RIKSDAGENS PROTOKOLL.

Första kammaren.

Tisdagen den 4 juni.

Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.

Justerades protokollen för den 29 och den 31 nästlidne maj.

Anmäldes och godkändes riksdagens kanslis förslag till riksdagens
skrivelse nr 2G8 till Konungen angående undersökning om
tergivande i särskilda fall av kravet på avlagd studentexamen såsom
villkor for tillträde till vissa studier och levnadsbanor.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen: ° s

lB i. anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen om till SS*

fo,r ar, 1918 framställning om täckande av vissa

förskott under hov- och slottsstaterna;

,nr P5; 1 anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rätt
or förste kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet, kanslirådet

1aWSK,?taf\1"lnSl'' ®‘“rt *« I* åtnjutande aTudeä

tillägg tillgodoräkna sig viss tjänstgöring;

,, f?r 276’. Vn\edlling av Kungl. Maj :ts proposition angående sät aV

Ctt Ut/V 1917 års riksdaff -beviljat extra anslag
till anskaffning av undervattensbåtmateriel;

tet får Lo-t’ anedninK ay Kungl. Maj :ts proposition angående sät vu

*****

till an1led.nin«.av Kung], Maj:ts proposition angående rätt

tiH tjanstarsberaknmg för torpedingenjören S. D. Ljungberg

-tSÄaÄÄtS

främjande Iv’ m.nskåpsltoherinTn

skottås''fördal till g.°1d¥ndes andra sammansatta stats- och lagutsnottefc
förslag till riksdagens skrivelser till Konungen: K

Första kammarens protokoll 1918. Nr 4s.

Nr 43. 2

Tisdagen deu 4 juni.

till förordning angående eu sarskiilrt lor

mot Si‘286*1!1 anledning av''kW. Mai ds proposition angående an!hK”nSR
statens bidrag till ti,tåras Bratt,tåg.

Anmäldes och bordlädes

bevillningsutskottets memorial nr 48 i ^^^^^tänkan LÄ

“Ö; Ti ÄoS

IStrÄÄ i förfarandet vid fanering m.

bankoutskottets utlåtanden: „ , .. ,

nr 71, i anledning av Kanel. Mai :ts propoAon angående and•
• ilo do,, för folkskollärarnas pensionsinrattnmg,

ringar . ,tota» Br. folM ^ Maiproposition Mående gränder
Sr pensionering av förmän oeb arbetare vid statens lar vägs
byggnader »»nr 1^ ^ famsBlljlingaI om pensioner å allmän»a
indragnin^aterna^ moti„» om gratifitation it vakt mästaren

Fingal Anderssons anka;
lagutskottets utlåtanden;

tiUa is sfSÄ

■"“.TS^TTÄ av vackt motion angående «velse m
SplStjLsimotTisiÄe^» den inhemska Uvsmedelsprodukti0ne°;
et i anledning av Kanel. Majds Proposition

Si SftrÄÄ".'' ™3fÅ *Sgaä

riksföraiikringsanstelten jämlikt lagen om försäkring for olycksfall
i arbete;

jordbruksutskottets utlåtanden. >

ur 128 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

“ÄiÄgt? ÄÄ bidrag Mn

aUma^avdrknmjs^skgeMrU va» ““ösition arrende

försäljning av vissa kronoe.gendomar och upplåtande av 1 =
från sådana egendomar;

första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:

Tisdagen den 4 juni.

3 Nr 4&

nr 26, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående upplösning av sambandet mellan kyrkan och staten;
samt

nr 27, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående reformering av religionsundervisningen i skolorna;
ävensom

första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 23, i
anledning av andra kammarens beslut på grund av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t angående statens medverkan till upptagande
av i flottleder sjunket virke.

Upplästes och lades till handlingarna följande från justitiedepartementet
ankomna

Protokoll, hållet inför statsrådet och chefen
för justitiedepartementet den 3 juni 1918.

Till justitiedepartementet hade från Kungl. Maj :ts befallningshavande
i Örebro län insänts en den 31 maj 1918 dagtecknad riksdagsmannafullmakt
av innehåll, att sedan bruksägaren Ivan Erik
Gustaf Svensson å Skyllberg blivit av Örebro läns landsting utsedd
till ledamot av riksdagens första kammare för en tid av sex år, räknade
från och med den 1 januari år 1913, men denna plats blivit
ledig, vid förrättning enligt 14 § av lagen om val till riksdagen
ryttmästaren Johan Henrik Bernhard Hegardt blivit utsedd att inträda
såsom ledamot av nämnda kammare för tiden till den 1 januari
1919.

Vid den granskning av fullmakten, som företogs inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, anmärktes,
att i fullmakten förekomme en ^mindre avvikelse från det i § 68 i
lagen om val till riksdagen stadgade formulär, men som denna avvikelse
icke var av beskaffenhet, att därigenom meningen förändrades
eller otydlighet eljest föranleddes, ansågs fullmakten böra godkännas;
och skulle protokoll över vad sålunda förekommit meddelas
första kammaren, varjämte fullmakten skulle till kammaren
överlämnas.

I ämbetet:
Sven Hagströnier.

Ordet lämnades på begäran till herr Strömberg, som vtt™,
e: <.jfr £reve="" och="" talman!="" det="" är="" anledning="" till="" anmärkning="">
statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet friherre Palmetierna,
varom remiss begäres till konstitutionsutskottet, inför vilket
anledningen skall uppgivas.

Jämlikt föreskriften i § 57 riksdagsordningen skulle det nu

Om anmärkning
mot en
ledamot av
statsrådet.

Nr 48.

4

Tisdagen den 4 juni.

Om anmärkning
mot en
ledamot av
statsrådet.
(Forts.)

avgivna yttrandet tillika med ett av lierr Strömberg i sammanhang
därmed avlämnat förseglat .konvolut överlämnas till konstitutionsutskottet.

Om förebyggande
av eldfara
från
järnvägståg.

Herr statsrådet S c li o 11 e, som anmält sig vilja vid detta sammanträde
besvara herr Fahléns interpellation om förebyggande av eldfara
från järnvägståg, erhöll på begäran ordet och anlörde. Me
första kammarens tillstånd har ledamoten av kammaren lierr A. tf.
Fahlén till mig framställt spörsmål, huruvida några särskilda åtgärder
vidtagits till förebyggande av eldfaran från järnvägståg samt,
därest så icke skett, huruvida jag ämnar åvägabringa efiektiva åtgärder
i nyssnämnda syfte. ,

På sätt av interpellanten framhållits, föreligger redan under
normala förhållanden fara för spridning av eld från järnvägstågen.
I den mån järnvägarna på grund av rådande kolbrist blivit nödsakade
att såsom lokomotivbränsle använda sig av mindervärdiga stenkol,
ved, kottar och dylikt, har denna fara ökats. Detta förhållande
har emellertid redan länge varit föremål för uppmärksamhet
från vederbörande myndigheters och järnvägsförvaltningars sida, och
hava såväl beträffande statens som de enskilda järnvägarna åtgärder
vidtagits i syfte att förebygga eldsolyckor. .

Vad statens järnvägar angår, må till en början erinras om de åtgärder,
som i allmänhet vidtagas till förhindrande^ av antändning
från lokomotiv. Dessa åtgärder rikta sig främst på åstadkommandet
av fullgoda gnistsläckaranordningar. De gnistsläckare, som anvandas
på de stenkolseldade lokomotiven, torde jämväl fylla rimliga anspråk
på effektivitet. Stor omsorg ägnas även däråt, att nu berörda
anordningar samt asklådor med luckor hallas i fullgott skick.
För detta ändamål skall enligt gällande föreskrifter noggrann undersökning
under sommarmånaderna ske minst var fjortonde dag.

Då det emellertid icke är möjligt att helt förebygga gnistkastning
från lokomotiven hava även åtgärder vidtagits beträffande
själva banan i syfte att om möjligt förhindra antändning, badana
bantekniska åtgärder bestå dels i att marken bredvid banan årligen
avröjes från lältantändliga ämnen såsom torrt gräs, ris, kvistar och
ljung, dels däri att på sträckor, där fara för antändning kan ioreligga,
anordningar vidtagas för att förhindra spridningar av eventuellt
uppkommen eld. Dessa anordningar bestå i uppförande av stenmurar
längs banan, upptagande av diken, utläggande å torra mossar och
myrar av isolerande strängar av kolstybb eller jord, plantering av
lövträd m. m. Dylika arbeten hava allt sedan statsbanornas forsta
anläggning efter hand utförts på en mångfald ställen och verkställas

fortfarande år efter år. „

Vidare utövas en noggrann bevakning av bansträckorna i syfte
att snarast möjligt upptäcka uppkommen eld och få densamma släckt.
För att under-lätta sådan släckning äro längs banan å vissa platser utplacerade
kärl med vatten samt för släckningen lämpliga lovruskor.

Sedan vedeldning börjat komma till användning, har järnvägs -

Tisdagen ilen ‘1 juni,

f> Nr

styrelsen gatt i författning om ett flertal nya säkerhetsåtgärder, bestående
i såväl konstruktiva förändringar å lokomotiven till förekommande
eller minskande i möjligaste grad av gnistkastningen som
ock utmed järnvägslinjerna vidtagna anordningar för underlättande
av släckning av eventuellt utbruten eld.

Experimenten med gnistsläckare hava inriktats på att finna den
för vedeldning mest betryggande typen, och har järnvägsstyrelsen
bestämt sig för den vid finska statsbanorna använda s. k. gnistsläckarskorstenen.
_ Dylika skorstenar hava anskaffats för samtliga
vedeldade lokomotiv med undantag blott för dem, som redan förut
voro försedda med s. k. turbingnistsläckare, enär dessa visat sig synnerligen
elfektiva jämväl vid vedeldning. Uppsättningen av gnistsläckarskorstenar
av finsk modell blir under de närmaste dagarna
fullt avslutad. Till ytterligare skydd mot gnistkastning uppsättas
anordningar för vattenspolning av asklåda och sotskåp.

Beträffande de särskilda åtgärder uti ifrågavarande syfte, som
vidtagits utmed banlinjerna, bestå dessa dels i en. erinran till vederbörande
linjeförvaltningar att iakttaga försiktighet vid anordnandet
av upplag samt att särskilt undvika sådana i stigningar och å
platser, där lokomotivens dragkraft plägar i högre grad tagas i anspråk,
dels i anordnande av vakthållning vid sådana upplag, varest
fara för antändning föreligger, vilken vakthållning delvis organiserats
gemensamt med statens bränslekommission, dels ock slutligen i
anskaffande av lämplig brandattiralj och dennas utplacering i omedelbar
närhet av alla större vedupplag.

I vissa fall hava dessutom vidtagits extra ordinära åtgärder
för att erhålla ökad säkerhet mot eldfara. Exempelvis har i närheten
av Söderhamn den anordningen träffats, att lokomotiven under
passerandet genom därstädes befintliga Söderhamns trävara aktiebo?
lag tillhöriga brädgårdar eldas med stenkol och först på betryggande
avstånd från brädgårdarna åter börja eldas med ved.

Beträffande härefter de enskilda järnvägarna anmodade dåvarande
chefen för civildepartementet den 16 maj 1917 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att i samråd med statens bränslekommission inkomma
med förslag till erforderliga åtgärder i syfte att minska den
ökade fara för antändning från järnvägståg, som kunde uppstå på
grund därav, att de enskilda järnvägarna i följd av rådande kolbrist
kunde komma att för järnvägsdriftens fortsättande bliva nödsakade
att i stor utsträckning använda ved som bränsle.

Efter inhämtande av bränslekommissionens yttrande framlade
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 12 september 1917 förslag i
ämnet. Förslaget avsåg i stort sett samma åtgärder, som i förevarande
syfte vidtagits beträffande statens järnvägar.

Genom svenska järnvägsföreningens försorg hava sedermera de
enskilda järnvägsförvaltningarna erhållit del av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag. Järnvägsförvaltningarna hava även visat sig
beakta nödvändigheten av åtgärder i förevarande syfte, och torde vad
av styrelsen föreslagits i huvudsak vunnit tillämpning beträffande de
enskilda järnvägarna. Det ligger jämväl i sakens natur, att järnvägs -

Om förtbygyunde
av eldfara
från
järnvägståg.
(Forte.)

Nr 48. 6

Tisdagen deu 4 juni.

Om Jörebyggande
av eldfara
från
järnvägståg.
(Forts.)

förvaltningarna, som enligt lag äro underkastade ersättningsskyldighet
för eldsolyckor, härrörande från järnvägståg, skola finna med sm
fördel förenligt att på alla sätt söka hindra dylika olyckor.

Enligt vad jag inhämtat, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
maskininspektör sammanställt ritningar över lämpliga säkerhetsanordningar
å lokomotiv, och tillställas dessa ritningar de järnvägsförvaltningar,
som önska därav taga del eller eljest vända sig till maskininspektören
för erhållande av råd rörande behövliga åtgärder.

Av det anförda torde framgå, att beträffande såväl statens som
de enskilda järnvägarna ett allvarligt arbete nedlagts och allt fortfarande
nedlägges på att i möjligaste mån minska eldfaran från l^rnvägstågen.
För ett slutgiltigt och enhetligt ordnande av föreliggande
fråga är det emellertid av vikt, att lagstiftning i ämnet kominer till
stånd. Endast härigenom torde det vara möjligt att, utan frivillig
medverkan från vederbörande markägares sida, få till stånd eiiektiva
skyddsåtgärder beträffande i närheten av järnväg liggande eldfarlig
mark, som är belägen utom järnvägens område, hörslag till
dylik lagstiftning föreligger jämväl.

På sätt interpellanten antytt, anhöll 1914 års senare riksdag,
i samband med antagande av lag om förekommande och släckning av
skogseld, att Kungl. Maj it ville låta utreda, huruvida och pa vad satt
särskilda bestämmelser skulle kunna meddelas till förebyggande av
faran för skogseld genom antändning till följd av järnvägs drift,
samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Med anledning härav anbefalldes domänstyrelsen
och järnvägsstyrelsen att gemensamt verkställa och till Kungl. Maj .t
inkomma med utredning i ämnet. Till åtlydnad härav hava ämbetsverken
med skrivelse den 16 mars 1918 överlämnat ett utav särskilda
av ämbetsverken utsedda sakkunniga utarbetat förslag till lag om
förekommande av skogseld genom antändning i följd av järnvägs
drift. Detta förslag torde komma att inom den närmaste tiden goras
till föremål för vidare bearbetande.

Jag torde slutligen böra omförmäla, att sedan Kungl. Ma.j:ts befallningshavande
i Yästernorrlands län till mig gjort framställningar
angående vidtagande av åtgärder mot eldfara i bränslekommissionen
tillhöriga vedupplag, kommissionen i skrivelse den 31 maj 1918 anfört
följande: . . , . ... , ,

»Redan tidigt har bränslekommissionen haft sm uppmärksamhet
riktad på vikten av att skydda de i närheten av järnvägslinjerna liggande,
kommissionen tillhöriga vedupplagen för eldfara och har därom
förts förhandlingar med såväl Kungl. Järnvägsstyrelsen som
Svenska Järnvägsföreningen. Kommissionen har jämväl genom cirkulär
ålagt sina underlydande organ att i samråd med vederbörande
järnvägsbefäl vidtaga vissa skyddsåtgärder, bestående dels däri, att
brandredskap och eldsläckningsmedel såsom fyllda vattentunnor,
brandhinkar, brandhakar och risruskor anskaffas och ställas i beredskap
på lämpliga platser, dels däri att särskild brandbevakning anordnas.
Dylik bevakning ombesörjes jämväl av Statens järnvägar i
viss utsträckning. Statens järnvägar hava sålunda pa manga håll

Tisdagen den 4 juni.

7 Nr 415.

särskilt brandmanskap, som dels följer omedelbart efter tagen, dels
ock en timma efteråt färdas samma sträcka som tåget framgått, och
åligger det dessa personer att särskilt ägna sin uppmärksamhet å vedupplagen
utefter järnvägslinjerna. Den av kommissionen anordnade
bevakningen sker genom dess förmän i samband med utförandet av de
dagliga arbetena, vilka numera i avsevärd grad koncentrerats till
lastageplatserna efter järnvägslinjerna. Dessa förmän skola enligt
meddelade instruktioner vid arbetet i största möjliga utsträckning
hava sin uppmärksamhet riktad på vedupplagen för förhindrande av
elds uppkomst och spridning. Mellan bränslekommissionen och Kungl.
Järnvägsstyrelsen pågå underhandlingar för att åstadkomma samarbete
vid brandbevakningens anordnande.

Till skydd mot eldfara av den invid järnvägslinjerna inom Västernorrlands
län upplagda veden anser sig kommissionen icke kunna
vidtaga åtgärder i annan riktning eller i större omfattning än vad
ovan angivits. Att, såsom ifrågasatt blivit, från järnvägen borttransportera
den en gång ditforslade veden kan med hänsyn till därmed
förenade betydande kostnader uppenbarligen icke låta sig göra.»

Herr F ahlén: Herr greve och talman! Jag ber att först få
till herr civilministern framföra mitt uppriktiga och vördsamma
tack därför, att han velat så snart som nu har skett besvara den
interpellation, som jag erhållit kammarens tillstånd att rikta till
honom.

Vad beträffar det uttalande, som nu har blivit gjort av statsrådet,
så berörde det ju i sin första del väsentligen åtgärder, som äro
vidtagna av järnvägarna till förekommande av eldfara under vad
jag ville kalla normala förhållanden, och det är ju klart, att vad
dessa angår har min interpellation ej avsett att beröra dem, utan
fastmer har jag tagit sikte på de alldeles exceptionella förhållanden,
som nu existera, dels på grund av de särskilda åtgärder att elda
med ved, som järnvägarna torde bli tvungna att åtminstone i viss
utsträckning tillgripa, och dels på grund av de enormt stora virkesupplag,
som finnas i närheten av vissa järnvägar. Jag har ju i det
hänseendet, som jag tidigare sagt, ej varit i tillfälle att se annat
än vissa exempel, men dessa ha varit av beskaffenhet att ingiva mig
eu verkligt livlig farhåga för de eventualiteter, som kunna tänkas
inträffa under sommaren, därest elden skulle komma loss.

Nu nämnde statsrådet i sitt yttrande, att tvenne särskilda åtgärder
äro vidtagna av järnvägsstyrelsen. Det är dels moderna
gnistsläckare eller gnistskorstenar enligt finsk typ, och särskilda
ask- och turbingnistsläckare, dels också särskilda anordningar ifråga
om släckande av eld i asklådor och sotskåp. Vad dessa anordningar
på lokomotiven beträffar är jag naturligtvis ej i tillfälle att på något
sätt kunna bedöma värdet av desamma. Det har för mig uppgivits,
att särskilt de finska konstruktionerna skulle vara goda och hava
visat sig uppfylla rätt högt ställda krav. Det är ju dock givet, att
i viss män blir effekten av dessa anordningar beroende av den om -

Om föreby yyandt
av eldfara
från
järnväystuy.
(Fort*.

Nr 43. . t 8

Tisdagen den 4 juni.

Om förebyg- sorg, varmed de skötas, men man får ju hoppas, att i det fallet ingengande
av eld- ting skall brista.

fara från gg, nämnde herr statsrådet vidare, att särskilda erinringar äro

,arnvag£ag. g..yna ^ linjepersonalen, avseende varsamhet. vid framförandet av
tågen, särskilt i stigningar, och likaså anordningar, varigenom vedupplagen
lära ha reglerats på sådant sätt, att de ej äro befintliga
på särskilt ömtåliga ställen, såsom i banstigningar och dyl. Och
vidare äro vidtagna särskilda åtgärder för vakthållning vid nyssnämnda
virkesupplagsplatser, så att man skall i händelse av fara
* kunna tillräckligt tidigt ingripa till förekommande av, att elden tar
för stor utsträckning. Det är ju uppenbart, att envar måste med
tillfredsställelse erfara, att dessa åtgärder äro vidtagna med hänsyn
till de extraordinära omständigheter, som nu förefinnas. Man kan
ju emellertid, även om man ej är fackkunnig nog att kunna bedöma
värdet av de vidtagna åtgärderna,, icke.undgå att ställa sig något
tveksam, huruvida desamma skola visa sig vara fullt tillfredsställande
för att förhindra eldsolyckor, ja, rena katastrofer, om vilka
jag tillät mig att tidigare i min interpellation orda. Särskilt fäste
jag mig vid statsrådets upplysning, att man beordrat linjeförvaltningarna
att tillse, att upplagen vid järnvägarne bliva så reglerade,
att de ej beröra de mest ömtåliga punkterna. Jag måste säga, att
jag just här blivit rätt tveksam, ty här är nu ej fråga allenast om
virkesupplag, som ligga innanför järnvägens stängsel, utan också
ofantligt stora massor, som ligga utanför detta. Jag förstår över
huvud taget ej, huru linjeförvaltningen skall kunna göra sig till
herre över, huru dessa upplag placeras, ty det lär väl bero dels på
vilken som förfogar över virket och dels vilken som förfogar
över marken — jag menar naturligtvis icke marken innanför
stängslet utan utanför detta — och det är ju ej järnvägsförvaltningen.
Den omtalade vakthållningen är nog bra, och i rätt höggrad
effektiv, om den anordnas tillfredsställande. Dock vill det
förefalla något underligt, att järnvägsstyrelsen på grund av
dessa väldiga upplag skulle bli pliktig att anordna en vakthållning
omkring dem. Det förefaller mig skola medföra alldeles oerhört
stora kostnader, ooh skulle det vara så, att det mesta av detta
virke är tillhörigt bränslekommissionen, så synes det mig vara egendomligt,
att det skall belasta järnvägsdriften och järnvägsförvaltningen
med betydande kostnader. Jag tror mig veta, att dessa redan
nu äro synnerligen dryga — enligt vad som åtminstone under
gårdagen nämndes till mig av en. sakkunnig person. Denna utgiftspost
inverkar kanske i väsentlig mån just på det driftunderskott,
varmed statens järnvägar för närvarande röra sig, och man
kan ju lätt framkonstruera detta kausalförhållande: bränslekommissionen
avverkar enorma kvantiteter virke, upplägger, sitt virke i
närheten av järnvägslinjerna., staten får anordna särskild vakthållning,
vi få betala dyrare tariffer på järnvägarna. Alltså få vi därför
betala så dyra järnvägstaxor som väl snarligen kommer att ökas,
och således bidraga till att täcka de brister, som eventuellt kunna
förefinnas hos bränslekommissionen. Om det skulle vara sa, så kan

T isd ngen den -i juni.

ii Nr 4:{.

ju ej nekas, alt det skulle innebära en rätt stor överraskning för trafikanterna,
åtminstone ställer det sig så för mig.

Nu är det så, att gnistsläckare och dylika anordningar, som
förut ha funnits på statens järnvägars lokomotiv, ej ha visat sig vara
tillfredsställande — jag kan gärna säga visat sig långt ifrån tillfredsställande,
och det förefaller, som om det kanske ej skulle vara så
bra ännu. I en tidning för några dagar tillbaka finnes det återgiven
eu statistik rörande eldskador, som ha inträffat under de sista månaderna
på gående tåg. Det är väl oftast, skulle jag tro, vagnar, som
ha varit lastade med träkol, som ha tagit eld, och vidare torvströvagnar,
hö- och halmvagnar och dylika. Det är en statistik, som
verkligen förefaller att vara rätt avskräckande. Under mars månad
ha 172 rapporter ingått om eldskador. Under april månad har det
däremot endast varit 139. Ja, det är ju ganska betydande siffror,
som ju synas vara ägnade att föranleda en viss betänksamhet inför
det kasus, som här har bragts å bane. I dagens tidningar finnes det
ett meddelande med rubrik: »Bränslekommissionens stora vedupplag i
ljusan låga», och det antydes där, att orsaken kan ha varit järnvägen,
ehuru man ej vet det, och alldeles nyss innan detta plenum började
omtalade en ledamot av denna kammare för mig, att han nyss hade
hört, att genom ett persontåg på en enskild järnväg i mellersta Sverige
antändning hade för ett par dagar sedan skett på en sträcka av
2 V2 kilometer på icke mindre än 20 ställen, trots det att detta lokomotiv
var eldat med tyska stenkol. Därvid vill det synas, som om möjligen
de tyska kolen skulle vara i någon mån mera eldfarliga än de
engelska. Därom vet jag ju givetvis ingenting.

Vad nu beträffar statens järnvägar så är det ju möjligt, som jag
förut sagt, att de nu refererade åtgärderna kunna visa sig tillfredsställande,
men jag kan som sagt icke vara fullt övertygad därom,
utan jag förmenar fastmer, att kanske genom ett förbiseende eller
dylikt en olycka av ganska stort omfång skulle kunna inträffa. Ja,
vad säger jag? Jag kan ju säga icke bara en olycka utan många
sådana. Vad beträffar de enskilda järnvägarna, så nämndes det
av herr statsrådet, att man bland annat kunde trygga sig till, att
de skulle göra sig angeläget att på allt sätt förebygga eldfaran, därför
att de alltid voro hotade av det ansvar, som ålåge dem enligt
lagen angående ansvarighet för skada i följd av järnvägsdrift. Ja,
nu är det så med statens och enskilda järnvägar, att det är ganska
Sällan, som man lyckas få tillräcklig bevisning, så att vederbörande
järnvägar kunna ådömas skadestånd. Det tror jag litet var har erfarenhet
av, huru sällan man härvidlag bär kommit till ett positivt
resultat. Jag kan erinra denna kammare om det fall, som behandlades
här för några år sedan. Det gällde ett domstolsutslag.
Det ansågs, att domstolen — högsta domstolen — visserligen hade
dömt formellt rätt, men, materiellt sett, oriktigt och därför beslöt
riksdagen att i övlig ordning bevilja ett särskilt anslag för
att upprätta den skada å skog — det var i Värmland — som hade
inträffat. I närheten av Ångermanälven ha icke mindre än två
eldsvådor å samma skog inträffat. Först härjade elden skogen, den

Om förebyggande
av eldfara
från
järnväg »tåg.
(Fort*.)

Nr 43. 10

Tisdagen den 4 juni.

0»» förebyggande
av eldfara
från
järnvägståg.
(Forts.)

så kallade Selsjöbrännan, å ett mycket stort område, och där blev
om jag icke misstar mig, järnvägsstyrelsen ådömd skadeersättning.
Så kom den andra branden, efter det skogsvårdsstyrelsen hade kultiverat
det brända området och plantorna kommit upp. Åven då
tror jag mig veta, att järnvägsstyrelsen blev ådömd ersättning.

Det meddelande, som lämnades om eu framställning från Konungens
befallningshavande i Yästernorrlands län, var för mig en nyhet
och en mycket intressant nyhet, men jag måste säga, att det besked,
som bränslekommissionen lämnat rörande sitt förhållande till Yästernorrlands
län, överraskade mig något. Den förklarade, att den gjort
allt vad som kunde göras för att skydda bränslekommissionens vedupplag
och att icke några åtgärder kunde vidtagas i större utsträckning
än vad som redan var gjort. Ku är förhållandet, att beträffande
Västernorrlands län har bränslekommissionen redan i januari månad i
år indragit hela sin lokalförvaltning där, d. v. s. sin bränslebyrå, och
förlagt den till Jämtland, och det skulle verkligen förvåna mig, om
den varit så energisk, att den skulle ha gjort »allt vad som kunde göras»
och detta i så fullkomlig utsträckning inom det län, där den
dock icke har en särskild lokalförvaltning. Det är väl troligt, att det
är sant, som bränslekommissionen sagt, det har man ju icke rätt att
betvivla, men det är väl ändå en möjlighet, att kommissionen sagt- litet
mera än vad som kanske bort sägas.

Med min interpellation har jag inte avsett annat än att, om det
möjligen skulle kunna medföra något gagn för den sak, som här
bragts å bane, fästa uppmärksamheten på. under vilka vanskliga förhållanden
vi leva. Att fullt skydda sig mot skada genom eld under
nuvarande förhållanden torde vara omöjligt, men i varje fall torde det
vara angeläget, att allt, som är möjligt och rimligt, vidtages, för att
man må slippa en erfarenhet, som kan bliva ödesdiger och av sådan
art, att man riktigt hissnar, då man tänker därpå.

Jag har givetvis icke mera att tillägga, och jag ber endast att få
förnya min tacksamhet till herr statsrådet.

Herr statsrådet S c hotte: Herr talman! Det är ett par små

anmärkningar, jag skulle vilja göra, i anledning av interpellantens
yttrande. Hans tal om att kostnaden för bevakningen av
bränslekommissionens upplag icke borde belasta statens järnvägar,
och hans förmodan, att det skulle i någon män kunna inverka på
statens järnvägars dåliga trafikresultat tror jag för min del hava
föga fog för sig. Därest bevakningen icke kan utföras med järnvägens
ordinarie personal, utan särskild personal härför i någon avsevärd
utsträckning behöver användas, så föreställer jag mig, att
järnvägen skall vända sig till bränslekommissionen, som upplagen
tillhöra, och påyrka att härför få särskild ersättning; och vill jag
för min del medverka till en sådan åtgärd.

Det är sannolikt.'' att ej alla slag av gnistsläckare kunna vara
fullständigt effektiva, men man må icke döma i detta avseende på
grund av förhållanden, som varit rådande under de gångna månaderna,
då det är ju först nu, som effektiva gnistsläckare allmänt

Timligen den 4 juni.

11 Nr 4&

införts. Det är dock otvivelaktigt, att säkerlieten mot eldfara från
lokomotiven äro beroende av bränsle, och därvid synas de tyska
kolen vara nära nog lika farliga som vårt vanliga vedbränsle. I
allmänhet är det väl så, att virkesupplagen ligga utanför .järnvägens
inhägnade område, men de ligga ofta i sammanhang med
vad som upplagts inom det inhägnade området, och det bör väl
vara en viss anledning att jämställa det som ligger utanför med
det som ligger innanför stängslet i avseende å bevakningsåtgärder.

Naturligtvis får man icke invagga sig i förhoppning om, att vad
som av järnvägarna är gjort är allt vad som kan göras för att förebygga
eldsvådeolyckor på dessa ofantliga upplag. Det har kommit
till ett visst starkt riskmoment genom denna ofantliga vedavverkning,
som givetvis alltid kommit att innebära en stor fara för antändning,
men man får naturligtvis icke lägga ned någon så oskälig
kostnad för undanrödjande! av denna fara, att det icke något så
när kan anses motsvara värdet av den skada, som kan inträffa.
Man får tyvärr, i viss män lita till. att det går något så när lyckligt,
men man måste ock ha klart för sig, att särskilt under sådan
här torr väderlek faror finnas, som man ej kan helt undvika och
att därför eldsolyckor på upplag och skog intill järnvägslinjerna
icke kunna undgås.

Föredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
statsutskottets utlåtanden nr 181—196, första sammansatta statsoch
lagutskottets utlåtanden nr 3 och 4, bevillningsutskottets betänkande
nr 47, bankoutskottets utlåtande nr 70, lagutskottets utlåtande
nr 70, jordbruksutskottets utlåtanden nr 123—127. första särskilda
utskottets utlåtanden nr 19—21 samt första kammarens andra
tillfälliga utskotts utlåtanden nr 27 och 28.

Herr Rosén erhöll på begäran ordet och yttrade: Inga delade
meningar torde råda därom, att det är en tvingande nödvändighet
att alla krafter inriktas på en ökad livsmedelsproduktion. Riksdagen
har också beviljat betydande anslag för detta ändamål. Men om
något resultat skall vinnas, är det uppenbart att vårt jordbruk behöver
all den arbetskraft som kan uppbringas. Från alla håll klagas
emellertid över bristen på arbetskraft. Denna brist blir än större
därest de övningar med landstormen, som under innevarande år äro
avseda att hållas i vissa delar av landet, komma att äga rum.

Genom i dagarna utfärdade kungörelser hava alla vapenföra och
icke vapenföra landstormsmän i åldern 35—39 år inom Västebottens
lappmark kallats till landstormsövning med inryckning i Umeå
den 16 och utryckning den 22 juni. Samling äger rum redan den 14
juni i Lycksele, Dorotea och Vilhelmina. Då 2 å 3 dagar åtgå för
hemfärden kunna landst ormsmännen icke nå sina samlingsplatser
i hemorten förrän den 24—25 juni. För ifrågavarande övning åtgå
alltså 11 å 12 dagar. Flertalet landstormsmän bo dock så långt

Om förthy g -yande av eldfara
från
järnvägståg.

(Fort*.)

Interpellatio n
om uppskov
med årets
landstormsövningar.

Nr 43. 12

Tisdagen deu 4 juni.

Interpellation
(-m uppskov
med årets
l ond storm s<>
oning av.
Forts.)

Interpellation
om maximipris
på eller tvångsuttagning
av
kött m. m.

från samlingsplatserna, att flera dagar åtgå för färden till och från
desamma. De som bo i västra delen av Tärna socken måste färdas
sammanlagt 15 å 20 mil i båt och 35 å 40 mil till fots fram och
åter till samlingsplatsen Lycksele, vilket kräver minst 10 å 12 dagar.
Dessa landstormsmän få således offra ej mindre än 24 dagar för fullgörande
av en övning på 5 dagar. I regel åtgår en tid av 2 å 3
veckor för övriga landstormsmän inom lappmarken.

Även om man bortser från de svårigheter och betydande ekonomiska
uppoffringar som drabba den enskilde måste man fråga sig,
huruvida landstorm sövningama äro av sådant värde för landet, att
detta under nuvarande brydsamma förhållanden kan anses uppväga
de olägenheter framförallt i avseende å minskad produktion, som bliva
en oundviklig följd av övningarnas hållande.

En annan omständighet som förtjänar beaktande är den, att livsmedelsknappheten
redan nu är iså stor i de orter där militärförläggningar
finnas, att befolkningen lider därav. Än större bliva dessa
svårigheter därest ytterligare trupper skola sammandragas till övning.

På grund härav, och då landstormsmän icke är skyldig att mer
än en gång under sin tjänstgöringstid i landstormen fullgöra landstormsövning,
tillåter jag mig anhålla om kammarens medgivande att
till herr statsministern få rikta följande fråga:

Kan det förväntas att regeringen vidtager sådana åtgärder,
att de landstormsövningar, som äro avsedda att hållas under innevarande
år, uppskjutas till lämpligare tid?

Det sålunda begärda medgivandet lämnades av kammaren.

Herr Lindblad, Ernst, fick nu ordet och anförde: Då herr
statsministern den 23 sistl. april besvarade herr Ströms interpellation
angående huvudstadens proviantering m. m., gavs enligt min mening
ett för det dåvarande lugnande svar i bl. a. följande ord:

Med anledning av interpellantens fråga, huruvida regeringen
ämnar införa ransonering och maximering på ännu icke därav drabbade
viktigare livsmedel, torde först böra anmärkas, att det alltid
måste erbjuda särskilda vanskligheter att beträffande sådana varor
vidtaga åtgärder av sagda art så sent under konsumtionsåret som
nu, då kvarvarande tillgångar äro starkt reducerade och då med sommarens
ingång förändringar i produktionen stå för dörren. Dessutom
äro kristidsmyndigheterna hårt ansträngda av de uppgifter, som redan
nu tilldelats dem och nya sådana kunna icke påläggas utan säkerhet
för att organisationen skall kunna bära dem. Slutligen låter sig
över huvud taget något generellt svar angående utsträckning av
maximeringen och ransoneringen ej givas av det skäl, att frågan ligger
väsentligt olika för olika förnödenheter.

Bristen på kött och de uppskruvade priserna på denna vara är
givetvis föremål för regeringens och folkhushållningskommissionens
synnerliga uppmärksamhet, och överläggningar pågå om de åtgärder,

Tisdagen den 4 juni.

13 Nr 43.

som utan skada kunna tänkas genomförbara för reglering av mark- interpellation
nåden. Frågan är emellertid sä mycket mera svårlöst, som ju som- °2eitlTtvlni''"-maren nu närmar sig ocli det måste vara önskvärt, att de mjölkprodu- Uttagning ar
oerande kreaturen ej dessförinnan för hårt decimeras. Närmare upp- kött m. m.
lysningar om dess läge kunna icke lämnas, förrän folkhushållnings- (Forts.)
kommissionens förslag inkommit.

Svar har nu inkommit från FHK, och det föreligger 3 olika tillrådanden.
Enligt huvudförslaget skulle reglering ske av handeln med
köttvaror i överensstämmelse med vad som gäller för fläsk. Handeln
skulle ställas under kontroll och endast äga rum på FHK:s villkor
vare sig det gäller parti eller minut. Kommissionens prisskala
är: för kött av häst kr. 2: 50 pr kg., för nöt kr. 3: 60—2: 40, beroende
på kvalitet, för spädkalv 2 kr. och för annan kalv 3 kr., för kött
av får, get och lamm kr. 2: 50.

Till jämförelse må nämnas sista veckans partinoteringar å Stockholmsmarknaden:
hästkött 2: 75—3: 25, nöt 1 :a kl. 6: 50—7: 00, 2:a
kl. 6: 00—6: 25, 3:e kl. 4: 90—5: 30, gödkalv, sötmjölks l:a kl. 7: 00,

2:a kl. 6: 00—6: 50, spädkalv 3: 25—3: 50, prima lamm 7: 50—8: 00.

En tillämpning av kommissionens prisskala skulle alltså betyda en
genomsnittlig nedsättning av ögonblickets prisskala, som man torde
kunna skatta till omkring 50 procent. Och läget skulle då kunna
sägas vara återfört till förhållandena under sommaren och hösten i
fjol. Dessutom ställes i utsikt tvångsuttagning.

Ingen av de inom FHK påvisade utvägarna så vitt jag känner
dem, synes mig tilltalande eller för behovets tillgodoseende nu lämplig.
All erfarenhet pekar ju på, att maximipris — i synnerhet om
de sättas för lågt — ej stå till att upprätthålla och att de dessutom
så gott som ständigt komma tillförseln att avstanna. Prisbildningen
på kolrötter och potatis i år synes mig lärorik, det skulle
minnsann ej förvåna mig, om somligstädes kolrötterna sålts till förbrukning
och potatisen delvis gått till kreaturs framfödning.

De nu föreslagna prisen äro uppenbarligen för låga. Jordbrukarna,
såväl ägare som arrendatorer, som i vår tillträtt nya jordbruk
och som varit hänvisade till att köpa in sina nya kreatursbesättningar
eller komplettera gamla, ha fått betala svindlande pris •— 1,000—

1,500 kr. för kor, 3,000 kr. för hästar och 2,000 kr. pr st. för oxar
har ej varit ovanligt. Flertalet av dessa nya lantbrukare torde
hava obetalda auktionsräkningar. som i höst skola likvideras. Är
det då meningen, att de skola fullgöra likvider med de av FHK
för slaktdjur erbjudna prisen?

Årsväxten har hittills också varit ogunstig. Av många tecken
att döma blir det klen stråfoderskörd i hela vårt land. Halmoch
höförråden äro nu uppätna, även där gamla sådana funnits. Man
kan därför befara, att till hösten — om ej ändring dessförinnan sker
— ytterligare nedslaktning i större skala kommer att bli nödvändig.

En definitiv anordning för kommande konsumtionsår synes därför
vara alldeles för tidigt att nu faststslå. Under sommaren, om någonsin,
bör en minskning av köttdieten, mera allmänt kunna ske, och
om prisen ställa sig, som ju är att vänta, mycket höga, så tvingas

Nr 43. 14

Tisdagen den 4 juni

Interpellation
om maximipris
på eller tvång8-nttagning av
kött m. m.
(Forts.)

befolkningen redan därav att övergå till mera fisk och grönsakskon Missgrepp

på kreatursavelns område äro svåra att bota, då det
ju dröjer flera år, innan djuren bli fullt utväxta eller produktionslämpliga.
Dess bättre är ej förhållandet lika så farligt med svinskötseln.
Man har emellertid i vår kunnat se, vad maximiprissättningen
å fläsk, som i fjol infördes, åstadkommit: priset a smagrisar
har ställt sig fem gånger det eljest vanliga. 75 kr. st. i stället f.15 är
gängse priset. Under sådana förhållanden blir pålägget minimalt,
folket mäktar ej. Skulle nu misstag beträffande kreatursprisen göras,
innan skörderesultaten kunna något så när beräknas, så torde
ställningen i höst och för den kommande vintern vara irreparabel.

Av denna anledning tillåter jag mig till herr statsministern framföra
följande spörsmål:

1) Ämnar regeringen tillgripa maximiprissättning å kött eller
tvångsuttagning för att fylla sommarbehovet av dessa varor?

2) Skulle ej tiden för att inslå på nya banor beträffande dessa

krav kunna väljas bättre och uppskjutas sa länge, att man kan vänta
sig ett något så när tillfredsställande bedömande av arets skörderesultat?
,

På gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande

spörsmål finge framställas.

Herr statsrådet Petersson avlämnade Kungl. Maj :ts nådiga proposition
nr 456, angående beredande av rörelsekapital för folkhushållningskommissionen
för finansiering av import till riket av vissa
för folkhushållningen erforderliga förnödenheter.

Denna proposition föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet.

Justerades fem protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 3,24 e. m.

In fidem

A. v. Krusenstjerna.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner, imee