RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1918:10

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1918. Andra kammaren. Nr SO.

Onsdagen den 27 november, t in.

Kl. 11 f. m.

§ I I

enlighet med därom den 25 innevarande november fattat beslut
skulle nu företagas val av ledamöter och supipleanter i tredje
särskilda utskottet; och anställdes först val av ledamöter i nämnda
utskott.

Därvid avlämnades 190 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»gemensam lista» och upptagande namnen på nedannämnda
personer i följande ordning:

herr Bran ting,

» Lindman,

» vice talmannen Iiamilton,

» Larsson i Västerås,

» TI allén,

» Magnusson i Törnhult,

» von Sneidern,

» Möller,

» Pettersson i Bjälbo,

» Janson i Kungsör,

» Vénnerström och
» Erlansson.

Dessa personer hade alltså utsetts till ledamöter i utskottet.
Härefter anställdes val av suppleanter.

Därvid avlämnades 165 godkända valsedlar, samtliga med partibeteckningen
»gemensam lista» och upptagande namnen på nedanuämnda
personer i följande ordning:

herr Nilsson i Tånga,

» Hildebrand,

» Bengtsson,

» Källman,

» Sterne,

» Svensson i Betingetorp,

» Jansson i Edsbäcken,

Andra kammarens protokoll vid urtima riksdagen 1918. Nr 10. 1

Nr 10. 2

Onsdagen den 27 november, f. m.

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisockerlagen
m. m.

iherr Magnusson i Kalmar,

» Nilsson i Antnäs,

» Anderson i Råstock,

» Karlsson i Fjät,

» Engberg,

» Hedlund i Östersund och
» Persson i Tofta.

Dessa personer lrade alltså utsetts till suppleanter i utskottet.

§ 2.

Justerades protokollsutdrag angående de i nästföregående paragraf
omförmälda valen.

§ 3.

Herr Lithanders på kammarens bord liggande motion, nr 48,.
som nu föredrogs, känvisades till andra särskilda utskottet.

§ 4.

Till avgörande förelåg nu andra särskilda utskottets utlåtande,
nr 1, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 17, om anvisande
av medel för bestridande av kostnader för särskilda anordningar
för vinnande av mera effektiv tillämpning av prisocikerlaigen
m. fl. kris.tidsförfattningar dels ock tre i anledning därav väckta
motioner.

I en den 25 oktober 1918 till riksdagen avlåten, till andra
särskilda utskottet överlämnad proposition, nr 17, hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att för bestridande
av kostnader för särskilda anordningar för vinnande av mera effektiv
tillämpning av prisockerlagen m. fl. kristidsförfattiingar å extra
tilläggsstat för år 1918 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
å 150,000 kronor.

I samband med denna proposition hade utskottet till behandling
förehaft tre i anledning av propositionen väckta och till utskottet
hänvisade motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 4, av herr OUas A. Ericsson m. fl.; samt

inom andra kammaren

nr 2, av herr Molin; och

nr 21, alv herr Nilsson i Landeryd in. fl.

I de av herr Ollas A. Ericsson m. fl. samt av herr Nilsson i
Landery-d m. fl. väckta motionerna, vilka voro med varandra lika
lydande, hade hemställts, att riksdagen måtte endast på det sätt

Onsdagen den 27 november, f. m.

3 Nr 10.

bifalla ifrågavarande proposition, att riksdagen måtte (besluta, att
för bestridande av kostnader för särskilda anordningar för vinnande
av mera effektiv tillämpning av prisoekerlagen å extra tilläggs,stat
för år 1918 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag’
av 100,000 kronor.

Herr Molin åter både i sia motion yrkat, att riksdagen ville
bifalla ifrågavarande proposition endast på det villkoret, att folkhushållning,
skommissionen avskaffades och ersattes med annan sakkunnig
och praktisk institution eller också att nytt, på olika områden
fullt sakkunnigt folk insattes i kommissionen i fråga.

Utskottet hemställde, ätt riksdagen måtte, med bifall till Kung!.
Maj:ts förevarande proposition, för bestridande av kostnader för
särskilda anordningar för vinnande av mera effektiv tillämpning av
prisoekerlagen m. fl. kristidsförfattningar å extra tilläggsstat för
år 1918 under sjätte huvudtiteln anvisa ött reservationsanslag å
150,000 kronor.

Reservationer hade likväl avgivits:

av friherre Fleming, samt

av herrar Nilsson i Bonarp, Hedin och Andersson i Knäppinge,
vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen endast på
det sätt mätte bifalla Kungl. Ma,j:ts förslag, att riksdagen måtte
besluta, att för bestridande av kostnader för särskilda anordningar
för vinnande av mera effektiv tillämpning av prisoekerlagen å extra
tilläggsstat för år 1918 under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 100,000 kronor.

Utskottets hemställan upplästes, varefter ordet begärdes av

Herr Andersson i Knäppinge, som yttrade: Herr talman!
Då jag i denna fråga låtit anteckna mig såsom reservant, ber jag
att med några ord få belysa de skäl, som föranlett mig därtill. Inför
denna kungl. proposition om beviljande av anslag för att ytterligare
Skärpa kristidsförordningarna och öka antalet av lalla de inspektörer
och övervakare över förordningarnas efterlevnad, som redan
finnas, gör man sig den frågan, om detta förslag verkligen klan vara
till fromma för det syfte, som man här vill vinna, nämligen att
åstadkomma ett effektivare aktgivande på dem, som verkligen äro
prisookrare, nämligen jobbarna.

Med den erfarenhet, som man har ute bland allmänheten angående
allt det ingripande och övervakande över våra kristidsförordningar,
som nu äger rum, har man kommit till det resultatet,
att i de flesta fall där anmärkningar, anmälningar och ingrepp gjorts,
ha dessia riktat sig emot den stora allmänheten och icke emot dem,
det vill jag oförbehållsamt säga, som rätteligen gjort sig förtjänta
därav, nämligen dem, som äro prisockrare och jobbare i våra levnadsförnödenheter.
Jag befarar, att man Ihär vill ytterligare vända
sig emot de lojala lantmännen, mot producenterna, men jag anser

Ang anslag
för effektiv
tillämpning
av prisockerlagen
m. m.

(Forts.)

Nr 10. 4

Onsdagen den 27 november, f. m.

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisocker -lagen m. m.

(Polis.)

det för min del icke vara riktigt, att man går fram i den stilen ock
ytterligare utökar vari man redan har i den vägen. Något sådant
behövas icke, ty vi ha redan nu våra polismyndigheter och landsfiskaler
samt alla de inspektörer, som äro anställda, för denna sak,
och dessa räcka, såvitt man kan döma, fullkomligt till ute på landsbygden
för att sköta om vad som här åsyftas.

Jag har emellertid inom utskottet fått den uppfattningen, att
det i städerna och de större samhällena finnes en avsevärd mängd
personer, som ägna sig åt att jobba med livsmedel. Om nu dessa
städer och industrisamhällen anse, att do ha något behov , av att
utröka antalet av dem, som skola övervaka kristidsförordnin,garna
i vad de avse prisockerlagen, vill jag icke motsätta mig ett förslag
i den delen, ehuruväl min ståndpunkt ifrån början varit den, att
hela förevarande framställning borde avslås, och att man i stället
borde arbeta på att få bort kristidsförordningarna och lalla dessa
ingrepp mot producenterna. Om man blött sluppit allt detta, skulle
alla nog ha uppträtt lojalt och det hela skulle ha utförts på bättre
sätt, än vad nu är fallet.

Yår reservation går således ut på, att vi ''ansluta oss till den
av herr Nilsson i Landeryd avgivna motionen. Va anse densamma
vara av den beskaffenhet, allt ett bifall till det där framställda förslaget
skulle åtminstone befria oss från ett ytterligare utvecklande
av de trakasserier, som nu förekomma, men vilka icke äro till nytta
för livsmedelsproduktionen och icke heller ägnade att komma, åt
dem, som bryta emot lagar och förordningar, utan blott skapa missnöje
och ovilja ute i liandet. Därför ha vi icke kunnat annat än
instämma i denna motion genom vår reservation på det sättet, att
vi velat bevilja ett lägre bidrag till upprätthållande av dessa kristiclsföroråningar,
som gå under namn av prisockerlagen. Detta är
huvudtanken i vår reservation, åtminstone har den varit min, och
det är därför vi gått med på detta. Jag skulle tro, att kammarens
lantmän i allmänhet känna till, huru,dana förhållandena äro i detta
avseende och vilka det är, som komma att få lida av dessa överinspektörer
eller övervakare, som skulle tillsättas på dessa områden.
Låt vara att utskottet i sin motivering sagt, att det främst skall vara
urisockrare och jobbare, men det blir det icke i den praktiska verkligheten,
om, som sagt, Ehingl. Maj ris förslag eller utskottets förslag
.skalle vinna framgång. Men om reservationen antages, är dock beloppet
i den mån inskränkt, att man måste hålla tillbaka litet med
att anordna dessa störa tjänstemannakårer, och det är med anledning
därav, som jiag anser, att ridt vore för både producenter och konsumenter
nyttigt, om man ej lomme överens om att i denna ringa mån
åtminstone genom ett beslut nu i reservationens riktning försona
avlägsna de band, som trycka alla. Ty de trycka icke endast producenterna
utan även konsumenterna. Det är obehagligt och prod
likt i o n shäom mia nd e, att dessa trakasserier, som begås genom obefogat
eiit från överordnades och inspektörers sida, egentligen förekomma,
i den mängd som sker.

Herr talman jag skall med dessa ord endast be att få yrka,
att reservationen i .den form, vari den är avgiven av oss, d. v. s.

Onsdagen den 27 november, f. m.

5 Kr 10.

av herr Nilsson i Boniarp, Hedin och mig, måtte bliva antagen av
kammaren, och jag hoppas, aitt åtminstone alla de, som denna sak
närmast rör, nämligen andra kammarens lantmän, måtte giva akt
på vad -klockan är slagen, sa att man icke längre fortsätter att utvidga
de Övergrepp), som göras mot dem pa så rnanga sätt.

Vidare anförde:

Herr Molin. Herr talman! I anledning av den Kungl. propositionen,
som utskott cd haft att behandla, bar jag väckt en motion,
vari jag hemställt, att riksdagen ville bifalla ifrågavarande proposition
endast på det villkoret, att folkhushållningskommissionen avskaffas
och ersättes med annan, sakkunnig och praktisk institution
eller också att nytt på olika områden fullt sakkunnigt folk, insattes
i komissionen ifråga. I salt torde min motion tämligen nära sammanfalla
med den motion, som är väckt av herr Nilsson i Ländéryd m. fl.
Vad jag velat rikta mig mot (och vad som även är övriga motionärers
mening) är att detta extra polisväsende även skulle komma att
användas för beivrande av förseelser, som tillkommit på grund av
folkhushållningskommissionens initiativ. Dessa bestämmelser äro i
mångt och mycket så omöjliga, alt deras efterlevnad över huvud taget
icke kan komma i fråga. Jag vill endast erinra om den bestämmelse,
som folkhushållningskommissionen direkt står i ansvar för och som
går ut på att tvinga Norrlands hölider att svältföda sina kreatur.
Ganska lustigt, får lag säga, är alt se på markegångstaxa», vars
grundläggande bestämmelser tillkomma för lång tid tillbaka. I markegång,
sbeslämmelserna föreskrives, att beträffande hästdagransonerna
höet skall uppgå till 17 kilogram. Folkhushållningskommissionen
aneer, att man lian utfodra hästar med ungefär en tredjedel av
detta kvantum. Folkhushållningskommissiionen har i detta fall givetvis
givit sig in på ett ämne, som den icke begriper. Skola nu bönderna
tvingas att utfodra sina kreatur på det sätt, folkhushållningskommissionen
föreslagit, iså blir val ingen annan möjlighet än att man
får anordna alla bondgårdar i Norrland såsom fängelser för att, däri
internera alla de bönder, som tvungits att bryta mot svältutfodringsbestämmelserna.
Det vore enligt min uppfattning i högsta grad olyckligt
att anställa eu särskild kriminalpolis för att upprätthålla förordningar,
som omöjligen kunna efterlevas.

Utskottet har i anledning av min motion yttrat:

»De av herr Molin framställda yrkandena kan, utskottet icke i
något avseende biträda. Herr Molin har nämligen i sin motion åberopat
förhållanden, som icke kunna tillerkännas någon avgörande
betydelse vid bedömande av den fråga, som genom Kungl. .Maj :t,s
proposition förelagts riksdagen. Även om, såsom herr .Molin förmenar
vara fallet) folkhushållningskommissionen skulle i flera wseenclen
hava misslyckats vid handhavande av sitt uppdrag •—■ något
som utskottet icke funnit anledning att undersöka — så skulle detta
icke förringa behovet av skärpt kontroll över prisockerlagens tilllämpning.
» _ _

Jag skall giva utskottet fullkomligt rätt däri, att folkhushalmings -

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisockerlagen
m. m.

(Forts.)

2*r 10. 6

Onsdagen den 27 november, f. m.

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisockerlagen
ro. ro.

(Forts.)

kommissionens försyndelser icke förringa behovet av skärpt kontrollöver
prisockerlagens tillämpning — motiveringen är ju fullt tillämplig
— när det gäller prisoekerlagen i och för sig — men det föreliggande
förslaget avser ju efterlevnaden även av andra kristidsförfattningar
än prisoekerlagen, och. det är just däremot som jag riktat mig. Nu
har utskottet visserligen sagt, att det förväntar, att tlen nya kriminalpolisen
får sig ålagt att övervaka prisoekerlagen såsom sin huvudsakliga
uppgift, men det hade då varit konsekvent handlat om
utskottet tagit steget fullt ut och förenat sig med reservanterna. Nu
duggar det fram eu hel del nya, orimliga förslag, som skulle vara
särdeles olyckliga, om de gånge igenom. Jag begagnar detta tillfälle
att tacka regeringen’ för att den avvisat det omöjliga förslag, som
folkhushållningskommissionen framlagt i fråga om köttransoneringen.
Det skulle naturligtvis blivit något alldeles oerhört, därest förslaget
bifallits. Nu föreligger också förslag om fullständigt transportförbud
för fläsk och smör, vilket, därest det går igenom, måste
leda till att lantmännens produkter icke komma konsumenterna tillgodo.

Beträffande smörtranspoxtförbud skulle det komma att verka så,
särskilt i fjälltrakterna, att icke ett kilogram smör kunde nå fram
från fjälltrakterna till konsumtionsorterna. Folket i fjälltrakterna
finge konsumera smöret självt, och det svältande folket på industriplatser
bli utan. Tvärtemot att skärpa de omöjliga bestämmelserna
borde det varna angeläget för regeringen och folkhushållningskommissionen
att lindra dem.

I sak är jag ense med reservanterna. Jag anser, att det fullerväl
borde räcka till att anslå medel för åstadkommande av en mera effektiv
tillämpning av prisoekerlagen. Jag tvekar ej att gå ett steg längre
än reservanterna och har ingenting mot att beloppet 150,000 får
förbliva men att penningarna endast få användas till övervakande av
prisoekerlagen.

Till följd härav tillåter jag mig yrka bifall till herr Nilssons
i Bonarp in. fl. reservation med den anordningen att beloppet 100,000
kronor ändras till 150,000 kronor.

Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman! Det finnes
väl i denna stund icke något tacksammare ämne att tala över i denna
kammare än de dåliga kommissionerna, alla deras missgrepp och allt
det lidande, som deras förvaltning förorsakat den svenska allmänheten.
Också hava de båda föregående talarna haflt åtskilligt att
säga i detta ämne. Jag skall nu icke tillåta mig att ingå i något
utförligare svaromål på deras tillvitelser, jag vill tvärtom lämna
obestritt, att kommissionerna ha åtskilligt på sitt skuldkonto. Men
viad jag tillika vill påstå är, att den saken nu icke förtjänar så mycket
avseende i den fråga, som vi nu behandla, och jag vill mot de
båda föregående ärade talarna åberopa vad som säges i de motioner,
som ligga till grund för den ena reservationen i detta ärende, nämligen
de motioner, som äro avgivna av herr Olias Ericsson m. fl.
i första kammaren och herr Nilsson i Lainderyd m. fl. i andra kam -

Onsdagen den 27 november, f. in.

7 Nr 10.

malen. Däri heter det: »Endast en mening lärer vara rådande

därom att under nuvarande kristid det varit nödvändigt för folkförsörjningen,
att staten genom lagstiftning ingripit reglerande på
på näringslivets skilda områden, och jämväl att, då en lag finnes, staten
tillser, att densamma i möjligaste män efterleves. Särskilt är att
beklaga det ocker vid handel med nödvändighetsvaror, som i stor utsträckning
förekommit och som verkat fördyrande på dessa varor för
den enskilde konsumenten.»

Godkänner man dessa satser ---och det ha motionärerna gjort —

då kan jag icke se, alt det är möjligt att undslippa konklusionen: när
det visar sig, att lagen överträdes, när det visar sig, att man icke beivrar
alla överträdelser, då är det nödvändigt att vidtaga särskilda
åtgärder för åstadkommande av bättre efterlevnad av lagarna. Och
den åtgärd, som därvid i första hand erbjuder sig är val tillsättandet
av ökad personal för övervakande av lagarnas tillämpning. Och det
är just vad som här skett, ty här föreslås, att man skall lämna åt
Kungl. Maj:t medel för att anordna en särskild prisockerpolis, om
jag så får saga. beslående dels av en central myndighet och dels av
särskilda polistjänstemän i orterna.

Därjämte blår Kung!. Maj:t även föreslagit, att dessa tjänstemän,
i den män deras tid tillåter, också skulle få ägna sig åt beivrande
av förseelser mot andra kristidsförfattningar. Det är den
sistnämnda bestämmelsen, som särskilt framkallat gensagor, och man
har yrkat, att det begärdia anslagsbeloppet skulle nedsättas, samt
ålit den nedsatta summan endast skulle få användas till avlönande
av poliser för övervakande av prisockerlagen. Vad detta yrkande
beträffar, vill jag erinra, att utskottet i sitt betänkande ytterligare
understrukit vari som av vederbörande departementschef anförts
till statsrådsprotokollet, nämligen att syftet med de nya poliserna
i första hand och huvudsakligen är att övervaka prisockerlagen. Varför
har då utskottet kunnat gå med på att dessa tjänstemän också
skulle sysselsätta sig med att beivra och övervaka andra kristidsförfattningars
efterlevnad? Jo, därför mina herrar, att det skulle vara
i hög grad omraktiskt att begränsa deras uppgift endast till prisockerlagen.
Det är visserligen icke förutsatt, att dessa poliser alltid
skulle bliva åklagare, men i många fall torde man kunna låntaga
atf med deras polisbefaktning också kommer att förenas åklagareuppdrag.
Om då en sådan tjänsteman, tillsatt på (grund av detta
bemyndigande, skulle åtala en person för brott mot prisockerlagen
och ded då vid domstolen under målets gång befkmes, att åtalet icke
kan fullföljas på grund av förseelse mot den lagen, men svaranden i
själva verket tydligen har begått förseelse mot miaximiprislagen. och
någon på grund av den därav utfärdad förordning, då skulle
iMl herr Anderssons i KriSupin ce m. fl. reservation bifölles, d°nne
åklagare nödgas atf frånträda åtalet. Han skulle icke kunna fullfölia
sin talan och icke få svaranden dömd för den förseelse, denne
verkligen b°gåft, därför att åklagaren uteslutande vore tillsatt för
beivrande av brott mot prisockerlagen. loke kan det vara en praktisk
och rimlig anordning. Och även om man tänker sig, att en så -

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisockerlagen
m. m.

(Forts.)

Nr 10. 8

Onsdagen den 27 november, f. m.

Ang. anslag
för Effektiv
illämpning
av prisockerlagen
m. m.

^Torts.)

dan prisockerpolis icke skulle tillika vara åklagare utan endast polistjänstemän
och han så i denna egenskap tar upp en utredning angående
påstått överträdande av prisockerlagen, så skulle han, under
förutsättning av bifall till reservanter aas yrkande, om ham under
utredningen finner, att det icke föreligger brott mot prisockerlagen
utan mot maximiprislagen, nödgas lämna ärendet ifrån sig samt
skriva och hänvisa detsamma till annan polisman. Icke kan väl det
vara praktiskt?

Jag undrar, om man icke kudde giva sig till freds med vad såväl
vederbörande statsråd som utskottet iså kraftigt understrukit,
nämligen att meningen med detta förslag huvudsakligen och i första
hand är att åstadkomma en bättre tillämpning av prisockerlagen.
Jag tror, att man då nog också skall tillse, att vad som är rimligt i
de framställda gensagorna vinner beaktande.

Jag tillåter mig, herr talman, att hemställa om bifall till utskottets
förslag.

Herr Reling: Herr talman, mina herrar! Trots det jag hyser
samma uppfattning soin den siste ärade talaren, att kammaren bör bifalla
utskottets hemställan, har jag i ett hänseende er annan uppfattning
än han, i det jag anser, att man bör använda detta tillfälle,
närmast till följd av herr Molins motion, att yttra något om kommissionsväsendet
här i vårt land och de principer efter vilka folkhushållning
skommissionen arbetar.

Jag ställer mig förstående till det missnöje, som finnas utbrett
i vårt land icke minst bland utövarna av olika näringar, det må vara
utövare av vår modernäring jordbruket eller utövare av handel, industri
och sjöfart, över en mängd olika restriktioner och inskränkningar,
som statsmakterna hava ansett vara nödvändiga att genomföra,
under världskrigets gång. Men illa skulle vi. mina herrar, handla, om
vi icke ställa oss förstående till de många restriktioner, de många inskränkningar,
som statsmakterna måst göra för att gagna samhälleliga
intressen och vilka därför varit oavvisligen nödvändiga att genomföra,
om de endast vore avsedda att gälla under världskriget
men icke sedermera. Undersöka vi förhållandena, mina herrar, skola
vi finna, att det ej är mot dessa restriktioner och mot dessa inskränkningar
missnöjet egentligen riktar sig utan mot den massa restriktioner
och olika inskränkningar som genomförts, och som även om de
ur teoretisk synpunkt förefalla rättvisa sedermera viset sig. att de
icke blott icke varit till någon nytta, utan till direkt skada. Många
iav oss, mina herrar, äro nämligen av den bestämda upfattningen
beträffande flera av dessa restriktioner, att det även för konsumenterna,
, varit av största nytta, om desamma aldrig någonsin hade blivit
beslutade.

Het är mycket olyckligt, att kommisisionsväsendet från början
organiserats nå sätt som bär ägt ram. Det ha de personer, som
salto i de olika regeringarna under de första krigsåren på sitt
ansvar. Jag förstår så väl hur svårt det är, när dessa kommissioner
eu gång organiserats på sätt -som skett, att förmå desamma

Onsdagen den 27 november, t. m.

Nr 10.

Bil in på andra linjer, som kanske skulle ske om den »»Miska , erfo- ftg*.
renheten finge göra sig gällande pa helt annat satt an nu 1 - . tillämpning

åo-er rum Det lyckades kommissionerna under de törsta aren av sin av lirisockerverksamhet
att få de då sittande regeringarna att ställa sig solidariska lagen m.m.
med dem för att kommissionerna icke skulle mista något av den pre- (Forts.)
stige som ansågs nödvändig. Men jag haller den nuvarande jordbruksministerns
i första rummet och sedan den sittande regeringen
i sin helhet räkning för, att de så ofta gatt mot folkhushallmngskommissionens
förslag och därigenom hindrat vissa forslags genomförande
Jag blir allt mer och mer ängslig över den riktning som jag
finner att dessa olika, förslag taga, när jag läser igenom de olika torsk^
som på sista tiden framkommit, närmast från folkhushallningskommissionens
sida. Det synes mig, mina herrar, som om inom denna
kommission de element som — det ar något vackert uttryck d
medo-er jag — äro de mest ransonermgsgalna, hava fatt allt mer och
mer överhand och att den Heymanska andan nu nästan helt och hall c„
vilar över denna kommission. Jag förstår sa väl avsikten med deras
förslag. Man har försökt bygga på en rättvis grund;, att söka se till
att de fattiga, de små i samhället också komma i åtnjutande av vissa
livsmedel, som nu kanske huvudsakligen andra samhällsgrupper närmast
komma i åtnjutande av. Det är naturligtvis därför man hemställer
om ransonering av den och den artiueln, om transport förbud
på den och den produkten eller om annan åtgärd såsom förbud a h torda
ja densamma etc., de. Är det möjligt att därigenom åstadkomma
■det önskade resultatet? År så fallet sa vidtag åtgärder, men vidta-
den icke. om man icke är fullt säker på att man dangenom också
vinner vad man önskar och avser, nämligen att fn in i ransoner.ngen
stora kvantiteter av den e1 ler den artikeln, jag vill blott har namn
det sista förslaget nämligen det som ror artikeln fläsk, och ar de.
min övertygelse att man icke når med forslaget vad man vill ulan
når endast med sin teoretiska rättvisa att alla konsumenter i hela
landet bli lika otillfredsställda att erhålla sa litet fläsk. _

Jag tror att jag något känner till förhållandena inom _fl''ask,
marknaden i vårt land, då jag har det förtroendet Iran regeringens
sida att vara utsedd till eu av underhandlarna med Danmark och
Norge från vilket förra land vi ända till april manad i ar fingo
rätt avsevärda kvantiteter fläsk. Nu har det emellertid blivit ont om
varan icke blott på den inländska marknaden utan också pa den utländska.
De kvantiteter som finnas komma dock huvudstadens och
städernas befolkning i någon utsträckning utöver ransonenngskvantiteterna
till hända. Det finnes alltid en del arbetare och andra personer
.som ha någon släkting, någon god vän. som ar jordbrukare pa
landet och från denne då och då kan få litet fläsk. Det finns en
eller annan statstjänare eller småborgare som befinner sig i samma
lä-e och genom någon i trakten boende släkting, nar denne kommer
till staden kan få t. ex. fem kilogram fläsk. Men om man genomfar
kommissionens senaste förslag och inför absolut transportforhud och
absolut förhud för handel med fläsk, vad blår da följden mina herrar
Jo icke kommer detta fläsk, som dessa arbetare och detta småfolk nu

Nr 10. 10

Onsdagen den 27 november, f. m.

^för ''effektiv gång erhåller som regel ransoneringen till godo. Genom dessa

tillämpning .rbH“ utestängas dessa personer från, denna möjlighet att skaffa
av prisocker- sig fläsk, och genom dessa förslags antagande komma dessa personer
lagen m. m. i samma situation som de, vilka endast erhålla den obetydliga ranso(Forte.
) nermgskvantiteten, som genom beslutet icke torde komma att bli avsevärt
större. Ty vad kommer att äga ram? Jo, de som äga en gris,
komma själva att äta upp fläsket och detsamma kommer ej ransoneungen
till godo. Förhållandena bli enligt min Övertygelse sämre
och olidligare för städernas befolkning, om folkhushållningskommissionens
förslag genomföres,_ hur välmenande det än är, än om de nu
gällande bestämmelserna bibehållas. Jag antager, mina herrar, att
en och annan av folkhushållningskommdssionens medlemmar kommer
att saga: Det är icke blott för att nå detta vi komma fram med det
ena eller det andra förslaget, utan vi göra det ur folkpsykologisk synpunkt.
Folket kommer att förstå, att vi försöka åstadkomma en rättvis
ransonering. Ja, i vissa fall förstår jag ett sådant resonemang.
Jag ger mm äraae vän herr Friksson i Grängesberg fullständigt rätt
i vad han vid urtimans början uttalade, att det i vårt land vore ömkligt,
om den bestämmelsen infördes, att man på restaurangerna icke
finge servera mer än tre rätter mat. Det skulle ur folkpsykologisk
synpunkt verka i önskad riktning, ty mången skulle tro att rätt störa
kvantiteter, som genom en dylik bestämmelse icke konsumerades på
restaurangerna, kommo ut till fördelning bland allmänheten. Men
genomförandet av ett sadant förslag som folkhushållningskommissionenis
senaste anser jag f ör min del komma att verka även ur psvkologisk
synpunkt i alldeles motsatt riktning. Ty hur kommer Sveriges
arbetare, Sveriges småfolk och speciellt befolkningen i storstäderna
att resonera, om regeringen nu skulle godkänna folkhushållmngskommissionens
förslag? Jo, man får en förhonuning, att genom
detta förslags antagande man varje vecka eller vissa veckor i månaden
kommer att fä en något så när tillfredsställande kvantitet fläsk. Om
ek förhållandena bli sådana, som jag nyss förutsatt, nämligen att vi
icke få några avsevärda kvantiteter för ransonering, så kommer missnöjet
bland allmänheten att växa, och det folkpsykologiska momentet
i föislaget kommer att fa en verkan alldeles motsatt den man avser.
Funnes det däremot ett större lager fläsk tillgängligt, ja, då vore det
någon mening i ett sadant förslag. Men som det nu är, tror jag att
förslaget isom sagt skulle verka i en riktning motsatt den man
tänkt sig.

Men hur är det clå möjligt att sadana riktlinjer i livsmedelspolitiken
blivit fastställda av folkhushållningskommissionen? Ja, mina
herrar, detjär kanske icke så underligt, då kommissionen sammansattes
pa sadant sätt som den ursprungligen har blivit sammansatt.
Dessutom tillåter jag mig påpeka, att man sänt- ut personer i kommissionen,
som äro övertygelsetrogna anhängare av de ransoneringsprinciper
som. föreslagits, för att studera förhållandena i utlandet.
Vart ha de skickats? Jo, så gott som uteslutande till ett land, nämligen
tyskland, där statssocialistiska principer äro genomförda i så
mängt och mycket. Så komma de hem begeistrade av vad de hava

Onsdagen den 27 november, f. m.

11 Kr 10.

sett i detta land. Har det tant någon gång, mina herrar, att folkhus- Ang.
hållningskom missionen skickat ut någon av sina medlemmar att stu- tillämpning
dera ransoneringsbestämmelserna i England, där det påstås . att flen av priSOckerskickligaste
ransoneringsminister suttit vid makten under världskri- lagen m m.
get’ Nej aldrig dit; till Tyskland i första rummet har man sänt (torts.)
dem, och''kanske just dem, som redan förut voro övertygelsetrogna
vänner av en strängt genomförd ransonering. Därför ha följderna
blivit sådana som de blivit. Hade de t. ex. rest till Danmark — dit
jag så ofta i egenskap av underhandlare har anledning resa — skulle
de fått se hur kommissionerna voro organiserade och arbetade. Dar
är de sammansatta av praktiska utövare av olika näringar, av jordbruk
handel, industri och sjöfart. Man skulle då fatt se, hur arbetet
bedreves och att man ej strängt i detalj håller på teorier och principer,
som slå ihjäl just det man vill nå, utan anpassar sig efter förhållandena.
Vet ni, mina herrar, hur man där gick till våga nar
fläskfrågan i våras var i samma läge som hos oss? Svinstocken hade
gått ned orimligt. Det fanns ej möjlighet längre att exportera ett
kilogram fläsk vare sig till de skandinaviska länderna eller till central-
eller ententemakterna. Där gick man stick i stäv mot principen,
att alla skola ha det lika, den princip som man söker genomföra har
i Sverige. Jo, man sökte i stället uppmuntra svinavel n pa sa satt,
att man ställde de små jordbrukarna i eu undantagsställning och gavo
dem vissa fördelar, så att de fingo ett särskilt intresse att agna sig
åt svinaveln''. Kunna de uppföda en, två eller tre grisar, fa de vissa
fördelar, nämligen att fritt förfoga över sm spannmål, vilken forman
icke andra jordbrukare orhöllo. Det är ju stridande mot de principer,
som tillämpas i vårt land, att alla skola ha det lika, Het ar
tillfällen som äro försuttna, och nu är det som det är. JNu sta va
inför fredsslutet, och man får väl hoppas, att kommissions väsendet
snart skall upphöra. Att som herr Molin alternativt yrkar i sm motion
nämligen att folkhushållningskommissaonen redan nu skall upplösas,
är icke möjligt att tillmötesgå. Ty det är helt visst alldeles
otänkbart att i nuvarande ögonblick vidtaga en sådan åtgärd. ..Men
såsom ett andra alternativ begär herr Molin, att delvis^ andra man an
de, som nu sitta i folkhushållningskommrssionen, matte i viss utsträckning
insättas i densamma. Ja, för ett år sedan uttalade jag
mig offentligt i den riktningen att ett par personer med annan uppfattning
borde insättas i FHK, men utan resultat, vilket jag iivlio-t
beklagar. Som förhållandena nu äro, och da vi snart sta
inför fredsslutet, torde det vara nästan omöjligt för regeringen att
få folk som vilja bli medlemmar av kommissionerna. — Da jag emellertid
ser herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet närvarande
här, tillåter jag mig dock peka på en fara, som hotar, om
icke någon ändring i folkhushållningskommissionens sammansättning
äger rum. Det är icke nu, mina herrar, som den största faran i detta
hänseende är för handen. Den farligaste situationen kommer kanhända
att uppstå, när kommissionens arbete skall avvecklas. Da galler
det, att det finnes män inom kommissionen, som icke blott strängt
hålla fast vid de principer, som en gång äro fastslagna, då gäller det

Nr 10. 12

Onsdagen den 27 november, f. in.

anslag
för effekiv
tillämpning
av prisockerlagen
m. m.

(Forts.)

att det sitter i kommissionen män med praktisk erfarenhet, vilka kunna
göra övergången mjuk, och som förstå att i en övergångsperiod
från förhållanden, som härskat under kriget, till förhållanden, som
komma att härska efter fredsslutet, nya synpunkter måste anläggas.

Jag har, herr talman, ansett, att detta tillfälle icke borde gå förbi
utan att ställa en vördsam vädjan till regeringen att icke godkänna
det förslag, som nu inkommit från folkhushållningskommissionen och
som går ut på absolut försäljnings- och transportförbud för fläsk.
Det är nämligen ett förslag, som, om det godkännes av regeringen,
enligt min bestämda uppfattning skall leda till motsatt resultat mot
vad folkhushållningskommissionen tänkt.

Jag ber, herr talman, få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Källman: Herr talman, mina herrar! Herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet har i början av sitt yttrande
till statsrådsprotokollet anfört följande:

»Ju längre, som de genom världskriget skapade förhållandena
verkat, desto hårdare känner vårt lands befolkning trycket av knappheten
pa nödvändighetsvaror och av stegrade pris. Ständigt måste
därför till prövning upptagas frågan, om vid varje särskild tidpunkt
allt är gjort som göras kan för att lindra särskilt de mindre bemedlades
ställning. Det hittills främsta medlet för vinnande av sådan
lindring bär varit reglering av handel och förbrukning i fråga om de
viktigaste nödvändighetsvarorna i syfte att åstadkomma en jämn fördelning
av landets förråd. Men även prisreglerande åtgärder hava
försökts. Det räcker ju ej för de mindre bemedlade att ha tillfälle
att köpa, det måste ock beredas dem möjlighet att köpa till överkomliga
pris. Talrika åtgärder _ hava därför allt från kristidens början
satts i verket för att i möjligaste män trygga en rättvis hushållning
med landets tillgångar. Särskilda med straffhot förbundna bestämmelser
rörande maximipris, beslag och annat statens förfogande över
enskild egendom samt utförandet i övrigt av uppgjorda ransoneringsplaner
hava sålunda tidigt kommit i tillämpning och efter hand utvidgats
till allt större omfång.»

I anslutning till detta föreslås en speciell åtgärd för tillämpning
av -prisockerlagen m. fl. kristidsförfattningar. Det är detta, som är
kärnpunkten i det föreliggande förslaget. Man skall skaffa fram varor
till rättvis fördelning och till rimligt pris, det är ransoneringens
och maximeringens huvuduppgift, _ och för att nå det resultatet, ha
som bekant en mängd åtgärder blivit ofrånkomliga; vilken regering
som än suttit, har ju nödgats vidtaga åtskilliga sådana.

Ku frågar herr Andersson i Knäppinge å egna och sina meningsfränders
vägnar, om det föreliggande förslaget är till någons fromma,
och han svarar härpå nej, i vad det gäller andra kristidsförfattningar
än prisockerlagen. Han motiverar denna sin mening med att
dessa författningar utgöra ett ingrepp mot de lojala lantmännen. Det
är ett rätt underligt resonemang av herr Andersson, att den föreslagna
skärpta tillämpningen av vissa lagar skulle ha till syfte att

Onsdagen deti 27 november, f. in.

13 Nr 10.

ingripa mot de lojala lantmännen. Förslagets mening är in tvärtom
att ingripa mot illojalitet av vad slag det vara ma pa det liragavaran- tiji&mvning
de området, således också mot de illojala lantmännen. Mot de lo.,ala av prUockerlantmännen
riktar det sig naturligtvis icke. Jag föreställer mig, att lagen m m.
om herr Andersson har läst Kungl. Mai :ts proposition någorlunda ( or •)
ordentligt, så måste han ha uppfattat frågan så. ,

Herr Andersson i Knäppinge kom sedan med ett mycket underligt
påstående, nämligen att jobberi endast. skulle förekomma i städerna.
Om det jobbas med en livsmedelsartikel. sa är det pa ganska
uppenbart, att denna vara kommer från landsbygden och föres in i
städerna. Det förhåller sig utan tvivel så att det jobbas mycket
med framförallt viktigare livsmedel även i staden eller industriorten,
men jag känner tyvärr alltför många fall, då jobbenet har sitt ursprung
i landsorten och där är av den art, att man kan tala om verkligt
allvarligt prisocker. Det är icke så, att jobberiet endast bednves
i städerna utan man kan konstatera, att det i fruktansvärt stor utsträckning
florerar just på landsbygden. Det går således icke an att
inskränka denna polismyndighets verksamhet endast tid städerna och
industriorterna. Vill man därför ha en institution, som verkligen
skall kunna bekämpa jobberiet, så får den icke inskränka sig till endast
städerna, utan då måste den bekämpa detta jobberi var det an

UPPtHerr" Molin har i anslutning till den förevarande propositionen
väckt en motion, vars bifallande skulle vara synnerligen angenämt
för den part, mot vilken herr Molins angrepp nktar sig nära tigen
folkhushållnin^kommissionen. Han hemställer om biiail till piopositionen
endast på det villkoret, att folMrashållmngskommissionen avskaffas,
eller att där insättas praktiska och duglig,; man. Om propositionen
bifalles med herr Molins förslag i första punkten vagar jag
försäkra herr Molin, att ingen skulle bli gladare över det bil a i let an
de nuvarande ledamöterna i folkhushållningskommissionen för sm
personlio-a del. Det må vara sant. att hela landet lider under en viss
kommission sleda, men jag tror mig kunna försäkra, att ingen lider
så hårt därav •som folkhushållningskommisaionens ledamöter, bartant
är det faktiska förhållandet, och det beror på det synnerligen svara
och otacksamma arbete, som kommissionen har sig ålagt Jag vagar
därför påstå, att om herr Molins förslag bifölles, skulle det straff
herr Molin vill utdela, för dessa ledamöter verka mm en belöning
Både herr Molin och herr Rökig ha i detta sammanhang riktat
sio- mot de förslag, som nyligen framställts av folkhushållningskommissionen
i syfte att vinna bättre fördelning av vissa livsförnödenheter.
Man har vänt sig mot köttransoneringen. och herr Molin betyo-ade
Kung! Maj:t sin synnerliga tacksamhet för att förslaget härom
icke blev bifallet. Jag skall därom icke anföra något annat, än att
när vi frampå vintern utan tvivel komma alt lida av en mycket svar
köttbrist på grund av att de tillgängliga förråden* icke fördelats linjer
någon längre tid, då inträffar nog att det kunde vara behagligt
för folkhushållningskommissionen att vid den tidpunkt som skett, hava
framlagt sitt förslag till ransonering av köttet. Kör övrigt utgör

Nr 10. 14

Onsdagen den 27 november, f. m.

jöriemliv det. %sla*et en förutsättning för framskaffande av mera mjölk ock
tillämpning jtyj^riprodukter, vilka livsmedel torde vara av vida större betydelse
av prisocker- för folknäringen än köttet.

lagen rn. m. Beträffande de klandrade transportförbuden vill jag för min del
(Forts.) också säga några ord. De lättnader, som under sommaren ha skett
beträffande vissa transportförbud särskilt transportförbudet på smör,
ha tillkommit efter en mycket häftig och intensiv agitation. Undantagen
från transportförbuden ha emellertid icke lett till de resultat,
som herr Rökig. trött att ett upphävande av transportförbuden skulle
medföra, utan till det rakt motsatta. Lättnad i transportförbud betyder
i stort sett endast, att de mera välsituerade konsumentgrupperna
ha möjlighet att från landsorten skaffa sig de eftersökta varor det här
är fråga om, särskilt smör. Ett absolut vidhållande av varje transportförbud
innebär däremot, att de varor, som äro underkastade statlig ransonering,
i övervägande grad verkligen komma till fördelning även
bland de fattiga konsumentgrupperna i städer och därmed jämförliga
■samhällen. Om folkliushållningskommissionen arbetar för att vinna det
malet, fyller kommissionen den uppgift, som justitieministern angivit i
början av sitt anförande till statsrådsprotokollet. Om man haft tillfälle
att mera ingående sätta sig in i dessa spörsmål, blir man naturligtvis
intresserad av att fylla uppgiften på det sätt att de viktigaste
livsmedlen bli tillgängliga icke endast för producenter av livsmedlen
och de förmögna, utan även för de fattiga konsumenterna, så att även
de få sin del av det oundgängliga för livets uppehållande. Ser man
saken sa, finnes ingen möjlighet att klandra transportförbuden utan
då bör man rätteligen klan Ira de medgivna undantagen.

Jag hörde för en fjorton d igar sedan av en ordförande i en mejeriförening
i Västmanland — . i är för övrigt också ledamot av denna
kammare — att undantag i från transportförbudet på smör för
Stockholms, stad i hans ort hade verkat så, att en hel del av de lantmän,
som tidigare^ levererat mjölk till mejeriet, vilken mjölk gått till
orter som led av brist på den varan, hade upphört med sin leverans
av den anledningen, att de blivit tillskrivna av stockholmare med begäran
att leverera smör mot licens, då de skulle få vilka pris de
önskade för smöret. Resultatet blev inom kort, att mejeriet höll på
att bli alldeles utan mjölk, och denne ordförande, som jag nyss nämnde,
hade oerhörd möda att åtminstone få någon mjölk till mejeriet,
sa att icke traktens befolkning skulle bli utan denna vara. Att sända
någon mjölk till Stockholm, där det som bekant råder en kännbar
mjölkbrist, var kappast möjligt, sedan undantag medgivits från transportförbudet
på smör. — Tror herr Röing att det under sådana förhallanden
kan vara till något gagn för konsumentorternas befolkning
att man frisläpper transporten? Hej. det är det ioke, resultatet
blir endast att varorna bli fullkomligt otillgängliga särskilt för de
fattiga, och att endast producenterna själva och de förmögna konsumenterna
komma åt dem. Så ligger i korthet angivet frågan om
transportförbuden.

Herr Reling bär. talat något om de »ransoneringsgalna». Jag
vet icke, om herr Röing antog, att jag tillhörde dem. Själv känner

Onsdagen den 27 november, f. m.

15 Nr 10.

jag det icke så, men jag tror, att det är en oriktig beteckning för
dem, som ha till uppgift att söka utfinna metoder, varigenom den
knappa tillgången på livsmedel blir fördelad så rättvist som möjligt.

Det är visserligen att vädja till en popularitet ute i landet, som
är på förhand given, när man slungar ut dylika tillmålen, men jag
är icke säker på, att sådant står i överensstämmelse med det ansvar,
som borde på vila dem, vilka sitta i denna kammare.

Att studierna beträffande ransoneringen företrädesvis bedrivits
i det land, som herr Röing erinrade om, beror därpå, att ransoneringsförfarandet
i det landet är mest utvecklat och mest värt att studera.

Med dessa korta ord har jag angivit några skäl emot de påståenden,
som särskilt herr Kong tillåtit sig framföra. I stället för
att lätta på eller alldeles upphäva alla transportförbud böra vi alltså
ytterligare skärpa vissa av dessa under den svåra tid. som ännu
återstår med avseende på tillgången på livsmedel. Ett frisläppande
innebär vad jag förut sagt, och det kan icke få ske att man såmedelst
undanhåller de allra fattigaste kanske varje del av de knappa tillgångarna.
Vi ha väl förhoppning om att nu så småningom kunna
lätta på vissa förbud och bestämmelser, då samfärdseln blir friare
än förut och tillförseln blir större såväl på grund av det stora handelsavtalet
som övriga förhållanden, men vi ha ännu en svår tid
att räkna med, och under den tiden går det icke an för städernas och
jämförliga orters befolkning att vara utan det väsentliga av livsmedlen
endast för att man skall tillmötesgå herr Bding och likställda,
som säkerligen ha tillfälle att skaffa sig lejonparten av de bästa och
näringsrikaste födoämnena.

jag har inte något annat yrkande att framställa än om bifall
till utskottets hemställan.

Herr Nilsson i Bonarp: Herr talman, mina herrar! Herr
justitieministern har i propositionen framhållit önskvärdheten av att få
till stånd en skärpt tillämpning av prisockerlagen. Jia, alla, som suttit
i utskottet, ha haft klart för sig, att detta är nödvändigt. Vi ha
nämligen litet var kunnat gorå den iakttagelse.!, att jobberiet särskilt
med livsmedel nästan opåtalt fått äga ram till stor skada för
den enskilde konsumenten. Det är därför mycket lätt beklaga, att
prisockerlagens bestämmelser icke tidigare kommit i allmännare tiillämpning.
Och när det nu begäres ett anslag för att dessa bestämmelsers
efterlevnad skall bättre kunna övervakas, så har lagen av
utskottets ledamöter däremot något att invända, utan i detta hänseende
ha vi varit fullkomligt eniga. Men enigheten har brustit, då
man kommit till behandling av senare delen av den framställning,
som gjorts av Kungl. Maj:t, nämligen att skärpningen också skulle
gälla de s. k. kristidsförordningarna.

Nu är det ju så att ändrade förhållanden inträtt sedan denna
kungl. proposition skrevs och att de förutsättningar, som då voro
för härden, ingalunda äro det nu. Det vill nämligen synas, som om
kristidsförordninigarna snart nog skola befinnas Vara överflödiga.
Då kan det efter min odh de övriga reservanternas uppfattning icke

Ang. anslag
förf effektiv
tillämpning
av prisodcerlagen
m. m.

(Forts.)

Nr 10, 16

Onsdagen den 27 november, f. m.

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisockerlagen
m. m.

(Forts.)

vara lämpligt att nu gå till eu ytterligare skärpning av desamma
och vidtaga åtgärder för en utökning av den poliskår, som har att
vaka över deras tillämpning. Det är ju också att taga i betraktande,
att allmänheten omöjligen kan ha reda på alla dessa kristidsförfattningar
och bestämmelserna i desamma. Med bästa vilja i världen
är det otänkbart för allmänheten att äga kännedom om dem. Vad
som är rätt och tillåtligt i dag är otiilåtligt i morgon. Så har det
varit hela tiden, och så kommer det att förbli.

För lätt råda hot på donna olägenhet har utskottet uttalat önskvärdheten
av att det skulle utgivas en samma afattning av alla kristidsiförondningarna
i ny, reviderad upplaga. Jag vill icke bestrida,
att det skulle kunna vtara till gagn, om en sådan publikation komme
ut, men icke kommer den i händerna på alla, och för övrigt blir det
nog ett studium, som allmänheten kanske varken har håg eller förutsätt
lingar för att kunna idka på tillbörligt sätt. Jag tror sålunda
icke, att döt vinnes så synnerligen mycket därmed.

Xu äro vi ju dock som sagt komna dithän, att kristidsförordningarna
snart upphöra att vara gällande. De ha fyllt sin mission.
Att nu upprätta en särskild poliskår för att i detta sista skede av
deras tillvaro tillse, att de noggrannare efterl evas, ha vi reserva åter
icke ansett vara lämpligt eller välbetänkt. Därmed skulle sannolikt
göras mera skada än nytta. Xär vi ställt os-s på denna ståndpunkt,
ha vi ingalunda velat uttala, att icke kristidsförfattningarna skola
efterlevas så länge de äro gällande. Nej. det är klart, att så länge
dessa förordningar äga laga kraft, skola de naturligtvis också tillämpas,
-men vi ha trött, att Kungl. Maj:t har medel i sin hand av tillräcklig
omfattning för att kunna se till- att -d° bli tillämpade.

Xu vill jag upplysa, att den överläggning som förts i första
kammaren beträffande denna fråga, har resulterat i, att kammaren
m-ed 57 röster mot 44 bifallit den av mig samt herrar Hedin och
Andersson i Knäppinge avgivna reservationen. Jag anser, att detta
är en omständighet, som i någon mån bör medverka till, att andra
kammaren fattar ett beslut i den riktningen, och jag anhåller, herr
talman, att få yrka bifall till den av oss avgivna reservationen.

Herr X i 1 s s o n i Landeryd: Herr talman)! Jag skall icke ingå
på något bedömande av det föreliggande förslagen i vad det avser
prisoekerlagen. Jag vill endast i likhet med den föregående talaren
framhålla, att jag tror, att de åtgärder, som i denna proposition föreslås,
äro för sent vidtagna. Sedan kriget är slint, äro väl alla överens
om, att det ovillkorligen måste ske en prissänkning på olika varor,
och ätt konjunkturerna då skulle inbjuda till johberi och ocker vad
priserna beträffar är icke gärna tänkbart. Det framhålles i den kungl.
propositionen, att den föreslagna poliskåren skulle bland nn-nat ha
till uppgift att särskilt övervaka-, att det ieke bedreves jobben med
jord- och skogsegendomar. I detta avseende är jag övertvgad om,
att allteftersom krisen närmar sig -sitt slut, komma •nns“n å egendomar
att falla och därmed också- möjligheten till sådana lagöverträdelser
att försvinna. Jag tror sålunda, att detta- förslag kommer

Onsdagen den 27 november, f. m.

17 Nr

för sent, men jag skall i alla fall icke motsätta mig förslaget i denna
del, såsom jaig också framhållit i motionen.

Vad däremot beträffande övervakandet av övriga kristidsförfattningar,
så tror jag, att de myndigheter, som redan ha denna uppgift
sig pålagd, icke, vad intensiteten beträffar, hava åsidosatt något, så
att för den skull någon erinran kan göras emot dem från riksdagens
eller Kumgl. Maj:ts sida. Det gäller bland annat för dem att övervaka,
att deklarationsplikten fullgöres och att ransoneringen skötes
på ett effektivt sätt. När man vet, huru Hvarå ed elsf iskal erna handhaft
sin uppgift ute i bygderna, blir man betänksam mot ytterligare åtgärder
i den riktningen. Soim bekant verkställa jordbrukarna sin
tröskning vid olika tidpunkter. Vid varje tröskning skall den
kvantitet säd, som tröskas, uppvägas och deklareras. Med de
primitiva medel, som jordbrukarna ha för att verkställa denna
vågning, är det självklart, att den icke stämmer så precis
på kilot med den kvantitet, som är tröskad och deklarerad.
En dag fram på vårsidan kommer en fiskal och begynner anställa
förhör med jordbrukaren och vill då att han skall redogöra för hur
mycket han utfodra! på djuren, på hästarna, fäkreaturen och svinen.
Detta skall jordbrukaren på rak arm kunna ge besked om. Det är
självklart, att när han blir ansatt på det hårdaste, anför han några
siffror för den kvantitet, som skulle vara förbrukad. Hans uppgift
härom protokollföres. Så går fiskailen till magasinet och mäter med
tumstock vad som är kvar. Det kubikiceras. Under antagande att
så och så många hektoliter väga så och så många kilo får han
fram en viktsiffra, som han jämför med deklarationen. Om den
deklarationsskyldige har en kvantitet, som är några kilo mera än
deklarationen utvisar, dragés han inför häradsrätten för felaktig
deklaration, och han får stå där som en brottsling för att han anses
hava. velat bedraga samhället.

Att detta leder till trakasserier och väcker förargelse måste man
erkänna. Skall det gå ytterligare därhän, att yngre landsfiskalsaspirant.
er skola bedriva detektivverksamhet för att upptäcka vad
som ytterligare kan uptäckas i det avseendet, tror jag icke. att stämningen
blir bättre än den hittills varit. Jag kan nämna några exempel
på, huru livsmedelsfiskalerna på vissa håll bedrivit sin verksamhet.
Det finns fall, då personer blivit stämda, därför att de fort
över till kvarnen några få kilo spannmål mer än vad förmalningskortet
angivit. De ha icke begärt, att den överskjutande kvantiteten
skulle förmalas, men de ba åtalats, därför att de transporterat en
större kvantitet till kvarnen än de käft rättighet att förmala, och
mjölnaren har fått stämning, därför att han tagit emot eu kvanti Let,
som icke funnits upptagen på förmalningskortet. Mjölnare ha blivit
stämda, emedan de haft ett parti säd stående i kvarnen. Den har
visserligen icke varit förmald, men säden har funnits där, och de
ha icke haft något förmalningskort å densamma. Det finns exempel
på, att jordbrukare blivit stämda, därför att de utfodrat med
potatis, som icke varit större än ett enkronasmynt i genomskärning.
Jag hemställer, om det finns någon1, som tror, att det är en potatis Andra

hammarens protokoll vid urtima riksdagen 1918. Nr 10. 2

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisockerlagen
m. m.

(Ports.)

Nr 10. 18

Onsdagen den 27 november, f. in.

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisockerlagen
m. m.

(Forts.)

odlare på tusen, som undgår förseelse mot potatisförordningen. För
att göra detta fordras, att man har möjlighet att genom såll utskilja
den mindre potatisen. Det är självklart, att när lejt folk sorterar
potatis, följer det med en och annan, som är större än ett enkronasmynt.
Men det har förekommit anmälningar och stämningar för
dylika förseelser.

Att man under sådana omständigheter från jordbrukarhåll känner
sig misstänksam mot ett sådant förslag som det föreliggande
hoppas jag. att ingen här förundrar sig över. För min del tror jag,
att det, tvärtemot vad som frnmhålles i det kungl. förslaget, skulle
vara önskvärt, om Kungl. Maj:t utfärdade en cirkulärskrivelse till
livsmedelsmyndigheierna i orterna och manade dem att med urskilning
handha sina uppdrag. Visserligen skola de beivra förseelser,
om sådana föreligga, men de böra undvika trakasserier, där icke
verkliga förseelser förekomma.

Slutligen endast en replik till herr Källman. Han framdrog ett
exempel om, att vid ett mejeri i Västmanland hade mjölken helt
och hållet försvunnit, delta skulle hava förorsakats ag gällande transportmedgivande
för smör på järnvägarna. Ifall folkhushållningskommissionens
förslag om upphävande av detta medgivande blir genomfört.
skulle det vara av synnerligen stort intresse att få meddelande
av herr Källman, huruvida mjölkkvantiteten nämnvärt ökats
vid detta mejeri. För min de! är jag övertygad, att så icke blir
fallet. Det är icke enbart producenterna och de rika utan även de
fattiga, som transportfriheten kommer till godo. Då jag rest på
järnvägarna i södra Sverige har jag särskilt på söndagarna sett,
vilka massor av arbetarhustrur och andra, som komma från landsbygden
farande in till städerna med de små kvantiteter, som de
kurmat hopbringa för sitt behov. För att gå dem till mötes söka lordbrukarna
släppa till det mes''a möjliga. Men om det införes transportförbud
och man skall överlämna till myndigheterna de små överskott,
som kunna uppstå, blir ställningen en helt annan.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Herr Andersson i Knäppinge: Jag bar blivit uppkallad
av herr Källmans anförande. Hin lur redan fått ett delvis uttömmande
svar, men jag skall ändå. be att få yttra några ord rörande
denna sak. I förbigående vill lag färd; tacka herr Rökig
för hans uttalanden i fråga om folkbushållninigskommissiomen. Jag
är med honom fullt ense. Det var endast en liten missäigning. grisar
jag, då han talade om principerna Heyman. Jag tror. att han
menade principerna Sven-sson. Då skulle jag trött på, att det var sant.

Herr Källman säger, att det icke är de lojala lantmännen förslaget
riktar sig emot. Detta har ju herr Nilsson i Landeryd svarat
på, men jag skall också be att få framdraga den lika erfarenhet rg
bar om saxen. Jag deltog icke i den stora livsmedelsdebatten, och
därför är det skäl-i att Uet närmare ingå på detta ämne. De lojala
lantmännen kunna i allmänhet icke som bär så många gSn sagts, efterleva kristidsförordningarnas föreskrifter av det enkla skä -

Onsdagen den 27 november, f. m.

19 Nr 10.

let, att de icke ka möjlighet att gorå det. .lag satt vid en häradsrätt
på Öland, innan jag reste till urtiman, och hörde på de utslag, som
där avkunnades. Jag fick då den bestämda uppfattningen, som jag
här tillåtit mig framföra, att det är emot de lojala lantmännen, som
livsmedelsimapektörerna närmast komma att rikta sig. Det var en
hel de] utslag, som folio på 10, 15 och 25 kronor emot lantmännen
för felaktiga deklarationer, för felaktiga uppgifter om arealinventeringar
och liknande förhållanden, för underlåtenhet att ha halt
bestämda förmalningskort o. ®. v. Det är absolut omöjligt för en
lantman, då han på grund av folkhushållningskommissionens och
dess underlydandes förordningar avger deklaration på uisädesmängd
och utsädesareal att så noggrant ange hur mycket som kommer att
sås, utan det måste ovillkorligen bli en differens på det ena eller
andra hållet. Det är just sådana saker, som många bli dömda för.
Om det blir några kilo mer eller några kilo mindre, genast är det
brott mot deklarationsplikten, när inspektören kommer till lantmännen,
och genast är inspektören färdig att väcka åtal. då han icke
finner något annat sätt att göra sig bemärkt på. Därigenom uppstår
mycket stort missnöje. Skola, vi, som föregående talare sade,
få ännu mera utvecklad inspektionsverksamhet, när vi ha förhoppning
om att alldeles avskriva dessa förhållanden? Jag anser, att det
är fullkomligt orimligt.

Ett exempel på vilka förordningar och stadganden, som tillskapas
av folkhushållningskornmissionen och dess rådgivare, bland vilka
herr Källman är en, ha vi i förordningen rörande potatisdeklarationerna.
Genom denna förordning skola de livismedelsinspektörer och
fidr ler. som vi skulle få genom det anslag, som här begärdes, nog
erhålla rikliga tillfällen att trakassera lantmännen. I förordningen
nr 699 § 6 stadgas, att jordbrukarna — det gäller endast odlare,
icke andra innehavare av potatis -—- skola avge månatliga deklarationer.
Jag är övertygad om, att detta icke skall vara möjligt
för någon lantman''. Men vad som är möjligt, det är, att inspektörerna,
när de komma fram på våren och skola taga reda på potatistillgångarna,
finna, alt de deklarationer, som lantmännen avgåvo
på hösten, icke äro överensstämmande med de deklarationer, som
lämnats under vinterns lopp. Varför? Jo, därför att varje lantman,
som har någorlunda ansvarskänsla, icke vill på de! sättet gå
tillväga med sina potatiskällare, att han öppnar dem för att gona
den vederbörliga inventering, som måste göras, om det skall h]i
fullständigt efter denna förordning, utan lian gör e''i ungefärligt
antagande, såsom också herr Nilsson i Landeryd antydde, att så
och så mycket är det, och så avger han sin deklaration, men den
kan icke bli fullt exakt. Detta är bara ett exempel. Man skalle
kunna taga fram ofantligt många andra exempel i de flinga volymer
av förordningar, som utgivits, och vilka icke till punkt och pricka
kunna efterlevas. Det är alla dessa förordningar, som föranleda bvsmedelsinspektörernas
ingripande emot — jag vågar säga det ■— de lojala
lamtmännen, som icke förmått efterleva förordningarna. Jag tror,
att varje lantman är enig med mig om, att vi icke skola ytterligare

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisocker -lagen m. m.

(Forts.)

Nr 10. 20

Onsdagen den 27 november, f. m

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisockerlagen
m. m.

(Forts.)

utveckla detta inspektionsväsende. Yi ka tillräckligt med inspektörer
och landsfiskaler, som kunna hålla reda på, att kristidslagarna
och särskilt prisockerlagen efterlevas. Blir det dessutom sådana anordningar
vidtagna, som vi i reservationen gått med på, må det vara
tillräckligt.

Jag slutar med den förhoppningen, att åtminstone Sveriges lantmän
(skola vara eniga om denna sak. Många borgare, som jag_ t"lat
vid, ställa sig på samma sätt till det evinnerliga ingripande: i alla
möjliga fall.

Jag ber att fortfarande få yrka bifall till den av herr Nilsson
i Bonarp, Hedin och mig avgivna reservationen.

Herr Magnusson i Tumhult instämde häruti.

Herr R ö i n g: Herr talman! Blott lägra få ord. Det var

herr Källman som uppkallade mig. Jag förbigår den rent personliga
hänsyftning han gjorde i skitet av anförandet. Han ville emellertid
framhäva en viss motsats mellan mig och honom, och han gjorde
gällande, att om vi icke följde de linjer folkhughållningskommissionen
utstakat, försummade man de små i samhället och gagnade endast
de personer, som leva på livets solsida. Ja. hade jag den uppfattningen,
att man nådde det resultatet genom att icke följa folkhushållningiskommissionen,
då det gäller att få till stånd transportförbud
och försäljningsförbud för fläsk, skulle jag helt och fullt ställa mig
på herr Källmans och folkhushållning skommissionens sida. .Tåg förslår
så val deri rättvisa principen — det yttrade jag ett par gånger —
som låg till grund för deras handlingssätt, och kunde man na dit
lian. att även de små och fattiga i samhället skulle få något så när
fläsk per vecka, om man vidtager den åtgärd, som här föreslås, då
skulle jag vara den förste, som gav min röst till förmån för ett sådant
förslag, om jag hade tillfälle att få vara med vid frågans avgörande.
Men det är icke det man når. utan dct blir just det motsatta,
. Mai kommer icke till det resultatet, utan att det finns tillräckliga
kvantiteter av artikeln ifråga att förfoga över, och det är dst
jag anser, att det icke finns vad artikeln fläsk beträffar, Onh de
kvantiteter, som finnas till försäljning till andra än producenter,
komma i viss utsträckning nu ävrn de små tillgodo, där genom att
de ha släktingar och vänner, som kunna skicka dem de tillåtna 5 kg.
Men förbjuden detta, komma desas personer icke i åtnjutande av dessa
små kvantiteter, och dessa små kvantiteter, mina herrar, komma enligt
min bestämda uppfattning icke som regel den allmänna ransoneringen
tillgodo, utan de komma att konsumeras av producenterna
själva, De kvantiteter, som komma rån son''■ringen till god o komma
enligt min bestämda uppfattning att, till dess importen frRn '' menk^
kommit till stånd, vilket jag hoppas snart skall bl’ fallet, bli så
ytterst små. att jag är alldeles överfwad om att den stora konsumerande
allmänheten, speciellt i våra storstäder, som får en förhoppning
genom folkhushållningskommisionens förslag — om det no mof förmodan
komaner att godkännas av regeringen — skall känna sig be -

Onsdagen den 27 november* f. in.

21 Nr 10.

sviken, v
kologisk
alstra b 3,

, ill, bestämmelsen icke ur folkpsy- -Ang nytta,

utan i stället kommer tätt (ålämpning
icl de stora folklagren, just därför av prisocker -

att det ar omöjligt enligt mitt förmenande att på den väg man sia- lagen m. m.
git in nå det resultat man vill nå. (I''orte,)

Det är den ena saken, och don andra sniken år den, att herr Ival--man förklarade, att man sänt ut medlemmar av folkkrashålliiingskoinmissionen
till Tyskland och icke till Engdand, därför att Tyskland
vore det land, där man bäst kunde studera ransoneringsförhållandena.

Jag frågar herr Källman: hur vet herr Källman det? Vet någon i
folkhuShållning,skommissionen det? Jag vågar 3 åstå. att det är inger
i folkhushållningskommissionen, som känner ingående till engelska
förhållanden, och först om herr Källman iir i tillfälle att meddela att
folkhushållningskommissionen sitter inne med salta x: upplysningar
och ingående studerat de engelska förhållandena, så har hans upplysning
något värde. Det är en försummelse från folkhushallningskommissionens
sida enligt mitt förmenande, att, medan personer utsänts
till att studera förhållandena speciellt i Tyskland — och det har utskickats
även till Holland och Sdhweiz — däremot icke någon enda
person blivit utsänd till England eller några av de övriga associerade
tänderna för att studera förhållandena och se till om icke de lärdomar,
som där vunnits, vore tillämpliga på svenska förhållanden.

Jag har velat säga detta, herr talman, för att icke något missförstånd
skulle äga rum.

Herr Molin: Herr talman! Jag begärde ordet för att rätta
ett missförstånd som gjort sig gällande här i kammaren. ^ Man tycks
ha resonera! som så, att motionen asyftat alternativt lolMhushallningskommissionens
avskaffande eller begäran att få in i folkhushallningskommissionen
sakkunnigt folk. Så är det icke. Herrarna ha
förbisett att motionen går ut på att folk!)ushållni igskommissionen
skall avskaffas och ersättas med annan, sakkunnig och praktisk institution
eller också att nytt, på olika områden fullt sakkunnigt folk
insättes i kommissionen i fråga. Detta är ju en väsentlig skillnad
mot den uppfattning, som gjort sig gällande under debatten om innebörden
av min motton. Detta om detta.

Jag vill gentemot herr Källman saga. att han borde göra en resa
upp till Norrlands fjällbygder för att studera verkningarna av exempelvis
transportförbudet för smör. Endast en mening är rådande därupne
om detta förbud, att det är den mest dumma tillställning, som
över huvud taget f olkhusfi ål 1 nin gskommissiom eu kunnat påhitta. Men
man kan icke undra öv°r att folkhushållningskommissionen ordnat så
som den gjort, då folkhushållningskommissionen saknar varje som
helst kännedom om norrländska förhållanden. Och det är genomgående
typiskt för alla folkhushållningskomimissionens åtgärder, att
de röra fullständig avsaknad av alla kännedom om Norrland. Om
herr Källman och folkhushållningskommissionen giort sig besvär att
resa till Norrland, och framför allt till de norrländska ''fjällbygderna
och studerat konsekvenserna av transportförbudet för smör, då är jag

Nr 10. 2*

Onsdagen den 27 november, f. in.

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisocker -lagen m. m.

(Forts.)

säker på att Iherr Källman och folikhushållningskommissionen för
sa vitt nu i .lägra sakskäl bita pa insalta.aonen lfraga, skulle vara med
om åt c uppnå va transport! öiiöuaec.

JJå jordbruksministern är närvarande, vill jag begagna tillfället
att än en gäng be koloni se till, att i foikkushaiimngskommissionen
msättes eu praktisk karl, som verkligen känner till norrländska förhållanden,
icke bara någon teoretiskt utbildad lanibruksskolelärare ty
jordbruksskötseln å en lantbruksskola är icke detsamma som jordbi
ukssköeseln på ett bondehemman, ej heller någon agronom utan en
självägande norrländsk bonde, som begriper jordbruk teoretiskt och
praktiskt.

Och vidare skulle jag önska, att sådana personer i folkhushållningskommissionen
snarast möjligt a vpolle iteras som till och med
inför deputationsr av klagande jordbrukare kunna komma med sådana
vaavetcigheter som att det icke tycks vara någon fara med bönderna,
då de numera så sällan göra konkurs, och som anse att det
vore till fördel för Norrland, om hela kreatursstammen däruppe bleve
mdslaktad och en ny stam införd. Jag skulle önska, säger jag, att
personer med sådana åsikter icke en dag längre finge vara medlemmar
av kommissionen.

Herr Pettersson i Södertälje uttryckte en egendomlig uppfattning,
då han säde, att, därest vid rättegång det komme i dagen andra brott,
åklagare i utan vidare skulle kunna yrka ansvar för de senare brotten.
Jag tror icke det kan gå så lättvindigt till att yrka ansvar.
Måhända är det möjligt, att en åklagare kan, därest svaranden är
närvarande, på stående fot yrka ansvar för brott, som kommit i dagen
vid rättegångstillfället, men om svaranden ej är närvarande, så torde
åklagaren vara tvungei att utfärda ny stämning. Under sådana förhållanden
tror jag, att de skäl, som herr Pettersson i Södertälje anförde
till förmån för utskottets förslag, icke hålla streck. Det är
nog bäst för åklagaren att stämma i varje särskild sak för sig och icke
blanda ihop en massa saker och ting, som ligga utanför det mål, om
vilket det är stämt.

Herr talman, jag skall nu, för att undvika att proposition framställas
på tre olika yrkanden, be att få återtaga mitt yrkande och
instämma i den av herr Nilsson i Bonarp med flera avgivna reservationen.

Herr V ennersten: Herr talman! Då jag icke hade tillfälle
att deltaga i detta ärendes förberedande behandling i utskottet, så
■ansåg jag mig icke heller böra sitta med vid det slutliga avgörandet
och har därför icke kunnat tillkännagiva min från utskottet avvikande
mening.

Även jag hör till dem, som anse, att utskottet bort taga steget
fullt ut och föreslå riksdagen att antaga föreliggande förslag i sådant
skick att det endast skall gä’la kontroll över tillämpningen av
prisockerlagen. Vi veta alla, huru den mångfald av olika kristidsförordningar,
som finnes, hart när är omöjlig att till alla delar efterleva,
ooh j.ag vill härvid endast påminna om en enda sak, om vilken

Ousdageu den 27 november, f. m.

23 Nr 10.

herr Röing takt, nämligen om rättigheten till smör. och fisktran- Ay. anslag
sport för vissa små kvantiteter. Ja, hur mången vet, att det är för- {^ropm^
bjudet att på resa medföra smör eller fläsk för annat än den egna av prisoeker förbrukningen

eller det egna hushållet. Hur ofta sker det ej att vän- lagen ro. ro.

ner och anförvanter taga med sig dessa varor i de tillåtna små kvan- (Forts.)
titeterna till i storstäderna boende anhöriga eller nära bekanta för
att lätta deras livsmedel,sbekymmer. Ja, om nu, som ordföranden
i utskottet anmärkt, man skulle begagna denna prisockerpolis så, att,
om polisen samtidigt är åklagare och icke lyckas få en åtalad fälld

för prisocker men upptäcker att han någon gång fört med sig tre

kilogram smör till sin i Stockholm boende son, åklagaren skulle
söka få honom fast för denna förseelse i stället, så vill jag ej påstå,
att däri skulle ligga något orätt —• ty kristidsförordningarna skola
efterlevas så långt det är möjligt. Men vad jag vill påstå, det
är, att det icke är förseelser av sistnämnda slag det här gäller att
komma åt, och (lå fdrefu''ler det mig, som om det vore en ganska klok
åtgärd att nu begränsa sig till det som Kungl. Maj:t i främsta rummet
bar avsett, och som utskottet understruk''t, nämligen, kontroll
över prisockerlagen och ingenting annat. Skulle det visa sig i fortsättningen,
att detta varit ett misstag och att man. behövde mera
polis även för att övervaka efterlevnaden av de övriga kristidsförfattningarna,
så låtom oss se till den saken då, men något trängande
behov i den vägen törel gger, såsom erfarenheten visar, näppeligen
för närvarande.

Jag får därför, herr talman, för min del obetingat ansluta mig
till dem som anse, att anslaget skall gälla prisockerlagen och icke
något annat. Helst skulle jag vilja yrka bifall till herr Flemin.gs
reservation, då jag mycket gärna vill vara med om att man beviljar
de 150,000 kronor, som Kung!. Maj:t begärt, på det att den avsedda
effekten i fråga om prisockerlagens tillämpning må kunna vinnas.

Men då jag i likhet med den siste talaren blott önskat framföra min
protest mot att man skulle låta anslaget gälla annat än.kontroll över
prisockerlagens tik amning, så ber lag att få ansluta mig till det yrkande,
som framställts av herr Nilsson i Bonarp.

Herr Lindqvist i Kosta: Herr talman! Jag begärde ordet,
då herr Nilsson i Bonarp ti1! försvar för vad han anförde åberopade
vad herr justitieministern uttalat i propositionen vid framläggandet
■av detta förslag. Herr Nilsson i Bonarp anförde enligt, min uppfattning
endast en del av vad justitieministern uttalat, och jag ber därför
att få anföra återstoden, vilken herr Nilsson glömde bort. Det är
icke riktigt, att herr justitieministern anfört, att det föreligger behov
av skärptare tillämpning av ockerlagen enbart, utan justitieministern
har anfört, att det föreligger behov av skärpt^ ti1 länkning även av
andra kristidsförfattmingår, och därför har Kungl.. Maj :ts förslag
filt den v:dgade omfattning, vi1 k en reservanterna icke vilja vara
med om. Justitieministern säger här: »Den särskilda kriminalpolisen
synes mig även böra ägna sig åt utredningen av förekommande förseelser
mot de övriga kristidsiförfattningar, främst maximiprislagen,

Nr 10. 24

Onsdagen den 27 november, f. m.

Ang. anslag vilken verksamhet i vissa landsdelar kan bliva jämförelsevis mera
tillämpning krävaiide än arbetet med prisockerlagens tiLämpning.»
av prisocker- Varför tala icke herrarna, som nu vant sig så ivrigt mot Kungl.
lagen m. m. Maj:ts förslag något om denna maximiprisförordning? Varför hålla
(Forts.) sig herrarna huvudsakligen till transportförbudet och därmed sammanhängande
svårigheter för de resande och dylikt? Är det därför
att herrarna ha samma erfarenheter ,som justitieministern, folkhiushällnirigskoin
missionen och alla ha, att en sådan lag som maximipr,
sförordningen överträdes alldeles kollossalt mycket här i landet,
och kanske ingen av kristidsförfattningarna, ingen av kristidslagarna
överträdes i den utsträckning som maximiprisförordningen. Det
kan då icke vara riktigt, när herrar motionärer i likhet med reservanterna
saga, att enligt deras uppfattning »skulle ett bifall till
Kungl. Maj :ts förslag i vad det rör andra författningar än prisockerlagen
förorsaka ökade möj.igheter till trakasserier och svårigheter för
producenterna med därav följande misstämning hos dessa samt ytterligare
produktionsminskning och såsom följd därav varubrist för
landets behov.» Vilja verkligen motionärerna och herrar reservanter
säga, att en efterlevnad av maximiprisförordningen, ett fasthållande
vid de i lagen fastställda, maximiprisen skulle verka därhän,
att det skulle bli en produktionsminskning, då borde väl herrarna
ändå gå den vägen att se till att vi få dessa maximipris höjda, om
de nu äro så låga, att de icke äro tillräckliga för produktionskostnaderna.
För min del har jag den uppfattningen, att maximiprisen i
allmänhet äro ,så högt tilltagna, att de kunna tillämpas utan att producenten
bör tänka eller ha rätt att säga, att de äro så låga att de
nödvändigtvis medföra en minskning av produktionen. Hur skulle
det verka, om andra kammaren bär i dag skulle följa motionärerna
och reservanterna? Därmed skulle andra kammaren, i likhet med
vad jag till min förvåning erfarit att första kammaren redan gjort,
ha .sagt ifrån, att det finnes en hel del lagar, som vi vilja vara med
om att efterleva, men å andra sidan finnes det även en andra klass
lagar, som det icke är så noga om de efterlevas eller ej. Jag kan
ej utläsa något annat ur motionärernas och reservanternas förslag
än detta, att de sagt, att vad prisocker''agen beträffar skola vi vara
med om att ge Kungl. Mai :t anslag, så att denna lag kan bli'' effektivt
efterlevd, men de andra lagarna är det ej så noga med, om de efterlevas.
el’er ej. Hur .skall det verka ute i landet, om man får den uppfattningen.
att riksdagen har denna mening? Hur skall det verka
för statens auktoritet, om vi säga ifrån från riksdagens sida, att
vissa lagar sko^ efterlevas, men att andra icke behöva efterlevas?
Borde icke de herrar, som vilja gå den vägen, i stället arbeta för, att
■de lagar, som de icke anse nödvändigt höra efterlevas, bli avskaffade?
Ty så iänge lagar och författningar finnas, hör åtminstone andra
kammaren säga ifrån, att dessa lagar skola tillämpas, även om det
i något fa''l skulle verka mindre ekonomiskt fördelaktigt för vissa
herrar. Det hör sins fast här i dag. att från de grupper, som vid
ofantligt många t;llfä''len i tal och skrift säga. att land skall med lag
byggas, det nu, när regeringen kommit med ett förslag, som innebär

Onsdagen den 27 november, f. m.

25 Nr 10.

att de lagar, som finnas, skola eflerlevas, säges: »Vi vilja ej vara
med om det. Endast er del lagar skola tillämpas, en del icke.» Jag jillä"pning
trop, mina herrar. att det ej kan vara andra kammaren värdigt att ga av prisocker
med reservanlerna. Jag tror, att det är andra kammaren mer vär- lagen m. m.
digt att biträda utskottets förslag, vilket är detsamma som Kungl. (Forts.)
Maj :ts, och till vilket jag yrkar bifall.

Chefen för justitiedepartementet, . herr . statsrådet Löfgren:

Herr talman, mina herrar! I denna diskussion har man från olika
synpunkter talat om skilda ting, och kanske man i viss man sammanblandat
desamma. Det är ju givet, att, vilket andra kammaren® beslut
här än må bli, så kan det icke vara meningen, att de kristidsförfattningar
förbundna med straffbestämmelser,. som vi redan ha, på
något sätt skola eftersättas, utan jag går verkligen ut ifrån, att, även
om kammaren — vilket jag hoppas den icke gör — skulle i likhet
med första kammaren votera allenast för det mindre beloppet enligt
reservationen, kammaren därmed ej velat utsäga annat, än att beträffande
kristidsförfaktningarna i allmänhet den nuvarande organisationen
med livsmedelsfiskaler och dylikt vore tillräcklig, varemot för
prisockerlagens tillämpning särskilt behövdes en speciell ordningsmakt.
Men jag pointerar, att man ej kan gorå en sådan distinktion.

Man kan inte säga, att, om vi nu införa en särskild organisation av
polis- och åklagaremakten för en mera effektiv tillämpning av prisockerlagen,
så kunna vi reda oss med 100,000 krornor, varemot med
hänsyn till, att regeringens förslag ansetts gå längre, enligt detsamma
skulle behövas 150,000 kronor. Så kan man ej dela upp det, utan i
själva verket är hela den här organisationens kostnadsberäkning grundad
på det speciella behovet av särskilda åklagarorgan just med hänsyn
till en mera effektiv tillämpning av prisockerlagen, ehuru man i
propositionen och sedan i utskottet icke kunnat alldeles skilja från
de andra lagarna och säga, att de övriga kristidsförfattningarna skola
nuvarande polismän och lifsmedelsfiskaler uteslutande sköta om såsom
hittills, men prisockerlagens bestämmelser skall däremot den
nya institutionen ensamt tillämpa. Jag skall visa upp, varpå det
beror att man ej kan göra en sådan åtskillnad. Det beror helt enkelt
därpå, att de allra flesta åtalen efter, prisockerlagen också bliva åtal
enligt maximiprislagen. Ty det är givet, att om jag för en vara, för
vilken är utsatt ett visst högsta pris, tager mera, och i synnerhet om
jag tager väsentligt mera betalt än maximipriset, så blir det prisocker
och faller under prisockerlagen. Men samtidigt faller det under maximiprislagen.
därför att varan är ransonerad och .maximerad. Icke
vore det väl meningen, att i sådant fall den särskilda prisockeråklagaren
skulle, emot vad som för övrigt enligt gällande processförfarande
är möjligt, få yrka ansvar enligt prisockerlagen men ej enligt
maximiprislagen? Och om vi tänka oss, att en säljare, som tagit
oskäligt pris för sin vara, samtidigt brutit mot transportförbud beträffande
varan, är det möjligt att då låta bli att yrka ansvar för
överträdande av transportförbudet? Är det icke tvärtom ofta så, att
vid beivrandet och efterspanandet av dessa brott — här gäller det

Nr 10. 26

Onsdagen den 27 november, f. m.

ing. anslag
för effektiv
tillämpning
tv prisockerlagen
m. m.

(Forts.)

närmast en organisation för efterspanandet — man kan just ifrån de
fall, då transportförbud uppenbarligen överträtts, leda sig fram till
den brottslige säljaren, mellanhanden eller producenten — ty även
producenter kunna i bland handla oriktigt. Det är genom att beivra
överträdelsen mot transportförbudet, som man kommer åt dem, som
gjort sig skyldiga till prisockret. Man kan därför ej skilja på dessa
saker så, att man skulle säga, att den nya institutionen skall åtala
efter en viss författning, men ej efter någon annan. Men å andra
sidan är det helt naturligt, att den nya organisationens ändamål i första
rummet, och, jag kan säga, så gott som uteslutande är att beivra
de grövre förseelser, som i något avseende komma under prisockerlagen.
Om det emellertid följer med i notvarpet en del åtal för
andra^därmed jämförliga förseelser, är därmed ingen skada skedd.

Nu har sagts, att ifråga om dessa kristidsförfattningar i allmänhet
det är alldeles tillräckligt med de organ som finnas, med de livsmedelsfiskaler
och livsmedelsstyrelser, som ha att kontrollera och i
första han utreda saken, innan det kommer till åtal av allmän åklagare.
Det vill jag icke heller förneka, för såvitt det gäller brotten
mot förfoganderättslagen och mot en hel del författningar av mera
speciell art inom kristidslagsstiftningens område. Men å andra sidan
vill jag såga, att man icke har rätt att tala om, att här ideligen skulle
ha förekommit onödiga trakasserier från myndigheternas sida. Jag
medger, att det varit ändå viktigare att få vissa grövre förseelser åtalade
än en. hel del mindre sådana, som åtalals. Men jag skulle tro,
att det varit nödvändigt att beivra även de senare. Om vi so på statistiken,
finna vi, att i denna grupp, som jag nu talar om — brott mot
förfoganderättslagen och de administrativa författningar, som äro därtill
anknutna — har från årets början till den 30 september konstaterats
24,375 från livsmedelsstyrelserna anmälda fall av de 25,897, som
förekommit inom kristidsförfattningarnas hela . område. Till största
delen höra förseelserna under de administrativa författningar, som utfärdats
för att genomföra folkhushållningsbommissionens ransoneringsplan.
Det övervägande antalet fall kommer under folkhushållningskommissionens.
administrationsområde och allenast en mindre
grupp inom industrikommissionens, detta nog mest beroende på, att
industrivaror i mindre grad äro ransonerade än andra. Av alla dessa
24,375 fall ha ej mer än 9,393 angivits till åtal. I de återstående har
förseelsen av livsmedelsfiskalen eller livsmedelsstyrelsen, därest livsmedelsstyrelsen
haft. tillfälle att kontrollera fiskalens åtgöranden, ansetts
allt för obetydlig, eller har rättelse skett under hand. Nu får jag
såga, att det just ej tyder pa sa stor lust att trakassera, om av mer än

24.000 konstaterade fall ej mer än 9,393 angivits till åtal. Om vi sedan
se, hur det gått hos polisen, finna vi, att nära en tredjedel av de

9.000 fallen fallit bort där eller hos åklagaren, på grund av, att
denne ej funnit skäl att åtala i de fallen. Beträffande de återstående
ungefär 6,000 fallen har fällande dom erhållits i det stora flertalet
mål, som slutligen fullföljts. Och där ha böterna varit ganska beediga,
ty enligt flera av dessa författningar utgöra de två eller fyra
gånger varans värde. Man kan sålunda såga, att tillämpningen varit

27 Nr 10.

Onsdagen den 27 november, f. m.

ganska effektiv, att kontrollen utövats rätt .skarpt, men jag tycker
ej, att siffrorna tala för, att det skalle lia varit så mycket trakasse- tillämpning
rier på området, ehuru det naturligtvis kunnat hända, att en eller av prisoclcerannan
åklagare gått för formalistiskt till väga. Vad angår livsmedels- lagen m. m.
fiskalernas särskilda verksamhet har också denna, aven om man haft (Forts.)
ett och annat att anmärka, visat sin stora nytta. Vi få ej glömma, att
den statliga regleringen från årets början till och med den 30 september
tillförts icke mindre än 12,640,000 kg. undanhållen eller odeklarerad
spannmål, för att ej tala om alla andra slag av varor..

Så har man, även i debatten i dag, klagat över, att kristidsförfattningarna
kommit så sent och osäkert till allmän kännedom. Det
har beklagligt nog varit fallet många gånger, men regeringen bär
gjort vad på den ankommit för att, utan att äventyra syftet med
regleringen, kunna göra författningarna i god tid på förhand hända.

Delta har skett även, så, att pressen tätt införa meddelanden om tilltänkta
åtgärder, att anslag om gjorda föreskrifter uppsatts it. ex.
kvarnar, vilkas arbete därigenom reglerats, och så vidare. _ Givet vis
måste man beklaga, om det dock hänt, att den enskilde i bland i
god tro kommit att handla mot gällande förordning. I sa fall har
dock Kungl. Maj:t givit nåd vid ansökan om sådan, när god tro ansottis
föreligga.

Slutligen har från åtskilliga håll anmärkts att de i många
kristidsförfattningar stadgade åklagareandelarna i böter vore olämpliga
och horae avskaffas. .Tåg är den förste att medge, att det Iran
principiell synpunkt ej är ett lämpligt system att betala åklagaren
för, att han fullgör sin skyldighet. Han har betalt därför pa annat
sätt. Man bär dock ansett det nödvändigt att särskilt på detta område,
då det är fråga om tillämpningen av dessa administrativa författningar,
stimulera åklagarens verksamhet att beivra förseelser. Men
regeringen har beaktat önskvärdheten av att begränsa aklagarens bo
tesandel så mycket som möjligt. I alla de senste förordningarna har
andelen begränsats till 500 kronor. Det är det mesta åklagaren däi

kan få. ...

Om det är producenterna, som ha klagat över att tillämpningen
av förfoganderättslagen och de administrativa författningarna vant
för sträng, så är det framförallt konsumenterna, som beklagat sig över
en alltför ringa tillämpning av såväl prisockerlagen som maximiprislagen.
Vad först maximiprislagen beträffar är det nog så att mot
den skett förseelser i oerhörd omfattning, utan att de blivit beivraae.

Om vi jämföra siffrorna rörande förseelserna mot de administrativa
kristidsförfattningarna i allmänhet, vilka jag nyss nämnde, med smrorna
för förseelserna mot maximiprislagen, så finna vi, att livsrnedelsfiskalerna
under året för sin del ha konstaterat allenast 1,11.
fall av förseelser mot maxiprislagen, d. v. s. inte en tjugondedel av
antalet förseelser mot förfoganderätt slagen och de administrativa kristidsförfattningarna
i allmänhet. Av dessa 1,117 fall na icke i
åtal anmälts mer än 921. Och slutligen, av alla dessa anmälda tall
ha icke fler än 586 i verkligheten åtalats. Av åtalen komma bara ett
enda under industrikommisisionens gebit, alla de andra lalla under

Nr 10. 28

Onsdageu den 27 november, f. m.

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisockerlagen
m. in.

(Forts.)

folkhnshållniiigskommissionens. Där ha, som jag nämnde, förseelser
obestridligen förekommit i oerhörd utsträckning, och det störa 11 erbegåtts
iså i det fördolda, att de icke kunnat nås av en aldrig
sa effektiv åklagaremakt.

Slutligen ha vi prisockerlagen, som vi alla avse att med denna
särskilda institution få på ett mera effektivt sätt tillämpad. Där
tror jag att redan i utskottets yttrande och i propositionen nämnts
det antal fall, i vilka åtal skett, och jag vill inte upprepa det. Jag
vill bara saga, att meningen är givetvis, som också utskottet förutsatt,
att i en instruktion för denna särskilda organisation, såväl den
centrala i Stockholm som de särskilda lokala organisationerna, noggrant
utstaka dess verksamhet och se till, att den verkligen får i första
hand att göra med just de saker, som propositionen avsett. Utskotta
h£r vidare uttalat önskvärdheten av att det måtte ges besvärsrätt
mot besluten av överuppsyningsmannen i Stockholm för hela polisväsende!
eller hur man nu skall kalla honom. Jag vill då erinra, att
denna centra la myndighet i Stockholm skulle i alldeles övervägande
grad ha till uppgift att göra förberedande undersökningar i större
saker. Och där kommer just ingen besvärsrätt ifråga. Han skall
taga initiativ och hjälpa den ordinarie polismyndigheten med utredningar
och sedan överlämna dem med sin promemoria till allmän åklagare.
Emellertid är det ju meningen, att denna myndighet också
skulle användas till att utöva Kungl. Maj:ts rätt att förbjuda handel
i visso, fall, när handelsrätten missbrukats. Därigenom har man säriskilt
velat stoppa de fulaste yttringarna av s. k. kedje- eller mellanhandel.
Givetvis bör denna rättighet att avstänga folk från handelsrätt
utövas med stor diskretion och försiktighet, och det är alldeles
klart, att Kungl. Maj it därvidlag skall ge vederbörande myndighet
sadana instruktioner, att Kungl. Maj:t har den slutliga prövningsrätten,
så snart tvekan kan råda, eller parten anfört besvär mot den
underordnade myndighetens beslut.

Ja, här har jag nu med några ord sökt klargöra, vad syftet är
med regeringens förslag och på vad sätt regeringen vill följa de önskningar
som utskottet uttalat, när utskottet tillstyrkt bifall till propositionen.
Men jag slutar där jag började: herrarna skola icke tro,
att vi kunna dela upp frågan på så sätt, att om vi bestämma den
nya organisationens verksamhet såsom i propositionen skeft, så behöva
vi bevilja 150,000 kronor, men om vi inskränka denna verksamhet,
såsom i reservation påyrkats, så räcker det med ett anslag av 100,000
kronur. Såsom jag i början av mitt anförande utvecklade, behövs
verkligen minst det yrkade beloppet å 150,000 kronor, om denna
organisation skall på ett tillfredsställande sätt kunna fylla den uppgift,
som vi alla äro ense om, att den bör fylla och som det är synnerligen
nödvändigt att få på ett effektivt sätt fullgjord. Yi behöva detta
belopp utan minsta prutmån. Ty som vanligt grundar regeringen sitt
förslag på uppgjorda kostnadsberäkningar, och som vanligt har man
sökt pruta, så att redan regeringen stannat vid ett mycket lägre belopp
än de myndigheter, som vi ha hört, ursprungligen föreslagit,
okulle nu anslaget ytterligare nedsättas med ett så betydande belopp

Onsdagen den 27 november, f. m.

29 Nr 10.

som från 150,000 kronor till 100,000 kronor, så anser jag för min del

det knappast möjligt att fylla det ändamål, som därmed från alla Jtillä£pning

håll och även den kungl. propositionen avsetts. av prisocker lagen

m. m.

Herr Hedin: Herr talman! Jag har begärt ordet, därför att (Forts.)
jag varit med om att underteckna reservationen till förmån för den
av herr Nilsson i Landeryd avgivna motionen. Jag tiar anslutit mig
till motionen, därför att jag ansett, att det egentligen var för åstadkommande
av en effektivare tillämpning av prisoekerlagen, som medel
av Kungl. Maj:t äskats. Del står »prisoekerlagen m. fl. knstidsförfattningar»,
men detta »in. fl.» ansågo vi vara ett alltför svävande
uttryck, och vi ville icke vara med om att uttänja och utveckla detta
system, som i manga fall kommit sa mycket ont åstad och blivit
föremål för så allmänt missnöje på landsbygden. Yi ville icke, att
denna nya institution skulle få utsträcka sin befogenhet över det
område, som rör deklarationsplikten och andra i samband därmed stående
frågor. Man kan icke förneka, att det förekommit ganska stora
missgrepp, då det gällt inspektionerna ute pa landsbygden, och att
det finns anledning till klagomål och till det allmänna missnöje, som
råder Det är detta allmänna missnöje, som gjort, att vi velat vara
försiktiga, då det gäller att lämna anslag till ytterligare utvidgning
av det system, som här är ifråga. Yi ha därför velat begränsa anslaget
till prisoekerlagen. Vi förstå alltför väl, att det är ganska svart att
draga upp en sådan gräns, och jag förstår de i sådant avseende av
herr justitieministern uttalade farhågorna. Men vi ha trött, att det
ändå''skulle vara möjligt, att till prisoekerlagen begränsa det nya anslag,
som här är ifrågasatt. Det är därför vi föreslå, att en del av
det anslag, som begärts, skall avskäras och sålunda endast prisockerlagen
stå kvar såsom det, som vi vilja befordra. Härmed hava vi
velat motivera, varför vi föreslagit en minskning av anslaget från

150,000 till 100.000 kronor. .

Jag skulle också vilja beröra en annan fråga,, som också star i
samband med dessa klagomål från landsbygden, vilka i många avseenden
äro fullt befogade. Jag skulle nämligen vilja peka på en sak,
som kanske icke är tillräckligt uppmärksammad. Herr justitieministern
talade för övrigt nyss också därom. Det är nämligen _ så, ätt
livsmedelsstyrelserna hava i sin hand att ålägga livsmedelsfiskalerna,
att, innan de överlämna ett ärende till allmänna åklagaren för
anhängigigörande av åtal, föredraga fragan inför livsmedelsstyrelsen,
och styrelsen har då rätt att efter beprövande säga ifrån, huruvida
den anser ett åtal vara befogat eller icke. Inom det livsmedelsdistrikt
jag tillhör och vars styrelse jag är medlem av, ha vi haft ganska mycket
besvär på grund av kitsliga mål, som anhängiggjorts, och haft
ganska svårt att reda upp dem. Yi frågade vårt juridiska biträde,
som sitter i livsmedelsstyrelsen — ty det skall alltid finnas en jurist
i livsmedelsstyrelsen — och han ansåg, att det.låg utom vår befogenhet
att besluta ålägga livsmedelsfiskalen att inför styrelsen föredraga
alla de frågor, som han ämnade överlämna till åklagaren. Det
var eu ganska allvarsam dispyt om detta. Jag tror, att från _folkhus -

Nr 10. 30

Onsdagen den 27 november, f. m.

jör''effektiv håll11 ingskommissionen kommit olika upplysningar till livsmedelsfilittämpning
&kalen.och till medlemmar av livsmedelsstyrelsen. Alltnog, sedan såra;
prisocker- ken blivit närmare utredd, befanns det, att vi hade denna myndighet,
lagen m. m. och den ha vi också begagnat, och jag kan säga, att från den dagen’
(Forts.) ha alla dessa kitsliga mål, dessa småsaker blivit avskrivna och icke
blivit dragna inför domstol. Förut har det inträffat, såsom en domare
i länet sade mig, att man fått sitta och döma i mål av sådan
beskaffenhet, att om det funnits en jurist, som skött målet, så skulle
den som anhängiggjort det. fått bota i stället för svaranden. Det
är med anledning av sådana förhållanden, som jag velat påpeka detta,
att livsmedelsstyrelserna kunna sköta om, att många av dessa svåra
olägenheter icke behöva komma ifråga. Jag tror, att det också skulle
lägga frågan på en klarare bog och att missnöjet i landet då icke
skulle behöva vara så stort.

Fn fråga, som det också mycket varit tal om, är frågan om transportförbudet
på fläsk. Det har talats om att man hindrar småsändningar
och den hjälp, som därigenom kan givas släktingar o. s. v.
Enligt en tidningsnotis —• hur fast grundad den är, vet jag icke —
som gått igenom pressen, skulle man nu ha rätt att hjälpa släktingar
och bekanta med små portioner av fem kilogram eller något sådant.
Och med anledning härav har en sådan traf k på sista tiden tagit
oerhörd fart. Vid sista sammanträdet med livsmedelsstyrelsen i länet
var frågan före. och vi voro alldeles rådlösa. Yi visste icke, hur
vi skulle bete oss, ty allt fläsk hade gått utom ransoneringen, och
sålunda fanns det ingenting att dela ut. När jag reste upp till Stockholm,
" bad man mig särikdt att inför folkhushållningskommissionen
framhålla denna svårighet, vilket jag också gjort. Jag är själv besjälad
av den känslan, att det är tråkigt att behöva hindra personer
att medföra dessa små kvantiteter. Men jag vill framhålla att det är
ju i alla fall icke omöjligt att på detta vis hjälpa varandra, ty man
har ju den utvägen att begära licens. Men därigenom skulle tillstoppas
en onaturlig utdelning, som gör. att ingenting kommer till ransoneringen.
Det kan ju vara besvärligt att skaffa sig licens för sådana
där små kvantiteter, som man vill hjälpa sina bekanta med, men
det be. väret må väl ändå kunna anses vara av lindrig beskaffenhet,
om man betänker, att man med en sådan anordning åstadkommer en
god gärnmg och hjälper till, att så mycket som möjligt kommer
under ransoneringen, och att man sålunda får en jämnare fördelning.

Jag får saga, att jag icke hör till dem, som äro så oppositionella
mot ransoneringarna. Jag har sett på nära håll. huru det förhåller
sig med olika produkter särskilt inom den bransch, där jag har min
sysselsättning, mejeribranschen. Det är ju icke så trevligt att se
allmänheten stå - ko t. ex. utanför mjölkbutikerna och efter timtals
väntan få gå därifrån med tomma krukor. Ehuruväl det är obehagligt
och tråkigt att yi måste hålla på och ransonera så kan man icke,
när man ser allvarligt på frågan, annat än säga att ransoneringen
visserligen är ett ont, men ett nndrändiqt ont. Från den synpunkten
kan lag icke dela deras åsikter, som så mvcket klandra ransoneringssystemet.
Jag tror det är för närvarande någonting, som för

Onsdagen den 27 november, f. m.

31 Kr 10.

oss är ofrånkomligt och som vi måste kanske ännu någon tid dragas jgp
med. Men vi glädjas åt att det ljusnar ty jag tror, att importen skall tillämpning
hjälpa oss ett stycke fram, liksom ock att den spannmål, som kommer av prisockerfram
ur våra lador, när vi tröskat, skall visa sig räcka till att hjälpa lagen m. m.
oss i den vägen längre än något annat. Men det äro vi nog överens (Forts.)

om på alla håll, att så långt det är möjligt att slippa detta tvångssystem,
så skola vi alla draga en lättnadens suck, såväl konsumenter
som producenter. Jag tror vi alla känna det som ett tryck, som vi

vilja komma ifrån. _

Jag har med detta velat dels klargöra min egen ställning och
dels avgiva ett vittnesbörd om att, ehuru jag själv är producent och
många gånger varit utsatt för det obehag, som är förenat med att
efter” givna riktlinjer föra ut sina produkter i marknaden, så har jag
å andra sidan sett de obehag, som konsumenterna ha av den ojämna *
fördelning, som nu är rådande, och den nöd och de svårigheter, som
äro förbundna med att kanske många bli undernärda och att det
släkte, som växer upp, får sakna det nödvändigaste under s n uppväxt.
ett släkte som kanske kommer att på ett rätt obehagligt sätt
vittna om följderna av dessa år. Att jag sett nöden från det hållet
så stor, har gjort, att jag anser, att vi böra gemensamt gripa årorna
och söka ro båten i land samt att var och. en.på sitt håll bör göra vad
han kan för en jämn fördelning. Jag vill icke säga. att det är ett
skattesystem och en skatteplikt, utan jag vill gärna erkänna, att bakom
ransoneringen av såväl det ena som det andra ligger en drapare
medborgarekänsla. Det gäller att åstadkomma en jämnare fördelning
av de produkter vi producera och som behövas för att upprätthålla
livet.

Jag vill då till slut säga. att jag naturligtvis ansluter mig till
den reservation, jag varit med om att underteckna, och jag gör det
så mycket hellre, då jag nu klarat min ståndpunkt, att det icke är
fråga om en prutning utan en begränsning av anslaget till att gälla
endast prisockerlagen. Ehuruväl jag förstår, att det är svart att draga
upp gränserna, så tror jag dock. att det bör markeras, att vi med
detta anslag icke vilja avse något annat än just prisookerlagens efterlevnad.

Jag ber således att få yrka bifall till den vid betänkandet fogade
reservationen.

Herr Nilsson i Yibberbo: Herr talman! Jag tänker vi kunna
alla vara ense om nödvändigheten av att lagstifta mot ockrare och
även att strängt beivra brotten i det fallet. Att ocker förekommer
och de+ i stor utsträckning i närvarande tid, veta vi alla och erkänna
det o^kså med smärta. Många lagar och förordningar äro gjorda för
at+ b°ivra den saken, och dessa lagar och förordningar vilja ju avse
att vara till samhällets nytta. Mot detta ha vi ingenting att invända.

Den kung], nrop. nr 17 kunna vi dock icke gilla, och det därför att
den sammanblandar två ting, som vi anse icke böra sammanblandas.
Prisockerlagen omfattar nämligen även Sveriges lantmän och bönder,
mot vilka förut en massa lagbud och förordningar äro stiftade, för

Kr 10. 32

Onsdagen deu 27 november, f. m.

‘^''effektiv vi!kas uPPehållande och helgd en massa tjänstemän äro tillsatta, så
tillämpning manga att de gott hinna sköta denna sin uppgift utan att få förse
prisocker- nyade tillskott av tjänstemän. Det är just från den synpunkten, som
lagen m. m. jag för min del icke kan godkänna kungl. prop. nr 17. Det är också
(Forte.) märkvärdigt, att eu sådan här inrättning skall komma till stånd nu.

Kriget är ju sa gott som avhlast, och vi hade väntat oss av en sådan
regering som den vi nu ha, att i stället för att få denna nya förordning
och nya tjänstemän med höga löner vi skulle ha fått se eu ljusning,
en avskrivning på någon punkt. Man fördömde ju alldeles den
Hammarskjöldska regimen för dess missgrepp i livsmedelspolitiken
och dess sätt att gå tillväga med fiskalisering o. s. v. Men under
hela denna tid har den tanken fullföljts i oroväckande grad. Jag
förstår icke. varför sådant skall ske. Jag tror, att om man — för
«• att gå cn smula från ämnet — hade vädjat litet till böndernas lojalitet,
och till deras hjärtelag sa hade dessa 700 å 800 förordningar
vi nu ha icke behövt finnas. Livsmedelsfrågan hade då klarat sig
mycket bättre utan dessa lagbud och förordningar. Dessa lagbud
och förordningar ha haft en gemensam följd för hela svenska folket.
.Regeringen har nyligen isagt, att Sveriges bönder äro de mest hederliga
och ärliga av Sveriges folk. Men dessa lagbud och förordningar
hålla på att demoralisera Sveriges bönder. Det är givetvis till skada,
och jag må säga, att det är ledsamt att erkänna, att så skett. Dessa
lag bud ha verkat till att alstra trots här i saimhället. Och när vederhörande
sedan pavisat, att verkliga brott mot lagarna förekommit,
så ha de gjort det på sådant sätt, att hela samhället så att säga reagerat
mot bondeklassen. Det är att beklaga. Klyftan mellan bondeklassen
och övriga klasser har blivit större än någonsin. Huru skall
denna klyfta kunna fyllas? Den måste fyllas, för att det skall gå
val, ty ett rike. som är söndrat mot sig självt, kan icke bestå. Under
sadana förhållanden är det beklagligt, att nya förordningar och
fiskallseringar skola se dagens ljus, när vi stå inför den tidpunkt,
då alltsammans borde avskrivas.

Vud nu beträffar att sköta om fiskaliseringarna i landet, så äro
de för ^detta ändamål tillkomna lagarna och tjänstemännen tillräckligt
många förut. Jag har ingenting emot denna prisockerlag, om
den riktar sig mot vad den verkligen skall rikta sig emot, nämligen
prisocker och ockrare. Nu har herr statsrådet också sagt. att det är
den fullkomliga meningen, att så skall vara. Men med den erfarenhet
vi ha så vågar jag säga och säger, att vi kunna icke så helt lita
till den förklaringen. Jag tänker då närmast på produktionskommittén.
Det var sagt, att den skulle ha till uppgift att verka för att
nyodlingar lades under plogen. Men nu i denna dag är hela denna
inrättning ett fiskaliseringsämbetsverk, som i stor utsträckning sköter
fiskaliseringen över landets bönder. Med detta för ögonen törs
man icke sätta fullkomlig tillit till det bedyrande som gjorts, att
denna lag avser endast ockrare. Utan den kommer nog också att i
stor utsträckning gå ut över oss lantmän. Och det kunna vi icke tåla.

Nu veta vi, att ockrare ha sitt hemvist i städerna. Där ha de
sitt högkvarter, där ha de sina varor och därifrån gorå de sina lovar

Onsdagen den 27 november, f. m.

:S3 Jfr. 10v

ut på landsbygden och. samla ihop varor. Det synes mig, att man
hade bort taga hänsyn till det förhållandet och sålunda alagt sta- Jmäl^ing
derna att själva sköta denna angelägenhet. Yi lantmän ha blivit av prisoclcerålagda
att leverera våra produkter till staten, och vi ha ingenting lagen m. m.
däremot utan göra det gärna. Jag menar da, att man i detta fall (Pörte.’!
hade kunnat ålägga städerna att sköta denna sak själva, eftersom
ockret förekommer huvudsakligast i städerna.. Varför skall, landsbygden
här ytterligare påläggas utgifter, som icke äro behövliga för
dess vidkommande? Städerna ha många förmåner framför landsbygden,
och jag tycker, att de borde sköta denna sak själva. Vilja
de det icke må det vara deras ensak.

På de grunder, som jag nu anfört, och en hel massa andra synpunkter,
som här i debatten blivit anförda och som jag därför jehu
vill upprepa, finner jag mig ha anledning att yrka avslag på såväl
den knngl. propositionen som reservationen.

Herr Olofsson: Herr talman! Här uppträder den ene lantmannen
efter den andre, och det verkar kanske nästan sa att. vi. fa
sken av att icke vilja ha några fiskaler över osa, utan att vi vilja
levä så laglöst som möjligt. Jag vill då för min del säga det, att
nog vill man ha ordning och lagarnas efterlevnad, men da höra också
lagarna vara sådana, att det går att efterleva dem och att det är förnuftiga
lagar. Då är det bra att ha fiskaler över folket, ^ som verkligen
se till att lagarna efterlevas. Men när lagarna bli sådana., som
jag bär vid föregående tillfällen påpekat, som t. ex. att en bonde
icke skall få fordra sin häst eller sin ko med mer än 5 kg. hö om
dygnet och man huvudsakligen är hänvisad till att fordra med just
detta slags foder, tror man då, att man verkligen gör gagn med att
utöva sträng kontroll och för det ändamalet skaffa flera poliser
över dem, som skola efterleva dessa lagar?. Nej, det väcker sådant
misshag hos producenterna, att de bli så liknöjda för hela sin produktion,
så att de till sist tänka: jag skall odla så mycket jag behöver
för mig och de mina; förresten får det gå hnr det vill. På konsumenthåll
vill man bara taga ,ut på alla möjliga^sätt allt vad som
kan tagas ut, men man ger katten i att tänka pa produktion. Det
går icke an. Vi komma att svälta ihjäl på den vägen.. Hur skall
det t. ex. gå, om det blir transportförhud på mjölk, som det.här talas
om? Jag är övertygad om att mjölken da kommer att försvinna. Nu
bär man på landsbygden hjälpt åtskilliga, icke som bär från visst
håll sagts bara de rika i städerna, utan det har lika mycket varit
fattigt folk från städerna, som kommit ut på landsbygden^ om söndagarna
och fått en skvätt mjölk. Och man har hjälpt så långt man
kunnat. Men skall mjölken gå till kommissionerna, då blir det sådan
ovilja, att man hellre giver mjölken till kalvarna och kanske.. till
svinen. Får det gå på frivillighetens väg, då hjälper man så långt
man kan, men skall det gå på tvångets väg, då blir saken icke hjälpt,
utan produktionen kommer att lida.

Jag skulle nästan vilja gå samma väg som'' den siste talaren
och yrka avslag på alltihop, men då jag icke tror, att den vägen är

Andra hammarens protokoll vid urtima riksdagen 1918. Nr 10, 3

Jfr 10. 34

Onsdagen den 27 november, f. m.

,4k#. anslag framkomlig för närvarande, så ber jas
för effektiv tionen_

att få yrka bifall till reserva -

tillämpning
av prisockerlagen
m. m.
(Forte.)

Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman! Jag bar

begärt ordet för ett par repliker.

I mitt förra anförande framhöll jag, att det skulle vara synnerligen
opraktiskt att inrätta prisockerpoliser och -åklagare med
befogenhet att endast utreda och åtala förseelser mot prisockerlagen
och förvägra dem rätten att i sammanhang därmed utföra åtal enligt
andra författningar. Med anledning härav har nu herr Molin
gjort den invändningen, att om en åklagare åtalar en person enligt
prisockerlagen och han sedan under rättegången finner, att han
bör kasta om och åtala svaranden exempelvis enligt maximiprislagen,
så går det icke för sig att gorå det, om icke svaranden är
personligen tillstädes, utan det måste då i alla fall tagas ut ny
stämning, och då är ingenting vunnet med att prisockerpoliserna
kunna åtala även enligt maximiprisförordningarna. Det är ju i och
för sig riktigt tänkt. Men jag vill säga herr Molin, att så oförståndigt
skulle nog icke en åklagare med den föreslagna mera vidsträckta
befogenheten gå tillväga i det antagna fallet, utan naturligtvis
skulle hän från början yrka ansvar enligt såväl prisockerlagen
som maximiprislagen och därigenom ha möjlighet att i rättegången
slutligt precisera sitt påstående vare sig efter den ena eller den
andra lagen. Men en sådan möjlighet att från början lägga åtalet
skulle man beröva honom genom en ändring av den innebörd, som
herr Molin m. fl. påyrkat.

Herr Nilsson i Bonarp och flera andra talare ha yttrat sig så,
som om det här vore fråga om att särskilt skärpa kristids förordningarna.
Herr Nilsson i Bonarp säger, att »den skärpning, som det
nu är fråga om», skulle gälla övriga kristidsförordningar. Men det
är här icke fråga om någon skärpning av själva författningarna,
utan det är fråga om åtgärder i . syfte att garantera, att redan utfärdade
förordningar, skola bättre efterlevas. Och det ha, som jag
tror, nästan alla talare förklarat sig icke - ha någonting att erinra
emot. Vid sådant förhållande är det även ägnat att väcka förvåning,
att en så moderat talare som herr Vennersten, som ju brukar
utmärka sig för sina mjuka tonfall och försiktiga uttryck, rent av
säger, att han inlägger eu protest mot att den nya anordningen
skulle gälla utefter hela linjen. Det vill säga, en riksdagsman protesterar
mot att de lagar bli effektivt verkställda, som han själv
varit med om att stifta..

Så sade herr Nilsson i Bonarp, att allmänheten kan icke hålla
reda på alla kristidsförordningar. Ja, det talet får man ju ofta
höra, och det har också fog för sig. Jag medgiver, att allmänheten
icke gärna kan hålla reda på alla dessa förordningar. Men det behöver
allmänheten icke göra. Yad man begär, är endast, att personer,
som driva handel med vissa varor, gorå sig underrättade om,
icke alla kristidsförordningar men de förordningar, som gälla just
för handeln med dessa varor. Även det kan visserligen vara rätt

Onsdagen den 27 november, f. m.

35 Np 10.

betungande, det erkänner jag, men det är dock icke för närvarande andag
alldeles omöjligt. Utskottet bär också uttalat sig för önskvärdheten
av, att man får en ny översiktlig redogörelse för vad »om för av prisockernärvarande
är gällande lag. _ ... lagen m. m.

Jag vill till sist säga, att efter de upplysningar, som justitie- (Fort».)
ministern meddelat, bör det stå för alla fullständigt klart, att en
avprutning på detta anslag med 50,000 kronor har till följd, icke
att dessa prisockerpoliser, om vilkas inrättande nästan fullständig
enighet råd-er, få sin verksamhet inskränkt till endast beivrande av
förseelser mot prisockerlagen, utan en sådan avprutning kommer att
nästan omöjliggöra anordnande av en effektiv polis för övervakande
av prisockerlagens efterlevnad. Det vill säga, det som herrarna tyckas
i allmänhet vara med om omöjliggöres genom en avprutning på
det föreslagna anslaget. Jag tycker det skulle vara märkvärdigt,
om riksdagens andra kammare vill fatta ett sådant beslut, som har
denna reella innebörd och som runt omkring i landet måste uppfattas
så, att kammaren icke är så angelägen om att en lag sådan
som prisockerlagen skall efterlevas.

Herr Andersson i Grimbo: Herr talman! Herr statsministern
gav under livsmedelsdebatten här i kammaren den 7 nov.
det löftet, att kommissionerna icke skulle bibehållas en dag längre,
än som var oundgängligen nödvändigt. Det är ju så, att denna proposition
låg på bordet, innan den sista omkastningen i världskriget
både kommit, och det var väl denna omkastning, som också gjorde,
att statsministern hade den meningen och gav det löfte, som jag
omnämnt. Yi äro ju alla av den uppfattningen, att vi böra bli befriade
från denna tvångströja, som hela samhället lider av. Yi tro
också alla, att den förändringen skall mer och mer närma sig. Skulle
nu riksdagen gå med på detta föreliggande förslag, så går det emellertid
i motsatt riktning.

Det säges, att man vill komma åt jobbare och ockrare. Ja, det
är slagord, som gått genom samhället i dessa tider. Men det kommer
icke på fråga, att jag vill på något sätt taga ockrare och jobbare
i försvar, utan de höra hållas efter, vilket de nog förtjäna. Men
om vi skulle antaga denna lag, så tror jag icke, att man därmed
träffar de verkliga ockrarna, som man borde träffa, ty de veta nog
att hålla sig undan och skicka andra framför sig, utan det blir sä--kerligen lantmännen, som komma att bli trakasserade av dessa nya
poliser och fiskaler. Dessa äro i vanliga fall sådana personer, som
antaga tillfälliga anställningar, och de vilja naturligtvis ha så mycket
meriter som möjligt. Jn flera åtal de kunna få fram,, desto
större? blir deras meritlista, och desto bättre anses deras utsik+er
att befordras till kommande tjänster bliva. Yi fingo av justitieministern
höra, huru många tusental mål, som hittills varit anmälda*
till åtal och huru många personer som blivit fällda i dessa mål. Med
den kännedom, vi ha om dessa saker, kommer det alldeles säkert att
gå i den riktning, som jag nu nämnt, om vi antaga det föreliggande
förslaget.

Sr 10.

Onsdagen den 27 november, f. m.

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisockerlagen
rn. m.

(Forts.)

86

Meningen med denna lag är ju, att det skall kli bättre tillgång
av sådana livsmedel, som det nu är brist på. Men skall man gå
till roten, så vill jag fråga: vilka är det som göra mest skada i livsmedelspolitiken,
och på vad sätt skall man ställa sig för att för närvarande
göra den mesta nyttan? Ja, produktionen är ju. ett av de
viktigaste problemen, som föreligga och ha förelegat i åtskilliga år,
men då får man taga litet längre sikt. För tillfället gäller det ju
att taga vara på det som finnes. Och frågar man sig då, var de
största synderna äro begångna, så är det kanske just på kommissionernas
sida. Jag vill icke upprepa allt, som förekommit förut i den
vägen. Men i dag ha vi sett i tidningarna en notis om att hundratals
järnvägsvagnar potatis i Kristianstads län ha förstörts av frost.
Vederbörande ha icke ens gjort sig besvär att täcka den i öppna vagnarna
lastade potatisen med ens en presenning. Var finnas de personer,
som stå i ansvar för detta? Ja, de finnas icke, ty de tillhöra
kommissionerna och stå därför utanför lagen. Och det är de, som
skola ha tillsyn och kontroll över lantmännen! Vi veta, huru det
går med lantmännen, om de även i smått icke taga till vara allting
och om. de icke följa förordningarna. Men här då det gäller stora
partier livsmedel är det ingen, som får stå till ansvar.

I fråga om ocker, var ha vi då de största ockrarna? Ja, bland
dem som ockrat mest, mänskligt att se, äro väl också kommissionerna.
Huru kan det t. ex. försvaras, att lantmännen skola lämna från
sig sin potatis för 12 öre, och när den sedan kommer till allmänheten,
skall den kosta ungefär 150 % mer? Så fördyras varan av kommissionerna,
därför att de haft denna vara hos sig kanske några
timmar eller dagar. Det är väl ocker om någonsin.

Jag lian taga ett annat exempel, ett exempel från bränslekommissionen.
Som känt har det varit transportförbud på ved för alla
utom för kommissionen. För att då kunna få på järnväg transportera
ved från sina egna skogar har man fått betala dryga avgifter
till kommissionen för varje famn. Det är väl också ocker.

Jag kan vidare nämna ett fall, där staten själv ockrar och förutsätter,
att folk överträder förordningarna. Det är ju satt ett maximipris
på hö av 30 öre, men det är känt av alla, att till detta pris kan
icke något hö köpas. Emellertid behöver även staten hö för sina
institutioner. För att staten då skall få något hö, har den föreskriften
utfärdats, att för att man skall få transportera hö på ångbåt
eller järnväg, så får man förbinda sig att lämna till staten 20 %
av den transporterade kvantiteten till maximipris. Kär nu staten
vet, att höet är inköpt över maximipris, så är ju detta ocker. Jag
kan icke se annat. Visserligen låtsas folklrashållningskommissioUen,
som om den icke visste om detta, men det är tydligen underförstått,
att den vet om att detta hö icke är köpt till maximipris.
Vilka är det då, som skulle behov®! mera kontroll över sig i samhället?
Tydligen'' kommissionerna, men skola dessa få fortsätta såsom
ingen lag för ocker funnes?

Det har blivit så många förordningar, att de icke kunna efterlevas.
Det har sagts förut, att allmänheten vet icke om dem alla.

Onsdageu de q 27 november, f. ni.

37 Kr ilö.

Och.- nu sade ordföranden i lagutskottet, att allmänheten behöver
icke veta om dem heller. Det är ju ett egendomligt yttrande tran
sådant håll. Jag skall emellertid erinra något om dessa orimdiga
förordningar. Jag tror mig vara berättigad såga, att de äro orion-.

jj^ }iar gatt därhän, att polisverket i en av våra största städer
både 1916, 1917 och 1918 köpt såväl havre som annat foder till
pris betydligt högre än maximipris, och de hia. köpt sådana varor,
som varit under beslag. Men de behöva väl icke heller veta om
lagarna? Någon talade här om vederhäftigheten hos livmededsstyrelserna.
Jag vill då nämna, att både ordföranden och medlemmarna
i livsmedelsstyrelsen ha vetat om, att polisvenket gatt
tillväga på det sättet. Men icke har det blivit något atal. Det
gjordes en liten utredning, som infordrades från eu annan institution
om bl. a. havreköpen. Och då visade det sig, att havren var
inköpt för 4 gånger maximipriset. Och den som de både köpt den
utav hade tillgodogjort sig 7 gånger mer, än han hade rätt att tillgodoföra
sig i vinst. Men det blev intet åtal. _ Antagligen ånger
lagutskottets ordförande att allmänna åklagaren icke behöver känna
till förordningarna och åtala i sådana fall. . Men när det gäller bönderna,
då skickar livsmedelsstyrelsen både livsmedelsfiskal och stadsf
i skal på dem. Då är det nödvändigt att gripa in och att lagarna
efterlevas, och då försöker man uppkonstruera brott, som kallas vadliga
för samhället.

Jag säde, att det är orimliga förordningar som utiardas. Och
det skulle.verkligen behöva göras någonting, för att samhället skulle
vara säkerställt för sådant här vidare. Jag skall endast erinra om vad
som förut så många gånger varit på tal, nämligen potatisnamsoneringen.
Det var ju folkhushållningskommissionen, som kom med
förslaget först, och så blev den fastställd av Kungl. Maj:t. Men
genom densamma har det blivit ställt på det sättet, att. ungefär
halva befolkningen i Göteborg hade fått. vara utan potatis i omkring
två månader, om de icke på olaglig väg kunnat skaffa sig
potatis. När man utfärdar sådana förordningar, som helt enkelt
icke kunna efterlevas, då tycker jag man kan säga, att det är orimliga
förordningar. Och när det då kommer stadsbor ut pa landet,
barn och kvinnor många gånger komma, gråtande, och en bonde skänker
bort eller säljer litet potatis till dem, så har han därmed g.ioro
sig skyldig till ett brott, för vilket han skall ådöma* böter,^men de,
som äro roten till dessa förordningar, skola gå fria och få fortfarande
komma med den ena förordningen efter den andra. som. inte
är möjlig att efterleva. Jag tycker, att regeringen i stället borde
ha vänt sig mot kommissionerna, så wtt dessa blivit mera vederhäftiga,
vid fullgörandet av sina ^ åligganden, i det fallet hade
det bort göras någonting. Det må så vara, att det här bara
är tal'' om ockrarna i reservationen. Om det verkligen stannade
vid det, kunde jag också gå med på det, men enligt justitieministerns
uppfattning går det inte att dela på denna sak, och därför
tycker jäg att det är häst att taga bort alltsammans. Man hör

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisockerlagen
ra. ra.
sKcräs.)

Jfr JO. 38

Onsdagen den 27 november, f. m.

Ang. amlag så ofta från alla håll talas om, att man vill ivra för sparsamhet
tillämpning ™.ed ftat^ä medel Ja, men när tillämpas denna princip i pratav
prisockcr- fa-kön. A är det gäller, vill man verkligen mycket sällan vara med
lagen m. m. om det. Jag tycker, att här är ett tillfälle, då man skulle kunna
(Forts.) gorå eu besparing. Visserligen gäller det inte mer än 100,000 eller
150,000 kronor, men till nästa riksdag kommer nog fram krav på
nya anslag till denna institution, och den skall väl bli utökad den
såväl som många andra. Enligt min uppfattning är det ingen nytta
med detta anslag. Det vinnes ingenting med det. Om man nu nödvändigt
skall använda dessa pengar, kunde man i stället, för att
de skulle bli till någon nytta, försöka bättra på folkliushållningskommksionen,
så att man kunde få mera vederhäftiga förslag från
det hållet. Det har visserligen sagts, att de, som äro anställda
där, redan nu ha för mycket betalt. Huruvida de därför kunna
sägas på något sätt ockra eller om det kan vara lönt söka bättra
på nuvarande kommissionsväsen skall jag ej för tillfället ''inlåta
anig på.

„ En annan användning av pengarna vore att låta fattigt folk

direkt få nytta av dem.. Om man skall söka vinna någonting _

och i detta fall vädjar jag till herr justitieministern -— genom en
utsträckning i vissa avseenden, sa kan det ske i fråga om maximiprislagen.
Det är ju nu så, att endast en del av befolkningen drabbas
av denna, och det är producenterna. Men'' det är många gånger så,
att producenten lockas att sälja till följd av de höga pris, som köparen
erbjuder, och då skall lian straffas, men denne köpare går
alldeles fri. År detta riktigt? När det gäller analoga förhållanden
här i samhället, som t. ex. när det är fråga om tjuvgods, då eu person
köper tjuvgods, som han bär anledning misstänka icke är ålkommet
pa rätt sätt, sa star köparen ansvar, men när en1 köpare
med sina höga anbud lockar producenter att sälja över maximipris,
då går han fri från ansvar. När t ex., som jag nämnde, själva
åklagarmakten och polismakten i vissa fall med sina störa pengar
loeka andra att sälja, då äro de straffria och skola inte vara tiilräkneliga
för vad de göra. Men’ de, som .sälja, skola bli fast. Och
man skall nu till på köpet utvidga denna polisinstitntion, som skall
vaka över dom, soim förut kava kontroll och äro ansvariga för sina
handlingar, när det gäller maximiprislagen. Vore det så, att även
de finge ansvara), som betala över maximipris, tror jag inte det
skulle bli så jmånga överträdelser, ja, jag är förvissad om att så
icke skulle bli. Och då skulle man kunna spara in på denna polisinstitution,
och antalet mål skulle säkerligen bli betydligt mindre
än hittills.

Det har så många gånger vädjats till lantmännen och till deras
patriotisk» Känslor, att de skola i dessa alLsvarstider icke tänka
på sig .själva och sin egen ekonomiska vinning utan inrätta sitt
jordbruk med tanke på vad som för samhället är bäst. och nyttigast.
Jag tror, att lantmännen i stor utsträckning ha tagit- fasta
påu detta och gorå allt vad de kunna för att höja produktionen. Men
jag tror. att man också skulle kunna, rikta en vädjan till det mot -

39 Nr 19.

Onsdagen den 27 november, f. m.

salta lägret för en gångs skull, nämligen att de ,s. k. konsumenterna
skola låta bli att köpa till över maximipris ocn låta bil att kopa
ockrarevaror av ockrare utan i stället sätta tro till folkhushallmngskommissioaen
och övriga kommissionerna och försöka med regeringens
hjälp och stöd få dessa att någon gång infria sina löften ty de
ha lovat samhället så många gånger, att det skall oli bättre __ och
bättre, allteftersom de få reglera förhållandena. Men om de någon
o-ång skola kunna infria dessa löften, att det snäll bil bättre har
I samhället, få väl också alla samhällsmedlemmar gorå sitt. tiLL-i
det fallet. På så sätt skulle man komma billigast ifrån kristiden
och kan man gott reda sig med nuvarande polisväsen, o

Jag skall emellertid, herr talman, be att få yrka avslag pa hela
den föreliggande propositionen, så väl på reservanternas som u_-skottets förslag.

Ang. anslag
får effektiv
tillämpning
av prisockerlagen
m. m.

(Forts.)

Herr vice talmannen, som under herr Anderssons i Grimiho yttrande
övertagit ledningen av kammarens förhandlingar, gav härefter
ordet till

Herr Nilsson i Landeryd, som yttrade: Jag skall endast be
att få säga några ord i anledning av herr Lindqvists i Kosta yttrande.
Han hade föranletts att begära ordet av en föregående talares yttrande,
då denne här citerade vissa ord nr den kungl. propositionen,
och h°rr Lindqvist i Kosta protesterade emot detta sätt att citera
dessa ord. För min del får jag uttala den allra bestämdaste protest
mot herr Lindqvists sätt att citera min med flera motion, mil framför
allt mot hans sätt ätt tolka vår uppfattning i denna fråga. Han
yttrade här, att motionärerna vilja, att en del lagar skola efterlevas
och andra icke. Vi ha på det allra tydligaste såväl i motionen som i
de anföranden, som nu äro hållna, framhållit nödvändigheto i av att
då lagar verkligen finnas, de också efterlevas och att myndigheterna
sörja för att de efterlevas. Men vad vi Inär vände oss mot, är det
olämpliga sätt, på vilket dessa myndigheter bedriva sm verksamhet
och utöva sin befogenhet. Jag tror, att jag slutade mitt förra anförande
med att framhålla önskvärdheten utav att regeringens utfärdade
eu cirkulärskrivelse till sina myndigheter av innehall, att dessa visserligen
på ett kraftigt sätt borde tillse, ätt gällande förordningar
efterlevas, men på samma gång att icke övergrepp och trakasserier
få förekomma, ty de verka raka motsatsen till vad man skulle önska.

Jag vill också säga några ord i ''anledning av justitieministerns
yttrande. Han framhöll, hur svårt det är att skilja på brott mot prisockerlagen
och förseelser emot maximiprisförordningen,. och detta
ansåg han vara ett skäl för att här föreslagna åtgärder i sin helhet
höra genomföras. För min del fick jag det intrycket, att sa är förställa
in det, som han här framhöll, då är det alla skäl till att avslå
den kungl. propositionen i dess helhet, ty då kunna vi sannerligen
vänta konsekvenser, av detta, som icke Ibli så lätta att överskåda.
Jag skall emellertid ej gorå detta utan vidhaller mitt förra yrkande,

Nr 10. 40

Onsdagen den 27 november, f. in.

Äng. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisockerlagen
m. m.

(Forts.)

därför att jag- tror, att man icke kan vinna något mer för närvara ide
än vad jag framhållit.

Men jag vill också säga ett ord i anledning av herr Petterssons,
i Södertälje yttrande. Det kar redan förut blivit bemött av kerr Andersson
i G-rimbo. Jag antecknade detsamma som kan. Herr.-Pettersson
yttrade nämligen, att allmänheten behöver ej ka kännedom
om kristidsförfattningarna, utan det är endast -de personer, som
handla med vissa varor. Ett sådant yttrande är antingen beroende
på obetänksamhet eller också vittnar idet om bristande kunskap om
gällande författningar och hur dessa böra efterlevas och tillämpas.
Det är givetvis så, att allmänheten ovillkorligen måste ha kännedom
om alla beslag, alla deklarationsplikter och alla maximipris, som röra
deras produkter, och om varje ändring som sker måste allmänheten
äga kännedom. Det är alldeles givet, att det blir en mängd olika författningar
och bestämmelser, som man måste ba reda på, och det gör,
att man på många båll rent av uppger hoppet om att kunna följa
med och fortfarandel vara en laglydig medborgare i samhället, då man
fullständigt drunknar i alla dessa olika bestämmelser.

Jag ber att få vidhålla mitt förra yrkande.

Vidare anförde:

Herr J oh ans son i Uppmälby: Herr talman! Jag hade inte
tänkt begära ordet i denna debatt. Jag kunde aldrig tro, att Ikär
skulle ges tillfälle att spinna ut någon debatt i livsmedelsfrågan på
grund av det utskottsbetänkande vi nu ha att behandla. Så bär i
alla fall skett. Mig förefaller den föreslagna åtgärden angående förstärkning
av aklagaremakten vara någonting, som riksdagen inte
gärna kan säga nej till. Ha vi lagar och förordningar, är det väl
meningen, att dessa lagar och förordningar skola upprätthållas, och
när regeringen kommer och förklarar: »Det saknas medel för oss att
kunna få dessa lagar, och förordningar på effektivt sätt upprätthållna»,
anser jag för min del nu och ansåg inom utskottet, att det är
riksdagens plikt att bevilja medel, så att dessa lagar kunna efterlevas.

Här ha nu de flesta talare åtminstone icke rest något vidare
motstånd, då det gäller prisockerlagen, men det är emot att de i den
kungl. propositionen föreslagna bestämmelserna skulle gälla även övriga
kristidsförfattningar som en storm bär rests, ehuruväl såväl regeringen
i propositionen som utskottet i utlåtandet tydligt och klart
markerat, att det skall i första hand gälla förbrytelser mot prisoekerlagen.
Jag är av den uppfattning™, att det här gäller ett såda.nt
område, att om man kkall behandla detta, kommer man att snudda
vid. andra förordningar, särskilt vid maximiprislagstiftningen.

. ^ar nu klagats över, att jordbrukarna lida av ett sådant förfarligt
tryck av dessa kristidsförfattningar. Ja, ja''8f vill inte alls bestrida,
att de, icke åstadkomma .svårigheter för många, som icke kunna
sätta sig in i dem och som överfräda dem kanske mer eller mindre

Onsdagen den 27 november, f. in.

41 Nr 19,

omedvetet, men jag tror inte vi Imma, såga, att vår domarekar, åtminstone
på landsbygden, har tagit i något vidare med hamlianasiiar tillämpning
na då det gällt dylika förseelser, utan våra domare ha nog i de avprisockerflosta
fall låtit nåd gå före rätt. Men, mina herrar, det funnes många laten m. m.
lojala jordbrukare här i detta land, som pinas av att se, hur åtskilliga ®
av deras klasskamrater bära sig åt, när det gäller att komma undan
dessa förordningar eller att begå med berådt mod uppenbara förseelser
mot dem. Det går för närvarande en storm av ovilja från den
trakt, som jag är från, på grund av att en del lantbrukare aro inblandade
i den nu avslöjade stora historien med Södertälje beslaget,
och jag tror inte man bör se alltför mycket genom fingrarna härvidlag.
Man kan inte åberopa bristande kunskap om författningarna,
när eu lantbrukare går och säljer 1,000 å 2,000 kg. vete och råg som
äro odeklarerade, till jobbarepriser, i det att de betinga sig 8,50 kr.
för vetemjölet och 6,50 för rågmjölet, De äro i sådana fall medvetna
om vad de gorå sig skyldiga till.

Herr Nilsson i Vibberbo sade, att det icke behövts Magra förordningar;
om regeringen bara varit snäll och vädjat till^lantbrukarna,
nog hade de kommit att ställa sig lojala. Ja, jag vill påminna om att
jordbruksministern ivädjat till odlarna av potatis, att de .skulle vara
lojala, så skulle vi undgå ransoneringen. Efter någon tid förnyades
emellertid i tidningspressen denna vädjan från herr jordbruksministern,
och han förklarade, att om vi icke godvilligt ville lämna ifrån
oss den potatis som vi kunde undvara, stode ingen annan råd. till
buds än att tillgripa tvångsuttagning. Men vad har resultatet blivit?

Jo, i åtskilliga län och däribland i det län, jag tillhör, har man icke
fatt fram potatis utan man har nödgats tillgripa expropriation av
potatis.

Herr Nilsson i Yibberbo yttrade vidare, att nog vilja bönderna
leverera. Ja, det är nog de flesta, som vilja leverera, men vi få
kamma ihåg, såsom jag förut framhöll, att idel finns många jordbrukare
— vi få icke skära alla över en kam; det finns lojala bönder
och dem få vi högakta, Men det finnes även av en annan kaliber,
vilka äro ofantligt svåra att skilja från de verkliga jobbarn©.. Jag
har inom utskottet ansett — såsom jag förut yttrat — ätt vi icke
gärna kunna komma ifrån att bevilja dessa medel att ställas till regeringens
förfogande i syfte att upprätthålla kristidsförordningarna,
särskilt när det gäller den s. k. pri sockerlagen. Riksdagen har i alla
fall medverkat åtminstone till maximiprisl agera och om några förordningar
utkommit på administrativ väg, så hava vi i alla fall givit
Kungl. Maj :t befogenhet att kunna åsätta maximipris. Riksdagen
har således på den punkten åtminstone enligt mitt förmenande del
i detta och då tycker jag, att det är väl mycket begärt att vilja
pruta av på dessa 150,000 kronor, som skulle göra det möjligt för
regeringen att på ett effektivt sätt tillse, att lagarna i detta land på
detta område hållas i helgd.

Herr vice talman! Jag ber att med dessa korta ord få yrka bifall
til! utskottets hemställa a.

Nr 10. 4 2

Onsdagen den 27 november, f. m.

för''effektiv ®err Bärg i Katrineholm: .Tåg skall inskränka, mig till att
tillämpning ™a nagra_ korta upplysningar. Ku är det lyckligtvis så, att herr
av prisocker- Anderssons i Grimbo förhållande till kristidsimstitutionerna är så
lagen m. m. välkänt, att det torde väl knappast finnas någon, som över huvud
(Forts.) fäster sig så mycket vid hans påståenden i det här fallet, så att därför
skulle det egentligen vara överflödigt att lämna några upplysningar.
Men för den händelse det skulle vara någon, som fäste sig vid det han
säde, nämligen att folkhushållningskommissionen ifråga om den här
i landet uppköpta potatisen tagit en förtjänst av ända upp till 150 %,
vill jag säga, att kommissionen icke förtjänat ett enda öre på denna
potatis. Denna potatis har i de flesta fall uppköpts av livsmedelsstyrelserna,
och respektive orters livsmedelsnämnder ha sannerligen
nagelfarit dessa, så att de icke kunnat taga ett öre i förtjänst. Och
de ha icke heller halt något skäl att gorå. det, utan vad som fördyrat
denna potatis har varit och är de ohyggligt dyra distributionskostnaderna,
på vilka kommissionen icke det allra bittersta kan inverka i
annan män än att kommissionen har gjort sitt yttersta för att tvinga
nämnderna att nedpressa dessa kostnader och därför ofta legat i konflikt
med en del livsmedelsnämnder, därför att dessa icke ,så hårt sam
man ansett növändigt nedpressat dessa kostnader. Folkkushållningskommissionen
har icke tagit ett enda öres förtjänst, då herr Andersson
i Grimbo tillåter sig saga, att de tagit flera hundra procent.

Likaså påstod herr Andersson, att hälften av befolkningen i
Göteborg var utan potatis i två månader, vilket är långt ifrån riktigt.
Förhållandet är, att under själva regnperioden uppstodo verk.-ligen svårigheter med potatis-anskaffningen till Göteborg såväl som
till Stockholm, huvudsakligen därför att sådana odlare som av herr
Anderssons i Grimbo kaliber — om jag får använda ett uttryck, som
min bänkkamrat nyss käft — toga sig före att liksom eu dol andra
tredskas och icke sälja sin potatis. Ku har Kungil. Maj :t medgivit
expropriationsrätt även för Göteborgs och Bohus län för att man
skulle kunna tillgodose behovet bl. a. i Göteborg i någon man av denna
potatis. Om man i stället böjt sig lojalt, då herr jordbruksministern
vädjade till lantmännen, skulle säkert icke Göteborgs befolkning behövt
vara utan potatis. Först sedan det var möjligt att få fram den
danska potatisen för att förse Göteborg med, lyckades man avvärja
faran från odlarna och i högre grad tillgodose behovet där. För
närvarande pågår uttagning av potatis där i orten för att tillföra
Göteborgs stad. Dessa upplysningar bär jag ansett mig böra lämna.

. Herr Olsson i Broberg: .Tåg skall be att få yttra ett par ord,
då jag undertecknat den motion, såra är väckt i ämnet, ehuru jag icke
från början tänkt göra det, då tillräckligt många talare förut yttrat
sig. Det^har framgatt av denna diskussion, att alla vilja vara med
om att hålla efter överträdarna av kristidsförordnöngarna, så långt
detta är möjligt, och särskilt vill man hålla efter dem, .som bryta.
mot prisockerlagen. Till detta ha ju också motionärerna begränsat
sig. Men då enligt herr justitieministerns upplysningar detta icke
kan ske med mindre än att åklagaremakten ställes över snart sagt

Onsdagen den 27 noyember, f. in.

43 Nr 10.

alla gällande kristidsförordningar, ock då man under sådana förhållanden
hyser den bestämda uppfattningen, att de förbättrade förhål- tillämpning
landen, so-m skulle komma att uppstå genom ett antagande av det av prisockerföreliggande
förslaget, icke motväga de olägenheter, det missnöje och lagen m. m.
det missmod, som skulle komma att gorå sig gällande på producent- (Fort®.)
håll, om detta förslag går igenom, skall jag förena mig med dem, som
yrka! avslag på det hela såväl utskottets förslag som på reservationen.

Jag tror, att det är den vägen, som vi böra gå, dels därför att vi ju
icke sakna redan nu både fiskaler och åklagare, som hava gripit in
och kunna gripa in i ganska stor utsträckning, och ''dels på grund av
de uttalade farhågor för att till den stora kår, som skall engageras
för det uppdrag, som här ifrågasattes, det nog är svårt att finna personer
med de kvalifikationer, som äro nödvändiga för att rätt fylla
den uppgift, som skall vila i deras händer, iså att icke oförstånd, och
trakasserier i stor utsträckning få göra sig gällande. Jag tror icke,
att det skulle vara att förbättra förhållandena utan. att förvärra dem,
och som sagt då frågan nu ligger, såsom herr justitieministern upplyste,
så, att alla kristidsförordningarna måste falla under åklagarnas
görande och låtande även i det fallet att man begränsar sig till motionärernas
yrkande, får jag som sagt förena mig med dem, som yrkat
avslag på det hela.

Herr Andersson i Grimbo: Herr vice talman! Det var herr
Bärg i Katrineholm, som nämnde om att jag lämnat felaktiga uppgifter,
när jag säde, att kommissionen tagit 150 % mer för potatisen,
när den sålt den än vad den betalat till konsumenterna. Nu kan jag
icke minnas, om jag sade, att detta var ren förtjänst, men sa mycket
mera tager den emellertid. Vi kunna kalla det för ett fördyrande av
150 °/°. Det är något »om jag kan bekräfta både för herr Bärg och
för vilken som helst annan här i kammaren, om han icke själv kan
taga reda på det.

Vidare säde han, att de hava icke tagit ett öres förtjänst utöver
vad som gått åt till omkostnader. Ja, med ett sådant .resonemang
kan varenda ockrare tydligt visa, att han förlorat på varje affär han
gör. Han kan nog med siffror visa, att han gör uppoffringar till
mänsklighetens bästa, så att det resonemanget är väl galet. En sådan
advokatyr kan icke gå för sig, så att kommissionerna, som äro avlönade
av statsmedel på detta sätt kunna komma och slå blå dunster
i ögonen på kammarens ledamöter.

Här har upplysts, vilket jag känner till, att man under normalår
betalat ungefär 5 kronor såsom normalt pris per hektoliter potatis och
8 kronor, då den såldes ut i detalj. Det var alltså 3 öre per liter
i förtjänst eller 3 kr. per hektoliter. Det är skillnad på detta och
när man kommer upp till 19 ä 20 kronor, som de nu taga. Och huru
kan man nöjaktigt förklara, att konsumenterna^ skola betala 19 å 20
kronor, när producenterna få endast 12 kronor? Det är något, som
man mäniskligt sett har rätt att kalla för ockrande.

Vidare nämnde herr Bärg något om mina personliga förehavan -

Sr 10. 44

Onsdagen den 27 november, f. in.

Ang. anslag
för effektiv
tillämpning
av prisocherlagen
m. m.

(Forts.)

■den. Jag trodde icke, att den saken skulle behöva komma fram x
kammaren. Men om det är av så stort intresse och jag betyder så
mycket, skall jag be att få lämna några direkta upplysningar rörande
förhållandena med min potatisskörd i år. Herr Bärg sade nämligen,
att det var så ont om potatis, att samhällena icke fingo tillräckligt
därav under regnperioden, därför att jag — han nämnde mig i spetsen
— och flera av samma kaliber som jag — skulle hava uraktlåtit
att sälja någon potatis. Och därför att nu jag och mina gelikar uraktlåtit
detta, vidtog regeringen en sådan åtgärd som att föranstalta
om expropriation av potatis från oss lantmän. Jag skall be att få
tala om för herr Bärg i Katrineholm, att all den potatis, som skördades
på män gård, var utsåld långt innan ransoneringen blev föreskriven
att börja, så att om det är någon som lämnat oriktiga upplysningar,
är det herr Bärg i Katrineholm som kommit med dem. Det är
således icke han, som skall rätta mig för att jag kommit med sådana.

Herr V einne r s te n: Jag beklagar, att jag i mitt anförande
nyss måtte så illa valt mina uttryck, att utskottets ärade ordförande
■funnit, att jag nedlagt protest mot omsorgen om kristidslagamas
efterlevnad. De! faller av sig självt, att jag icke kan protestera mot
något sådant; jag begagnade tvärtom tillfället att uttryckligen framhålla.
att kristidslagarna måste efterlevas. För min del finner jag, att
om denna debatt icke varit till gagn i något annat hänseende eller
om vi därmed icke nå annat resultat, ha vi dock fått ett enligt mitt
förmenande mycket värdefullt uttalande från: herr justitieministern,
nämligen att man här åsyftar en kontroll över prisockerlageä, icke
blott huvudsakligen utan — såvitt, jag fattade honom rätt — rent av
uteslutande eller nära nog uteslutande. Och det uttalandet — tror
jag — kommer att verka i den. riktning, som man från reservanternas
sida önskar.

Herr Nilsson i Bonarp: Herr vice talman! Under diskussionens
senare del har framställts av flera talare yrkande på avslag
a Kungl. Maj :ts proposition i dess helhet. Jag föranleddes av denna
anledning ^att begära ordet och tillåter mig på det bestämdaste varna
mot att ga den vägen. Vi äro fullt medvetna om att jobberi i stor
skala ägt rum. Vid sådant förhållande tycker jag, att man icke kan
sta till svars med att säga nej till Kungl. Maj :ts proposition i vad det
gäller skärpta bestämmelser för tillämpningen av prisockerlagen. Jag
vill därför för min del säga, att jag icke kan avvika från den ståndpunkt^
jag förut uttalat och jag anhåller, att kammarens ärade ledamöter
i detta fall måtte taga de förhandenvarande förhållandena i betraktande,
då^de nu gå att avge sitt votum i denna fråga.

Jag anhåller, herr vice talman, att fortfarande få yrka bifall
till den av mig med flera avgivna reservationen.

. Häruti instämde herr Olsson i Ramsta.

Onsdagen den 27 november, f. in.

45 Nr 10.

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Löfgren:

Jag vill icke förlänga dehatten, som dragit nog länge ut pa liden tillämpning
ändå, men det var ett yttrande, som fälldes av en av de sigta talarna. av prisocker -som föranledde mig att begära ordet. Det uttalades nämligen från lagen m. m.
något håll en farhåga för att i fall denna organisation av polis- (Forte.)
makten beslutades, skulle det faktiskt bliva en reform på papperet,
emedan regeringen skulle sakna tillgång till lämpliga och erforderliga
krafter för utförande av de uppgifter, som däri förutsättas.

Jag ber då att få lämna kammaren den upplysningen, att förberedande
åtgärder äro träffade, så att så snart ett beslut från riksdagens
sida i önskad riktning föreligger, kommer organisationen att
vara klar, och vi ha naturligtvis sökt att se till, att de bästa möjliga
krafter skola förvärvas såväl i centralledningen här uppe i Stockholm
som i orterna. Jag anser således, att den farhåga, som här uttalats,
är fullständigt obefogad. _

Eftersom jag ändå har ordet, ber jag att få bekräfta det intryck,
som herr Nennersten fått av mitt förra anförande. Meningen
med denna proposition är, såsom flera gånger sagts, att på ett mera
effektivt sätt beivra det egentliga prisockret, men jag har tidigare
i mitt anförande velat framhålla, att förseelserna på detta område
efta hava så nära sammanhang med varandra, att det av denna
orsak är svårt att kunna saga.. att endast efter den och den lagen
skall åtal föras men däremot icke efter andra, som därmed stå i
sammanhang.

Slutligen ber jag att få uttrycka en vördsam förhoppning, att
man i denna fråga icke skall göra det misstag, som den gjorde, som
på grund av missnöje med bagaren hängde slaktaren. Här bar pa
många båll uttalats ett starkt missnöje med folkhtishållningskommissionen
och det sätt, varpå dess olika tjänstemän utfört sina uppgifter.
Utan att vilja yttra mig om det berättigande i dette missnöje
i enstaka fall ber jag, att herrarna icke på grund av sitt missnöje
med folkhushållningskommissionen skola låta jobbarna löpa fria.

Härmed var överläggningen slutad. Herr vice talmannen framställde
propositioner på l:o) bifall till utskottets hemställan, 2:o) bifall
till den av herr Nilsson i Bonarp m. fl. avgivna, vid utlåtandet
fogade reservationen samt 3:o) avslag å saväl utskottets hemställan
som Kung], Maj:ts förslag i ämnet; och fann herr vice talmannen
den förstnämnda propositionen hava flertalets röster för sig. Som
votering emellertid begärdes, upptog herr vice talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna,
därvid herr vice talmannen förklarade sig anse den under 2») angivna
nu vara- med övervägande ja godkänd. Men jämväl i fråga om
kontrapropositionen äskades votering, i anledning varav först uppsattas,
justerades och anslogs följande voteringsproposition:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen
angående andra särskilda utskottets utlåtande nr 1 antager yr -

Nr 10. 46

Onsdagen den 27 november, f. m.

1^''encBiv kandct 0m biM1 til! den av berr Nilsson i Bonarp m. fl. avgivna retillämpning
serval, lön en, röstar
av prisocker- _

lagen m.m. da;

(Forts.) Den, det ej vill. röstar

Nej;

. Vinner Nej, tiar kammaren till kontraproposition i nämnda votering
antagit yrkandet om avslag å såväl utskottets hemställan som
Kungl. Majrts förslag i ämnet.

Omröstningen enligt denna votera ngproposition utföll med 82 ja,
men 119 nej; och blev följtaktligen den av kammaren nu godkända
propositionen för huvudvoteringen så lydande:

Den, som vill, att kammaren bifaller andra särskilda utskottets
hemställan i utskottets förevarande utlåtande nr 1, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej,^ bär kammaren avslagit såväl utskottets berörda
hemställan som Kung!. Maj:ts förslag i ämnet.

Huvudvoteringen utvisade 118 ja mot 88 nej, vid vilken'' utgång
kammaren således bifallit utskottets hemställan.

Vid härpå_ skedd föredragning av andra särskilda utskottets utlåtande,
nr 2, i anledning av Kungl. Majrts proposition, nr 23, angående
beredande av rörelsekapital för Svenska kronkreditaktiebolaget
blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.

§ 6.

A,f la3 °m Ä föredragningslistan fanns härefter upptaget andra särskilda utransonérina.
sk°ttets ''utlåtande, nr 3, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
nr 24, med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser
i syfte att begränsa inom landet tillgängligt kapitals användning för
bolagsändamål, dels ock i anledning därav väckt motion.

Genom en den 25 oktober 1918 dagtecknad proposition, nr 24,
vilken hänvisats till riksdagens andra särskilda utskott, hade Kungl.
Ma,j:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
följande förslag till

Onsdagen den 27 november, f. m.

47 Sr 10.

Lag

innefattande vissa bestämmelser i syfte att begränsa inom landet tillgängligt
kapitals användning för holagsändamål.

Med ändring- av vad lag innehåller stridande mot nedanstående
bestämmelser förordnas som följer:

1 §.

Börande aktiebolag, som loke driver bank- eller försäkringsrörelse
och vars aktiekapital skall kunna sättas till belopp, överstigande
ett hundra tusen kronor, må stiftelseurkund för det ändamål, varom
i 9 § lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag förmäles, icke av länsstyrelse
eller överståthållarämbetet mottagas-, där ej det belopp, vartill
aktiekapitalet högst må uppgå, blivit bestämt i enlighet med särskilt
av Konungen lämnat tillstånd samt bevis härom finnes tecknat
ä stiftelseurkunden.

Har stiftelseurkunden blivit mottagen av länsstyrelse eller överståthållarämbetet
före ikrafträdandet av denna lag, men har bolaget
icke dessförinnan blivit registrerat, må registrering icke ske, med
mindre Konungen lämnar tillstånd därtill.

2 §.

Tillstånd, varom i 1 § sägs, må beviljas allenast, därest, med
hänsyn till kapitalmarknadens läge och beskaffenheten av den verksamhet
för vilken det kapitalbelopp, varom fråga är, skall användas,
sagda belopp finnes utan skada för det allmänna kunna på sådant
sätt användas.

Har i fall, »om avses i 1 § -andra stycket, stiftelseurkunden blivit
mottagen före den 30 oktober 1918, må dock, där avsevärda kostnader
redan blivit nedlagda å organisationen av bolagets verksamhet,
tillstånd icke vägras, såframt ej det ifrågavarande kapitalbeloppets
användning för bolagets verksamhet finnes bliva till synnerlig skada
för det allmänna.

Lämnas tillstånd, må Konungen i sammanhang därmed meddela
de föreskrifter, som kunna anses erforderliga för betryggande
-av att det kapitalbelopp, varom fråga är, varder för avsett-ändamål
använt. Beträffande förhållande som strider mot sådana föreskrifter,
må registrering icke ske.

3 §.

Yid prövning av ansökan om stadfästelse å bolagsordning för
bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag eller för försäkringsaktiebolag,
vars aktiekapital skulle kunna bestämmas till belopp överstigande
ett hundra tusen kronor, eller å ändring i bolagsordning för
sådant bankbolag eller för försäkringsaktiebolag, vars aktiekapital
överstiger eller efter ändringen skulle -kunna överstiga nämnda belopp,
skall, i den mån omständigheterna därtill .föranleda, vad i 2 .§

Ang. lag om
kapital- j
''ransonering.
(Forte.)

Nr 10, 48

Onsdagen den 27 november, f. m.

Ang. lag om
hapitalrcmsonéring.

(Forts.)

första och tredje stycket är stadgat om tillstånd äga motsvarande
tillämpning,

4 §.

Beslut om ökning av. aktiebolags aktiekapital till belopp, som
överstiger ett hundra tusen kronor, eller av bankaktiebolags eller
solidariskt bankbolags grundfond, vare, såvida ej fråga är allenast
om överföring till aktiekapital eller grundfonden av besparade vinstmedel,
icke giltigt, med mindre det belopp, vartill aktiekapitalet eller
grundfonden efter ökningen skulle komma att uppgå, blivit bestämt i
enlighet med särskilt av Konungen meddelat tillstånd eller, då beslutet
gäller försäkringsaktiebolag, bankaktiebolag eller solidariskt bankbolag,
i enlighet med föreskrift i bolagsordningen, därå Konungen
efter denna lags ikraftträdande meddelat stadfästelse.

Har beslut om sådan ökning, som ovan avses, fattats före lagens
ikraftträdande, vare beslutet, där det ej blivit före den 30 oktober
1918 anmält för registrering eller kungjort i allmänna tidningarna,
ogiltigt, så framt ej Konungens tillstånd till ökningen sökes inom en
månad efter lagens ikraftträdande och denna ansökning varder bifallen.

f> §.

I kommanditbolag må, sedan sammanlagda beloppet av komrnanditdelägarnas
utfästa insatser uppgår till ett hundra tusen kronor
eller däröver, ytterligare insatser av sådana delägare ej utfästäs eller
göras utan Konungens tillstånd.

Anmälan om utfästa eller gjorda insatser i strid mot vad sålunda
stadgats må ej registreras.

6 §.

Aktiebolag eller kommanditbolag må icke utfärda räntebärande
obligationer eller andra för särskilda delar av skuldbelopp gällande
löpande förskrivningar, som uppenbarligen äro avsedda att utsläppas
i den allmänna rörelsen, med mindre Konungen lämnat särskilt tillstånd
därtill.

7 §.

Vad i 2 § första och tredje stycket är stadgat om tillstånd järn
likt 1 § skall även lända till efterrättelse beträffande tillstånd, varom
i 4—6 §§ sägs.

8 §.

Medverkar styrelseledamot i aktiebolag eller solidariskt bankbolag
i fall, då beslut om ökning av sådant bolags aktiekapital eller
grundfond jämlikt bestämmelse! i 4 § är ogiltigt, till att för verkställighet
av beslutet bevis om rätt att teckna aktier eller lotter utlämnas
eller teckningslista utfärdas eller mottager någon, som äger deltaga
i förvaltningen av kommanditboilägis angelägenheter, insats i
strid mot vad i 5 § stadgas eller bryter styrelseledamot i aktiebolag

Onsdagen den 27 november, f. m.

49 Nr 10.

eller någon, som äger deltaga i förvaltningen av kommanditbolags
angelägenheter, mot föreskriften i 6 § eller handlar person i sådan
ställning som ovan sagts i strid med föreskrifter som av Konungen
må hava jämlikt bestämmelserna i 2, 3 eller 7 § meddelats, dömes till
böter från och med tjugufem till och med tiotusen kronor eller till fängelse
i högst sex månader.

9 §.

Av böter, som ådömas enligt denna lag, tillfälle en tredjedel
åklagare! och återstoden kronan. Saknas tillgång till böternas fulla
gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från tryckst i Svensk författningsamling
och gäller till och med den 30 juni 1920, såvida ej Konungen förordnar,
att den dessförinnan skall upphöra att gälla. Beträffande under
tiden för lagens giltighet bsgången förseelse, som i 8 § avses,
skall vad i 8 och 9 §§ är stadgat fortfarande äga tillämpning.

I samband med denna proposition hade utskottet till behandling
förehaft en i anledning av densamma i aldra kammaren av herr Liibeck
väckt motion nr 27, vari hemställts, att riksdagen ville avslå
Kungl. Maj:ts proposition nr 24 med förslag till lag rörande begränsning
av kapital för bolagsändamål eller vid antagande av dylik
lag företaga de ändringar, som av dei i motionen lämnade motiveringen
kunde föranledas.

Utskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
icke måtte av riksdagen godkännas; samt att herr Lubecks motion
måtte anses härigenom besvarad.

Reservation hade likväl avgivits av herrar Pettersson i Södertälje,
Stenström, von Essen, Klefbeck, Källman, Johansson i Uppmälby,
Röing, Bogren samt Hansson i Mora-Noret.

Efter uppläsandet av utskottets hemställan yttrade

Chefen för finansdepartementet herr statsrådet Thorsson:
Herr vice talman! Den nu till kammarens avgörande föreliggande
propositionen har till syfte att motverka den alltjämt pågående prisstegringen.
I sådant ändamål ha föreslagits åtgärder avsedda att
framtvinga en begränsning av anspråken på kapital och därmed
även av sedelutgivningen. De av Kungl. Maj:t förordade åtgärderna
ha emellertid av utskottets majoritet avstyrkts.

Innan jag upptager till behandling de i utskottets utlåtande anförda
skälen för ett avslag å Kungl. Maj:ts proposition, torde jag
få helt kort erinra om förhistorien till den vid urtima riksdagen
framlagda propositionen.

Frågan om att genom statliga åtgärder ingripa till penning Andra

kammarens protokoll vid urtima riksdagen 1918. Nr 10. 4

Ang. lag om
kapitalransonering.

(Forts.)

Nr 10. 50

Onsdagen den 27 november, f. m.

Ang. lag om värdets återställande eller åtminstone till motverkande av dess fortkapttal-
satta fall bär redan sedan längre tid tillbaka varit föremål för statsramonenng.
mak^ernaig uppmärksamhet. Sålunda har i propositionen erinrats om
°r '' det i september 1917 inrättade finansrådets verksamhet för övervakande
av kreditgivningen till utlandet, vidare, hurusom genom bankkommitténs
försorg undersökts spörsmålet om rätt för riksbanken
att mot ränta upplåna medel samt att särskilda sakkunniga tillsatts
för att utreda frågan om penningvärdets reglering.

Redan bankkommittén uttalade sig i sin skrivelse av april 1918
för en undersökning, huruvida icke den nuvarande utvecklingen påkallar
vidtagandet av särskilda åtgärder i syfte att åstadkomma, att
nödig återhållsamhet och planmässighet iakttagas vid dispositionen
av landets kapitaltillgångar samt att därvid i första hand tillgodoses
allenast sådana ändamål, som för landet äro mest angelägna och
nyttiga.

Det är denna undersökning, som sedermera utförts av de nyss
nämnda sakkunniga, och som ett resultat av deras arbete är denna
proposition att betrakta. De sakkunniga, vilka representerade såväl
den nationalekonomiska vetenskapen som den praktiske bankmannens
erfarenheter, voro ense om, att åtgärder borde vidtagas för att begränsa
kapitalanspråken.

Rörande lämpligheten att nu använda den under normala tider
vanliga metoden att minska efterfrågan på kapital — nämligen en
diskontohöjning •—■ kommo de sakkunniga visserligen icke till enighet.
Men de föreslogo i stället samfällt, för att nå det med en diskontohöjning
avsedda syftet, att införa vad man kallar en ransonering
av kapitalet.

Den allmänna ransonering av tillgängligt kapital, som de sakkunniga
ansett vara nödvändig, bör enligt deras mening ställas under
kontroll för vinnande av en klok hushållning med och för det
allmänna möjligast gagnelig användning av det iom landet tillgängliga
kapitalet.

Denna kontroll torde lämpligen böra anförtros åt en delegation
av finansrådet, vars medgivande skulle fordras: för uppläggande av
obligationslån samt för emission av obligationer av alla slag, med
undantag av statens, för beviljande av kredit åt kommun, för bildning
av aktiebolag eller utvidgning av äldre sådant för emission
av aktier såväl i nybildat som i äldre bolag med undantag av gratisaktier,
(utgivning av sådana är en bolagets inre angelägenhet utan
betydelse för nu ifrågavarande spörsmål), för användning av eget
eller upplånat kapital till nyanläggning eller till utvidgning av i
gång varande företag, för beviljande av ny förlagskredit eller ökning
av äldre sådan med undantag av kredit, som kan anses motsvara
normal driftskredit för i gång varande företag.

Av detta omfattande program har endast en begränsad del föreslagits
till genomförande i den föreliggande propositionen, nämligen
kontroll över bolagsbildning, aktieemissioner och obligationslån.

De i anledning av sakkunnigebetänkandet om penningvärdets
reglering inkomna yttrandena hava gett vid handen att, medan stor

Onsdagen den 27 november, f. m.

51 Nr 10,

tveksamhet råder beträffande andra delar av det nyss angivna programmet
eller föreslagna åtgärder direkt avstyrkas, behovet av ett
ingripande på det område propositionen avser understrukits särskilt
av dem bland de hörda institutionerna, som äro det allmännas speciella
finansorgan. Sålunda framhålla fullmäktige i riksbanken det
påtagliga behovet av verksam kontroll över aktiebolags bildande och
utvidgning av äldre sådana och förorda införande på .lagstiftningens
väg av koncessionstvång för viss kortare tid. Fullmäktige i riks-*
gäldskontoret anse, att det starkt forcerade bolagsbildandet i många
fall medför ett stort slöseri med kapital och föreslå likaså koncessionstvång.
Finansrådet framhåller, att beträffande emissionen av
aktier effektiv kontroll torde kunna vinnas genom föreskrift för registreringsmyndigheten,
att aktieemission ej må registreras,, med
mindre kontrollmyndigheten lämnat sitt medgivande till densamma;
beträffande övriga angivna former för användning av kapital, som
skulle underkastas kontroll, borde även straffpåföljd för överträdelse
stadgas. Men även Svenska bankföreningen uttalar, att under nuvarande
förhållanden vid flera tillfällen nya affärsföretag bildats, om
vilka man kunnat säga. ej blott att de varit onödiga, utan jämväl
att de varit rent skadliga, och vilkas tillkomst således otvetydigt
inneburit kapitalförstöring, och föreningen föreslår, att under kristiden
rätten att bilda nya aktiebolag måtte, i likhet med vad som
gällde före 1895 års aktiebolagslag, göras beroende på tillstånd av
Konungen.

På grund av den av mig delade uppfattning om behovet av reglerande
åtgärder på förevarande område har jag ansett det vara min
skyldighet att hos riksdagen begära de fullmakter i lagstiftningsväg,
som erfordras för att önskvärda kontrollåtgärder skola kunna bli
fullt effektiva.

Samtidigt som jag ansett, att verkligt effektiva maktmedel
borde ställas till kontrollens förfogande, har jag hyst den uppfattr
ningen, att kontrollen i dessa grannlaga ärenden bör utövas under
medverkan av näringslivets egna målsmän genom den s. k. kapitalkontrollnämnden,
utökad med ett par av Knngl. Maj:t utsedda ledamöter.

Nu har emellertid utskottet avstyrkt hela den föreslagna lagstiftningen,
ehuru utskottet erkänner det berättigade i propositionens
syfte och direkt uttalar sig till förmån för kontroll över kapitals
användning för bolagsändamål. Det heter sålunda i utskottets utlåtande:
»Att även kapitalets användning för bolagsbildning och bolagsändamål
i allmänhet bör under nu varande förhållanden ställas
under viss uppsikt, synes utskottet otvivelaktigt. I detta avseende
instämmer sålunda utskottet i den uppfattning, som uttalas i den
kungliga propositionen.»

Utskottet kommer emellertid det oaktat till det slut, att propositionen
avstyrkes. Som skäl härför anges, att den även av utskottet
erkända kontrollen borde utövas i annan form än den av Kungl.
Maj:t föreslagna och att den metod, utskottet ger sin anslutning till,
bleve tillräckligt effektiv. Yad utskottet förordar i stället för

Ang. lag op
kapitalransonexing,

(Forts.)

Hr 10. 52

Onsdagen den 27 november, f. m.

Äng. lag om
:|,i kapitalransonering.

{Fort».)

Kungl. Maj:ts förslag är ett fortsättande av den uppsiktsverksamhet-,
som utövas av kapitalkontrollnämnden.

Härtill är först att anmärka, att kapitalkontrollnämndens fortsatta
arbete ju ingår i den kungl. propositionen. Men skillnaden är,
att med en lagstiftning sådan som den nu föreslagna skulle de kontrollerande
myndigheterna äga en helt annan styrka gent emot försök
att undandraga sig kontrollen, än de nu komma att få, därest
riksdagen avslår Kung!. Maj:ts förslag. . 8

Det må vara sant vad utskottet uttalar i sitt utlåtande: »Enligt
vad utskottet inhämtat, har emellertid kontrollen av kapitalanvändningen
icke inskränkts allenast till övervakande av bankernas kreditgivning,
utan utsträckts att numera i viss män omfatta, även kapitalanvändningen
för bolagsändamål. På uppmaning av riksbanken
hava nämligen bankerna överenskommit att icke belåna aktier eller
obligationer av bolag, som emittera nya aktier eller öka sitt aktiekapital
eller utgiva obligationer, utan att emissionen eller kapitalökningen
undergått särskild prövning.»

Tydligt är ju dock, att hela eff-ekten av detta avtal förfelas, i
händelse vederbörande kunna bereda sig kredit pa annat sätt än
genom belåning av aktier eller obligationer.

För kapitalbehovens tillgodoseende får ytterst riksbanken .svara.
Det synes mig då väga särskilt tungt, att från riksbanksledningens
sida påyrkas koncessionstvång vid bolagsbildning. Den kontrollerande
verksamhet, som på riksbankens initiativ redan utövas i det
allmännas intresse, skulle givetvis kunna utövas med betydligt, större
säkerhet och kraft, därest kontrollen hade stödet av en lagstiftning
på detta område. _ _

Det nuvarande läget synes mig bjuda, att en försiktighetsåtgärd
sådan som den nu föreslagna icke uraktlåtes. De uppgifter,
som framkommit om mängden av nya bolagsbildningar och om storleken
av beslutade nyemissioner, tala ett tydligt språk om den väldiga
efterfrågan på kapital. Såsom exempel härpå skall jag be att
få anföra följande.

Under september månad inkom patent- och registreringsverket
till Kungl. Maj :t med hemställan om ökning av arbetskrafterna på
bolagsavdelningen och anförde såsom skäl härför, att över 400 anmälningar
om registrering av nya bolag lågo oavgjorda. Jag infordrade
då en uppgift om antalet nybildade bolag, deras ändamål
och minimikapital samt om antalet nyemissioner och storleken av
det kapital, som enligt desamma skulle bindas.

Då de begärda uppgifterna något senare inkommo till Kungl.
Maj:t, framgick därav, att nybildningarna voro 538 stycken med
ett sammanlagt minimikapital av omkring 80 miljoner kronor. Den
begärda registreringen av nyemissioner omslöt omkring 90 miljoner
kronor.

Sedermera har från kapitalkontrollnämnden infordrats ytterligare
uppgifter, varav framgår, att såväl nybildning som utökning
av gamla bolags aktiekapital fortgår med samma friskhet som före
den tid jag infordrade de förut nämnda uppgifterna. De meddelade

Onsdagen den 27 november, f. m.

53 Nr 1C.

uppgifterna avse endast sådana aktiebolag, vilkas minimikapital är
angivet till minst 100,000 kronor och nyemissioner till minst samma
belopp. Vad dessa sistnämnda beträffar, omsluta de anmälda
företagen ett kapital av omkring 189 miljoner kronor.

Vi ha således här att konstatera, hurusom man under en mycket
kort tid har för nya bolagsbildningar och för utökning av gamla
bolagsbildningars kapital gjort anspråk på icke mindre än 360 miljoner
kronor.

Om denna företeelse ses mot bakgrunden av förhallandena ute
i världen just nu, synes mig därav framgå, att man bör vara synnerligen
försiktig vid bedömande av hithörande frågor. De ekonomiska
förhållandena ute i den stora världen äro i detta nu mindre
säkra än någonsin förut, och de avsevärda fordringar, som svenska
näringsidkare och svenska penninginrättningar ha i utlandet, äro,
såvitt jag kan bedöma, stadda i synnerligen stor fara. Skulle jlen
olyckan gå över vårt land, att vi icke kunde påräkna att hit fa in
råvaror eller andra varor för våra fordringar i utlandet i den utsträckning,
som vi beräkna, så måste detta medföra, att man för
upprätthållande av sådant svenskt näringsliv, som redan är grundat
och utformat i företag, som äro i gång, får vidkännas en påfrestning
på det tillgängliga kapitalet här i landet, som kan komma att bli
ganska kännbar. Om man inför en sådan sakernas ordning skulle
på sätt reservanterna här ifrågasätta och på sätt motionären i denna
kammare har antytt låta kapitalhushållningen vara fri, hyser jag
en bestämd och allvarlig farhåga för att vi kunna råka in i bekymmersamma
förhållanden. Det är från dessa utgångspunkter, som
jag tror, att ett bifall till Kungl. Maj:ts proposition är synnerligen
av nöden påkallat.

Jag vill framhålla, att för den händelse riksdagen avslår propositionen,
kommer detta med all sannolikhet att framkalla en ytterligare
stegring av diskontot, och denna diskontohöjning kommer
att gå ut över både onda och goda. En sådan åtgärd kommer att
utan urskiljning drabba även den svagaste, den, som har den minsta
motståndskraften, men det är ju icke sagt, att denne driver en verksamhet
eller näring, som är mindre gagnande för landet än den rörelse,
som den mera kapitalstarke driver.

Att helt och hållet lägga armarna i kors och låta saken ha sin
gång skulle innebära, att staten avstode från till och med försöket
att hejda den fortgående prisstegringen. Vad den innebär i avseende
å det statsfinansiella läget, torde framgå redan genom en hänvisning
till de ökade — och med all rätt ökade — kraven på krigstidstillägg.

Redan ur sådana synpunkter synes det mig vara rent av en
akt av självbevarelsedrift, om staten söker gorå något för att hejda
prisnivåns fortgående stegring. En passiv politik kan icke vara att
tillråda. I stort sett ges nog blott två vägar, diskontohöjningens
eller kapitalransoneringens. Vill man undgå de i vissa avseenden
ofördelaktiga verkningarna av ett höjt diskonto, torde man göra
klokt i att med all bestämdhet slå in på den andra vägen genom att

Ang. lag om
kapitalransonering.
''
(Forte.)

Är 10. 54

Onsdagen den 27 november, f. m.

äMg. lag om
kapitalrtimsonering.

(Forte.)

ställa nödiga maktmedel till förfogande för att sovringen av kapitalanvändningen
må kunna göras fullt effektiv.

Ur dessa synpunkter anhåller jag om andra kammarens bifall
till Kung!.. Maj :ts proposition. Ärendet har visserligen redan blivit
behandlat i första kammaren, och propositionen har där avslagits,
men jag hoppas och tror, att andra kammaren icke vill i detta fall
följa första kammarens fingervisning. Jag får därför på det varmaste
förorda bifall till den föreliggande propositionen.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman, mina herrar!
Jag ber att till en början få konstatera, att det inom utskottet har
rått fullsäiidig enighet därom, att den fortgående prisstegringen påkallar
kraftiga åtgärder för att, så vitt möjligt, motverka en vidare
utveckling i samma riktning. Vidare har inom utskottet även rått
enighet därom, att ett verksamt medel i sådant avseende just är en
kontroll över användningen av landets kapitaltillgångar.

Men där upphör enigheten. Utskottets högermajoritet har ansett,
att den form för åstadkommande av en dylik kontroll över kapitalanvändningen,
som Kungl. Maj:t föreslagit, icke är behövlig
eller lämplig. Utskottsmajoriteten har uttalat, att denna kontroll
icke är behövlig därför, att det redan nu existerar en institution, som
i huvudsak enligt majoritetens mening på ett tillfredsställande sätt
utövar den kontroll, som erfordras, nämligen den s. k. kapitalkontrollnämnden.
Denna nämnd, som tillkommit på initiativ av riksbanken,
består av en representant för riksbanksfullmäktige, en representant
för Sveriges industriförbund, en representant för Sveriges
allmänna exportförening och två representanter för Svenska bankföreningen.

Till denna nämnd få nu vederbörande bolag anmäla, när de
vilja emittera aktier eller obligationer. Sedan granskar nämnden
ärendet, och efter prövning av de uppgivna omständigheterna och
med hänsyn till kapitalmarknadens läge meddelar nämnden sitt utlåtande,
huruvida den ifrågasatta emissionen kan anses tillrådlig
eller icke. Enligt vad utskottet inhämtat, lära vederbörande sökande
hittills ha ställt sig nämndens utlåtanden till efterrättelse, så att
när nämnden avstyrkt en viss kapitalanvändning, ha vederbörande
avstått från den påtänkta emissionen.

Nu anser, som sagt, utskottsmajoriteten, att denna nämnd på
ett fullt tillfredsställande sätt fyller behovet av den kapitalransonering,
om vilken vi alla äro ense, att den bör finnas till. Men
utskottmajoriteten uttalar tillika, att ett bättre resultat vinnes på
det sätt, varpå nämnden arbetar, än om dessa ärenden skulle handläggas
i den ordning, som Kungl. Maj:t föreslagit. Utskottsonajoriieten
anser nämligen, att nämndens arbetssätt givetvis är smidigare
och mera ägnat att tillgodose näringslivets krav på bankmässig
snabbhet vid ärendenas behandling, än vad fallet skulle bliva med
tillämpning av den utav Kungl. Maj:t föreslagna anordningen.

55 Nr 10.

Onsdagen den 27 november, f. m.

För min dol vågar jag till en början bestrida, att utskottsmajoriteten
har rätt i, att den existerande kapitalkontrollnamnclen ransonering.
verkligen fyller det behov, varom här är fråga. Herr finansmim- (Forte.)
slem har redan erinrat om, att man kan anskaffa kapital till ett
företag på annat sätt än genom att usläppa nya aktier och emittera
obligationer, och dessa andra sätt att anskaffa kapital komma icke
under kapitalkontrollnämndens prövning. Vidare vill jag erinra
därom att i de av sakkunniga myndigheter avgivna utlatandena
över det ursprungliga förslaget till kapitalransonering har med synnerlig
styrka framhållits önskvärdheten av, att nya bolag icke böra
få komma till stånd, utan att tillstånd därtill meddelas av Kungl.

Maj:t. D. v. s. de sakkunniga myndigheterna ha med kraft understrukit
behovet av att införa koncessionstvång för nya bolag. Nu
kan icke kapitalkontrollnämnden utöva en dylik koncessionsmyndighet,
enär den icke har laglig befogenhet därtill, men Kungl. Ma,i:t
skulle om detta förslag antages, få en sådan myndighet. Det synes
mm redan därav vara klart, att kapitalkontrollnämnden icke pa
långt när kan så effektivt utöva den kontroll, varom här är fråga,
som Kungl. Maj:t skulle kunna göra, därest lagförslaget bifalles. ^

Vad vidare beträffar utskottsmajoritetens uttalande, att en sådan
nämnd som kapitalkontrollnämnden arbetar smidigare och snabbare
än Kungl. Maj:t, så tror jag, att det ligger en viss överdrift
i det argumentet. Jag vill visst icke förneka, att nämnden arbetar
smidigt och snabbt, men jag tror icke, att man behöver befara, att
handläggningen hos Kungl. Maj:t av dylika brådskande och grannlaga
ärenden skulle behöva brista i erforderlig snabbhet och smidighet.
Det låter ju väl tänka sig — sådant förekommer ju redan nu
_ att vederbörande kunde få tillfälle att även under ärendets handläggning
hos Kungl. Maj :t framföra sina påminnelser och ennringa”rt
Jag tror, att vad den högsta administrativa myndighetens arbetssätt
”beträffar, det för närvarande i allmänhet icke kan ^ med
skäl klagas över någon stel och långsam slentrianmässighet, så att
den invändning, som i den delen framförts, torde ej vara befogad.

Men härtill kommer nu slutligen en annan omständighet. Under
den offentliga diskussionen i detta ämne ha från näringslivets
sida framställts ganska starka invändningar emot en kapitalransonering
över huvud taget. Och det är ju ingen, som undrar därpå,
ty det ligger i näringslivets natur, att det måste motsätta sig och
med misstanke se på varje försök till införande av band på näringslivet
över huvud taget, och innan man haft tillfälle att pröva, vilken
verkan en ifrågasatt lagstiftning, som i visst avseende skulle
binda näringslivet, kan komma att få, är det naturligt, att näringslivets
män med misstro möta en sådan lagstiftning.

Om man emellertid ser efter, huru näringslivets män närmare
ha motiverat sina betänkligheter gent emot varje kapitalransopering,
finner man, att betänkligheterna väsentligen tyckas rikta sig mot
sammansättningen av denna bankernas kapitalkontrollnämnd, vilken
icke anses erbjuda tillräckliga garantier för en opartisk prövning
av förekommande ansökningar. I ett i dagspressen offentlig -

Jfr 10. 56

Onsdagen den 27 november, f. in.

Ji7apikil°m gJort inlägg säges sålunda, efter en redogörelse för nämndens nuvaransonering.
Fande sammansättning: »Sakkunniga äro som sagt alla dessa män
(Forts.) 1 ovanligt hög grad. Men kunna de med fullt objektiv opartiskhet
granska ansökningar om nybildning av eller kapitalökning inom
företag, som kunde komma att konkurrera med deras bolag eller
dem närstående och av dem kontrollerade företag? De fyra stora
privatbankerna äro direkt eller indirekt ledande i industriella företag
och handelsföretag, vilkas omfattning är oerhörd. De sträcka
sitt inflytande till snart sagt alla grenar av vår industri. De herrar,
som representera storbanksintresset, och de båda herrar, som representera
järnkontorets och en mäktig trustsammanslutnings intressen,
skulle sammanslutna få majoritet till och med i en nämnd
utökad med två av regeringen utsedda representanter. Stode dessa
senare och riksbankens representant eniga, vore de dock blott tre
mot fyra. Vilken opartisk och oegennyttig granskning av ingivna
koncessionsansökningar skulle under sådana omständigheter vara
att vänta?»

I eu broschyr, som under dessa dagar utdelats till riksdagens
ledamöter, heter det, efter uppräkning av de personer, som nu sitta
i kapitalkontrollnämnden: »Dessa herrar själva eller andra styrel semedlemmar

i de företag, de tillhöra, sitta eller ha under de två
senaste åren suttit som styrelsemedlemmar i bland annat följande
bankbolag, emissionsbolag, penningförvaltningsbolag, försäkringsbolag,
industribolag, handelsbolag, rederibolag, kommunikationsbolag
och fastighetsbolag.» Sedan kommer en lång lista på flera sidoh
med uppgift å dessa bolag. Därefter säges det i broschyren: »Denna
lista är icke fullständig---- Men den torde dock vara tillräck ligt

omfattande för att man med full rätt skall kunna göra sig följande
fråga: Kunna män intresserade som ledare för så många och
betydande företag på vårt affärslivs olika områden verkligen bilda
en opartisk instans för behandling av ansökningar om koncesssion
för eller nyteckning i andra affärsföretag? Är det ens möjligt,
även om de vilja och tro sig handla fullt opartiskt, att de skola
kunna göra det, när det gäller att avgiva utlåtande om nybildningav
eller kapitalökning inom bolag, vilka skulle komma att konkurrera
med de bolag de leda och vilkas intressen det är deras plikt
att som aktieägarnas förtroendemän bevaka?» Jag skall icke trötta
med att citera vidare. Men jag vill nu erinra, att utskottets förslag
går ut på, att denna kapitalkontrollnämnd, mot vilken dessa invändningar
framställts, skulle få det avgörande ordet beträffande
emission av nya aktier och obligationer, under det att däremot
Kungl. Maj:ts förslag endast går ut på att denna nämnd, kompletterad
med personer, utsedda av Kungl. Maj:t, endast skulle få avge
yttranden över sådana ärenden, medan avgörandet skulle förbehållas
Kungl. Maj :t i statsrådet. Ku vill jag för min del alldeles icke uttala
mig om de insinuationer för bristande opartiskhet som framställts
mot kapitalkontrollnämnden. Jag hoppas, att de äro alldeles
obefogade. Men antaget att de skulle vara befogade, så är det
ju givet, att de med synnerlig tyngd kunna användas mot utskot -

Oasdagen den 27 november, f. m.

57 Nr 10.

tets förslag, som just går ut på att clenna privata banknämnd skall
få enväldigt bestämma i ifrågavarande avseenden. Om de däremot ransonering.
äro obefogade, vilket jag som sagt föreställer mig, så är i alla. fall (Forts.)
det misstroende mot kapitalkontrollnämnden, som bär från näringslivets
sida gjorts gällande, enligt min tanke värt att lägga märke
till. Det är värt att lägga märke till så tillvida, att man bör se till,
att denna nämnd icke får så stort inflytande, att det uppväcker
ett mera allmänt missnöje bland dem, som av dess beslut skullel
komma att bliva beroende. Men detta syftemål, mina herrar, vinner
man just genom att sätta Kungl. Maj:t såsom avgörande i sista
hand. Kungl. Maj:t har tillfälle att, om anledning därtill förekommer,
infordra yttranden av andra sakkunniga myndigheter över kapitalkontrollnämndens
utlåtanden, och Kungl. Maj:t kan också förstärka
nämnden med flera ledamöter för att få de allmänna synpunkterna
vederbörligen beaktade. Således, utskottets majoritet,
som utan tvivel har trott sig handla i näringslivets intresse, har x
själva verket, såvitt jag kan finna, genom att framskjuta kapitalkontrollnämnden
handlat rakt i strid mot det syfte den velat främja,
medan däremot Kungl. Maj:ts förslag, såvitt jag förstår bedöma, är
mera ägnat att undvika den svåra stötesten, som heter misstroende
från näringslivets sida. Härtill kommer, såsom jag nämnde, att
Kung]. Maj:ts förslag ovillkorligen måste anses mera effektivt än
utskottsmajoritetens fors] ag.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag, herr talman, yrka
avslag på utskottets hemställan och bifall till Kungl. Maj:ts förslag.

Herr Tenn ersten: Herr talman! Jag har den uppfattningen,
att såväl chefen för finansdepartementet som utskottets ärade
ordförande starkt överskattat betydelsen av den åtgärd, som
av Kungl. Maj:t i kreditransoneringsavseende föreslagits. Man
måste, om man vill bedöma denna fråga rätt, enligt mitt förmenande
gå till grunden av själva saken och fråga sig: vad
är egentligen orsaken till den rådande dyrtiden och till den ständigt
fortgående prisstegringen? Det hjälper icke att man tager
fasta på en liten detalj, som hän leda till bättring, och sedan säger:
få vi det, så ha vi gjort vad vid kunna. Ty det är tyvärr icke
fallet. Saken är ju komplicerad och svår att bedöma. Men jag
undrar, om det kan vara olämpligt, att riksdagens andra kammare
vid behandlingen av en detalj, tillhörande ett av kristidens svåraste
och mest aktuella spörsmål lyssnar till några reflexioner berörande
ämnet i hela dess omfattning.

Om man går till botten av frågan om orsakerna till dyrtiden,
så är det påtagligt, att kriget är det yttersta upphovet. Det måste
därför ligga nära till hands, att man först undersöker, hur förhållandena
utvecklat sig i de krigförande länderna, för att sedan
därav draga sina slutsatser beträffande förhållandena hos oss. Man
finner därvid, att prisstegringen på varor kan förklaras av våldsamma
rubbningar i varuhushållningen, i förening med statskredi -

Kr 10. ÖB

Onsdagen den 27 november, f. m.

AnL titel0™ tens .oerllör(ia ianspråktagande för rena konsumtionsändamål. Yi
ransonering. veta j’u Ilar i den svenska riksdagen väl, kur försiktigt statens låne(Forts.
) Poetik måste skötas och vi gilla den .satsen, att staten icke bör låna
för annat än produktiva ändamål. Kriget har i de krigförande länderna
kastat omkull dylika föresatser, där de över huvud taget funnos
i samma utsträckning som hos oss, vilket ingalunda överallt var
fallet, och det uppstår i stället en oblandad korisumtionskredit av
rent svindlande omfattning. De rubbningar, som jag åsyftar, göra
sig gällande såväl i avseende på tillgång som på efterfrågan å varor.
Å ena sidan har man de faktorer som verka prisstegrande. Genom
■att framkalla rubbning i varutillgång. däribland först och främst
den minskade produktionen av livsförnödenheter och andra varor
för oundgängliga behov. Vidare den minskade och i många fall
helt stoppade tillförseln av varor från utlandet, vilken under normala
förhållanden är en av varumarknadens viktigaste källor för en mångfald
nödvändiga artiklar. Och slutligen kommer den av kriget förorsakade
hastigare förslitningen eller förbrukningen för att icke tala om
den rena förstöringen av varor. Ålit detta är ägnat att verka prisstegrande,
det inser var och en. Men om man sedan vänder sig till den andra
sidan, efterfrågan på varor, finner man, att under kriget uppkommer
en efterfrågan på varor fån statens sida som blir snart sagt obegränsad,
och därtill bygges denna efterfrågan helt och hållet upp på
kredit. ° Den motsvaras ingalunda av en minskning i den privata
efterfrågan, som skulle kunna kompensera den ökade efterfrågan
från statens sida. Man finner, att den privata efterfrågan icke
kan pressas ned i sådan grad, och det är ju helt naturligt, ty för en
stor mängd förnödenheter når man snart gränsen för möjligheten att
inskränka sig. Därtill kommer också, att under krigstiden ha i de
krigförande länderna uppstått oerhörda krigsförjänster, som svämmat
ut över vida lager av befolkningen till alla, som varit direkt
eller indirekt sysselsatta i de s. k. krigsindustrierna och frambringandet
av förnödenheter för kriget, vartill numera snart sagt all
produktion hör. Detta å sin sida måste ju också verka prisstegrande.
Således, å båda sidor orsaker, Som verka i samma riktning.

Det är inför sådana fakta ganska svårt för den utomstående att
första, att man kunnat tillmäta sedelstockens ökning ett sådant avgörande
inflytande på prisstegringen. För min del tror jag. att man
på de håll, därifrån detta påstående kommit, gör sig skyldig till en
betydande överdrift. Ty det är klart, att om man skulle försöka
stoppa utsläppandet av sedlar, så komme näringslivet att begagna
sig av alla de utvägar till avhjälpande av sedelbris^en, som kunna
tänkas, t. ex. checktrafik eller nödmynt, som kommunerna i de krigförande
länderna på sina _ ställen utsläppt i ganska betydande omfattning.
kredit i alla möjliga former o. s. v. Jag anser sålunda,
att sedelmassans ökning är en sekundär företeelse. Den har visserligen
någon skuld i prisstegringen men icke på längd när så stor, som
man. velat göra gällande. Den är i övrigt blott ett tecken på befjntligheten
av alla de andra orsakerna till prisstegringen, som jag
tillåtit mig att här i allra största korthet beröra.

Onsdagen den 27 november, f. m.

59 Nr 10.

Jag tror icke, -att det finns något annat fullt effektivt medel Avg. lagom
— för att tala med heir finansminister!^— att avhjälpa dyrtidens Polering.
tryck avsevärt än det enda: ett slut på kriget. Och säkerligen korn- (Forts.)
mer det att visa sig, att vilka åtgärder vi än här vidtaga, så är det
blott små trevande försök att övervinna dyrtiden. Oen kommer
icke att definitivt bliva övervunnen, förrän kriget är slut och fredliga
förhållanden åter inträtt.

Nu är det tydligt, att vad jag här ;sagt rörande de krigförande
länderna, i väsentlig utsträckning kan tillämpas även pa vårt land.

Vi ha ju icke kunnat undgå att känna återverkningarna av dyrtidens
tryck i de andra länderna och av de förhållanden, som framkallat
dyrtiden där. Vi ha varit kringvärvda av världsbranden, och
jag tror för övrigt, att knappast något enda kulturland på jorden
har kunnat undgå att känna följderna mer eller mindre — vi, på
grund av närheten till krigsteatern, ovanligt mycket. Men vi ha
nog träffats mera direkt också genom åtgärder, som här i vårt land
vidtagits icke minst från statens sida. Samma eller liknande orsaker
ha hos oss framkallat motsvarande verkningar, d. v. s. prisstegringar,
som i de krigförande länderna. Jag behöver ju bara nämna
ett enda ord, bränslekommissionen, för att var och en skall begripa,
att det ligger sanning i vad jag här sagt. Det är en statlig
inrättning — oundviklig eller ej, det lämnar jag därhän, men den
är i alla fall där. Och till och med från rena konsumentkretsar ha
■nödrop, om jag så får kalla det, trängt fram i detta avseende. Jag
påminner herrarna om vad Konsumentbladet — såvitt jag vet en
socialdemokratiskt ledd tidning och säkerligen i nära kontakt med
konsumentkretsar — på sin tid skrev om bränslekommissionens prispolilik.
Det är icke långt så jag vågar antaga, att kammaren tillåter
att jag läser upp det. Det iskrives om verkningarna av bränslekommissionens
överbetalningar och »notoriskt för höga arbets- och körlöner»:

»Det är helt enkelt oundvikligt att de, som fått B. K:s många miljoner
utan egen förskyllan eller värdighet, å ena sidan öka sin konsumtion
av de varor, varpå tillgången är knapp, även om det skall
ske till s. k. gulaschpriser, och å andra sidan, ifall de äro jordbrukare,
bli ytterst ovilliga att sälja livsmedel till fastställda maximipriser.
Och den, som vant sig vid B. K:s arbetslöner, utför ej gärna
produktivt arbete för lägre penninglön. På detta sätt. samverka
ökad förbrukning och minskade utbud till att driva prisnivån i höjden
med svindlande fart.» Jag skulle kunna citera ännu ett ur
samma källa hämtat uttalande, men jag skall inskränka mig till
att taga slutorden: »Nu har man», heter det, »sålunda fullkomligt
omstörtat prisnivån i dessa bygder: för skogen, körslorna. arbetskraften,
matvarorna.» Tyvärr lär det vara så. efter vad mycket
sakkunniga personer säga, att vi ännu icke nått botten av de olycksdigra
prisstegrande verkningarna av denna kommissions verksamhet.
Om det nu skett med eller utan riksdagens medverkan, det
lämnar jag därhän. Jag blott konstaterar fakta, sådana jag kunnat
uppfatta dem. Det påstås av kännare, att verkningarna komma att
visa sig vara ännu mera ''djupgående och varaktiga, än man i all -

Nr 10. 60

Onsdagen den 27 november, f. m.

”kapital- mänhet hittills antagit. Men även i andra avseenden märka vi nog,
ransonering. att statens åtgärder verkat prisfördyrande eller, vad som är det(Foits.
) samma, påskyndat penningvärdets fall. Märk väl, mina herrar, att
det är icke någon kritik, som jag riktar mot statens myndigheter, vilka
det vara ma, utan jag bara konstaterar följderna av åtgärder, som,
förmodar jag, varit oundvikliga, och vi få då finna oss i att lida
under dessa följder. Det är klart, att ett bedömande av åtgärdernas
nödvändighet icke faller inom ramen för de anmärkningar, som
jag tillåtit mig göra. Dmellertid har en allmänt som framstående
auktoritet ansedd fackman i tidningspressen förklarat, att ka,n icke
kunde vara nöjd med det förslag till kapitalransonering, som förelåg,
därför att det skulle undanskjuta något av det allra viktigaste
och därför att det endast fäste sig vid det inhemska privata näringslivets
kapitalanspråk. Man hade icke ägnat tillräcklig uppmärksamhet
åt andra kapitalanspr.ak framför allt statens och vidare utlandets
krav på kapital Iran vårt land, vilka, som vi veta, varit mycket betydande.
Genom handelsavtal och genom vår export av varor, som icke
kunnat säljas kontant, ha betydliga medel ställts till utlandets förfogande
och medfört en motsvarande kapitalbrist hos oss. Detta
är nog sammanlagt av vida väsentligare betydelse än det vi här
genom det förslag, som föreligger till behandling, söka råda hot
för. Js.g skulle kunna tillägga, att även kommunernas kapitalanspråk
bort kunna vara föremål för något mera ingående uppmärksamhet
i detta sammanhang än som varit fallet. Jag kommer emellertid
till den slutsatsen även beträffande förhållandena här i Sverige,
att någon bot för det onda vinna vi icke förrän kriget är slut
och vi kunna övergå till normala fredsförhållanden, och detta med
en övergång så mjuk och lugn som möjligt för att icke framkalla
alltför våldsamma rubbningar i det ekonomiska livet. Särskilt är det
naturligtvis av mycken vikt, att man återvinner rörelsefrihet för
våra huvudnäringar inom produktionen, inom handel och sjöfart, och
jag skulle vilja tillägga om man i dessa upprörda tider kan våga
uttala en varning, att varje försök att störande ingripa i denna utveckling
kommer att hämna sig hårt och dyrt på oss alla utan undantag.

Nu fråga herrarna: är det då er mening att ingenting kan och
bör göras för att motverka dyrtiden, även om man tror, att detta
icke fullständigt och effektivt kan ske förrän efter krigets slut? Då
svarar jag, jo, naturligtvis bör man gorå vad man kan, och det har
man också gjort, så långt förhållandena medgivit. Vi ha icke kunnat
neder låta att vidtaga sådana åtgärder, och jag anhåller att senare
få återkomma härtill. Men det är påtagligt, att många av de nödfallsutvägar,
som på ett tidigare stadium varit önskvärda och nödvändiga
nu, när kriget, som man vågar tro, närmar sig sitt slut,
icke längre äro lika lämpliga. Nu när man kanske vågar räkna
endast veckor eller månader innan freden åter inträder, är det ju
klart, att man med alldeles särskild försiktighet måste vidtaga åtgärder
av kristidskaraktär, då dessa kristidsåtgärder, som vi a’la
veta och ,som den föregående debatten i dag till fullo i ett avseende

Onsdagen den 27 november, f. m.

61 Nr 10.

ådagalagt, medfört oundvikliga ock skadliga biverkningar, ock ju Ang. lag om
närmare vi komma den tid, då normala förkållanden inträda, desto kapitalsvarare
bliva dessa biverkningar, ock desto mindre den avsedda nyttan.
Ock därför tror jag, att man bör taga till ögonmärke, att endast
i utomordentligt trängande fall införa nya kristidsanordmngar, som
måste medföra, som alltid medföra dessa skadliga biverkningar ock
som dessutom ha den farliga karaktären, att de icke alltid äro så lätta
att avlägsna som att införa.

Om nu detta är fallet ifråga om alla de områden, där vi hittills
rört oss ock där man kunnat något så när klart skönja utvecklingens
orsaker ock sammanhang ock bedöma läget, så är det klart, att detta
blir ännu mera fallet, när de gäller så ömtåliga områden som det
komplicerade ekonomiska livet med alla där verkande faktorer, som
knappast låta sig överblicka, och där det därför är av särskild vikt
att iakttaga försiktighet, och detta så mycket mera som, när man
frågar sakkunskapen, huru man skall gå tillväga, man får svar, som
jag vågar säga stå i diametral motsats till varandra. Herrarna ha
sett av den s. k. valutakommitténs betänkande, huru de sakkunniga
kluvit sig i två hälfter. Visserligen ha de nödtorvtigt enat sig om
en tillstyrkan av kapitalransoneringen, men om vi se efter, huru
detta närmande skett, så skola vi finna, att man icke har mycket att
bygga på, ty de grundläggande uppfattningarna stå skarpt mot varandra,
så att den utanför stående lekmannen måst fråga sig: vad är
rätt? Slutet blir icke annat än att man får låta sitt sunda förnuft
råda, så långt det räcker, och man får avstå från att erhålla bindande
och klart besked från den tillgängliga särskilda sakkunskapen.

Jag har nu sökt ådagalägga, att det är av vikt, att man iakttager
nödig försiktighet, och framför allt, att man gör sig väl reda för
orsakerna till det onda man vill bota, innnan man skrider till de åtgärder,
som skola avhjälpa olägenheterna. Den nu föreliggande frågans
förhistoria behöver jag icke inlåta mig på, den ha herrarna läst
i kommittéutlåtandet och utskottsbetänkandet och framför allt i den
kungl. propositionen. Om jag tillåtit mig att här göra några randanmärkningar,
så har det berott därpå, att, som det förefaller mig,
denna proposition kommit väl hastigt ihop. Det förefinnes alldeles
påtagliga luckor, som med förlov sagt finansministern begagnat sig
taktiskt skickligt av för den mening, han företräder. Men när jag
läser den kungl. propositionen så förvånar det mig bland annat,
att där finnas åberopade och namngivna nästan endast sådana institutioner
och myndigheter, som tillstyrkt förslaget, men man förbigår
sådana yttranden som industrikommissionens synnerligen sakliga och
ingående avshgsmotivering, som icke ens omnämnts. Och vad finansrådet
beträffar, som jag har äran tillhöra, skulle jag vilja framhålla,
att dess tillstyrkande av kapitalransoneringen var så lamt och tvekande,
att man kunde fråga: är egentligen finansrådet med på saken
eller icke. Utlåtandet åtföljdes dessutom av en reservation av två
av rådets medlemmar, vilken, något som icke framgår av propositonen
visar att meningarna varit delade. Vidare har kommerskollegii avstyrkande
utlåtande icke särskilt omnämnts. Om någon i synnerhet

Kr 10. 62

Onsdagen den 27 november, f. m.

Alkå lUal°m ska11 hysa inti:esse för näringslivets utveckling, så bör det väl vara
ramonering. kommerskollegium, och kommerskollegium är dessutom i den ställ(jorts.
) ningen, att det på det mest vederhäftiga sätt representerar dessa intressen,
och bland statens myndigheter är det den mest sakkunniga,
som vi ha, då. det gäller frågor, som beröra näringslivet. Bakom
kommerskollegium står en rad av näringslivets sammanslutningar
starkt avstyrkande. Men efter herr ordförandens uttalande skall
jag underlåta att därpå åberopa mig.

Ja, detta har icke funnits närmare omtalat i propositionen utan
endast de myndigheter finnas åberopade, som sägas närmast företräda
den finansiella sakkunskapen. Det är de bägge fullmäktigegrupperna,
nämligen riksbanks- och riksfullmäktig©, och vidare har
man i annat sammanhang ta1 åt om svenska bankföreningen, som statsrådet
nyss åberopat, och några icke namngivna handelskammare.

Jag bär sökt komponera den kung], propositionens motivering
något. Jag tror, att det varit viktigt, att man gjort sig reda för, huru
ärendet blivit bedömt på olika håll och icke så uteslutande eller
huvudsakligen fäst sig vid de tillstyrkanden, som framkommit, som
den kung! propositionen gör. Nu är det vidare val att märka, att
även finansrådets tillstyrkan, i den form den slutligen erhållit, rör
icke detaljspörsmål, ,som är föremål för Kungl. Maj:ts proposition.
Man skulle snarare enligt mitt förmenande kunna taga finansrådets
tillstyrkande till intäkt för den redan nu befintliga anordningen.

Så vill jag dessutom påminna kammaren om en sak. Märk väl,
att det är ett riksdagens eget verk, riksbanken, som nu har ledningen
och ansvaret. Det är vanligt, att man här i riksdagen värnar om
riksdagens rätt och myndighet så långt man kan. Då jag nu vill
understryka och tror på, att den nuvarande anordningen för kapitalkontroll
är fullt effektiv — jag säger detta i motsats till finansministern,
som tycks vara övertygad om att full effektivitet få vi icke
förr än Kungl. Maj ds förslag blivit antaget — då man sålunda
enligt min tanke redan har en fullt effektiv anordning, varför skall
man da taga från riksbanken, ett riksdagens verk, denna avgöranderott
och överflytta avgörandet och bestämmanderätten till Kungl.
Majd? Ja, vore effektiviteten betvivlad eller ineffektiviteten bevisad,
så skulle. jag kunna böja mig, men så länge icke så är fallet,
anser jag, att riksdagen bör hålla på en anordning som tillförsäkrar
dess eget verk aygöranderätlen i dessa ömtåliga frågor. Det är dessutom
klart — vi kunna tänka om Kungl. Maj ds kompetens och sak-?
kunskap huru högt vi vilja — att Kungl. Majd kan icke äga samma
ingående kännedom om dessa förhållanden som riksbanken och därunder
sorterande, kontrollnämnd gör. Kungl. Majd kommer i alla
fall att vånda sig till denna nämnd såsom rådgivande organ. Och
\ad kommer da att sket Jo, som en talare i första kammaren sade,
i .99^fall av 100 följer Kungl. Majd nämndens mening, och vad ha
vi då vunnit? Jo, omgång och tidsförlust. Och i motsats till utskottets
ärade ordförande vågar jag påstå med den erfarenhet jag
har, att omgången och tidsförlust kunna icke undvikas, och det är
nog så bekymmersamt för näringslivet, icke minst i denna kritiska

Onsdagen den 27 november, f. in.

63 Nr 10.

övergångstid. Jag anser för min del, att då man inom utksottet av Horn
tillkallade sakkunniga, tillhörande de främsta vi ha enligt Kungl. ra^Hng_
Maj:ts åsikt, nämligen respektive chef och ordförande i riksbanken (Forte4)
och riksgäldsfullmäktige erfar, att de ingenting ha att anmärka mot
effektiviteten av den nuvarande anordningen, utan deras invändningar
mera gälla formella brister, i det att de framhålla, att i så viktiga
saker bör det vara mera betryggande för näringslivet, om ärendena
överflyttas till Kungl. Maj:t, ja, när dessa herrar stödja sitt
tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag på sådana grunder, då har
man anledning säga, detta är icke tillräckligt, ty om vi icke vinna
mera än att vi få dessa formella ting bättre ordnade,_ da stannar jag
hellre vid den nuvarande anordningen, vars effektivitet visat sig
vara tillräcklig och som har det företrädet, att all onödig omgång
undvikes.

Jag skulle ytterligare kunna belysa detta särskilt med_ anledning
av vad utskottets ärade ordförande anfört, men jag vill icke
trötta kammaren härmed. Jag vill blott saga, att i den i kammaren
utdelade lilla broschyren, däri man sökt visa, ° huru olämplig kontrollnämndens
sammansättning är, framhålles på icke mindre än två
ställen, att man i första rummet hoppas,. att Kungl. Maj :ts förslag
icke måtte gå igenom. Det heter härom på första sidan: »Man bör
då ha rätt att hoppas att hela det tillämnade lagförslaget faller.»

Och på annat ställe står: »Det riktiga vore, om riksdagen, vad nu dess
bättre kanske alls ej sker, verkligen inför koncessionstvång.» Detta
tycks vara grundtanken hos författaren.

Yad är då att göra? Skola vi gå till Kungl. Maj:t med anhållan,
att nämndens sammansättning måtte ändras? Jag förmodar, att
Kungl. Maj:t vill ha inflytande på den frågan. Kungl. Maj:t, som
har rätten att tillsätta ordföranden i riksbanksfullmäktige, kan i så
fall upptaga den tanke, som framkastats i utskottets betänkande, och
oavsett utgången av detta ärende tillsätta ett par egna representanter
i nämnden. Och jag är viss om att finansministern då kommer
att välja dugande män för detta uppdrag och då i nämnden därjämte
sitta förste deputeranden i riksbanken och ordföranden i riksgäldsfullmäktige,
så har statsrådet trygghet för att de intressen, som
Kungl. Maj :t önskat bevaka, bliva på ett fullt tillfredsställande sätt
tillgodosedda.

Jag vill slutligen erinra om en detalj i Kungl. Maj:ts förslag,
nämligen kontrollen över emissionen av obligationer. Här torde utskottets
avslagsmotivering vara alldeles avgörande, ty det kan icke
vara lämpligt att tvinga de lånesökande att frångå denna låneform
och övergår till korttidskredit, vilket bleve fallet, om man hindrade
bolagen att i denna form tillgodogöra sig lånemöjligheterna. Jag
tror icke, att alla herrar reservanter i den delen äro ense om att
följa Kungl. Maj:ts förslag.

Jag ber att få sammanfatta vad jag sagt sålunda. Kungl.

Maj :t har förelagt riksdagen en liten bråkdel av det stora problemet,
lättandet av den tryckande dyrtiden. Kungl. Maj :t har förelagt riksdagen
förslaget på en tidpunkt, som dess bättre, vågar man väl säga,

Nr 10. 64

Onsdagen den 27 november, f. m.

Ang. lag om
kapitalransonering.

(Forts.)

är mycket sen. Yi se nu redan en skymt av slutet på vedervärdigheterna,
och man vågar hoppas på en övergång till fredshushållningen.
Kan det vara klokt, att när alla andra länder, som med oss
kunna tänkas komma att konkurrera på världsmarknaden, bereda
sig för fredshushållningen och med alla medel söka underlätta övergången
till densamma, när de bemöda sig att stärka sina medel i
kampen, vi taga ett steg i rakt motsatt riktning och införa en kristidsrestriktion.
som efter vad jag tror mig ha ådagalagt icke är nödvändig
ur effektivitetens synpunkt, som av de mest framstående
sakkunnige försvaras under hänvisning till rent .formella skäl, men
som alldeles säkert leder till svårigheter, omgång* och tidsförlust och
hindrar oss att så snabbt och effektivt som möjligt underlätta det
ekonomiska livets tillfrisknande efter kristidens alla sjukliga företeelser?
Jag påstår, att det kan icke vara rimligt att vi vidtaga eu
åtgärd, som går stick i stäv mot dem, som man i andra länder vidtager
för att stödja näringslivet i denna synnerligen kritiska och
svåra tid.

På dessa skäl får jag, herr talman, vädja till kammaren att
helst bifalla utskottets hemställan eller, då genom första kammarens
beslut Kungl. Maj:ts förslag redan bragts ur världen, dock i fortsättningen
beakta de synpunkter, som här framkommit. Yi få nog
anledning härtill mera än en gång, om icke nu så vid en stundande
riksdag, och om så vore fallet, att jag förmått en eller annan av
kammarens ledamöter att giva sig tid att litet djupare tränga in i
detta spörsmål, så anser jag mig ha vunnit så mycket, som jag genom
detta mitt uppträdande vågat påräkna.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herr Lithander.

Herr Ro ing: Herr talman, mina herrar! Det var ju synnerligen
intressant vad den siste ärade talaren anförde. Han berörde
detta stora problem i dess helhet och angav orsakerna till dyrtiden
och penningvärdets fall. Ser man problemet i dess helhet, så får jag
såga, att jag i mångt och mycket, ja, i det stora hela, står på samma
ståndpunkt som han. Jag behöver icke av någon misstänkas för att
hysa någon överdriven kärlek till statligt ingripande i vårt näringsliv.
Men, mina herrar, enligt min uppfattning ligger icke frågan på
minsta isätt så, som herr Vennersten har sökt gorå gällande. Här
finnes ingen meningsskiljaktighet mig veterligt mellan högermajoriteten
>och vänsterminoriteten i utskottet. Föreligger här, som herr
Vennersten sökt framhålla, ett nytt förslag från statsmakternas sida
att ingripa i näringslivet? Nej, ingalunda. Jag sade nyss, att vi äro
ense om själva saken, vi äro ense om denna detalj i valutakommitténs
betänkande, att en viss kapitalransonering må äga rum, och att den
begränsning måste göras, att bolag icke må äga rätt att bildas i dessa
tider, då deras uppgift icke är av samhällsviktig natur, ooh icke heller
göra. nyemissioner, utan att dessa äro av behovet påkallade. Härom
äro herr Vennersten och jag fullkomligt överens, och mig veterligt

65 Nf 10.

Onsdagen den 2? november, f. in.

finnes icke någon menings skiljaktighet i detta fall bland utskottets
20 medlemmar. Meningsskiljaktigheten är endast den, att höger- ransoneiring.
majoriteten i utskottet anser, att man i fortsättningen bör överlämna (Forto.)
åt ilen nu arbetande kapitalism oneringsnä.mmlen att vidtaga visso, åtgärder
för att hindra visså aktiebolag att komma till stånd och vissa
aktiebolag att göra nyemissioner, vi andra däremot anse i likhet med
Kung! Maj:t, att det icke är lämpligt att överlämna denna uppgift åt
den nu arbetande kapitalranisoneringsnämnden utan att man bär lagga
ansvaret för dessa åtgärder på Kungl. Maj.rt.

Enligt nu gällande svensk lag, aktiebolagslagen, äger vane
svensk medborgare enligt denna lags bestämmelse rättighet att bilda
svenskt aktiebolag, och detta äger rätt att gorå nyemissioner. Bet
är något, som den nuvarande situationen kräver, att man förhindrar.

Huru går man nu tillväga för att hindra detta? Jo, man försöker
icke att få en ändring till ''Stånd i aktiebolag:lagen eller att i enlighet
med Kungl Maj ds proposition genom ett riksdagsbeslut hindra denna
aktiebolagslag att fungera i sin fulla tillämplighet, utan man gör en
kringgående rörelse och söker pa en bakväg hindra svenska medborgare''ait
erhålla den rätt, som enligt aktiebolagslagen tillkommer dem,
därigenom att eu nämnd, sammansatt av representanter lör banker och
näringsorganisationer, får i uppdrag att granska, huruvida det. 8a
lämuligt, att dessa nya bolag komma till stånd eller nyemissioner äga
rum och om så befinnes icke vara ömkligt genom vägran av kredit
åstadkomma det resultat som önskas, I den händelse dessa nya bolag
ändock skulle bildas eller dessa nya emissioner göras, medelbar
denna nämnd åt bankerna, att dessa bolag i förrättningen icke erhålla
någon som helst kredit i något inom Sverige arbetande bankföretag.
År det lämpligt, mina herrar, frågar jag, att sätta en gällande
lag som aktiebolagslagen ur funktion på det sättet, a it man
tar och lägger i vissa privata personers händer en makt att hindra
denna lag att fungera därigenom, att banker ställa sig solidariska i
att vägra vissa, nya bolag kredit eller sådana bolag kredit, som gorå
nyemissioner, mot denna nämnds tillstyrkande? .lag kan icke finna,
mina herrar, att detta är det rätta tillvägagångssättet.

Här har i kammaren utdelats eu broschyr om denna nämnds
sammansättning. Jag säger som herr Vennersten, att jag vill icke
uttala mig om denna nämnds sammansättning. Även om någon medlem
i denna nämnd är delägare i många olika företag, så behöver detta
icke innebära, att han icke kan handla fullt opartiskt. Men jag tar
säga, att jag vet icke, vad huvudsyftet varit med denna broschyr.

Jag tror som herr Velin er sten, att avsikten varit att fa kammaren
a.tt gå emot Kungl. Maj :ts förslag. Men jag kan icke tänka mig något
bättre vapen till förmån för Kungl. Maj:ts proposition än den omständigheten,
att man är rädd för att pers or er, som sitta i denna
nämnd, icke skulle kunna opartiskt utföra sitt uppdrag i denna namnd,
tv? då bör man naturligtvis överflytta ett sådant uppdrag pa en annan
nämnd eller på Kungl. Maj:t, som då får handla under ansvar. Och
jag kan icke förstå, varför man är så rädd för att under de exceptio Andra

kammarens protokoll vid urtima riksdagen 1918. Nr 10, o

Sr 10. 66

Onsdagen den 27 november, f. m.

Anjca lital°m ne^a förhållanden'', under vilka vi leva, överflytta detta ansvar från
ransonering. c\e män> som sitta i kapitalkontrollnämnden, till Kung!. Maj:t, som
(Forts.) far handla under ansvar och alltid kommer att höra en nämnd, sammansatt
av sakkunniga personer, vilka få tillfälle att uttala sin mening,
huruvida det är lämpligt att nya bolag få koncession eller förutvarande
gamla bolag få rätt att gorå nyemissioner. Jag tror icke, att
det föreligger den allra minsta fara för näringslivet att under denna
period och under denna kristid överlämna till Kungl. Maj :t denna rätt,
och detta, som jag sade, av det rent formella skälet, att då det finnes
en lag, som ger en svensk medborgare en sådan rättighet som aktiebolagslagen,
då skall man icke hindra denna lag att fungera på en
bakväg genom att överlämna åt en nämnd, sammansatt av representanter
för banker och det enskilda näringslivet att avgöra dessa frågor,
utan man bör lägga denna makt i Kungl. Maj:ts hand.

Jag ber, herr talman, att på dessa skäl få yrka bifall till Kungl.
Maj ds proposition.

Herr L il beck: Herr talman, mina herrar! Herr Vennersten
har i sitt anförande på ett så fullständigt sätt klargjort de synpunkter,
»om varit avgörande för utskottets hemställan och vilka
även framträtt i den motion, som jag i ärendet väckt, att jag icke
skall upptaga kammarens tid många ögonblick.

Det är endast en detalj, som jag något ytterligare ber att få
understryka, och den gäller statens affärs drivande verksamhet.
Denna har nämligen på ett så kraftigt isätt utvecklat sig, att man
även ur den synpunkten måste hysa mycket starka betänkligheter,
när det blir fråga om att överlämna till Kungl. Maj :t att avgöra
frågor om ransonering av kapital för enskilda företag, vilka många
gånger stå i ett direkt konkurrensförhållande till statens affärsdrivande
verksamhet. Även om icke erfarenheten skulle komma att
visa sig så betänklig, så har det i alla fall för mig varit ett principiellt
skäl att endast i yttersta nödfall gå med på ett förslag sådant
som det av Kungl. Maj:t framlagda.

Jag har vidare den uppfattningen, att den giltighetstid för lagen,
som är föreslagen i den kungl. propositionen, kommer att överspänna
en tidrymd, då behov kanske mindre än någonsin komma att
föreligga av förslag av den natur som det här gäller. Hade Kungl.
Maj:t kommit fram med detta förslag för ett eller halftannat år sedan,
hade man bättre kunnat förstå detta, men under den tirl, som
nu stundar, tror jag, att benägenheten för att väcka till liv företag,
som på något sätt kunna anses skadliga för landet, är mycket litet
ägnad att ingiva dylika farhågor. I alla händelser kommer risken
för att ett eller annat sådant företag kommer till stånd, att bli
ofantligt mycket mindre än de olägenheter, som äro förknippade med
förslaget.

Här hava riktats anmärkningar mot sammansättningen av den
nuvarande kapitalkontrollnämnden. Jag skall icke tillåta mig att
kontrollera i detalj sammansättningen av denna nämnd, men det

Onsdagen den 27 november, f. m.

67 Kr 10.

bör dock påpekas, att i denna nämnd är riksbanksledningen starkt An^a^fal°m
representerad och att där''ha suttit representanter för allmännyttiga ransonering.
organisationer såsom exportföreningen och industriförbundet. Jag (Forts.)
tror icke, att man behöver utgå från den förutsättningen herr Rökig
både, nämligen att därför att en del personer äro utsedda av Kungl.

Maj:t detta skall vara bättre ägnat att tillgodose det allmännas intresse
än om de varit utsedda såsom nu varit fallet med kapitalkontrollnämnden.

De personer, som kunna anses opartiska, torde vara övervägande
i kapitalkontroll nämnden, och jag har icke erfarit från något
håll, att denna nämnd utövat sin verksamhet på sådant sätt, att de
farhågor, som framkommit och som uttalats i broschyren, kunna
anses vara berättigade. Ur den synpunkt, som jag nyss framhöll
beträffande statens affärsdrivande verk och deras konkurrens med
de enskilda, hyser jag den uppfattningen, att det rent praktiskt
sett är riktigare, att det allmänna i denna nämnd företrädes av riksbanksledningen,
än att man överlämnar en så stor befogenhet i
Kungl. Ma,i:ts händer.

Herr finansministern yttrade i detta sammanhang, att kapitalhushållningen
för närvarande vore fri och att man sitter med ^armarna
i kors och låter saken ha sin gång. Jag tror man kan våga
beteckna dessa påståenden som överdrifter, och vore de icke det,
skulle utskottet icke kommit fram med det uttalandet att så vitt
det kunnat inhämta, kontrollen visat sig tillfredsställande.

Jag anser således, herr talman, att man med de åtgärder, som
hittills vidtagits och som också slagit väl ut, gått den riktiga vägen,
och att man icke kan vinna något genom att vid denna urtima riksdag
komma fram med ett förslag som icke kan bli tillräckligt penetrerat.
Jag tror heller icke, att man förlorar något genom att se
tiden an till denna lagtima riksdags sammanträdande, då man bör
ha större överblick över denna fråga än för närvarande.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets avslagsyrkande.

Herr Kylan der: Herr talman! Jag bar för min del från

första början hyst tvivelsmål om, att man med en kapitalransonering
skall kunna nå det eftersträvade målet, nämligen efiektiva åtgärder
till förekommande av olägenheterna av penningvärdets fall
och därmed till lindrande av dyrtiden. Redan när finansrådet behandlade
denna fråga, reserverade jag mig också mot det beslut,
till vilket rådet kom, även i den lama form som nyss beskrevs av
herr Yennersten. Jag tror fortfarande och ännu mer i betraktande
av den begränsade form som propositionen fått, att ej mycket kan
vinnas i riktning mot det avsedda målet. Det viktigaste, som kan
göras och som också borde göras, är att staten, såsom herr Venners*en
också nämnde, begränsar sina utgifter så långt möjligt är och
likaså kommunerna, ty att nu endast sträva efter att begränsa det
enskilda affärslivets kapitalbehov samtidigt som staten icke begränsar
sitt, det kan dock icke lända till något som helst effektivt resultat.
Det blir riksdagen, som i sin mån får tjänstgöra som ett

Nr 10. 68

Onsdagen den 27 november, f. in.

Ang. lag om slags kapitalkontrollnämnd, och detta är ett memento till nästa lagransonerin
. tima riksdag.

(Forts'' '' Jag vill beröra ett par punkter, som herr finansministern framdrog,
men som av de föregående talarna ej närmare berördes. Det
fanns bl. a. eu punkt, där statsrådet påvisade de stora svårigheter,
som måste bli följden för svenskt näringsliv, genom att de störa
kapital, som vi ha att fordra i utlandet, kanske icke kunna betalas
på grund av de svårigheter av politisk och annan natur, som nu
råda i andra länder. Det är nog tyvärr så, att vi ha att riskera eu
del kapital, och att dessa eventuella förluster i sin mån möjligen
komma att bereda svårigheter vid anskaffande av de kapital, vi behöva
för inköp av råvaror till fyllande av våra sinade eller uttömda
förråd, men jag kan dock icke uraktlåta att påpeka, att en hel del
varor redan äro betalda »ch ligga betalda för svensk räkning i uD
landet, så att för dem behövas icke nya kapital. Det gäller dock
att så snart som möjligt få in dessa råvaror, ty härigenom får man
mera naturliga förhållanden mellan import och export, vilket torde
vara clet enda riktiga och effektiva medlet att nå det mål, varefter
vi sträva. Endast genom att vi få eu import i gång och därigenom
kunna minska landets varuknapphet, kanna vi beräkna att erhålla
lindring i dyrtiden.

Herr statsrådet nämnde vidare, att clet funnes en stor risk för,
att om vi nu avslå propositionen, följden härav skulle bli eu diskontoförhöjning.
Jag kan för min del knappast tro, att ett avslag på
propositionen, så begränsad som den är, kan leda till ett sådant
steg. Om emellertid ett sådant steg måste tagas, vilket ur alla
synpunkter vore mycket att beklaga, kan jag icke tänka mig annat,
än att clet steget då måste tagas på grund av andra faktorer än ett
eventuellt avslag i afton på Kungi. Maj :ts proposition.

Det har framförts anmärkningar mot kapitalkontrollnämndens
sammansättninng, och herr Liibeck har ju redan berört den punkten.
Såsom chef för en av de institutioner, vilka loa utsett representanter
i nämnden, nämligen exportföreningen, vill jag säga det,
att det ju är alldeles självklart, att man vid ett sådant val söker få
personel'', som ha den tillräckliga och för dylika uppgifter absolut
nödvändiga erfarenheten på det ekonomiska områrlet. Yi sökte också
få en person, som icke direkt var inne i enskilda bolag, nämligen
nämndens sedermera vordne ordförande. Yi sökte, såsom för visso
även industriförbundet gjorde, att träffa vårt val så opartiskt som
möjligt. Att å andra sidan bankföreningen insatt ett par bankmän,
är ju ganska naturligt.

Nu sade herr Pettersson, utskottets ordförande, att det även
ur rent juridisk synpunkt kanske kunde förefalla något betänkligt,
att en kapitalransoneringsnämnd på detta sätt — på en bakväg,
som herr Böing uttryckte sig; — fick eu absolut makt att avslå eller
tillstyrka bildandet av bolag. Jag vill häremot erinra, att finans,
rådet dock är eu institution, som i någon mån liknar denna nämnd,

och detta finansråd har varit i funktion sedan i september i fjol/
utan att dess ställning blivit genom lag eller på annat sätt närmare

69 Nr

Onsdagea den 27 november, f. m.

bestämt. Jag bär för övrigt icke personligen hört några anmärkningar
framställas mot kapitalkontrollnämndens funktion, och jag
antager, att utskottet gjort sig underrättat om, att inga anmärkningar
framkommit, då det star särskilt onnämnt i utlåtandet, att. sa
vitt utskottet har sig bekant, kontrollnämnden hittills f,\ 111 sina
funktioner på ett tillfredsställande sätt.

Herr Pettersson framhöll också, att enligt hans uppfattning
borde det för näringslivets målsmän kännas tryggare, om. sfaten!
finge ett par representanter i nämnden. Det''a skulle nämligen bli
en garanti för större opartiskhet från nämndens sida. Jag vill häremot
invända, att det får väl anses betyda något, att under debatten
i första kammaren i dag alla näringslivets representanter så vitt jagvet
uppträdde mot den kungl. propositionen. Detta är val ett tecken
så gott som något, på att man från den sidan icke önskar
Kungl. Maj :ts inblandning i nämndens verksamhet.

Jag vill även till slut understryka vad ut skottsmajoriteten .redan
framfört, nämligen nödvändigheten av att inför den situation
där vi nu stå, d. v. s. om intet oförutsett inträffar, utan vi få behålla
inre arbetsro, så att vi få möjligheter till en livligare industriell
verksamhet och ökad expansion både på utlandet och den . inhemska
marknaden, att vi inför denna situation låta den enskilda
initiativkraften och den enskilda verksamheten komma till sin fidla
rätt. Men det är nu en gång så, att denna verksamhet icke trives
under band lagda av myndigheter. Vi ha nog av dessa band. .Det
är icke blott jordbrukets representanter, som känna sig ofria. Även
näringslivets representanter känna det på samma sätt, och det är
därför onödigt — från min synpunkt även olämpligt — att nu,
när freden står för dörren, komma med en ny, om också icke så farlig
tvångströja, endast ägnad att om icke förhindra, så dock göra
arbetet svårare för en del av dem, som skola försöka utnyttja denna
situation, försök, som, därest de krönas med framgång, dock måste
bli till gagn och fördel för landet i sin helhet.

Herr talman, på grund av vad jag nu anfört ber jag få yrka
avslag på Kungl. Maj-.ts proposition under instämmande i utskottets
förevarande hemställan.

Herr Pettersson i Södertälje: Ja, viserligen är det gott och
väl, att den siste ärade talaren instämmer med utskottet i dess .hemställan,
men hans argumentering går, såvitt jag kan finna, stick i stäv
med utskottets motivering. Såvitt jag förstod den siste ärade talaren
rätt, så uttalade han sig nämligen ganska bestämt och principiellt
mot all slags kapitalransonering. Han yttrade något sådant som
»att endast sträva efter att begränsa det enskilda affärslivets kapitalbehov
kan icke vara av någon nytta.» Detta står i bestämd strid
med vad utskottet e ihålligt sagt, nämligen att »den allt fortgående
prisstegringen i vårt land fortfarande påkallar kraftiga åtgärder för
att så vitt möjligt motverka en vidare utveckling i samma riktning»,
d. v. s. sjunkande penningvärde, och att »ett medel i detta avseende,
odh ett verksamt sådant, är utan tvivel en kontroll över användningen

Ang. lag om
kapitalransonering.
''
(Forte.)

Nr 10. 70

Onsdagen den 27 november, f. m

Ang. lag om
kapitalransonering.

(Forts.)

av landets kapitaltillgångar», samt slutligen »att även ''kapitalets användning
för bolagsbildning och bolagsändamål i allmänhet bör under
nuvarande förhållanden sättas under viss uppsikt, synes utskottet
otvivelaktigt.» Detta går icke ihop möd den siste ärade talarens argumentering.

Herr Vennersten gav en intressant översikt över hela detta spörsmål
om penningvärdets fall, och jag vill visst icke påstå, att icke
herr Yennersten har ganska rätt i åtskillig*) av vad han därvid yttrade.
Som konklusion på hela den framställningen yttrade han till
sist: »någon effektiv hot vinda vi icke. förrän kriget är slut.» Kanske
herr Yennersten har rätt även i det. Men jag skulle vilja säga, att vi
kunna måhända få någon lindring eller åtminstone förekomma ett
förvärrande av det onda genom att tillgripa de åtgärder som här
föreslås.

Herr Vennersten sökte förringa kraften av finansrådets yttrande
i denna sak, från vilket herr Vennerslen själv var skiljaktig. Jagvill
i anledning därav läsa upp själva, klämmen av finansrådets yttrande
i det här stycket. Finansrådet skriver: »Ehuru finansrådet
hyser stor tveksamhet rörande'' möjligheten att på ett lämpligt
oen ändamålsenlig!- sätt genomföra den föreslagna kapitalransoneringen,
har finansrådet i närvarande läge, som i hög grad påkallar
åtgärder för penningvärdets reglering, icke ansett sig kunna
taga på sitt ansvar att avstyrka det föreliggande förslagen särskilt
som finansråd et icke haft något ornat positivt att föreslå i stället.
» Jag med o-er gärna, ad: . uttalandet kunnat vara krigare,
men clet förefaller ändå att ligga en viss tyngd i donna förklaring,
att finansrådet icke velat taga på sitt ansvar att avstyrka förslaget.

Sa sade herr Yennersten. att riksdagen hör val hålla på risa anordning.
som tillförsäkrar riksdagens förtroendemän avgörande, och
lian svftade härvid på kamitalktm4 rollnämnden. Häremot erinras,
att lianitalikontrollnäimnden bara räknar en representant för riksbanken,
men frua representanter för a3dra ekonomiska sammanslutningar
med vilkas tillsättande riksdagen ej haft något ad: skaffa, så att
det är val som det kan med övervikten för »riksdagens förtroendemän
»

Fn» övrioi vill i a c* till sist meddela, ad ufskn+tet haft förmånen
att få hö-rp rids fö-^ledonnteraden i riksbanken Moll och dels riksgäl
dsfollm ä.k+i tren Kinand«r i denne sak. och a tf, vi som konklusion
av deras linnfattning i saken fingo det uttalandet att Kanal Mai ds
förslag skulle vara mera effektivt och mera betrvggande än d«n anord
ain o* häratmnan. som na är vidtagen genom kapitalism!trollnämnden.
T)°t uttalandet ha reservanterna stöld sig på, och det tror jag
att andra kammaren också kan ansluta sig till.

Jag vidhåller därför mitt yrkande, Iherr talman.

Herr B r an t i n g: Herr talman! Jag skall endast med några få
ord be att få instämma i det yrkande som utskottets ordförande nu
framställt.

Onsdagen den 27 november, f. in.

1 Jir 10,

Jag måste saga, att när man ser defileringen av herrar Vennersten,
Nyländer och Liibeck som representanter här för näringslivets
intressen att inte komma under Kung!. Maj :ts bevakande på nu föreslaget
sätt, så kan man väl förstå, att man från deras sida är ängslig
för att det skall vidtagas åtgärder som kunna inskränka på rörelsefriheten
för en del företag. Men jag måste å andra sidan säga mig,
att den anordning, som nu fungerar och som de anse vara så bra, att
de icke vilja ha någon förändring däri, den har dock inte, såsom
förut har sagts under diskussionen, varit av den beskaffenheten, att
riksbanken där bär ett avgörande ord. Riksbankens starka ställning i
denna kontrollnämnd betonades mycket starkt särskilt av herr Vennersten,
och då man hörde honom, så var det nästan, som om riksdagen genom
ett bifall till Kungl. Maj ds förslag skulle utlämna något av den
bestämmanderätt, som deri för närvarande har, till förmån för den andra
statsmakten. Så är ingalunda fallet. Riksbanken har visserligen
tagit ett initiativ för att på fri villighetens väg få till stånd en
kontroll, som kan i vissa fall hålla tillbaka företag, som synas osunda,
och det är gott och väl, att så skett. Men vi få inte glömma det
faktiska förhållandet, att hela denna anordning vidtagits under samverkan
mellan riksbanksledningen och några av våra största privatbanker
och att den icke går längre än som är föremligt med de senares
intresse. Det är dock icke alldeles samma garanti för att opartiskhet
blir iakttagen, ifall man endast har denna provisoriska anordning,
eller därest också Kungl. Maj:t får rättighet att i den faktiskt
avgörande kontrollnämnden tillgodose synpunkter, som kanhända,
när bankerna valt sina representanter och när de stora industriella
sammanslutningarna valt sina, icke blivit vederbörligt tillgodosedda.

Jag tror därför, att kammaren gjorde synnerligen klokt, om den
för sin del genom ett bifall till Kungl. Ma,i:ts proposition underströke
det befogade i att man ser till, att det icke blir en alltför ensidig läggning
på den nödvändiga ransoneringen av kapitaltillgångarna. Det
är icke bara skrämskott, att det kan behöva tagas under all värkgt
övervägande, huruvida en höjning av diskontot bör göras över hela
linjen, ifall man icke vill vara med om att på ett mjukare sätt genom
en kapitalransonering, som kan ske under opartiskt tillgodoseende av
allas intressen, inskränka på kapitalets användning för sådana ändamål,
som icke äro alldeles bestämt av nöden påkallade. Man får icke
heller bara tala om, att staten och kommunerna skola pålägga sig
ransonering, utan det måste också en smula gälla dem, som eljest
se spekulationsvinster hägra, att de få vidkännas vissa inskränkningar.
Jag tror, att det är riktigt, om en opinionsyttring kommer till
stånd för regeringens förslag i denna sak, och det är detta jag velat
säga innan debatten avslutas.

Herr Yennersten: Jag nödgas be att få yttra ett par ord
i anledning av herr Brantings uttalande. Det är riksbankens skyldighet
att vaka över och kontrollera kapitalanvändningen i landet. Det
är dess skyldighet att handha vården om den svenska valutan. Det
finns ingen annan Händighet i landet, som har denna ansvarsfyllda

Ang. lag om
kapital- ?
ransonering.
(.Forts.)

Nr 10= 72

Onsdagen den 27 november, f. m.

Ang. lag om
f kapitdlransonoring.

(Forts.)

befogenhet, och det vore olyckligt, om man genom en anordning, som
karateriserade det muvarande systemet såsom otillräckligt, rent av
ifrågasatte riksbankens kompetens och förmåga att sköta en av sina
grundläggande uppgifter. Nu sker kapitalransoneringen och övervakandet
av kapitalets användning för bolagsändamål under riksbankens
medverkan och ansvar, vilket såvitt jag förstår, är i full överensstämmelse
med vad det bör vara, och jag vågar tro, att den omständigheten,
att Kungl. Maj:t skulle få ett ord med i laget, icke
kommer att i realiteten inverka på den här ifrågavarande angelägenheten
i minsta mån. Som friherre Langenskiöld sade i första kammaren,
torde det komma att ställa sig så, att Kungl. Maj:t i 99 fall
av 100 följer nänmden, och vad har man då vunnit annat än ett sken?
För övrigt när även herr Branting framkastar hotet, att om vi icke
taga det föreliggande förslaget, få vi höjt diskonto, vilket.iu _är ägnat
att verka skrämmande på kammarens ledamöter, vill jag be
herrarna läsa, vad friherre Langenskiöld sade i första kammaren,
när referatet blir tillgängligt. Kanske herrarna bättre tro den framstående
auktoriteten, än ni tro mig, men jag bär samma uppfattning
som herr Nyländer, att få vi ett höjt diskonto, beror det icke på, att
Kungl. Maj:ts förslag bl''vit avvisat i dag, utan på helt andra mycket
tyngre vägande grunder.

Sidan överläggningen härmed förklarats avslutad samt herr talmannen
givit propositioner dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på avslag därå och bifall i stället till Kungl. Maj:ts proposition
i ämnet, fattade kammaren beslut i enlighet med innehållet i sistnämnda
proposition.

§ 7.

Avgåvos följande motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 34 med förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av
förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 m. m.,
nämligen av

herrar Moberger och Bengtsson, nr 49; samt

herr"Sjölander, nr 50.

Dessa motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,42 e. m. för att
åter sammanträda kl. 7 e. m., då enligt utfärdat anslag detta plenum
komme att fortsättas.

In fidem
Per Cronvall.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. iss450