrafik. Senast den 1 februari nästa år ska man redovisa till Regeringskansliet vilket eller vilka forskningsinstitut eller konsortier som har fått det här uppdraget.  Det här är ännu ett exempel på att det finns ytterligare information att hämta, inte minst med den nya teknik som finns för datasimulering av sjunkförlopp vid katastrofer av den här typen. Där har det hänt väldigt mycket på de drygt tio år som har gått sedan Estonia förliste.  Jag vill kommentera en sak som Lars Ångström var inne på, nämligen bogvisiret. Han visade upp bilder på det här. Jag har svårt att se hur någon kan hävda annat än att det plockades upp där det faktiskt plockades upp och där det hittades av en finsk isbrytare. Enligt de uppgifter som jag har kunnat få fram är det med stor sannolikhet så att de sonarbilder som visades upp här och som också utskottet har fått kommer från det tillfälle då ett konsortium skulle se om en övertäckning av Estonia var möjlig, alltså månader efter haveriet då bogvisiret bevisligen låg uppe på land.  Jag och regeringen ser inte i dag någon anledning att betvivla orsaken till haveriet, alltså det som haveriutredningen har besvarat, men det är viktigt att få mer kunskap om hur sjunkförloppet gick till. Därför är det viktigt för sjösäkerheten att vi, som jag beskrev, med den nya teknik som finns i dag kan förstå och lära mer av detta. Regeringen har hela tiden hävdat att om nya uppgifter kommer fram ska de tas på allvar, och det tänker vi fortsätta att göra.  (forts. 7 §) 

Ajournering

  Kammaren beslutade kl. 13.48 på förslag av talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då statsministerns frågestund skulle börja. 

Återupptagna förhandlingar

  Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00. 

6 § Statsministerns frågestund

Anf. 33 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Vi ska börja med statsministerns frågestund.   I samband med detta vill vi särskilt hälsa det norska justitieutskottet, som är på besök i riksdagen, välkommet.  Statsministerns frågestund är 45 minuter. En fråga till statsministern ska vara av övergripande allmänpolitiskt slag. Frågor och svar ska vara korta och i princip inte överstiga en minut.   Partiföreträdare kan normalt räkna med att få ordet med minst en följdfråga eller kommentar. Normalt får statsministern det sista inlägget i ett replikskifte, men talmannen kan när han finner det befogat ge frågeställaren ordet för ett avslutande inlägg om en halv minut. Övriga frågeställare kan normalt räkna med att få ordet endast en gång.  Jag ber statsministern och partiföreträdarna att ta plats. 

Arbetslösheten

Anf. 34 FREDRIK REINFELDT (m):

Herr talman! Nu skulle alla dessa frågestunder kunna handla om de senaste socialdemokratiska skandalerna, men jag tror att det är bra om också andra frågor får rymmas i samhällsdebatten. Därför vill jag ställa frågor om jobben. Det är många som undrar varför regeringen inte gör mer när det gäller jobben och varför man i grunden accepterar utanförskap.  Om alla de människor som står utanför arbetsmarknaden skulle ta varandra i händerna skulle de sträcka sig från Smygehuk i söder ända upp till Riksgränsen i norr, så omfattande är detta problem. Det möter regeringen bland annat med en målformulering om att det ska vara 4 % öppen arbetslöshet.   Jag har två invändningar mot det målet. Den ena är att det bara uppnås valår. Men den viktigare invändningen är ju att det är ett mål som i grunden accepterar stort utanförskap. Vi sätter hela fokus på att man inte ska verka arbetslös, men blir utan politik för att agera mot utanförskap när det gäller alla dem som faktiskt inte får komma till sin rätt.  Min fråga blir därför: Varför jobbar regeringen med ett mål som i grunden accepterar ett omfattande utanförskap i Sverige? 

Anf. 35 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Av det enkla skälet att det målet kombineras med ytterligare ett, att nå en sysselsättningsgrad på 80 %. Vi ligger nu på knappt 78 %. De två tillsammans ger en bra bild av arbetsmarknaden. Vi har aldrig nått 80 % sysselsättningsgrad. Vi kan nå det, och vi ska nå det. Vi har nått de 4 procenten öppen arbetslöshet, inte bara valår, vi gjorde det redan år 2000.  Det här är den viktigaste frågan i inrikespolitiken. Det är den här frågan som valrörelsen kommer att handla om. Jag har ingenting emot Fredrik Reinfeldts utmaning i den här frågan, tvärtom. Låt oss hålla fast vid den här debatten och göra detta till valårets stora inrikespolitiska fråga. På den beror sedan tryggheten för människor i vardagen.   Vi kommer aldrig att möta arbetslösheten med försämrade förmåner i arbetslöshetskassa och i sjukförsäkring. Det är inte de fattiga och sjuka som ska betala de nya jobben. Det gör vi tillsammans.  (Applåder) 

Anf. 36 FREDRIK REINFELDT (m):

Herr talman! Som ni märker tar det väldigt kort stund för en socialdemokrat som ska prata jobb att egentligen prata bidrag. Det är så det blir hela tiden. Det är inte jobb det handlar om längre. Det är vaktslående om stora bidragssystem som är socialdemokratins stora uppgift och som lämnar åt andra att stå för jobbpolitiken, att vi ska få fram fler jobb i Sverige.  Nu nämnde Göran Persson att man har ett sysselsättningsmål på 80 %. Jag tycker att det också är ett problematiskt mål därför att man kvalificerar sig för att ingå i det målet via att vara sjukskriven. Det är inte för mig ett sätt att jobba mot utanförskap.   Återigen, om vi inte i politiken styr mot att det ska löna sig bättre att arbeta, att vi ska få företag att växa och vilja nyanställa i Sverige, blir det lätt en politik som accepterar utanförskap och arbetslöshet och som döljer arbetslösheten. Det tycker jag att båda de här målen riskerar att leda till.  (Applåder) 

Anf. 37 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Så till den grad döljer det dock inte arbetslösheten att inte de europeiska organen, när man nu jämför Europas länder med varandra, återigen konstaterar att det är Sverige som ligger främst inom EU-kretsen. Det pressmeddelandet kom alldeles nyss efter de fem första åren av Lissabonprocessen. Över detta är vi stolta men inte nöjda.   Vi ska fortsätta att pressa tillbaka arbetslösheten, men vi skiljer oss från Moderaterna, mot högeralliansen, genom att vi inte accepterar att arbetslöshetsförsäkringen beskrivs som bidrag. De som är med i den konkurrensutsatta sektorn, de som är med om att riskera sina jobb, ska också ha tryggheten i form av en god försäkring som ger försörjning om olyckan är framme. Den tryggheten blir förutsättningen för utveckling, och där finns den ideologiska skillnaden i svensk politik.  (Applåder) 

Arbetslösheten

Anf. 38 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Jag tycker inte att statsministern ska få smita undan. Hörde ni? Han sade så här: Vi ska fortsätta att pressa tillbaka arbetslösheten. Men ni pressar ju inte tillbaka arbetslösheten. Det kom siffror från Statistiska Centralbyrån kl. 13 som visar på fortsatt dystert läge på arbetsmarknaden. I dag varslar IBM ytterligare 500 personer till arbetslöshet. Det är ju det som är verkligheten.  Hans Karlsson, inte han som är ansvarig i regeringen utan hans namne som har varit socialdemokratisk EU-parlamentariker och som nu jobbar på LO, konstaterade i en intervju i går att Sverige nu har europeisk arbetslöshet och att den verkliga arbetslösheten är mångdubbelt högre än den officiella statistiken visar.   Erkänner statsministern att Socialdemokraterna har misslyckats hittills i kampen mot arbetslösheten? 

Anf. 39 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Vår främsta uppgift är kampen mot arbetslösheten och kommer att så förbli. Trovärdigheten i vem som klarar den uppgiften bäst avgör nästa års val. Jag ser fram emot den valrörelsen.  Det vi har gjort under de tolv år som vi nästa år har regerat är att vi har knäckt en massarbetslöshet som Lars Leijonborg var med om att skapa. Fredrik Reinfeldt talade förut om att ta varandra i hand och om att de arbetslösa då skulle räcka från Ystad till Haparanda. De räckte inte bara från Ystad till Haparanda när Leijonborg regerade, utan de räckte tillbaka också.  Det har vi tagit tag i. Men vi är inte nöjda. Vi måste se till att vi fortsätter att pressa arbetslösheten, men inte till priset av att vi knäcker människor. Det har Folkpartiet aldrig förstått.   Tryggheten för den som är arbetslös kan inte ersättas av sänkta ersättningar i socialförsäkringarna. Där står vi fast. Där finns högeralliansen på den andra sidan. Om denna trygghet som förutsättning för strukturförändring och förvandling och om kampen mot arbetslösheten blir nästa val en vägdelare, och trovärdigheten i det sammanhanget får väljarna avgöra. Jag tror inte att man vill ha mer orättvisor. Det löser inte problemen.  (Applåder) 

Anf. 40 LARS LEIJONBORG (fp):

Herr talman! Jag hoppas att ni alla lyssnar väldigt noga på vad statsministern säger. Han säger så här: Kampen mot arbetslösheten kommer främst. Men sedan säger han inte vad som ska göras utan han säger vad som inte ska göras. Det är någon bidragsförändring som han inte accepterar. Det kanske är motiverat. Men vad ska han göra?  Just i dag har Göran Perssons kollega Gerhard Schröder bjudit in den borgerliga oppositionen i Tyskland för att höra vad de har att säga för att minska den tyska arbetslösheten. Är Socialdemokraterna beredda att lyssna på några andra förslag än fler friår och mer pengar till Ams, som kommer från deras stödpartier? Är ni beredda att överväga billigare hushållstjänster och avreglering av vårdsektorn eller att ta tillbaka det vettlösa att lägga sjukkostnaderna på arbetsgivarna? Är ni bereda att sträcka ut en hand till den borgerliga oppositionen och gemensamt försöka lösa detta jätteproblem?  (Applåder) 

Anf. 41 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag kan konstatera att innan Schröder träffade den borgerliga oppositionen har han också samtalat med mig vid en större seminarieövning med hela den tyska…    (LARS LEIJONBORG (fp): Det räckte tydligen inte.)    Det visar att vad Sverige har åstadkommit är något som man i Europa i övrigt noterar och som bekräftas i dag när EU går igenom hela uppläggningen.  Det är rätt typiskt. Det Folkpartiet har att komma med är privata vinstintressen i vården. Det är pigjobben, eller som det numera heter: hushållssektorns tjänstejobb. För vår del handlar de nya jobben om att klara en bra makroekonomi, att klara vettiga ekonomiska förhållanden i kommuner och landsting och att se till att vi också klarar utbildning och forskning på en nivå som placerar oss i framkant. Sedan ska marknadsekonomin också fungera. De nya jobben skapas av initiativ som tas inom marknadsekonomins ram. Att tro att man kan centraldirigera detta från politiskt håll är ett misstag och föga liberalt, Lars Leijonborg. 

Arbetslösheten

Anf. 42 GÖRAN HÄGGLUND (kd):

Herr talman! Göran Perssons svar på frågorna om jobben säger att det här är vad valrörelsen kommer att handla om nästa gång. Det är säkert bra. Men jag tror att de människor som i dag har fått besked i Alingsås, i Eskilstuna, i Huskvarna och i Västerås om att verksamheten där läggs ned inom IBM väntar sig några andra besked från Sveriges statsminister än att det här är vad valrörelsen ska handla om.  Vi har en utveckling där de svenska stora företagen har expanderat rejält under de år Göran Persson har varit statsminister. Men expansionen har skett utomlands. När de har anställt ytterligare 300 000 personer har det varit utomlands. I Sverige har sysselsättningen i de här företagen minskat. Statsministern kan väl inte mena att det här enbart sker utan hänsynstagande till företagsklimatet i Sverige, eller gör det det?   Svenskt Näringsliv presenterade i dag en enkätundersökning som visar att över en halv miljon jobb kan komma att flyttas ut från vårt land under de kommande fem åren. Vad gör regeringen för att hindra en sådan utveckling? 

Anf. 43 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Denna diskussion har vi haft i snart 20 års tid. Vi har hela tiden skrämts från den borgerliga kanten med att jobben lämnar Sverige. Vi har sett att när vi har misskött våra offentliga finanser, när vi inte har klarat inflation och ränteläge, då har det varit sant. Då har jobben försvunnit och inga nya har kommit i stället.  Vi kan se att den privata sysselsättningen har ökat i Sverige. Det är den offentliga sysselsättningen som har stått still. Det är kommuner och landsting som inte har haft den tillväxt de borde ha haft. Hela ökningen har kommit i den privata sektorn, i små och medelstora företag, i produktion och i tjänster. Så ser det ut.  Svaret från de borgerligas sida är att den utvecklingen ska ”fortas på” genom att man ytterligare försämrar i de sociala försäkringarna och ökar otryggheten. Vad svarar Göran Hägglund dem som finns i Eskilstuna, i Västerås och runtomkring som nu förlorar jobben och som – om det hade varit en borgerlig regering – också hade förlorat sina inkomster eller fått dem halverade?  (Applåder) 

Anf. 44 GÖRAN HÄGGLUND (kd):

Herr talman! Jag tror att alla hör att här är det undanflykter som gäller. Den här mannen är Sveriges statsminister och han har ansvaret för utvecklingen i vårt land. Jag som oppositionspolitiker är den som förväntas svara på frågorna som kommer från förtvivlade människor i Alingsås, Huskvarna, Västerås och Eskilstuna i dag. Det är svagt.  Sverige är exportberoende. Vad som händer just nu är att vi inte bara är framstående när det gäller att exportera varor och tjänster. Just nu exporterar vi jobb och företag från vårt land. De som förlorar sitt arbete frågar sig vad den yttersta makten i Sverige vill göra för att motverka en sådan utveckling. Jag tror att de vill ha svar på den frågan.  (Applåder) 

Anf. 45 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Svaret på den frågan är följande: Vi fortsätter en politik för låg inflation, låga räntor och stora satsningar på forskning, utbildning och regionalpolitik, på infrastruktur och på allt det som skapar förutsättningar för en dynamisk marknadsekonomi att fungera. I Sverige fungerar den uppenbarligen bättre än i många andra länder. Tro inte Göran Hägglund, och andra borgerliga företrädare, att ni ska slippa undan att redovisa vilken politik ni vill driva. Så här långt har det bara handlat om ett enda konkret besked: om att sänka arbetslöshetsförsäkringen, attackera kollektivavtalen och ge sig på sjukersättningarna. Där finns ni. Den hårda högerpolitiken kommer vi att fortsätta att bekämpa.  (Applåder) 

Kollektivavtalen

Anf. 46 LARS OHLY (v):

Herr talman! Kampen för jobben har högsta prioritet. Men det handlar inte om jobb på vilka villkor som helst. Det visade LO-facken i dag när de demonstrerade utanför riksdagshuset för kollektivavtalen.   Kollektivavtalen hotas i dag, inte bara av borgerliga förslag utan också av EU-regler om fri rörlighet, av ett tjänstedirektiv som riskerar att urholka kollektivavtalen, av nya anställningsformer som omöjliggör för människor att ställa krav på sina arbetsplatser, av att seriösa företag utsätts för konkurrens av oseriösa företag utan kollektivavtal och av en del politiska förslag.  Jag har tidigare ställt frågan till statsministern: Är du beredd att medverka till att förstärka arbetsrätten, att förstärka lagen om anställningsskydd, att återställa turordningsreglerna i små företag, att ställa krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling och att utkräva ansvar av företag som lägger ned lönsam verksamhet? 

Anf. 47 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag har aldrig tvekat att försvara kollektivavtal och arbetsrätt. Det är viktigt att vi får en debatt om detta. Under våren har det hävdats att svenska löntagare skulle tjäna för mycket. Det har hävdats att tryggheten skulle vara för stark på arbetsmarknaden. Så är det inte. Vi kan mycket väl behöva förstärka arbetsrätten. Ett område som Hans Karlsson har pekat på är att hantera föräldrar som ska ha barn och deras anställningsskydd. Det finns flera. Vi är öppna för en sådan diskussion. Vi för samtal med de fackliga organisationerna i den trygga förvissningen att vi är konkurrenskraftiga i Sverige. Vi håller ihop vårt samhälle i Sverige bara om det också finns trygghet för vanliga människor både i anställningen och i samhällslivet i övrigt. Sedan vet vi att framtiden bjuder på mer av omställningar, mer av utmaningar. Svaret på detta är inte att göra sig av med det som skapar tryggheten för vanliga löntagare, det vill säga kollektivavtalen. 

Anf. 48 LARS OHLY (v):

Herr talman! Kampen mot arbetslösheten är viktig av tre skäl. Det första är vi alla överens om, nämligen den tragik som drabbar den som blir arbetslös och som ofta leder till depressioner, självmordstankar och oerhörda sociala problem. Det andra är de flesta överens om, nämligen att arbetslösheten kostar ekonomiskt. Det blir sämre inkomster till statskassan, och det blir mer utgifter eftersom åtminstone hälften av oss i den här salen är överens om att man inte ska försämra ersättningsnivåerna.  Det tredje skälet skiljer oss åt. Det borde vi ha gemensamt, nämligen att arbetslösheten är en fiende till oss som vill ha rättvisa villkor. Den förstärker makten hos arbetsgivarna. Därför måste vi också såväl i tider av hög som i tider av låg arbetslöshet se till att förstärka arbetstagarnas ställning på arbetsmarknaden.  Därför tar jag det som åtminstone ett halvt löfte att vi nu ska diskutera att förstärka löntagarnas möjligheter att påverka sin arbetssituation på arbetsplatsen, att vi ska få möjligheter att utkräva ansvar av företag som inte tar något socialt ansvar och att vi ska få möjligheter att förstärka lagen om anställningsskydd så att orättvisa villkor upphävs. Jag vill att statsministern nu ger ett besked om att vi tillsammans kommer att stå emot de attacker som finns mot kollektivavtalen från EU liksom från borgerliga partier. 

Anf. 49 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag ser framför mig en bred allians av progressiva krafter som står upp för den samhällsmodell vi har i Sverige med bra kollektivavtal, en stor gemensam sektor som vi betalar tillsammans via skatten, ett modernt utbildningsväsende, bra infrastruktur och en ambition att ställa om Sverige till ett grönt folkhem. Omkring detta kommer det att gå att samla en mycket stor och bred majoritet.  Mot den majoriteten finns en annan gruppering som nu växer fram. Det är det som valrörelsen kommer att handla om. Lars Ohly kommer att ingå i en stor progressiv allians. Det finns många fler som kommer att vara med där, också bland dem som traditionellt räknas till borgerliga kretsar. Den svenska modellen har ett fast och stort folkligt stöd. 

Nya arbetstillfällen i den privata sektorn

Anf. 50 MAUD OLOFSSON (c):

Herr talman! Jag tror att de allra flesta människor vill ha jobb. Bidragen ska finnas där när jag blir sjuk eller när jag blir arbetslös. Men de allra flesta vill kunna försörja sig själva.  Det är då så oerhört tragiskt när man hör ett gammalt arbetarparti prata mer om bidrag än om hur jobb ska skapas.  När Pär Nuder häromveckan pratade om regeringens planer för att skapa jobb och utveckling hörde inte jag att han sade ordet ”företag” vid ett enda tillfälle. Han skulle satsa 1 miljard på att få 10 000 i sysselsättning, och det var Ams och det var offentlig sektor. 1 miljard för 10 000! Det är över en halv miljon som är arbetslösa och som står utanför.  Med samma logik som att man satsar 1 miljard för att få 10 000 i sysselsättning, skulle vi med 50 miljarder kunna göra kraftfulla insatser för att minska kostnaden för att anställa människor inom företagen i Sverige och behålla jobben i Sverige. Min fråga till statsministern är: Varför är det så orimligt, när det är rimligt för er att satsa på Ams och den typen av åtgärder? 

Anf. 51 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Den budget som började gälla vid årsskiftet var en budget som innehöll stora satsningar, inte minst på kommuner och landsting, för att de ska klara att inte bara behålla sin sysselsättning utan också öka den. Den budgeten beskrevs av oppositionen, med Maud Olofsson i spetsen, som en ansvarslös budget för överhettning.  Nu ser vi att det var en riktigt avvägd budget. Vi behöver troligen göra mer, och vi kommer att göra mer. Samtidigt tror vi att det vi har åstadkommit i form av goda ekonomiska förutsättningar i Sverige också gör att marknadsekonomin fungerar på ett sådant sätt att nya arbetstillfällen också växer fram i den privata sektorn.  De här sakerna tillsammans gör att jag känner optimism och tror mer på Ams långsiktiga bedömning att det är arbetskraftsbrist som är Sveriges problem och inte arbetslöshet. 

Anf. 52 MAUD OLOFSSON (c):

Herr talman! Vi vet att om vi ska ha en väl fungerande välfärd måste vi ha en stark produktion i Sverige. Vi måste ha privata företag som kan sälja varor och tjänster, så att vi kan få anställa människor, så att vi kan få skattepengar till välfärden. Det är så vi bygger välfärden.  Det Socialdemokraterna och regeringen gör är att med konstgjord andning och bidragsförsörjning förpassa människor till passivitet. Jag tycker att det är en oerhört hård politik, därför att alla dessa människor vill på ett eller annat sätt bidra. Och ni fortsätter att styra in människor i bidragsförsörjning i stället för att ställa frågan: Vad kan du bidra med? Hur kan vi förenkla så att fler företag kan anställa dig så att vi också kan få pengar till välfärden?  Jag är mycket överraskad över att en socialdemokratisk regering, en gammal arbetarregering, inte ser jobb som det som både stärker självkänslan hos individen och stärker möjligheterna att klara finansieringen av den gemensamma välfärden. Det är oerhört överraskande.  Jag skulle bara i slutklämmen vilja fråga: Vad tänker ni göra för att skapa jobb i den privata sektorn? 

Anf. 53 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Det är detta som är de borgerligas problem: Man ser bara den privata sektorn. Den privata sektorn i Sverige utvecklas starkt i dag. Det har blivit hundratusentals nya arbetstillfällen sedan vi kom i regeringsställning och 35 000–40 000 nya företag varje år. Antalet konkurser viker.  Vi har problem med en del av arbetsmarknaden, och det är den offentliga sektorn. Det är kommuner, och det är landsting.  Det är inte konstgjord andning, Maud Olofsson, att bygga ut de resurser vi ska använda för vård och omsorg av äldre. Det är inte konstgjord andning att se till att vi har fler lärare i klassrummen. Det är inte konstgjord andning att se till att sjukhusens operationsköer kortas. Det är tvärtom: meningsfulla arbeten som skapar högre välfärd och stärker Sveriges konkurrenskraft.  Där skiljer vi oss åt. Vi tror inte bara på den privata sektorn. Vi tror också att det behövs en stark offentlig sektor. För det behöver vi en gemensam finansiering i form av skatter. Blandekonomi är bättre än den ensidiga privatkapitalistiska modell som Maud Olofsson och de borgerliga står för.  (Applåder) 

Folkomröstning om EU:s grundlag

Anf. 54 PETER ERIKSSON (mp):

Herr talman! Det är alldeles för många som finns i ett utanförskap i dag. Det är ingen tvekan om det. En sådan grupp är alla de människor som är födda utomlands och bor i Sverige och som har en betydligt högre arbetslöshet. Vi har nu lagt en rad förslag inför budgetförhandlingarna i vår om hur man ska kunna komma till rätta med den diskriminering som finns på arbetsmarknaden. Det ska bli intressant att höra vad regeringen säger om det, och också borgarna.  Jag tänkte dock ta upp en annan fråga, och det är en fråga som det har pågått en liten folkrörelse kring i Sverige. Just i dagarna har vi samlat över 100 000 namn som på tisdag ska lämnas in till regeringen om en folkomröstning när det gäller EU:s grundlag. Det pågår folkomröstningar, och det kommer att göra det i år och nästa år runtom i Europa i den frågan.  Det verkar vara så att somliga ministrar är på semester och andra inte vill ta emot namnen av andra skäl. Har Göran Persson och regeringen någon minister som orkar ta emot de 100 000 namnen på tisdag, när alla namnlistor ska lämnas in? Finns det någon som vågar och orkar ta emot dem? 

Anf. 55 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Det var en av dagens svårare frågor. Kraften finns nog där, men om sedan tiden finns där återstår att se. Jag ska själv ta mig an frågan och se om vi inte kan hitta ett lämpligt statsråd som möter alla de goda krafter som nu har samlat namn runtomkring i Sverige.  Men att ett statsråd tar emot uppvaktningen betyder inte att vi skulle ha bytt uppfattning i sak. Vi tror inte på den där folkomröstningen, av det enkla skälet att vi tror att det är riksdagen som ska ta ställning till frågan och som efter en diskussion här i kammaren och i Sverige i övrigt ska ta ställning till om vi ska godkänna eller förkasta fördraget. Vi vill inte avhända riksdagen det inflytandet och den makten.  Det finns en principiell skiljelinje, och den går där sedan lång tid tillbaka. Det innebär inte att jag inte uppskattar de demokratiska insatser som görs i en folkomröstningskampanj och en namninsamlingskampanj. Tvärtom – de är välkomna. Men det innebär inte att jag delar deras uppfattning. 

Anf. 56 PETER ERIKSSON (mp):

Herr talman! Det vore intressant om till och med Göran Persson själv kunde ta emot de 100 000 namnen. Det skulle vara ett sätt att visa respekt för att det finns ett demokratiskt engagemang bland många människor att vara med och påverka.  Det är lite synd att de här herrarna och damerna, både borgare och socialdemokrater, inte vill låta svenska folket påverka. Jag trodde att det var det som var skälet till att vi skulle bli medlemmar i EU. Men när vi nu väl är där är det tydligt att man inte har förtroende för svenska folket i den utsträckningen, utan man måste hålla det inom riksdagen för att det ska bli ett riktigt beslut.  Jag tycker att det är tråkigt. Det hade varit mycket mer intressant att försöka få i gång en ordentlig debatt om EU-medlemskapet, våga ha lite tilltro till att svenska folket är vuxna människor som kan ta det här beslutet.    (FÖRSTE VICE TALMANNEN: Och så frågan!)    Frågan är: Kommer till och med Göran Persson själv att orka ta emot de här listorna? 

Anf. 57 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag tycker att det är synd att Peter Eriksson befriar den församling som sitter framför mig från den arbetsuppgiften och den trovärdighet som består i att ni representerar svenska folket. Det är viktigt att tro på den representativa demokratin.  Det innebär inte att vi för den sakens skull skulle vara motståndare till folkomröstningar i alla fall. Ibland är det berättigat. Men i det här fallet gör man en så liten förändring av det här fördraget att vår grundläggande relation till EU inte motiverar en ny folkomröstning. Det är riksdagen som ska ratificera det. För det bär ni ansvaret i relation till era väljare. Vi vet att det ansvaret vill ni och kan ni ta.  Att sedan vissa andra tycker att vi ska göra det i form av en folkomröstning är ett naturligt uttryck för deras uppfattning.  Om jag kan, Peter Eriksson, ska jag med glädje ta emot den mycket aktiva församling som har fått ihop 100 000 namn. Jag kan inte på förhand lova, med tanke på min kalender, men om jag kan gör jag det gärna. Jag sätter värde på det arbete de har uträttat, men jag tror att i det här fallet är det den församling som sitter framför mig som ska ta beslutet. 

Sysselsättningen bland utlandsfödda

Anf. 58 LUCIANO ASTUDILLO (s):

Herr talman! Det är härligt att högeralliansen vill ta debatten om jobben. Jag vill prata lite om sysselsättningsmålet på 80 %, som regeringen har lagt fast.  Enligt min uppfattning – jag delar den med Hasse Karlsson – går det inte att nå om vi inte får fler invandrare i arbete. Klyftan mellan inrikes och utrikes födda är i dag 16 %. Det är ungefär 120 000 fler i arbete om vi kunde minska den klyftan.  Konjunkturinstitutets Ingemar Hansson har sagt att kan vi bara halvera den här klyftan skulle statskassan få ungefär 50 miljarder mer att röra sig med. Därför är min fråga till statsministern utifrån detta och också utifrån att Nuder, finansministern, varit så tydlig kring att kampen mot arbetslösheten blir huvudfrågan: Vad konkret kan vi göra för att hjälpa de kommuner där utanförskapet är så stort just i dag? 

Anf. 59 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Luciano Astudillo har rätt. Vi når nästan sysselsättningsgraden, sysselsättningsmålet, för dem som är födda i Sverige. Men för dem som har kommit flyttande till vårt land och nu bor, lever och verkar i vårt land kommer vi inte upp till mer än någonstans omkring 60 %. Där har vi vår stora arbetskraftsreserv dessutom. Det är den här gruppen som, om vi är skickliga, kommer att klara en högkonjunktur som kommer att kunna rulla i flera år utan arbetskraftsbrist.  Validering av deras examina, personlig handledning för att de ska komma i kontakt med nya jobb, speciellt inriktade utbildningsinsatser, inte minst med avseende på kunskaper i det svenska språket, och uppsökande verksamhet är några av de åtgärder som vi ska tillgripa. Dessutom är det en insikt som är viktig. Man kan inte dra alla med en utländsk bakgrund över en kam. Gruppen är oerhört sammansatt. Där finns alltifrån de högst utbildade akademiker över till analfabeter, och det finns de som har kommit nyligen till Sverige och de som har bott här länge. Det är en stor skara människor med olika profil, men jag delar frågeställarens uppfattning. Detta är en möjlighet som vi nu ska använda oss av i den konjunkturuppgång som kommer att resultera i nya jobb, inte bara i privat sektor utan också i offentlig. Dessa människor behöver vi. 

Trängselskatterna

Anf. 60 HILLEVI ENGSTRÖM (m):

Herr talman! Det är inte nog med att stockholmarna inte vill ha några biltullar. Det kommer också att få väldigt stora konsekvenser för våra domstolar om det här försöket genomförs.  Om så lite som en promille, det vill säga en av tusen, skulle överklaga sina trängselskattebeslut skulle det innebära en extra kostnad för domstolsväsendet på 120 miljoner kronor. Då kan man tänka på att domstolarna i dag har ett underskott på ungefär 60 miljoner kronor, och det beräknas öka.  Min fråga är då: Är det politiskt försvarbart att fortsätta med den här försöksverksamheten eller ens att starta upp den och att belasta domstolarna med mer än hundra miljoner kronor extra för att pröva trängselskatter i Stockholm? 

Anf. 61 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Det där är ett dåligt argument som skulle ha kunnat användas också om parkeringsboten, om någon hade kommit på tanken att försöka stoppa den för några år sedan, eller någon annan typ av förseelse.  Jag har aldrig stött på en fråga som har mött så mycket konstiga invändningar som trängselskatterna gör i Stockholm. Jag har heller aldrig stött på en fråga som, när man tittar sig runtomkring i världen där den har införts, exempelvis i London, möter och röner så stor uppskattning.  Vi måste inse en sak. Vi lever på ett sätt, transporteras på ett sätt, som inte är långsiktigt hållbart. Vi ska lämna efter oss en värld till våra barn och barnbarn som är bättre än den vi ärvde. Vi kommer att få göra miljöpolitiska insatser för att hantera den stora trafikmängd vi har. Trängselskatter är ett uttryck för detta. De är säkert inte perfekta, men att avstå från försöket och sätta käppar i hjulet tycker jag är ansvarslöst.  Vi ska nog lösa problemet med domstolarna också. Det finns väldigt många som kommer att fortsätta att hitta problem, men det stora bekymret, mina vänner, är om vi inte gör någonting alls. Då lämnar vi någonting till barn och barnbarn som vi inte kommer att vara stolta över. 

Stödet till de politiska ungdomsförbunden

Anf. 62 AXEL DARVIK (fp):

Herr talman! Återigen skakas arbetarrörelsen av skandaler. Nu senast är det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU som avslöjats i medierna för fusk med offentliga bidrag.  I regeringen finns det flera ministrar som enligt uppgift har varit ansvariga för att SSU fuskat till sig många miljoner i bidragspengar under flera år. Särskilt märkligt är det kanske att den förra SSU-förbundssekreteraren och nuvarande ungdomsministern Lena Hallengren inte har gjort någonting för att sätta stopp för fuskandet med bidragspengar.  Vi i Folkpartiet har kämpat för att införa mandatbaserade bidrag till ungdomsförbunden. Stöder du det? Och hur ser du på ministrarnas inblandning i SSU-affären? Vad kommer du att göra som statsminister för att sätta punkt för fuskandet med medlemsbidrag? 

Anf. 63 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag förutsätter att de i SSU klarar ut sin byk själva. Det har de kraft att göra, och det håller de uppenbarligen på med. Sedan hoppas jag innerligt att inte också andra ungdomsförbund har gjort samma misstag – jag hoppas verkligen detta.  Om vi ska byta modell för hur vi beviljar bidrag återstår att se. En del vill fördela bidragen efter antalet mandat i kammaren. Principen har varit att om man är ute bland unga människor och värvar medlemmar och har framgång på så sätt ska det också avspeglas i det stöd man får från samhället. Jag tycker att det är en sund princip. Skulle det undergrävas, genom att det inte går att kontrollera, och missbrukas växer det säkert fram en sådan opinion som Darvik talar om som kräver fördelning efter mandat. Men där är vi inte än.  Sedan vill jag rekommendera att man är lite försiktig innan man går på enskilda statsråd och anklagar dem för det ena och det andra. Vi får se om det finns någonting som går att lägga dem till last. Jag har fullt förtroende för de unga statsråd som finns i regeringen och som har bakgrund i mitt eget ungdomsförbund. 

Stödet till skogsägare för stormskador

Anf. 64 MARIA LARSSON (kd):

Herr talman! Jag tyckte att jag hörde någonting från statsministern tidigare som pekade på att vi skulle få fler företag i det här landet. Jag vill bara upplysa om att vi har 28 000 färre företag i dag än vad vi hade för tio, elva år sedan när regeringen trädde till. Det är den faktiska verkligheten.  Men jag tänkte tala om en grupp företagare som är nog så viktiga, även om merparten av dem är soloföretagare. Det är Sveriges skogsägare.  Vi hade en katastrof som nu ligger några månader tillbaka i tiden när en hel årsavverkning, sett över Sverige som nation, fälldes över en enda natt. Det var en gigantisk katastrof med våra nationella mått mätt.  Nu väntar de katastrofdrabbade skogsägarna på besked från regeringen. Blir det något direktstöd som utbetalas? LRF har föreslagit att man till exempel kan lägga 50 kr kubikmetern för det som överstiger en årsavverkning för den enskilde skogsägaren. Hur blir det? Ska skogsägarna ta smällen? Blir det något direktstöd? När kommer besked? 

Anf. 65 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag vill först bara rätta det som frågeställaren tar upp om antalet företag. Det har skett en statistisk minskning – ja. Men det är småbutiker och det är små icke lönsamma jordbruk som har försvunnit.  Ser man på utvecklingen de senaste åren är den mycket stark. Under det senaste året har antalet aktiebolag ökat med 29 %, antalet handelsbolag med 23 % och ekonomiska föreningar med 46 %. Och konkurserna, Maria Larsson, de som fanns en gång i tiden, är nästan borta.  Skogsägarna – ja, det är klart att det behövs ett stöd. Och vi har gett ett direktstöd, inte 50 kr per kubikmeter utan 10 kr per kubikmeter för att underlätta kostnaderna för transporter. Vi är inte färdiga i vår relation med skogsägarna och de enskilda skogsbönderna. Vi vill fortsätta det samtalet.  I början var det viktigt att klara avverkningen genom befrielse från dieselskatt för de maskiner som finns i skogen, klara lagringen genom ett statligt stöd till hälften av lagringskostnaden och också klara transportkostnaderna genom detta direktbidrag.  Dessutom handlar det om borttagna farledsavgifter och sänkta kostnader för tågtransporter och ovanpå detta ytterligare pengar för underhåll av skogsbilvägar. Det är ett stort program.  Nu har vi också sökt pengar hos EU, och när vi får det beskedet vet vi ytterligare en pusselbit. Jag är fortsatt öppen för samtal med skogsägarna och deras representanter. Vi har på inget sätt avslutat den diskussionen. 

Anf. 66 MARIA LARSSON (kd):

Herr talman! Jo, det är riktigt att företagandet ökade något föregående år, men dessförinnan har det varit en lång räcka av år. Och för mig är de viktiga företag också om de inte har så många anställda. Jag tycker att det är ett konstigt sätt att uttrycka sig på, som att butiker inte skulle räknas. De bidrar i allra högsta grad till Sveriges utveckling som företagarnation.  Jag fick inget svar på min fråga: Kommer direktstöd att utbetalas, och när kommer beskedet? 

Anf. 67 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Jag har redan svarat på frågan om direktstöd. Vi skiljer oss åt i nivån. Vi fortsätter diskussionen med skogsägarnas representanter.   Jag tror att Maria Larsson ska vara lite försiktig. Vi genomgår en enorm strukturförändring i detaljhandeln. Det kan vem som helst se som följer den utvecklingen. Vi kan beklaga att små butiker försvinner. Ibland är det smärtsamt, men det är ingen tvekan om vad som händer med matpriser och konsumentpriser. De går nedåt. Det skapar nya välfärdsvinster som gör att människor använder de pengarna för jobb någon annanstans. Det är en strukturförändring som troligen är mycket bra för Sveriges löntagare och pensionärer. 

Stödet till skogsägare för stormskador

Anf. 68 LENNART BEIJER (v):

Herr talman! För väldigt många skogsägare innebar stormen att deras sparkapital och det de jobbat för hela sitt liv bara föll till marken. Regeringen var snabbt på plats. Regeringen har vidtagit de rätta åtgärderna. Men, statsministern, det börjar ändå mullra i de småländska skogarna. Dessa skogsägare undrar om vi har glömt dem. De undrar om politikerna i Stockholm verkligen prioriterar den här naturkatastrofen. Därför är det bra om statsministern kan ge några lugnande ord till dessa skogsägare.  

Anf. 69 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Vi har definitivt inte glömt denna tragedi. Utöver ett besök i området i officiella sammanhang har jag också varit där senare, enskilt och privat, för att skaffa mig en överblick av hur det ser ut. Det är fruktansvärt. Det är precis som Lennart Beijer säger. Det här är en katastrof för den enskilde. Det begriper vi. Vi begriper också att det ställs stora krav på samhället nu att gå in med ett direktstöd. Hur det ska se ut får vi diskutera. Vi har gett ett första som ska syfta till att underlätta transporterna. Med det är man inte nöjd. Man vill ha mer. Jag förstår det kravet samtidigt som det faktiskt kostar stora pengar för staten. Det är inte bara att lova, utan vi ska fortsätta dialogen.  Sedan kommer vi till nästa fas. Det som är ryggraden på många sätt i svensk industri och export ska återplanteras, markberedas och startas igen: skogen, pappret och massan. Lugnande besked kan ges i meningen att vi fortsätter den här diskussionen. Nivåer på direktstöd törs jag inte lova något om i dag. 

Situationen för poliskåren

Anf. 70 BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag har förstått att statsministern tycker att det är viktigt att skapa jobb inom den offentliga verksamheten. Det är en viktig verksamhet. Det handlar om människors trygghet och något som jag tror att vi gemensamt kan säga att vi vill värna. Mot den bakgrunden skulle jag vilja fråga varför man då planerar att i särskild ordning förtidspensionera 1 200 poliser och dessutom halvera polisutbildningen. 

Anf. 71 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Exakt hur polisen hanterar sin personalsituation kan jag inte gå in på. Det får Beatrice Ask fråga justitieministern om. Däremot avpassas den volym som finns för polisutbildning till det mål som vi har satt upp om ett visst antal tusen nya poliser. Vi når snart det målet. Sedan ska vi ha en utbildningsorganisation som är avpassad för den årliga nyanställningen av poliser.  Det har varit en mycket kraftfull satsning på poliskåren de gångna åren. Vi kommer att fortsätta den, höja kvaliteten och förbättra utrustningen. Det görs möjligt genom att vi har tagit ett beslut i den här kammaren om att reducera utgifterna för försvarskostnaderna som vi för över till rättsväsendet – polisen, kriminalvården och domstolarna – från yttre hot som viker till inre hot som växer. Den politiken ligger fast, och där finns polisen med.  

Nivån på ersättningen till drabbade skogsägare

Anf. 72 JAN ANDERSSON (c):

Herr talman! Min fråga gäller också skogsägarna i södra Sverige. Vi har ett gäng på läktaren i dag som kommer att träffa de partier som är representerade i riksdagen.  Statsministern har sagt att man accepterar principen om ett direktstöd. Vi har ute i Europa haft katastrofer liknande den svenska tidigare. För att få ett litet hum om nivån är min fråga: Kommer den svenska regeringens nivåer att vara avsevärt sämre än franska och tyska nivåer till exempel? 

Anf. 73 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):

Herr talman! Om jag inte missminner mig låg de franska och tyska ersättningsnivåerna på 150–200 kr per kubikmeter. Vad som har krävts från skogsägarna i Sverige via LRF är väl 50 kr per kubikmeter. Redan där är väl svaret på frågan givet. Ja, det är andra nivåer vi diskuterar i Sverige. Det är säkert också i relation till vår totala ekonomi andra volymer det handlar om. Skogsnäringen är en så pass stor del av vår ekonomi, så viktig och så tung så att när vi går in där med direktstöd blir det genast väldiga budgetpåfrestningar. Samma situation finns inte i Frankrike och Tyskland.  Därmed är det också sagt att det är en viktig del av vår ekonomi. Det är viktigt att det finns skogsägare som är villiga att satsa långsiktigt och framåt och ta ett ansvar för näringen. Vi är fullt klara över att det ansvaret kommer att tas om vi hittar ett sätt att komma överens om den ekonomiska ersättningen. Var den nivån ligger vill jag i dag inte föregripa. 

Anf. 74 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Därmed var dagens frågestund med statsministern avslutad. Vi tackar statsministern och deltagande debattörer. 

7 § (forts från 5 §) Sjösäkerhet m.m. (forts. TU7)

Anf. 75 TUVE SKÅNBERG (kd) replik:

Herr talman! Vi återknyter nu debatten efter att ha haft en timmes uppehåll, men jag har fortfarande i färskt minne statsrådets: Det finns ytterligare information att hämta. Det tror jag att man kan säga överlag, både om sjunkförloppet och om haveriutredningen. Det finns ytterligare information att hämta. Vi anar naturligtvis att det här var en förfärligt svår situation när den socialdemokratiska regeringen tillträdde i oktober 1994. Det var i ett vakuum mellan två regeringar, och man fick det här i knät. Vi vet att de baltiska länderna hade en ung demokrati. Det var skört. Hur skulle Ryssland ha reagerat på ett annat hanterande? Allt detta ska vägas in, och vi förstår att det inte var lätt.  Men nu har det gått elva år. Baltikum är medlemmar i EU, och det finns en möjlighet att lätta på hemligstämplingarna. Det är enligt uppgift över 500 dokument på UD som är hemligstämplade. Det är de som har sett fartyget med egna ögon som har livstids tystnadsplikt. Allt detta är nu möjligt att diskutera på ett annat sätt. Förr eller senare kommer det att diskuteras. Hela den här debatten har varit märkt av historiens vingslag. Vi vet att man kommer att läsa det här om ett antal tiotal år, gärna innan dess. Jag har också citerat Ingvar Carlssons sista ord som statsminister när han sade att han hade lyckats undvika katastrofer genom sitt sätt att hantera den här situationen, och säkert andra. Därför skulle jag vilja fråga Mona Sahlin: Kommer den utredning som nu är föreslagen att ge möjlighet att belysa mer än bara själva sjunkförloppet? 

Anf. 76 Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s) replik:

Herr talman! Det uppdrag till Vinnova som regeringen har fattat beslut om i dag handlar om sjunkförloppet, precis som jag redogjorde för. Det var också med anledning av det som jag uttryckte att jag tror och inte kan utesluta att det finns mer information att hämta, inte minst med anledning av den nya teknik som gör det möjligt i dag att studera olika scenarier för sjunkförloppet som inte fanns vid handen bara för ett antal år sedan.   Jag tycker att det är oerhört viktigt att söka den information som går att hitta och dra slutsatser av den. Tuve Skånberg antyder – inte bara i det här replikskiftet, utan också i tidigare replikskiften – inte bara mer eller mindre utan väldigt tydligt att det fanns en mörkläggning. Det gör mig faktiskt upprörd.  Mycket av hanteringen skedde mitt i ett regeringsskifte, som Tuve Skånberg sade. Det gjorde att en del av hanteringen inte blev speciellt bra. Det har regeringen återkommit till vid ett flertal tillfällen. Man har dragit slutsatser av det och bett analysgrupper med Peter Örn titta igenom det. Jag har vid åtskilliga tillfällen fört diskussioner med de andra länder som har intressen i katastrofen, nämligen Finland och Estland.  Svaret på den konkreta frågan är: Jag vet inte vad som kommer fram med anledning av sjunkförloppsstudien. Det får vi återkomma till. Men det är sjunkförloppsstudien och inget annat som uppdraget i dag handlar om. 

Anf. 77 TUVE SKÅNBERG (kd) replik:

Herr talman! Som vi bedömer det finns det väl grundade skäl att tro att inte alla kort är på bordet och att det som Mona Sahlin väljer att kalla mörkläggning faktiskt skulle ha ägt rum av skäl som vi inte känner till och inte kan avgöra. Det kanske var mycket goda skäl för elva år sedan. Det vet vi inte.   Det Kristdemokraterna har efterlyst och yrkar på är en oberoende internationell granskning av haveriutredningen. Regeringen går oss till mötes i en liten del av detta. Det är mycket mer som behöver belysas.  Jag är glad för orden att hanteringen inte var särskilt bra. Men allt kommer ju förr eller senare på bordet. Är det inte bäst att förbereda svenska folket och vår omvärld på att ett tu tre kommer det ena efter det andra av de hemliga dokumenten att bli offentliga, och förbereda opinionen och befolkningen på att allt inte är sagt som kunde ha sagts? 

Anf. 78 Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s) replik:

Herr talman! Jag vill understryka det regeringen har sagt vid ett flertal tillfällen och som man också många gånger under de här tio åren har fört samtal med riksdagens samtliga partier om, nämligen att det som vi ser det inte finns någon anledning att tro att det skulle vara någon annan orsak till haveriet än den som haveriutredningen kom fram till.  Regeringen har också vid ett flertal tillfällen uttryckt att om det skulle komma fram information av annat slag kommer vi att ta det på mycket stort allvar. Jag tycker att regeringen under de här åren genom de initiativ som har tagits till ytterligare studier har visat att man menar allvar.  Det finns mycket att säga om mörkläggning. Det var inte jag som använde det ordet utan Tuve Skånberg själv. Då tar man på sig ett stort ansvar. Mycket av den hemligstämpling som berörs har handlat om mycket djupt personliga uppgifter som finns i materialet. Det är ju inte fråga om att tre regeringar under så lång tid medvetet skulle dölja en annan orsak till haveriet än vad haveriutredningen har kommit fram till. Det vill jag bestämt bestrida.  Det får väl historien visa, precis som Tuve Skånberg säger. Inget som jag säger här kan övertyga honom om annat. Det är tydligt. 

Anf. 79 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:

Herr talman! Det är bra att Mona Sahlin säger att det finns mer information att hämta. Det är en ny inställning mot tidigare. Jag är övertygad om att ministern har helt rätt i det.   Jag tycker också att det är bra att regeringen nu har beslutat att göra en sjunkförloppsstudie och hoppas att det uppdraget går till garanterat oberoende internationell expertis som ges tillträde och möjligheter både att granska det filmmaterial som finns och att komplettera med yttre filmning av vraket.  Det indikerar tvärtemot vad ministern säger att olyckan kanske har orsakats på annat sätt, annars skulle man ju inte behöva göra en sjunkförloppsstudie. Scenariot vid Estonias förlisning indikerar att det har kommit ett massivt inflöde av vatten under vattenlinjen. Det var därför fartyget inte slog runt. Det var därför fartyget sjönk så snabbt. Det är den orsaken vi vill ha reda på.  Det är också bra att Mona Sahlin, likt många riksdagsledamöter, har funnit de här sonarbilderna så anmärkningsvärda att hon har försökt att ta reda på vad som ligger bakom och föreslår att de kan vara från ett tillfälle flera år senare. Problemet är att bilder som togs av doktor Nuorteva ombord på Halli när man hittade Estonia den 30 september visar på en motsvarande klump eller föremål av samma storlek på Estonia. Man undrar vad det är för något. Det nämns inte i Haverikommissionen.  Det vore positivt om Mona Sahlin kunde öka klarheten kring varför man har varit inne på bildäcket. De här bilderna på avskurna räcken visar att någon har öppnat den tio ton tunga ombordkörningsrampen och sedan stängt den efter sig. Räckena slängdes ett hundratal meter från fartyget.   Det vore ytterst välgörande om regeringen kunde öka klarheten kring alla dessa konstigheter i haveriutredningen. 

Anf. 80 Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s) replik:

Herr talman! Låt mig först förtydliga. En sjunkförloppsstudie handlar om att få fram mer information om hur Estonia sjönk. Varför hon sjönk finns i haveriutredningen. Hur hon sjönk beror i en sjunkförloppsstudie på exakt vilken väg vattnet tog genom fartyget, precis som Lars Ångström är inne på. Det handlar om tusentals varianter. Det kan vara vilka fönster som gick sönder och i vilken ordning och vilka dörrar som var öppna eller stängda. Det här är inget som regeringen under flera års tid har ryggat för att titta på. Det var därför en förstudie lades ut som viceamiral Frank Rosenius och civilingenjör Staffan Sjöling gjorde. Den visade ett sådant möjligt scenario: Beroende på om en ventil var öppen eller inte hade hon sjunkit med samma förlopp som visades i haveriutredningen.  Vi är övertygade om att det går att få fram mer information. Vi kan inte utesluta det. Som jag betonade är det viktigt, framför allt av sjösäkerhetsskäl, att se på om det finns anledning att titta på hur konstruktioner av fartyg ser ut för att undvika ett så snabbt sjunkförlopp som var fallet med Estonia. Studien ska självfallet ske på allra öppnaste sätt och med den expertis som är tillgänglig. Därför har inte regeringen begränsat uppdraget till aktörer i Sverige, utan har bett de med kompetens internationellt att vara med och be om att få göra uppdraget.  Jag hyser stort förtroende för att Vinnova hittar ett sådant förhållningssätt att vi får fram bästa möjliga tillgängliga teknik och information.  Jag har fortfarande svårt att förstå, Lars Ångström, att någon kan betvivla att bogvisiret hittades där det faktiskt hittades. Det hittades 1,6 km från Estonia, och inte av svensk regering utan av en finsk isbrytare.  Jag vet att den här typen av frågeställningar som Lars Ångström ger uttryck för förekommer. Jag håller mig nog till att ta fram mesta möjliga information för att få mer svar, men inte på var bogvisiret låg när det hittades. Det hittades där det hittades, och det var inte vid Estonia. 

Anf. 81 LARS ÅNGSTRÖM (mp) replik:

Herr talman! Mona Sahlin har grovt missuppfattat mig. Jag har inte någon som helst uppfattning om att visiret skulle ha hittats på någon annan plats. Den fråga som jag och många har ställt är: Vad är det för föremål på Estonias bog som i form och storlek tycks överensstämma med bogvisiret? Det är väl inte någon irrelevant fråga? Det är ganska anmärkningsvärt. Det är den frågan jag ställer, inte om bogvisiret hittades någon annanstans.  Ministerns inställning till att ta fram mesta möjliga information är positiv. Jag hoppas att uppdraget går till internationell oberoende expertis som inte har varit knuten till tidigare utredningsarbete om Estonias förlisning. Jag förutsätter att de experter, internationellt, som får uppdraget ges tillgång till det fullständiga utredningsmaterialet som grund för sitt arbete. Det är en del av det som vi har krävt i många motioner.  Man vet väl inte exakt varför hon sjönk. Den förstudie som har gjorts visade på att det skulle ha kunnat hända på ett annat sätt om vissa ventiler stod i ett öppet läge och så vidare. Om allt detta vet vi i dag ingenting. Det finns inte ens ritningar på Estonia. Vi vet inte om ventilerna existerar i verkligheten, än mindre om de var öppna eller inte. Hela utredningen präglas av ett undermåligt och bristfälligt arbete. Man bemödade sig inte med att ta reda på om vattentäta dörrar som ska vara stängda verkligen var stängda. Man gick inte in på bildäck och kontrollerade om last var surrad på ett sätt som den skulle vara surrad och om luckor i golvet var stängda på ett sätt som de skulle vara stängda. Det är ju de första stegen en haveriutredning tar. Man gör en omfattande yttre besiktning, och sedan kontrollerar man sådant här. Alla vi ledamöter i trafikutskottet vet dock att det underlät haveriutredningen att göra.  Det är just på grund av alla dessa brister och oklarheter som finns som vi behöver klarlägga sjunkförlopp och förhoppningsvis hitta orsaken till att Estonia förliste. 

Anf. 82 Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s) replik:

Herr talman! Jag har en helt annan bild av kvaliteten på den utredning som har gjorts än den Lars Ångström ger uttryck för. Jag har också en helt annan bild av hur den kritik som funnits har sett ut och hur omfattande den varit liksom att alla experter skulle tycka på ett visst sätt, vilket Lars Ångström ibland ger uttryck för.  Däremot kommer jag att fortsätta att hävda att i den mån vi kan finna mer svar ska vi göra det. I den mån vi för framtidens skull kan hitta mer via sjunkförloppsstudien, inte minst för att kunna säkra sjösäkerheten på ett annat sätt, ska vi självfallet göra det. Men det är inte samma sak, Lars Ångström, som att ifrågasätta hela den haveriutredning som gjordes. Det tycker inte jag tjänar vare sig debatten, historieskrivningen eller någonting annat.  Att däremot konkret gå vidare med de informationer som finns, granska dem och i den mån det går göra nya konkreta utredningar, vilket sjunkförloppsstudien är ett exempel på, hoppas jag kommer att gagna både dagens debatt och eftervärldens dom över huruvida vi lärde oss allt vi kunde av katastrofen. 

Anf. 83 SVEN BERGSTRÖM (c) replik:

Herr talman! Jag sade i mitt inledningsanförande att Centerpartiet står bakom utskottsmajoriteten i den här frågan. Vi har en ödmjuk grundhållning i frågan. Vi tycker att det är en väldigt svår avvägning mellan kravet på att söka reda ut de frågetecken kring bland annat sjunkförloppet som finns och de önskemål som också finns från en betydande opinion av anhöriga om att inte riva och slita mer i frågan över huvud taget.  Jag sade till Mona Sahlin när vi gick ut ur kammaren, och jag kan gärna säga det också från talarstolen, att jag tycker att regeringen har funnit en väl avvägd linje när man nu avsätter mera pengar till att göra en studie av sjunkförloppet och också öppnar för internationella forskningsinstitut att söka pengar för att vara med på detta och därmed inte begränsar uppdraget utan har en öppen attityd.  Det förefaller också när man lyssnar på replikväxlingen som att de hårda tonerna något har minskats med anledning av de besked som Mona Sahlin har gett. Jag tror att vi alla välkomnar att vi tonar ned det lite grann. De som tvärsäkert säger och läser in till protokollet att här är en hund begraven och det har vi insett sedan länge tar lite stora ord i sin mun, tycker jag.  Jag har bara en fråga till Mona Sahlin. Jag betonade i mitt inlägg att jag utgår från att regeringen har en kontinuerlig kontakt med andra berörda länder och aktörer i sammanhanget, som Estland och Finland. Jag vill bara höra hur det är med den saken, om man har en kontinuerlig dialog. Det finns ju också i de länderna opinioner som tycker saker i den här frågan. 

Anf. 84 Samhällsbyggnadsminister MONA SAHLIN (s) replik:

Herr talman! Ja, det har vi. Vi har en kontinuerlig dialog. Så länge jag har haft ansvaret för de frågor som berörs av förlisningen av Estonia har vi vid åtskilliga tillfällen haft kontakter med Finland och kanske framför allt Estland, och det kommer vi att fortsätta ha. Vi informerar varandra när frågeställningar dyker upp och försöker följa den diskussion som finns i de olika länderna. Detta finns alltså, och det kommer att fortsätta. 

Anf. 85 CLAES ROXBERGH (mp):

Herr talman! Först vill jag säga att jag stöder Miljöpartiets reservationer i det här betänkandet. Jag ska dock ägna mig åt en fråga, nämligen kompetensbevis och hastighetsbegränsning för fritidsbåtar.  En hel del har ju hänt på sjön, i varje fall sedan jag började vistas på sjön för 40 år sedan. Vi har i dag mycket fler båtar. I stort sett inga båtar skrotas ju; däremot tillverkas det nya båtar hela tiden. Det blir trängre och trängre i våra skärgårdar, och vi får fler och fler snabba, motorstarka båtar. Det betyder att kraven på dem som befinner sig på sjön ökar.  Frivilligorganisationerna har gjort mycket bra insatser, tycker jag, när det gäller utbildning. Det finns en hel rad olika utbildningar som leder fram till olika kompetenser. Men fortfarande har vi en ganska stor grupp som inte har skaffat sig denna utbildning.  Vi har också ett annat problem: Vi har inga åldersgränser. Det betyder att man kan sätta sig i en snabb, motorstark motorbåt som kanske gör 50 knop och vara tolv år. Det finns ingenting som hindrar det. Normalt sett har vi – på vägarna, när det gäller snöskotrar som nämndes tidigare och på flera andra områden – krav på behörighet, kompetens och ålder för att man ska få framföra fordon, och det är för allas säkerhet.  Utbildningen har vi, Björn Hamilton, därför att vi tror att folk kan lära sig någonting och uppträda mer ansvarsfullt om de får en utbildning. Varför skulle vi annars ha utbildning för körkort? Det vore ju fullständigt meningslöst. Skulle vi gå på den linje som Björn Hamilton och Moderaterna föreslår skulle vi avskaffa körkortet, för då skulle vi ju få frihet för alla. Men hur skulle det då, mina vänner, se ut på vägarna? Och hur skulle det se ut om vi tog bort hastighetsgränserna – för dem ska vi väl heller inte ha om vi ska ha frihet? Skulle ni, mina kära vänner, vilja befinna er på vägarna över huvud taget om vi inte hade körkort och inte hade några hastighetsgränser? Jag skulle inte kunna tänka mig att befinna mig på vägarna under sådana omständigheter. Det är dock vad Moderaterna vill, verkar det som.  Det finns ett par viktiga principer som jag tycker att man ska tänka på när man genomför detta och i utredningen. Först och främst tycker jag att man ska ta avstamp i den utbildning som faktiskt redan finns. Där finns flera olika kompetensnivåer som man kan använda sig av. Vi ska bygga på det som frivilligorganisationerna gör, precis som när det gäller jägarexamen. De kan också vara examinatorer utifrån de kompetenskrav som fastläggs. På det viset skapar vi ett engagemang och håller kostnaderna nere. Det tror jag blir alldeles utmärkt.  Dessutom tror jag att vi behöver en sak till – en hastighetsbegränsning i skärgårdarna. Det tror jag vore alldeles utmärkt. Mitt förslag var 30 knop på dagen och 20 knop på natten. Det har ju hänt flera allvarliga olyckor som jag menar beror på att man överskridit den här typen av hastighetsgränser och dessutom haft bristande kompetens. Detta får dock utredningen ta ställning till.  Det som däremot brådskar allra mest är de snabba motorbåtarna. Vi skulle mycket väl kunna göra detta i två steg där vi först går fram med de snabba motorbåtarna och kräver ett kompetensbevis och sedan går vidare med de mer ofarliga båtarna.  För oss som tror på utbildning, slutligen, tror jag att detta är rätt väg. 

Anf. 86 BJÖRN HAMILTON (m) replik:

Herr talman! När det gäller de snabba båtarna och de unga båtförarna är vi tydligen helt överens, Claes Roxbergh, för det vill vi också titta på. Det är naturligtvis det stora problemet: När människor, eller barn, som fortfarande inte är mogna får för kraftiga apparater i sina händer blir det inte bra. Självklart ska man försöka göra någonting åt det. Detta kan man dock säkert göra – vi vill i alla fall titta på det – inom ramen för den befintliga lagstiftningen. Vi tycker att det finns tillräckligt med lagar på sjön redan i dag som inte följs.  Det är bra med utbildning, men jag vill säga att 90 % av alla som är ute och åker på sjön i dag har utbildning. Det är oftast sjövana människor som har bott nära havet under större delen av sitt liv i olika former, som fritidsboende eller som permanentboende.  Claes Roxbergh vill jämföra detta med situationen på våra vägar. Möjligtvis finns det vissa situationer i Stockholms eller Göteborgs skärgård som kan motsvara en glest trafikerad motorväg ute i landet. Annars är ju trafiksituationerna helt annorlunda på en väg där bilarna går kloss an på varandra än de är ute på havet eller i en marin miljö. Så jag tycker att det är väldigt svårt att göra den jämförelsen.   Samtidigt har vi ju till stor del i dag hastighetsbegränsningar i Stockholms skärgård. Men de följs inte. Och varför följs de inte? Jo, för att man inte har någon kontroll. Polisen har inte tillräckliga resurser att se till att de hastighetsbegränsningar som vi redan har i dag följs. Det blir inte bättre av att vi får ett båtförarkort eller körkort till havs eller till sjöss. 

Anf. 87 CLAES ROXBERGH (mp) replik:

Jag tycker att det är glädjande att Moderaterna nu är med på att vi behöver göra något åt de snabba motorbåtarna och att man, som Björn Hamilton gör, öppnar en dörr på glänt mot någon form av kompetenskrav för de snabba motorbåtarna.  När det gäller den utbildning som finns i dag är det ju sant att den övervägande delen av folket som är på sjön har ett kompetensbevis. Det är någonstans runt tre fjärdedelar av alla, beroende på hur man räknar, som har ett kompetensbevis. Men det är inte de som är problemet. Det är inte de som bor ute i skärgården och har varit i skärgården hela sina liv som är problemet. Det är de som kommer dit, som skaffar sig snabb motorbåt eller låter ungarna köra med snabb motorbåt, som är problemet. Det är den återstående fjärdedelen, som inte har den här kompetensen, som är grundproblemet.  Sedan tycker jag att ska man jämföra kan man naturligtvis titta på vägarna uppe i Norrland. Där finns det ju vägar där trafikintensiteten är mycket begränsad, där du kanske bara träffar på ett par bilar under dagens lopp. Ska man gå efter tätheten skulle man i så fall inte kräva körkort där heller. Även på vägarna varierar ju trafikintensiteten oerhört mycket.   När det gäller kontrollen håller jag med Björn Hamilton om att vi behöver se mer av kontroll. Det är otvivelaktigt så.  

Anf. 88 BJÖRN HAMILTON (m) replik:

Herr talman! Claes Roxbergh kommer från ett uppdrag motsvarande det som jag har haft, nämligen ett kommunalrådsuppdrag. Där brukar vi vara pragmatiska, och där brukar vi också kunna göra saker som är kloka. Se då till att regeringen, eftersom Claes Roxbergh ingår i en majoritet här i riksdagen som brukar stödja regeringen, anslår mer pengar till övervakning. Det är där problemet ligger. Vi behöver inte fler lagar och förordningar eller restriktioner för människor. Regeringen har i dag en förmåga att lägga restriktioner på människor i stället för att se till att samhället fungerar enligt de regler som vi redan har. Samhället blir inte bättre av en massa nya lagar hela tiden. Se till att de lagar som vi har följs så tror jag att det blir bra.   Sedan är det väl ändå så att det är väldigt många, inte bara inbitna skärgårdsbor utan även andra som i generationer har haft sina sommarstugor ute i Stockholms skärgård, som är vana vid sjön. De kanske bor i staden eller någon annanstans på vintern, men de har en stor vana av sjön. De har sedan barnsben varit ute och rott och fiskat och sådant. Inte ska de behöva sätta sig på en skolbänk igen och lära om en massa saker. Det kostar bara en massa onödiga pengar, Claes Roxbergh. 

Anf. 89 CLAES ROXBERGH (mp) replik:

Herr talman! Jag tror aldrig att utbildning är bortkastade pengar. Jag tillhör dem som tror på att utbildning ger väldigt mycket. Det handlar ju också om säkerhet för ens egen skull. Det handlar om sjösäkerhet. Det handlar om att komma fram ordentligt. Det handlar om att hantera dimma, storm och de förutsättningar man har till sjöss. Jag tror väl aldrig att man blir så fullärd att man absolut inte behöver lära sig något mer.  När det gäller övervakning så visst, förvisso behöver både sjöpolisen och kustbevakningen kanske ökade resurser för att klara sitt uppdrag bättre. Där håller jag med Björn. 

Anf. 90 HENRIK S JÄRREL (m):

Herr talman! Återigen står nu kammaren inför en debatt och ett beslut i fråga om en ny och helt oberoende utredning rörande orsakerna till passagerarfärjan M/S Estonias olycksaliga förlisning en stormig septembernatt 1994. Det är onekligen ett besvärande faktum för vårt land, som gärna vill utge sig för att vara en rättsstat, att det verkliga sanningssökandet i en del fall tycks sitta väldigt trångt.  När det är sagt vill jag gärna säga att det är angenämt att föredragande statsrådet finns med i kammaren. Det är mer än vad som var fallet förra gången då kammaren diskuterade den här frågan. Det antyder att regeringen öppnar visiret, om jag får uttrycka det så, mot att behandla den här frågan lite mer seriöst än vad man kanske har gjort tidigare.  Det självklara, att haverikommissionen JAIC redan från början 1994 skulle ha haft en sammansättning av fria och oberoende granskare så att eventuella farhågor som partsintressen, jäv och konsiliant beställsamhet aldrig kunnat få fäste, tilläts aldrig bli så självklart. Redan på den grunden anmäler sig således ett tillräckligt tungt vägande skäl för att ifrågasätta kommissionens slutsatser.   Herr talman! En av Europas, och kanske världens, främsta auktoriteter när det gäller haveriutredningar, holländaren Pieter van Vollenhoven, bland vars meriter kan noteras ordförandeskap i det holländska transportsäkerhetsrådet, att han tidigare varit ordförande i det internationella transportsäkerhetsrådet, att han varit ledamot av det europeiska transportsäkerhetsrådet och att han tillika varit medlem i EU-kommissionens expertgrupp för haveriutredningar inom transportsektorn, har såväl i brev till riksdagens nuvarande talman Björn von Sydow som i ett anförande här i riksdagen den 20 september förra året vid ett seminarium, uttalat förödande kritik mot det sätt på vilket kommissionen som skulle utreda Estonias haveri sattes samman.  Hans slutsats är att just oberoende är en nyckelfaktor för att minimera misstroende och maximera självständighet och trovärdighet. Alltså borde varken företrädare för Sverige, Finland eller Estland ha funnits med i haverikommissionen JAIC enligt hans bedömning.  Joint Accident Investigation Commission var ju vad den här kommissionen hade som namn. Just det engelska ordet joint, det vill säga sammanfogning, föreningspunkt, kan leda tanken mot gemensamma intressen att bevaka och skriva ihop sig om, att nå enighet och konsensus kring. Här ligger alltså det första kardinalfelet. Och för att kunna vidta rätt åtgärder för att i görligaste mån undvika att liknande olyckor inträffar i framtiden är det oundgängligen nödvändigt att så exakt som det bara är möjligt ta reda på vad eller vilka faktorer som orsakat eller framkallat en olycka. Då garanterar just oberoendet också den högsta graden av sannolikhet i slutsatserna. Och det rimmar väl också väl med de krav vi här i Sverige har rätt att ställa på den framtida sjösäkerheten.  Herr talman! Som framgått av vad Lars Ångström anfört tidigare i debatten, och för övrigt i reservationerna till trafikutskottets betänkande nr 7 som berör den här frågan, finns det också en rad andra brister som talar för en ny och oberoende utredning. Jag ska inte trötta kammaren med att nu i detalj upprepa dem. Jag ska bara ta upp några andra aspekter på det här ärendet.   Låt mig först dröja något vid en formfråga. Enligt riksdagsordningens 4 kap. 1 och 9 §§ råder så kallat beredningstvång. Likaså förutsätts även enligt regeringsformens 4 kap. 3 § andra stycket att beredning av en proposition och följdmotioner sker i riksdagsutskott, det vill säga att en behandling i sak av aktuella frågeställningar ska göras.  Trafikutskottet bekvämar sig inte nu, liksom heller inte tidigare, med att ens göra en ansats till att i sak pröva, bemöta och överväga vad som i motioner förts fram i denna fråga under olika riksmöten, med andra ord ett tämligen blankt avslag. Det får nog betraktas som mycket anmärkningsvärt, ja rentav sällsynt. Den tystnaden väcker dessutom i detta fall, dessvärre, fler frågor än vad den besvarar.  I praktiken kan man alltså säga att utskottet kapitulerar utan närmare motivering och överlåter, trots att här inte finns någon regeringsproposition att luta sig mot, åt regeringens företrädare att föra dess talan. Och det har Mona Sahlin bevisligen gjort i dag. Det kan svårligen, herr talman, uppfattas på annat sätt än att utskottet känner sig hårt trängt mellan Skylla och Karybdis – för att ta en liknelse – och inte riktigt vågar kasta ankar.  Man kan i detta sammanhang också ifrågasätta visdomen i att riksdagsledamöter i trafikutskottet samtidigt har säte, röst och stämma i till exempel Sjöfartsverkets styrelse. Frågan tål att resas om inte parts- och lojalitetshänsyn stundom riskerar att kunna göra sig gällande vid den här typen av personsamband när ett utskott har att behandla bedömningar av frågor som ett till utskottets beredningsområde hörande, i hög grad berört, ämbetsverk i sak har att befatta sig med på olika sätt.  I riksdagsordningens 4 kap. 14 § talas om jäv. Där heter det följande: ”Ingen får närvara i ett utskott när ett ärende som personligen rör honom eller henne eller någon närstående behandlas.” Det kan sägas gälla inte bara att personen i fråga själv ser sig som ojävig eller oberoende utan också hur andra kan uppfatta situationen, det vill säga att vara eller att synas vara jävig. Sådan jävsfråga kan närmast bara bedömas av tredje man, det vill säga om medborgare allmänt eller eljest någon av saken berörd uppfattar att jäv eller ett jävsliknande förhållande kan råda.  Herr talman! För att hålla ett visst säkerhetsavstånd borde därför i situationer som dessa kunna krävas att ledamoten i vart fall själv aktger sin ställning och – beroende på frågans art och ingående karaktär – i vissa lägen avstår från att delta i beslut. Den här problematiken förtjänar i alla händelser att hållas ett öga på och belysas. Konstitutionsutskottet har i andra sammanhang, till exempel när det gäller ledamöternas beredning av vissa närings- och skattepolitiska frågor i näringsutskottet och skatteutskottet, med bäring på exempelvis olika värdepappersinnehav, haft anledning att kika närmare på detta.  Det kan för övrigt, när jag nu är inne på ämnet granskning, också vara värt att notera att Sjöfartsinspektionen, nära knuten till Sjöfartsverket, drog på sig den tyngsta kritiken om osjälvständighet i förhållande till sitt ”moderämbetsverk” då de fyra trafikinspektionerna häromåret granskades av Riksdagens revisorer. Återigen kan alltså oberoendet hos dem som ska granska, inspektera, revidera och haveriutreda inte nog betonas som en alldeles nödvändig och oavvislig förutsättning för bevarad trovärdighet.  Låt mig sedan reflektera något över parallellen till DC 3:an, den ryska ubåten Kursk och annandagens tsunamikatastrof.  50 år efter att det svenska flygvapnets spaningsplan sköts ned har man bärgat huvuddelen av flygplanskroppen och kvarlevor från fyra av de åtta besättningsmännen. I april fortsätter dykningarna efter lämningar från dem som ännu saknas från flygplanet. Och givetvis söker man spår efter bevis som tydligare kan förklara haveriorsak och förlopp.  Den ryska atombestyckade ubåten Kursk bärgades, sånär som på en del av förskeppet, på ca 110 meters djup, och de flesta ur den omkomna besättningen kunde återbördas till nära och kära. Det omhändertagna ubåtsvraket analyseras givetvis också in i minsta detalj. Ansvariga ställs till svars.  Alla omkomna i den väldiga flodvågen som påträffas och kan identifieras återbördas till sina hemländer. Underlåtenhetssynder när det gäller förvarningssystem och andra förebyggande åtgärder granskas. Och ansvariga ställs i förekommande och i möjliga fall till svars. Förbättringar vidtas också.  Jag ställer mig nu frågan: Finns det i grunden, herr talman, några avgörande skillnader mellan dessa fall och Estonias förlisning, som av principiella skäl motiverar ett annorlunda förhållningssätt? Här har ännu inga ansvarsförhållanden fastställts. Här har ännu inga omkomna bärgats. Här har ännu ingen trovärdig haveriutredning presenterats.  Utskottsmajoriteten hänvisar till att en rad åtgärder vidtagits under de tio år som förflutit sedan förlisningen. Det må vara att en del har gjorts, men ännu alls intet som rätar ut återstående frågetecken kring haveriutredningens förklaringsmodell och slutsatser.  Jag vill gärna kommentera statsrådet Mona Sahlins nyhet för dagen, nämligen att regeringen beslutat uppdra åt Vinnova att med ett forskningsanslag tillsammans med utomstående experter göra en bedömning av sjunkförloppet. Samtidigt säger Mona Sahlin att regeringen hittills inte funnit anledning att betvivla orsaken till haveriet men att det är viktigt att forska vidare. På det viset har regeringen tagit två steg framåt och ett tillbaka. Man har därmed erkänt att den fulla sanningen kanske ändå inte finns i haveriutredningens officiella rapport, för om den fanns skulle man kanske inte behöva göra några fortsatta studier. Det är just sjunkförloppsstudien som är den absolut centrala delen i den här olyckan – dess hastiga förlopp.  Herr talman! Man kan också grunna lite över huruvida transporter av mer eller mindre hemligt och farligt militärt materiel över huvud taget alls hör ihop med stora passagerarfärjor i civil trafik. Utsätter man inte därmed många civila trafikanter för onödiga risker? Att sådana transporter mer eller mindre regelbundet förekom ombord på M/S Estonia vet vi. Det har heller ännu inte med absolut säkerhet kunnat uteslutas att sådant materiel inte fanns ombord den ödesdigra septembernatten.  Johan Hirschfeldts utredning var insnävad och ger inte svar på om några icke-svenska uppdragsgivare kan ha haft militärt materiel ombord på Estonia förlisningsnatten. Jag vill påminna om att såväl det estniska parlamentet som den estniska regeringen nyligen beslutat tillsätta var sin utredning för att utröna hur det förhöll sig med mer eller mindre hemliga transporter av militärt gods ombord på Estonia under hela år 1994 fram till förlisningsnatten.  Kort efter Estonias förlisning erbjöd ett välrenommerat norskt dykföretag, Stolt Contractors, sina dykeritjänster men avvisades av regeringen. Uppdraget gick i stället till det amerikanska dykföretaget Rockwater, och – nota bene – på det noggrant angivna villkoret att de som befattade sig med dykningarna tvingades underteckna en försäkran om livslång tystnadsplikt. Varför då, frågar man sig givetvis. Var det möjligen så att de kunde tänkas träffa på något där i det mörka djupet som inte tålde att komma i dagen?  Herr talman! Åtskilliga är de fristående experter och bedömare som i efterhand granskat och underkänt hela eller delar av Haverikommissionens slutsatser. Likväl tycker sig nu statsrådet Mona Sahlin för regeringens del kunna påstå att ingenting nytt framkommit som föranleder regeringen att ändra sin bedömning. Då vill jag för min del bara konstatera att man måste vara både döv och blind.  Vad har då, kan man undra, regeringen för egen del gjort för att underlätta att någonting nytt alls skulle kunna komma fram? Intet, är mitt dystra svar.  Den lilla ljuspunkten kom i dag med Vinnova. Det är rätt spår, men vi får väl se. Det är att flytta fram positionerna. Kanske kommer så småningom lite nya saker fram när man börjar nysta i detta med sjunkförloppsstudien.  Jag noterar dock, herr talman, att det finns glimtar av rättsligt ljus i kölvattnen av stora fartygskatastrofer och katastrofer över huvud taget.  Europadomstolen tilldömde nyligen anhöriga efter omkomna ombord på den polska bilfärjan Jan Heweliusz som anmält polska staten för partisk domstolsbehandling ett skadestånd om motsvarande drygt ca 40 000 kr per person.  Vidare kan noteras att ansvariga för den svåra olyckan vid Linateflygplatsen i Milano häromåret fortlöpande ställs till ansvar inför italiensk domstol.  Slutligen, herr talman:  En rättsstat tar i görligaste mån hand om sina omkomna medborgare och stöttar deras anhöriga. 
En rättsstat ser till att oberoende, opartiska och sakliga experter i grund och botten får utreda orsakerna till en olycka. 
En rättsstat ser till att ansvarsförhållanden klarläggs och att ansvariga i görligaste mån ställs till svars. 
En anständig rättsstat ser till att den upprätthåller en adekvat och relevant kris- och katastrofberedskap och lär av tidigare missbedömningar. 
Frågan är nu bara om och i så fall när den socialdemokratiska minoritetsregeringen vill att Sverige ska leva upp till en rättsstats mera typiska signifikans.  Allra sist, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservation 5 samt göra röstförklaringen att jag om, när, reservation 5 faller i en förberedande votering avser att stödja reservation 4. 

Anf. 91 BJÖRN VON DER ESCH (kd):

Herr talman! När jag för tre år sedan konfronterades med Estonias förlisning – då som ledamot i konstitutionsutskottet – stod det ganska snart klart att det i myndigheternas officiella redogörelse fanns någonting som inte stämde. Nu, tre år senare, har den känslan förbytts i tvivel om det över huvud taget finns någonting som stämmer.  Då, för tre år sedan, hade det just avslöjats att en inspektion av Estonias sjövärdighet av en tillfällighet ägt rum samma dag som fartyget anträdde sin sista resa. Inte mindre än fem olika brister upptäcktes då – så allvarliga att var och en för sig räckte för att förklara Estonia icke sjövärdig. Trots detta tilläts Estonia lämna Tallinns hamn utan att några åtgärder hade vidtagits. Det inspektionsprotokoll som hade upprättats och som bifogades till haveriutredningen visade sig senare vara manipulerat.  Det ansvariga statsrådet tillmätte varken inspektionsresultatet eller förfalskningen någon som helst betydelse under åberopande att inspektionen var endast ett led i den utbildning av estniska inspektörer som Sverige åtagit sig och således ingen inspektion i formell mening.  Statsrådet hävdade således på fullt allvar att det inte var de allvarliga bristerna i sig utan under vilka formella omständigheter de hade upptäckts som var avgörande för om de skulle tillmätas betydelse.  Nästa osannolika upplevelse blev att konstitutionsutskottets majoritet accepterade det resonemanget.  Det ansvariga statsrådet avkrävdes inga ytterligare synpunkter.  Så avfärdade Sveriges högsta rättsvårdande organ – det vill säga vi, riksdagen – Estoniaolyckan vad gäller krav på vidare utredning. Där står vi ännu i dag. Kanske anar vi att en liten ljusning nu har inträffat efter elva års mörkläggning; vi får väl se. Framför allt har under dessa elva år sedvanlig och i alla andra sammanhang ansedd nödvändig sjöförklaring ännu inte hållits.   Mycket vatten har runnit i Strömmen sedan dess. Den mörkläggning som numera omger Estonia ter sig osannolik för den som inte mött den.  852 personer uppges omkomna. 137 räddades trots allt. Med tanke på alla de rykten, motsägelser och konspirationsteorier som omgärdar denna vår svåraste och fortfarande ouppklarade sjöolycka framstår vittnesmål från de 137 överlevande som omistliga i strävan efter att vinna klarhet. Trots detta har enligt uppgift endast sex av de 137 överlevande förhörts. Riksdag och KU har hittills låtit sig nöja. Varför?  Originalfilmer från fartyget som är oredigerade eller oklippta är inte tillgängliga. Den oklippta originalfilm som togs för att dokumentera samtliga dykarbeten uppges dykerifirman ha eldat upp. När, eller ens om, finns inte dokumenterat. Inga bevis eller intyg om att de skulle ha bränts upp finns utan endast ett vagt muntligt besked om att det skulle kunna ha skett någon gång i en soptunna på dykerifirmans bakgård därför att dykerifirmans eget kassaskåp ansågs bristfälligt. Så har det viktigaste bevismaterialet från Estonia – Sveriges svåraste sjöolycka – hanterats!   Filmningen på bildäck förnekas trots bevis om motsatsen. Bildäcket är den från utredningssynpunkt kanske helt avgörande fartygsdelen. Att bildmaterial därifrån ej utlämnas behöver knappast påpekas. Oacceptabla jävsituationer som har avslöjats föranleder bara bortförklaringar. Och nyss fick vi här höra att inte ens fartygsritningar finns kvar – helt otroligt!  Ytterst anmärkningsvärt är ett uppseendeväckande kritiskt brev till talmannen från den internationellt kanske mest respekterade organisationen för haveriutredningar. Där betecknas Estoniakommissionen som ett ”historiskt misstag” på grund av sin sammansättning. Detta har inte satt några som helst märkbara spår hos berörda utskottsledamöter.  Begäran om att utfå lastmanifest från olycksresan avvisas – först med motiveringen att de är förstörda. Därefter har man hittat, återfunnit, dem men hemligstämplat dem i 70 år. Hur kan offentliggörandet av ett lastmanifest på en civil passagerarfärja utgöra ett hot mot rikets säkerhet i 70 år?  Högst ansvariga myndighetspersoner vid tidpunkten för Estonias förlisning förklarar att de inte längre minns någonting om transport av krigskontraband och hänvisar till och med till att de just gått i pension och därför väljer att tiga.  Oavsett vad, eller var man söker klarhet, när det gäller Estonia har man åtminstone hitintills mötts av en kompakt tystnad och mur av ovilja från myndigheterna.  Den version som än i dag gäller är den som tre regeringschefer enades om bara några timmar efter Estonias förlisning innan några som helst tekniska undersökningar ens hade påbörjats. Man sade att Estonias visir hade lossnat i hårt väder därför att farten var för hög. Punkt, slut! Det är en version som ingen opartisk internationell expertis accepterar. Detta är en skam och en skandal för Sveriges riksdag.  Denna cynism är en följdriktig fortsättning på händelserna hösten 1994. Först löftet om bärgning, följt av ett närmast barbariskt beslut, skulle jag vilja säga, att gjuta in fartyg och omkomna i betong, för att slutligen ta ett cyniskt beslut om gravfrid – cyniskt därför att inga hinder fanns att bärga de omkomnas kvarlevor. Bärgningen häromåret av atomubåten Kursk på mångdubbla djupet i ett stormigt ishav är bevis nog för att det hade gått. Men man ville inte bärga omkomna och inte heller Estonia. Varför?  Det halmstrå som Sverige nu försöker rädda sitt skamfilade anseende med är den gravfrid som utlysts över förlisningsplatsen. Denna unika åtgärd, hävdar man med hör- och synbart skrymteri, har vidtagits för att tillmötesgå anhörigas önskemål.   Vad man inte med ett ord nämner är de mångfalt fler anhöriga som vigt sina liv åt att söka skapa klarhet i varför deras nära och kära tvingades till en för tidig död med Estonias förlisning, de som vägrar att ge upp hoppet att ge sina döda en sista vila i vigd jord. Att deras förhoppningar brutalt omintetgörs bekymrar inte. I jämförelse med åtgärderna för offren i DC 3:an och tsunamin framstår utredningen av Estoniakatastrofen hittills som ett simpelt nationellt hyckleri. Säg den nationella tåg-, flyg- eller fartygskatastrof med nära tusentalet omkomna som i en rättsstat bokstavligen kan begravas i betong i stället för att utredas! Självfallet kan sanningen om Estonia vålla djupt obehag. I en rättsstat får det emellertid aldrig utgöra ett skäl för lydstatens passivitet.  Helt avgörande är nämligen att regering och riksdag i en rättsstat alltid har den övergripande skyldigheten att värna det allmännas intresse. Det är en skyldighet som man ansvarslöst har krupit ur genom att i stället hänvisa till särintressen. En nationell katastrof av Estonias dignitet kräver utredningar som så långt det är möjligt förhindrar att den kan upprepas. Detta rättmätiga allmänintresse inte bara negligeras, utan direkt motarbetas, av regering och riksdag. Jag tvekar inte att påstå att den rådande gravfriden är ett sofistikerat led i dessa ambitioner. Hyckleri har sannerligen inte varit en bristvara under dessa år.  Som sagt: ingen sjöförklaring, ingen ansvarig för det snabba sjunkförloppet, bara ett konstaterande att Estonia gick till botten med 852 personer på mindre än trekvart – och en paralyserad rättsstat. I Estoniaolyckan har brist på politiskt civilkurage förvandlat en internationellt ansedd rättsstat till en konsensusstyrd och auktoritär skendemokrati.  Lyckligtvis är krafter redan i gång utanför vårt lands gränser där rättsmedvetande och ansvarskänsla väger tyngre än vår riksdags villkorslösa strävan efter politisk konsensus. Ett modigt estniskt parlament är värt all beundran och lycka till i sitt sanningssökande, ett sanningssökande som vi i dag sett har satt spår, påtagligen förhoppningsfulla sådana, även här i den svenska riksdagen.  Jag yrkar bifall till reservation 5. 

Anf. 92 KENT HÄRSTEDT (s):

Herr talman! Riksdagskolleger! Det har förflutit mer än tio år sedan M/S Estonia förliste. Efter de första för många drabbade och anhöriga mycket smärtsamma åren har en tidens lindrande distans lagt sig till händelsen. Medan avsaknaden av de omkomna förblir ett sår i mångas hjärtan har andra sår blivit alltmer öppna och påtagliga.  De senaste årens katastrofer och terrordåd har gett perspektiv på Estonias förlisning och gett en ny inramning. Medan man i alla stora händelser därefter, vare sig det har handlat om terrordåd eller naturkatastrofer, gjort åtskilligt, jag skulle vilja säga sitt yttersta, för att utreda och bringa klarhet i händelser har haveriutredningen efter Estonias förlisning lämnat mycket att önska. Jag skulle kunna säga att den befinner sig i en särskild strykklass. Också andra kringliggande händelser har bidragit till att göra frågetecknen fler och allvarligare, inte minst den senaste tidens avslöjande och utredande kring transporter av militärmateriel på Estonia, något som i många år varit en grogrund för diverse konspirationsteorier som först avfärdats som nys och som sedan chockat både regeringen och andra och därefter tvingat fram en snabbutredning.  Att ta ställning till frågan om kompletterande utredande eller en helt ny internationell och oberoende utredning av Estonias förlisning är inte i första hand en politisk frågan utan en samvetsfråga. När minst 852 personer omkommer i M/S Estonias förlisning, varav 551 svenskar, infinner sig ett stort ansvar för dem som har att bringa klarhet i vad som inträffat och att dra slutsatser inför framtiden. Ibland handlar det också om att utkräva ansvar om det är någon som gjort fel.  Jag vet att jag och många av dem som är anhöriga och överlevande efter Estoniakatastrofen 1994 genom åren har haft ett stort tålamod. Många har känt sig förhoppningsfulla inför den politiska processen och haft förståelse för att tidens läkande distans har varit välgörande för ett mer objektivt perspektiv på händelsen. Många har haft tilltro till och respekt för regering, riksdag och andra myndighetsutövare som har haft att hantera denna fråga. Samtidigt har frustrationen ständigt funnits där, liksom vetskapen om att direkta felaktigheter har gjorts vid haveriutredningen och att grundläggande utredande i vissa delar av händelseförloppet, till exempel att lyssna till vittnesmål från de överlevande som faktiskt var ute på havet när Estonias förlisning ägde rum, inte har beaktats.  Trots att alltfler grunder att ifrågasätta haveriutredningens resultat framkommit genom åren har regeringens företrädare Mona Sahlin sagt, också i dag, att inget nytt skäl har framkommit för att låta utreda frågan på nytt. Nu tillhör jag dem som inte anser att det behövs ytterligare skäl för en ny utredning, det räcker gott och väl som det är. När regeringen i andra sammanhang använder utredningsredskapet brukar man låta utreda en fråga, tar emot en rapport och låter därefter rapporten sändas ut på remiss till olika relevanta myndigheter och andra instanser. Därefter drar regeringen sina slutsatser.  Skulle denna rapport ha handhafts på samma sätt skulle rapporten i vissa delar ha blivit ogiltigförklarad av många remissinstanser. Chalmers, KTH, Fartygsbefälsföreningen, Internationella transportarbetarefederationen, IFTA – den internationella haveriutredningsorganisationen – med flera hade underkänt flera delar av utredningen.  Nu är det korrekt att säga att så arbetar man inte med haveriutredningsrapporter. Det är riktigt. Men detta logiska i att man ifrågasätter om det dokument man har fått i sin hand har bäring eller om arbetet är genomfört på ett professionellt och trovärdigt sätt måste väl ändå finnas där? Man kan fråga sig varför Mona Sahlin, regeringen i stort och riksdagskolleger inte tänker på samma sätt. Jag vet att de flesta av dem är varken dumma, ointelligenta eller okänsliga inför den här frågan.  Jag ska bara försöka att hitta några logiska tankar kring detta.  En av dessa tankar är att Estoniafrågan direkt efter katastrofen och under de inledande åren därefter var väldigt misskött. Det var väldigt mycket som gick väldigt fel. Jag tror att man är rädd för att mycket av det som gick fel ska blossa upp igen. Man gör vad man kan för att hålla frågan avgränsad – contained, som det heter på engelska. Man gör allt för att slippa ta i en fråga som man känner bara kan skada. I detta har de sakskäl som förts fram en underordnad betydelse, känns det som.  Jag tror också att det finns sakskäl, till exempel de avtal som finns mellan regeringarna som mer eller mindre bakbinder regeringen att ta vissa initiativ. Det är ett sakligt skäl som kan göra det svårt för regeringen att agera. Vid flera tillfällen har det känts som att det är Estland som är nyckeln till låset. Enligt vad vi erfar nu, efter kontakter med Estland, finns det i dag helt andra möjligheter till en dialog med Estland i dessa frågor. I takt med att Estland som nation vinner kraft och självkänsla är det inte omöjligt att det i framtiden i stället är Estland som kommer att kräva en ny internationell oberoende utredning.  En annan fundering jag har är att många av dem som hade ett delansvar för den dåliga hanteringen efter Estoniaolyckan fortfarande befinner sig i olika beslutspositioner. De vill naturligtvis ogärna ta upp frågan igen så länge de själva befinner sig i dessa positioner. I takt med att det kommer nya generationer i olika roller tror jag att den här frågan kommer att lösa sig successivt.  För andra kolleger i den här kammaren kan det handla mycket om att de inte har tagit sig tillräcklig tid för att sätta sig in i frågan, och det har jag all respekt för. Vi har många frågor att hantera här. De ledamöter som verkligen har tagit sig den tiden kommer också fram till grubblerier. Det är inte så sällan som vi som har jobbat med frågan får viskningar här i korridorerna. Man säger: Jag håller egentligen med er och delar er uppfattning, men jag måste följa partilinjen.  Ett femte skäl skulle kunna vara att man inte vill riva upp gamla sår. Av alla de anhöriga som jag har haft kontakt med genom åren – med all respekt tror jag att jag ändå har träffat fler än vad de flesta i den här kammaren har gjort – har jag inte träffat en enda som motsätter sig en kompletterande eller en ny utredning om det handlar om att bringa klarhet i varför Estonia sjönk – inte en enda.   Den känsliga frågan har varit huruvida man skulle bärga eller ej, men det är det inte tal om här. Det är likadant när det gäller gravfriden. Även ärkebiskopen har uttalat att detta inte handlar om att störa gravfriden. Om det handlar om kompletterande utredande för att bringa klarhet i varför Estonia sjönk bryter det inte mot gravfriden, och det är kyrkan själv som säger detta.  Trots dessa kanske logiska reflexioner om varför det skulle vara så omöjligt att låta utreda frågan på nytt känner jag ändå tillförsikt för att den kommer att utredas igen. I dag har vi kanske tagit ett första steg för att bringa klarhet. Frågan kommer inte att läggas till handlingarna.  Kontinuerligt, år efter år, och nu mer än någonsin intresserar sig många för kris- och katastrofhantering. I dagarna är Discovery channel och BBC här och gör en dokumentär om den svenska regeringens och myndigheternas handläggning av Estoniafrågan. Kontinuerligt visas dokumentärer i internationella medier om hanteringen av den här frågan. Där har vi i denna kammare och regeringen ett stort ansvar för hur den bilden formas.  Den bild som nu ges i många av dessa sammanhang – tyska medier är nu här och följer diskussionen – är bilden av ett samhälle som har haft svårigheter och oförmåga att hantera en utredning av Estoniakatastrofen.  Den nu aviserade sjunkförloppstudien är ett första viktigt steg, och jag välkomnar det. Det känns väldigt bra. Jag har tillförsikt för att den här frågan en dag kommer att finna sin lösning. Oavsett om vi har kraften, modet och styrkan att fatta de nödvändiga besluten eller om det kommer att ske under andra generationer i den här församlingen och i regeringen kommer dessa beslut att fattas.  En dag kommer vi att få reda på orsakerna till Estonias haveri. Om en ny utredning görs som kommer fram till samma slutsatser och kompletterar den tidigare utredningen är det bra. Om man kommer fram till nya slutsatser och vill dra lärdom av dem är det också bra. Jag är inte konspiratoriskt lagd, och jag driver ingen speciell tes om det ena eller det andra. Men jag kan inte känna mig nöjd med en utredning som är ifrågasatt på så många punkter som den här är.  Som sagt, jag har inga speciella teorier. Men den rapport som finns har så många frågetecken kring sig att det krävs en granskning av rapportens slutsatser. Jag tycker att det är fullständigt självklart och också någonting som de människor som gick under förtjänar. För framtidens sjösäkerhet krävs det en rimlig och godtagbar slutrapport för att vi ska kunna dra lärdom för framtiden.  Att rösta i denna fråga är en samvetsfråga och inte i första hand en politisk fråga. Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation nr 5, och jag vill avge den röstförklaringen att jag i andra hand tänker rösta för reservation nr 4.    Överläggningen var härmed avslutad.  (Beslut fattades under 11 §.) 

8 § Fordonsfrågor

  Föredrogs   trafikutskottets betänkande 2004/05:TU6 
Fordonsfrågor. 

Anf. 93 KERSTIN ENGLE (s):

Herr talman! Vi ska nu behandla trafikutskottets betänkande nr 6 som handlar om fordonsfrågor. I betänkandet behandlas 26 yrkanden från den allmänna motionstiden hösten 2004.  Betänkandet behandlar mycket varierande frågor. Det handlar till exempel om vem som ska utföra kontroll av fordon – det vill säga bilprovningens status – och vem som ska ha ansvar för förarprov när man tar körkort. Det finns yrkanden om hur fordon ska vara skyltade och utrustade. Det finns också förslag angående parkeringsfrågor, främst parkeringstillstånd, och frågor kring hur övergivna fordon ska hanteras.  Herr talman! Utskottet föreslår avslag på samtliga motionsförslag. Detta görs med anledning av att vissa förslag redan är genomförda eller av att åtgärder redan är aviserade, men även på grund av pågående beredningsarbete och av att utskottet anser att vissa frågor ankommer på myndigheter och kommuner att besluta om. I betänkandet finns fem reservationer.  Herr talman! Med denna korta inledning och sammanfattning kan debatten börja. 

Anf. 94 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m):

Herr talman! När vi nu ska debattera TU6 om fordonsfrågor handlar det inte speciellt mycket om att regeringsföreträdarna har några nya visioner och vågar lyfta blicken för att se på nya möjligheter, men det är vi ganska vana vid.  Vår första reservation, nr 1, som jag för övrigt yrkar bifall till handlar om fordonskontrollen och förarprövning.  Utskottets majoritet kan som vanligt inte se någon fördel med att såväl bilprovningen som förarprövningen kan utföras av andra än de som i dag har monopolställning. Bilprovningen i vårt land utförs professionellt, det är det ingen tvekan om, men varför det ska vara ett monopol är för mig ofattbart.  Om detta vore en konkurrensutsatt verksamhet skulle ju även den svenska bilprovningen kunna ge sig ut på den internationella marknaden och konkurrera. Detta är i dag inte möjligt, och det är synd att denna kompetens inte kan utnyttjas fullt ut. Det är dessutom tråkigt för den kompetenta personal som bilprovningen i dag har att den inte kan få möjlighet att utöva sitt kunnande på en internationell arena.  I utskottets ställningstagande kan vi läsa att utskottets majoritet ser avregleringen som ett hot mot såväl trafiksäkerhet som effektivitet. Jag vill gärna redan nu passa på att fråga Brandin, som företräder majoriteten i detta ärende, vad det är som är ett hot mot trafiksäkerhet och effektivitet med en avreglering. Det ska bli intressant att få höra den redovisningen.  När det gäller att trafikskolelärare ska kunna bli licensierade för förarprov är det samma socialistiska syn som gäller. Det må stoppas av vänstermajoriteten. Det är monopolsynen som är det viktigaste, inte att det blir fler aktörer som kan avhjälpa de köer som i dag finns för att få göra förarprov.  Fru talman! När det gäller fordonsekipagens totalvikt är det intressant att se hur majoritetsföreträdarna sakta men säkert motvilligt dras fram i ljuset. Tänk på hur många år som vi har drivit frågan om att det behövs ändrade regler för släpvagnsekipage. Om vi drar oss till minnes var utskottsmajoriteten till en början helt kallsinnig till förändringar. När det sedan visar sig att EU intresserar sig för frågan, vaknar sossarna lite yrvaket och tycker att det är bra att frågan tas upp inom EU.  Vi har i ett särskilt yttrande i detta betänkande utvecklat att Sverige med kraft måste driva denna fråga inom EU, så att det kan gå den väg som vi önskar. Det måste visas att detta är en fråga som ska drivas på i EU, och jag hoppas att Brandin och hans kompani nu efter alla år verkligen tar sig an denna fråga och bevakar sina förhandlare nere i Bryssel så att det blir något positivt i fordonsviktsfrågan.  Vi har även en reservation i detta betänkande som gäller typgodkännande av fordon. Jag ska inte utveckla denna reservation ytterligare här i kammaren i dag. Men jag vill ändå säga till utskottsmajoriteten, som känner sig så nöjd och glad över att vissa åtgärder har vidtagits och andra har aviserats, att det kommer att vidtas åtgärder. Det räcker inte alltid att vara nöjd med att man säger att man kommer att ta tag i problemen. Den regering som nu sitter har väl alltför många gånger visat att den inte har någon särdeles stor handlingskraft. Ett litet tips till majoriteten är att ni nog får bevaka att något händer i den här frågan, så att vi inte nästkommande år behöver ta upp ärendet till debatt och ställa frågan vad som har hänt. Ni kan slippa den frågeställningen från mig om ni lägger de ord som jag nu sade på minnet.  Fru talman! När det gäller vår reservation om fordonsskyltning har vi uppfattningen att det är svårt att skilja på en fyrhjulig motorcykel som går på väg och en så kallad ATV-maskin som körs i terräng. Utskottsmajoriteten har ingen uppfattning. Att ni inte har någon uppfattning tycker jag är skrämmande. Att ni dessutom i utskottstexten redovisar för svenska folket att ni ingenting vet är förstås lite förvånande. Vi har märkt det under lång tid, men att ni själva börjar skriva ned i text att ni inte har någon uppfattning är något nytt. Vi i oppositionen försöker att väcka er, så att ni ska kunna få en uppfattning, när vi skriver motioner i angelägna frågor. Det vore ju av värde om ni åtminstone tog ställning till de förslag som läggs på bordet och inte bara avfärdade dem med att säga att ni inte vet om det är ett problem. Jag är övertygad om att det inom en ganska snar framtid kommer att märkas att fyrhjuliga motorcyklar på vägar är ett stort problem.  Fru talman! Jag vill avsluta med att ta upp vår reservation om registerhållningsavgiften för skattebefriade fordon. Den årliga registerhållningsavgiften på 35 kr per år är rena Ebberöds bank. Det vet Brandin, som tillsammans med mig satt med i Vägtrafikskatteutredningen där vi fick klargjort att kostnaderna vida överstiger dessa 35 kr. Men utskottets majoritet utgår från att myndigheten regelbundet gör en översyn av avgifterna och vidtar lämpliga åtgärder om det visar sig att avgifterna eventuellt underskrider kostnaderna för administration när räkningarna ska skickas ut. Så står det i betänkandet.  Vad är det för vilja från riksdagens sida? Vi vet ju alla här i kammaren att kostnaderna är högre än intäkterna på det här området. Vad tycker Brandin och Socialdemokraterna att det ska vidtas för åtgärder? Har ni någon uppfattning? Är det en höjning av registerhållningsavgiften som är er lösning eller vilken är det? Kan Brandin här i dag tala om ifall ni har någon uppfattning i frågan, eller ska vi tro att ni är nöjda med att Vägverket kommer med förslag om radikala höjningar av registerhållningsavgiften för att få det kostnadsneutralt? Det är det vi kan befara eftersom ni inte har någon egen uppfattning.  Vi moderater har en uppfattning, och det är att denna löpande kostnad kan tas bort. Den kan tas bort av ekonomiska skäl, inte höjas för att öka intäkterna för Vägverket.  Fru talman! Vi står givetvis bakom alla våra reservationer, men som jag sade inledningsvis nöjer vi oss med att yrka bifall till reservation nr 1. 

Anf. 95 RUNAR PATRIKSSON (fp):

Fru talman! Det här är inte en av de största debatter som vi i trafikutskottet har i dag. Men det är ändå rätt viktiga frågor, tycker jag, till exempel frågan om avreglering. Jag skrev en liten rubrik i mitt betänkande, Avreglera mera. Jag har sett någon valslogan som lyder så. Det är bedrövligt tråkigt att socialdemokrater inte vågar avreglera mera.  När jag står här i dag gör jag det som en glesbygdspolitiker, landsbygdspolitiker, som tycker att det skulle vara jättebra om vi vågade avreglera Svensk Bilprovning. Varför? Jo, det skulle bli mycket, mycket lättare att leva och bo i svensk lands- och glesbygd när det gäller möjligheten att helt enkelt besiktiga sin bil. Man skulle slippa ta ledigt från jobbet en dag och åka sex, sju och upp till tio mil. Vi vet ju att vi har auktoriserade motorverkstäder vid vilka man kunde licensiera vissa personer att vara bilprovare. Det vore inte bra bara för den enskilda människan i svensk glesbygd och landsbygd om detta skulle ske. Bäst vore det för Svensk Bilprovning.  Jag är inte bara en landsbygdsbo utan jag är också en gränsbygdsbo, fru talman, som vet att förbi mitt hus åker 500–600 långtradare från andra länder varje dag som skulle kunna stanna till i Karlstad eller Arvika och besiktiga sina bilar om Svensk Bilprovning kunde få bli avreglerat så att man kunde jobba på en större marknad än Sverige. Man skulle kunna etablera sig i Norge, Danmark och Finland – jag försöker faktiskt driva frågan också i Nordiska rådet. Men det här är ju otänkbart när företaget Svensk Bilprovning ska ha monopolställning. Våga, mina kära vänner i den socialdemokratiska politiken, avreglera! Våga tro på företagare! Våga auktorisera verkstäder så att det blir en möjlighet att förenkla proceduren!  Detsamma gäller, som Jan-Evert tog upp här, i frågorna om typgodkännande och olika trafiktillstånd. Det skulle vara mycket enklare om de lades under andra hattar, samtidigt som man kunde agera utifrån samma myndigheter.  Jag yrkar förresten, fru talman, bifall till reservationerna nr 2 och 5.  Jag går nu över till den femte reservationen. Vi har lovat varandra att vi ska försöka se till att den här debatten inte blir för lång. Vi tar en längre debatt när frågorna om trafiksäkerhet, vägar, järnvägar och infrastrukturen i Sverige i sin helhet kommer upp.  Mina socialdemokratiska vänner som jobbar nära regeringen, ta upp frågan om registerhållningsavgiften! I min skrivning står det ”bakvänd ekonomi”. Se till att ta bort de 35 kronorna! Denna avgift kostar mer än den smakar. Vi som politiker i Sverige kan inte göra något så dumt som att se till att man tar in en registerhållningsavgift som inte går ihop och skapar en administration som inte bär sig. Det är kanske lite symtomatiskt för den politik som i dag förs. Men ändra på den! Våga avreglera mera! Våga öppna det svenska samhället! Det gynnar i dessa frågor den enskilda personen. Det gynnar småföretagare, medelstora företagare, stat och kommun. Ja, det skulle gynna alla med en avreglering.  

Anf. 96 LARS GUSTAFSSON (kd):

Fru talman! Jag ska berätta om ett mindre företag i en liten stad i sydvästra Sverige som sysslar med om- och tillbyggnad av en välkänd svensk bil som produceras norr om Göteborg.   Det mindre företaget startades för många år sedan och har levererat kvalitetsfordon över hela världen. Som mest hade man 150 anställda. På grund av konjunkturnedgång och produktionsförändring hos den stora biltillverkaren norr om Göteborg måste det mindre företaget omkonstrueras och självt finansiera inköp av de bilar som skulle byggas om.   Detta hände för cirka två år sedan. Och det var då som myndighetskarusellen startade. Det omkonstruerade mindre företaget började på nytt med ett trettiotal anställda och återupptog samma produktion som tidigare, men med den skillnaden att myndighetskontakten måste skötas på egen hand.   Den stora bilfabriken norr om Göteborg tillverkar bilar som är kända för trafiksäkerhet och motorer med små miljöskadliga avgasutsläpp. Varje fordon är i alla delar typgodkänd och fyller myndighetskraven med råge. Vid den ombyggnad som görs av dessa bilar vid det mindre företaget rör man över huvud taget inte motor eller drivlina. Men på en del förlängs avgasröret med 30–40 centimeter. Men det skulle man inte ha gjort. Då krävdes det nämligen ett helt nytt typgodkännande av avgasutsläppen. Man kunde inte ens få en interimslicens så att en utländsk köpare som hade beställt elva specialbyggda bilar till ett sammanlagt värde av drygt 7 miljoner kronor kunde få provköra en färdig bil.   Svensk Bilprovning kunde i sin tur inte registreringsbesiktiga bilen på grund av att en siffra i chassinumret saknades, och den stora biltillverkaren norr om Göteborg hade stämpeln hos sig.   Vägverket kunde i sin tur inte utfärda ett instrument då ett avgasintyg som Naturvårdsverket inte ville utfärda och som är identiskt med ursprungsmodellen inte fanns.   Företagets möjlighet till fortsatt och utökad produktion med ytterligare 10–15 anställda hängde således i luften. Genom lyckliga omständigheter och politiska kontakter kunde dispens beviljas, och företaget har nu kunnat expandera och sysselsätter för närvarande 50 anställda.   Nu ska man tyvärr inte tro att detta är ett unikt exempel. Motsvarande problem drabbade nämligen ett liknande företag i Gävle.   Kristdemokraterna har varit drivande i fordonsfrågor och även i de delar som berör myndighetsutövningen. Om regelverk och myndighetsutövning sätter upp orimliga hinder för företag kommer intresset och orken för många som vill bedriva verksamhet att avta. Det har Sverige inte råd med, utan det behövs en serviceinriktad och positiv attityd både hos lagstiftare och hos myndigheter om man vill slå vakt om svenskt företagande och sysselsättning.   Som framgår av texten i utskottets betänkande har omorganisation av fordonsfrågor medfört att de flesta fordonsfrågor förlagts till Vägverket, och det tycker jag är bra. Det finns dock fortfarande en viss problematik, vilket vi också har påtalat i en gemensam reservation.   Kristdemokraterna gläds också åt att utskottet har kunnat finna en gemensam skrivning när det gäller chiptrimning, och vi finner därför ingen anledning till en reservation.  Vi står bakom de tankar som framförs i reservation 3, men vi tycker att det är lite för tidigt att göra en utvärdering av den förändring som har skett när det gäller skrotbilarna. Vi avvaktar därför tills vidare.  Fru talman! Vi står givetvis bakom våra reservationer, men för tids vinnande väljer jag att yrka bifall endast till reservation 2.  

Anf. 97 STAFFAN DANIELSSON (c):

Fru talman! Jag yrkar bifall till Centerns reservation 3 om övergivna fordon.   För drygt ett år sedan skedde en del förbättringar i lagstiftningen om omhändertagande av övergivna fordon. Innan dess rådde det märkliga förhållandet att en skrotbil kunde ställas upp längs en väg, på ett gärde eller i en skog, och varken markägaren eller det allmänna hade rätt att flytta den. Nu är detta som väl är ändrat sedan mer än ett år tillbaka, vilket är bra.  Däremot råder en ganska märklig tingens ordning om vem som i vissa lägen ska betala bortforsling och omhändertagande av övergivna fordon. Övergivna fordon handlar alltså om flera ton metaller och kemikalier som i form av ett fordon bara lämnas i naturen. Det är självklart av intresse för samhället att de bilar och fordon som åldras och som kommer på avvägar inte dumpas var som helst och blir stående. Det är inte bra för miljön i olika avseenden. Och självklart har samhället här ett ansvar för att dumpade fordon omhändertas och återanvänds eller destrueras.   Självklart har i grund bilägaren ansvaret för att bilen ska skrotas i ordnade former när den är uttjänt eller har krockats eller kvaddats. Överges bilen och om man kan få tag på bilägaren och denne kan betala, då är allt gott och väl. Likaså träder samhället in och tar kostnaden om fordonet är ett vrak. Men oklarhet råder om var gränsen går mellan bilvrak och nästan bilvrak. Likaså träder samhället in och tar kostnaden om fordonet är lämnat så att hinder uppkommer i trafiken eller fara för en trafikolycka uppkommer. Och det är ju bra.   Men i det inte så ovanliga fallet att bilägaren inte kan anträffas eller inte kan betala och bilen är risig men kanske inte ett vrak och den är lämnad så att trafiken inte berörs, då dyker det plötsligt upp en tredje part som ska betala bortforslandet, nämligen markägaren.   I andra sammanhang talas det om producentansvar, om försäkringsansvar och om samhällets ansvar. I detta sammanhang överlåts generöst åt en slumpvis utvald markägare att bekosta bortforslandet eller att låta bilen stå. Bilens försäkringsbolag griper inte in. Staten och kommunen svär sig fria från allt betalningsansvar. Den helt oskyldige markägaren på vars vägkant, dike, gärde eller skogsbacke bilen övergetts ska på egen bekostnad forsla bort varje sådan övergiven bil som lämnats, vare sig det handlar om en bil per år eller tio per år, om nu inte bilen klassas som vrak, vilket den kanske gör efter några år i regn och rusk och med löpande miljökonsekvenser under tiden, både kemiskt och visuellt. Om bilen skulle knuffas i väg så att den stör trafiken ställer det allmänna upp och betalar.   Centerpartiet och Kristdemokraterna hävdade när lagen infördes att det enda rimliga är att det allmänna svarar för bortforslingskostnaderna för övergivna fordon även om de inte är vrak eller stör trafiken. Rimligen är det enligt min argumentation ett ordnings- och miljöintresse för samhället att dessa flera ton tunga kemikaliepaket som kallas bilar inte tillåts dumpas i oordnade former och lämnas vind för våg. Vi i Centern reserverar oss i dag för samma uppfattning som för ett år sedan.   Jag tycker mig ändå notera en öppning i utskottsmajoritetens ställningstagande när man skriver att det manar till eftertanke att lagstiftningen kanske inte gick tillräckligt långt. Liksom vid lagens införande utgår utskottet från att ingående uppföljningar av lagstiftningen kommer att genomföras så att regelsystemet inte får oönskade konsekvenser för markägare eller motverkar syftet att forsla bort övergivna fordon. Att så ändå är fallet i dag menar jag är uppenbart. Och jag hoppas att vi vid nästa riksmöte i bred enighet kan rätta till de brister i lagen som jag här har påtalat.  

Anf. 98 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s):

Fru talman! Jag får återigen stå här i kammaren och uttrycka min förvåning över mina borgerliga kamraters reservationer. I mitt tycke är de skrivningar som återfinns i utskottets betänkande mycket bra. Vi pekar både på redan genomförda och aviserade åtgärder i den riktning som reservanterna vill.  Låt mig inledningsvis peka på några saker när det gäller reservationen angående fordonskontroll och förarprövning, som Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna står bakom. I svepande ordalag påstår man att trafiksektorn alltför länge och i för stor utsträckning karakteriseras av monopolbildning som leder till högre priser och sämre service. Detta kopplar man sedan till situationen för Svensk Bilprovning.   Låt mig för ordningens skull slå fast att vi i dag har en av de billigaste fordonskontrollerna i hela Europa. Servicen på våra bilprovningsanläggningar förbättras konstant. I utskottsbetänkandet redogör vi för den kundnöjdhetsmätning som genomfördes år 2004. Hela 88 % är nöjda med besöket på Svensk Bilprovning. Det är en förbättring med fyra procentenheter jämfört med föregående undersökning, som genomfördes 2002. Man kan förmoda att de 12 % som fattas är de som inte har fått sina bilar godkända.  Införskaffandet av en andra mobil anläggning för fordonskontroll har också förbättrat tillgängligheten i glesbygd. Man har genom satsningar på bättre produktionsplanering och införandet av reserverad tid på kallelsen fått bort de tidigare långa väntetiderna. Det finns enligt min mening inget som helst fog för de påståenden som står att läsa i reservationen.  Jag kan inte tolka det på annat sätt än att de borgerliga, trots de stora förbättringar som skett, inte tycker att de anställda gör ett bra jobb. Återigen ska man tvingas höra de borgerligas tjat om att privatisering är den enda vägen, för det är väl det frågan egentligen handlar om. Det blir lovsånger över privatisering snarare än den faktiska sanningen, som vi socialdemokrater tycker visar att Svensk Bilprovning gör ett bra jobb och är i högsta grad konkurrenskraftiga.   Fru talman! Moderaterna har också reserverat sig i frågan om fordonsskyltning. Man menar att det är svårt att skilja mellan så kallade ATV-maskiner och fyrhjuliga motorcyklar. Jag vill bara här i kammaren påpeka, precis som vi gör i utskottsbetänkandet, att frågan om registreringsskyltar är en fråga som har delegerats till Vägverket. Det är naturligtvis viktigt att Vägverket följer utvecklingen, om detta verkligen är ett stort problem, och att man i så fall föreslår åtgärder som bedöms som lämpliga.  Fru talman! Med detta yrkar jag avslag på samtliga reservationer och bifall till förslagen i utskottets betänkande. 

Anf. 99 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m) replik:

Fru talman! Det är väl lite synd att Brandin skrev sitt tal före debatten och glömde bort att lyssna på vad jag sade i mitt anförande. Jag sade att jag var stolt över den personal och den kompetens som finns inom Svensk Bilprovning. Men jag tyckte samtidigt att det var synd om personalen som inte har möjlighet att ge sig ut och konkurrera på en internationell marknad. Brandin kan ju roa sig med att läsa i protokollet sedan, så får han veta vad jag sade.  När det gäller vad Socialdemokraterna tycker och vad man vill ta ställning till måste jag fråga: Hur var det med registerhållningsavgiften? Vad har Socialdemokraterna för uppfattning? Ni konstaterar ju att Vägverket ska se över avgifter som inte är kostnadsneutrala. Då tycker ni att man ska kunna vidta åtgärder. Ska vi tolka det som att vi kan räkna med höjda registerhållningsavgifter? Det är ju faktiskt det som är alternativet, Brandin. 

Anf. 100 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) replik:

Fru talman! Tanken att vi skulle höja avgifterna kittlar lite. Det ska jag erkänna. Men nu är så inte fallet. Vi tycker väl samma sak. Om det inte är rimligt att ta ut en låg avgift – som 35 kr i det här fallet – och man nu tar steg för att åstadkomma en förändring i samband med att Vägverket nu har lämnat sitt avgiftsförslag till regeringen, så har man tagit upp behovet av en förändring av avgiftsförordningen, så att man inte enskilt ska behöva fakturera så små belopp att administrationen kostar mer än vad man får in. Vi utgår från att regeringen genomför en sådan förändring. Det är vad vi tycker i detta.  Sedan återkommer man till Svensk Bilprovning. Jan-Evert Rådhström säger att han är stolt över personalen. Ja, vi är stolta över personalen, och vi låter personalen jobba som de vill i lugn och ro utan att hela tiden ha ett avregleringsspöke som svävar över deras axlar.   Jan-Evert Rådhström säger att vi inte ger dem möjlighet att bege sig utomlands och jobba. Vi hade en statssekreterare som blev chef för Svensk Bilprovning – om inte jag tar helt fel kom han från de borgerliga leden – som för några år sedan gjorde oss tvungna att vidta åtgärder på Svensk Bilprovning på grund av den aktivitet som man då bedrev utanför Sveriges gränser. Man kanske ska göra det i framtiden, men låt oss först och främst fortsätta på den väg som Svensk Bilprovning har slagit in på. Då får man så många människor som låter besiktiga sina bilar att bli nöjda.  

Anf. 101 JAN-EVERT RÅDHSTRÖM (m) replik:

Fru talman! Brandin sade att vi hotar med ett avregleringsspöke. Vi vill faktiskt att den kompetens som finns inom Svensk Bilprovning också ska kunna vara med och ta marknadsandelar om vi ska in på en internationell marknad. Jag tror inte alls att personalen är skräckslagen för avreglering.   Det handlar om Brandins översitteri. Han vill se uppifrån på hur andra verksamheter ska styras. Det är här i riksdagen som Brandin vill vara med och styra och ställa och se till att det är monopolverksamheter.   I mitt anförande ställde jag inledningsvis en fråga som Brandin inte har svarat på. Jag skulle vilja veta vad Brandin anser om att avreglering skulle vara ett hot mot trafiksäkerhet och effektivitet. Kan du utveckla det på något sätt? Jag tror att svenska folket skulle vara intresserat av att höra Brandins redovisning av detta. 

Anf. 102 CLAES-GÖRAN BRANDIN (s) replik:

Fru talman! Jag kan hålla med om något som Runar Patriksson tog upp i sitt anförande, nämligen att det kan vara något sämre när det gäller glesbygd. Men även i det avseendet är det viktigt att Svensk Bilprovning ser till att hela tiden förnya sig, att man följer de undersökningar som görs om vad det är för behov som människor har. Som jag sade i mitt anförande har man nu skaffat två mobila besiktningsanläggningar som man kan köra ut med i glesbygden. Med en avreglering eller privatisering av Svensk Bilprovning tror jag inte att man skulle få dem som då skulle arbeta med bilbesiktning att göra något sådant, såvida man inte kunde tjäna stora pengar på det. En avreglering är naturligtvis till för storstadsregionerna, där det finns flest bilar att besiktiga.  Vi tror inte på avreglering här. Vi tror på det som personalen också vill – att man ska få vara kvar och fortsätta utveckla den verksamhet som man har börjat med.   Vi tar också vårt arbetsgivaransvar från statens sida. I Vägverkets regleringsbrev för 2005 har regeringen ställt som mål att kötiderna för kunskapsprov och körprov ska minska med tre veckor till den 31 december. Den tidsgränsen gäller förarbevis. Vi tar också vårt ansvar när det gäller bilprovningen.     Överläggningen var härmed avslutad.  (Beslut fattades under 11 §.) 

9 § Associationsrättsliga frågor, m.m.

  Föredrogs   lagutskottets betänkande 2004/05:LU12 
Associationsrättsliga frågor, m.m. 

Anf. 103 PIA NILSSON (s):

Fru talman! Vi ska nu få ta del av lagutskottets betänkande nr 12 som handlar om associationsrättliga frågor med mera. Innan jag lämnar över ordet till debattörerna tänker jag först berätta lite grann vad ärendet innehåller.  I betänkandet finns elva motionsyrkanden från den allmänna motionstiden förra året 2004 på det associationsrättsliga området. Motionsyrkandena gäller aktiebolag utan vinstintresse, redovisningsfrågor, könsfördelningen i bolagsstyrelser, förvärv av egna aktier, skydd för företagshemligheter, avtalsvillkor mellan näringsidkare och frågor om stiftelser. Därutöver behandlas ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden år 2003 om lagstiftningsprocessen på IT-området.  Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden i huvudsak med hänvisning till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida och pågående arbete. I betänkandet finns sex reservationer och ett särskilt yttrande. Mot den bakgrunden lämnar jag nu över ordet till debattörerna. 

Anf. 104 BERTIL KJELLBERG (m):

Fru talman! Det betänkande som vi nu ska diskutera innehåller ett brett spektrum av associationsrättsliga frågor. Jag tänker enbart koncentrera mig på några få. Jag börjar med aktiebolag utan vinstintresse.  Den förkärlek som partierna inom vänsterkartellen visar för bolag utan vinstintresse är ett utslag av bristen på förståelse för företagandets villkor. Ett gott resultat, vinsten, är det bästa kvittot på att verksamheten drivits på ett bra sätt. Inom nuvarande lagstiftning finns det inga hinder att driva företag utan eller delvis utan vinstintressen.  Ett aktiebolag är i hög grad en privaträttslig företeelse där aktieägarna har stor frihet att inom ramen för aktiebolagslagen driva verksamheten efter eget huvud. Jag kan inte frigöra mig från misstanken att man genom en särlagstiftning om bolag utan eller med begränsat vinstintresse menar att de bolagen ska få favörer i framtiden.  Vi moderater anser att lagstiftningen är onödig. Vi uppmanar Justitiedepartementet att låta frågan bero och i stället ta tag i en rad andra problem som man tydligen inte hinner med.  I går debatterade vi nya regler om dödförklaring som hade beretts i närmare sju år i departementen. Om vi inte hade drabbats av katastrofen i Sydostasien hade vi fått vänta än.  Fru talman! I går lyssnade jag på en debatt om regelförenkling för företagen. Alla var överens om att regelförenkling för företagen var en viktig fråga. Men diskussionen gällde mest om regeringen hade gjort någonting över huvud taget.  Genom att stödja förslagen att begränsa skyldigheten att i årsredovisningen lämna uppgifter dels om sjukfrånvaro, dels om könsfördelningen i bolagsstyrelserna till publika företag tar vi ett konkret steg mot ett bättre näringslivsklimat. Jag anser emellertid att vi inte bör stanna vid uppgifterna om sjukfrånvaron och könsfördelning i bolagsstyrelserna utan låta skillnaden mellan publika och privata bolag bli större. Jag antar att vi får återkomma till frågan när vi inom någon tid kommer att debattera den nya aktiebolagslagen.  Slutligen tänkte jag kommentera frågan om avtalsvillkor mellan näringsidkare. I den politiska debatten finns en tendens att vi vill angripa varje problem för sig utan att närmare analysera vad som är grundproblemet. Jag ska ta ett exempel.  När vi ser att småföretagare inte kan försäkra sin rörelse på grund av att de har blivit utsatta för så många brott kommer genast krav på att försäkringsbolagen ska tvingas försäkra alla när det verkliga problemet är att vänsterkartellen och regeringen misslyckats med att hävda rättssamhället.  Förhållandet är lika när vi ser att franchisetagare drabbas av i vårt tycke oskäliga avtalsvillkor. Genast förs det fram krav från olika håll att vi nu måste ha en särskild lag för franchising när det i själva verket är ett problem som delas av många småföretagare. Problemet är att vi har en föråldrad avtalslag och kanske felaktiga regler om fördelning av rättegångskostnaderna i 18 kap. rättegångsbalken.  Vi stöder därför reservationen där riksdagen ger regeringen till känna att en översyn bör göras av avtalslagen. Regeringen kan med fördel informera sig om den europeiska avtalslagen som nyligen har lagts fram av en imponerande grupp europeiska akademiker och som lagutskottet fick höra om i tisdags på riksdagens framtidsdagar. Jobbet är kanske redan gjort till stora delar.  Fru talman! Slutligen yrkar jag bifall till reservation nr 1 under punkt 1. 

Anf. 105 JAN ERTSBORN (fp):

Fru talman! Det finns möjligheter att uttrycka sig ganska kortfattat i debatten i det här sammanhanget. De här frågorna är välkända hos oss i lagutskottet. I stort sett samtliga frågor har återkommit i flera år. Jag ska lite kort uppehålla mig vid några saker, och egentligen göra som Bertil Kjellberg.  Här är frågor om regelförenklingar. Det har funnits alldeles utmärka möjligheter för regeringen och stödpartierna att visa att man menar allvar när man vill minska regelbördan. Man kunde börja med att skrota förslaget om att införa aktiebolag utan vinstintresse eller aktiebolag med begränsad vinstutdelning.  Det kan man göra därför att man enligt den befintliga aktiebolagslagen kan föreskriva i bolagsordningarna att vinst inte ska utdelas, eller göra någon liknande föreskrift. Om det är vad man vill ha som bakgrund till att göra upphandlingar från den offentliga sidan går det alldeles utmärkt att göra det. Vi behöver alltså inte fler typer av aktiebolag.  Det finns ytterligare regelförenklingar, som vi har påtalat tidigare. Det är att man håller sig till två typer av aktiebolag, nämligen de publika aktiebolagen och de privata aktiebolagen, i stället för att laborera med till exempel tio anställda, såsom man gör i frågorna om könsfördelning hos företagsledningen eller för redovisning av sjukskrivna. Det handlar egentligen bara om att man skapar arbete och kostnader för mindre företag.  En ny fråga för det här året är – om jag har förstått det rätt – skyddet för företagshemligheter. Till skillnad från övriga frågor är vi faktiskt överens om i utskottet att man här behöver göra en översyn och se om lagstiftningen behöver moderniseras och förändras.  Skillnaden oss emellan är enbart att utskottet nöjer sig med att skriva att man vill ha en sådan översyn medan vi tycker att det är så angeläget att vi vill markera detta med ett tillkännagivande.  Ytterligare en del som jag tänkte uppehålla mig kort vid är möjligheten att jämka avtalsvillkor. Det är helt enkelt en förändring av 36 § avtalslagen så att den kan bli direkt tillämplig för frågor mellan små företag på ena sidan och stora företag på andra sidan. I den delen kan jag helt ansluta mig till vad Bertil Kjellberg nyss angav härifrån talarstolen.  Jag står givetvis bakom de reservationer som Folkpartiet har gjort i betänkandet, men jag yrkar bifall enbart till reservation nr 5. 

Anf. 106 INGEMAR VÄNERLÖV (kd):

Fru talman! Det här betänkandet behandlar, som vi hörde inledningsvis, några motionsyrkanden på det associationsrättsliga området. Motionerna härrör från den allmänna motionstiden i höstas. Kristdemokraterna finns med på fem av de sex reservationerna, och jag tänker kort beröra några av dem här.  För oss kristdemokrater är det särskilt glädjande att det har blivit majoritet i utskottet för en av våra motioner, Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Det är en motion som direkt tar sikte på att stärka småföretagaren.  Som bekant skyddar lagstiftning genom tvingande lagar konsumenten som den svagare parten i ett avtalsförhållande. Men motsvarande skydd finns inte för småföretagare. Dessa kan ofta befinna sig i en underlägsen position i ett mellanhavande med ett större företag eller en koncern. För småföretagaren är en kostsam juridisk process ett avsevärt större problem än för den stora koncernen, med helt andra ekonomiska förutsättningar. Det leder många gånger till att småföretagaren tvingas avstå från att processa om ett berättigat krav.  Där konsumenter får stöd av den tvingande konsumentköplagen får småföretagaren luta sig mot den mer allmänna köplagen. Den tillåter exempelvis parterna att förhandla bort att tvister ska avgöras i domstol till förmån för att låta skiljemän avgöra tvisten – ett förhållande kallat skiljedomsklausul. Det är vanligt med dylika klausuler i avtal mellan näringsidkare. Fördelarna med skiljedom är att det ofta går snabbare att avgöra tvisten än det gör genom ett domstolsförfarande. Vidare är skiljeförfarandet inte offentligt, vilket ibland kan var en fördel. Till nackdelarna hör att skiljedomsförfarandet är en dyr process, vilket slår hårt mot småföretagaren. En skiljedom går inte att överklaga. Det finns i och för sig en paragraf i köplagen, § 36, som medger att domstolar kan jämka avtal också mellan företag om de vid avtalets ingående inte var jämbördiga. Detta hör dock till ovanligheterna. Kristdemokraterna anser att domstolarna ska ges möjlighet att i flera fall än i dag jämka skiljeklausuler i avtal mellan näringsidkare.  Sammantaget får det här beskrivna till konsekvens att den mindre företagaren kan bli i det närmaste rättslös i en tvist med en stor koncern. Det är ett förhållande som har bidragit till många mindre företags död. Problemen med skiljedomsklausuler för småföretagaren och det faktum att domstolarna inte jämkar oskäliga avtal i någon större omfattning visar att spelreglerna mellan större och mindre företag inte fungerar. Det är därför viktigt att en utredning görs om varför möjligheterna inte nyttjas och om vilka åtgärder som krävs för att stärka mindre företag vid tvister, exempelvis genom förbättrade rättshjälpsmöjligheter eller en förändrad försäkringsrätt.  Fru talman! Nu liksom tidigare uttrycker Socialdemokraterna att man har en viss förståelse för synpunkterna i motionen. Insikten är dock inte djupare än att man oförstående fortsätter att yrka avslag. Detta motionsyrkande avslog majoriteten för ett år sedan. Då var det bara vi och Vänsterpartiet som reserverade oss. Intressant är att förståelse nu har djupnat hos övriga partier, med undantag för de oförstående Socialdemokraterna, varför det nu äntligen kan bli ett riksdagsbeslut om att regeringen måste åtgärda de här nämnda problemen.  När det gäller punkten om aktiebolag utan vinstintresse ställer vi inte upp på regeringens linje, som tydligen hämtar sin inspiration från en utrednings betänkande som är rubricerat Aktiebolag med begränsad vinstutdelning. Denna utredning förespråkar en ny aktiebolagsform i två varianter. Den ena är icke vinstutdelande aktiebolag och den andra aktiebolag med begränsad vinstutdelning.  Kristdemokraterna konstaterar att dagens associationsformer inte lägger några hinder i vägen för den så kallade sociala ekonomins utveckling. Den ideella sektorn kan organiseras på många olika sätt, till exempel genom olika föreningar, stiftelser och aktiebolag för att nämna några associationsformer. Aktörerna kan inom ramen för den valda formen själva välja att närmare organisera verksamheten utifrån de givna förutsättningarna. Ett aktiebolag måste till exempel inte driva verksamheten med fokus på ekonomisk avkastning. Mot denna bakgrund anser vi att förslagen i tidigare nämnda betänkande inte bör läggas till grund för lagstiftning.  När det gäller innehållet i årsredovisningarna bifaller vi Folkpartiets förslag. I dag gäller att redovisning av sjukfrånvaro samt redovisning av könsfördelning i företagsledningar ska ske i företag med mer än tio anställda. Vi tycker att dessa redovisningar kan inskränkas till att enbart gälla publika företag eller de börsnoterade företagen. Övriga företag behöver ej betungas med dessa uppgiftsskyldigheter.  På punkten företagshemligheter anser vi att dagens lag om skydd för företagshemligheter, FHL, innehåller en rad brister som snarast behöver rättas till. Om en person i sitt arbete till exempel tar del av företagshemlig information och lämnar ut den så kan personen ej straffas därför. Ett annat exempel gäller inhyrd personal, som förekommer i många fall. Genom en lucka i lagen har dessa inget skadeståndsansvar om de utnyttjar eller röjer företagshemligheter hos de företag där de arbetar.  Ett annat övergripande problem med lagen om skydd för företagshemligheter, som den ser ut i dag, är att den inte harmoniserar med motsvarande lagar i våra grannländer och konkurrentländer. Vår lagstiftning skiljer sig i hög grad från till exempel tysk och fransk lagstiftning. Ska Sverige vara attraktivt för utländska investeringar så är det viktigt att vår lagstiftning på området ger ett motsvarande skydd som lagstiftningen i andra länder ger.  Behovet av en ny lag om skydd för företagshemligheter är inte nytt. Det aktualiserades redan 1997. Det är nu hög tid att regeringen snarast tar initiativ till en översyn av lagen. Det tycker egentligen också utskottsmajoriteten, som i den här frågan har fått lite kalla fötter när man påstår att tiden nu är mogen för att på nytt överväga frågan samtidigt som man förutsätter att regeringen ska vidta erforderliga åtgärder utan att det ska behövas något tillkännagivande därom.  Fru talman! Det må förlåtas oss reservanter att vi är något luttrade när det gäller regeringens uttolkning av uttrycket ”tiden nu är mogen”. Vem minns inte när utskottet tyckte att tiden var mogen för ett tillkännagivande i slutet av 1990-talet om översyn av fastighetsmäklarlagen? Fortfarande har ingenting hänt.  Slutligen, fru talman, står vi kristdemokrater bakom alla våra reservationer, men för tids vinning nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 5. 

Anf. 107 TASSO STAFILIDIS (v):

Fru talman! Det är inga nya frågor, direkt, som kommer upp i betänkandet om associationsrättsliga frågor. Vi i lagutskottet har diskuterat och debatterat dem under lång tid.  Frågan om avtalsvillkor mellan näringsidkare, som jag kommer att återkomma till sedan, är en fråga som vi och Kristdemokraterna tillsammans har drivit så länge som jag har varit med i den här församlingen, alltså sedan 1998. Men vi kommer tillbaka till den.  Först och främst vill jag använda min tid till att lyfta upp den absolut viktigaste frågan i betänkandet. Det är enligt min mening kvotering till börsbolagens styrelser, fru talman. Vänsterpartiet har under lång tid arbetat för att införa lagstiftning om kvotering till börsbolagens styrelser. Det är därför med tillfredsställelse som jag kan konstatera att regeringen äntligen har börjat utforma direktiv till en utredning om hur könsfördelningen i bolagsstyrelserna ska kunna bli jämnare.  Jag vill ändå här i dag ta tillfället i akt att tala om den könsmaktsordning som genomsyrar inte bara näringslivet utan hela samhället. För två år sedan fick vi ta del av ett betänkande där det framgår att en så stor andel som 93 % av styrelserna i de privatägda företagen är mansdominerade. Det betänkande jag syftar på är SoU 2003:16 Mansdominans i förändring. Det handlar om ledningsgrupper och styrelser. Hälften av dessa företag hade dessutom enbart män i styrelserna.  Jag tror tyvärr inte att den här dystra bilden har förändrats märkbart sedan 2003. Förra året kunde vi se en liten uppgång, men nu i år börjar det se bedrövligt ut igen. Fortfarande är det regel snarare än undantag att män väljer män när det kommer till styrelseuppdrag. Män har ofta en föreställning om att chefskap och kvinnor inte passar ihop. Bilden av kvinnan som en sorts komplement till en man med makt förstärks av att det finns så få kvinnor med ledande befattning i samhället. Kvinnan förväntas nöja sig med en bråkdel av den makt som män har i det offentliga.  Men det räcker inte att hon bara får koka kaffe åt chefen, fru talman. Om vi på allvar vill förverkliga visionen om ett jämställt samhälle måste kvinnor få tillträde till näringslivets tyngre poster, precis som män måste få tillträde till det privata livet genom till exempel en kvoterad föräldraförsäkring och så vidare. De här frågorna hänger ihop, och det är därför det är så viktigt att kopplingen mellan makt och kön synliggörs. Halva mänskligheten består faktiskt av kvinnor, men det verkar inte ha gått in i bolagsstyrelsernas styrelserum. Det är därför orimligt och orättvist att denna långtgående mansdominans inom näringslivet får bestå.  Den kommande utredningen är därför mycket efterlängtad av mig och Vänsterpartiet. Jag har valt att inte reservera mig i den här frågan, fru talman, trots att den är så här viktig, eftersom vi nu har en överenskommelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet att det här ska utredas. Vi har förvisso väntat väldigt länge, men nu är det på gång, och jag kommer att göra allt jag kan för att påverka utformningen av direktiven i rätt riktning, och då vet ni vad jag menar när jag säger i rätt riktning.  Fru talman! Vad gäller de övriga frågorna i det här betänkandet förstår jag inte riktigt vad det är alliansen – det är ju det ni kallar er för – är rädd för vad gäller den fråga som håller på att ses över som gäller aktiebolag utan vinstintresse. Vad finns det egentligen för fara? Jag kan inte förstå er enorma oro och ert direkta motstånd till att eventuellt införa ytterligare en associationsform som aktiebolag utan vinstintresse. Självfallet är jag fullt medveten om att man redan i dag, såsom regelverket för aktiebolagen ser ut i dag, kan få tillfredsställande lösningar genom att en bolagsstämma bestämmer att bolaget inte ska ha något vinstintresse. Men samtidigt kan vi inte komma ifrån att det finns ett behov ute i samhället, framför allt inom de områden och de bolag som i dag har valt aktiebolagsformen men som egentligen är ägda av oss gemensamt, av skattebetalarna och samhället på olika sätt. Jag tycker alltså att vi fortsatt ska vänta och se vad det här beredningsarbetet kommer att komma fram till. Vi i Vänsterpartiet är definitivt inte motståndare till att införa en ny associationsform.  I frågan om redovisning pekar de borgerliga partierna återigen på att det skulle bli enklare för de mindre företagen om vi lyfte bort den här bördan, men jag vill ändå poängtera det som flera gånger har lyfts upp från oss i de partier som har drivit igenom den här lagändringen, nämligen hur viktigt det är att ha de här verktygen och att kunna se vad det finns för könsfördelning i bolagens ledande befattningar. Och framför allt: Nu när vi vet att sjukfrånvaron är ett stort problem i samhället är det viktigt att ha de här verktygen och de här nycklarna.  Jag vill också gå in på frågan om företagshemligheter. Där är vi helt överens i utskottet. Jag kan bara beklaga att det inte blev så att hela utskottet kunde enas kring en skarp skrivning där vi faktiskt gemensamt talar om att tiden nu är så pass mogen att utskottet är överens i den här frågan. För min del tycker jag att det är viktigare att vi faktiskt får någonting gjort än att vi får ett tillkännagivande där vi helt plötsligt börjar angripa varandra om hur vi ska formulera oss i ord. Huvudsaken, för min del, fru talman, är att vi försöker vara så överens som möjligt.  Avslutningsvis, vad gäller avtalsvillkor mellan näringsidkare, kan vi bara konstatera att vi under många år – det här går tillbaka ända till förra mandatperioden – har haft en gemensam syn på den här frågan tillsammans med Kristdemokraterna. Givetvis är det glädjande att även resten av Kristdemokraternas allianspartner nu äntligen har vaknat. Det jag blir förundrad över och ändå tycker är märkligt är att man väljer att vakna i sista minuten. Även i den här frågan hade vi faktiskt kunnat ha ett enigt utskott bakom oss i stället för att vi behöver reservera oss på det här sättet. Jag kan ju inte påstå att det blev så särskilt mycket diskussion efter att det var klart hur det skulle bli. Att kd och Vänsterpartiet sedan lång tid tillbaka har drivit den här frågan tillsammans är ju bara fakta.  Med det här, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 5, och i övrigt yrkar jag bifall till förslaget i lagutskottets betänkande.  (forts. 12 §) 

Ajournering

  Kammaren beslutade kl. 16.55 på förslag av tredje vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 17.00 då votering skulle äga rum. 

Återupptagna förhandlingar

  Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00. 

10 § Beslut om ärenden som slutdebatterats den 16 mars

  KU29 Riksdagens arbetsformer 
Punkt 5 (Budgetprocessen)  
1. utskottet 
2. res. 2 (kd, mp) 
Votering: 
234 för utskottet 
40 för res. 2 
75 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 118 s, 42 m, 36 fp, 21 v, 16 c, 1 -  
För res. 2: 2 fp, 26 kd, 12 mp  
Frånvarande: 26 s, 13 m, 10 fp, 7 kd, 8 v, 6 c, 5 mp  
Axel Darvik och Cecilia Wigström (båda fp) anmälde att de avsett att rösta ja men markerats ha röstat nej. 

Punkt 13 (Arvodet)  
1. utskottet 
2. res. 5 (v) 
3. res. 6 (mp) 
Förberedande votering: 
24 för res. 5 
8 för res. 6 
243 avstod 
74 frånvarande 
Kammaren biträdde res. 5. 
Huvudvotering: 
241 för utskottet 
19 för res. 5 
15 avstod 
74 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 118 s, 42 m, 38 fp, 26 kd, 1 v, 16 c  
För res. 5: 18 v, 1 -  
Avstod: 3 v, 12 mp  
Frånvarande: 26 s, 13 m, 10 fp, 7 kd, 7 v, 6 c, 5 mp  
Karin Thorborg (v) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat ja. 

Punkt 14 (Stödet till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen) 
Kammaren biföll förslaget i res. 7 med acklamation. 

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.  

KU15 Riksdagens arbetsformer – förenklad ordning 
Kammaren biföll utskottets förslag.  
KU27 Fri- och rättighetsskyddsfrågor 
Punkt 1 (Förstärkta fri- och rättigheter)  
1. utskottet 
2. res. 1 (kd) 
Votering: 
248 för utskottet 
27 för res. 1 
74 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 117 s, 40 m, 38 fp, 23 v, 17 c, 12 mp, 1 -  
För res. 1: 2 m, 25 kd  
Frånvarande: 27 s, 13 m, 10 fp, 8 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  

Punkt 3 (Åtgärder mot diskriminering)  
1. utskottet 
2. res. 3 (fp) 
Votering: 
239 för utskottet 
38 för res. 3 
72 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 118 s, 42 m, 26 kd, 23 v, 17 c, 12 mp, 1 -  
För res. 3: 38 fp  
Frånvarande: 26 s, 13 m, 10 fp, 7 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  

Punkt 5 ( Skydd mot diskriminering på grund av könsidentitet)  
1. utskottet 
2. res. 5 (fp, v, mp) 
Votering: 
184 för utskottet 
89 för res. 5 
1 avstod 
75 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 115 s, 42 m, 1 fp, 26 kd  
För res. 5: 36 fp, 23 v, 17 c, 12 mp, 1 -  
Avstod: 1 fp  
Frånvarande: 29 s, 13 m, 10 fp, 7 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  

Punkt 7 (HBT-förordning)  
1. utskottet 
2. res. 6 (v) 
Votering: 
240 för utskottet 
37 för res. 6 
72 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 118 s, 42 m, 37 fp, 26 kd, 17 c  
För res. 6: 1 fp, 23 v, 12 mp, 1 -  
Frånvarande: 26 s, 13 m, 10 fp, 7 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  

Punkt 8 (HBT-politikens allmänna inriktning)  
1. utskottet 
2. res. 7 (fp, c) 
Votering: 
219 för utskottet 
56 för res. 7 
2 avstod 
72 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 118 s, 42 m, 26 kd, 20 v, 12 mp, 1 -  
För res. 7: 37 fp, 2 v, 17 c  
Avstod: 1 fp, 1 v  
Frånvarande: 26 s, 13 m, 10 fp, 7 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.  

KU17 Fri- och rättighetsskyddsfrågor – förenklad ordning 
Kammaren biföll utskottets förslag. 

SfU9 Pensionssystemet 
Punkt 1 (Ålderspensionssystemets utformning)  
1. utskottet 
2. res. 1 (v) 
Votering: 
240 för utskottet 
25 för res. 1 
10 avstod 
74 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 117 s, 42 m, 38 fp, 25 kd, 17 c, 1 mp  
För res. 1: 23 v, 1 mp, 1 -  
Avstod: 10 mp  
Frånvarande: 27 s, 13 m, 10 fp, 8 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  

Punkt 2 (Jämställda intjänandegrunder)  
1. utskottet 
2. res. 2 (v, mp) 
Votering: 
241 för utskottet 
36 för res. 2 
72 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 118 s, 42 m, 38 fp, 26 kd, 17 c  
För res. 2: 23 v, 12 mp, 1 -  
Frånvarande: 26 s, 13 m, 10 fp, 7 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  

Punkt 6 (Makars pensionsrättigheter)  
utskottets förslag till beslut med godkännande av 
1. utskottets motivering 
2. motiveringen i res. 6 (m) 
3. motiveringen i res. 7 (kd) 
Förberedande votering: 
44 för res. 6 
26 för res. 7 
207 avstod 
72 frånvarande 
Kammaren biträdde motiveringen i res. 6. 
Huvudvotering: 
186 för utskottet 
42 för res. 6 
49 avstod 
72 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut med godkännande av utskottets motivering. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 118 s, 38 fp, 11 v, 17 c, 1 mp, 1 -  
För res. 6: 42 m  
Avstod: 26 kd, 12 v, 11 mp  
Frånvarande: 26 s, 13 m, 10 fp, 7 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.  

11 § Beslut om ärenden som slutdebatterats vid dagens sammanträde

TU7 Sjösäkerhet m.m. 
Punkt 3 (Sjösäkerheten i Östersjöområdet)  
1. utskottet 
2. res. 1 (m, fp, kd, c) 
Votering: 
155 för utskottet 
121 för res. 1 
73 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 118 s, 1 fp, 23 v, 12 mp, 1 -  
För res. 1: 42 m, 36 fp, 26 kd, 17 c  
Frånvarande: 26 s, 13 m, 11 fp, 7 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  
Anna Grönlund Krantz (fp) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.  
Punkt 6 (Luftföroreningar till följd av sjöfart)  
1. utskottet 
2. res. 2 (kd, c) 
Votering: 
234 för utskottet 
43 för res. 2 
72 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 118 s, 42 m, 38 fp, 23 v, 12 mp, 1 -  
För res. 2: 26 kd, 17 c  
Frånvarande: 26 s, 13 m, 10 fp, 7 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  

Punkt 9 (M/S Estonias förlisning)  
1. utskottet 
2. res. 4 (kd) 
3. res. 5 (mp) 
Förberedande votering: 
26 för res. 4 
17 för res. 5 
234 avstod 
72 frånvarande 
Kammaren biträdde res. 4. 
Huvudvotering: 
233 för utskottet 
39 för res. 4 
4 avstod 
73 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 117 s, 41 m, 37 fp, 22 v, 15 c, 1 -  
För res. 4: 1 s, 1 m, 26 kd, 1 v, 1 c, 9 mp  
Avstod: 1 c, 3 mp  
Frånvarande: 26 s, 13 m, 11 fp, 7 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  
Mona Jönsson (mp) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men markerats ha röstat nej. 

Punkt 10 (Förstärkt ordning för haveriutredningar)  
1. utskottet 
2. res. 6 (mp) 
Votering: 
265 för utskottet 
12 för res. 6 
72 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 118 s, 42 m, 38 fp, 26 kd, 23 v, 17 c, 1 -  
För res. 6: 12 mp  
Frånvarande: 26 s, 13 m, 10 fp, 7 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag. 

TU6 Fordonsfrågor 
Punkt 1 (Fordonskontroll och förarprövning)  
1. utskottet 
2. res. 1 (m, fp, kd) 
Votering: 
170 för utskottet 
106 för res. 1 
73 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 118 s, 23 v, 17 c, 11 mp, 1 -  
För res. 1: 42 m, 38 fp, 26 kd  
Frånvarande: 26 s, 13 m, 10 fp, 7 kd, 6 v, 5 c, 6 mp  

Punkt 2 (Typgodkännande)  
1. utskottet 
2. res. 2 (m, fp, kd) 
Votering: 
171 för utskottet 
106 för res. 2 
72 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 118 s, 23 v, 17 c, 12 mp, 1 -  
För res. 2: 42 m, 38 fp, 26 kd  
Frånvarande: 26 s, 13 m, 10 fp, 7 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  

Punkt 4 (Övergivna fordon)  
1. utskottet 
2. res. 3 (c) 
Votering: 
258 för utskottet 
18 för res. 3 
73 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 118 s, 41 m, 37 fp, 26 kd, 23 v, 12 mp, 1 -  
För res. 3: 1 fp, 17 c  
Frånvarande: 26 s, 14 m, 10 fp, 7 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  

Punkt 13 (Registerhållningsavgift för traktorer)  
1. utskottet 
2. res. 5 (m, fp, kd, c) 
Votering: 
152 för utskottet 
124 för res. 5 
73 frånvarande 
Kammaren biföll utskottets förslag. 
Partivis fördelning av rösterna: 
För utskottet: 117 s, 23 v, 11 mp, 1 -  
För res. 5: 42 m, 38 fp, 26 kd, 17 c, 1 mp  
Frånvarande: 27 s, 13 m, 10 fp, 7 kd, 6 v, 5 c, 5 mp  

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.  

12 § (forts. från 9 §) Associationsrättsliga frågor, m.m. (forts. LU12)

Anf. 108 VIVIANN GERDIN (c):

Herr talman och ledamöter! Jag vill börja med att säga att jag står bakom alla reservationer, men jag vill yrka bifall till en av dem, nämligen reservation nr 1. Jag har också valt att lägga fokus i mitt inlägg på det som jag tycker är viktigast, nämligen frågan om aktiebolag utan vinstintresse och det beredningsarbete som är på gång. Därför vill jag lyfta upp den frågan.  Aktiebolag utan vinstintresse alternativt begränsad vinstutdelning anser vi är den senaste åtgärden från regeringen och stödpartierna för att förhindra att verksamheter inom vård- och omsorgssektorn ska privatiseras. Vem kommer att satsa kapital i de icke vinstdrivande aktiebolagen?  Det framgår tydligt att riksdagsmajoritetens främsta skäl att föreslå de nya företagsformerna är att värna om vård- och omsorgsmonopolet. De nya företagsformerna tillsammans med stopplagen kommer att motverka den påbörjade förnyelsen inom vård- och omsorgssektorn. Det är viktigt att komma ihåg att det i första hand kommer att drabba patienterna.  Regeringens kampanj mot vård utförd av privata alternativ vittnar om att de ideologiska skälen väger tyngre än att se till de vårdbehövandes intressen. Det är tråkigt att konstatera att sjukvårdens och omsorgens organisationsformer ska gå före innehållet i vårdutbudet. Vi tycker att majoriteten förringar personalens insatser, deras förutsättningar att pröva nya arbetsgivare och därmed också nya arbetsmetoder.  Privata sjukvårdsutförare har redan visat att de kan ge minst lika bra vård som offentlig sektor och även till lägre kostnader tack vare att byråkratin minskar. Med fler vård- och omsorgsaktörer inom de ekonomiska ramarna är sannolikheten mycket stor att lidande och vårdköer kan minskas.  Att en vårdverksamhet ger vinst behöver inte vara fult. De som jobbar inom vinstgivande företag känner sig kränkta av dessa påståenden. Verksamheter med vinst borgar faktiskt för en fortsatt verksamhet – en stabilitet. Verksamheter med återkommande underskott lever farligt och är hotade på sikt. Vi kan se vad som har hänt under de senaste åren.  Avgörande för vårdens kvalitet är naturligtvis vad som ingår i de vårdavtal som tecknas mellan vårdföretag och beställarna, till exempel landsting eller kommun. Det är också viktigt att komma ihåg att avtalen mellan parterna är tidsbegränsade och att makten finns hos vårdbeställaren, det vill säga de som sköter upphandlingen och betalar med offentliga skattemedel.   Med fler aktörer i vården ökar vårdtagarnas möjligheter att välja den som ger den bästa vården. Alla har vi mycket att vinna på det, särskilt de vårdbehövande.   Det är därför viktigt att understryka att de nya bolagsformerna inte behövs. De kommer bara att bli krångliga, dyra och troligen också mycket kortvariga. Det är i stället viktigt att ge de folkvalda i landets kommuner och landsting ett ökat förtroende att själva avgöra hur de bäst ska lösa det lokala och regionala vårdbehovet. Då får vi de bästa förutsättningarna att tillgodose det behovet. 

Anf. 109 JOHAN LÖFSTRAND (s):

Herr talman! Vi debatterar betänkande nr 12 rörande associationsrättsliga frågor. Betänkandet behandlar olika frågor som jag tänkte ta upp i debatten. Den tar till exempel upp aktiebolag utan vinstintressen, skydd för företagshemligheter, avtal mellan näringsidkare och några frågor till.  Jag vill också börja med att yrka bifall till förslaget i lagutskottets betänkande nr 12 och med det yrka avslag på alla reservationer.  Herr talman! Den första reservationen jag tänkte beröra handlar om att motionärerna inte vill att man ska införa en ny aktiebolagsform utan vinstintresse. Det här är en fråga som vi har diskuterat flera gånger tidigare i kammaren, och jag tror att vi kommer att få diskutera den ytterligare någon gång eftersom regeringen någon gång under året kommer att lägga fram en proposition med den titeln.  Motionärerna menar att den här bolagsformen inte behövs, att det i dagsläget inte behövs en bolagsform med begränsat eller utan vinstintresse, utan att det är möjligt med de nuvarande bolagsformer som finns att tillgå. Det är helt sant. Man kan i dagens läge använda sig av någon av de bolagsformer som finns i dag och i bolagsordning eller på annat sätt skriva in att bolaget inte får ge ut vinst.  Men då förstår inte jag varför det finns ett så oerhört stort motstånd. Det som den socialdemokratiska regeringen tillsammans med Vänsterpartiet, och Miljöpartiet, om jag har förstått det rätt – vill är att öka antalet verktyg i verktygslådan. Det som vi vill visa och lyfta fram är att det i vissa fall kan vara bra att ha en associationsform där man väldigt tydligt säger att det som är viktigt är verksamheten och inte avkastningskraven. Jag kan se att det finns stiftelser eller andra organ som skulle kunna använda sig av den bolagsformen.  Sedan ska jag inte sticka under stol med att det i vissa fall kan behöva sägas att i den här delen av verksamheten vill vi inte att man ska ta ut väldigt stora vinster, utan det finns andra saker man ska premiera i stället.  Det här är en fråga som jag tycker är väldigt viktig, och jag tror att vi kommer att återkomma till den.  Herr talman! En annan reservation som jag tänkte belysa gäller en motion från Folkpartiet om att ändra undantagsreglerna för när man behöver lämna uppgifter i årsredovisningen. I dag är de företag som har mindre än tio anställda berättigade till undantag, medan motionärerna i stället vill utsträcka detta undantag till att gälla alla privata aktiebolag.  Jag menar att redovisningen av sjukfrånvaron och könsfördelningen i företagens ledning är väldigt viktiga aspekter. Det är aspekter som visar hur ett företag mår och hur de anställda blir behandlade. Därför tycker jag att det är viktigt att de uppgifterna finns med i så många företag som möjligt.  Om vi skulle införa den förändring som motionärerna vill tror jag att andelen företag som blir tvungna att redovisa de detaljerna kommer att vara alldeles för få för att man ska kunna göra några tydliga analyser, då vi i dagsläget har en väldigt stor grupp privata aktiebolag. Om man ska ta in de här uppgifterna och analysera dem är det viktigt att det finns många, så att man kan göra en bra analys av det underlag som man sedan får.  Jag kan hålla med motionärerna om att det självklart är så att de olika nivåer och de olika krav på redovisning som läggs fram hela tiden måste analyseras. Man kan aldrig med säkerhet säga att en viss typ av uppgifter är de som ska lämnas, utan det är alltid ett arbete som det måste jobbas kontinuerligt med.  Jag kan inte i dagsläget säga att just tio anställda är den absolut bästa gränsen, utan det kanske finns andra gränser. Jag tror att det här är en fråga som regeringen kommer att fortsätta att jobba med, för att få ett samlat grepp på hur uppgifterna ska redovisas och på så sätt underlätta för företagen i framtiden. Jag tror att det är viktigt. Men jag tror också att det finns en väldigt viktig del i att man får in statistiskt material som man kan använda sig av när man ska analysera både könsfördelningen inom den privata marknaden och sjukfrånvaron.  Herr talman! Den tredje reservationen som jag tänkte lyfta upp rör en motion angående skyddet för företagshemligheter. Lagen om ett förbättrat skydd för företagshemligheter trädde i kraft den 1 juli 1990. Lagen har nu varit i bruk i snart 15 år, och utskottsmajoriteten förutsätter, som vi skriver i betänkandet, att regeringen vidtar de åtgärder som är erforderliga.  Då kan man fråga sig varför vi i så fall överlämnar frågan till regeringen att bestämma när detta ska ske. Det är väldigt simpelt: Det handlar om en resursfråga. Det handlar om att Justitiedepartementet snart kommer att lämna ifrån sig ett väldigt stort lagstiftningsarbete, den nya aktiebolagslagen, som har tagit oerhört mycket kraft, tid och resurser. Man måste nu gå vidare med nya projekt och nya arbeten. Då finns det projekt som man ser som viktigare. Men om det här ses som ett stort problem är det självklart att regeringen kommer att ha möjlighet att flytta fram projektet, lägga det i framkant, se till att prioritera det högre och på så sätt se över de förändringar som kanske skulle behöva göras inom området.  Herr talman! Slutligen vill jag lyfta upp reservation 5 angående avtalsvillkor mellan näringsidkare. Det är mindre än ett år sedan vi diskuterade frågan senast, dock inte under en liknande rubrik, det vill säga inte under ett betänkande om associationsrättsliga frågor med mera, utan under ett betänkande om franchising.  Till min förvåning måste jag säga att på den korta tid som har gått har tre av de borgerliga partierna ändrat uppfattning. Jag är precis lika förvånad som Ingemar Vänerlöv över denna snabba omkastning, även om vi kanske inte har samma syn på det. Jag ser det inte som speciellt positivt, men jag förstår att Ingemar Vänerlöv ser det som väldigt positivt att hans borgerliga kamrater har ändrat uppfattning i frågan. Jag förstår inte hur moderater, folkpartister och centerpartister har kunnat ändra uppfattning så snabbt.  Bertil Kjellberg sade i den franchisingdebatt vi hade då under punkten som rörde avtalsvillkor mellan näringsidkare till exempel så här:  Avtalsfrihet är en av grunderna för marknadsekonomin. Rätten att utan inblandning av andra träffa avtal mellan fristående parter är av yttersta vikt för ett väl fungerande näringsliv. Lika viktigt för att näringslivet ska fungera är att parterna som träffar ett avtal kan lita på att den andra parten håller avtalet. Jag menar att lagstiftaren bör iaktta stor försiktighet både när man reglerar ett område och när man gör det möjligt att i efterhand underkänna ett avtal helt eller delvis.  Den här texten tycker jag motsäger det som står i reservationen och i Kristdemokraternas motion. Jag yrkar därför bifall till utskottsmajoritetens avslagsyrkande även på reservation 5.  Jag ser att min talartid är slut, så jag vill avsluta med att ytterligare en gång yrka bifall till förslaget i lagutskottets betänkande nr 12 i dess helhet och avslag på samtliga reservationer. 

Anf. 110 JAN ERTSBORN (fp) replik:

Herr talman! Jag vill begränsa det här replikskiftet till frågan om redovisning av sjukfrånvaro i årsredovisningarna för aktiebolag med mer än tio anställda.  Jag har nyligen övervarat två bolagsstämmor i familjebolag där man har omkring 20 anställda. Jag tillät mig naturligtvis fråga hur mycket arbete det har varit att ta fram de uppgifterna. Sedan frågade jag revisorn hur mycket tid han hade lagt ned för att kontrollera dessa uppgifter. Det är nämligen revisorns skyldighet. Jag fick lite uppgifter.  Min fråga till Johan Löfstrand i detta sammanhang är: Vet man verkligen från regeringssidan vad det kostar alla företag i det här landet att ta fram de här uppgifterna och se till att revisorerna granskar dem? 

Anf. 111 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:

Herr talman! I och med att lagen är ganska ny har man inte utvärderat den, och jag tror inte att man kommer att utvärdera den. Så svaret på frågan är: Nej, det tror jag inte att man vet.  Men jag tror faktiskt att kostnaden är ganska marginell, för att med den teknik som finns i dag så tror jag att den största delen av lönehanteringen sker med hjälp av olika typer av lönehanteringsprogram på datorn. I de här programmen tror jag att det finns väldigt bra funktioner för sammanställning och summering. Och då tror jag inte att problemet är speciellt stort. I ett bolag med endast 20 anställda tror jag att redovisningen av könsfördelningen i bolagsstyrelsen inte heller är något jättestort problem. 

Anf. 112 JAN ERTSBORN (fp) replik:

Herr talman! Nu begränsade jag mig till redovisningen av sjukfrånvaron. I ett bolag med 20 anställda, om man nu har lite förankring i verkligheten, sitter man inte framför datorn dag ut och dag in och har ett antal anställda som sköter detta. De flesta företagsledare i den storleksordningen har möjligen en deltidsanställd för att sköta detta. Men det kostar ju faktiskt pengar för varje stund som någon sitter och knappar in uppgifter, och det kostar pengar för den stund som revisorn måste gå in i grundmaterialet och kontrollera detta.  Det är häpnadsväckande för mig att man inför sådana här regler och lägger sådana här bördor på företagen utan att man vet vad man egentligen lägger för kostnader på företagen.  Slutligen måste jag ställa en fråga. När vi debatterade den här frågan för ett år sedan var syftet att man skulle minska sjukfrånvaron i företagen. Nu har jag förstått av Johan Löfstrands anförande att syftet är att skapa underlag för att göra analyser. Är det riktigt uppfattat? 

Anf. 113 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:

Herr talman! Först gäller det den första delfrågan. Ja, självklart, har man 20 anställda har man oftast kanske en anställd eller en deltidsanställd som jobbar med lönehanteringen. Men jag tror inte att det med de här väldigt avancerade data- och löneadministrationsprogrammen skulle ta så oerhört mycket extratid att få fram sjukfrånvarosiffror för ett år. Jag tror att de här programmen är utformade så att de med väldigt lätt teknik kan användas på det sättet. Så jag ser inte det som någon gigantisk kostnad.  Sedan gällde det huruvida materialet ska användas för att minska sjukfrånvaron eller för att analyseras. Jag tror att de frågorna går hand i hand. För att man ska kunna se olika typer av trender på arbetsmarknaden tror jag att det är viktigt att man har ett väldigt brett datamaterial för att man på så sätt ska kunna göra analyser och se vad det är i samhället som faktiskt gör att vi har ett problem med många sjukskrivningar. Jag tycker att de två frågorna går hand i hand. Vi måste ha ett stort material som vi kan analysera för att få svar på vad vi har för problem med den höga sjukfrånvaron. 

Anf. 114 BERTIL KJELLBERG (m) replik:

Herr talman! Ofta när vi diskuterar olika frågor i lagutskottet och vi vill göra ett tillkännagivande får vi höra att vi inte kan göra så många tillkännagivanden för att Justitiedepartementet är så överlastat, och de har så mycket att göra. Då blir jag lite förvånad när jag hör Johan Löfstrand berätta om aktiebolag utan vinstintresse och pratar om att vi ska skaffa ett verktyg till i verktygslådan. Har man en såg i verktygslådan behöver man inte köpa en såg till. Framför allt köper man inte en såg till om man har ont om pengar.  Jag tycker att Socialdemokraterna borde vara så hederliga att de säger att de vill ha de här bolagen av rent ideologiska skäl. Vi borgare brukar ju, när vi vill privatisera, bli anklagade för att ha ideologiska låsningar. Jag skulle vilja påstå att det är precis det som Socialdemokraterna har då det gäller företag som drivs med vinstintresse. Det är en ideologisk låsning. 

Anf. 115 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:

Herr talman! Bertil Kjellbergs första fråga gällde att vi måste prioritera. Det är ju så att vi gång på gång hamnar i en situation där vi måste välja vilken lagstiftning som ska utredas först, på grund av att det inte finns oändliga resurser. Borgerligheten vill ju, om jag har förstått det hela rätt, minska på regeringens resurser, vilket i så fall gör att det blir ännu svårare att kunna göra de här prioriteringarna. Så självklart pågår det hela tiden ett prioriteringsarbete.  Ja, Bertil Kjellberg, självklart är det så att vi har prioriterat det extra verktyg i verktygslådan som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern vill ha och därför lagt det ganska långt fram på listan. Det är därför vi har sagt att vi vill ha en utredning och sedan vidare ett förslag på en ny bolagsform för begränsat vinstintresse.  Självklart finns det en majoritet för det, och det finns även ett ideologiskt ställningstagande, om man nu vill se det så, i den här frågan, för att vi vill ha den här bolagsformen. 

Anf. 116 BERTIL KJELLBERG (m) replik:

Herr talman! Ni vill ha en extra såg i onödan. Jag kan bara konstatera att det är viktigare att ha den här ideologiska sågen än att utreda verkliga problem som finns för medborgarna.  Jag ska också kommentera en helt annan sak, det här med franchising och att vi påstås ha ändrat uppfattning. Om Johan Löfstrand hade lyssnat på mig hade han hört att jag sade att vi inte vill ha särlagstiftning för franchising, utan vi vill att vi ska gå till grundproblemet.  Jag kan erkänna att vi har lärt oss att det finns ett problem med den nuvarande avtalslagen, att man är för snål då det gäller att tillämpa 36 § avtalslagen. Det har jag nog lärt mig under det här året, så det kan jag nog medge. Men problemet handlar fortfarande om att vi icke ska ha en massa särlagstiftningar. Det är det som är själva idén med mitt ställningstagande. 

Anf. 117 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:

Herr talman! På den punkten är vi eniga, därför att vi vill inte heller ha någon särlagstiftning. Vi vill att det ska vara avtalslagen som ska gälla. Om det finns två stycken förhållandevis jämlika parter är det faktiskt de som ska komma överens om det. Sedan om det visar sig att det finns en svagare part har vi konsumentlagstiftningen i dagsläget. Men jag tror att två stycken näringsidkare måste vara jämlika. Det är därför som majoriteten är emot att en sådan här jämkningsrätt införs. 

Anf. 118 INGEMAR VÄNERLÖV (kd) replik:

Herr talman! Jag har egentligen ingen fråga, utan jag har bara en liten sakupplysning. Johan Löfstrand gjorde sig lite lustig över att mina borgarkamrater har vaknat ganska sent. Jag kan nämna att jag har tittat lite grann på historien när det gäller det här motionsyrkandet, som vi hade uppe, om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Det var faktiskt så, som jag har sett, att första gången det väcktes var i en motion av Rolf Åbjörnsson och någon kvinna, Inger Strömbom tror jag det var. Det behandlas år 2000–2001, och det var samma grej som finns nu. De som då reserverade sig var Moderaterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna.  Därefter har det varit ett val, och när det kommer nya besättningar och så kan det kanske lätt bli lite gnissel. Man hakar inte riktigt på det som vi har gjort förut och så vidare. Så jag vill nog påstå att mina borgerliga kamrater här har haft den här uppfattningen under en ganska lång tid. 

Anf. 119 JOHAN LÖFSTRAND (s) replik:

Herr talman! Jag mindes bara den debatt som vi hade för ett år sedan där Bertil Kjellberg och jag hade samma åsikt. Jag slutar där. Jag tror att det är lagom. 

Anf. 120 ULF HOLM (mp):

Herr talman! När det gäller det här utskottsbetänkandet vill jag börja med att yrka bifall till reservation 4 och reservation 5 som vi kommer att stödja från Miljöpartiets sida.  Väldigt kortfattat vill jag säga att det finns en majoritet, Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet, när det gäller aktiebolag utan vinstintresse, att detta ska utredas. Vi är helt överens om att det ska göras. Det håller nu på att beredas inom Regeringskansliet, och vi är från vår utgångspunkt helt nöjda med detta. Vi har liten förståelse för de borgerligas ord om att det blir jobbigt. Jag tror att det tvärtom kan vara väldigt bra om vi får en ordentlig utredning om detta för att bereda frågan.   När det gäller redovisningsfrågan har jag absolut noll förståelse för Folkpartiets krav om att göra undantag i redovisningskravet om anställdas sjukfrånvaro och könsfördelning. Vi har precis infört ändringen att man ska redovisa i årsredovisningen. Det är alldeles för tidigt att utvärdera om detta är bra eller dåligt. Jag är helt övertygad om att det är en bra reform som vi har genomfört för att uppmärksamma aktiebolagsägare och ledning om hur det står till i företaget när det gäller just sjukfrånvaron och könsfördelning. Man måste naturligtvis efter några år titta på om lagstiftningen har fått rätt verkning. Men för min del är det alldeles för tidigt att göra det nu. Så jag håller fast vid det beslut vi fattade i riksdagen tidigare om det här.  När det gäller könsfördelning i bolagsstyrelser är jag helt övertygad om att en kvotering är nödvändig. Det går alldeles för sakta i dag att få in kvinnor i bolagsstyrelserna. Visst har vi fått en ökad andel, men det går sakta, sakta.   Kvotering är inte målet. Det är medlet för att männen ska lämna bolagsstyrelserna och fler kvinnor ska komma in. Det är det viktiga. Man kanske skulle hitta på ett annat ord än kvotering eftersom det verkar ha fått en väldigt dålig klang i de här frågorna, men jag är helt övertygad om att det är nödvändigt. Jag vet också, eftersom det finns en överenskommelse mellan s, v och mp att titta på de här frågorna, att det ska komma något förslag förr eller senare, förhoppningsvis förr enligt min uppfattning.   När det gäller avtalsvillkor mellan näringsidkare är det en klar ideologisk skillnad mellan partierna. Den är ideologisk i den bemärkelsen att vi från Miljöpartiet tycker att det är helt nödvändigt att man har vissa särregler för småföretagen. Man kan inte regelmässigt jämföra stora bolag med 100 miljoner i omsättning med mindre bolag med kanske 1 miljon i omsättning. Det krävs olika lagstiftning. Därför stöder vi den här reservationen. Det är viktigt att stärka småföretagens möjligheter på det här området. Därmed är jag nöjd med detta inlägg, herr talman.    Överläggningen var härmed avslutad.  (Beslut skulle fattas den 23 mars.)  

13 § Namnlagen

  Föredrogs   lagutskottets betänkande 2004/05:LU13 
Namnlagen. 

Anf. 121 CHRISTINA NENES (s):

Herr talman! Nu har vi ett nytt spännande betänkande att ta ställning till, nämligen lagutskottets betänkande nr 13 som handlar om namnlagen.  I betänkandet finns det 13 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2004. De här motionsyrkandena gäller i huvudsak frågor om ändringar i 1982 års namnlag och behovet av en översyn av namnlagen.   Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motioner med hänvisning dels till tidigare ställningstaganden, dels till att utskottet konstaterar att tiden nu är mogen för en översyn av namnlagen. Utskottet förutsätter också att en sådan översyn kommer till stånd utan något formellt tillkännagivande från riksdagens sida.   I betänkandet finns det två reservationer.  Herr talman! Med denna lilla korta inledning ber jag nu att få lämna över ärendet till debattörerna. 

Anf. 122 INGER RENÉ (m):

Herr talman! Vad är det som ger en människa identitet? Det är varifrån man kommer, om man är kvinna eller man, om man är ung eller gammal. Vi kan ta upp en hel del andra variationer. Det är också inte minst det namn som man bär.   I mitt eget fall har jag ett flicknamn med en jämtländsk bakgrund, och jag har ett namn som gift som har med min mans vallonska bakgrund att göra. Namnet har en mycket tydlig koppling till person och personens historia. Vi vet ju alla hur det känns om man får sitt namn felstavat – det kan bli ett k i stället för ett c, det kan vara dubbla konsonanter – eller om man blir tilltalad med ett felaktigt namn. Då känns det som om man krymper lite grann. Man har inte samma värde. Namnet har alltså en stor betydelse, och identiteten är kopplad till namnet eller namnen.   Tidigare, för drygt hundra år sedan, kunde namn fritt få bytas och antas, men 1901 infördes begränsande bestämmelser. Fortsättningsvis under 1900-talet infördes ett antal regleringar, och det senaste var effekterna av den så kallade Namnlagsutredningen. Efter samarbete inom Norden slutförde Namnlagsutredningen sitt uppdrag 1979. Det resulterade i en lag under riksmötet 1981/82.   Det är en ganska snårig lag med dagens mått mätt. Jag ska inte tynga kammarens debatt med att ge exempel på dessa snårigheter. Men vi är alla på det klara med att den här lagen har tjänat ut sitt syfte. I dag finns alltså ett stort behov av att anpassa namnlagen till ett annat samhälle än 1980-talets, nämligen ett samhälle med mycket större mångfald av människor kommande från många hörn på jordklotet och bärande med sig andra idéer och tankar om namn och namnkonstruktioner.  Det här har lagutskottet upptäckt. Redan för tre år sedan gav riksdagen på lagutskottets förslag regeringen till känna att man borde titta efter på vilket sätt som namnlagen skulle omkonstrueras.   Sedan dess har utskottet uttryckt att det är hög tid att regeringen utan dröjsmål låter utföra beställd undersökning. Men inget har hänt, utom det att Justitiedepartementet har bett Patent- och registreringsverket inkomma med synpunkter i frågan eftersom det är de som till stor del hanterar dessa frågor. Det har PRV gjort och i en skrivelse kraftfullt belyst behovet av att namnlagen ses över.  Men utskottets majoritet förutsätter nu fortsättningsvis, som man har gjort ett antal år tidigare, att en översyn kommer att komma till stånd. Jag, vi moderater och reservanter har tröttnat på de fromma förhoppningarna. Vi hemställer nu att regeringen tar upp frågan om vilka lagstiftningsåtgärder som är påkallade och meddelar direktiv för ett lagstiftningsarbete.   Det är inte skäligt att begränsa medborgarnas möjligheter att välja vad de vill kalla sig. Det säger såväl PRV som Språk- och fornminnesinstitutet.   Jag yrkar härmed bifall till reservationen i betänkandet. 

Anf. 123 MARTIN ANDREASSON (fp):

Herr talman! Namnbruket har stor betydelse för samspelet mellan människor. Man kan säga att vårt namn är vårt varumärke – om man kan tillåta sig en sådan vanvördig liknelse – som vi använder oss av för att berätta för omgivningen vem vi är. Men, precis som föregående talare var inne på, är namnet också någonting som är mycket djupt personligt och som för de flesta har en mycket stark känslomässig innebörd. Det har stor betydelse om man får lov att kalla sig för det namn som man vill bära.   Det har stor betydelse för hur man ser på sig själv och hur man vill att omgivningen ska uppfatta en. Därför är namnlagen en principiellt och ideologiskt laddad lagstiftning.  Den nuvarande lagstiftningen har drygt 20 år på nacken. De senaste åren har fler och fler ärenden som förts till Patent- och registreringsverket handlat om att människor vill byta namn, och byta namn i sådan ordning att man måste gå till den ansvariga myndigheten för att göra det. Det finns naturligtvis många som med en enkel åtgärd byter efternamn till exempel i samband med att man gifter sig eller ingår partnerskap. De faller utanför den statistik som säger att namnärendena i det närmaste har fördubblats på de senaste tio åren. Patent- och registreringsverket handhade 1993 3 500 namnärenden. Förra året var antalet ungefär 6 500, det vill säga i princip en fördubbling.  För oss i Folkpartiet har namnlagen en ideologisk innebörd. Vi anser att utgångspunkten måste vara att vuxna människor vanligtvis bäst själva vet vad de borde heta, och bäst borde kunna få avgöra vilket namn de ska få bära.  Det finns olika aspekter som måste vägas in, och som ibland kan innebära att man tvingas göra vissa begränsningar i rätten. Det kan till exempel vara varumärkesfrågor. Man kan tänka sig olika ideella och kulturella intressen. Man kan, även om det förhoppningsvis är mer hypotetiskt, tänka sig lagstiftning som har att göra med ärekränkning eller hetslagstiftning som skulle kunna inskränka rätten att bära det namn man har.  Utgångspunkten måste vara att vuxna människor i normalfallet bäst vet och borde få bestämma vilket namn de ska få bära.  Det är hög tid, herr talman, att göra en översyn av namnlagen för att se om den klarar de krav som vårt samhälle ställer, och framför allt de krav som människorna som lever i dagens samhälle ställer. Vi menar att tiden inte bara är mogen utan övermogen när det gäller att översynen kommer till stånd.  Redan våren 2001 tillkännagav riksdagen att en allmän översyn borde göras av namnlagen. Sedan dess har i princip ingenting hänt. Jag ställde själv för två år sedan frågan till justitieministern om det inte någon gång skulle hända någonting med detta tillkännagivande. Jag fick ett allmänt hållet svar om att regeringen naturligtvis kommer att verka för att riksdagens begäran uppfylls.  Sedan dess har det gått ytterligare två år. Fortfarande har ingenting konkret hänt från Justitiedepartementets sida. Däremot har vi sett hur också Patent- och registreringsverket och andra intressenter nu pekar på behovet av en översyn.  Därför menar jag, herr talman, att det är olyckligt att vi inte i lagutskottet har kunnat samla oss till ett konkret tillkännagivande om att regeringen nu måste tillsätta en ordentlig utredning för att göra en bred översyn av de frågor som är kopplade till namnlagen och andra relaterade frågor som har att göra med namnskick och möjligheten att få ta del av registerutdrag från äldre arkiv efter att man har bytt namn och liknande.  Utskottets majoritet hyser trots den svårartade förseningen fortfarande förhoppningen att regeringen så småningom ska sätta i gång med detta. Vi reservanter tycker att det vore utmärkt om riksdagen nu tog tillfället att kraftfullt markera att utredningen måste komma i gång med det snaraste och att den ska ha ett brett perspektiv på de frågor som behöver ses igenom.  Bland de frågor som borde ingå i översynen har vi till exempel frågan om mellannamn. Det är en företeelse som för många människor fortfarande framstår som obekväm, speciellt med tanke på att makar eller partner inte kan ha samma mellannamn.  Vi har också frågan om möjligheten att anta gårdsnamn. Det är en fråga som är av stor betydelse i vissa delar av Sverige. Vi har, inte minst, den praxis som finns i namnlagens § 34 som gör att man kan stoppa vissa människor från att bära förnamn som man bedömer vara olämpliga. Där har länsrätter och kammarrätter, för att inte tala om skattekontor i olika delar av landet, en mycket skiftande praxis. Vi har tyvärr sett många exempel på att enskilda människor har fått ganska harmlösa ansökningar om namnändringar avslagna av myndigheter och tvingats till långa och utdragna domstolsprocesser för att få sin sak prövad.  Detta är några av de frågor som borde ingå i en översyn. Det betänkande som vi här tar ställning till bygger på sammanlagt 13 motionsyrkanden som tar upp en mångfald frågor. Det visar på bredden i den problembild som borde ingå i översynen.  Jag vill därför, herr talman, yrka bifall till den reservation som finns i detta betänkande. Jag vill också peka på det särskilda yttrande nr 2 som Folkpartiet står bakom. 

Anf. 124 INGEMAR VÄNERLÖV (kd):

Herr talman! Den här drygt 20 år gamla lagen är förvisso otidsenlig och måste ses över. I övrigt har jag i sak ingenting att anföra utöver det som är sagt. Därför nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationen i betänkandet. 

Anf. 125 MARIA HASSAN (s):

Herr talman! Ett namn är en del av individens identitet och har genom tiderna samlat information om vårt ursprung, om förfädernas yrke eller deras egenskaper, om vistelseort och mycket mer. Namnet kan även visa ett politiskt ställningstagande. När föräldrarna i den iranska eller syriska delen av Kurdistan ger sina barn kurdiska namn är de väl medvetna om de risker som barnen kommer att möta senare i livet på grund av sitt namn.  Även i Sverige återspeglade val av namn förr i tiden en social tillhörighet och kunde vara ett uttryck för kvinnans underordnade roll. I giftermålsbalken från 1920 var kvinnan skyldig att anta mannens släktnamn när hon gifte sig.  Ändringar i namnlagen från 1982 har präglats av den tidens starka jämställdhetstankar. Kvinnor och män fick fritt välja vilket namn de skulle anta efter giftermål. Barn till föräldrar som var gifta med varandra och barn till ogifta föräldrar fick likabehandling i lagen.  Sedan lagen om registrerat partnerskap trädde i kraft 1994 gäller namnlagen även registrerat partnerskap och registrerad partner.  Herr talman! Namnbyte kan göras vid Skatteverket eller Patent- och registreringsverket. Även om namnlagen ger stort utrymme för att man själv ska kunna bestämma över valet av namn innehåller lagen vissa begränsningar för namnbyte. Den som vill byta namn mer än en gång, till exempel, måste ange särskilda skäl eftersom lagen kan missbrukas av personer som drar sig undan från sina förpliktelser eller ägnar sig åt brottslighet.   Vid byte av barns efternamn krävs det domstolsbeslut om att namnbytet är förenligt med barnets bästa, och barn som fyllt tolv år måste lämna sitt samtycke till byte.  Herr talman! Det svenska samhället förändras ständigt och är i dag ett mångkulturellt samhälle med influenser från många delar av världen. Det är inte längre en självklarhet att man kan känna igen en svensk på hans eller hennes efternamn Karlsson, Larsson eller Pettersson, utan han eller hon kan likaväl heta Hassan eller Ivanova. Namnlagen måste gå i takt med samhällsförändringen, och efter 20 år behöver lagen ses över. Flera motioner har väckts med krav på att se över lagen, och lagutskottet har behandlat frågan vid flera tillfällen.  Regeringen fick 2001 ett tillkännagivande om att undersöka om det finns ett behov av att göra lagändringar. Språk- och folkminnesinstitutet underströk 2004 i sin skrivelse till regeringen att det behövs ändringar i namnlagen från språklig synpunkt. PRV genomförde en analys av namnlagen utifrån samhällets behov och lämnade en skrivelse till Justitiedepartementet i februari 2005. I denna skrivelse framförs argument för att se över namnlagen och anpassa rättsreglerna till medborgarnas behov av att förändra sina namn på ett lättbegripligt och rättssäkert sätt.  De borgerliga partierna anser i sin reservation att dagens lagstiftning inskränker individens frihet att välja sitt namn och föreslår att inskränkningarna begränsas till immaterialrättsligt skyddade namn.  Herr talman! Det ska vara möjligt för dem som flyttar från Latinamerika eller Östeuropa att inte behöva anpassa sina namn så att de förlorar sin identitetskänsla. Samtidigt får namn inte vara så avvikande att de inte motsvarar skriftliga och uttalsmässiga normer i samhället. Den avvägningen mellan det allmännas intresse av namnstabilitet och enskildas önskemål att fritt välja namn får bli föremål för den framtida diskussionen kring namnlagen.  Synpunkterna i skrivelsen berör de frågor som väckts i motionerna. Utskottet delar PRV:s och reservanternas uppfattning att tiden är mogen för en översyn av namnlagen men utgår ifrån att en sådan översyn kommer att ske utan något formellt tillkännagivande. Att göra en genomgripande förändring av namnlagen är mycket tidskrävande, och vi socialdemokrater anser att det måste göras många och tydliga avgränsningar i utredningsuppdraget.  Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen. 

Anf. 126 INGER RENÉ (m) replik:

Herr talman! Jag vill tacka Maria Hassan för denna kraftfulla beskrivning av hur namnlagen faktiskt behöver förändras. Eftersom nu Socialdemokraterna röstar nej till detta skulle jag vilja definiera det som ett praktfullt självmål. Maria Hassan kommer med det ena påståendet efter det andra som jag också kan skriva under på och som visar att det behövs en förändring av namnlagen. Välkommen till vår reservation! 

Anf. 127 MARIA HASSAN (s) replik:

Herr talman! Ja, Inger, för första gången kan även jag skriva under på dina ord i talarstolen. Vi är inte emot översynen, men vi litar på att den socialdemokratiska regeringen kan bedöma med vilken prioritetsordning denna fråga kan komma på bordet.  Här vill jag passa på att be oppositionen att klargöra en fråga för mig och för väljarna. Ute i samhället och i massmedierna kritiserar ni den socialdemokratiska regeringen för att den utreder för mycket. Här i riksdagen har vi i vartenda betänkande ett eller flera tillkännagivanden. Ni förstår väl att man måste prioritera bland de frågorna. 

Anf. 128 INGER RENÉ (m) replik:

Herr talman! Jag känner inte igen att vi säger att det utreds för mycket. Däremot klagar både vi och delar av rättssamhället över att en del utredningar är för grunda och för dåliga.  När det gäller det ärende vi behandlar i dag gav jag medvetet inte en massa exempel, för de står att läsa i betänkandet. Men om jag nu ändå ska göra det: Varför ska människor komma från till exempel Polen och bära med sig traditionen att kvinnors namn slutar på en bokstav och mäns namn på en annan bokstav? Det är en väldigt bärande del av deras identitet. De kan inte komma till Sverige och ha det på det sättet, för då är de plötsligt i det svenska samhället två olika familjer. Det finns andra länder som har bindestreck mellan namnen. Det finns länder där man ärver namn på mammans sida på ett sätt som vi inte är vana vid i Sverige. Vi tar alltså inte hand om våra nya svenskars behov av att förändra sina namn i enlighet med sina traditioner, och det tycker jag är synd.  2000/01 litade tydligen inte Socialdemokraterna på regeringen, för då hemställde man om en förändring. Nu har man plötsligt fått en from förhoppning. Jag tycker att Maria Hassans kraftfulla argumentering borde ligga till grund för att vi också nu skulle vara överens om att säga till regeringen: Här behövs en förändring! 

Anf. 129 MARIA HASSAN (s) replik:

Herr talman! Inger, du ger starka argument för de nya svenskar som kommer och behöver ha identitetskänsla även i sina namn. Särskilt jag som kommer från ett slaviskt land reagerar väldigt starkt när det är fel ändelse på efternamnen.  Samtidigt vill jag återigen fråga: Är det själva tillkännagivandet som är viktigt eller resultatet av arbetet? Det är faktiskt bara en månad sedan det första tillkännagivandet blev tillgodosett genom de två skrivelser som vi bland annat behandlar i betänkandet.    (INGER RENÉ (m): Jag får inte svara på frågan)    Nej, jag förstår det. 

Anf. 130 TASSO STAFILIDIS (v):

Herr talman! Och min mamma heter Stafilido i efternamn, tänka sig! Det beror på att det är ett grekiskt arv. Samtidigt kan man fråga sig hur bra det är att skilja på män och kvinnor på det här sättet, utifrån det vi pratade om innan med kvinnors värde och så vidare.  Men det är inte det jag ska prata om, herr talman. Eller visst, det är en del av det jag ska prata om, men framför allt tycker jag att det nu har uppstått en debatt om form i stället för det innehåll som vi faktiskt alla är överens om.  Jag vill instämma i väldigt mycket av det som föregående talare har sagt – Martin Andreasson, Inger René och så vidare. Martin Andreasson sade att det här var en ideologisk fråga. I så fall har jag och Martin Andreasson samma ideologi i den här frågan. Jag är helt överens med Martin Andreasson. Jag tycker inte att samhället ska ha värderingar och synpunkter på vad vuxna människor bestämmer vad gäller namn.  Det finns dock en sak jag tycker är olycklig och där jag beklagar att den borgerliga alliansen nu verkar gå ihop om form i stället för sak för att göra sig mer synlig. Jag försökte och fick igenom i mitt samarbete med socialdemokraterna i utskottet att vi faktiskt gjorde mycket skarpare skrivningar i betänkandet. Varför hängde ni inte på under utskottsmötet så att vi hade kunnat få ett enigt utskott? Vi har ju haft ett tillkännagivande tillbaka i tiden där hela utskottet var enigt. Varför hängde ni inte på i stället för att stå fast vid er reservation? Då hade vi kanske kunnat vara ännu mer eniga och sluta bråka om formsaker här.  En sak är nämligen säker, herr talman: I det samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet där jag nu har förmånen att kunna vara med påverka de propositioner och förslag som läggs fram har jag också fått insyn i att vi måste prioritera bland frågor. Jag måste säga att jag prioriterar frågan om assisterad befruktning, äktenskapsfrågor och så vidare långt högre än namnfrågan.  Det är ju det som det handlar om. Tyvärr sitter jag inte i regeringen. Jag har därför inget ansvar för dessa prioriteringar i sak. Men när man väl kommer till den här frågan handlar det ändå om att jag har ett förtroende för regeringen, och vi sitter och diskuterar detta. Och vi har ställt ett krav. Regeringen vet att utskottet vill ha en ny namnlag och att man ska se över den och lyfta in alla de aspekter som har tagits upp på olika sätt och att man i alla fall ska värdera dem och se på vilket sätt man kan förändra lagen.   Jag vill inte förlänga den här debatten. Jag vill bara konstatera att vi är eniga i sak i utskottet. Vad gäller formen får alliansen stå för det som den säger.   Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och alltså bifall till utskottets förslag om en översyn av namnlagen, så att vi så småningom också får ett förslag till ny namnlag som vi i riksdagen kan ta ställning till.   I övrigt vill jag hänvisa till de två särskilda yttranden som jag står bakom där jag i sak förklarar Vänsterpartiets och min ståndpunkt i sakfrågorna.  

Anf. 131 ULF HOLM (mp):

Herr talman! Eftersom Miljöpartiet inte har någon ledamot i utskottet har vi inte kunnat vara med vid behandlingen i utskottet. Men i den här frågan tänker vi stödja de fyra borgerliga partierna när det gäller ett tillkännagivande om att det ska tillsättas en utredning om namnlagen.   Det har tidigare gjorts ett tillkännagivande. Men regeringen förstod tydligen inte frågans vikt. Det har inte hänt särskilt mycket. Jag tror att det är viktigt att vi nu återigen under denna mandatperiod pekar på att vi anser att frågan är viktig. Och i sak tycks det inte vara så stor skillnad mellan oss. Alla vi inser att det måste göras en översyn, och alla har gjort goda inlägg i den frågan, och jag ska inte repetera alla goda argument.   Som Tasso Stafilidis var inne på handlar det om en debatt om formen. Jag kan dela Tassos uppfattning att det är viktigare att Justitiedepartementet arbetar med frågan om äktenskap och assisterad befruktning. Men jag anser också att vi från riksdagen i vissa fall måste hjälpa regeringen med prioriteringarna för framtida arbete. Och detta är en signal från riksdagen som högsta beslutande organ att regeringen inte får glömma denna fråga. Vi måste hjälpa regeringen att prioritera. Det är en klar signal från riksdagen, och det tycker jag är viktigt att framföra.   Slutligen vill jag bara understryka det särskilda yttrandet nr 2 från Folkpartiet och Vänsterpartiet om att man i detta arbete också ska titta på de problem som finns i dag för personer som har genomgått könsbyte och så vidare så att detta verkligen behandlas seriöst i den utredning som vi kommer att besluta om nästa vecka.    Överläggningen var härmed avslutad.  (Beslut skulle fattas den 23 mars.) 

14 § Arbetslöshetsförsäkringen

  Föredrogs   arbetsmarknadsutskottets betänkande 2004/05:AU4 
Arbetslöshetsförsäkringen (framst. 2003/04:RRS7). 

Anf. 132 PATRIK NORINDER (m):

Herr talman! Jag fick höra att Socialdemokraternas debattör i detta ärende nu hade åkt in på sjukhus, och jag vill framföra en hälsning till honom och hoppas att han kryar på sig så snabbt som möjligt. Vi saknar honom här i dag.   Vi ska tala om arbetslöshetsförsäkringen, som behandlas i arbetsmarknadsutskottets betänkande 4. Det har gått undan ordentligt i arbetsmarknadsutskottet. Vi har kommit upp i fyra betänkanden under detta riksmöte. Med den här farten hinner vi säkert med ett eller två till under detta riksmöte.   Herr talman!  Arbetet präglas av kaos, byråkrati, kontroll och närmast total brist på tid för förmedlingsarbete, samtal och vägledning till arbetslösa och service till företagen.  
Många manipulerar med statistik och redovisning för att inte visa misslyckade resultat. Det handlar om att visa resultat uppåt mot ledningen, inte gentemot de arbetslösa. 
Om någon i gruppen ”förberedande utbildning” ser ut att kunna få jobb, flyttas och klassificeras han eller hon snabbt om till arbetsmarknadsutbildning, och så uppnår man ytterligare en ”placering i jobb” för Mål 3. Så nås målet lättare. Men de som bäst behöver utbildning, som står långt bak i arbetslöshetskön, sorteras bort och kommer sällan i fråga för arbetsmarknadsutbildning. Var det så det var tänkt? 
Vad är det egentligen som händer på arbetsförmedlingarna och hos Ams? Håller teoribygget ”AF Sverige” helt enkelt på att implodera? Och vad gör regeringen – arbetslivsminister Hans Karlsson och statsminister Göran Persson? 
Herr talman! Detta är stycken tagna ur en ledare i Aftonbladet den 2 mars i år. Rubriken var: ”Nu råder rädslans imperium på AMS.” Nog tycks det finnas anledning att reformera Ams på ett väl fungerande sätt.  Ja, vad gör regeringen, statsministern och Ams generaldirektör? Och vad gör arbetsmarknadsutskottets majoritet när Riksrevisionens styrelse, efter revisorernas granskning av arbetslöshetsförsäkringens hantering på arbetsförmedlingen, kommer med sina synnerligen välmotiverade rekommendationer?  Jo, majoriteten beslutar att något tillkännagivande till regeringen enligt dess mening inte kan anses påkallat. Och Amschefen begär ytterligare 2 miljarder, och det snabbt. Och statsrådet Hans Karlsson är stolt som en tupp, men inte nöjd. Det var han i en interpellationsdebatt häromdagen som handlade om att få människor i arbete.  Det påminner lite grann om tv-serien Slödder, jag menar Lödder.   Är det så känsligt för utskottsmajoriteten att tala om för regeringen och Ams att de ska skärpa sig? Tydligen är det det. Majoriteten borde göra ett erkännande och ta till sig riksrevisorernas kloka och välgrundade synpunkter. Bocka och nig uppskattande i stället för att fogligt förutsätta att regeringen ska återkomma till riksdagen med redovisning.   Regeringen har under de senaste tio åren inte visat någon större aktivitet på arbetsmarknadens område. Det utskott som vi representerar, arbetsmarknadsutskottet, är ett av de minst arbetstyngda i riksdagen. Utlovade propositioner lyser med sin frånvaro. Att tro att regeringen denna gång skulle visa på sitt misslyckande är nog en from förhoppning.   Herr talman! Riksrevisionens granskning visar på flera brister i kontrollfunktionen avseende efterlevnaden av försäkringen. Det är alltför få platsanvisningar till lämpligt arbete, vilket gör det svårt att kontrollera arbetsviljan. Arbetslöshetsersättning utbetalas till individer som inte är berättigade till det. Och en rättvis och enhetlig tillämpning av reglerna sker inte.   Statsbidraget till a-kassorna uppgick till ca 32 miljarder kronor år 2004. Det är i storleksordningen lika mycket som statsbudgetens utgifter för hälsovård, sjukvård och social omsorg år 2003. Det är alltså inga småsummor som utbetalas i arbetslöshetsersättningar. Tillämpningen av försäkringsreglerna har alltså stor betydelse för statsbudgeten.  Herr talman! Att bekämpa den höga arbetslösheten är den socialdemokratiska regeringens största misslyckande. Under tio år har vi hört statsminister Persson högtidligt uttala sig om detta i olika regeringsförklaringar.   År 1996 sade man: Arbetslösheten ska betvingas. Detta upprepades 1997.   År 1998 lät det så här: Under mandatperioden ska förutsättningar skapas för full sysselsättning.  År 2000 sade man: Alla som vill ska kunna få ett arbete.  År 2001 sade man: För varje socialdemokratisk regering är kampen mot arbetslösheten den allt överskuggande uppgiften.   Vid frågestunden i dag utbrast statsministern: ”Vi ska fortsätta att pressa tillbaka arbetslösheten.” ”Vår främsta uppgift är kampen mot arbetslösheten.”  I dag arbetar inte var fjärde vuxen en vanlig vardag. Arbetslösheten uppgår till nästan 9 %. Sysselsättningen ökar inte trots högkonjunktur. Jämfört med februari förra året var 30 000 fler arbetslösa i år. I Svenskt Näringslivs nyligen utkomna rapport om det ekonomiska läget har antalet personer som ej var i arbete en vanlig arbetsvecka ökat med drygt 100 000 personer jämfört med för tio år sedan.   Regeringen har nu haft mer än tio år på sig att betvinga arbetslösheten. Utan att överdriva kan jag säga: Resultatet har inte varit särskilt lyckat.  För att få en striktare och mer ändamålsenlig tillämpning på arbetsförmedlingarna föreslår Riksrevisionen bland annat att en nämnd ska tillsättas för att minska det obehag som handläggarna upplever vid ifrågasättanden. Jag har stor förståelse för att det måste upplevas som en konflikt hos arbetsförmedlaren när denna både ska stötta den arbetslöse och samtidigt vara den kontrollerande. Särskilt svår måste situationen vara när hot och påtryckningar sker, vilket tydligen inte är ovanligt. Revisorerna pekar på problemet att arbetslöshetsersättning på grund av bland annat detta betalas ut till personer som inte är berättigade till det. En oberoende nämnd skulle säkert ge en bättre ordning och en mer enhetlig praxis. Alliansen instämmer i riksrevisorernas förslag.  Riksrevisionen pekar även på brister med handlingsplaner. I dag gäller att en handlingsplan ska upprättas inom tre månader i samråd med den enskilde. När nu sökande får klara sig med självservice de första 100 dagarna och handlingsplanerna blir eftersatta eller inaktuella försvårar detta naturligt matchningen och anvisningarna.   Det är synnerligen viktigt att den arbetslöse får omedelbart stöd i sitt sökande efter arbete. All erfarenhet tyder på att anställningsbarheten sjunker snabbt. Riksrevisionen konstaterar att arbetsförmedlingar som engagerar sig i de arbetssökande, har aktiv kontakt med potentiella arbetsgivare och snabbt upprättar individuella handlingsplaner lyckas bättre med att hitta arbeten som passar de arbetssökande.  När vi pratar om handlingsplaner är det viktigt att vi ser arbetslöshetsförsäkringen som en tillfällig omställningsförsäkring. Med det menas att arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att ersätta den arbetslöse för inkomstförlust under en omställningsperiod. Så fort som möjligt ska den arbetslöse kunna övergå i reguljärt arbete. Handlingsplanen ska klargöra för den arbetslöse vilka möjligheter och skyldigheter denne har.  Tyvärr har det visat sig att kvaliteten på handlingsplanerna stundtals har varit låg. Enligt en studie som en grupp inom arbetsmarknadsutskottet utförde för något år sedan visade det sig att många förmedlare tyckte att arbetet med tidsplaner var tidskrävande och inkräktade för mycket på andra viktiga arbetsuppgifter. Handlingsplanen som ett medel har blivit ett mål, vilket har bidragit till bristande kvalitet och uppdatering.  I riksrevisorernas rapport betonas vikten av att snabbt och individuellt upprätta något som kan liknas vid ett kontrakt mellan den arbetslöse och arbetsförmedlingen. De förmedlingar som har gjort detta har också fått de bästa resultaten. Därför bör någon form av åtgärdsinriktad plan eller avtal upprättas så snabbt som möjligt, så att de möjligheter som finns och de regler som gäller tydliggörs. Det kanske till och med är lämpligt att kalla denna överenskommelse för något annat än en handlingsplan, för att skilja det från det nuvarande förfarandet. Det ska vara ett snabbt, individuellt och åtgärdsinriktat omställningsavtal som talar om vad som gäller för parterna, där arbetslöshetsförsäkringen ses som en omställningsförsäkring.   Herr talman! Det kanske inte är troligt att regeringens företrädare i dag skulle gå upp i talarstolen här i kammaren och med skammens rodnad på kinderna be svenska folket om ursäkt för sitt totala misslyckande med arbetslösheten. Det är väl heller inte särskilt troligt att Socialdemokraternas Anders Karlsson erkänner att den nuvarande regeringen inte kommer att klara det i framtiden heller – men nog hade det varit klädsamt. Åtminstone borde utskottsmajoriteten ha kunnat göra ett tillkännagivande och begära att regeringen skulle återkomma till riksdagen med en redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av riksrevisorernas granskning.  Vi i alliansen begär att regeringen får uppdraget att snarast möjligt återkomma med förslag som medför att Riksrevisionens styrelses rekommendationer uppfylls.  Herr talman! I betänkandet har vi moderater även reserverat oss för förslaget att uppdraget som familjehemsförälder måste godkännas som ett arbete med rätt till arbetsrättslig trygghet. Här överlåter jag åt alliansens Annelie Enochson att framföra våra synpunkter.   Med detta yrkar jag bifall till reservation 1. Jag står naturligtvis bakom också övriga moderata reservationer. 

Anf. 133 CARL B HAMILTON (fp):

Herr talman! Huvudpunkten i dag är den beklämmande situationen på arbetsmarknaden. Patrik Norinder gick delvis in på detta och på Riksrevisionens kritik.  Jag vill börja med att ta upp en punkt i kritiken som jag tycker är helt central. Det finns ett problem med att arbetsförmedlare har dubbla roller. Liknande problem finns på många andra ställen i det offentliga livet, där man har att vara vän samtidigt som man är den som i sista hand måste säga nej. Läkaren är ett exempel. Bankmannen, som ska både vara god bankman och neka krediter, är ett annat. Jag tror att man måste lösa denna fråga mycket snabbt.   Jag vet inte om en nämnd är den bästa lösningen, men själva problemet är ganska allmänt och lösningarna är av den karaktären att man måste flytta de negativa besluten till någon annan person än den som har det direkta ansvaret att också vara rådgivare och stöd.  Huvudproblemet är dock situationen på arbetsmarknaden. Det är svårt att vara riktigt upphetsad så här sent i en relativt tom kammare, men jag känner en djup bedrövelse över den svenska situationen i dag. Efter tio och ett halvt år med regeringen Persson är den totala arbetslösheten i dag 8,4 %.   Under dessa drygt tio år har regeringen haft makten över finanspolitiken, näringspolitiken och skattepolitiken. Man har ändå inte lyckats få ned arbetslösheten. Ekonomin har präglats av en god tillväxt det senaste året: + 3,7 % bnp-tillväxt. Under samma tid har den totala arbetslösheten ökat.   Räntan är rekordlåg. Man kan tycka att den kanske är 0,25 procentenheter för hög eller kanske 0,5 procentenheter – där står striden – men sett till vad som är normalt i ett historiskt perspektiv är räntan ungefär hälften av vad den är i ett normalläge.   I denna situation, med en rekordlåg ränta och hög bnp-tillväxt, kan vi ändå konstatera att arbetslösheten ligger över 8 % och att den växer. Ungdomsarbetslösheten har ökat med drygt 2 % till 13,8 % enligt Statistiska centralbyrån i dag. Antalet långtidsarbetslösa har ökat med 12 000 personer till 76 000. Den här utvecklingen på arbetsmarknaden sker trots att man har ökat antalet personer i åtgärder på senaste tiden.  En central mening i reservation 1 är att arbetsmarknadspolitiken, eller regeringens ekonomiska politik som är inriktad på arbetsmarknaden, har kommit till vägs ände. Regeringen har inga recept för att få ned arbetslösheten.  Man kan putta in 1 miljard eller 2 miljarder, och man kan få fler människor i olika typer av åtgärder. Men riktiga jobb kräver riktiga arbetsgivare. Ams är ingen riktig arbetsgivare. De jobb man får i arbetsmarknadspolitiken är i och för sig värdefulla i de flesta fall, fastän inte alla, men det är inga riktiga jobb.  Det vore bra om vi i Sverige diskuterade de långsiktiga orsakerna till att arbetslösheten är hög och har bitit sig fast på en så hög nivå att den ligger över 8 % i en situation med rekordlåg ränta och hög ekonomisk tillväxt. Det finns ingen lösning i sikte med den politik som regeringen för.  Vi måste få en annan politik, inriktad på att det ska löna sig att vara företagare och att det ska löna sig att expandera företaget så att vi får arbetsgivare som både kan anställa fler i privat sektor och betala skatter så att man kan anställa fler i den offentliga sektorn.  Herr talman! Jag ber att få avsluta med att tillstyrka reservation 1. 

Anf. 134 ANNELIE ENOCHSON (kd):

Herr talman! Kolleger i denna kammare denna sena timma! Bakom detta betänkande med rubriken Arbetslöshetsförsäkringen döljer sig många tragedier och öden i dagens Sverige. Det är alldeles för många som i dag är tvungna att leva på denna försäkring på grund av regeringens katastrofala företagarpolitik och dåligt skötta statliga finanser.  Den socialdemokratiska regeringen har nu suttit över tio år vid makten, och Sverige har över 368 000 medborgare som är arbetslösa. Det är över 8,5 % av arbetskraften. Till detta ska läggas alla dem som är sjukskrivna, ca 250 000 personer, eller förtidspensionärer, ca 540 000 personer, som också är i arbetsför ålder. Det innebär att närmare 1 160 000 personer inte gick till, eller kunde gå till, ett jobb i morse.  Bilden blir ännu värre när man till dessa höga siffror tillför alla de undersysselsatta, det vill säga de som vill arbeta mer men som inte får någon utökad arbetstid. Då tillkommer ytterligare 273 000 medborgare. Detta är Socialdemokraternas Sverige 2005, och enligt parollerna är man stolt.  Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv i veckan kommer över 500 000 jobb att flytta utomlands de närmaste fem åren. Arbetslösheten kommer att nå katastrofala nivåer, och lösningen är inte att sjukpensionera bort ökningen för att frisera siffrorna. SSU:s frisering av sina medlemssiffror borde få moderpartiet att vara vaksam över hur man hanterar statistiken.  Från regeringens håll har man också mage att kalla nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder för nya jobb. 50 000 medborgare i nya åtgärder är inga riktiga jobb – det är konstgjord andning!  Nej, här måste till radikalare grepp och en kursändring. Kristdemokraternas arbetslöshetspolitik skulle innebära följande för Sverige:  1. Allt arbete kommer att uppmuntras och räknas den arbetslöse till godo i systemet. Vi föreslår att den ersättningsgrundande inkomsten ska beräknas på 80 % av genomsnittsinkomsten de senaste 24 månaderna, och det ska omräknas var sjätte månad. Det innebär att om man tar ett kortare jobb under sin arbetslöshetsperiod visar det sig direkt positivt när man får sin ersättning. 
2. Ingen bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen och ett stopp på den kostnadsövervältring till kommunernas socialtjänst som i dag sker. 
3. Förenklat och lättbegripligt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen. Dagens regler är till stor del utformade när flertalet hade fast heltidsanställning. Arbetsmarknaden är i stark förändring, och stelbenta system måste ändras. 
Här ska särskilt nämnas utformningen av arbetsvillkoret, som innehåller en mängd begränsande faktorer som strider mot devisen att allt arbete ska löna sig. Dagens system missgynnar dem som har säsongs-, projekt- eller deltidsarbete. Det ger felaktiga signaler om man inte får tillträde till arbetslöshetsförsäkringen därför att man har förlagt sin arbetstid mer fritt än vad regelsystemen tillåter. För många blir det ekonomiskt olönsamt att bryta en arbetslöshetsperiod med kortare arbete. 
4. Med kristdemokratisk politik skulle studerande få möjlighet att få arbetslöshetsförsäkring under ferierna, och dessutom skulle studier räknas som överhoppningsbar tid. Vårt system skulle underlätta för de äldre med ett försörjningsansvar som studerar. 
5. De anställda i privata bemanningsföretag får samma rättigheter och villkor som de anställda i offentligt organiserade bemanningsföretag. Enligt dagens orättfärdiga system betraktas en anställd i ett privat bemanningsföretag alltid som heltidsanställd oavsett vad den enskilde och företaget har avtalat. Vidare finns en regel som säger att man inte kan få arbetslöshetsersättning för en period mellan två uppdrag för ett och samma bemanningsföretag. Det är orimligt att dagens regelverk leder till att arbetslösa personer tvingas tacka nej till erbjudanden om arbete på grund av att de då kan mista sin arbetslöshetsersättning. 
6. Företagarnas ersättningsrätt stärks och blir rättvis. Ett klart och rättvist regelverk skapas som ger trygghet för företagarna att klara sig under tider av arbetslöshet. Större rättvisa skapas för företagare som verkar inom kooperativa, ideella eller ekonomiska föreningar. Allt för att stimulera nya företag att bildas. 
Herr talman! Jag har här skissat på några av de förslag som Kristdemokraterna lämnat i sina motioner som sedan tyvärr har blivit reservationer och inga tillkännagivanden. Om de hade blivit tillkännagivanden hade det gjort att vi hade fått en bättre, uthålligare, enklare och mer solidarisk arbetslöshetsförsäkring än dagens lappverk.  Herr talman! Jag vill nu övergå till en annan viktig reservation som vi har tillsammans med alliansen i detta betänkande. Det handlar om familjehemsförälderns utsatta situation när det gäller arbetslöshetsförsäkringen.  Att vara familjehemsförälder är en viktig uppgift som inte bara tar mycket tid i anspråk utan även kräver stort känslomässigt engagemang. Kommunerna annonserar ofta efter familjehem, men det är tyvärr ofta svårt att hitta nya familjer som är beredda att öppna sina hem. Med alltfler splittrade och trasiga familjer med otrygga barn som far illa, behövs det fler trygga och omvårdande familjehem som orkar bära den extra arbetsbelastning det innebär att ta hand om ett barn vars föräldrar av olika skäl inte klarar sin föräldraroll.  På grund av det stora engagemanget krävs i många fall att en av familjehemsföräldrarna stannar hemma på deltid eller heltid. Att ha ett familjehemsuppdrag räknas emellertid normalt inte som ett förvärvsarbete eftersom det inte är fråga om en anställning utan om ett arvoderat uppdrag. De utför ett heltidsjobb för samhället men får inte tillgodoräkna sig detta när det gäller möjligheten till arbetslöshetsförsäkring. Enligt min erfarenhet från vänner som är familjehemsföräldrar krävs det mycket såväl arbete, tid och tålamod som tårar för att rätt kunna fungera som ställföreträdande föräldrar.  Att alla som utför ett arbete av något slag ska ha rätt till arbetslöshetsförsäkring är en självklarhet, men detta gäller inte för en familjehemsförälder! Arbetsdomstolen har slagit fast att familjehemmet inte presterar ett arbete för någon annans räkning, vilket är en generell utgångspunkt för ett anställningsförhållande. Kammarrätten fastslog så sent som 1999 att den praxis som utformats vid tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen fortfarande gäller.  Kristdemokraterna och alliansen anser att uppdraget som familjehemsförälder måste godkännas som ett arbete med rätt till arbetsrättslig trygghet.  Jag ställer mig bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 5. 

Anf. 135 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v):

Herr talman! Det är inte bara här i kammaren som vi diskuterar a-kassan. Den har också varit uppe på dagordningen i den allmänna debatten och i medierna. Då har det handlat om handläggningen av a-kassan och om kontrollen av de arbetssökande, vilket också har varit uppe här. Men det har också handlat om legitimiteten i a-kassan och om de problem som de fackliga organisationerna har pekat på när det gäller att allt färre får 80 % av sin inkomst i ersättning.  Rent allmänt är det rätt symtomatiskt att ropen på hårdare tag gentemot de arbetslösa går hand i hand med samma krav när det gäller de sjukförsäkrade. Det är liksom lite inne att betona kontroll och övervakning. Och det är klart – ingen tycker ju att det här ska skötas slappt. Alla tycker vi att fusk och missbruk ska beivras. Jag tycker ändå att det är viktigt att peka på att man har fokus på bara en bild.  I ett annat samhällsklimat hade det varit fullt möjligt att ha en helt annan diskussion. Det hade varit fullt möjligt att Uppdrag granskning hade visat en rad reportage med exempel där människor undviker att söka socialbidrag trots att de har rätt att få det. Man hade kunnat visa exempel på att människor kommer till arbetsförmedlingen och har en självklar rätt att få a-kassa men av olika anledningar blir ifrågasatta. Då hade vi fått den diskussionen – att vi har ett system som inte levererar de rättigheter som de arbetssökande eller de som är sjuka har.  Alla de här bilderna är i och för sig sanna, men på det hela taget har vi en a-kassa, en hantering av den och ett regelverk som är rätt okej för den stora merparten som kommer i kontakt med den. Analysen som man kan göra blir inget annat än att det blir ett skifte i perspektiv. Det är individen som det fokuseras på, och det är individen som är problemet, inte att vi har problem på strukturell nivå och på samhällsnivå med att det finns för få arbeten.  Vi har hört detta tydligt från moderat håll i dag. Jag menar att Patrik Norinders anförande genomsyras av en gedigen misstro mot de arbetssökande. Den människosynen har inte vi. Men det finns också inslag i regeringens förhållningssätt, där man i den senaste budgetpropositionen uttalar en ambition om att det ska finnas ett egenvärde i att fler ska ifrågasättas när det gäller rätten till a-kassa.  Men om det nu beror på dålig regeltillämpning att människor går utan jobb eller om vi har för generösa bidragsregler måste man ställa sig frågan: Hur kunde det komma sig att vi ända fram till slutet av 80-talet hade full sysselsättning med ungefär samma system? Det är inte där problemet ligger. Vi ska inte lägga skulden på de arbetslösa.  Om man utgår från att människor faktiskt vill arbeta – och det är min bestämda uppfattning – och att orsaken till den höga arbetslösheten finns att hitta på samhällsnivå och inte på individnivå blir debatten annorlunda. Då blir också slutsatserna annorlunda. Då är det logiskt att ställa sig frågan vad som är orsak och verkan. Riksrevisionen konstaterar att det finns ett samband. Arbetsförmedlingar som kontrollerar regelverket på ett bra sätt och som är aktiva i uppföljningen har också ett stort antal arbetssökande som får arbete.  På den hearing som arbetsmarknadsutskottet ordnade om a-kassan ställde vi frågan: Vad är det som är orsak och verkan? Vet man att det inte förhåller sig på det rakt motsatta sättet? På en arbetsförmedling där man har en arbetsmarknad med lämpliga arbeten att anvisa är det kanske också enklare att vara hård i kontrollen.  Jag menar att det är en stor brist att man rycker ut tillämpningen av a-kassereglerna ur sitt sammanhang. Man måste också väga in hur situationen ser ut på arbetsmarknaden och hur situationen ser ut för individen. En rättvis enhetlig tillämpning kan ju inte betyda att a-kassorna inte ska kunna variera i sin hantering utifrån hur arbetsmarknaden ser ut på de olika orterna. Därför är det bra att majoriteten i utskottet markerar vikten av helhetsperspektivet.  När det gäller till exempel sökprocessen är det självklart att den är beroende både av den individuella situationen och av hur arbetsmarknaden ser ut. Det är kvalitet och träffsäkerhet i sökprocessen som är det viktiga – inte kvantiteten och att man säger till de arbetssökande att de ska visa att de har sökt x arbeten. Det är inte effektivt, och det är inte ett system som stärker individerna.  Arbetslösheten är ett jätteproblem. Där har vi som deltar i regeringssamarbetet ett ansvar. Från Vänsterpartiets sida är vi beredda att ta det ansvaret. Det har påbörjats ett arbete. Vår förhoppning är att vi med den vårbudget som nu kommer ska påbörja ett arbete där vi med fog kan säga: Nu lägger vi fram en budget för jobb!  I inledningen nämnde jag en annan diskussion, som också har förts i medierna. Det är den som de fackliga organisationerna har initierat. Där pekar man på att allt färre försäkrade får ut 80 % av sin inkomst. A-kassornas samorganisation SO kom med en rapport i december förra året där man konstaterar att fyra av tio är underförsäkrade. 40 % får alltså mindre än 80 % av sin inkomst i ersättning. TCO visar att två av tre heltidsarbetande TCO-medlemmar får mindre än 80 %.  Det handlar om att vi ligger efter i nivån på taken. Det är inga högavlönade grupper som vi pratar om, utan det är grupper med rätt normala inkomster. Det är viktigt att se till att även de får 80 % därför att det är viktigt att behålla legitimiteten i systemet. Styrkan i att ha ett starkt omfördelande system är ju att systemet måste omfatta stora grupper av löntagarna, och det gör det inte när allt färre får 80 % av inkomsten i ersättning.  Det är samma diskussion som man för när det gäller socialförsäkringssystemen och att försvara den generella välfärden. Vi måste påbörja ett arbete så att inte de högavlönade får ut för lite ur systemet, tecknar privata försäkringar och lämnar a-kassan. Det är akut och det är bråttom.  Från Vänsterpartiets sida beklagar vi att vi inte i det här betänkandet har fått med utskottsmajoriteten ens på att göra en översyn och belysa konsekvenserna av detta. Men vi kommer att återkomma. Kanske kan vi också här ha förhoppningar om att vårbudgeten ska innehålla ett steg i rätt riktning. Det är viktigt och det är bråttom med att försvara legitimiteten i a-kassan.  Jag avslutar med att yrka bifall till reservation 3. 

Anf. 136 PATRIK NORINDER (m) replik:

Herr talman! Camilla Sköld Jansson gjorde en mycket egen tolkning av mitt anförande. Jag skulle vara emot individerna, tydligen. Camilla Sköld Jansson har av någon orsak inte förstått vad jag har sagt, eller så vill hon tolka det på sitt eget lilla sätt.  Min huvudkritik gäller tre punkter. Den ena är att regeringen totalt har misslyckats med att bekämpa arbetslösheten under en lång följd av år trots att man har haft möjligheter att göra det. Man har pratat och pratat, men det har inte blivit några resultat. Man klarar inte av det.  Min andra punkt var att riksrevisorerna har påpekat att organisationen fungerar dåligt och att de arbetslösa inte får den hjälp som de kan kräva. Jag tog exemplet med handlingsplanerna. Där tror jag att Camilla Sköld Jansson, som var med i samma utredning, vet att det var problem.  Den tredje delen av min kritik gällde att jag tycker att det är dåligt att utskottsmajoriteten inte kunde ge ett tillkännagivande till regeringen att den ska återkomma med en redovisning. I stället hoppas man bara att den ska göra det. Vi har ju sett att regeringen inte är särskilt duktig på att återkomma med sådana redovisningar.  Det var mina tre huvudpunkter. Hur Camilla Sköld Jansson kan få det till att jag var emot individerna förstår jag inte. Hon kanske kan förklara det. 

Anf. 137 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v) replik:

Herr talman! Jag tror inte att jag uttryckte det så att Patrik Norinder var emot individerna, utan jag sade att hela anförandet, och för övrigt Moderaternas politik i de här frågorna, andas en misstro. Man utgår på något sätt ifrån att de arbetslösa inte gör rätt för sig. Varför är det annars så viktigt att sänka ersättningen i a-kassan? Varför är det annars så viktigt med en bortre parentes? Det är ju för att dra åt tumskruvarna därför att ni tror att de arbetslösa går arbetslösa i onödan. Det var en väldigt ensidig fokusering.  När det gäller ett tillkännagivande är ju betänkandet fullt av exempel både från Ams och från regeringens regleringsbrev på hur man tar tag i denna fråga. Vi i Vänsterpartiet tycker till och med att man fokuserar för mycket på kontrollfunktionen och att man ska skärpa kraven på de arbetssökande även från regeringens sida. Det finns ingen anledning till detta. Regeringen har verkligen lyssnat på detta och tagit tag i den här problematiken och skickat signaler till Ams, som också jobbar med frågan. Där kan jag inte se att det finns något problem. Däremot finns det ett behov av att balansera debatten åt andra hållet. 

Anf. 138 PATRIK NORINDER (m) replik:

Herr talman! Det som kritiken gäller är det som också står i majoritetstexten om att man delar riksrevisorernas uppfattning att det finns många saker som måste åtgärdas. Om man nu säger det i ord, tycker jag också att man skulle kunna våga ge ett tillkännagivande till regeringen att återkomma. Det finns en feghet här. Det verkar som man över huvud taget inte vågar göra någonting för att regeringen inte ska få någon klick på sig. Men texten andas ju – och det sade jag också – att majoriteten vill att det ska bli förändringar. Man är medveten om att det finns stora brister i organisationen.  Den andra delen kan vi diskutera i ett annat sammanhang. Det gäller vår politik, och den utgår från att det ska löna sig att arbeta. Det är vår utgångspunkt. Sedan kan vi ta den diskussionen när det är lämpligt, men i dag diskuterar vi arbetslöshetsförsäkringen. 

Anf. 139 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v) replik:

Herr talman! Jag har redan svarat att betänkandet innehåller en lång redovisning av olika initiativ som har tagits. För att väga upp det hela åt andra hållet är det också intressant att man konstaterar att de arbetsförmedlingar som har klarat detta bäst är de som kan redovisa tidiga insatser, har hög kvalitet på handlingsplaner och bra kontakter med näringslivet. Det är något annat än att diskutera olika metoder för att man ska våga ifrågasätta mer. Det är en helt annan infallsvinkel.  Det jag som vänsterpartist kommer att skjuta in mig på är att bevaka att man inte fortsätter att skuldbelägga de arbetslösa. Ansvaret för att det finns arbetslöshet ska vi ta, och i kommande vårbudget ska vi visa att vi menar allvar med det. 

Anf. 140 ANDERS KARLSSON (s):

Herr talman! Betänkandet om arbetslöshetsförsäkringen behandlar dels en skrivelse från Riksrevisionens styrelse om arbetsförmedlingens hantering av arbetslöshetsförsäkringen, dels drygt 30 motionsyrkanden från allmänna motionstiden hösten 2004. För säkerhets skull vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.  Riksrevisionen har i en rapport pekat på bristerna i arbetsförmedlingens kontroll när det gäller efterlevnaden av försäkringsvillkoren. Kritiken som framförs och de brister som påtalas kräver åtgärder. Vi socialdemokrater anser att det är viktigt att utvecklingen för att säkerställa rättssäkerheten och legitimiteten i försäkringen fortsätter.  Det finns också en medvetenhet hos dem det berör om bristerna i tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen och dess regelverk. Det bedrivs därför ett aktivt utvecklingsarbete på flera håll.  Jag vill även peka på en mycket viktig slutsats i Riksrevisionens rapport där de skriver: De AF-kontor som har de bästa arbetsplaceringsresultaten utmärks av tidig individuell service till de sökande.  Det handlar om snabbt upprättade individuella handlingsplaner. Det handlar om snabb matchning och mer anvisning till lediga platser. Det handlar om mer tid till företagsinriktat arbete och uppföljning av anvisningar.  Herr talman! Jag vill också peka på att det finns situationer då insatser för att stärka individen kan vara mer effektiva eller nödvändiga än ökad kontroll. Vi anser att kontroll är viktig för legitimiteten, för lika behandling och för rättssäkerheten. Men behovet av kontroll får inte ta fokus från matchning och coachning, det vill säga stöd och hjälp.  Vi diskuterar ofta behovet av individuella insatser. Låt mig därför ta ett exempel. Om skälet till låg sökaktivitet är dåligt självförtroende ligger lösningen i att stärka individen och öka motivationen. Men är skälet svag efterfrågan på arbetskraft bör lösningen vara en annan.  I det här avseendet skulle jag vilja mig våga mig på en liten fundering här i talarstolen. Kanske är det så att vi har varit så inriktade på kontroll och risk för fusk att vi tappat fokus på de olika behov som finns hos de arbetslösa. En nybliven arbetslös person med högskolestudier bakom sig kan mycket väl hänvisas till datorer för att själv söka arbete. Men för den som arbetat ett långt yrkesliv utan kontakt med datorer och som har låg skolutbildning som ligger långt tillbaka i tiden kan samma hänvisning till en dator vara förödande.  Jag ska beröra ytterligare ett problem. Kalle blev arbetslös i början av 90-talet och har därmed varit borta från arbetsmarknaden i mer än tio år. Hans kvalifikationer och meriter är från början av 90-talet. Bara att behöva säga det känns väldigt gammalt. Hur många arbeten tror ni att Kalle har sökt? Hur många nej tack tror ni att han har orkat med? Självklart behöver Kalle möta en arbetsmarknadspolitik som är inriktad på betydligt mer än kontroll. Låt oss kalla det humankapital eller varför inte omtanke.  Därför får inte uppföljningen av Riksrevisionens rapport innebära en alltför ensidig kontroll.  Herr talman! Jag ska nu övergå till att kommentera några av reservationerna i betänkandet. Kristdemokraterna har i en motion föreslagit att man bör förändra medlemsvillkor och kvalifikationskrav samt a-kassans anknytning till fackföreningarna. Medlemsvillkoret är till för att förhindra spekulation i försäkringen. Ett medlemsvillkor på tolv månader är enligt vår mening väl avvägt. Det förhindrar människor från att gå in i försäkringen när risken för arbetslöshet står för dörren. Det förstärker dessutom försäkringsändamålet i försäkringen. Kvalifikationskravet avser arbetsvillkoret. Arbetsvillkoret innebär ett krav på arbete av viss mängd utfört under en viss tid, 70 timmar i månaden i sex månader inom tolv månader före den första arbetslösa dagen oavsett anställningsform. Vi slår vakt om en inkomstförlustförsäkring på hög nivå som ger ekonomisk trygghet vid förändringar på arbetsmarknaden. Jag kan däremot konstatera att de förändringar som kd föreslår har inriktningen att förvandla inkomstförlustförsäkringen och omställningsförsäkringen till en medborgarlön på låg nivå.  Låt mig också kommentera relationen mellan fackförening och a-kassor. A-kassorna och fackföreningarna är självständiga organisationer. A-kassorna är juridiska personer med anställd personal som ska fatta myndighetsliknande beslut enligt den lagstiftning som finns på området. A-kassorna har oftast stor kännedom om anställningsvillkor och anställningsförhållanden på den arbetsplats eller i den bransch den arbetslöse kommer från. Rättssäkerheten ökar, legitimiteten i försäkringen ökar, oklara frågor utreds och administrationen och handläggningen är mycket snabb och effektiv.  A-kassorna omfattas av mycket granskning och tillsyn. IAF ska granska tillämpningen av lagen om arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassor. Riksrevisionen ska effektivitetsgranska kassorna på samma områden. En statlig representant sitter i varje a-kassas styrelse. Riksarkivet utövar tillsyn över arkiveringen. Därutöver finns auktoriserade och förtroendevalda revisorer. Kanske finns det risk för olika besked och dubbelarbete med så många olika tillsynsorganisationer, men det är ännu för tidigt att utvärdera detta.  Frågan om familjehemsföräldrar och a-kassa, som berörs i en reservation från m, fp, kd och c, har tagits upp tidigare. Också Riksdagens revisorer har tagit upp frågan i form av ett förslag om tillkännagivande om ändring i reglerna i arbetslöshetsförsäkringen. I samband med förra årets utskottsbetänkande gjorde utskottet en hänvisning till en parlamentarisk kommitté och en promemoria. Även denna gång måste jag hänvisa till en pågående utredning på grund av att det i denna och liknande situationer finns en mängd olika stödformer med olika utbetalare. De har tillkommit vid olika tillfällen, och de behandlas olika när det gäller arbetsvillkorsalternativ och överhoppningsbar tid.   En utredning arbetar med att ta fram en nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården. Förslag om förändringar i innehåll, utformning och organisation ska redovisas senast den 1 oktober i år. Samtidigt arbetar även en utredning med att göra en översyn av socialförsäkringarna. Frågan om sådan tid ska vara överhoppningsbar eller tillgodoräkningsbar i ett arbetsvillkor är således komplex och svåröverskådlig. Utredningsarbetet bör inte föregripas.  Herr talman! Jag vill sedan säga några ord om studier och a-kassa. Den studiesociala utredningen lämnade sitt betänkande Studerande och trygghetssystemen, SOU 2003:130, i december 2003. Utredningen har remissbehandlats, och en sammanställning av remissvaren har gjorts. Nu bereds betänkandet.  Frågan om arbetslöshetsersättning och studier för vuxenstuderande är angelägen att lösa. En utökning av antalet terminer kan vara en lösning. Att studiemedelssystemet täcker även sommarlovet för till exempel vuxenstuderande kan vara en annan. Ja, frågan har många dimensioner. Det är därför viktigt att bevaka beredningen av den studiesociala utredningen.  Till sist, herr talman, kan vi konstatera att många anställda i vårt land kommer i beröring med en arbetslöshetsförsäkring. Det kan vara vid en tillfällig arbetslöshet under en omställningsperiod mellan två olika jobb eller när strukturrationaliseringens krav slår till i näringslivet. Därför tar vi avstånd från den allianspolitik som sätter sänkta skatter före bra arbetsförmedlingar och trygga ersättningar till sjuka och arbetslösa, och vi säger nej till att låta de ekonomiska orättvisorna växa och tryggheten urholkas. Det är genom trygghet och klara regler som människor frigörs och kan vara med och skapa ett samhälle där alla har en plats. 

Anf. 141 ANNELIE ENOCHSON (kd) replik:

Herr talman! Jag skulle vilja veta vad som hände med riksdagens tillkännagivande om en översyn av bemanningsföretagen, som beslutades om 1999. Jag vet att det försiggår förhandlingar på EU-nivå, men jag undrar varför ingenting händer och varför Sverige måste vänta. Det innebär att många företag inte skapats och många jobb inte har kommit till, och vi har inte råd med detta i Sverige i dag. Det är den första frågan.  Sedan vill jag ställa en till fråga till maktarrogansen: När ska ni förenkla regelverket så att det blir lättbegripligt och förståeligt och så att allt arbete lönar sig? Ni vet, liksom vi, i dag att det inte fungerar. Det är svåröverskådligt, och allt arbete lönar sig inte. Jag skulle vilja ha svar på de två frågorna. 

Anf. 142 ANDERS KARLSSON (s) replik:

Herr talman! Vad gäller bemanningsföretag pågår ett arbete inom EU. Vi har haft uppe diskussionen i utskottet och lagt den åt sidan på grund av det arbete som pågår där, och jag tycker att vi ska avvakta det direktiv som förhoppningsvis kommer fram ganska snart nu från EU. Det är mitt svar på den första frågan.   Sedan, herr talman, gör det mig väldigt upprörd att höra Annelie Enochson säga ”maktarrogansen”. Är det så att Annelie Enochson upplever mig som maktarrogant så är det beklagligt. Det gör mig jäkligt upprörd att höra det ordet! Det vill jag säga. Det gör mig också fundersam på om jag över huvud taget ska svara på den fråga som Annelie Enochson ställer. Jag tycker att vi borde ha en annan debatt än den. Jag kan också hugga till om det behövs, men jag tycker inte att vi ska göra det här i denna kammare. Låt mig slippa sådana påhopp om maktarrogans i fortsättningen!  Vad gäller lättförståelighet i a-kassans regler vill jag säga detta: Om man ska ha en försäkring som är rättssäker behövs det också ett regelverk. Det kan vi se på Sveriges rikes lag, denna tjocka bok med regler och lagar i vårt land. Det är en komplicerad skrift som behöver många tolkningar. Detsamma gäller om man ska ha en försäkring. När man har en bilförsäkring, en hemförsäkring eller en annan försäkring finns det ett regelverk kring den, och det finns det också kring a-kassan. Det är inte mer komplicerat än att man klarar av att hantera det, ganska väl, vill jag säga, ute i de olika a-kassorna. 

Anf. 143 ANNELIE ENOCHSON (kd) replik:

Herr talman! Gör man besök ute i verkligheten kan man nog få höra ett och annat som man kan få säga i kammaren också.  När det gäller verkligheten är det faktiskt så att arbetsförmedlingarna har stora problem med regelverket, och det borde Anders Karlsson veta. Det är svårförståeligt. Man har sagt ett antal gånger att man ska försöka, och man har lappat, och man har lagat, och ingenting görs.  Jag tycker att det är beklagligt att man inte kan lyssna på de motioner som vi lämnar inom alliansen när vi kommer med bra förslag och när vi försöker komma med konstruktiva förslag, allt för att arbete ska löna sig. Det är vår ambition, och det gäller även i arbetslöshetsförsäkringen. Det ska synas när man tar ett arbete, och det ska också synas på vad man får i plånboken.   På de senaste tio åren, sedan Socialdemokraterna kom till makten, har Sverige förlorat 28 000 företag, och 300 000 nya jobb har tillkommit – utomlands.   Jag tycker att detta är oerhört beklämmande. Det ser vi i den här statistiken. Det ser vi också när det gäller att det är fler som uppbär arbetslöshetsförsäkring, och det är det vi diskuterar i dag. 

Anf. 144 ANDERS KARLSSON (s) replik:

Herr talman! Det är riktigt att det har försvunnit ett antal företag. Det är strukturförändringar i vårt samhälle. Det har vi bejakat i Sverige, parterna emellan. Svensk fackföreningsrörelse har sagt: Klarar vi inte av att producera varan till de kostnader som våra villkor ställer får vi flytta företagsamheten utomlands. Då vet de människorna att de går ut i en trygg försäkring med relativt hög ersättningsnivå. De bejakar det därför att de ska få utbildning så att de ska kunna ta de jobb som kommer i framtiden. Så har det sett ut på svensk arbetsmarknad.  På västkusten, som Annelie Enochson kommer från, fanns ju flera stora skeppsbyggarvarv. Där finns inte ett enda kvar. Fartygen byggs i Kina, i Taiwan och så vidare. Det finns ett reparationsvarv men inga skeppsbyggnadsvarv av den omfattningen därför att vi inte kunde konkurrera. Men vi har skapat andra jobb åt de människorna, därför att de har bejakat strukturförändringarna. Det ska vi slå vakt om, tycker jag.  Sedan säger Annelie Enochson att det ska löna sig att arbeta. Men det ska inte löna sig att bli arbetslös. Man säger att man ska ha 80 % av genomsnittsinkomsten. Det är den som ska vara beräkningsbar för a-kassa, 80 % av genomsnittsinkomsten på 24 månader. Det är stor skillnad mellan den försäkring som finns i dag och den som alliansen och Annelie Enochson vill genomföra. Det är tydliga signaler till dem som har försäkrat sig i a-kassan. 

Anf. 145 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v) replik:

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i Anders Karlssons resonemang när det gäller hur man ska se på den här debatten och på den diskussion som pågår om kontrollfunktionen. Det visar på både lyhördhet och respekt för de arbetssökande och de arbetssökandes situation.  Det jag tänkte ta upp var den reservation som Anders Karlsson inte nämnde, som handlar om en översyn av att höja taken och att höja dagpenningen. Man kan läsa ut av utskottstexten att vi är överens om att det här är bekymmersamt och att karaktären på arbetslöshetsförsäkringen förändras och blir allt mindre en inkomstbortfallsförsäkring. Samtidigt är Anders Karlsson inte beredd att just nu förorda några förändringar.  Då är min fråga om Anders Karlsson har några tankar på hur man ska ta tag i den här frågan, eftersom vi uppenbarligen är överens om att någonting måste göras. 

Anf. 146 ANDERS KARLSSON (s) replik:

Herr talman! Självklart är det så. Om man vill ha ett generellt välfärdssystem ska det också vara generellt. Det går inte att 40–50 % av dem som är med och betalar in till försäkringen inte får de 80 % som de egentligen är berättigade till. Det här är en högt prioriterad fråga när ekonomin så tillåter. Jag kan nog gå i god för att regeringen ska försöka rätta till det.  Jag tror att det är angeläget om man ska behålla legitimiteten i försäkringen att de som får ut över fem och ett halvt basbelopp också ska vara med och betala till försäkringen. Det är risk att hela försäkringssystemet urholkas annars. Där är vi helt överens. När möjligheter ges ska man också se till att höja taket. Det tror jag att vi är överens om. 

Anf. 147 CAMILLA SKÖLD JANSSON (v) replik:

Herr talman! Man kan alltid hänvisa till att man vill göra saker när ekonomin så tillåter. Och det är klart att det stämmer. Men det stämmer också att saker och ting alltid handlar om prioritering. Det här är högt prioriterat, och det borde vara så att ju längre tiden går desto mer ökar prioriteringen så att man faktiskt gör någonting. Vi har chans att göra någonting redan i vårbudgeten.  Går inte det har jag ändå förhoppningar om att arbetsmarknadsutskottet kan gå i bräschen och faktiskt vid nästa tillfälle vi behandlar detta ta tag i den här frågan. Det är viktigt, och det står på dagordningen. Vi får inte vänta för länge därför att det redan nu är så att de privata tilläggsförsäkringarna ökar. Både TCO och Saco känner sig tvingade att erbjuda sina medlemmar tilläggsförsäkringar. Det snabbar på processen. Det är angeläget, och det är bråttom. 

Anf. 148 ANDERS KARLSSON (s) replik:

Herr talman! Camilla Sköld Jansson och jag är säkert rörande överens om att det här är väldigt angeläget. Det är en angelägen fråga om man ska behålla legitimiteten i försäkringen. Det är alldeles riktigt.   Vi får väl hjälpas åt att försöka knuffa frågan framåt så att vi kan nå ett resultat där också den stora gruppen kan få ut sina verkliga 80 %. Det är för många i den gruppen som står utanför, så det är väldigt angeläget. 

Anf. 149 PATRIK NORINDER (m) replik:

Herr talman! Socialdemokraterna brukar i den talarstol Anders Karlsson nu står berömma sig av att allt går så oerhört bra här i Sverige. Jag kan omigen påminna om att under 2004 utbetalades 32 miljarder i statsbidrag till a-kassorna. Det är oerhört mycket pengar.  Jag har två frågor till Anders Karlsson.  När ska alla som vill kunna få ett arbete enligt statsministerns löfte år 2000?  Anser Anders Karlsson att man lyckats bekämpa den höga arbetslösheten under den tid man har haft makten, sedan mitten på 90-talet? 

Anf. 150 ANDERS KARLSSON (s) replik:

Herr talman! För att börja med den sista frågan vill jag säga att vi självklart inte är nöjda med den arbetslöshet som finns i dag. Vi vill ha ned den, och vi ska göra allt för att få ned den.  Det är klart att om man jämför med den arbetslöshet som vi övertog 1994 är det betydligt mycket bättre. Den är nästan halverad om man ser till det resultat som den borgerliga alliansen lyckades skapa och det kaos som fanns på arbetsmarknaden då. I det hänseendet har vi väl lyckats ganska väl. Men vi är långt ifrån nöjda med det. Arbetslösheten ska ned, och den ska ned under 4 %. Den ska ned till full sysselsättning. Det är målsättningen, och den ska vi jobba med.  Den första frågan Patrik Norinder ställde var: När ska alla som vill få ett arbete? Svaret på den frågan har jag gett. Så fort det finns möjlighet ska man så klart se till det. Självklart ska ingen människa som står vid sidan av arbetsmarknaden behöva göra det om man vill arbeta. Det är en del av rättigheterna i vårt samhälle och har varit så under lång tid. Nuläget är beklagligt. Här måste vi alla hjälpas åt så att människor kan komma ut i sysselsättning.  Strukturförändringen i samhället går betydligt mycket fortare i dag än den gjorde tidigare, liksom förändringen av industrierna, som flyttar utomlands, och den snabba omställningen. Där är jag villig att erkänna att arbetsmarknadsutbildningen inte har hängt med. Där har vi missat i arbetsmarknadsutbildningshänseende. Vi skulle med facit i hand ha lagt mycket mer resurser på att utbilda människor så att de hade kunnat gå in i arbete på ett annorlunda vis. Då hade vi inte riskerat att det uppstår flaskhalsar. 

Anf. 151 PATRIK NORINDER (m) replik:

Herr talman! Det är en trovärdighetsfråga, Anders Karlsson, om man ska klara att få ned arbetslösheten. Ni har nu under tio år stått i talarstolar och sagt att det är vår främsta uppgift, vi ska göra allt, och så vidare. Men i dagens läge har vi mellan 8 och 9 % arbetslöshet. Och det är ett stort misslyckande. Statsrådet Hans Karlsson erkänner det också: Vi har misslyckats.   Trovärdigheten ligger i att ni inte har några åtgärder som gör att vi kan se att man kommer att få ned arbetslösheten i framtiden heller. Det finns ingenting i er politik som gör det trovärdigt att arbetslösheten kommer att minska. Det är det här som är problemet. Det går inte att stå i talarstolen och med ord säga att man ska göra allt, och sedan händer ingenting. Vi har hög arbetslöshet år ut och år in.  Tyvärr har företagsklimatet också försämrats i Sverige. Det finns undersökningar där fyra av tio internationella företag anser att svenska företag har blivit sämre under de senaste fem åren. Självklart får Anders Karlsson och hans partikamrater ta på sig en del av den skulden. Vi ser ingen förbättring på det området heller. Det här är en trovärdighetsfråga, Anders Karlsson. Försök att bringa lite klarhet i hur ni tänker göra för att få ned arbetslösheten. Kom med några förslag så att det verkligen syns att ni har viljan som ni står och pratar om. 

Anf. 152 ANDERS KARLSSON (s) replik:

Herr talman! Vi lever nog inte i riktigt samma värld, Patrik Norinder. Det vidtas massor av åtgärder inom arbetsmarknadspolitikens ram. Nu pratar Patrik Norinder om näringspolitikens ram också, men den tänker jag inte kommentera mer än att jag träffade en företagare från min hemkommun i går kväll. Vi träffades och åt middag och hade ganska trevligt. Han har tillika varit moderatpolitiker. Han sade att det inte är några problem med arbetskraften i Sverige. Det är inte där problemen ligger. Problemen ligger i att investeringarna går så oerhört snabbt att kapitalet inte finns för att utveckla företagen. Det var hans bild av hur svårt det är. Det finns inte kapital för att hjälpa till med investeringarna vid start av nyföretagande. Det är hans bild. Jag kan inte detta, men han förklarade det så för mig.  Däremot på arbetsmarknadspolitikens område har vi, Patrik Norinder – erkänn det – genomfört förändringar sedan 1994 års kaos. Vi har fått ned arbetslösheten från 12–13 % till 8, om man räknar in de människor som finns i åtgärder också. Det är viktigt att de människor som finns i åtgärder får den utbildning som verkligen behövs för den framtida arbetsmarknaden. Det är oerhört viktigt. Det gäller att alla hjälps åt – politiker, fackföreningsrörelse, företagare. Vad är det för typ av utbildningar som ska erbjudas de människor som har slagits ut på grund av strukturförändringarna i näringslivet? 

Anf. 153 ULF HOLM (mp):

Herr talman! I det här betänkandet har jag inte lagt några reservationer, utan jag yrkar bifall till utskottets förslag i dess helhet – även om jag har synpunkter på en del av innehållet.  Jag börjar med Riksrevisionens styrelses framställning. Jag kan instämma i mycket av den kritik som man riktar mot arbetslöshetsförsäkringen. Det som sägs är allvarligt, och det krävs åtgärder. Men till skillnad från de fyra borgerliga partierna tror jag inte att det viktigaste är att göra ett tillkännagivande om detta i dag, utan det viktigaste är att vi koncentrerar oss på de åtgärder som redan är igångsatta. Det pågår ett arbete, som vi har hört Anders Karlsson berätta om. Jag ingår i regeringsunderlaget, och jag är medveten om att vi tittar över de frågor som har framställts.  Det handlar om legitimitet. Ja, där ingår kontroll och att se över de brister som finns. Men det handlar minst lika mycket om att se arbetslösa som individer och inte som en stor klump. Det måste finnas individuella handlingsplaner, det måste vara lika behandling och vi måste ha en respekt för de arbetslösa. Det är inte skoj att vara arbetslös. Ibland när jag hör på borgerliga politiker får jag uppfattningen att det är fråga om att ”sätta dit” de arbetslösa, precis som om de har gjort något brottsligt. Jag tycker inte det. Därför kan jag inte heller instämma i den skarpa kritik som de borgerliga har fört fram i dag om att det måste vara ett tillkännagivande.  Jag vill sedan lyfta upp en fråga som handlar om krav på medlemskap i arbetslöshetskassorna. Där finns ett särskilt yttrande från Camilla Sköld Jansson. Förra året hade vi en gemensam reservation i detta betänkande på det området. Jag tycker fortfarande att frågan är viktig, och jag vet också att frågan kommer att utredas – förhoppningsvis – framöver. Därför har jag i år inte gjort något särskilt åt detta. Man måste vara medveten om att den kritik och de farhågor som finns från bland andra Miljöpartiet handlar om att det för vissa grupper i samhället är svårt att uppfylla inträdesvillkoren, inte minst för kvinnor, invandrare och ungdomar. Då måste vi på något sätt se över de inträdesvillkor som finns. Därför vet jag att frågan är viktig.  När det gäller företagarnas ersättningsrätt gjorde vi i Miljöpartiet, med stöd av de fyra borgerliga partierna, förra året den 15 april, ett tillkännagivande för en utredning som skyndsamt ska se över företagares ekonomiska situation vid arbetslöshet. Det är givetvis med tanke på småföretagarna. Småföretagarna är utsatta, och deras intressen tas dåligt till vara i socialförsäkringssystemet – trots att de i vissa fall kan vara mer sårbara än anställda. I vissa fall är regelverket direkt diskriminerande mot småföretagare.  Jag är ganska trött på regeringens senfärdighet i denna fråga. Vi gjorde ett tillkännagivande om en parlamentarisk utredning, och hittills har regeringen inte lyckats ens ta fram ett direktiv för denna parlamentariska utredning. På en fråga i höstas, herr talman, till Hans Karlsson om hur arbetet gick och när det skulle presenteras, fick jag ett intetsägande svar från statsrådet om att frågan bereds inom Regeringskansliet. Det var det enda svaret jag fick från statsrådet Hans Karlsson. Jag tycker att det är beklagansvärt att statsrådet inte har större respekt för riksdagens tillkännagivanden. Nu har vi ett särskilt yttrande om detta. Det tycks vara meningslöst att göra ett till tillkännagivande om denna fråga.  I betänkandet finns ett tillkännagivande till regeringen i fråga om Berit Högmans motion om förtroendevalda och a-kassa. Jag vill poängtera att riksdagen säger att denna fråga bör ses över igen eftersom det ur demokratisk synpunkt är viktigt att förtroendevalda också har rätt till a-kassa. 

Anf. 154 ANNELIE ENOCHSON (kd) replik:

Herr talman! I mitt anförande kom jag med ett antal förslag som jag skulle vilja stämma av med Miljöpartiet. Vi kristdemokrater föreslår att det inte ska finnas någon bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen. Hur ställer sig Miljöpartiet till det? Vidare föreslår vi att man ska arbeta aktivt för att förenkla regelverket och göra det mer lättbegripligt. Vidare ska studerande få möjlighet att få ut arbetslöshetsersättning under ferierna och att studierna ska räknas som överhoppningsbar tid.   Vidare nämnde jag att anställda i privata bemanningsföretag ska få samma rättigheter och villkor som de som är anställda i offentligt organiserade bemanningsföretag. Hur ställer sig Miljöpartiet till de förslagen? 

Anf. 155 ULF HOLM (mp) replik:

Herr talman! Visst kan man skriva under på att det borde vara ett förenklat regelverk. Det kan man givetvis ställa upp på utan problem. Men vad innebär det i praktiken? Det är klart att vi försöker göra det så enkelt som möjligt, men samtidigt måste det vara rättssäkert och tydligt kring vad som händer. Visst kan man skriva under på att det ska vara så, men vad innebär det i praktiken? Det saknar jag i kd:s förslag, hur det ska gå till att göra dem enklare.  När det gäller bemanningsföretagen kan jag instämma i det som Anders Karlsson sade, att frågan bereds inom EU. De hanterar det på sitt vanliga byråkratiska, omständliga sätt, vilket lär ta ytterligare några år. Vi kan väl låta dem syssla med det. Jag ser ingen panik med att vi måste genomföra någon förändring i Sverige i dag kring dessa frågor.  När det gäller den sista frågan, om studier som överhoppningsbar tid, måste jag erkänna att jag inte har någon åsikt om det just nu. 

Anf. 156 ANNELIE ENOCHSON (kd) replik:

Herr talman! Det är alltid roligt att ta repliker på dig, för du är så ärlig. Det är mycket bra.  Under den hearing vi hade den 28 oktober pratade man just om att det var kö i aktivitetsstödet. Därför undrar jag över det här med bortre parentesen en gång till. Jag vill klämma dig lite grann här, för jag vet att du ingår i maktunderlaget, som du kallar det. Kan man inte tänka sig att ta bort detta? Det innebär att man inte behöver ha den här kön till aktivitetsgarantin, utan det skulle finnas ett annat system.  När det gäller regelverket: Om du hade läst vår motion mer ordentligt hade du sett vårt förslag om hur man skulle kunna göra. Där finns många konkreta förslag. 

Anf. 157 ULF HOLM (mp) replik:

Herr talman! Ja, man ska väl vara ärlig. Det lönar sig i längden, även om det inte är så roligt att stå i talarstolen och säga att man inte kan svaret på en fråga.  När det gäller aktivitetsstöd och de reglerna har jag väldigt många åsikter om det. Mitt parti och jag har varit väldigt kritiska till aktivitetsgarantin såsom den ser ut i dag. Jag är fortfarande inte helt övertygad om att det är det bästa sättet vi har i dag. Därför ingick det också när vi beslutade om detta för två år sedan att det ska göras en översyn av aktivitetsgarantin, för att se över vissa delar av den, som bland andra jag och Miljöpartiet hade synpunkter på. Den frågan låter jag bero tills den utvärderingen kommer. 

Anf. 158 CHRISTER ERLANDSSON (s):

Herr talman! Möjligheterna till studier på kvällar och helger vid arbetslöshet är en viktig rättvisefråga. Vi socialdemokrater arbetar aktivt och konstruktivt för att förbättra förutsättningarna för integration genom att aktivt angripa hindren.  Det största hindret är rätten till arbete. Vi talar i dag om livslångt lärande och att man som arbetslös måste vara aktiv och söka arbete. Men arbetslösa bemöts många gånger när de söker arbete med att de inte har tillräcklig kompetens eller kunskaper i svenska språket och därför ej kan få arbete.  Tar de arbetslösa i dag egna initiativ för att förbättra sin kompetens och sina kunskaper i svenska språket under kvällar eller helger, när arbetsförmedlingarna är stängda, personalansvariga på företagen har slutat för dagen eller det är helg och alla är lediga, är risken stor att man som arbetslös begår brott mot a-kassornas regelsystem och blir återbetalningsskyldig samt även kan bli åtalad för bedrägeri.  Regelsystemet för rätt till a-kasseersättning säger att den arbetslöse ej får studera svenska för invandrare mer än 10,8 timmar per vecka oavsett om detta äger rum på kvällar eller helger, när arbetsförmedlingarna är stängda och inga personalansvariga på företagen finns tillgängliga. Dessa begränsningar gäller även komvux, där man endast får studera 216 poäng på hösten och 264 poäng på våren, samt högskoleutbildningarna, som är maximalt 12 poäng per termin.  Dessutom finns det ytterligare hinder. Man har inte rätt till studiestöd eller studielån från CSN om man har fyllt 50 år.  Begränsningar av nämnda slag bör genast tas bort. Vi bör i stället stimulera arbetslösa att ta egna initiativ till utveckling och utbildning som underlättar för dem att få arbete. Givetvis får studier inte inkräkta på den tid då den arbetslöse aktivt kan och bör söka arbete. Detsamma gäller om den arbetslöse blir erbjuden ett heltidsarbete, att han eller hon omedelbart bör kunna ta erbjudet arbete. Det är viktigt att trygghetssystemen inte är utformade så att personer avstår från studier.  Detta vill jag ändra på, och därför har jag skrivit motion A293 angående studier på kvällar och helger vid arbetslöshet. Av utskottets betänkande framgår att utskottet i princip delar min uppfattning men vill avvakta pågående beredning och utredning.  Herr talman! Min förhoppning är att beredningen och utredningen snarast blir färdiga så att regelsystemet snarast kommer att ändras.    Överläggningen var härmed avslutad.  (Beslut skulle fattas den 23 mars.) 

15 § Bordläggning

  Anmäldes och bordlades  Proposition 
2004/05:110 Upphovsrätten i informationssamhället – genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m. 

Skrivelse 
2004/05:60 Berättelsen om verksamheten i Europeiska unionen under 2004 

Motioner 
med anledning av prop. 2004/05:62 Genomförande av EG:s direktiv om gemensamma regler för de inre marknaderna för el och naturgas, m.m. 
2004/05:N13 av Eva Flyborg m.fl. (fp) 
2004/05:N14 av Peter Danielsson m.fl. (m) 
2004/05:N15 av Per Bill m.fl. (m) 
2004/05:N16 av Olle Sandahl (kd) 
2004/05:N17 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) 
2004/05:N18 av Maria Larsson m.fl. (kd) 

16 § Anmälan om interpellationer

  Anmäldes att följande interpellationer framställts    den 17 mars


2004/05:476 av Elina Linna (v) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky  
Det sverigefinska biblioteket  
2004/05:477 av Rossana Dinamarca (v) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky  
MEP-utbildningen på Dramatiska institutet  
2004/05:478 av Gunilla Tjernberg (kd) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist  
Kompensationsstöd för fjällnära jordbruk  
2004/05:479 av Anne Ludvigsson (s) till näringsminister Thomas Östros  
Konkurrenslagen  

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogats till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 22 mars. 

17 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

  Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts    den 17 mars


2004/05:1248 av Gunnar Andrén (fp) till statsminister Göran Persson  
Riksrevisionens granskningsrapporter  
2004/05:1249 av Kent Olsson (m) till vice statsminister Bosse Ringholm  
Stöd till spelberoende  
2004/05:1250 av Luciano Astudillo (s) till justitieminister Thomas Bodström  
Rätten att skilja sig  
2004/05:1251 av Ewa Björling (m) till utrikesminister Laila Freivalds  
Observatörsstatus för Taiwan inom WHO  
2004/05:1252 av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) till utrikesminister Laila Freivalds  
Sveriges relationer till Libanon  
2004/05:1253 av Ola Sundell (m) till försvarsminister Leni Björklund  
Verksamheten i Arvidsjaur  
2004/05:1254 av Claes Västerteg (c) till försvarsminister Leni Björklund  
Skogsbrandflyg  
2004/05:1255 av Christer Erlandsson (s) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky  
Ersättning från Radiotjänst till de stormdrabbade  
2004/05:1256 av Gunilla Tjernberg (kd) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky  
Naturhistoriska riksmuseet  
2004/05:1257 av Annelie Enochson (kd) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist  
Bränsleskatt för fiskenäringen  
2004/05:1258 av Bengt-Anders Johansson (m) till statsrådet Ulrica Messing  
Rikstrafiken och den interregionala tågtrafiken  
2004/05:1259 av Staffan Danielsson (c) till statsrådet Ulrica Messing  
Skogsskador intill naturreservat  
2004/05:1260 av Marie Wahlgren (fp) till statsrådet Ulrica Messing  
Uppsägning av telefonabonnemang  
2004/05:1261 av Tina Acketoft (fp) till statsrådet Barbro Holmberg  
Ansvar för människohandelns offer  
2004/05:1262 av Inger Davidson (kd) till statsrådet Lena Hallengren  
Personalförstärkning i förskolan  
2004/05:1263 av Gustav Fridolin (mp) till statsrådet Lena Hallengren  
Stöd till ungdomsförbunden  
2004/05:1264 av Axel Darvik (fp) till statsrådet Lena Hallengren  
Fusk med medlemsbidrag  
2004/05:1265 av Tina Acketoft (fp) till statsrådet Morgan Johansson  
Ansvar för människohandelns offer  
2004/05:1266 av Torkild Strandberg (fp) till statsrådet Morgan Johansson  
Narkotikaklassificeringen av Ketamin  
2004/05:1267 av Anne Marie Brodén (m) till statsrådet Sven-Erik Österberg  
Arbetssituation och sjukfrånvaro i offentlig sektor  
2004/05:1268 av Anne Marie Brodén (m) till statsrådet Ylva Johansson  
Könsstympade kvinnor och svensk sjukvård  

Frågorna redovisas i bilaga som fogats till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 22 mars. 

18 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

  Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor inkommit    den 16 mars


2004/05:1150 av Agne Hansson (c) till försvarsminister Leni Björklund  
Riktlinjer för fartygsunderhåll  
2004/05:1157 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet Lena Hallengren  
Strukturella reformer för yrkeslärarutbildningen  
2004/05:1163 av Yvonne Ångström (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky  
Den geografiska fördelningen av ledamöter i högskolor och forskningsstiftelser  
2004/05:1180 av Heli Berg (fp) till justitieminister Thomas Bodström  
Påföljder vid brott mot totalförsvarsplikten  
2004/05:1189 av Harald Nordlund (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky  
Livskunskap i lärarutbildningen  
2004/05:1201 av Lars-Ivar Ericson (c) till statsrådet Lena Hallengren  
Kompetensutveckling för lärare  
2004/05:1202 av Lars-Ivar Ericson (c) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky  
Tyska på högskolan  
2004/05:1203 av Lars-Ivar Ericson (c) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky  
Bevarande av digitalt publicerat material  
2004/05:1207 av Bertil Kjellberg (m) till försvarsminister Leni Björklund  
Utökade uppgifter för hemvärnet  
2004/05:1217 av Anita Sidén (m) till statsrådet Lena Hallengren  
Svenska studenters möjlighet att studera utomlands  

Svaren redovisas i bilaga som fogats till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 22 mars. 

19 § Kammaren åtskildes kl. 19.46.

    Förhandlingarna leddes  av talmannen från sammanträdets början till ajourneringen kl. 13.48, 
av förste vice talmannen därefter till och med 8 § anf. 94 (delvis), 
av tredje vice talmannen därefter till och med voteringen kl. 17.00 och 
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut. 


Vid protokollet 


ULF CHRISTOFFERSSON  


/Monica Gustafson