Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:106 Onsdagen den 5 juni

ProtokollRiksdagens protokoll 1995/96:106


Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1995/96:106 Onsdagen den 5 juni Kl. 9.00 13.46
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
--------------------------------------------------------
1 §  Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 30 maj.
Meddelande om samlad votering
Talmannen meddelade att samtliga ärenden på da-
gens föredragningslista skulle avgöras i ett samman-
hang efter avslutad debatt.
2 §  En sjätte AP-fondsstyrelse m.m.
Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU24
En sjätte AP-fondsstyrelse m.m. (prop. 1995/96:171)
Anf.  1  KARIN FALKMER (m)
Fru talman! Den fondsocialistiska drömmen lever
uppenbarligen kvar hos dagens socialdemokrater.
Förslaget att en sjätte AP-fondsstyrelse skall få 10
miljarder kronor till sitt förfogande för att köpa upp
aktier i svenskt näringsliv är ingenting annat än en ny
variant av samma fondsocialism som låg bakom lön-
tagarfonderna.
I dessa dagar, i juni 1996, då nya varsel duggar
tätt och allt fler människor blir arbetslösa, nu när vi
mer än någonsin tidigare behöver fler entreprenörer
och företagare som vågar och vill starta verksamhet
och anställa medarbetare, läggs på riksdagens bord ett
förslag om ett nytt instrument för politisk styrning av
näringslivet. Ett instrument som inte kommer att bidra
till att strukturellt förbättra riskkapitalförsörjningen
utan i stället kommer att försämra ekonomins funk-
tion.
Förslaget visar Socialdemokraternas fundamentala
brist på förståelse för hur ett gott näringsklimat ska-
pas, och det demonstrerar också tydligt den negativa
inställning till enskild företagsamhet och enskilt
ägande som Socialdemokraterna har.
Erfarenheterna från löntagarfondsexperimentet,
som baxades genom riksdagen i december 1983 efter
den allvarligaste konfrontationen någonsin mellan det
svenska näringslivet och en vänsterregering, borde en
gång för alla avskräcka från liknande experiment.
Få ting har påverkat företagsklimatet i vårt land
mer negativt än Socialdemokraternas försök att ta
över ägarmakten i företagen genom löntagarfonderna.
Experimentet med fondsocialism förmedlade också
till omvärlden en ofördelaktig bild av Sverige som ett
socialistiskt land, och det skadade vårt land.
Skälen för regeringens nya fondförslag anges vara
att skapa goda förutsättningar för näringslivet i syfte
att främja tillväxt och sysselsättning genom att ställa
riskvilligt kapital till näringslivets förfogande. Mot
bakgrund av hur regeringen agerat sedan maktöverta-
gandet hösten 1994 är detta ett häpnadsväckande
uttalande.
Visst behövs det riskkapital, men kapitaltillförsel
via fondsocialism är direkt företagsfientligt. Förslaget
innebär inte att riskkapitalförsörjningen förbättras. En
långsiktigt god riskkapitalförsörjning kan bara skapas
genom förbättrade förutsättningar för företagande,
arbete och sparande i Sverige.
Den plötsliga omsorg om företagens riskkapital-
försörjning som regeringen försöker motivera försla-
get med är också anmärkningsvärd med tanke på den
företagsfientliga politik som regeringen excellerat i
sedan regeringsskiftet. Sedan makttillträdet har rege-
ringen genomfört åtskilliga beslut som direkt skadar
företagens egna möjligheter till riskkapitalförsörjning.
Den naturliga riskkapitalförsörjning som skapas
av företagaren själv eller genom aktiesparande har
begränsats genom en skur av skattehöjningar. Kraftiga
skattehöjningar på fysiska personers aktieägande
minskar lusten att spara i aktier, och det försvårar
riskkapitalförsörjningen. Återställarbeslutet att åter
fördubbla avkastningsskatten på riskkapital har sam-
ma destruktiva inverkan. Beslutet att behålla förmö-
genhetsskatten, höjd reavinst på aktier och förslaget
att förmögenhetsbeskatta aktier till hela börsvärdet
medverkar ytterligare till att försvåra riskkapitalför-
sörjningen.
Verbala skönmålningar om att ge näringslivet go-
da förutsättningar kan inte dölja den verkliga avsikten
bakom det nya fondförslaget. Ställer man alla de
genomförda försämringarna för enskilt aktieägande
och sparande mot förslaget att med en ny statlig fond
öka det institutionella ägandet i svenska företag avslö-
jas falskheten i regeringens plötsliga omtanke om
företagens riskkapitalförsörjning i hela sin pinsamma
tydlighet. Det är inte intresse för företagens kapital-
försörjning som driver fram en sjätte AP-
fondsstyrelse, utan det är den gamla socialistiska
drömmen om ökat statligt ägande i näringslivet som är
drivkraften.
Vi behöver i vårt land fler individer som vill och
vågar förverkliga sina idéer och som startar och driver
företag och anställer. Tillförlitliga konkurrenskraftiga
regelverk och tydliga signaler att det är viktigt och
hedervärt att starta och driva företag och även att
tjäna pengar är grundvillkor för att nya företag och
nya jobb skall komma till.
Tillgången till riskvilligt kapital för det svenska
näringslivet har urholkats genom ett skattesystem som
diskriminerat aktiesparande. Riskkapitalmarknaden
har blivit mindre än vad den kunde ha blivit eftersom
breda kategorier valt att stå utanför på grund av den
ogynnsamma behandlingen av aktiesparande. Även
när det gäller aktieägande behövs signaler om att det
är hedervärt och bra att satsa sparade pengar i aktier.
Den borgerliga regeringen såg det som en av sina
främsta uppgifter att återupprätta Sverige som en
tillväxt- och företagarnation. Skatterna på företagan-
de och produktion sänktes för att stimulera företagan-
de och tillkomst av jobb. Genom privatiseringspro-
grammet spreds ägandet till den breda allmänheten.
Budskapet att det är hedervärt och bra att spara i
aktier gick hem hos svenska folket. Statskassan
stärktes med 23 miljarder kronor, och 400 000 nya
aktieägare bidrog till att stärka riskkapitalmarknaden.
Riskkapitalmarknaden breddades därmed med nya
ägargrupper. Den borgerliga regeringen avvecklade
också de socialistiska löntagarfonderna.
Nuvarande regering har ägnat drygt ett och ett
halvt år åt att försämra förutsättningarna för företa-
gande och nya jobb. Förutom de försämringar jag
redan nämnt har arbetsgivaravgiften höjts. Fastighets-
skatt har införts på butiker, kontor och industrilokaler,
och den allmänna fastighetsskatten har höjts. De för-
sämrade momsreglerna och den förlängda arbetsgi-
varperioden i sjukförsäkringen är ytterligare bördor
som hämmar enskilda människors motivation att
starta och driva företag och att anställa.
Bland alla företagsfientliga återställare som väns-
terregeringen genomdrivit har nu turen kommit till
återgång till fondsocialism. Dagens vänsterregering
vill väcka löntagarfonderna till liv igen. De gamla
löntagarfondernas avvecklingsstyrelse skall få behålla
det kvarvarande löntagarfondskapitalet och tillåtas att
investera 10 miljarder kronor i AP-fondsmedel i akti-
eaffärer.
Samtidigt fortsätter försämringen av de privata
svenska företagens möjligheter till riskkapitalförsörj-
ning via de normala tillvägagångssätten. Vänsterma-
joriteten i denna riksdag vill att kapitalbildningen
skall kollektiviseras och att statens roll skall öka.
Det är en destruktiv politik regeringen bedriver.
När jag nu konstaterar att Centerpartiet ställt sig bak-
om den nya formen av fondsocialism kan jag bara
beklaga alla de enskilda väljare som röstat med Cen-
tern och som i dag inte känner igen sig. För egen del
säger jag bara: Tack och lov att inte jag behöver för-
svara detta nästa gång jag möter företagare och ent-
reprenörer!
Sveriges förmåga att åstadkomma jobb, tillväxt
och välstånd baseras på individers drivkrafter och
möjligheter att bedriva företagsverksamhet. Det är
den enskilda människans initiativförmåga och krea-
tivitet som är avgörande för tillkomsten av företag
och jobb.
Det socialistiska förslaget om en sjätte fondstyrel-
se är destruktivt och företagsfientligt. Jag yrkar därför
avslag på detta förslag och bifall till reservationen.
Anf.  2  TORSTEN GAVELIN (fp)
Fru talman! Det allt överskuggande problemet i
dagens Sverige är arbetslösheten. De allra flesta är
överens om att det är i de små och medelstora företa-
gen som de nya jobben måste komma. Men vi politi-
ker kan inte skapa några nya jobb. Vår uppgift är att
underlätta för företagarna. Regeringen säger sig vilja
stödja de små företagen. Det görs inte genom inrät-
tande av en ny AP-fond. Småföretagarna har aldrig
efterfrågat statliga fonder. Tvärtom har de alltid varit
mycket skeptiska mot allt dylikt. Vad de däremot
efterlyser är stabila och enkla villkor för företagandet.
Marknadsekonomin fungerar bäst om det finns bra
konkurrens och stor makt- och ägarspridning. Både
statlig och privat maktkoncentration skall vi därför
försöka motverka. Förslaget om en sjätte AP-
fondstyrelse med rätt att köpa aktier är en socialise-
ringsåtgärd från den socialdemokratiska regeringen.
Det är en åtgärd i samma anda som de kollektiva
löntagarfonderna. Genom att staten köper aktier ökar
statens kontroll, och kapitalbildningen kollektiviseras
och koncentreras. I en väl fungerande marknadseko-
nomi är ägandet spritt på många olika aktörer och
framför allt till de enskilda individerna.
Regeringen menar att bristen på riskkapital utgör
ett hinder för expansion i framför allt de små företa-
gen. Tillgången på riskkapital avgörs främst av vin-
stutvecklingen i näringslivet. Det är alltså inte ett
eventuellt tillskott via AP-fonder som avgör om risk-
kapital finns i tillräcklig mängd. En långsiktigt god
riskkapitalförsörjning kan bara skapas genom förbätt-
rade förutsättningar för företagande, arbete och spa-
rande i Sverige.
En tillväxtfrämjande ekonomisk politik är därför
av största vikt. Ett ökat AP-fondsägande av företagen
motverkar snarast tillväxt och sysselsättning, eftersom
det sätter marknadsekonomins regler ur spel och ne-
gativt påverkar de grundläggande välståndsbildande
krafterna.
Fru talman! Som jag inledningsvis sade är arbets-
lösheten det allvarligaste problemet i dagens Sverige.
För att uppnå ett samhälle där alla har arbete och där
den offentliga sektorn fungerar bra behövs framför
allt goda möjligheter till företagande. Vi löser inte
problemen genom att staten köper upp småföretagen.
Drivkraften bakom ett företag är en person, en indi-
vid, med vilja att förverkliga en affärsidé. Förutsätt-
ningen för att den svenska ekonomin skall växa är att
sådana människor känner att det är värt att ta risker,
satsa på sina idéer, och känner att deras ansträngning-
ar uppskattas av samhället.
Regeringen har motverkat detta positiva företa-
garklimat på flera sätt, nu senast genom förslagen om
höjda energiskatter, fördubbling av den sjuklönetid
som företagarna tvingas betala för, den förtida mom-
sinbetalningen, återställarna i arbetsrätten och dub-
belbeskattningen. Inrättandet av en sjätte AP-fond är
bara ett i raden av företagsfientliga och inte tillväxt-
främjande regeringsförslag.
Fru talman! Jag yrkar således bifall till reservatio-
nen vid betänkandet.
Anf.  3  DAG ERICSON (s)
Fru talman! I näringsutskottets betänkande nr 171
behandlas frågan om en sjätte AP-fondstyrelse samt
ändringar i placeringsreglerna för första till tredje
fondstyrelserna.
Redan från början vill jag tala om att jag tillstyr-
ker näringsutskottets hemställan i dess helhet samt
avstyrker den gemensamma reservationen från Mode-
raterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Skälet till
detta kommer att framgå av mitt kommande anföran-
de.
Jag vill berätta litet grand om det som ingår i be-
tänkandet. Där tas i huvudsak följande frågor upp:
1. Den nuvarande avvecklingsfondstyrelsen, som
inrättades 1992, Fond 92-94, permanentas inom AP-
fonden och byter namn till sjätte fondstyrelsen.
2. För att öka möjligheten till ökat riskkapital
främst för de små och medelstora företagen skall den
nya sjätte fondstyrelsen förvalta 10 miljarder, som
fonden skall kunna köpa aktier för.
3. Placering av de medel som sjätte fondstyrelsen
förvaltar skall i huvudsak ske i svenska aktier. Ak-
tieköp i företag med miljöprofil eftersträvas.
4. För att första till tredje fondstyrelserna skall ha
möjlighet att ge direktlån till näringslivet får sådana
lån även upptas i utländsk valuta.
5. Första till tredje fondstyrelserna skall även kun-
na göra s.k. portföljinvesteringar i svenska och ut-
ländska fastighetsbolag samt i utländska fastighets-
fonder.
6. Utskottet tar ett eget initiativ, innebärande att
tidpunkten för avlämnande av respektive fondstyrel-
ses årsredovisning flyttas från den 1 april till den 15
februari. Regeringens skrivelse till riksdagen angåen-
de fondstyrelsernas årsredovisningar skall avlämnas i
så god till att motionstiden för dessa redovisningar
löper ut före riksdagens sommaruppehåll. Datum för
inlämnande av årsredovisning ändras från den 1 feb-
ruari till den 15 februari för att fondstyrelserna skall
få mer tid att arbeta med dessa frågor.
Fru talman! Under många år har det talats om att
det är de små och medelstora företagen som skall
skapa de nya arbetena. På många olika sätt måste nya
arbetstillfällen skapas. Ett av hindren för detta har
hela tiden sagts vara - och däri instämmer näringsut-
skottet - att det saknas riskvilligt kapital. Med en
sjätte AP-fond kommer 10 miljarder kronor att ställas
till förfogande för köp av aktier eller för emittering av
nya aktier i de små och medelstora företagen.
Det är viktigt att komma ihåg att det blir helt fri-
villigt för företagarna att låta sjätte fondstyrelsen köpa
in sig i företagen. Ingen skall kunna påstå att det finns
något som helst tvång i detta förfarande.
En av sjätte fondstyrelsens uppgifter kommer att
vara att genom långsiktiga placeringar säkerställa
allas våra gemensamma pensionspengar. På så sätt
kommer en hög avkastning på pengarna att kunna
åstadkommas.  Eftersom det finns möjlighet att köpa
aktier som ger rösträtt upp till 30 %, kan dessa place-
ringar ge en ordentlig ekonomisk tillväxt för de be-
rörda företagen.
Sjätte fondstyrelsen kommer även utan någon be-
gränsning att kunna investera i svenska riskkapitalbo-
lag. Dessa bolag får då större möjlighet att hjälpa till
med tillväxten i de små och medelstora företagen.
I den gemensamma reservation som Moderaterna,
Folkpartiet och Kristdemokraterna har avgivit på
denna punkt invänder dessa emot att staten skapar en
fond för köp av framför allt aktier.
Alla partier i näringsutskottet är överens om att
det fordras mycket kapital till företagen i Sverige.
Förutom dessa 10 miljarder finns det privat riskkapi-
tal, och det kommer alltid att behövas. Skillnaden
mellan utskottets majoritet och reservanterna är att
majoriteten anser att ju fler möjligheter som finns att
få fram riskkapital, desto bättre är det. Vad jag förstår
delar inte reservanterna denna uppfattning.
Karin Falkmer talar om fondsocialismen, politisk
styre och om ett återställande av Sverige. Jag vet inte
om man kan tala om ett återställande av Sverige när vi
i slutet av den borgerliga treårsperioden hade ett bud-
getunderskott på uppemot 250 miljarder kronor. Vår
låneskuld ökade från 650 till omkring 1 300 miljarder
kronor. Det gör att varje arbetande svensk i dag skulle
behöva betala in 400 000 kronor för att vi skulle bli
av med låneskulden. Då tycker inte jag att man har
återställt Sverige. Men det var ju Karin Falkmers
uttryck för det hela.
Torsten Gavelin talade om att han inte tror på AP-
fondssystemet. Den uppfattningen kan man ju ha.
Men vi är överens om att stabila spelregler fordras,
och vi är överens om att vi skall ha ett bra före-
tagsklimat. Så där tycker jag att vi kanske inte står så
oerhört långt ifrån varandra.
Fru talman! Med det framförda vill jag än en gång
yrka bifall till hemställan i näringsutskottets betän-
kande i dess helhet och avslag på den gemensamma
reservationen från Moderaterna, Folkpartiet och kds.
Anf.  4  KARIN FALKMER (m) replik
Fru talman! Dag Ericson visar med stor tydlighet
just den fundamentala skillnad som finns mellan
vänstermajoriteten i denna kammare och de tre partier
som står bakom reservationen. Det gäller skillnaden i
synen på ägande, företagande och riskkapitalförsörj-
ning. Som jag sade i mitt inledningsanförande är
fondförslaget ett instrument som bidrar till ökad stat-
lig kontroll. Företagen vill inte ha fondsocialism.
Detta visades med övertydlighet under löntagarfonds-
debatten. Det finns egentligen inga beräkningar på hur
många arbetstillfällen, hur många investeringar och
hur många nyetableringar av svenska och utländska
företag som aldrig kom till stånd i vårt land beroende
på signalerna då om fondsocialism.
Lika illa är det i dag att skicka ut signaler om att
en ny stor statlig AP-fondstyrelse skall kunna köpa
upp 30 % av aktierna i ett företag. Samtidigt har vi en
fjärde AP-fondstyrelse som kan köpa 10 % och en
femte som kan köpa 10. 50 % av ett företags aktier
kan alltså köpas upp av dessa tre fondstyrelser till-
sammans. Detta är en principiell fråga. Det handlar
om synen på ägande och synen på vad det är för inci-
tament som driver enskilda människor att starta och
driva företag och anställa människor. Där har den
socialdemokratiska regeringen sedan makttillträdet
bara genomfört negativa åtgärder som motverkar
företagandet i Sverige.
Anf.  5  DAG ERICSON (s) replik
Fru talman! Låt mig börja med att göra en liten
rättelse. Detta är alltså inte betänkande nr 171, utan
det heter betänkande nr 24. Det var propositionen
som hade nr 171.
Karin Falkmer talade om en stor AP-fondssatsning
och att företagen inte vill ha den. Jag vet naturligtvis
att det finns många företag som inte vill bli uppköpta
av AP-fonden. Med de som vill det och de som vill ha
resurser kan bli det. Detta är ett frivilligt system där
man ställer ett riskkapital på 10 miljarder till förfo-
gande för svensk företagsamhet. Jag kan inte förstå att
man är upprörd över detta. Det är frivilligt för de här
företagen att komma i åtnjutande av detta. Vill de
inte, så slipper de - så enkelt är det. Jag förstår inte
att man kallar det för en statlig styrning. Det låter
konstigt i sammanhanget.
Jag vet att det är oerhört viktigt med enskilt ägan-
de. En del vill inte bli uppköpta, en del vill vara en-
samma, en del vill jobba i en stor grupp och en del
vill att andra kommer in med riskvilligt kapital. Det är
inget konstigt med det. Ni är så fruktansvärt koncent-
rerade på att kalla detta för fondsocialism. Det kan
man inte göra. Samhället ställer 10 miljarder till för-
fogande, och det är frivilligt att gå in i det. Jag förstår
inte vad som är problemet med det. Det talas om
30 %. Det skall ju vara pengar som gör nytta. Det
skall inte vara småpengar. Då är det ingen mening
med det hela.
Det fordras riskvilligt kapital i svenskt näringsliv.
Det här är ett sätt att tillföra det. Det finns andra sätt
att få tillskott på den privata sidan, t.ex. genom risk-
kapitalbolag. Men det behövs massvis med pengar,
och här ställer vi i samhället upp med de pengarna
och hjälper till där man vill ha den hjälpen. Det är
mycket enkelt.
Anf.  6  KARIN FALKMER (m) replik
Fru talman! Under alla de år som löntagarfonder
och den femte AP-fondstyrelsen, och nu det sjätte, har
diskuterats har socialdemokraterna motiverat sina
förslag på olika sätt. De har aldrig erkänt att kärnan i
deras förslag handlar om en ökning av statens möjlig-
heter att kontrollera det svenska näringslivet. Även nu
undviker Dag Ericson detta och duckar inför frågan.
Men Dag Ericson visar med stor tydlighet en
bristande förståelse för vad det innebär att vara före-
tagare i Sverige - att som enskild människa ha en idé,
vilja och våga satsa på den och sedan också våga
anställa människor. Där tror Dag Ericson att en stor
statlig fond som ställer kapital till förfogande för att
överta ägandet är något slags lösning. Men kan verk-
ligen Dag Ericson på allvar tro att näringsklimatet i
vårt land förbättras genom att fondkapital ställs till
förfogande för att öka statens ägande och kontroll i
näringslivet? I mina öron låter det helt otroligt och
aningslöst.
Detta är en principiellt viktig fråga där gränslinjen
går mellan en vänstermajoritet i denna riksdag och de
tre borgerliga partierna. Skillnaden ligger i synen på
ägandet, på företagaren som individ och på vilka
drivkrafter som skapar de nya arbetena. Det är där
den socialdemokratiska regeringen hela tiden sedan
maktövertagandet försämrat möjligheterna för till-
komst av nya arbeten, trots att socialdemokraterna
säger att det stora problemet i dag är arbetslösheten.
Det är upprörande att man inte förstår villkoren för
företagen och vilken betydelse politiken har för job-
ben.
Anf.  7  DAG ERICSON (s) replik
Fru talman! Det är lätt att det blir upprepningar i
debatten. Vi står ju så långt ifrån varandra. Karin
Falkmer talar hela tiden om fondsocialismen, och jag
talar om att vi ger en möjlighet för företag att utnyttja
pengar som samhället ställer till förfogande. Det är
två helt skilda saker vi talar om.
Motivet är naturligtvis inte att staten eller samhäl-
let skall gå in och kontrollera och styra i detalj. Sam-
hället har en möjlighet att hjälpa till med riskkapital
som dessa företag behöver. Låt mig än en gång säga
att detta är frivilligt för företagen. Det är ingen som
behöver anlita den sjätte AP-fonden. Det är ingen som
behöver lyfta ett enda öre därifrån. Det är ingen som
behöver få in den sjätte AP-fonden som någon form
av ägare. Vi måste komma ihåg detta. Jag kan inte
förstå att man kan bli upprörd över att det ges möjlig-
heter till att utnyttja ett frivilligt system och kallar det
för fondsocialism. Det är väldigt konstigt.
Sedan har vi frågan om synen på företagen. Jag
tror att väldigt många här i kammaren är ganska insat-
ta i just synen på företagen. Jag delar delvis Karin
Falkmers uppfattning. Det är viktigt att människor får
känna att de styr och ställer i företagen. Men låt mig
än en gång säga att samhället har möjlighet att ge de
företag som vill pengar att användas som riskkapital.
Det handlar inte om någon styrning i det här samman-
hanget.
Anf.  8  TORSTEN GAVELIN (fp)
Fru talman! Dag Ericson betonar frivilligheten i
det här AP-fondssocialismsystemet. Jag höll på att
säga: Fattas bara annat! Fattas bara att staten skulle gå
in och aggressivt och offensivt köpa upp småföreta-
gen! Det finns väl ingen ens i den yttersta av-
grundsvänstern som kan tänka en sådan tanke. Men
bara det faktum att Dag Ericson gång på gång betonar
frivilligheten visar att tanken ändå finns.
Dag Ericson, som själv är småföretagare, och jag
är överens om att det behövs enkla och stabila spel-
regler för småföretagen. Men har småföretagarna i
Sverige frågat efter en sjätte AP-fond? Önskar de
svenska småföretagarna en sjätte AP-fond? Blir det
ett bättre företagarklimat med en sjätte AP-fond?
Dag Ericson gör en historieskrivning som jag blir
alltmer irriterad över. Socialdemokraterna drar den
jämt, varje gång det är debatt här i kammaren.
Jag stod på torget i Umeå under valrörelsen 1991
då Allan Larsson skådade ljuset i tunneln. Vad var det
för ett ljus? Jo, arbetslöshetsmörkret hade börjat sän-
ka sig över Sverige under de socialdemokratiska re-
geringsåren på slutet av 80-talet, och nu såg Allan
Larsson ljuset i tunneln. Vi vet vad det var för ljus.
Den grund som Socialdemokraterna lade i slutet
av 80-talet och början av 90-talet störtade Sverige i en
avgrund av arbetslöshet och bekymmer. Den borgerli-
ga regeringen lyckades vända detta så smått, men nu
är vi åter i det djupaste tunnelmörkret.
Jag hoppas att socialdemokraterna håller sig för
goda för att fortsätta med den här förfalskningen av
historien. Jag upprepar min fråga till Dag Ericson:
Har de svenska småföretagarna verkligen frågat efter
en ny AP-fond?
Anf.  9  DAG ERICSON (s)
Fru talman! Torsten Gavelin frågade om de små
företagen har efterfrågat en sjätte AP-fond. De har
frågat efter möjlighet att få riskvilligt kapital. Beho-
ven och önskemålen är oerhört stora. Detta är bara ett
sätt att delvis uppfylla de önskemålen. Det är inget
stort sätt utan bara ett litet sätt att få fram mera peng-
ar. På det viset har de svenska företagen frågat efter
riskkapital.
Hur det sedan utformas exakt tror jag att de flesta
företag är relativt ointresserade av. En del tycker att
detta är ett bra system, medan många säkert tycker att
det inte är speciellt bra och vill att andra skall gå in
med riskkapital. Detta är bara ett system.
Torsten Gavelin sade att jag betonade frivillighe-
ten så mycket. Det gör jag för att bemöta påståendet
från Karin Falkmer om att det rör sig om fondsocia-
lism och styrande. Det är därför jag gång på gång
talar om att detta system är frivilligt. Det är inget
styrande eller beslutande.
Torsten Gavelin tog också upp min historieskriv-
ning. Det var också ett svar på Karin Falkmers påstå-
ende att Sverige var återställt 1991-1994 i dessa
frågor. Det var det inte. Resultatet blev just det jag
talade om, stora underskott m.m. Det var detta jag
svarade på.
Jag tycker också ganska ofta att vi kunde sluta
med historieskrivning, så länge man talar om att lan-
det inte var återställt mellan 1991 och 1994. Det blev
mycket sämre, och det är viktigt att komma ihåg.
Anf.  10  TORSTEN GAVELIN (fp)
Fru talman! Småföretagarna frågar efter riskkapi-
tal - därom är vi överens. Men jag har inte hört någon
småföretagare i detta land, utom möjligen Dag Eric-
son, som frågar efter AP-fondspengar.
Dessutom är AP-fondspengarna pensionärernas
pengar. De skall förvaltas på ett tryggt sätt som ger
hög avkastning. Det stämmer inte med min bild av
vad riskkapital är. Med riskkapital tar man risker, och
man kan inte kräva så hög avkastning av det. Det är
just därför som de enskilda företagarna vill ha möjlig-
het att skapa vinster i sina egna företag, så att de kan
ta risker med dessa vinstmedel.
Men tyvärr har ju bilden av småföretagaren i den
socialistiska världen blivit en bild av en skattesmitare,
en fifflare, en rufflare och en s.k. arbetsköpare. Vis-
serligen säger ledande socialdemokrater i dag att
småföretagarna skall bli hjältar, men det är långt
mellan ord och handling.
När det gäller historieskrivningen, Dag Ericson,
var det faktiskt så att arbetslöshetssituationen var på
väg att förbättras rejält i slutet av den borgerliga re-
geringsperioden. Det tar tid att ändra kursen för den
här stora, tunga skutan. Det krävs lång tid av förtro-
endeskapande åtgärder för att få näringslivet på fötter
igen.
På fyra år skall socialdemokraterna halvera arbets-
lösheten. Då måste socialdemokraterna inte bara lyss-
na till våra och företagarnas argument, utan man
måste också acceptera, bejaka och leva sig in i företa-
garnas situation. Det är något som jag verkligen sak-
nar hos dagens socialdemokratiska regering.
Anf.  11  DAG ERICSON (s)
Fru talman! Torsten Gavelin tog upp AP-fonden
och pensionsspararnas pengar. Han tror inte att det
kan bli någon bra avkastning på detta. Men vad är då
riskkapital egentligen? Jo, det är något man sätter in
där man tror att man kan få en bra mycket större ut-
delning än man skulle få om man satte pengarna på
banken. Samtidigt får man vara medveten om att man
kan förlora en del av pengarna.
Somliga företag får man ut väldigt mycket pengar
av, men av andra får man inte ut ett öre utan förlorar
alltihop. Om man ser i backspegeln vet man att det
trots allt är aktier som man får ut mest av när det
gäller att placera pengar. Jag vill inte kalla det aktie-
sparande utan aktieköp.
Jag delar uppfattningen man får om man går till-
baka i historien, nämligen att detta är ett bra sätt att
förvalta pensionspengarna på. Men jag vill påstå att
detta inte är huvudsyftet med den sjätte AP-fonden.
Det är att se till att det finns mer riskkapital ute i
samhället.
Torsten Gavelin återkommer gång på gång till vil-
ka som efterfrågar detta. Det finns folk och företag
som efterfrågar riskvilligt kapital. Väldigt många bryr
sig inte om var pengarna kommer ifrån; de behöver
pengarna för att kunna utveckla sina företag, jobba
vidare, anställa fler personer, investera och expande-
ra. Jag är övertygad om att detta ett sätt - men inte det
enda - att se till att vi får ut mera pengar, att vi kan
nyanställa folk och få bättre fart på Sverige. Vi behö-
ver många nya arbetstillfällen.
Överläggningen var härmed avlutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
3 §  Förstärkt översyn av finansiella företag
Föredrogs
Näringsutskottets betänkande 1995/96:NU23
Förstärkt översyn av finansiella företag (prop.
1995/96:173)
Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades efter 12§.)
4 §  Riksdagens förvaltningskontors förslag om
ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1995/96
Föredrogs
Konstitutionsutskottets betänkande 1995/96:KU31
Riksdagens förvaltningskontors förslag om ytterligare
anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96 (förs. 1995/96:RFK6)
Anf.  12  MIKAEL ODENBERG (m)
Fru talman! Vi skall nu gå från stort till smått, från
fondsocialism till fastighetsförvärv. Detta ärende
handlar om att vi skall anslå pengar för att riksdagen
skall köpa en 1600-talsfastighet i Gamla stan och
bygga om den till övernattningslägenheter för riksda-
gens ledamöter. Om detta finns ett och annat att säga,
fru talman.
Det anses ju att riksdagen bör erbjuda sina leda-
möter från valkretsar ute i landet rimliga bostadsvill-
kor och att riksdagens ledamöter bör erbjudas bostä-
der utanför riksdagshuset. Detta är en ambition som
jag tror att kammarens samtliga ledamöter ställer upp
på. Det är naturligtvis viktigt för det parlamentariska
arbetet att riksdagens ledamöter har vettiga arbets-
och bostadsvillkor under de tider som ledamöterna
vistas i Stockholm.
Däremot bör man naturligtvis inte vara så idog att
man tvingar ut de ledamöter som har övernattnings-
rum i huset och föredrar den ordningen. När man
handlägger dessa ärenden bör man naturligtvis också
ta i beaktande att vi från halvårsskiftet får ett nytt
ersättningssystem, som ökar möjligheterna för riksda-
gens ledamöter att på egen hand skaffa bostäder i
Stockholm. Detta är ägnat att minska behovet för
riksdagen att agera i egen regi.
I den här bostadsfrågan har det också ansetts vik-
tigt att lägenheterna skall vara centralt belägna. Jag
vill understryka, fru talman, att jag delar den uppfatt-
ningen. Det är inte rimliga arbetsvillkor om ledamöter
från landet skall åka till Stockholm i början av veckan
och sedan ägna sin tid i Stockholm åt att pendla från
ytterstadsområdena. Det är naturligtvis rimligt att
riksdagen försöker medverka till att det tillhandahålls
bostäder i innerstaden. Men det innebär ju inte, fru
talman, att dessa bostäder nödvändigtvis måste finnas
på krypavstånd från Riksdagshuset.
Det har också i det här ärendet uttryckts ett öns-
kemål om att de bostäder som riksdagen försöker få
fram till ledamöterna skall vara samlade. Det menar
jag är en onödig begränsning. Det är naturligtvis inte
någon nackdel att folkets valda ledamöter bor på så
att säga vanligt sätt, i stället för att vara samlade i
något slags kategoriboende. Det är naturligtvis inte
heller allmänt önskvärt att förvandla den närmaste
delen av Gamla stan till något slags reservat för olika
riksdagsangelägenheter.
Jag har velat kommentera bevekelsegrunderna för
det här ärendet. Det ligger ju naturligtvis nära till
hands, när riksdagen skall köpa in en fastighet, att
populister av alla de slag fylkas under fanorna och
säger: Nu försöker riksdagens ledamöter att sko sig på
skattebetalarna och ordna det väl för sig. Jag har
därför velat understryka att jag och de andra som
motionsvis har markerat att vi inte tycker att riksda-
gen skall fatta det här beslutet, på intet sätt ifrågasät-
ter att riksdagen agerar för att ordna vettiga arbetsför-
hållanden för sina ledamöter.
Problemet är att riksdagen vill köpa in det här
1600-talshuset i Gamla stan till en kostnad, med om-
byggnad och annat, som i ärendet anges uppgå till
nära 80 miljoner kronor. Det innebär en produktions-
kostnad på nästan 24 000 kr per kvadradmeter lägen-
hetsyta. Då är ändå inte alla kostnader medräknade.
Eftersom staten är inblandad räknar man inte in några
momskostnader, då man ju betalar till sig själv. Up-
penbarligen räknar man inte heller med några kapital-
kostnader under byggtiden. Den verkliga produk-
tionskostnaden torde därför, fru talman, bli väsentligt
högre.
Det här innebär att riksdagen förvärvar en fastig-
het till en kostnad som är tre eller fyra gånger större
än vad det skulle behöva kosta om man förvärvade
fastigheter eller bostadsrättslägenheter centralt beläg-
na i Stockholm. Det rör sig om en kostnad på drygt 2
miljoner kronor per övernattningslägenhet.
Enligt min uppfattning, fru talman, ter sig detta,
trots riksdagens behov aningen utmanande. Vi befin-
ner oss nu i en situation där varenda medborgare i det
här landet noga får väga sina behov mot kostnaderna.
De flesta av oss upplever att det är litet kärvt att få det
hela att gå ihop. Jag tycker att man borde ställa det
kravet att även regering och riksdag skall vara noga
med att försöka väga behoven mot kostnaderna. När
jag gör det i det här ärendet kommer jag till slutsatsen
att den kostnad som har redovisats inte är försvarbar
trots det i och för sig lovvärda behov som man försö-
ker att tillgodose.
Under hand har jag förstått att ett bärande motiv
till att ändå genomföra affären är att fastigheten i dag
innehas av Vasakronan, som är statligt ägt. Jag kan
inte acceptera det resonemanget. Det skulle innebära
att det går att försvara vilken affär som helst med
motiveringen att det varken gör till eller från i den
allmänna konkursen. Men man kan naturligtvis inte
kalkylera på det sättet.
Mot den här bakgrunden, fru talman, kan jag inte
komma till någon annan slutsats än att kostnaderna i
det här ärendet inte är försvarbara, att riksdagen av
den anledningen inte bör köpa in fastigheten och
heller inte bör bygga om den till lägenheter för riks-
dagens ledamöter. Jag vill därför yrka bifall till mo-
tion 1995/96:K37 av Mikael Odenberg och Sten
Tolgfors, innebärande avslag på förvaltningsstyrel-
sens förslag.
Anf.  13  NILS-GÖRAN HOLMQVIST (s)
Fru talman! Jag skall inledningsvis yrka bifall till
hemställan i KU:s betänkande nr 31 och avslag på
motion K37, som Mikael Odenberg och Sten Tolgfors
står för.
Jag skall i mitt anförande inte bli speciellt lång-
randig. Jag skall bara peka på att det är ett enigt ut-
skott som står bakom det här förslaget. I utskottets
bedömning och diskussion pekar man också på att det
finns ett behov - Riksdagens förvaltningskontor har
också gjort den analysen - av ungefär ytterligare 100
lägenheter. Vi tycker att det är rimligt att Riksdagens
förvaltningskontor förvärvar den här fastigheten och
även andra fastigheter framöver.
Men vi får självfallet inte ställa ekonomiska hän-
syn åt sidan. Vi måste titta på det framöver, så att vi
inte gör orimliga investeringar och drar på oss orimli-
ga kostnader. Jag menar att utskottet i sitt ställnings-
tagande har tagit hänsyn till detta, och vi pekar också
på det i betänkandet.
Moderaterna i KU har gjort ett särskilt yttrande. I
det pekar man egentligen på de saker som jag nu har
tagit upp. I andra stycket i yttrandet säger man följan-
de:
"Det aktuella förvärvet ligger emellertid inom ra-
men för ett tidigare fastställt program och vilar på en
praxis, innebärande att ledamöterna erbjuds bostäder
utanför riksdagshuset, i centralt läge i riksdagshusets
närhet, samt att boendet bör vara sammanhållet, dvs.
vara samlat i fastigheter som riksdagen äger och för-
valtar."
Vi menar att beslutet vilar på det här. Därför vill
jag yrka bifall till hemställan i KU:s betänkande nr 31
och avslag på motion K37.
Anf.  14  MIKAEL ODENBERG (m)
Fru talman! Jag skall inte alls bli långrandig.
Jag har i likhet med Nils-Göran Holmqvist konsta-
terat att framställningen är gjord på grundval av den
praxis som finns. Men så vitt jag har förstått innebär
inte denna praxis att man skall totalt bortse från kost-
naderna. I det här fallet kommer kostnaderna för
övernattningslägenheterna att belöpa sig till 2-2,5
miljoner kronor. Jag skulle vilja fråga Nils-Göran
Holmqvist hur mycket han anser att övernattningslä-
genheter till riksdagens ledamöter kan kosta utan att
det blir orimligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §)
5 §  Tullens befogenheter vid den inre grän-
sen
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU23
Tullens befogenheter vid den inre gränsen
Kammaren biföll utskottets hemställan att ärendet fick
avgöras efter endast en bordläggning
Anf.  15  CARL FREDRIK GRAF (m)
Fru talman! Det finns vissa samhällsuppgifter som
förutsätter en stark och väl fungerande stat. Brottsbe-
kämpning är en sådan uppgift. Många allvarliga brott
kan förknippas med narkotikahantering. Därför måste
vi hela tiden vara beredda att finna nya vägar för att
minska mängden narkotika i landet. Vår motion, som
är fogad till detta betänkande, är ett uttryck för detta.
Vi säger där att vi vill pröva nya samarbetsformer
mellan tull och polis.
Skatteutskottet säger också i sitt betänkande att ett
stärkt samarbete mellan tullen och polisen blivit än
mer angeläget med hänsyn till de neddragningar som
har skett inom tullen till följd av medlemskapet i EU.
Det är därför beklagligt att utskottet inte velat fullföl-
ja denna tanke och gå lika långt som i vår motion och
föreslå en försöksverksamhet. Min kollega, Gun
Hellsvik, kommer senare i debatten att utveckla moti-
ven för denna.
En sådan förändring oaktat, finns det anledning
för mig att konstatera att vi från moderat håll insett
vikten av att vi har en fungerande gränskontroll, just
för att minska narkotikainflödet. Vi såg inför medlem-
skapet möjligheter till ökat internationellt samarbete,
för att kunna hindra spridningen av narkotika. Vi ser
alltjämt möjligheter att bygga ut detta samarbete.
Vid tidigare behandling av anslag till Tullverket
har Moderaterna varit beredda att gå längre än rege-
ringen, just för att säkerställa kontrollmöjligheterna.
Den samlade erfarenhet som finns hos tullpersonalen
har vi på det viset velat ta tillvara. I vår motion med
anledning av regeringens ekonomiska vårproposition
har vi understrukit att vi avser att fullfölja denna linje
genom att under utgiftsområde 3 föreslå en ompriori-
tering till förmån för Tullverket.
Jag nämner detta för att våra ambitioner tydligt
skall framgå när det gäller den narkotikarestriktiva
politiken och den myndighetskontroll som behövs för
att klara detta.
Detta betänkande handlar emellertid om den per-
manentning av övergångsbestämmelserna som nu är
föreslagen. Bortsett från hur den organisation som
skall verkställa att lagen efterföljs skall se ut, är skill-
naderna mellan Moderaternas och regeringens förslag
kanske inte så stora som de i förstone kan verka. Vi
har emellertid andrahandsyrkanden om vissa upp-
stramningar till gagn för rättssäkerheten, men också
för att få en bättre överensstämmelse med övrig lag-
stiftning på det brottsbekämpande området.
Jag vill emellertid passa på att något beröra den
sedan länge pågående diskussionen om vad misstanke
är eller inte är. Om vi bortser från slumpmässiga kon-
troller, som tullen sedan länge slutat arbeta med, så
menar jag att de ingripanden som sker numera i hög
grad är misstankebaserade även om graden av miss-
tanke naturligtvis kan variera. Hela diskussionen om
olika grunder för ingripanden har blivit rätt svår att
följa.
Jag tycker därför att det finns anledning att lägga
fast uttrycket misstankebaserad kontroll som det kor-
rekta. Det stämmer överens med EG-rätten och jag
menar att det inrymmer de kontrollmetoder som tullen
i dag tillämpar - låt vara att misstankegraden i vissa
fall kan vara mycket låg, som sagt. Med de erfarenhe-
ter vi nu har av kontroll vid den inre gränsen finns det
således ingen anledning att skilja på selektiv och
misstankebaserad kontroll, enligt min mening. I prak-
tiken torde det röra sig om samma sak.
Vissa detaljer i den nya lagen hanterar bl.a. frågor
som rör postkontroll och införande av postspärr. Mo-
deraterna har lagt fram ett förslag som innebär att de
åtgärderna som här har föreslagits bör inrymmas i
rättegångsbalkens system. Motiven är att vi skall ha
klara och entydiga regler. Om det dessutom finns en
överensstämmelse mellan olika myndigheters befo-
genheter så ökar rättssäkerheten och tydligheten.
I propositionen finns också förslag om införande
av kompensatoriska åtgärder. I detta fall gäller det
tullens möjligheter att använda sig av uppgifter ur
transportföretagens bokningsregister. Det finns erfa-
renheter av denna typ av uppgiftsinhämtning som
visar att det är en värdefull åtgärd ur kompensatorisk
synpunkt. Det gäller emellertid att hela tiden agera
med utgångspunkt från samhällsintresset å ena sidan
och risken för att träda den enskildes integritet för när
å andra sidan. Även i detta fall har Moderaterna lagt
fram ett förslag som skulle stärka rättssäkerheten, utan
att för den skull försämra kontrollmöjligheten.
Den enskilde resenären skall ha tillgång till infor-
mation om att tullen under vissa förutsättningar kan
använda sig av uppgifter ur bokningsregister. Enklast
kan detta ske exempelvis genom att färdbeviset förses
med en text om att det förhåller sig på detta vis, eller
genom annat lämpligt förfarande.
Regeringen har vidare valt att inte i lagtext, utan
endast i kommentarerna, behandla vissa frågor om
tullens hantering av dessa uppgifter. Ur rättssäker-
hetssynpunkt tycker jag att det vore bra om man kun-
de ansluta sig till den allmänna regeln att tydligare än
vad som sägs i propositionen lyfta fram dessa saker
direkt i lagtexten.
Fru talman! Avslutningsvis beklagar jag att rege-
ringen nu stannar upp, och inte vill prova nya vägar i
det viktiga narkotikabekämpande arbetet. I utskottsbe-
tänkandet finns skrivningar som tyder på att vi borde
ha kunnat samla ihop en majoritet för att gå vidare,
men majoriteten gör inte detta nu. Jag hoppas dock att
det kan ske snart. Med de förbättringar av lagtexten vi
föreslagit på vissa övriga områden, skulle man sanno-
likt kunna skapa en organisation och en laglig ram
som skulle kunna ge ännu bättre möjligheter att klara
av den svåra och synnerligen angelägna uppgiften
som narkotikabekämpningen innebär.
Fru talman! Med det anförda ställer jag mig bak-
om samtliga moderata reservationer, men yrkar bifall
endast till reservation nr 1.
Anf.  16  THOMAS JULIN (mp)
Fru talman! Det finns bra bitar i detta betänkande,
som t.ex. tullens möjligheter att få tillgång till bok-
ningsuppgifter om passagerare och möjligheten att
undersöka postförsändelser. Men det finns även bris-
ter och svagheter.
I de inledande bestämmelserna redovisas att lagen
endast är tillämplig på varor som är upptagna i 3 §.
De varorna är krigsmateriel, privat införda alko-
holdrycker och tobaksvaror, narkotika, vapen och
ammunition, injektionssprutor och kanyler, dop-
ningsmedel, springstiletter m.m., kulturföremål, hund-
ar och katter för annat ändamål än handel, spritdryck-
er, vin, starköl, nötkreatur, svin, får, fjäderfä, fisk,
reptiler, andra djur än sådana som angetts och produk-
ter av djur om det finns anledning att misstänka att
smittsamma sjukdomar förekommer.
I denna lista tycker vi i Miljöpartiet att det saknas
vissa varor. Det är varor som omfattas av handel med
utrotningshotade djur, radioaktiva ämnen, strålkällor,
farligt avfall samt mineraloljor. Utskottet redovisar att
det kommer EG-regler för att effektivisera tillämp-
ningen av konventionen om utrotningshotade djur.
Utskottet säger också att utredning och kartläggning
av dessa varor pågår. Detta utesluter inte att man
redan i dag för in dessa varor i varulistan, som Miljö-
partiet föreslår. De måste vara med i varulistan för att
omfattas av Tullverkets kontrollverksamhet. Varorna
är av sådan art att det inte finns någon anledning att
avvakta.
Fru talman! När det gäller anmälningsskyldigheten
tycker jag att det räcker med att läsa varulistan en
gång för att inse vikten av att ha kontroll över när, var
och hur dessa varor passerar våra gränser. Punkt 1 i 4
§ ser vi därför som ett misstag. För visst är det märk-
ligt att det bara är den som saknar tillstånd och som
anger sig själv för att ha lämnat oriktiga uppgifter som
är anmälningsskyldig vid in- eller utförsel av narkoti-
ka, injektionssprutor, kanyler, dopningsmedel, sprit,
vin, springstiletter och kulturföremål! Som Miljöpar-
tiet ser det platsar alla dessa varor under punkt 2, där
anmälningsplikt alltid föreligger.
Fru talman! Det är viktigt att ha kontroll över de
speciella varor som lagen tillämpas på. Därför är det
viktigt att en förhandsanmälning sker när dessa varor
passerar gränsen på ett ställe där det inte finns någon
bemannad tullplats.
Jag tycker att man borde informera sig om de
luckor som finns i den svenska gränskontrollen. De är
många. Jag skulle kunna räkna upp en mängd exem-
pel, och jag skall nämna några av dem. En sådan stor
hamnstad som Gävle t.ex. har tullbemanning månda-
gar-torsdagar kl. 7-24, fredagar 7-16, lördagar 7-15
och söndagar 15-24. Varannan helg har man helt
stängt och samkör med Sundsvall. Varannan helg
måste man alltså köra 44 mil tur och retur om man
från Gävle skall göra en insats uppe i Sundsvall eller
tvärsom. Jag tycker att man kan räkna detta som att de
här hamnarna är obemannade vid dessa tillfällen.
Ett annat exempel är Ven, som har dagliga färje-
förbindelser med Köpenhamn. Under 1995 var inte
tullen där en enda gång, enligt uppgifter jag fick så
sent som i går. När man väl har kommit till Ven räk-
nas resor med den lokaltrafik man sedan åker vidare
med som inrikes.
Fru talman! I Miljöpartiets motion föreslår vi även
att man tar bort möjligheten för den som privat inför
alkohol och tobak att få lämna anmälan om införseln
tre dagar efter införseltillfället.
Här är ytterligare ett exempel. Till Landskrona
kommer det åtta färjor per dygn. Enligt uppgift från
tullen kan man där bara ha bemanning vid två av
dessa tillfällen. Den som ankommer med någon av de
övriga turerna har då olika möjligheter att göra sin
anmälan. De kan gå på stan, som man från tullen sade,
och leta reda på en telefon och använda den för att
anmäla sitt skattepliktiga innehav. Eller också kan de
leta reda på den brevlåda som skall finnas och där
lämna sin anmälan. Lagen medger också en ytterligare
möjlighet: man kan åka hem och göra anmälan inom
tre dagar.
Den ärlige anmäler säkert, men många kommer att
bli frestade att strunta i att göra någon anmälan. När
varorna väl är hemma, vem kan då bevisa att de inte
har införts på legalt sätt?
Även här har jag ett exempel. Tullen i Helsing-
borg berättade om en större skåpbil som stod parke-
rad i Helsingborg. När man från tullen tittade närmare
på bilen var den lastad med 1 000 liter öl. Men efter-
som den som ägde bilen gjorde gällande att han hade
åkt fram och tillbaka flera gånger - det är ju tillåtet att
åka hur många gånger som helst - kunde tullen inte
göra någonting. Så bilägaren kunde åka hem till Gävle
med sina 1 000 liter öl.
I dagarna har vi kunnat läsa i tidningarna att det
har varit ett stort försäljningsras för ölförsäljningen i
Sverige. Jag gissar att det har ett visst samband.
Fru talman! I vår motion säger vi även nej till av-
giftsbefrielse för den som lämnar oriktig uppgift men
senare gjort en frivillig rättelse. Med den nya lagen
öppnas stora möjligheter för den som vill fiffla. Då
bör det inte finnas en sådan gardering att det går att
ändra sig och på så sätt slippa ifrån den särskilda
avgiften.
Med det anförda yrkar jag bifall till Miljöpartiets
reservationer 2 och 4.
Och sedan några ord till Holger Gustafsson. Han
har reserverat sig till förmån för ett av yrkandena i vår
motion. Jag tycker att det är tråkigt att han inte kunde
ställa sig bakom hela motionen.
Slutligen vill jag berätta att jag i dag på morgonen
har haft kontakt med Skattemyndigheterna i Koppar-
bergs län. Där säger man att privatinförseln av alko-
holdrycker redan har spårat ur. Det finns personer
som är skyldiga upp till 20 000 kr i dag. Det har gått
till på följande sätt: När dessa personer har lämnat
sina anmälningar till tullen skickas anmälningshand-
lingarna vidare till Kopparbergs län. Den skattskyldi-
ge får ta med sig varorna, och sedan har man inte
brytt sig om att betala. Tidigare fick man inte förfoga
över varorna förrän betalningen var avklarad. När
varorna väl har kommit in i landet är det upp till per-
sonen som har fört in varorna och dennes samvete om
han skall göra någon anmälan över huvud taget.
Skattemyndigheterna har sedan ingen kontrollmöjlig-
het.
Anf.  17  HOLGER GUSTAFSSON (kds)
Fru talman! För privatinförsel av alkoholdrycker
och tobaksvaror gäller en allmän anmälningsskyldig-
het då införselvolymen är större än den lagstadgade
volymen. Anmälan skall enligt regeringen ske till
tullen. Om tullstation inte finns vid gränsen skall det
ske på annat sätt som tullen har arrangerat, t.ex. en
postlåda. Om inte heller detta finns gäller enligt rege-
ringens förslag och utskottsmajoritetens beslut att
personen ifråga skall anmäla sin överinförsel till
skattemyndigheten inom tre dagar.
Enligt Kristdemokraternas uppfattning måste det
starkt ifrågasättas om det skall finnas en sådan möj-
lighet att anmäla i efterhand. Enligt vår uppfattning är
detta att skapa rutiner som inbjuder till brott mot
införsellagstiftningen. det är inte svårt att inse att
frestelsen kan bli mycket stor för en person som har
klarat sig i två dagar utan upptäckt att avstå från an-
mälan för att därmed undvika beskattning av varorna.
Därför anser vi att regeringen skyndsamt bör utre-
da förutsättningarna för att ta bort denna undantagsre-
gel och att man bör återkomma till riksdagen med ett
förslag till en alternativ reglering av anmälningsskyl-
digheten i de fall tullen inte kan ta emot anmälan.
Fru talman! Mot denna bakgrund och mot bak-
grund av vad jag här har framfört vill jag yrka bifall
till reservation nr 3, i vilken det uppmanas att riksda-
gen skall ge regeringen detta till känna.
Anf.  18  SVERRE PALM (s)
Fru talman! I skatteutskottets betänkande nr 23 tar
vi ställning till tullens kontrollbefogenheter vid den
inre gränsen.
Kort kan sägas att nuvarande befogenheter i över-
gångsbestämmelserna permanentas och kompletteras.
Tullpersonalen får således utan brottsmisstanke
även i fortsättningen utföra vissa kontroller, t.ex.
selektiva kontroller, beträffande samma varuslag som
för närvarande.
Nytt är att transportföretagens bokningsuppgifter
görs tillgängliga samt att tullens möjligheter att un-
dersöka och öppna brev och andra postförsändelser
ges ett klarare stöd i tullagstiftningen.
Detta tillsammans med möjligheten att lägga s.k.
postspärr ger tullen ökade förutsättningar att bekämpa
såväl narkotikabrott som ekonomiska brott. Till detta
kommer också att polisen, kustbevakningen och Pos-
ten AB nu även vid den inre gränsen skall medverka i
tullens kontrollverksamhet.
Fru talman! Det råder stor enighet om förslagen i
betänkandet. Det är endast moderaterna som har yrkat
avslag och som vill ha en annan lösning för kontrollen
vid den inre gränsen. Detta har ju också Carl Fredrik
Graf pläderat för här i dag.
Att som moderaterna föreslår skjuta upp perma-
nentningen av övergångsbestämmelserna och att ge-
nast börja en försöksverksamhet med regionala
tull- och polismyndigheter i syfte att leda fram till en
ny myndighetsstruktur skulle, som vi ser det, skapa
stor osäkerhet inom de berörda myndigheterna. Att
utsätta tullen för en ny organisationsförändring innan
den förra är ett år gammal är i sig skäl nog att säga
nej.
Jag vill fråga Carl Fredrik Graf: Var har man
hämtat förebilden till den föreslagna förändringen?
Vilka länder har organiserat sin inre gränskontroll på
så vis som ni föreslår?
I reservation nr 5 vill moderaterna att beslut om
öppnandet av post och beslut om postspärr skall fattas
av domstol. Här kan man konstatera att moderaterna
kräver högre krav på brottsmisstanke än vad rege-
ringsförslaget innebär. Hur förklarar Carl Fredrik
Graf att moderaterna vill försvåra kampen mot narko-
tikabrottsligheten?
Regeringsförslaget har fått godkänt såväl av Lag-
rådet som av konstitutionsutskottet och justitieutskot-
tet. Utskottsmajoriteten godtar de avvägningar som
gjorts mellan kontrollintresset och intresset att skydda
brevhemligheten.
De kompletteringar som moderaterna begär i re-
servation nr 6 är redan tillgodosedda i gällande lag-
stiftning eller av sådan karaktär att de ej kräver lag-
stiftning.
Miljöpartiet yrkar i reservation nr 2 ett tillkänna-
givande om generell anmälningsskyldighet och om
särskild avgift.
Skyldigheten att anmäla privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror har hänförts till lagen,
1994:1565, om beskattning av privatinförsel av alko-
holdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i
Europeiska unionen. Detta hänger samman med att
Sverige genom de särskilda undantagsreglerna har rätt
att ta ut punktskatt på de kvantiteter som överstiger en
viss gräns. De föreslagna reglerna för kontroll är så
långtgående som möjligt vad gäller krav på upp-
giftslämnande i samband med gränspassagen utan att
man uppenbarligen skall komma i strid med EU-
rätten.
Reglerna för särskild avgift och frivillig rättelse av
en oriktig uppgift följer praxis i liknande bestämmel-
ser på skatteområdet. Reglerna är också utformade i
enlighet med Lagrådets förslag och tillstyrks av alla
partier utom miljöpartiet.
I reservation nr 4 kräver miljöpartiet att Tullver-
kets kontrollbefogenheter vid den inre gränsen skall
utvidgas på en rad områden. Det finns ingen anled-
ning att tillmötesgå dessa krav då tillfredsställande
regler redan råder eller träder kraft inom kort och då
utredningar pågår. Reservationen avstyrks.
Slutligen vill jag göra en kommentar till kds-
reservationen angående generell anmälningsskyldig-
het. Den undantagsregel som innebär att man till
skattemyndigheten inom tre dagar skall anmäla inför-
sel av alkoholdrycker och tobak, om tullen inte har
kunnat ta emot anmälan, kommer att få en mycket
begränsad omfattning och bör därför inte föranleda
någon åtgärd från riksdagen i detta läge.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
utskottets hemställan och avslag på samtliga reserva-
tioner.
Anf.  19  CARL FREDRIK GRAF (m) replik
Fru talman! Sverre Palm tar i sitt anförande upp
några frågor. Bl.a. säger han att förslaget om att pröva
en ny ordning skulle kunna leda till stor oreda, vilket
skulle vara det bärande argumentet för att avslå för-
slaget. Men frågan är när Sverre Palm är beredd att
pröva nya samarbetsformer. Jag tror att det är viktigt
att man i varje skede är beredd att gå vidare och pröva
nya idéer. Det är ju inte alldeles nödvändigt att det
redan finns ett exempel i ett annat land, så att man
exakt kan säga att detta exempel kan vi ta efter.
Vi befinner oss nu i ett skede, fru talman, där den
inre marknaden och samarbetet inom unionen utveck-
las. Därför finns det all anledning att pröva en för-
söksverksamhet, vilket har föreslagits. Jag tror att en
sådan ordning skulle kunna leda till förbättringar.
Men som jag sade i mitt inledningsanförande kommer
Gun Hellsvik att närmare redogöra för motiven för en
försöksverksamhet. Då kanske det blir uppenbart för
Sverre Palm vad som är bevekelsegrunderna.
Sverre Palm kommenterade några av de mer detal-
jerade förändringarna i den nya lagstiftningen. Jag vill
bara göra det allmänna konstaterandet att de föränd-
ringar som vi har föreslagit har sin grund i den styrka
som bl.a. regeringsformen ger när det gäller myndig-
heternas möjligheter att kontrollera brev- och postför-
sändelser. Det är viktigt att ha den avvägningen klar
för sig. Något annat motiv finns inte i den delen.
Anf.  20  SVERRE PALM (s) replik
Fru talman! Som jag sade står moderaterna en-
samma om detta förslag. Jag ser det som ett farligt
experiment att redan innan en organisation har hunnit
sätta sig och fått en chans att verka lägga fram ett
förslag om hur den inre gränskontrollen skall klaras
av.
Om man skall vara effektiv skall man utnyttja per-
sonalen. Sverige har gemensamma gränser, både inre
och yttre gränser, på de allra flesta platserna. Därför
måste tullpersonalen finnas där i alla fall.
Anf.  21  CARL FREDRIK GRAF (m) replik
Fru talman! När det gäller att tullpersonalens
kompetens skall utnyttjas har vi nog ingen delad upp-
fattning. Tvärtom har vi vid tidigare behandling visat
att det är viktigt att ta till vara denna kompetens ge-
nom att inte säga upp så många, vilket annars skulle
minska möjligheterna till kontroll.
Jag tycker ändå att det i majoritetstexten i skat-
teutskottets betänkande andas ett visst intresse för ett
ökat samarbete mellan tull och polis. Därför är det
litet tråkigt att Sverre Palm i sitt huvudanförande och
i replikerna relativt kategoriskt avvisar vårt förslag.
Han säger att vi nu skall bestämma oss för denna
ordning och att det är den som skall gälla framöver.
Det hade varit angenämt om vi kunde ha en liten
öppning i denna del. Det faktum att moderaterna står
ensamma om detta förslag innebär ju inte i sig att det
skulle vara dåligt. När vi många gånger tidigare har
lagt fram moderata förslag i denna kammare har allt-
fler partier efter hand tagit till sig dem. Jag kan nämna
ett annat exempel. Vi var ganska ensamma om att
driva frågan om sänkta marginalskatter. Efter hand
anslöt sig i stort sett samtliga partier. Jag kan peka på
en hel rad förslag där det faktiskt har blivit på det
viset. I den här frågan tycker jag nog att majoriteten
har anledning att se litet mer ödmjukt på förslaget för
att finna gemensamma lösningar.
Anf.  22  SVERRE PALM (s) replik
Fru talman! Jag vill starkt understryka att vi inte
har något emot ett utvidgat samarbete. Men vad mo-
deraterna föreslår är något som går mycket längre.
Det pågår många bra samarbeten, t.ex. om gemen-
samma tull- och polisstationer och gemensamma
polis- och kustbevakningsstationer. Dessa skall vi
stimulera och utveckla. Men det finns en del hakar i
förslaget, som jag tidigare sade. Med regeringsförsla-
get kan tullen fortsätta att jobba utan att misstanke om
brott finns. Man kan jobba med den intention och
kunskap som finns hos tullpersonalen när det gäller
att utföra kontroller.
Carl Fredrik Graf säger att moderaterna vill gå
längre. De besparingar som gjordes när vi satte den
nya organisationen i sjön var samtliga partier överens
om. Moderaterna ville kanske spara något mindre,
263 miljoner fram till 1998, dvs. 25 miljoner om året
mer i anslag. Detta ger inte så stora skillnader i tullens
organisation att det har någon större betydelse.
Anf.  23  THOMAS JULIN (mp) replik
Fru talman! Sverre Palm trodde att tredagarsregeln
när det gäller anmälan om införsel av varor bara
skulle användas i begränsad omfattning. Tyvärr tror
jag att han har rätt, för när man med stöd av denna
regel har passerat gränsen och kommit in i landet tror
jag inte att man kommer att lämna in sin anmälan.
Skattemyndigheten i Kopparbergs län kommer nog
inte att få in så många anmälningar. Men den som
bedriver illegal verksamhet kommer att utnyttja re-
geln.
Anf.  24  SVERRE PALM (s) replik
Fru talman! Denna regel har penetrerats ingående i
utskottet, och vi hade en särskild utfrågning om den.
Vad vi fick fram var att regeln bara kommer att an-
vändas vid de tillfällen då inte tullpersonal finns på
plats och det inte finns tillgång till brevlåda för att
anmäla införsel av de varor som det handlar om. Sve-
rige har inte någon direkt inre gräns utan en stor sjö-
gräns. Vår kuststräcka är 3 700 km lång. Det skulle då
vara fritidsbåtstrafiken som skulle komma in, vilken
är skyldig att följa tredjelandsreglerna och gå till
tullplats. Vi anser att övrig trafik fångas upp i de
reguljära system som finns. Denna regel skulle kunna
komma till användning vid tullstrejk, om tillgång till
brevlådor saknas och om det över huvud taget inte
finns möjlighet att göra en anmälan, var det besked vi
fick av tjänstemännen på departementet.
Anf.  25  THOMAS JULIN (mp) replik
Fru talman! Jag tror att utskottet har resonerat fel
på denna punkt. Det som står i betänkandet är mest en
diskussion om fritidsbåtar. Som jag tidigare har be-
skrivit finns mängder av luckor utefter den svenska
kusten utan bra bevakning. Stora hamnar kan vara helt
utan bevakning i flera dygn. De som bedriver illegal
verksamhet vet om det.
Anf.  26  SVERRE PALM (s) replik
Fru talman! Jag är också medveten om det, men
till tullens nya sätt att jobba hör kompensatoriska
åtgärder. Om tullen har valt att lämna tullfiltren och
ange vissa tider då man får passera, har trafiken att
rätta sig efter det. Om tullen finner att trafik pågår vid
andra tider har tullen att rätta sig efter det och se till
att det finns kontroller för den trafik som sker på fel
tid, så att säga.
Anf.  27  GUN HELLSVIK (m)
Fru talman! Sveriges intresse kräver att förekoms-
ten av vissa varor hindras. Inte minst gäller detta
narkotika. Lösningen ligger emellertid inte i att hålla
fast vid gamla strukturer med traditionell tullkontroll
och traditionell uppdelning mellan polis och tull. I
stället måste vi ta fasta på det som skall vara undanta-
get från den fria varurörligheten, nämligen bekämp-
ningen av förekomsten av varor som presumeras vara
förbundna med brottslig verksamhet.
Enligt gällande ordning svarar tullen för kontroll
och brottsbekämpning av varor. Tullkriminalen är
utvecklad ur den del av införselkontrollen som är
knuten till bl.a. varusmugglingslagen. Personkontrol-
len är däremot en polisiär angelägenhet, och brottsbe-
kämpningen i stort är primärt en fråga för polis och
åklagare. Enligt vår uppfattning är varor och personer,
i de sammanhang som nu är av intresse, i praktiken att
se som en integrerad del. Bakom den gränsöverskri-
dande fria rörligheten för varor finns med nödvändig-
het en person som är ansvarig.
Från moderat håll har vi tidigare framhållit beho-
vet av att få till stånd en omorganisation av tullens
och polisens nuvarande myndighetsstrukturer. Sverre
Palm frågar vilka förebilder vi har. Jag trodde, fru
talman, att vi riksdagsmän var valda inte primärt för
att fungera som kopiatorer utan därför att vi förväntas
ha en kreativ förmåga. Vi moderater har uppmanat
regeringen, bl.a. i samband med fjolårets Schengen-
debatt i kammaren, att genomföra en försöksverksam-
het med regionala tull- och polismyndigheter för att
undanröja oklarheter på lednings- och styrningsnivå.
Dåvarande utrikeshandelsminister Mats Hellström
hade inga invändningar mot vårt förslag men ansåg att
det inte var så bråttom. Liknande tankar har också
uttalats av andra socialdemokratiska företrädare.
Enligt vår bedömning är det nu hög tid att inleda
en försöksverksamhet. Vi eftersträvar en organisato-
risk förändring där tullkriminalen och tullens bevak-
ningspersonal integreras med polisorganisationen på
de platser där den inre gränskontrollen kommer i
fråga. Formellt skulle tullens verksamhet vid den inre
gränsen upphöra med en sådan ordning, men endast
för att ersätts av en utbyggd brottsbekämpning under
polis- och åklagaransvar med inriktning på de varor
som omfattas av artikel 36 i Romfördraget.
Med en brottsbekämpning som baseras på gemen-
samma polis-, tull- och åklagarinsatser går det, enligt
vår uppfattning, att förena det till synes motstående
intresset mellan fri varurörlighet och legitimerad
brottsbekämpning. Jag vill understryka att vårt förslag
till organisationsförändring inte i första hand grundar
sig på att det nuvarande systemet inte skulle fungera i
samarbetshänseende. Vårt förslag löser den formella
knuten med de dubbla kraven på fri varurörlighet och
hård bekämpning av framför allt narkotikabrott. In-
gripanden kan ske på ett sätt som bättre harmonierar
med vedertagna straffprocessuella metoder. Grunden
för ingripanden vid eller innanför den inre gränsen
behöver då inte längre baseras på tulltekniska institut
som anmälan och liknande, utan ytterst på det under-
rättelsearbete och den metodutveckling polis och
åklagare har att svara för. Skillnaden mellan de meto-
der som hittills utvecklats av tullen och sedvanliga
polisiära metoder blir, med en sådan ändrad utgångs-
punkt i riktning mot personkontroll, inte längre lika
betydelsefull. Ett klargörande i befogenhetsfördel-
ningen mellan polis och tull uppnås. Polisen sköter
kontrollen också vid den inre gränsen, liksom i landet
i övrigt, och svensk polis får aldrig ingripa annat än
med stöd av brottsmisstanke.
Om polisen vid sin kontroll tillämpar de bepröva-
de tullmetoderna med s.k. selektiv kontroll i dess
olika varianter utgör dessa, enligt vår bestämda upp-
fattning, en på misstanke baserad kontroll och är
därför tillåten. Till skillnad från regeringen anser vi
att det finns en klar koppling mellan EU-
gränskontrollutredningens förslag om en mycket låg
grad av misstanke om brott och icke slumpvisa kon-
trollmetoder. I propositionen och i utskottets betän-
kande anges selektiv kontroll som icke misstankeba-
serad kontroll. Den måste, enligt vår bedömning,
rimligen anses vara just misstankebaserad.
Den erfarenhet och den personal som tullen i dag
förfogar över, dvs. såväl tullkriminal som bevakning-
spersonal, bör naturligtvis nyttiggöras inom ramen för
en renodlad brottsbekämpning i stället för att utgöra
en fortsättning på en föråldrad tullstruktur och en
otidsenlig uppdelning mellan varor och personer, som
inte bör finnas vid den inre gränsen. Fördelarna med
vårt förslag att integrera myndigheterna är flera:
Spänningen i relation till EG-rättens krav på fri varu-
rörlighet försvinner. Tullens erfarenheter och personal
liksom vissa arbetsmetoder kan bibehållas och nyttig-
göras i ett integrerat organisatoriskt polis- och åklaga-
rarbete. En integration torde också leda till att det
"dubbelkommando" som i dag präglar tullkriminalens
respektive polisens arbete på sina håll upphör.
Den totala gränsfriheten måste få vänta till dess att
de kompensatoriska åtgärderna inom hela EU byggts
ut på ett tillfredsställande sätt. Under tiden måste
arbetet med metod- och underrättelseutveckling in-
tensifieras och ingripandenivån baseras på misstanken
att det finns "anledning att anta" att resanden medför
förbjudna varor. Då bortfaller den kritik som Lagrådet
framfört avseende anmälningsplikt och överklagande,
då kontrollen i sin helhet kan fogas in i en känd
straffprocessuell struktur där ingripanden och kontroll
görs med stöd av misstanke.
Från företrädare för tull och polis samt från åtskil-
liga i denna församling har jag mött stark respons för
det moderata förslaget. Kan någon förklara för mig
vad det beror på att allt tyder på att vårt förslag i dag
kommer att röstas ned? Det kan väl inte bero på att
riksdagens ledamöter inte kan tänka sig att rösta för
ett moderat förslag som de tycker är bra, bara för att
det kommer från oss moderater? Det är min absoluta
förhoppning att det inte kan bero på att vi inte kan
ställa oss bakom förslag som grundar sig på egna
tankar.
Anf.  28  BIRTHE SÖRESTEDT (s)
Fru talman! Sverige har sedan flera år fört en re-
striktiv narkotikapolitik som främst bygger på åtgär-
der inom tre områden. Det första området är förebyg-
gande insatser; information och kunskapsspridning i
skolor och fritidsverksamhet och genom många orga-
nisationer.
Det andra området är kontroll och lagstiftning som
ger möjlighet att angripa narkotikabrottsligheten och
begränsa tillgången - men också efterfrågan. Det
tredje området är behandlingsresurser som sätts in för
att rehabilitera dem som redan hamnat i missbruk.
Det kan, när man jämför med andra länder, sägas
att vi i Sverige har varit framgångsrika. Det beror just
på att vi arbetar över alla dessa tre områden.
För oss är kampen mot narkotikabrottsligheten en
av de viktigaste uppgifterna. Målet är att skapa ett
narkotikafritt samhälle. Därför har vi också sagt att
detta område skall vara prioriterat. Det råder alltså
ingen tvekan om var vi står i dag. Vi vill på alla sätt
motverka de legaliseringssträvanden som finns ute i
Europa och som också börjar diskuteras i vårt land.
Den tullagstiftning som vi skall besluta om i dag är ett
effektivt hjälpmedel i kampen mot narkotikan.
Inför EU-omröstningen blev tullen och dess kon-
trollmöjligheter till ett slagträ i debatten. Jag tror
aldrig att jag har hört så många osakliga påståenden
än de som då fördes fram i debatten. I broschyrer och
medier framkom uppgifter som inte hade någon
grund. Detta har skrämt många medborgare. Många
tror i dag att det inte finns någon kontroll, och att
varor därför kan flöda fritt över gränsen utan några
som helst begränsningar.
Därför är det viktigt att klargöra att lagstiftningen
ger samma möjligheter som tidigare. Det är ingen
förändring. Man kan ingripa utan brottsmisstanke, och
man kan göra selektiva kontroller. Däremot är det
förbjudet med slumpmässiga kontroller, s.k. stick-
prov. Tullverket har inte heller använt sig av stick-
provskontroller på många år. Nu blir alltså detta så att
säga bekräftat.
Reglerna är en grund för ett effektivt brottsbe-
kämpande, och de står inte i strid med EG-rätten. Av
den orsaken finns det inte skäl att ändra organisatio-
nen.
Det moderata förslaget att polisen skall ta över in-
nebär att man höjer ribban. Det krävs misstanke för
att man skall kunna ingripa. Eller kan det vara så att,
som det antyds i reservationen, polisens misstan-
kegrad skulle vara densamma som när det i proposi-
tionen föreslås att tullen skall kunna ingripa utan
misstanke? Då undrar jag vilka befogenheter polisen
kommer att ha inne i landet.
Att det är viktigt med samarbete mellan tull och
polis är självklart. Det förekommer också på alla
nivåer och det fungerar väl, det har vi - bl.a. när jus-
titieutskottet varit på resa i Skåne - fått bekräftat.
Man samarbetar väl. Jag kan inte se någon motsätt-
ning mellan brottsbekämpning och att varor och indi-
vider skall kunna gå över en gräns. Det finns inga
motsättningar i förhållande till brottsbekämpningen.
Likaledes är det viktigt att tullen får de möjlighe-
ter som behövs för att öppna brev och andra postför-
sändelser. Det är också viktigt att en postspärr kom-
mer till stånd.
Reglerna i regeringsformen ger skydd för medbor-
garna, och Europakonventionens bestämmelser för de
mänskliga rättigheterna innehåller regler om rätt till
domstolsprövning och rättssäkerhet. Domstolspröv-
ningen är inte absolut. Därför är det så att Moderater-
na, även när de i fråga om postförsändelser och post-
spärr föreslår att man skall använda brottsbalkens
regler, ställer högre krav.
Regeringen har också tagit upp detta i propositio-
nen, men det är alltid fråga om en avvägning mellan
den enskildes intresse och samhällets. Eftersom en
stor del av narkotikahanteringen sker med postförsän-
delser - man gör stora beslag årligen - och eftersom
det finns ett samhällsintresse att begränsa narkoti-
kabrottsligheten, måste också tulltjänstemännen och
posten få tillgång till verktyg för att göra detta.
Anf.  29  GUN HELLSVIK (m) replik
Fru talman! Jag börjar med det sista. När det gäl-
ler kontroll av post anser vi också att en sådan möj-
lighet skall finnas. Men vi menar att domstol, precis
som vid andra tvångsåtgärder, skall kopplas in. Rätts-
säkerheten är viktig i sammanhanget. Samma sak
gäller samarbetet mellan tull och polis. I mitt anfö-
rande sade jag just att samarbetet på de flesta håll
fungerar väl, men det beror på den goda viljan. De
formella knutarna är inte lösta, och eftersom både tull
och polis sysslar med myndighetsutövnig, är det otro-
ligt viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt att vi har ett
regelsystem som man kan luta sig mot när man vill
vidta olika åtgärder och även samarbeta.
Sedan tycker jag att det skulle vara intressant att
höra Birthe Sörestedt förklara vad som är skillnaden
mellan stickprov och selektiv kontroll. Stickprov skall
icke vara tillåtet, och jag utgår från att det beror på att
stickprov helt saknar misstanke som grund för åtgär-
den. Men selektiv kontroll skall vara tillåten, och
samtidigt hävdas det från majoritetens sida att det där
inte krävs någon misstanke.
Men varför i all världen då slopa stickprov om
misstanke över huvud taget inte skall behövas? Jag
kan inte förstå hur dessa tankar går ihop. Det skulle
vara intressant att få Birthe Sörestedts förklaring.
Anf.  30  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik
Fru talman! Jag menar att ingen av reglerna i den
lagstiftning som det skall fattas beslut om är felaktig
ur rättssäkerhetssynpunkt. De intressena tillgodoses.
Man får alltid avväga samhällsintresset mot den en-
skildes intresse, men också Lagrådet har godtagit
denna form av reglering.
Det har varit en stor diskussion och förts en stor
debatt om detta med vad som är och vad som inte är
misstanke. Tullen får i denna lagstiftning rätt att kon-
trollera utan misstanke. Det kan vara fråga om inten-
tion, aningar, erfarenheter, tips och kanske mycket
annat, men man slår fast att det inte behövs någon
misstanke.
Stickproven grundas på tillämpning av ett visst
mönster. Det kan vara var femte person, sådana som
har viss klädsel e.d. som undersöks. Man säger ifrån
att just den kontrollformen inte skall tillämpas. Den
svenska tullen har inte på många år tillämpat denna,
eftersom man inte har ansett att den varit särskilt
effektiv för att komma åt dem som gör smugglingsför-
sök. Det görs nu klart att det inte behövs någon miss-
tanke.
Anf.  31  GUN HELLSVIK (m) replik
Fru talman! Också jag är mycket väl medveten om
att stickprovskontroller inte har använts på lång tid,
men vi hör ju ofta att tullen trots allt skulle kunna
tänka sig att använda denna kontrollform. Jag förstår
inte varför man - även om den nu inte används i nå-
gon egentlig omfattning - vill förbjuda den, om man
inte anser att misstanke skall behöva förekomma. Det
hänger helt enkelt inte ihop, utan det är fråga om en
konstruktion.
Jag undrar också om inte Birthe Sörestedt ser för-
delar i att integrera tullens och polisens personal vid
bevakning och kontroll. Det finns inom tullen erfa-
renhet och kompetent personal, och sammankopp-
lingen av de erfarenheter som finns skulle innebära
klara förbättringar av verksamheten.
Anf.  32  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik
Fru talman! Ja, jag ser att polis, tull och kustbe-
vakning i den här lagstiftningen får i uppgift att arbeta
tillsammans för att bekämpa brottsligheten. Jag menar
att ett väl fungerande samarbete, som man kan utveck-
la vidare, inte står i motsättning till myndigheternas
uppgifter. Jag tror att man mycket väl kan genomföra
en effektiv brottsbekämpning om detta goda samarbe-
te utvecklas vidare.
Anf.  33  THOMAS JULIN (mp) replik
Fru talman! Birthe Sörestedt sade i sitt anförande
att den här lagstiftningen ger oss en effektivare nar-
kotikabekämpning. Såvitt jag förstår gällde det då
möjligheterna att undersöka postförsändelser. Men de
som ägnar sig åt narkotikasmuggling förändrar sina
metoder mycket fort och ligger nästan alltid steget
före. Jag tycker att det är bra att postförsändelserna
skall kunna undersökas, men det kommer att innebära
att dessa personer flyttar sin verksamhet till godssidan
eller fortsätter den på annat sätt. Ändå är den nya
möjligheten värdefull, men jag tror inte att den nya
lagstiftningen får de stora effekter som du vill göra
gällande.
Anf.  34  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik
Fru talman! Vi vet att de som vill begå brottsliga
handlingar alltid hittar nya vägar, men det gäller både
för tull och polis att utveckla sina metoder och att
förekomma brottslingarna. Jag tror att man i samarbe-
te kommer att bedriva en god bekämpning framöver.
Anf.  35  THOMAS JULIN (mp) replik
Fru talman! Som jag ser det är det stora proble-
met, som jag visade på i mitt anförande, att man har
för dålig bemanning utefter kusten. Vår gränskontroll
är ett dåligt spjälstaket.
Anf.  36  KIA ANDREASSON (mp)
Fru talman! Miljöpartiet var inför EU-inträdet
mycket bekymrat just i frågan om tullens befogenhe-
ter. Man talade om fri rörlighet för både varor och
personer, och det skulle innebära att det mesta som
man önskade föra in skulle kunna tas in utan kontroll.
Vi fick övergångsbestämmelser, och det är glädjande
att det nu kommer en lag som möjliggör en viss kon-
troll. Det är vi nöjda med.
Jag förstår dock inte diskussionen här om
brottsmisstanke och stickprovskontroll. Det måste väl
vara positivt att tullen har befogenhet att göra stick-
provskontroller, inte minst som förebyggande åtgär-
der. Det är klart att det spelar en stor roll vid införsel
av inte tillåtna varor om människor vet att de, även
om de inte ser skumma ut och även om de inte finns i
något register, kan bli föremål för kontroll.
Jag tycker därför att denna gott kan få vara kvar.
Tullen har också, som sagts, en stor kunskap som man
kan använda sig av. Det är väl inte något fel i att
människor i gemen vet att de kan bli kontrollerade.
Jag hör här i dag att socialdemokraterna är mycket
nöjda med att vi får en lag som ger tullen möjlighet
att kontrollera. Men Sverige har nu gått in som obser-
vatör i Schengensamarbetet, och det innebär, kära
socialdemokrater, att det inte kommer att bli möjligt
att tillämpa en sådan här lag. I Schengenparagraferna
står det att inga undantag får göras. Man skall ha fri
rörlighet för personer. Man får inte titta i deras ba-
gage, och man får inte undersöka deras bilar.
Jag undrar hur det blir några år efter det att vi har
antagit denna lag och går med i Schengensamarbetet.
Det skall bli mycket intressant att se. Jag skall spara
de uttalanden som har gjorts i dag med ett positivt
bemötande av denna lag. Den kommer tydligen inte
att gälla när vi blir Schengenmedlemmar. Det är un-
derligt.
Moderaterna vill såvitt jag förstår ha det system
som man i Schengensamarbetet och Europol före-
språkar vad gäller fri rörlighet, med i stället för tull en
polis som kan operera både vid gränsen och inne i
landet. Detta bygger i sin tur på ett spaningsförfaran-
de som i stor utsträckning innebär anmälan och regist-
rering av människor, inte på att människor kontrolle-
ras i förebyggande syfte för upprätthållande av moral
och etik i samhället. Vi får i stället i hög grad ett kon-
trollsamhälle. Detta tycker Miljöpartiet inte är något
att sträva efter.
Skulle vi ha fått råda, skulle man ha behållit stick-
provskontrollerna och genomfört dem på ett effektivt
sätt. Som Thomas Julin var inne på skall man inte ha
en gränskontroll där folk går hem kl. 5.
Vi återkommer om det här, men kom ihåg
Schengenavtalet, kära socialdemokrater.
Anf.  37  GUN HELLSVIK (m)
Fru talman! Jag måste ta tillfället i akt att kom-
mentera något av det som Kia Andreasson för fram.
Oberoende av vad Kia Andreasson tycker är Sverige
medlem av den europeiska unionen, och det innebär
att vi måste rätta oss efter regler som där finns. Det
innebär bl.a. att kontroller inom den europeiska unio-
nen måste grundas på någon form av misstanke.
Jag kan hålla med Kia Andreasson om att i den
mån man får göra kontroller skall de utföras på de
tider när sådana behövs. Vi är överens om att det
gäller att se till att ha tillräckliga resurser för olika
former av kontrollerande verksamhet.
Orsaken till att jag begärde ordet var att jag ville
kommentera följande som Kia Andreasson sade - jag
tror att jag noterade det i stort sett ordagrant: Folk i
gemen kan inte ha någonting emot att kontrolleras.
Det är ett uttalande som det finns anledning att funde-
ra över.
Jag har i många sammanhang med uppskattning
noterat att Kia Andreasson talar om skyddet för per-
sonlig integritet. Hon invänder mot registrering i en
mängd olika sammanhang, och det har jag mycket
stor respekt för.
Vad ligger egentligen i de resonemangen när vi nu
får höra att vi måste acceptera att bli kontrollerade?
Det är precis tvärtemot allt vad Kia Andreasson i
andra sammanhang säger, nämligen att det måste
krävas en misstanke. Jag hoppas att hon håller fast vid
detta.
Anf.  38  KIA ANDREASSON (mp) replik
Fru talman! Det är en enorm skillnad mellan dessa
två. Det jag här talar om gäller stickprovskontroller i
en tull. Du går igenom en spärr och vet att tullperso-
nal kan stoppa dig. Du vet att du bara får ha ett visst
antal cigarretter, spritflaskor etc. och att du kan du bli
kontollerad. Om du har överträtt bestämmelserna vet
du redan innan du kommer till tullen. Det här är en
ytlig kontroll i ett visst sammanhang. Men de register
och kontroller som jag har talat om i andra samman-
hang har en helt annan dignitet. Där spanar man med
kameror och kontrollerar genom buggning. Det är ett
stort ingripande i den personliga integriteten, men det
här är någonting som vi haft i alla tider. Tar jag en
flaska för mycket kan det hända någonting om jag blir
kontrollerad. Det är inte alls samma sak och kontroll.
Det är kontroll just i detta ytliga sammanhang som jag
tycker är bättre än den andra mycket mer ingående
kontrollen, där man registrerar personer i ett datasys-
tem kopplade till ID-kort. Gun Hellsvik måste väl se
skillnaden.
Polisutbildningen i dag är väldigt dyr, en av de dy-
raste utbildningar vi har. Att använda polisen till
kontroll vid de inre gränserna på detta vis är ett slö-
seri. Polisen skall kunna arbeta på ett helt annat sätt,
förebyggande, inte genom att kontrollera.
Anf.  39  GUN HELLSVIK (m) replik
Fru talman! Jag har inte tid att än en gång försöka
förklara vad vi menar med vår organisationsföränd-
ring. Det är fråga om förändrade gränsdragningar. En
del av dagens tullverksamhet kommer att föras över
till polismyndighet.
När jag lyssnar på Kia Andreassons resonemang
drar jag slutsatsen att Miljöpartiet kommer med ett
förslag under den allmänna motionstiden. Det är för-
bjudet i Sverige att inneha narkotika. Då måste det
rimligen vara acceptabelt att ha stickprovskontroller
även inom nationen. För att kunna leva upp till det får
Miljöpartiet till hösten lägga fram ett förslag om att vi
skall uppföra stadsmurar runt våra städer.
Anf.  40  KIA ANDREASSON (mp) replik
Fru talman! Gun Hellsvik går för långt i polemi-
ken. Naturligtvis tycker vi inte så, utan det är för att
hindra att narkotika kommer in i landet som vi vill ha
ett effektivare system, i stället för att börja göra be-
slag inne i landet och på ett mer genomgripande sätt
haffa människor i olika situationer. Det är väl bättre
att vid våra gränser se till att folk inte tar med sig det
de inte får ha.
Anf.  41  GUN HELLSVIK (m) replik
Fru talman! Även på den tid då vi formellt hade
möjlighet till stickprovskontroller kom narkotika in i
landet. Då är det rimligt, med Kia Andreassons reso-
nemang, att man kompletterar kontrollen vid gränser
med ytterligare kontroller inom landet. Jag vill marke-
ra att jag inte önskar det samhället. Det måste finnas
en viss konsekvens i det resonemang man för.
Anf.  42  BIRTHE SÖRESTEDT (s)
Fru talman! Kia Andreasson hänvisar till
Schengenavtalet och EU. Vi vet ju att Kia Andreasson
och Miljöpartiet motsätter sig allting på det området.
Vi vill ha ett utbyggt samarbete om underrättelser när
det gäller brott och bygga ut de kompensatoriska
åtgärderna. Vi socialdemokrater har sagt att så länge
vi inte har de kompensatoriska åtgärderna utbyggda
kommer vi inte att göra avkall på den kontroll som
behövs för att vi skall kunna bekämpa narkoti-
kabrottsligheten.
Anf.  43  KIA ANDREASSON (mp) replik
Fru talman! Kompensatoriska åtgärder är precis
det som Gun Hellsvik skulle vilja ha, med en polis-
styrka som opererar och ett utbyggt register- och
kontrollsystem. Det är alltså det Socialdemokraterna
väntar på. Den här lagen gäller bara under tiden fram
tills det blir utbyggt. Är det så jag skall uppfatta det?
Anf.  44  BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik
Fru talman! Kia Andreasson skall inte uppfatta det
så att den här lagen bara är tillfällig. Vi har redan i
dag tull- och polissamarbete med de andra länderna i
Europa. Det vill vi skall byggas ut. Skall vi kunna
angripa den organiserade brottsligheten vill det till att
man arbetar effektivt inom flera olika områden. Att
Kia Andreasson drar slutsatser av Schengen- och EU-
samarbete som inte är helt riktiga är en annan historia.
Anf.  45  KIA ANDREASSON (mp) replik
Fru talman! Kompensatoriska åtgärder betyder
mer än samarbete. Samarbete har vi haft tidigare
genom Interpol, ett mycket bra samarbete. Men kom-
pensatoriska åtgärder är en helt annan sak. De är
mycket mer genomgripande, som jag har sagt flera
gånger. I Europolkonventionen och Schengenavtalet
står det exakt vad de innebär. Det är inte bara samar-
bete utan någonting mycket djupare.
Anf.  46  CARL FREDRIK GRAF (m)
Fru talman! Jag hade inte tänkt yttra mig ytterliga-
re i denna debatt, men jag kan inte skilja mig från den
med den röra som nu har uppstått när det gäller de-
finitioner och begrepp efter det att vi har hört företrä-
dare för Miljöpartiet och Socialdemokraterna i den
andra omgången.
Miljöpartiets representant sade - om jag förstod
saken rätt även om jag har svårt att tro att hon menade
vad hon sade - att vi skall ha stickprovskontroller, för
de är bra i förebyggande syfte. Men tullen har inte
använt stickprovskontroller på många år. Det är inte
tillåtet enligt EU-rätten, och 2 § i den nu föreslagna
lagen tillåter det inte heller. Låt oss därför, fru talman,
plocka bort begreppet stickprovskontroll ur debatten.
Det är ingen som efterfrågar det, och det är inte lag-
ligt tillåtet med sådana kontroller.
Nästa fråga är: Finns det någon skillnad mellan
selektiv kontroll och misstankebaserad kontroll? Som
jag sade i mitt inledningsanförande är det min mening
att det inte gör det. Då finns det ingen anledning att
röra till begreppen, som man delvis gör i propositio-
nen och som någon av de tidigare talarna gjorde på ett
ganska olyckligt sätt. Om en myndighetstjänsteman,
tullare eller polis, har anledning att plocka ut någon
för kontroll finns det naturligtvis någon form av un-
derlag för detta. Då är det misstanke. Som jag sade i
mitt inledningsanförande kan graden av misstanke
naturligtvis variera. Jag tror att det hade varit välgö-
rande för debatten om fler partier hade kunnat enas
om detta klarläggande.
Anf.  47  KIA ANDREASSON (mp)
Fru talman! Att EU har fastställt att man måste ha
brottmisstanke för att kunna kontrollera folk i tullen
betyder inte att det är det enda rätta. Miljöpartiet kan
ha sin åsikt. Vi tycker att det hade varit bättre om vi
hade kunnat ha också stickprovskontroller, just i före-
byggande syfte, och folk hade vetat det. Inte minst för
ungdomar som åker till Danmark eller andra europe-
iska länder där de kan köpa narkotika skulle det vara
bra att veta att de kan åka fast vid en stickprovskont-
roll.
Tullen har inte använt detta på många år, men det
är litet olika meningar om det inom tullen. Det är
också olika meningar om huruvida det är bra eller
inte.
Anf.  48  CARL FREDRIK GRAF (m)
Fru talman! Jag förnekar inte Kia Andreasson rät-
ten att ha uppfattningen att stickprovskontroller är
bra. Jag noterar dock att den kontakt jag har haft med
tullpersonal och tulledning under de år som gått sedan
jag kom in i skatteutskottet och började ägna mig åt
dessa frågor ger en ganska entydig bild när det gäller
de slumpmässiga kontrollerna: De förekommer inte,
och de är inte önskvärda. Tullen har helt enkelt var-
ken resurser eller anledning att använda sig av den
metoden. I stället är det mer kvalificerade metoder
tullpersonalen ägnar sig åt när den skall få tag i de
varor vi vill stoppa enligt artikel 36.
Jag hade hoppats att vi efter den här debatten åt-
minstone hade kunnat komma till den slutsatsen när
det gäller de slumpmässiga kontrollerna: De är inte
önskvärda, och de är inte tillåtna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
6 §  Inkomstskatteregler m.m. med anledning
av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU27
Inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade
bestämmelser om aktiekapitalets storlek
(prop. 1995/96:168)
Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut fattades efter 12 §.)
7 §  Mervärdesskatt på entréavgifter till bio-
grafföreställningar
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU28
Mervärdesskatt på entréavgifter till biografföreställ-
ningar
(prop. 1995/96:191)
Anf.  49  EWA LARSSON (mp)
Herr talman! Vi har här att behandla skatteutskot-
tets betänkande till regeringens proposition om mer-
värdesskatt på entréavgifter till biografföreställningar.
Propositionen ligger helt i linje med de krav som nu
ställs på Sverige som medlem i EU.
Jag vill först ta upp litet europeisk historia. Enligt
ministerrådets sjätte direktiv från den 17 maj 1977 om
harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rö-
rande omsättningsskatt, allmänt kallat Gemensamt
system för mervärdesskatt - enhetlig beräknings-
grund, saknas möjlighet att undanta entréavgifter till
biografföreställningar från mervärdesskatteplikt.
Jag tar så litet svensk historia. Det första svenska
filmavtalet ingicks 1963 mellan staten och filmbran-
schen. Motivet var bl.a. att stödja kvalitetsinriktad
svensk filmproduktion. Avtalet förutsatte att biograf-
branschen betalade 10 % av sina intäkter till olika
filmändamål, främst produktion, mot att staten avskaf-
fade den då gällande nöjesskatten på biobesök och
förband sig att inte införa annan liknande skatt.
Det var då, det.
Antalet avtalsslutande parter har successivt ökat i
och med att filmbranschen förändrats. Förutom före-
trädare för den nyss nämnda filmbranschen ingår
numera även företrädare för videobranschen, Sveriges
Television och TV 4. Nuvarande avtal ingicks 1992,
och det avses gälla fram till 1998 - under förutsätt-
ning att man inte inför "annan liknande skatt".
I Kulturutredningen sägs att frågan om införande
av en särskild kulturmoms för närvarande är aktuell -
precis som om det vore ett krav från svenska politiker
eller ett önskemål från någon av de avtalsslutande
parterna eller från svenskt kulturliv. Så är det ju inte.
Det här är en ren EU-anpassning.
Kulturutredningen konstaterar också att det är av
stor betydelse för filmområdet att även i framtiden
behålla nuvarande konstruktion med ett filmavtal.
Observeras bör då att nuvarande avtal upphör att gälla
om moms på biobiljetter införs. Det anförs också i
Kulturutredningen att filmbranschen säger att en
momssats som inte överstiger 6 % går att förena med
villkoren i nuvarande avtal.
Varför kommer då den här frågan upp nu som en
särlösning? Varför kan vi inte ta hela debatten om
kulturmoms vid ett och samma tillfälle? Jo, det kan vi
läsa oss till i kulturutskottets yttrande i denna fråga.
Eftersom gällande filmavtal bygger på att mervärdes-
skatt inte införs på entréavgifter till biografföreställ-
ningar begärde Sverige i medlemskapsförhandlingar-
na att temporärt få undanta dessa från mervärdesskat-
teplikt. I anslutningsfördraget gavs Sverige rätt till ett
sådant undantag t.o.m. den 31 december 1995.
Herr talman! Eftersom regeringen fortfarande
håller på och arbetar med frågan om och i vilken
omfattning mervärdesskatt bör införas inom hela
kulturområdet i övrigt, ser jag ingen anledning till att
här i dag plocka ut just denna del och belägga den
med skatt.
Nu undrar naturligtvis vän av ordning om filmav-
talet kommer att sägas upp och om de tio procenten
till bl.a. svensk kvalitetsproduktion kommer att för-
svinna med omedelbar verkan. Nej, så blir det inte. I
kulturutskottets yttrande kan vi läsa att biografbran-
schen, som regeringen uppfattat det, har anpassat sin
verksamhet till de nämnda övergångsbestämmelserna
i anslutningsfördraget. Vad Miljöpartiet erfar är det
inte bara den som har anpassat sig till EU; utan hela
Sverige håller på att anpassa sig. Det ligger liksom i
själva EU-inträdets kontrakt.
Investeringar i verksamheten har planerats av bio-
grafbranschen med antaganden om att den ingående
mervärdesskatten skulle bli avdragsgill när mervär-
desskatt på biografbiljetter infördes. Därför föreslår
man nu en separat lösning för den här delen av kul-
turområdet, och då lovar filmbranschen att inte säga
upp sitt avtal. Man avstår alltså från den rätten. Men
då förutsätter filmbranschen att mervärdesskatt på
upplåtelse eller överlåtelse av upphovsrätt till film-
verk samt framställning, kopiering och annan efterbe-
handling av cinematografisk film införs senast den 1
januari 1997! Hur kan branschen förutsätta det? Är
det ett krav på riksdagen, eller är det utpressning för
att man skall gå med på att avstå från sin rätt?
Kulturutskottet i sin tur vill starkt understryka an-
gelägenheten av att kulturmomspropositionen lämnas
inom den tid som anges, dvs. senast i september i år.
Men vem vill egentligen ha moms på kultur? För mig
och Miljöpartiet får regeringen gärna dra kulturpro-
positionen i långbänk i många, många år.
Miljöpartiet anser att regeringens förslag innebär
en icke sund särbehandling av entréavgifter till bio-
grafföreställningar jämfört med vad som gäller inom
kulturområdet i övrigt. Vi erfar att tidpunkten beror
på krav från filmbranschen. Förslaget gynnar integre-
rade företag såsom Svensk Filmindustri och
Sandrews, vilka bedriver filmproduktion, distribution
och biografverksamhet, men det missgynnar företag
vilkas verksamhet endast består av filmproduktion
eller distribution. Regeringens förslag är inte konkur-
rensneutralt.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reserva-
tionen, som avser mom. 1.
Anf.  50  ULLA RUDIN (s)
Herr talman! Alla - och med alla menar jag leda-
möterna i skatteutskottet och kulturutskottet samt
filmbranschens organisationer - är nöjda med den
särlösning för biografmomsen som vi i dag har att
besluta om här i kammaren. Alla är nöjda - utom
Miljöpartiet, vilket som vi hörde motsätter sig bered-
ningsförfarandet.
Men, för att citera ett populärt uttryck, det kom-
mer mera. Det gör det faktiskt redan i september. Då
lägger regeringen fram en helhetslösning av frågan
om mervärdesskatt på kulturområdet.
Det ideala är naturligtvis att samla ihop allt inom
ett ämnesområde och få det presenterat i en enda stor
proposition. Men ibland är det faktiskt bättre att vara
praktisk. Vi socialdemokrater värnar om kultursek-
torn. Det är därför vi väljer att behandla en lösning
för biograferna separat.
Mervärdesskatten är ett viktigt område också inom
EG-politiken. Det är ju faktiskt så att medlemsländer-
nas momsintäkter finansierar största delen av Gemen-
skapens verksamheter. Just därför är mervärdesskatte-
reglerna hårt reglerade och kontrollerade - och skall
också så vara, om vi menar allvar med detta med den
inre marknaden.
Momsen på kultursektorn skulle, enligt vårt an-
slutningsfördrag, varit EG-konform den 1 januari i år.
Men förberedelsearbetet har varit komplicerat. Vi har
ju t.ex. i Sverige en speciell utbildningstradition inom
folkrörelserna. Att dra gränser mellan utbildning,
information och hobbyverksamhet kan vara ganska
grannlaga. Men biografnäringen hade alltså väntat sig
moms på sin verksamhet från och med i år, och pla-
neringar och investeringar anpassades naturligtvis
därefter.
Helhetssyn i all ära, men nu måste vi, herr talman,
anpassa verkligheten efter kartan. De inom filmbran-
schen s.k. icke integrerade företagen motsatte sig
förvisso från början en särproposition. Men under
beredningens gång - bl.a. har kulturutskottet yttrat
sig - har alla blivit nöjda och överens; dvs. alla utom
Miljöpartiet.
Det är korrekt uppfattat att momsreglerna skall va-
ra konkurrensneutrala och att kumulativa effekter är
av ondo. Men branschen, och då också de s.k. icke
integrerade företagen, har förklarat sig nöjda och
klarar situationen de få månader som det här handlar
om. De olika grenarna i filmbranschen är ju beroende
av varandra. Vi gynnar sannerligen inte de små pro-
duktions- eller distributionsföretagen genom att utar-
ma biografnäringen, vilket ju faktiskt skulle kunna bli
konsekvenserna av Miljöpartiets yrkande.
Med hopp om att även Miljöpartiets företrädare
Ewa Larsson skall få många och trevliga biokvällar i
höst, vill jag yrka bifall till hemställan i skatteutskot-
tets betänkande och avslag på reservationen.
Anf.  51  EWA LARSSON (mp)
Herr talman! Ulla Rudin säger att hon värnar kul-
turen. Jag vill påstå att den som värnar kulturen inte
belägger den med moms. Vem har begärt att vi skall
momsbelägga kulturen? Är det svenskt kulturliv? Nej,
det är en ren EU-anpassning. Sverige har avvecklat
och utvecklat andra former, som har befunnits lämpli-
ga för svenskt kulturliv. Nu skall vi tillbaka till en
förlegad politik, som vi redan har passerat. Det är en
ren EU-anpassning. Vem vill ha momsen på kulturen?
Vem vill ha moms på ridsport, golf osv.?
Alla vill ha just den här särlösningen i dag, säger
Ulla Rudin. Hon är praktisk, säger hon. Men förslaget
är inte konkurrensneutralt. Det missgynnar företag
vars verksamhet endast består av filmproduktion
eller -distribution.
Jag vill också säga att Ewa Larsson inte är så en-
sam i sin oro. Hon delar den med kulturutskottet.
Kulturutskottet säger:
"Utskottet delar den uppfattning som kommit till
uttryck i motionerna att det föreligger risk för att de
föreslagna skattereglerna kan komma att medföra
oönskad snedvridning av konkurrensen mellan de
företag i branschen som skulle erhålla avdragsrätt för
mervärdesskatt och de företag som på grund av verk-
samhetens art inte ges sådan möjlighet. En sådan
konsekvens av den föreslagna lagstiftningen inger
betänkligheter."
Det säger kulturutskottet, men man går ändå med
på den här särlösningen, eftersom biografbranschen
redan har anpassat sig till den - precis som hela Sve-
rige håller på att anpassa sig till EU.
Anf.  52  ULLA RUDIN (s)
Herr talman! Det är tragiskt, men jag måste på-
minna Ewa Larsson om att vi är medlemmar i EU.
Jag tycker också att hon förespråkar en helhetssyn
och att hon inte själv har sammanhanget klart för sig.
Kulturarbetarna blir inte mätta av idealism. Och var
skall de små produktionsbolagen visa sina filmer när
Ewa Larsson med berått mod har monterat ned bio-
grafverksamheten?
Anf.  53  EWA LARSSON (mp)
Herr talman! Det får stå för Ulla Rudin att hon
tycker att det är tragiskt att vi är medlemmar i EU.
Vad Miljöpartiet tycker är väl ingen hemlighet.
Vi föredrar alltså från Miljöpartiets sida att rege-
ringen drar kulturmomsen i långbänk i många år.
Ingen blir lyckligare därför att vi anpassar oss i alla
led. Det går att dra saker och ting i långbänk, och vi
hoppas verkligen på det.
Den särlösning som Ulla Rudin nu pratar om är
önskvärd från en del sektorer, men inte från de mindre
sektorerna. Verkligheten i dag i t.ex. Stockholms stad
är den att den nya satsningen på Filmstaden vid Hö-
torget kommer att gynnas av det här förslaget, men
likväl kommer den anrika biografen Draken, som är
den enda biografen i stadsdelen Kungsholmen, att
läggas ned.
Det torde alltså inte vara Miljöpartiets politik som
nedmonterar filmens verksamhet och konkurrenskraft
i Sverige. Däremot är det olyckligt att verksamheter
måste anpassas till sådant som beslutas i EU och inte
till svensk verksamhet och verklighet.
Anf.  54  ULLA RUDIN (s)
Herr talman! Jag kan konstatera att Miljöpartiets
representant valde att missförstå vad jag sade om EU.
Det kanske är typiskt.
Jag kan också säga att två utskott har prövat de här
frågorna, och då i nära samarbete med branschen.
Båda utskotten har gjort samma bedömning. Bara
Miljöpartiet vägrar att acceptera branschens inställ-
ning. Jag måste säga att jag finner detta faktum an-
märkningsvärt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
8 §  Kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av
mineraloljeprodukter, alkohol och tobak
Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1995/96:SkU30
Kontroll av yrkesmässiga vägtransporter av
mineraloljeprodukter, alkohol och tobak (prop.
1995/96:197)
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades efter 12 §.)
9 §  Konsumentpolitiken i EU - mål och inrikt-
ning för det svenska arbetet
Föredrogs
Lagutskottets betänkande 1995/96:LU26
Konsumentpolitiken i EU - mål och inriktning för det
svenska arbetet (skr. 1995/96:181)
Anf.  55  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m)
Herr talman! I lagutskottets betänkande
1995/96:LU26, Konsumentpolitiken i EU - mål och
inriktning för det svenska arbetet, behandlar utskottet
en skrivelse från regeringen. Jag vill börja med de
fyra grundläggande synpunkterna för oss moderater i
Sveriges arbete med konsumentpolitiken i EU.
För oss moderater är det viktigt att så  många be-
slut som möjligt fattas på lägsta nivå, dvs. i första
hand av medborgarna själva. Det är först när ett ge-
mensamt mål bättre kan uppnås genom gemensamma
åtgärder på lokal, regional, nationell eller gemenskap-
snivå, dvs. EU-nivå, som beslut skall fattas av någon
annan än enskilda medborgare. Detta gäller givetvis
också de konsumentpolitiska frågorna.
Vi tycker att regeringen i sin skrivelse, och natur-
ligtvis också utskottet i betänkandet, tar upp alldeles
för många frågor som man har för avsikt att driva i
EU. I vår motion Lu34 tar vi upp vad vi tycker är de
viktigaste frågorna och vad man bör prioritera när
man talar om vad vi svenskar vill med konsumentpo-
litiken i EU.
Jag vill säga att det i regeringsskrivelsen antyds att
man vill använda konsumentpolitiken i ett fördel-
ningspolitiskt syfte. Det är dömt att misslyckas. Jag
vill ta ett exempel, eftersom man i skrivelsen och i
betänkandet tar upp hur viktigt det är med kopplingen
miljön-konsumtionen.
Här kan man då inte ha ett fördelningspolitiskt
syfte i konsumentpolitiken och hela tiden prata om de
svaga i samhället, utan här behöver man rikta in sig på
de köpstarka - det är faktiskt de som konsumerar. Vi
behöver också driftiga konsumenter, som kan ställa
krav som kommer att vara till nytta för alla konsumen-
ter. Därför är det dömt att misslyckas att tro att man
kan använda konsumentpolitiken i ett fördelningspo-
litiskt syfte.
Men det viktiga för oss moderater och huvudupp-
giften för den svenska konsumentpolitiken i EU är ju
att arbeta för att den inre marknaden skall fungera. En
fri och effektiv, konkurrerande marknad utan förtäck-
ta handelshinder är ju det bästa för oss som konsu-
menter. Vi kommer att få ett varierat utbud av varor
och tjänster, och har vi en sund konkurrens kommer
vi också att få lägre priser, vilket gynnar oss konsu-
menter.
Vi tar i ett särskilt yttrande upp att vi tror att man i
framtiden kommer att behöva ha grundläggande
köprättsliga regler, dvs. likartade regler, på gemen-
skapsnivå för att vi som konsumenter skall våga köpa
varor och tjänster från andra länder.
När det gäller att driva konsumentpolitik för Öst-
europas del anser vi att det absolut viktigaste är att
man får ett folkligt stöd för uppbyggande av en funge-
rande marknadsekonomi. Den fria marknaden är alltså
det som kommer allra först, för att det skall vara nå-
gon nytta med att vi hjälper dem i Östeuropa.
Herr talman! Att vi delar regeringens uppfattning
om konsumentpolitiken i EU i många delar framgår
av vår motion L34 men också av det faktum att vi står
bakom stora delar av betänkandet. Vi står naturligtvis
också bakom båda våra reservationer 1 och 3, men jag
yrkar här bifall bara till reservation 1 och vill påminna
om vårt särskilda yttrande, som gäller de köprättsliga
reglerna. I övrigt yrkar jag naturligtvis bifall till ut-
skottets hemställan.
När det gäller ursprungsmärkningen är det bl.a.
tack vare moderaterna som det nu blir ett tillkännagi-
vande till regeringen i denna fråga. Det tycker jag att
man skall se inte bara i skuggan av den diskussion om
"galna ko-sjukan" som har förts, utan för oss som
konsumenter, och även för producenterna är det fak-
tiskt en konkurrensfördel att man anger ursprungslan-
det.
Anf.  56  KERSTIN HEINEMANN (fp)
Herr talman! Regeringen redogör i skrivelsen för
de mål och den inriktning som Sverige bör ha vid sitt
arbete med konsumentfrågorna i EU. De övergripande
målen skall vara att ge konsumenterna en stark ställ-
ning på marknaden och främja deras intressen och
inflytande i ett integrerat Europa. Folkpartiet libera-
lerna sympatiserar med dessa mål. En väl fungerande
marknadsekonomi med effektiv konkurrens och
många aktörer är den bästa garanten för en god kon-
sumentpolitik. Att på ett effektivt sätt fullfölja arbetet
med den inre marknaden är också en av EU:s viktigas-
te uppgifter. Tillsammans med frihandelspolitiken på
det globala planet är den inre marknaden avgörande
för möjligheterna att tillgodose konsumenternas in-
tressen av prispress, mångfald och kvalitet.
Herr talman! I vår EU-politik lägger vi stor vikt
vid närhetsprincipen. Vi anser att varje fråga bör
avgöras på lägsta möjliga nivå, dvs. så nära männi-
skorna som möjligt. För genuint gränsöverskridande
frågor skall Europasamarbetet utnyttjas. Det innebär
att varu- och tjänsteutbytet över nationsgränserna
ibland behöver underlättas genom standardiseringsin-
satser, men många angelägna frågor kan bäst hanteras
lokalt eller nationellt.
Vi anser att vi har fått stöd för denna åsikt i ut-
skottets betänkande. Likaså har utskottet gått oss till
mötes när det gäller att skriva in att det är viktigt att
handikappaspekten inte glöms bort när konsumenter-
nas inflytande skall kanaliseras.
Vi kan notera en omsvängning i regeringens syn
på säkerhetsfrågorna när det gäller tjänster som till-
handahålls för barn och ungdomar. I proposition
1995/96:123 föreslog regeringen att produktsäkerhets-
lagen skulle ändras så att den omfattar varor som
tillhandahålls i offentlig verksamhet. Vi välkomnade
lagändringen men skrev i vår motion med anledning
av propositionen att den inte var tillräcklig. Vi anser
fortfarande att det inte redovisades tillräckligt starka
skäl för att utesluta offentliga tjänster från lagens
tillämpningsområde. Tjänster rymmer självklart sam-
ma risker oavsett om huvudmannen är offentlig eller
inte. Regeringens formulering på s. 33 i skrivelsen
antyder en svängning i riktning mot vår position,
vilket vi i så fall välkomnar, men utskottet har inte
vågat ta det steget, vilket gör att vi står fast vid vårt
yrkande nr 4 i motion L36.
Herr talman! Vi kan konstatera att utskottet delar
vår inställning och anser att Sverige bör arbeta för ett
förbud inom EU som motsvarar vad som gäller för
inhemska TV-sändningar beträffande reklam riktad
till barn, och vi förutsätter som det står i skrivelsen att
regeringen fortsätter att arbeta för ett förbud mot
reklam i TV riktad mot barn.
Sammanfattningsvis kan jag alltså konstatera att
de flesta av våra motionskrav är tillgodosedda i be-
tänkandet och att endast vårt yrkande om produktsä-
kerhetslagens tillämpningsområde kvarstår. Jag yrkar
därför bifall till reservation nr 5 och i övrigt bifall till
utskottets hemställan.
Anf.  57  YVONNE RUWAIDA (mp)
Herr talman! Jag blev litet förundrad när jag hörde
Marietta de Pourbaix-Lundin. Hon ansåg inte att
konsumentpolitiken skulle inriktas på de grupper som
är socialt och ekonomiskt utsatta. Det är ju de som har
pengar som konsumerar, sade hon. Jag vill säga att de
som har mindre pengar är mer utsatta som konsumen-
ter, och det är därför viktigt för dem  med en bra
konsumentpolitik. Det tycker inte jag är någonting
konstigt. Däremot är det ju inte genom konsument-
politiken som man skall se till att minska löneklyftor-
na. Det måste man arbeta för inom andra områden.
Men så länge vi har stora löneklyftor och socialt och
ekonomiskt utsatta grupper är det bra att konsument-
politiken inriktas mer på de grupperna.
Det är väldigt positivt att man i skrivelsen fram-
håller betydelsen av ursprungsmärkning. Men även på
den punkten blev jag förundrad över Marietta de
Pourbaix-Lundin. Jag vill fråga: Står hela Moderata
samlingspartiet bakom en önskan om ursprungs-
märkning? Jag har fått veta från jordbruksutskottet att
det inte är någon fråga som moderaterna i utskottet
har drivit särskilt hårt.
När det gäller det grundläggande, om man skall
bedriva konsumentpolitik i EU eller i andra samman-
hang, anser vi i Miljöpartiet att det är viktigt att man
har miniminormer. Det skall man ha för att skydda
både miljön och människors hälsa. Det kan man säga
är grunden för vår konsumentpolitik i EU. Vill man
veta mer om det kan man läsa vår motion i den frå-
gan.
Jag vill gå in litet grand på det faktum att vi i
Miljöpartiet har väldigt många reservationer. Det
beror på att vi anser att regeringen i dag har en de-
fensiv politik när det gäller konsumentpolitiken i EU.
Man konstaterar i skrivelsen att arbetet i viss ut-
sträckning får inriktas på att försvara redan vunnen
terräng. Det tycker vi är en alldeles för låg ambi-
tionsnivå. Man kan undra vart alla vackra och nöd-
vändiga mål när det gäller konsumentpolitik som ja-
sidan propagerade för under EU-valrörelsen har tagit
vägen. De saknas. Jag tycker inte att regeringen har
den drivkraften i konsumentpolitiken. Därför ställer vi
oss frågan vilken målsättning regeringen i dag har när
det gäller konsumentpolitiken.
Vår konsumentminister Leif Blomberg - vi har ju
en ny konsumentminister - har ju i dag flera arbets-
uppgifter utom konsumentpolitiken än vad den förra
konsumentministern, Marita Ulvskog hade. Det inne-
bär alltså att den nuvarande konsumentministern har
mindre tid för konsumentfrågorna. Är det en hänvis-
ning till att regeringen faktiskt i och med EU-
medlemskapet har dragit ned på ambitionsnivån - det
hoppas jag verkligen inte - eller är det så att man är
förvirrad nu när man är med i EU och inte riktigt vet
hur man skall påverka EU?
Inom EU sätts hänsynen till den inre marknadens
funktion före hänsynen till konsumenten och miljön.
Inget land har längre rätt att stänga ute eller förbjuda
varor som man tycker är farliga eller ohälsosamma
om EU är av annan åsikt. Situationen bör naturligtvis
vara den omvända: Hänsyn till konsumenten och
miljön måste alltid sättas före hänsynen till den inre
marknaden.
Även i riksdagsarbetet hänvisar regeringen ofta, i
fråga efter fråga, till att regler kommer i konflikt med
de åtaganden som Sverige gjort i och med sitt med-
lemskap i EU.
Är regeringen handfallen?
Man kan även se i en färsk rapport från Statskon-
toret att regeringens sätt att sköta EU-frågorna är
bristfälligt. Man konstaterar bl.a. att många myndig-
heter ofta inte får tillräckligt med information från
departementen om hur de skall arbeta och att svenska
EU-förhandlare ibland inte känner till vad regeringen
har för ståndpunkter i frågor de sitter och förhandlar
om. Samtidigt säger departementen ofta att de inte får
tillräckligt med resurser för att kunna styra myndighe-
terna i EU-arbetet. Vi anser att dessa brister måste
åtgärdas.
I regeringens skrivelser sägs ingenting konkret om
hur man skall undvika problemen med EU:s regler.
Man går inte in på detta på det sätt som vi önskar.
Regeringens linje måste vara att våga kämpa för
konsumenternas rättigheter nu när vi har den inre
marknaden. Det kan bl.a. innebära att man från rege-
ringens sida ibland bör driva frågor till EU-
domstolen.
En annan angelägen konsumentfråga som jag vill
gå in på är frågan om alkohol- och tobaksreklam.
Efter EU-inträdet och avmonopoliseringen av alko-
holmarknaden har vi i Sverige fått se en boom av
alkoholreklam. Det kan t.ex. gälla Martini Flash i
tunnelbanan här i Stockholm, en stor bild på en alko-
holvara där man använder sig av samma princip som
när man gör reklam för lättöl - människor associerar
naturligtvis till starköl eller mellanöl. På samma sätt
associerar man också när man ser Martini Flash - man
associerar till Martini. Vi har också sett alkohol-
reklam i bl.a. SJ:s tidning Tur  &  retur, både vin-
reklam och reklam för Martini Flash. SJ, som är ett
statligt bolag, har i sin tidning haft alkoholreklam.
Vi ser en mer aggressiv marknadsföring av både
alkohol- och tobaksvaror i Sverige. Det här är ett
resultat som delvis har sin grund i att olika företag på
den nu avmonopoliserade alkoholmarknaden nu ser
en chans: Nu kan vi försöka - Sverige är ju med i EU.
Man hoppas också på att kunna ändra opinionen och
få alkohol- och tobaksreklam att bli tillåten.
Jag anser att vi väldigt snabbt måste vidta motåt-
gärder. Jag anser att vi snabbt måste förbjuda an-
vändningen av både varunamn och varumärken i
annonsering om både alkohol och tobak. Det kan man
göra väldigt snabbt. En utredning har när det gäller
tobaksreklam kommit fram till att detta är något man
kan göra. Vi kan göra samma sak med alkoholrekla-
men. Vi kan ta ett snabbt beslut och visa för EU att vi
tycker att det här är viktigt.
Om man i stället drar ut på behandlingen av frågan
om hur man skall komma åt t.ex. den aggressiva alko-
holreklamen kommer vi i framtiden att få se EU
komma med direktiv om att man skall tillåta alkohol-
och tobaksreklam. Då kanske opinionen i Sverige har
försvagats efter att vi har sett en massa alkohol- och
tobaksreklam. Vi har börjat vänja oss vid att se alko-
holreklam därför att den förekommer oftare och ofta-
re.
Detta är en oerhört angelägen konsumentfråga
som vi verkligen från Sveriges sida måste ta tag i.
Jag yrkar bifall till reservationerna 8 och 9.
Anf.  58  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik
Herr talman! Jag blir litet förvånad över att just
Yvonne Ruwaida tar upp att jag hävdar att man inte
kan använda konsumentpolitiken i ett fördelningspo-
litiskt syfte. Jag tycker att det är en förlegad klyscha
som socialdemokraterna lägger in på de flesta politis-
ka områden. Jag ville visa att det faktiskt är kontra-
produktivt just när det gäller miljön och konsumtio-
nen.
Jag hade för några dagar sedan möjlighet att träffa
Åsa Domeij, som är ensamutredare i en utredning om
miljö och konsumtion som kommer nu. Hon var inne
just på de här tankarna: När det gäller miljö och kon-
sumtion är det de köpstarka grupperna man måste
inrikta sig på i konsumentpolitiken. Det är de som
kommer att bana väg för oss andra konsumenter.
När det gäller ursprungsmärkning står vi bakom
det tillkännagivande som finns på s. 26 i betänkandet.
Anf.  59  YVONNE RUWAIDA (mp) replik
Herr talman! Jag kan inte kommentera vad Åsa
Domeij har sagt eller inte sagt. Hon sitter inte heller i
riksdagen för Miljöpartiet.
Om man skall få en mer miljövänlig konsumtion
är det oerhört viktigt att använda sådana ekonomiska
styrmedel att det inte bara blir de köpstarka grupperna
som kan köpa miljövänliga varor. Det är viktigt att
människor blir miljömedvetna. Det handlar nämligen
också om livsstil hos hela befolkningen, hos både dem
som är köpsvaga och dem som är köpstarka.
Vi har också som målsättning att se till att lönek-
lyftorna minskar så att vi inte behöver dela in männi-
skor i köpsvaga och köpstarka.
Anf.  60  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik
Herr talman! Nu tycker jag att Yvonne Ruwaida
ändrar sig en del i sin inställning till miljön och kon-
sumtionen. Det viktiga är att de som är litet starkare i
samhället skall bana väg för andra genom att ställa
krav som är bra för oss alla som konsumenter.
Jag begärde inte att Yvonne Ruwaida skulle
kommentera det jag sade om Åsa Domeij därför att
hon har varit miljöpartist. Det var inte därför jag tog
upp det. Jag ville visa att detta kommer i en utredning
och att det kanske kommer att få socialdemokraterna
att ompröva en del av sin konsumentpolitik.
Anf.  61  YVONNE RUWAIDA (mp) replik
Herr talman! Jag har inte ändrat min inställning
utan håller fast vid det jag sade i talarstolen. Marietta
de Pourbaix-Lundin måste ha missförstått mig.
När vi nu har en konsumentpolitik är det natur-
ligtvis viktigare för köpsvaga grupper att den är bra,
därför att de har mindre resurser att konsumera för.
För dem är detta mycket viktigare.
När det gäller miljö och konsumtion anser jag att
vi behöver ha sådana ekonomiska styrmedel att det är
möjligt för alla att handla och leva miljövänligt. Det
skall inte vara så att vi behöver köpstarka grupper
som kan gå före. Genom ekonomiska styrmedel kan vi
se till att alla går i riktning mot en ekologiskt mer
hållbar livsstil samtidigt.
Anf.  62  KARIN OLSSON (s)
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till
lagutskottets betänkande nr 26 och avslag på reserva-
tionerna.
Det är uppenbart för de allra flesta att många lever
i ganska knappa omständigheter. Redan under de
"goda åren" på 80-talet fick många sina inkomster
sänkta. I synnerhet ensamstående föräldrar, ungdomar
och invandrare drabbades. Sedan arbetslösheten ökat
har ännu fler drabbats. Många har hamnat i skuldfäl-
lor. Alltfler lever på inkomster knappt över gränsen
för socialbidrag, och flera har blivit beroende av so-
cialbidrag. Samtidigt måste både staten, landstingen
och kommunerna spara. Dessa besparingar slår också
hårdast mot de grupper som redan har det svårt.
När hushållen får mindre pengar att röra sig med
är det viktigt att pengarna utnyttjas på allra bästa sätt.
Här spelar kunskapen en viktig roll. Det finns få om-
råden där kunskap lönar sig så tydligt som inom det
här området. Den som har kunskap utnyttjar sina
pengar och resurser på ett bättre sätt än den som sak-
nar kunskap. För den som har gott om pengar gör det
kanske inte så mycket om en del köp blir s.k. felköp,
men för den som har ont om pengar kan det vara
ödesdigert.
Ett område som förtjänar att nämnas är kunskapen
om mat och matlagning. För den som behärskar mat-
lagningens ädla konst kan 100 kr ge god utdelning
medan den som inte gör det ofta betalar dyrt för s.k.
skräpmat.
Konsumentpolitiken är viktig för alla, men den är
viktigast för de utsatta hushållen. Konsumentpolitiken
får därför en ökad betydelse som ett led i fördelnings-
politiken.
I den här frågan är vi inte helt överens i utskottet.
Moderaterna vill inte att konsumentpolitiken skall
vara ett led i fördelningspolitiken, medan utskottsma-
joriteten däremot anser att det är viktigt och riktigt.
Konsumentpolitiskt betingade regler bidrar till en
effektiv konkurrens på sunda villkor. Konsumentpoli-
tiken är viktig i och med att marknaden utvidgades
genom vårt EU-medlemskap, och konsumenterna får
mer att välja mellan. Det kan vara svårt att överblicka
hela marknaden, vilken kvalitet varorna har, hur
mycket de kostar osv. Även reklamationer kan bli
svårare att göra, bl.a. på grund av språkproblem.
Svensk konsumentpolitik har hög klass. Eftersom
konsumentpolitiken på gemenskapsnivå inte har
samma omfattning som den i Sverige har vi ett gedi-
get arbete framför oss. Det övergripande målet för
Sveriges arbete med konsumentfrågor i EU skall vara
att ge konsumenterna stark ställning på marknaden, att
främja konsumenternas intressen i ett integrerat Euro-
pa och att samtidigt kunna bibehålla och utveckla
nivån på svensk konsumentpolitik.
EU:s konsumentpolitik har inte samma bredd,
djup, tradition och betydelse som vår egen konsu-
mentpolitik. Som land har vi naturligtvis skäl att för-
vänta oss att detta förändras i den riktning vi efter-
strävar.
Herr talman! Genom en tillbakablick kan vi se att
det faktiskt har hänt en hel del. Genom Maastrichtför-
draget fastställdes konsumentpolitiska mål inom Eu-
ropeiska unionen. Det nu gällande konsumentpolitiska
programmet antogs i slutet av 1995 och gäller t.o.m.
1998. Det innehåller tio punkter som handlar om
förbättrad konsumentupplysning och information och
att man skall komplettera, se över och kontinuerligt
uppdatera ramen. Det handlar om köp av finansiella
tjänster, allmännyttiga tjänster, IT-samhällets möjlig-
heter, att stärka konsumenternas förtroende för livs-
medel, att främja ur miljösynpunkt hållbara konsum-
tionsmönster, stärka och öka konsumentrepresentatio-
nen, hjälpa länder i Central- och Östeuropa och att
vidta åtgärder i länder i tredje världen.
Förutom att Maastrichtfördraget innehåller ett
konsumentpolitiskt program har vissa organisations-
förändringar gjorts så att det numera finns ett gene-
raldirektorat, DG XXIV, som behandlar bl.a. generell
produktsäkerhet, leksakers och kemiska produkters
säkerhet, konsumentkrediter, elektroniska betal-
ningsmedel och prismärkning.
Inom andra generaldirektorat handläggs bl.a. tek-
nisk prövning av kontroll, standardisering, produk-
tansvar, konkurrens, jordbruksfrågor, transporter,
miljöfrågor - däribland frågan om miljömärkning -
och bank- och försäkringsfrågor. Förutom detta finns
Consumers Committe, som också är en kommitté som
arbetar med konsumentfrågor. Flertalet konsument-
politiska frågor bereds i arbetsgruppen för konsu-
mentskydd och information.
Från svensk sida har vi redan beslutat att konsu-
mentskyddet i det internationella samarbetet bör vara
ett av de prioriterade områdena. Det är viktigt att
åstadkomma höga skyddsnivåer när det gäller pro-
duktsäkerhet och produktutformning.
Utskottet framhöll också i yttrandet över regering-
ens skrivelse inför EU:s regeringskonferens 1996 att
konsumentskyddet för finansiella tjänster måste för-
bättras.
Genom vårt medlemskap i EU har vår svenska
konsumentverksamhet knutits samman med den som
bedrivs på gemenskapsnivå. Tillfälle har skapats att
påverka utvecklingen av konsumentpolitiken också i
ett europeiskt perspektiv, samtidigt som vissa be-
gränsningar när det gäller möjligheten till nationella
avvikelser uppkommit. Därtill kommer att det konsu-
mentpolitiska området är mycket stort och rymmer en
mängd olika frågor. Inom i princip alla verksamhets-
områden inom EU finns det konsumentintressen att ta
hänsyn till. Om det svenska EU-arbetet på konsumen-
tområdet kan göras mera målinriktat skapas också
möjligheter till kostnadseffektiviseringar på många
områden.
För lagutskottet är det mycket viktigt att regering-
en informerar om vad som är på gång i EU. Det fun-
gerar bra för närvarande, och utskottet förutsätter
naturligtvis att denna information skall fortsätta.
När det gäller utgångspunkterna för de svenska in-
satserna i EU anför regeringen att det skall vara sam-
ma mål som gäller som för den svenska konsument-
politiken. Hushållen skall ha goda möjligheter att
utnyttja sina resurser, både ekonomiska och andra, på
ett effektivt sätt. Konsumenterna skall ha en stark
ställning på marknaden. Konsumenternas hälsa och
säkerhet skall skyddas. Sådana konsumtionsmönster
skall utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön
och bidrar till en långsiktig utveckling.
Det är viktigt att det svenska arbetet på EU-nivå
utgår från de mål vi har i den svenska konsumentpoli-
tiken.
Utskottet gör samma bedömning som regeringen
när det gäller subsidiaritetsprincipen. Den skall kunna
tillämpas så att medlemsstaterna har frihet att ge sitt
lands konsumenter ett starkare skydd än vad som
följer av gemenskapsreglerna, så länge detta inte leder
till hinder för den fria rörligheten för varor, tjänster
och kapital. Vissa frågor behöver behandlas på det
europeiska planet, medan andra bäst hanteras på na-
tionell nivå - ja, t.o.m. på regional nivå.
Det är dock viktigt att konsumentskyddet på ge-
menskapsnivå inte blir så lågt att konsumenterna inte
känner förtroende för den inre marknaden. Regering-
en kommer att arbeta för s.k. minimiregler, så att
medlemsländerna på nationell nivå tillåts behålla eller
införa strängare krav än vad gemenskapsreglerna
föreskriver. Detta tycker utskottet är bra. Det tror jag
att Miljöpartiet också tycker - eller hur?
Det svenska arbetet med konsumentfrågor i EU
präglas av framförhållning, förankring och stabilitet.
Från svensk sida skall läggas fram reformförslag,
medverkas med experter, byggas allianser och infor-
meras om svenska uppfattningar - detta för att stärka
vårt inflytande i EU:s institutioner.
Från utskottet har vi konstaterat att regeringen sär-
skilt framhåller betydelsen av att kontakten inte enbart
sker med generaldirektorat XXIV, utan omfattar alla
enheter som har frågor som berör konsumenterna.
Standardiseringsarbetet inom EU är ett ur konsu-
mentsynvinkel viktigt arbete. Förutom de minimireg-
ler som finns i direktiven finns frivilliga standarder
där bl.a. Standardiseringen i Sverige deltar. Konsu-
mentverket deltar också aktivt i det europeiska stan-
dardiseringsarbetet och har åtagit sig ett antal sekre-
tariat inom Europastandardiseringen.
Herr talman! Enligt utskottets mening finns det
anledning att särskilt betona vikten av att den kunskap
som handikapporganisationerna har tas till vara och
får komma till uttryck i standardiseringsarbetet. Ut-
skottet utgår från att de medel som finns för utbild-
ningsinsatser och resebidrag kan tas i anspråk också
för att tillgodose handikappades intressen. Utskottet
förutsätter också att regeringen noga följer frågan och
överväger vilka ytterligare insatser som kan komma
till stånd för att behovet av frivilliga organisationers
medverkan i standardiseringsarbetet skall kunna till-
godoses.
Regeringen har i sin skrivelse prioriterat fem om-
råden, nämligen skydd för hälsa, ekonomiskt och
rättsligt skydd, information och utbildning, miljö och
konsumtion och forskning.
Det är viktigt att arbetet med produkters säkerhet
samordnas och effektiviseras. Detta skriver regering-
en och pekar på vikten av att kommissionen anordnar
regelbundna samordningsmöten för att kunna åstad-
komma detta. Utskottet delar regeringens uppfattning
också i denna fråga.
Ett område som verkligen engagerar svenska kon-
sumenter är livsmedelssektorn. Det är ett område där
lagutskottet anser att det är angeläget att vi på alla sätt
försöker påverka utvecklingen inom EU i riktning mot
högre skyddsnivåer, som tillgodoser konsumenternas
intressen på livsmedelsområdet.
Enligt utskottet bör regeringen med kraft verka för
förbättrad märkning. Det handlar i första hand om
förbättrad ursprungsmärkning samt märkning av livs-
medel som innehåller eller består av genetiskt modifi-
erade organismer, eller livsmedel som har framställts
med hjälp av genetik.
Regeringen bör, med utgångspunkt i det anförda,
närmare överväga formerna för och omfattningen av
märkningskraven. Internationella överenskommelser
måste givetvis beaktas i den mån de blir bindande för
Sverige.
Ett område där regeringen kommer att agera kraft-
fullt är innehållsdeklarationerna på sammansatta
livsmedel. Den förenkling som aviseras från EU är
inte acceptabel, utan här kommer Sverige att kräva
innehållsdeklarationer som är så fullständiga som det
är möjligt. I den frågan har jag svårt att förstå Miljö-
partiets reservation. Jag tycker att texterna överens-
stämmer väl. Jag är inte säker på att jag hann kontrol-
lera om Miljöpartiet står fast vid den reservationen.
Jag förstår väl om ni släpper den.
Inom området ekonomiskt och rättsligt skydd
kommer Sverige att arbeta för ökad konkurrens och
ett bättre skydd på den gemensamma marknaden för
finansiella tjänster. Särskilt viktig är informationen
om tjänster - att den är tydlig, att förmedlingen av
rådgivningstjänsterna är tillförlitlig och att konsumen-
tens ställning vid fel i en tjänst förbättras samt att
reklamationshanteringen blir effektivare.
På marknadsföringsområdet kommer Sverige att
verka för att gemenskapsreglerna läggs på en högre
etisk nivå än som gäller för närvarande. Utskottet
anser att det är bra att Sverige kommer att arbeta för
att flera direktiv skärps.
Sverige har redan på ett aktivt sätt arbetat för för-
bud mot TV-reklam riktad till barn, och det har lett
till att kommissionen har gjort utfästelser om att stu-
dier skall göras om reklamens effekter på barn. Euro-
paparlamentet har också föreslagit skärpta regler på
området.
Herr talman! Från utskottets sida vill vi naturligt-
vis heja på regeringen i det arbetet.
Kunniga och kritiska konsumenter utgör en kraft
på marknaden för att driva fram produkter och tjäns-
ter som belastar miljön så litet som möjligt. Välutbil-
dade och kritiska konsumenter är bra, både för kon-
sumenterna själva och för marknaden. Inom EU pågår
visserligen arbete för att förbättra detta, men här
måste Sverige vara pådrivande och kommer också att
vara det.
Ett bra sätt för den enskilde konsumenten som vill
välja varor som belastar miljön så litet som möjligt är
de miljömärkningssystem som finns. Den nordiska
svanen är ett bra exempel på lyckad och trovärdig
märkning.
Det är viktigt att frågan drivs vidare så att vi får
bra fungerande miljömärkningssystem som både kon-
sumenten och producenten känner tilltro till.
I betänkandet Forskning för vår vardag, som nyli-
gen presenterades, har utredaren bl.a. kartlagt den
konsumentpolitiska forskningen i Sverige med ut-
blickar mot de nordiska länderna och EU. Utredaren
har också lämnat förslag till hur forskningsområdet
skall organiseras och finansieras. Detta kommer att
prövas i vanlig ordning, och jag tycker att de förslag
som finns i det här betänkandet är bra.
Herr talman! Med detta yrkar jag om igen bifall
till utskottets hemställan i dess helhet och avslag på
samtliga reservationer.
Jag vill också avsluta med att säga att majoriteten i
utskottet tycker att detta är en bra och offensiv skri-
velse, och det tycker jag också kan utläsas av vårt
betänkande.
Anf.  63  MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik
Herr talman! När Karin Olsson inledde sitt anfö-
rande trodde jag först att hon skulle prata om något
helt annat än konsumentpolitik, men det blev konsu-
mentpolitik till slut. Det fanns en ofantlig övertro på
att det offentliga på olika sätt kan lägga sig i männi-
skors liv och ställa allting till rätta. På slutet kom det
dock en viss tilltro till den enskilda människan, vilket
jag tycker var bra. Man måste tro på den enskilda
människans förmåga att klara en hel del saker. På det
konsumentpolitiska området är ju ändå den fria mark-
naden med en sund konkurrens det absolut bästa för
oss som konsumenter.
Igen vill jag säga: Att använda konsumentpoliti-
ken i ett fördelningspolitiskt syfte är dömt att miss-
lyckas, precis som det är dömt att misslyckas att an-
vända den t.ex. i arbetsmarknadspolitiken.
Jag tycker att diskussionen hittills har visat att vi
trots allt är överens om det allra mesta. Det visar
faktiskt utskottets betänkande också. Men det finns
vissa väsentliga skillnader, bl.a. just det fördelnings-
politiska syftet med konsumentpolitiken, som vi för-
modligen inte blir överens om hur vi än debatterar.
Anf.  64  KARIN OLSSON (s) replik
Herr talman! Vi är helt överens i det som Marietta
de Pourbaix-Lundin sade sist, vi kommer inte att vara
överens om det här. Det är så stora skillnader i vårt
synsätt att det egentligen inte finns någon anledning
att uppta kammarens tid med att debattera det.
Men jag tycker inte att det finns en motsättning
mellan att samhällets stöd är starkt när det gäller kon-
sumentpolitiken och den enskilda människans behov
av kunskap, så att hon på det sättet kan utnyttja de
resurser som varje enskild människa har. Jag tycker
att en bra kombination av dessa är en bra och aktiv
konsumentpolitik.
Anf.  65  AGNE HANSSON (c)
Herr talman! I det här betänkandet ger lagutskottet
för det första regeringen till känna att Sverige skall
driva kravet om ett gemensamt system för ursprungs-
märkning inom EU. Utskottet ger för det andra rege-
ringen till känna att Sverige skall driva frågan om
generell märkning av genetiska modifierade livsme-
delsprodukter inom EU. För det tredje ger utskottet
regeringen till känna att vi också inom EU skall kunna
betrakta EU:s regler som minimiregler och att vi i
Sverige skall få gehör för och kunna gå före med att
införa strängare regler för konsumenternas hälsa,
säkerhet och miljöskydd.
Vi från Centerpartiet tycker att det här är bra. De
här tillkännagivandena bygger på en kommittémotion
från Centerpartiet. Karin Olsson har med eftertryck
markerat lagutskottets starka skrivning på de här
punkterna.
Herr talman! Sverige har nu varit medlem i EU i
snart ett och ett halvt år. Här och nu är första tillfället
som regeringen lämnar en redogörelse över det kon-
sumentpolitiska arbetet inom EU. Det är av stor bety-
delse att riksdagen på detta sätt får ta del av den
svenska konsumentpolitikens inriktning och utform-
ning. Det gäller då inte minst det arbete som bedrivs
inom EU.
Från Centerns sida menar vi att Sverige skall ha en
hög profil i de konsumentpolitiska frågorna, självklart
både inom landet och i EU-sammanhang. Inom EU
finns ännu inte samma bredd, djup och tradition i de
konsumentpolitiska frågorna som det gör i Sverige.
Därför har Sverige en utmärkt möjlighet att berika
EU-arbetet på det här området, ett område som verk-
ligen behöver utvecklas inom EU. Den chansen tycker
vi att Sverige skall ta, och jag har inte belägg för
annat än att regeringen tänker göra så och redan har
börjat. Det tycker vi är bra.
Vi har i riksdagssammanhang tidigare vid flera
tillfällen diskuterat den inhemska konsumentpoliti-
kens mål och inriktning. Från Centerns sida har vi
länge betonat att målen skall vidgas. Inte minst gäller
det skyddet för konsumenternas hälsa och säkerhet
och att vi också skall ha miljöpolitiska mål i det kon-
sumentpolitiska arbetet. Det råder numera bred enig-
het om detta. Det tycker vi självklart också är bra. Vi
medverkar gärna till att driva konsumentfrågorna
vidare framåt. Det har vi försökt att göra också i sam-
band med denna skrivelse, och inte utan framgång.
Det skall då sägas att vi har fått gehör för våra krav.
Det är närmast det jag har begärt ordet för att marke-
ra. Det har rått stor vilja till samsyn i dessa frågor
under framtagandet av betänkandet i lagutskottet.
Vi delar i huvudsak regeringens syn på inriktning-
en av konsumentpolitiken. Som vi ser det är det av
största vikt att vi tar till vara konsumenternas intres-
sen på EU-nivå, som det också i första hand är fråga
om här och som vi debatterar i det här sammanhanget.
Konsumentfrågorna berör alla medborgares dagli-
ga liv. Konsumenterna skall själva ha stor frihet att
kunna agera efter sitt fria val på marknaden efter
givna regler och efter så goda förutsättningar som
möjligt. För de svagaste konsumenterna, men även för
alla andra, skall det finnas ett konsumentskydd att
falla tillbaka på. Därför tycker vi att det är viktigt och
riktigt att området som berör hushållens baskonsum-
tion och stöd för konsumentgrupper som är ekono-
miskt eller socialt utsatta eller av andra skäl är i be-
hov av särskilt stöd är särskilt prioriterade. Det tycker
vi är bra. Vi ansluter oss till den tanken och avviker
därmed från dem som hävdar att den konsumentpoli-
tik som helt fritt överlåter åt de fria krafterna och de
starkaste konsumenterna att forma ett konsument-
mönster som passar dem bäst, utan hänsyn till andra,
skapar de bästa förutsättningarna. Att på en fullstän-
digt fri och konkurrerande marknad för varor, tjänster
och kapital tillåtas härja fritt bland alla konsumenter-
na, utan någon som helst trygghet och säkerhet för de
svaga och utsatta, skapar inte de bästa förutsättning-
arna för ett gott konsumentmönster. Vi tycker också
att det är fel att avstå från att använda konsumentpo-
litiken i ett viktigt fördelningspolitiskt syfte.
De senaste decennierna har inneburit stora för-
ändringar för de flesta konsumenter. Varuutbudet har
ökat kraftigt, och marknaden har blivit svårare att
överblicka. Koncentrationen och integrationen inom
produktion, distribution och detaljhandel har gjort att
avståndet mellan konsument och näringsidkare har
ökat markant. Detaljhandelns koncentration till stora
livsmedelshallar t.ex. utgör inte enbart en fördel för
konsumenterna. Den enskilde konsumenten behöver i
många situationer stöd för att kunna hävda sin rätt och
skydd mot otillbörliga affärsmetoder. Det breddade
utbudet gäller inte minst nu i ett vidgat EU-
sammanhang. Därför är det bra att regeringen avser
att hävda subsidiaritetsprincipen i förhållande till EU
på konsumentområdet.
Varje medlemsstat måste ha en frihet att ge kon-
sumenterna ett starkare skydd än det som följer av
gemenskapsreglerna. Detta gäller inte minst Sverige;
vi ligger förhållandevis långt framme på konsument-
politikens område. Det här är inte minst viktigt när det
gäller konsumenternas förtroende för den nya situa-
tionen med en inre marknad i EU.
Centerpartiet har i sin motion i anslutning till re-
geringens skrivelse angående EU:s regeringskonfe-
rens hävdat att regelsystemet skall formuleras så, att
det skall vara möjligt för de enskilda länderna att gå
före och införa strängare krav för att tillgodose beho-
vet av hälso- och miljöskydd. Vi har nu fått gehör för
det kravet. Riksdagen föreslås nu av utskottet ge re-
geringen detta till känna.
Vi har också, som jag sade inledningsvis, fått ett
tillkännagivande när det gäller att Sverige bör driva
kravet om ett gemensamt system för ursprungsmärk-
ning inom  EU. Det samma gäller också att Sverige
skall driva frågan om generell märkning av genetiskt
modifierade livsmedelsprodukter inom EU. Vi har
länge drivit dessa frågor och krav. Nu har vi natur-
ligtvis haft god hjälp av det som har hänt i samband
med "galna ko-sjukan" i Storbritannien. Redan i ett
tidigare svar på en fråga från Centern har jordbruks-
ministern lovat att driva dessa frågor med kraft i EU.
Med tanke på vad som nu har hänt med anledning av
det misstänkta sambandet mellan "galna ko-sjukan"
och en livshotande hjärnsjukdom hos människor hade
hon naturligtvis svårt att ge något annat besked. Om
reglerna om ursprungsmärkning redan hade varit
införda skulle konsumenterna på ett helt annat sätt
haft kunskap och haft möjlighet att välja bort de faror
som hotar deras egen hälsa. Då hade också dramati-
ken runt frågorna om importförbud av brittiskt nötkött
kunnat få en mindre dramatisk utgång. Detta visar hur
viktigt det är med ursprungsmärkning av livsmedel.
Det är bra att vi nu samlat i Sverige kan driva dessa
frågor vidare framåt i EU-sammanhang. Eftersom
våra motionsyrkanden till fullo är bifallna kan jag nu
yrka bifall till hemställan i lagutskottets betänkande.
Anf.  66  TANJA LINDERBORG (v)
Herr talman! Jag vill inleda med att tacka de so-
cialdemokratiska ledamöterna i lagutskottet, framför
allt Karin Olsson, för den lyhördhet som de har visat
oss motionärer med anledning av regeringens skrivel-
se om mål och inriktning för det svenska arbetet med
konsumentpolitiken i EU. Jag vill också ge en eloge
till lagutskottets kansli, framför allt till Åsa Hård af
Segerstad, som på ett fantastiskt skickligt sätt har
lyckats få ihop detta betänkande som från början
innehöll 60 hemställanspunkter.
Herr talman! I den internationaliserade värld som
vi lever i har det blivit alltmer komplicerat att vara
konsument. Jag är ganska säker på att vi är överens
om det här i kammaren. Detta beror på att vi har fått
ett enormt stort utbud av både varor och tjänster - på
gott och ont. I den här komplicerade tillvaron är det
viktigt att konsumenterna har en stark ställning på
marknaden. Jag delar alltså regeringens bedömning på
den punkten. Jag delar också regeringens bedömning
när det gäller vikten av att främja konsumenternas
intressen och inflytande i ett integrerat Europa.
Stärkt konsumentskydd är den centrala frågan.
Därför menar vi att medlemsländerna i den europeis-
ka unionen skall ha möjlighet att inte bara behålla
utan också tillskapa nationellt strängare regler vad
gäller miljö, hälsa och säkerhet till skydd för konsu-
menterna. Vår uppfattning är att subsidiaritetsprinci-
pen skall tillämpas, även om den kolliderar med ge-
menskapsreglerna om fri rörlighet. Människors hälsa
och säkerhet måste alltid gå före profitintressena.
Miljöpartiet tar i sin motion bl.a. upp frågan om
att den som vill producera eller exportera en vara
skall bevisa att den är ofarlig. Jag övervägde länge att
stödja det kravet, men sedan insåg jag att det var
förenat med vissa svårigheter. Hur bevisar man t.ex.
att en kniv är ofarlig? Själv skulle jag inte kunna klara
mig en dag i köket utan kniv. Man måste naturligtvis
ställa mycket hårda krav på producenterna, precis som
jag tror att Miljöpartiet var inne på i sin motion. Men
det måste också finnas kontrollorgan som ser till att
farliga varor inte hamnar ute i handeln.
Ett annat viktigt styrinstrument är bättre märkning
och fullständiga innehållsdeklarationer. Då kommer
jag in på frågan om obligatorisk ursprungsmärkning -
som många andra har varit inne på - och märkning av
genmodifierade produkter som utskottet har ställt sig
bakom. Det gläder mig oerhört mycket.
För mig är det viktigt att jag kan välja bort den
mat som jag inte vill ha. Jag vill t.ex. inte köpa lamm
från Nya Zeeland. Det beror inte på att jag tror att det
är sämre kvalitet på lammen där än t.ex. på lammen
från Gotland utan på att jag vill stödja inhemsk pro-
duktion. Så långt som möjligt vill jag också undvika
att köpa livsmedel som har transporterats långa vägar,
ofta med flyg.
Utvecklingen inom livsmedelsområdet går nu ra-
sande snabbt. Vi har fått teknologiskt mycket avance-
rade livsmedel som dessvärre inte är goda. Den tomat
som jag nu håller i min hand köpte jag den 26 mars på
Åhléns här i Stockholm. Jag har den kvar eftersom
den inte var god. Den har legat i en liten skål hemma i
mitt kök. Ingen har velat ha den. Alla ni som själva
har provat att odla tomater - jag gör det varje sommar
- vet att man inte kan ha en tomat så här länge. Den
här tomaten är fortfarande fast och hård. Möjligtvis
börjar den bli litet skrumpen, men den är säkert fullt
ätbar. Det känns faktiskt litet frustrerande att det nu-
mera finns tomater som kan ligga så länge. Vem vill
egentligen ha hylltåliga tomater och äpplen? Som
konsumenter börjar vi i allt större utsträckning fråga
efter hur varorna är producerade. Vi vill veta varifrån
mjölken kommer. Hur har korna blivit uppfödda? Har
de betat på obesprutad mark? Vi vill veta om äggen
kommer från frigående höns.
Herr talman! Inom kort kommer vi att ha genma-
nipulerade livsmedel i våra butiker. Jag ställer frågan:
Vill vi ha det? Är det en central elit som behärskar
teknik och kapital som har tvingat fram utvecklingen?
Eller kommer behovet underifrån? Jag överlåter åt var
och en att dra sin egen slutsats.
Genmanipulerade livsmedel väcker större oro hos
människor än utvecklingen inom det medicinska om-
rådet. Den oron måste tas på allvar. Därför är det så
viktigt med en obligatorisk märkning av GMO-
produkter. Jag kan inse att det finns vissa svårigheter
med en sådan märkning. Var går gränsen? Man kan
t.ex. tänka sig att någon genmodifierar raps och till-
verkar olja. Den är i sin tur råvara i margarin. Sedan
används margarinet i brödtillverkning. Brödet an-
vänds till ströbröd som sedan används vid tillverkning
av sockerkaka. Skall då sockerkakan märkas som
gentekniskt modifierad? Det kanske den inte skall.
Jag är dock övertygad om att detta problem får sin
lösning, men det kan bara ske i nära samverkan med
konsumentorganisationerna.
Jag vill också nämna något om regler för mark-
nadsföring. Det tog vi upp i vår motion, och det finns
med i det särskilda yttrande som finns till betänkan-
det. Vänsterpartiet välkomnar självfallet att regering-
en kräver strängare regler för marknadsföring och att
regeringen skall verka för att TV-direktivet ändras så
att reklam riktat till barn förbjuds. Det är jättebra,
men jag tycker även att etiken i marknadsföringen bör
skärpas.
För bara ett år sedan hade vi en diskussion här i
kammaren i samband med beslut om ny marknadsfö-
ringslag. Då ansågs det tillräckligt med näringslivets
egenåtgärder. Min uppfattning är dessvärre att dessa
egenåtgärder inte är tillräckliga. Sedan vi hade dis-
kussionen har - om ni har orkat med att titta på TV -
reklamen blivit mycket mer sexualiserad och erotise-
rad. Dessvärre finns det också inslag av våld i rekla-
men. Detta är naturligtvis inte acceptabelt.
Eftersom jag har en mycket stor respekt för våra
grundlagar vill jag i allra sista hand tillgripa in-
skränkningar i yttrande- och tyckfrihetsrätten. Jag
nöjer mig därför med det uppdrag som Konsument-
verket har fått att studera utvecklingen inom mark-
nadsföringsområdet och sedan låta verket återkomma
med förslag till lämpliga åtgärder. Jag befarar att jag
kanske får lov att återkomma i den här frågan. Jag vill
också säga att jag precis som Yvonne Ruwaida är
väldigt oroad över den alkoholreklam som börjar
välla över oss. Men jag vill först avvakta pågående
utredningar. Med detta vill jag yrka bifall till lagut-
skottets hemställan i betänkandet.
Anf.  67  KARIN OLSSON (s)
Herr talman! Jag vill bara precis som Tanja Lin-
derholm tacka Åsa Hård af Segerstad för ett bra jobb.
Eftersom vi nu är litet vänliga mot varandra vill jag
också tacka resten av lagutskottet. Jag tycker att vi har
fått ett bra betänkande genom ett gott samarbete.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §)
10 §  Europa-Medelhavsavtalet mellan EU och
Israel
Föredrogs
Utrikesutskottets betänkande 1995/96:UU22
Europa-Medelhavsavtalet mellan EU och Israel
(prop. 1995/96:185)
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re av anmäld.
(Beslut fattades efter 12 §)
11 §  Konvention mellan Sverige och Österrike
om social trygghet
Föredrogs
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1995/96:SfU8
Konvention mellan Sverige och Österrike om
social trygghet (prop. 1995/96:203)
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades efter 12 §)
12 §  Producentansvar för uttjänta bilar, m.m.
Föredrogs
Jordbruksutskottets betänkande 1995/96:JoU21
Producentansvar för uttjänta bilar, m.m. (prop.
1995/96:174)
Anf.  68  LENNART DALÉUS (c)
Herr talman! Låt mig först göra en liten korrige-
ring i det aktuella betänkandet med hänsyn till de
beslut som fattades nyligen här i kammaren. Riksda-
gen fattade den 4 juni i år beslut om att bifalla justi-
tieutskottets hemställan i betänkandet 1995/96:JuU23
om skattebrott avseende mom. 8 och därmed också
förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen
1975:343. Lagändringen innebär att en ny para-
graf,12 §, införs i bilskrotningslagen.
Mot den bakgrunden hemställer jag om följande
ändring i mom. 2 i jordbruksutskottets hemställan i
betänkandet Producentansvar för uttjänta bilar, m.m.
att riksdagen beträffande ändring i bilskrotningslagen
antar regeringens förslag till ändring i bilskrotning-
slagen 1975:343 med den ändringen att 12 och 13 §§
i regeringens förslag skall betecknas 13 § respektive
14 §.
Herr talman! Jag vill också yrka bifall till reserva-
tionerna nr 2 och 3 i det aktuella betänkandet.
Det vi står i begrepp att behandla i dag är frågan
om producentansvar för uttjänta bilar. Det är en utlö-
pare av den strömfåra som genom Centerns initiativ
lades i den förra regeringens miljöarbete, där krets-
loppstänkandet och producentansvaret sattes i högsä-
tet. Det arbetet inleddes genom den s.k. Kretslopp-
spropositionen. Det fick också konkreta resultat i den
förra regeringens miljöarbete i det att producen-
tansvar infördes för olika varugrupper och framför allt
för olika typer av förpackningar.
Arbetet gick vidare genom att en särskild krets-
loppsdelegation tillsattes med uppgift att gå vidare i
den allmänna synen på kretsloppsarbetet men också
att komma med förslag om införande av producen-
tansvar för varugrupp efter varugrupp. Det man gav
sig i kast med var de litet besvärligare varugrupperna
som elektriska och elektroniska produkter, hela bygg-
varusektorn men också de uttjänta bilarna. Detta arbe-
te bedrevs i Kretsloppsdelegationen, som lämnat sina
förslag i den delen till regeringen. Det är det första
litet tyngre resultatet av det arbete som har bedrivits.
Herr talman! Det som är litet synd är att regering-
en och sedan också utskottsmajoriteten något har
missuppfattat och förvanskat arbetet med producen-
tansvaret för de uttjänta bilarna. Regeringen och ut-
skottsmajoriteten har valt ett individansvar, dvs. ett
ansvar för producenten att ta hand om blott och bart
de varuexemplar som just den ifrågavarande produ-
centen har importerat eller tillverkat.
Det synsättet går stick i stäv med det tidigare in-
ledda arbetet kring producentansvar. Det innebär i
själva verket en stor risk för att något producen-
tansvar när det gäller bilar i praktiken aldrig kommer
att kunna utkrävas. Men ansvaret för just ett varuex-
emplar finns den uppenbara risken att den som har
importerat bilexemplaret när det blir dags för omhän-
dertagande i själva verket upphör att existera eller
möjligen uppstår i en helt ny juridisk skepnad. Då
finns det inte någon ansvarig producent när bilen har
tjänat ut.
Man kan föreställa sig importörer som helt om-
konstituerar sig vart femte år och därmed helt undgår
producentansvaret för de uttjänta bilarna. Det finns
alltså en stor risk att importörer kan sätta i system att
regelbundet flytta verksamheten till nya juridiska
personer och därmed helt undgå producentansvar. De
som får den stora risken är de svenska tillverkarna
Saab och Volvo. De kommer att tvingas att ta sitt
ansvar. Man har svårt att föreställa sig att de byter
juridisk person eller upphör med verksamheten.
Jag menar, och det framhåller vi i Centerns mo-
tion, att producentansvaret skall träffa de som är verk-
samma vid tiden för skrotningen. Det är bara då man
får drivkraften till en förändring hos producenten. Det
bilindividuella ansvaret riskerar att bli helt verknings-
löst och därför ointressant. Det skiljer sig från det
tidigare bedrivna arbetet vad gäller t.ex. förpackning-
ar.
Inte är det så att bara tillverkaren eller importören
av ett visst speciellt identifierbart exemplar av en
förpackning i dag är skyldig att ta tillbaka förpack-
ningen. För förpackningar finns detta bredare, låt oss
kalla det kollektiva ansvar.
Det föreslagna bilindividuella producentansvaret
komplicerar läget, kanske framför allt för bilägaren.
För att bilägaren nu skall - som regeringen tror - lätt
kunna lämna bilen till en ansvarig producent räcker
det inte att bilägaren känner till bilens fabrikat. Det är
kanske det lättaste. Han eller hon måste också ta reda
på om det aktuella fabrikatet är representerat i landet.
Han måste med regeringens förslag dessutom dels
hålla reda på det organisationsnummer eller person-
nummer som den juridiska eller fysiska person som
importerade eller tillverkade bilen hade, dels ta reda
på om personen eller företaget i fråga fortfarande
finns kvar.
Först när bilägaren kan konstatera att den juridiska
eller den fysiska person som en gång importerade
eller tillverkade bilen existerar kan det sägas vara lätt
att lämna den uttjänta bilen till den personen.
Detta ger alltså ett helt felaktigt incitament. I själ-
va verket omöjliggör det sannolikt utkrävande av ett
riktigt hållbart och tungt producentansvar.
Herr talman!  Det andra avseende där regeringen
begår ett misstag är när den utgår från en gammal, i
det här fallet oanvändbar, lagstiftning för att diskutera
producentansvaret. Man använder renhållningslagen
och kommer att via ett bemyndigande från den arbeta
med sina förordningar. Därmed tillämpar man det
avtalsbegrepp som finns i renhållningslagen. Proble-
met, herr talman, är att det begreppet är subjektivt.
Det är respektive aktör/ägare, som avgör om det som
man har är avfall eller inte.
Om t.ex. bilägaren lämnar ifrån sig bilen till en
producent för omhändertagande av denne i enlighet
med den lagstiftning som regeringen har tänkt sig,
men producenten subjektivt icke uppfattar detta som
ett avfall utan som någonting som har ett värde, gäller
inte den lagstiftning som regeringen hade tänkt sig.
Den gäller bara avfall i renhållningslagens mening.
Detta är ett exempel som visar hur trubbigt rege-
ringens agerande är i den här frågan. Regeringen
borde, herr talman, ha valt att bygga på det arbete
som Kretsloppsdelegationen har utfört, genom att ta
fram en ny, särskild lagstiftning, anpassad efter vilken
produkt som man har att hantera med - låt oss kalla
det så - en mer modern inriktning och med en mer
hanterbar bedömning av avfallsbegreppet.
Avslutningsvis, herr talman, tycker jag att det vore
synd om kretsloppsarbetet och producentansvaret fick
den här fortsatta inriktningen, att regeringen hukar sig
för de olika aktörer som man har för avsikt att berika
med ett producentansvar. Det kommer i så fall att
göra kretsloppsarbetet trubbigare och mer urvattnat.
Man kan se sådana här oroande tecken, herr tal-
man, såväl i regeringens förslag som i utskottsmajori-
tetens skrivning. Det är kanske den meningen och
bedömningen som vi kan ha skäl att principiellt disku-
tera. När utskottet uttalar att det "delar regeringens
bedömning att detta förslag" - som man har redovisat
som tydligare och skarpare - "leder för långt och
anser att regeringens förslag får ses som en rimlig
avvägning mellan olika intressen" menar jag, herr
talman, att arbetet och ambitionerna här inte kan gå
för långt. Här måste tydligheten och ansvarsfördel-
ningen vara knivskarp. Annars kommer inte produ-
centansvaret och därmed kretsloppsarbetet att funge-
ra.
Anf.  69  GÖTE JONSSON (m)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 1. I den reservationen anges en avvi-
kande uppfattning i förhållande till majoriteten när det
gäller det sätt som vi skall arbeta på för att uppnå
målen. Vi har inte delade uppfattningar när det gäller
målen.
Vad vi från moderat håll menar är att man skall
vänta med långtgående styrande beslut och förord-
ningar till dess att man har sett att frivilliga lösningar
inte är den mest effektiva metoden för att uppnå må-
len. Vi har ju sett avskräckande exempel på långtgå-
ende förordningar nära i tiden. Jag tänker t.ex. på de
förordningar som styr hela miljöersättningsfrågan
inom jordbruket, där förordningen genom sin detalje-
ringsgrad faktiskt hämmar en positiv utveckling enligt
de målsättningar som vi har ställt upp.
Vi är rädda för att det får precis samma effekt när
det gäller den viktiga målsättningen att på ett riktigt
sätt kunna ta till vara produkter i form av uttjänta
gamla bilar.
Jag vill citera ett par avsnitt av kretsloppsproposi-
tionen som jag tycker är viktiga. Där anförs följande:
"Statsmakternas roll är att ange mål och riktlinjer
samt att skapa det regelsystem inom vilket de olika
aktörerna skall verka. Detta är en ordning som inne-
bär att marknaden självmant utformar och tillämpar
system som leder till uppsatta mål. Statlig detaljstyr-
ning skall helst inte behöva tillgripas. Lagstiftning
med förbud och regleringar är ett medel och inte ett
mål för att åstadkomma producentansvar. I den mån
de miljöpolitiska målen kan uppnås utan tvångsåtgär-
der bör frivilliga lösningar eftersträvas."
Vi menar att de kloka orden i kretsloppsproposi-
tionen fortfarande gäller. Om man skall lyckas i mil-
jöarbetet gäller det att bredda intresset. Det gäller att
se till att engagemanget kommer underifrån. Detta är
viktigt. Om den goda viljan finns inom vissa sektorer,
skall man ta till vara denna goda vilja. Om inte den
men behovet finns, skall man reglera, eftersom det då
är den slutliga möjligheten.
Vi vet att den goda viljan finns inom bilbranschen
och hos dem som är engagerade i det här samman-
hanget - och inte bara viljan utan också erfarenheten
och kunskapen. Man håller nu på att utarbeta projekt
och modeller för att uppnå de mål som vi är överens
om.
Om vi ser ut över Europa finner vi att man i
många av EU-länderna arbetar just efter den metod
som slogs fast i kretsloppspropositionen, nämligen att
i första hand tillämpa frivillighet och att arbeta på
bredden för att uppnå miljömålen. Vi menar att om vi
utnyttjar de förutsättningar, den kunskap och den
beredvillighet som finns inom ramen för frivillighet
när det gäller att uppfylla målen, får vi faktiskt en
bättre måluppfyllelse och ett riktigt sätt arbeta.
Herr talman! Med detta vill jag än en gång yrka
bifall till reservation nr 1. Om kammaren bifaller den
reservationen, får man också större möjligheter att
bemöta de farhågor som Lennart Daléus pekar på
utifrån den ordning som finns i propositionen. Då har
man också möjlighet att inom frivillighetens ram
komma till rätta med de eventuella systembrister som
kan finnas i propositionen i det här sammanhanget.
Anf.  70  LENNART DALÉUS (c) replik
Herr talman! Producentansvar är ett begrepp som
vi ibland kanske har ett intuitivt förhållningssätt sätt
till, och moderaterna har ett litet väl intuitivt förhåll-
ningssätt till detta. På något sätt måste man ändå vara
litet klar över vad man säger.
Jag tror att det var så tidigt som för ca 15 år sedan
som man här i riksdagen uttalade att det råder produ-
centansvar på miljöområdet. Sedan hände ingenting
på 15 år. Det blev ingenting av det, därför att det inte
var kraft nog i orden. Nu vill moderaterna alltså något
liknande. De säger i sin reservation:
"Producentansvaret för bilar bör införas från och med
den 1 januari 1998".
Vad är den operationella betydelsen av det? Vad
är det för något som moderaterna vill skall inträffa
den 1 januari 1998? Är det att bilbranschen skall
känna att man har ett ansvar från det datumet? Eller är
det så att någonting träder i kraft den 1 januari 1998?
Om det är det senare, herr talman, måste det finnas
någonting som kan träda i kraft den 1 januari 1998.
Det kallar vi ofta för en lag. Någonting som är förbe-
rett och beslutat, t.ex. här i riksdagen, måste träda i
kraft den 1 januari 1998. Eller är det något annat
moderaterna vill skall hända då? Jag tycker att det
kanske är den viktigaste frågan att ställa.
Sedan har jag en fråga till, som jag gärna kan
vänta med till en kommande replik, nämligen hur
moderaterna ser på det som brukar kallas free raiders,
eller "småskuttarna" vid sidan av systemet. Hur fång-
ar man in dem som inte frivilligt vill ta sitt ansvar?
Anf.  71  GÖTE JONSSON (m) replik
Herr talman! Jag tycker att det är intressant att
Lennart Daléus går 15 år tillbaka i tiden och säger att
det inte fungerade då. Jag delar Lennart Daléus upp-
fattning. För 15 år sedan fungerade det inte.
Men om vi tittar på det sakområde som vi nu dis-
kuterar, nämligen producentansvar för uttjänta bilar,
vet både jag och Lennart Daléus att det pågår ett
mycket intensivt arbete för att komma till rätta med
problemet. Det handlar om gå från produktionen och
genom hela kedjan. Det är då vi säger att vi ställer oss
bakom ett beslut om producentansvar och en lag om
producentansvar. Men vi vill avvakta med detaljreg-
leringar av hur man skall uppfylla lagen. Låt i stället
dem som vet och kan detta bättre än politiker utarbeta
metoder för att uppnå målen! Vill Lennart Daléus
kalla detta för morot eller piska, så gärna för mig. För
oss moderater är det inte frågan om morot eller piska.
För oss moderater är det frågan om att effektivt uppnå
miljömålen.
Jag ifrågasätter inte Lennart Daléus ambition. Den
finns, och jag respekterar den. Vi har samma mål. Det
är bara frågan om vilken metod vi använder oss av. Vi
tror fortfarande på den borgerliga regeringens syn-
punkter när det gäller hur vi skall uppnå ett kretslopp-
sanpassat samhälle. Det skall ske genom engagemang
underifrån där metoder utvecklas just på det här sättet.
Anf.  72  LENNART DALÉUS (c) replik
Herr talman! Som herr talman hör svarar inte Göte
Jonsson på min mycket tydliga och distinkta fråga.
Vad är det som skall införas den 1 januari 1998? Är
det en lag som skall träda i kraft den 1 januari 1998?
Då inställer sig genast frågan: Vilken lag? Vilken lag
är det moderaterna vill skall träda i kraft från den
tidpunkten? Något sådant förslag finns ju inte att
tillgå i den moderata reservationen.
Däremot finns det litet andra lagtexter att använda
sig av och arbeta med. Vi i Centern har t.ex. erbjudit
sådana. Men moderaterna har inget lagförslag. Man
säger att producentansvar skall gälla från den 1 janu-
ari 1998. Men vi får inte svar på vilken operationell
form det skall ha. Vad jag begriper kommer jag inte
att få svar på det nu heller, om inte Göte Jonsson kan
tillföra någonting i den delen i en andra replik.
Herr talman! Jag känner väl till kretsloppspropo-
sitionen, och jag känner väl till bakgrunden till försla-
get om producentansvar för bilar. Syftet med att få ett
regelverk är ju att även fånga in dem som inte känner
det stora tunga ansvaret. Jag har inga illusioner när
det gäller de stora svenska biltillverkarna. Jag tror att
det finns ett rejält ansvar där, och säkert hos många
importörer också. Men det finns många som i skuggan
av en förment frivillighet kommer att rent av tillskan-
sa sig otillbörliga marknadsfördelar genom att inte ta
sitt ansvar. Sättet för samhället att fånga in dem är
genom det instrument samhället har, nämligen lag-
stiftningen. Det har många sektorer inom producen-
tansvaret insett och bett om, dock inte just branschor-
ganisationen för de svenska biltillverkarna. Men jag
tror att det skulle gagna inte minst de svenska biltill-
verkarna om detta ramverk fanns för att fånga in dem
som vill undandra sig producentansvaret.
Anf.  73  GÖTE JONSSON (m) replik
Herr talman! Jag förstår inte riktigt Lennart
Daléus problem med vårt ställningstagande. Det står
ju i den första meningen i reservationen: "Det är vik-
tigt att producentansvaret slås fast genom att renhåll-
ningslagen kompletteras med ett bemyndigande om
producentansvar i samband med skrotbilshantering."
Det står ju där Lennart Daléus.
Frågan handlar ju precis om det som jag har sagt
tidigare, nämligen vilka metoder vi skall använda för
att uppnå målen. Där håller vi fast vid kretsloppspro-
positionens innehåll. Det är genom frivillighet de
många möjligheterna att lösa problem utifrån den
kunskap man har som producent, användare och
skrotare finns. Det är genom den samlade kunskapen
som man skall uppnå målen och inte utifrån en tekno-
kratisk bedömning i första hand. Det är detta som är
skillnaden mellan mig och Lennart Daléus.
Jag delar litet grand Lennart Daléus farhågor när
det gäller propositionen. Om man inte gör som vi
moderater säger finns det risk för att "skuttarna"
ramlar emellan. Om man däremot gör som vi modera-
ter föreslår och lägger ansvaret på producenter och på
hela den marknadssektor som det handlar om här
kommer man att hålla tummen i ögat på "skuttarna"
också. Det blir en självsanering inom ramen för en
övergripande lagstiftning.
Därför tycker jag att om Lennart Daléus verkligen
vill uppnå målet med vad han säger skulle han i första
hand rösta med vår reservation i dag. Då skulle vi ha
en chans att uppnå de mål som både Lennart Daléus
och jag anser är viktiga.
Anf.  74  HANNA ZETTERBERG (v)
Herr talman! Jag skall försöka att inte förlänga
debatten i dag även om jag har satt upp mig på ganska
lång tid. Jag börjar med att yrka bifall till reservation
2 som Vänsterpartiet har tillsammans med Centerpar-
tiet och Miljöpartiet. Jag tycker att det är en bra re-
servation. Men jag skall också säga att jag tycker att
betänkandet som helhet är mycket bra. Jag tror att
man kan komma ganska långt genom att införa de
regler som finns här.
Till den diskussion som tidigare har förts mellan
Göte Jonsson och Lennart Daléus kan jag bara tilläg-
ga att det naturligtvis behövs en väldigt stor del av
frivillighet i alla typer av system med producen-
tansvar, och även i de flesta typer av miljöarbeten
som innefattar producenter och konsumenter. Jag tror
att det är fruktansvärt viktigt. Det är möjligt att vi inte
hade kommit så långt om inte industrin själv hade
tagit ett så stort ansvar, vilket jag tycker är bra.
Samtidigt är det faktiskt så att vi är politiker, och
det är politiker som lägger upp riktlinjerna för miljö-
arbetet. Jag tycker att det är en bra princip. Det skall
naturligtvis ske tillsammans med andra. Det känns
litet naivt när Göte Jonsson säger att de löser detta
själva och att om de bara får ett år till på sig så blir
allting bra. Det är i stort sett ganska bra som det ser ut
i dag. Det finns väl fungerande system i dag, men de
behöver kompletteras med andra saker. Det är precis
det som vi som politiker har till uppgift att göra. Jag
tycker att vi skall ta det ansvaret. Jag tycker att det är
vår plikt.
Som helhet tycker jag att det här betänkandet är
bra. Vi har dock stött ett av Centerpartiets motionsyr-
kanden som hamnar i reservation nr 2.
Där ser vi att det nog kunde vara bättre att inte gå
via det individanknytna producentansvarssystemet.
Lennart Daléus redogjorde ganska tydligt och bra för
det resonemanget, så jag behöver kanske inte gå in på
det. Jag kan bara säga att jag tror att ett sådant här
system underlättar också för producenter och impor-
törer. Det är min uppfattning. Det vore i så fall bra.
När det gäller reservation 3 vill jag säga att jag
tror att renhållningslagen fungerar för det syfte vi har.
I den frågan stöder Vänsterpartiet utskottsmajoritetens
skrivningar. Jag tror inte att vi behöver ha en egen lag
för detta.
Vad som är avfall eller inte är en subjektiv av-
vägning, och på ett sätt kan det vara bra. Det som är
avfall för en person är det ofta inte för en annan. En
bil kan ses som avfall, medan metalldelarna i den
däremot inte är avfall utan en resurs som kan använ-
das vidare. På den punkten är nog Lennart Daléus och
jag överens.
Samtidigt finns det problem med att ha subjektiva
skrivningar även i lagstiftningen. Ett exempel är att
det ju finns skrivningar om att man inte får föra vidare
avfall till tredje land. Men om man inte ser bilar som
avfall, kan man alltså sälja skrotbilar, vilket görs i
dag. Detta är det stora problemet. Men jag tror att
man kan komma åt det på andra sätt.
Så även om jag ser en stor fara med just detta
moment är det en viktig prioritering att ha någorlunda
liknande lagstiftning på olika områden även i framti-
den. I det vidare arbetet med miljöbalken, som ju
kommer att omfatta delar av dessa lagar, kan vi kan-
ske utarbeta bättre lagar som kommer åt de här pro-
blemen.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan, förutom i
fråga om reservation 2 som Vänsterpartiet stöder.
Anf.  75  DAN ERICSSON (kds)
Herr talman! Vi kristdemokrater saknar ordinarie
ledamot i jordbruksutskottet och får därför klargöra
våra ståndpunkter här i kammaren direkt. Jag vill ta
upp en debatt med utskottet om skrotningspremien.
Jag vill börja med att citera ur den proposition
som ligger till grund för utskottets betänkande. Rege-
ringen skriver så här: "Regeringen anser att det är
nödvändigt att, även vid ett producentansvar, behålla
rätten till en skrotningspremie för bilägaren. Avsikten
med premien är att den skall utgöra en drivfjäder för
bilägaren att lämna bilen till skrotning och inte låta
den bli stående på någon tomt eller i naturen." Så
skriver man i propositionen.
Samtidigt tydliggör man i propositionen att man
skall avskaffa den högre skrotningspremien, och det
går inte riktigt ihop, herr talman.
I jordbruksutskottets betänkande kommer ett nytt
besked: "Utskottet har inhämtat att regeringen har
uppdragit åt en särskild utredare att göra en översyn
av vägtrafikens samlade beskattning. Enligt direktiven
skall möjligheterna att med hjälp av ekonomiska
styrmedel öka utskrotningen av gamla bilar övervägas
i detta sammanhang."
Man vill alltså öka utskrotningen. Men hur går det
här ihop egentligen? Å ena sidan vill man avskaffa en
högre skrotningspremie, och å andra sidan vill man
öka utskrotningen. Detta går ju inte ihop, herr talman!
Det är bra att vi nu får ett producentansvar för bi-
lar, men vad gäller just skrotningspremien går man
definitivt åt fel håll. Det säger ju faktiskt både rege-
ringen och utskottet. Jag kan inte förstå att man säger
en sak och sedan fattar beslut som går i en annan
riktning.
Utskottet säger ju egentligen att regeringen  vill
stimulera ägare till äldre bilmodeller att snabbt plocka
dessa fordon ur trafik, vilket skulle innebära miljö-
vinster. Det vet vi. Därför skulle jag hemskt gärna
vilja höra av utskottets ledamöter - det blir nu i första
hand av Åsa Stenberg, men gärna också av företräda-
re för de andra partierna - varför man går på en mil-
jöoriktig väg i denna fråga, som till synes är en detalj-
fråga men som faktiskt inte är det. Det enda rimliga
vore att man stod fast vid de nivåer som gäller i dag
för skrotningspremier för att stimulera utskrotning.
Kristdemokraterna har skrivit en motion, där vi
menar att man bör höja premien rätt kraftigt för att ge
denna stimulans. Det är en miljöriktig åtgärd. Inget av
de ordinarie partierna i utskottet har nappat på detta.
Jag är ganska förvånad över det, och det skulle vara
intressant att få en förklaring.
Jag yrkar bifall till motion Jo20, som tar upp för-
slaget om skrotningspremierna.
Anf.  76  ÅSA STENBERG (s)
Herr talman! Vi behandlar nu jordbruksutskottets
betänkande om producentansvar för uttjänta bilar.
Betänkandet bygger på regeringens proposition, som i
sin tur till mycket stor del bygger på Kretsloppsdele-
gationens förslag och rapport, även om - det vill jag
säga till Lennart Daléus - den lagtekniska lösningen
är något enklare. Väldigt mycket överenstämmer
mellan propositionen, betänkandet och Kretsloppsde-
legationens rapport.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag, och jag
yrkar bifall till hemställan i betänkandet.
Avsikten i propositionen är helt i linje med riks-
dagens tidigare beslut om producentansvar och
kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Syftet är att
uttjänta bilar skall tas om hand på ett miljöriktigt sätt
och att så mycket som möjligt av materialet skall
återanvändas eller återvinnas. På så sätt minimerar
man avfallsmängderna och behovet av nytt material
kan minska.
Producentansvaret kommer att regleras genom fö-
reskrifter med stöd i renhållningslagen. Regeringen
föreslår också regler om återvinningshantering vid
bilskrotningsanläggningar och en rapporteringsskyl-
dighet för bilskrotarna när det gäller återanvändning
och återvinning av skrotade bilar. Naturvårdsverket
blir central tillsynsmyndighet, och lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Jag vill nu kommentera några av förslagen i reser-
vationerna. Jag börjar med Dan Ericsson, som tycker
att det är konstigt att vi föreslår att man inte skall höja
bilskrotningspremien.
Vi är överens om grundfrågan. Vi vill att man inte
skall ha kvar de gamla bilarna i drift utan försöka få
bort dem i så stor utsträckning som möjligt. Men nu
sitter en utredning och tittar på hur man på bästa sätt
skall få detta till stånd, och då tycker vi att det är
bättre att vänta och se vad den utredningen kommer
fram till. Den differentierade skrotningspremien som
använts har ju inte visat sig vara särskilt effektiv.
Jag tror inte att man kan få en utskrotning av
gamla bilar i någon större utsträckning genom att höja
premien med några tusen kronor. Man kan hitta andra
medel för att åstadkomma det. Därför har vi inte tagit
upp frågan i kds motion.
Moderaterna föreslår i sin reservation att man nu
inte skall utfärda några föreskrifter över huvud taget,
utan ha ett frivilligt producentansvar. Det har Göte
Jonsson talat för här.
Man blir inte direkt förvånad över moderaternas
reservation. Den ligger helt i linje med moderaternas
allmänna inställning.
Jag håller med om att man rent allmänt kan över-
väga frivillighet som metod. Det bör man i många fall
också göra. Men i det här fallet bedömer vi, liksom
utskottsmajoriteten, regeringen, Kretsloppsdelegatio-
nen och flertalet remissinstanser, att det behövs lag-
stiftning och att det behövs föreskrifter. Därigenom
förbättras statens möjligheter till kontroll. Alla produ-
center omfattas också på lika villkor och det blir en
bättre konkurrensneutralitet. Det brukar ju vara viktigt
för moderaterna i andra sammanhang.
Jag yrkar härmed avslag på moderaternas reserva-
tion.
Centern, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har en re-
servation som handlar om inriktningen av producen-
tansvaret och som Lennart Daléus har talat sig varm
för.
Producenten skall enligt min mening ansvara för
bilar som producenten har tillverkat eller importerat.
Men enligt reservationen skall producenten även
ansvara för bilar han själv inte har tillverkat eller
importerat.
Visst finns det en risk - det står också i betänkan-
det - för att en producent försvinner från marknaden
och att producentansvar inte kan utkrävas. Jag kan
hålla med om det. Men det kan man ju inte heller göra
när det gäller de privatimporterade bilarna eller de
bilar som är i drift i dag, innan lagen träder i kraft.
Skillnaden är i mitt tycke inte så stor som Lennart
Daléus vill göra gällande.
Dessutom finns det i propositionen en uppfölj-
ningsbestämmelse. Skulle det mot förmodan visa sig
att bilindustrin missbrukar systemet kan man vid
uppföljningen, som skall ske innan utgången av 1999,
täppa till det hålet.
Jag tror att det finns en fördel med att förändring-
arna sker i samförstånd med bilindustrin, som ju har
kommit ganska långt. Jag tycker nog att det verkar
som om Lennart Daléus har vaknat på fel sida. Vi har
ett system - med producenter, tillverkare av bilar och
generalagenter för bilar - som är ganska vedertaget.
De kommer att bygga upp ett system för att ta hand
om de bilar som finns. De nöjer sig inte med en bil.
De kommer att sträva efter att få så många bilar som
möjligt. De kommer nämligen att ha nytta av det
material i bilarna som de kan ta till vara. Vi har ju satt
upp ganska tuffa mål när det gäller att återta material i
bilarna.
Med det yrkar jag avslag på reservationen.
Centern har också en reservation om att det är
olämpligt att hänga upp producentansvaret för bilar på
renhållningslagen. Centern hänvisar till Kretsloppsde-
legationen som föreslår att en särskild bilåtervinning-
slag införs.
I den här frågan delar jag och utskottet regering-
ens bedömning att renhållningslagen mycket väl kan
tillämpas och att begreppet avfall inte är beroende av
avfallets eventuella värde. Ägaren till en bil gör ju sig
av med bilen för att få den skrotad. Jag tycker inte att
man skall krångla till lagstiftningen i onödan. Enligt
min mening ligger det också ett värde i att producen-
tansvaret kan regleras med samma teknik som har
använts tidigare, dvs. att man när det gäller producen-
tansvar har samma typ av lagstiftning för olika varor.
Sammanfattningsvis, herr talman, yrkar jag bifall
till hemställan i betänkandet, med det lilla tillägg som
Lennart Daléus hade när det gällde mom. 2. Jag yrkar
också avslag på samtliga reservationer och Dan Erics-
sons yrkande.
Anf.  77  LENNART DALÉUS (c) replik
Herr talman! Det Åsa Stenberg säger innebär i
klartext att man lägger fram ett förslag som är fullt av
hål, men som kanske fungerar. Det är innebörden av
det Åsa Stenberg säger.
Skillnaden är nu rätt stor mellan det jag och Cen-
tern föreslår och det som regeringen föreslår. Även
med mitt och Centerns förslag finns det naturligtvis en
risk för att det kan bli svårt att utkräva producen-
tansvar. Men den svårigheten uppträder ju bara när ett
fabrikat har upphört att över huvud taget tillverkas
eller säljas i Sverige. Med regeringens förslag finns
det i stället en stor risk för att importörer sätter i sys-
tem att dra sig ur producentansvaret. Det kommer att
drabba de svenska biltillverkarna. Det måste bli på
det viset.
Åsa Stenberg säger också att det går att arbeta
med renhållningslagen och att det är bra att man arbe-
tar med samma teknik för de olika produkterna.
Det tycker jag också, herr talman. Men när det
gäller förpackningar är ansvaret inte knutet till indivi-
den. Enligt lagstiftningen för förpackningar är det inte
bara producenten av ett visst exemplar av en för-
packning som är skyldig att ta hand om den. I stället
gäller just det kollektiva ansvaret. Annars skulle det
inte fungera.
Det är alltså uppenbart att vi med det här systemet
bygger in en mycket stor risk. Jag skall gärna ansluta
mig till den tolkning av problemet med avfallsdefini-
tionen som Hanna Zetterberg tidigare gjorde. Vi byg-
ger in en risk för att en producent som tar emot en
skrotbil säger att han inte uppfattar den som avfall. Då
gäller inte lagstiftningen, och producenten skickar i
stället bilen utomlands. Den möjligheten byggs in som
ett svart hål i regeringens förslag.
Anf.  78  ÅSA STENBERG (s) replik
Herr talman! Lennart Daléus pratar om att lag-
stiftningen är full av hål. Då måste Kretsloppsdelega-
tionens förslag också vara full av hål, eftersom det
egentligen är väldigt små skillnader mellan förslagen.
Jag tycker att Lennart Daléus svartmålar verklig-
heten. Verkligheten är ju att vi tar hand om väldigt
många bilar i dag. Det fungerar inte perfekt, och där-
för lägger vi fram det här förslaget om en ny lagstift-
ning. Men vi kommer med det betänkande och det
beslut vi fattar i dag att fånga upp alla bilar. Vi kom-
mer kanske inte att fånga upp varenda bil genom
producentansvarsföreskriften. Men vi har ju också
bilskrotningslagen. Det är viktigt att komma ihåg.
Den glömmer Lennart Daléus gärna bort.
Anf.  79  LENNART DALÉUS (s)
Herr talman!  Det glömmer jag inte alls bort. Ett
av de moment som oroar mig och som vi säkert kom-
mer tillbaka till i andra sammanhang i den här kam-
maren, är att regeringen i allt större utsträckning byg-
ger in kommunalt eller statligt ansvar som skyddsnät
för producentansvaret. Det är bekymmersamt. Så gör
man också i det här fallet, för det är klart att bilarna
tas om hand på något sätt.
När det gäller de svarta hålen vill jag bara säga att
jag vänder mig mot att man tar fram ett förslag till
lagstiftning - inte en frivillig hantering - med den
uppenbara vetskapen att det finns stora brister. Jag
tycker att det hade varit förtjänstfullt, när man hade
iakttagit bristerna, om man också hade gjort något åt
dem - om man såg bristerna innan man lade fram
förslaget. Man hade också kunnat välja den alternati-
va vägen med total frivillighet utan statligt regelverk.
Vi får väl arbeta utifrån det här förslaget. Men,
som sagt, det hade kunnat vara ett bättre förslag från
regeringen.
Anf.  80  ÅSA STENBERG (s)
Fru talman! Lennart Daléus säger åter igen att det
är ett dåligt förslag. Jag vill inte hålla med om det. Jag
håller med Hanna Zetterberg om att det här totalt sett
är ett ganska bra förslag. Det finns detaljer som Len-
nart Daléus verkligen har hängt upp sig på. Jag kan
spåra en viss bitterhet över att vi inte har följt Krets-
loppsdelegationens förslag i dess helhet.
Jag skulle vilja höra om Lennart Daléus vet att
bilindustrin inte kommer att följa de här förslagen.
Kretsloppsdelegationens förslag blev ju föremål för
en ganska omfattande remissbehandling, och det
fanns kritik inte bara från branschen utan även andra
myndigheter.
Anf.  81  DAN ERICSSON (kds) replik
Fru talman! Åsa Stenberg sade att vi var överens i
grundfrågorna. Vad jag förstår handlar de om ut-
skrotningen av gamla bilar. Sedan hänvisar hon till att
en utredning är tillsatt.
Fru talman! Den utredningen var inte känd när
propositionen presenterades för oss här i riksdagen.
Det är faktiskt under utskottsbehandlingen som den
har kommit till utskottets kännedom. Det är möjligt
att regeringen i efterhand har upptäckt att detta inte
var så lyckat, och att man därför försöker finna andra
former för att hantera frågan. Det vore bättre om
regeringen kunde erkänna att man tänkt fel på denna
punkt, och inte tog bort den högre skrotningspremien.
Det vore bättre att ge en stimulans till ökad utskrot-
ning.
Åsa Stenberg sade också att hon egentligen inte
tror att premien kommer att ge någon utskrotning i
större omfattning. Men nu gör man precis tvärtom,
och sänker stimulansen. Man ser till att det blir ännu
mindre angeläget för människor att skrota ut gamla
miljöoriktiga bilar. Det måste väl ändå vara en felsig-
nal. Det finns ingen logik i det. Regeringen säger att
man vill ha en ökad utskrotning och samtidigt säger
man att man inte skall ge någon stimulans, utan tvärt-
om försämra stimulansen till utskrotning. Det är den-
na ologiskhet jag inte riktigt har fått någon förklaring
till.
Frågan var i och för sig inte bara riktad till rege-
ringspartiet. Även de andra partierna ställer ju upp på
denna felaktiga signal. Jag fick dock ingen reaktion
från de andra. Åsa Stenberg gjorde ändå ett tappert
försök att försöka förklara denna logiska kullerbytta.
Anf.  82  ÅSA STENBERG (s) replik
Fru talman! Jag tycker inte att detta är någon lo-
gisk kullerbytta, Dan Ericsson.
Jag kan inte säga om utredningen var känd vid ti-
den för propositionen, men nu finns det en utredning
som tittar på detta. Det tycker jag är bra. Den lösning
som tidigare har funnits, med en differentierad bil-
skrotningspremie tycker jag inte är så bra. Differenti-
eringen har inte haft någon effekt, och det är därför
bra att man försöker hitta en annan lösning.
Regeringen kommer att tala om när föreskrifterna
utfärdas vilken premie som skall finnas kvar och hur
den kommer att se ut. Det är inte klart utsagt ännu.
Anf.  83  DAN ERICSSON (kds) replik
Fru talman! Det är ingen logisk kullerbytta, säger
Åsa Stenberg. Men jag får inte detta att gå ihop.
Å ena sidan säger man att man vill ha en utskrot-
ning av bilar som man vet är sämre ur miljösynpunkt.
Å andra sidan ger man signalen att detta inte skall
premieras, utan att man tvärtom skall försämra premi-
erna för denna utskrotning.
Detta är en ologiskhet. Det är väl lika bra att er-
känna det. Varför inte säga att man har tänkt fel, och
att vi kanske ändå inte skall behålla detta system,
även om regeringen inte i likhet med oss Kristdemo-
krater vill öka premien? Nu gör man precis tvärtom,
och skickar fel signal. Det är det jag inte förstår, och
det är det som är den logiska kullerbyttan. Jag bekla-
gar det.
Anf.  84  ÅSA STENBERG (s) replik
Fru talman! Det verkar som om Dan Ericsson har
annan information än vad jag har. Jag har inte uppfat-
tat att den undre bilskrotningspremien skall sänkas.
Däremot kommer man att ta bort en differentierad
premie, beroende på att det inte har fungerat. Det har
varit en väldigt konstruerad lösning på problemet med
när man skall få den högre bilskrotningspremien. Man
har inte fått ut någon effekt så att det blir de gamla
bilarna som man blir av med.
Anf.  85  LENNART FREMLING (fp)
Fru talman! Jag välkomnar regeringens förslag om
att införa producentansvar för uttjänta bilar. Det är ett
steg i det svenska samhällets kretsloppsanpassning. Vi
liberaler vill inte, som Moderaterna, vänta med före-
skrifter. Vi har därför anslutit oss till utskottsmajorite-
ten. Vi upplever det som positivt om denna kretslopp-
sanpassning går att göra inom ramen för samma lag-
stiftningsteknik som tidigare har använts för produ-
centansvar för andra produkter. Renhållningslagen
kan alltså komma till användning.
I detta ärende finns det invändningar i motioner
där man tvivlar på att systemet kommer att fungera i
praktiken. Men jag utgår ifrån att regeringskansliet
har tänkt igenom vilka förordningar och myndighets-
föreskrifter som behövs för att hela systemet skall
fungera praktiskt. Därför har inte Folkpartiet haft
några invändningar.
Lennart Daléus talade om att det vore lämpligt
med en särskild lagstiftning för varje produkt. Jag ser
det snarare som en fördel att det hela kan bygga på
renhållningslagen. Lennart Daléus förslag är också
fabrikatsanknutet. Det betyder att det inte är samma
system som t.ex. det som gäller för förpackningar.
Lennart Daléus logik skulle snarare leda till att alla
bilar behandlas som ett kollektiv oavsett fabrikat, utan
fabrikatsanknytningen. Då skulle det vara likartad
med förpackningarna. Jag tror att regeringen har
funnit en rimlig avvägning, och jag utgår som sagt
från att man bevakar och följer upp situationen så att
det inte blir några avarter.
Hanna Zetterberg tog upp frågan om avfall, och
huruvida man kan göra en subjektiv avvägning eller
inte. Jag kan instämma i det som hon sade. Jag tycker
också att det skall göras en subjektiv avvägning av
vad som är avfall eller inte. Jag ser inte några stora
problem med det systemet.
Kds hade en fråga angående skrotningspremien.
Jag kan instämma i det som Åsa Stenberg sade. Re-
geringen har inte tänkt färdigt, utan man överväger
vilka åtgärder man skall vidta för att undvika mil-
jöskador från gamla bilar. Frågan är dock inte så
enkel att man bara kan tänka sig en högre utskrotning-
spremie.
Självfallet fungerar det inte så enkelt att man har
råd att skrota en gammal bil, som kanske dessutom
har en kort körsträcka, bara för att man får en eller
annan tusenlapp extra i premie. För den enskilde
bilägaren kan bilen vara värd ganska mycket mer. Det
är inte så enkelt och billigt att finansiera en helt ny
bil.
För övrigt vill jag uttrycka en förhoppning om att
det svenska samhällets kretsloppsanpassning skall
fortsätta, och att regeringen så småningom kommer
med förslag om kretsloppsanpassning och producen-
tansvar för batterier.
Anf.  86  LENNART DALÉUS (c) replik
Fru talman! Jag blev litet konfunderad över två
saker som Lennart Fremling säger.
Det ena är, något förkortat, att han utgår från att
regeringen får det hela att fungera även om det finns
brister. Lennart Fremling måste berätta för mig hur
regeringen skall få det att fungera med ett producen-
tansvar för en bil som importerats av ett företag som
efter några år försvinner från marknaden, inte längre
finns, upphör att existera och är borta. Hur fungerar
producentansvaret för de bilar som detta företag har
importerat? Hur skall regeringen, om inte detta ut-
tryckligen sägs i lagstiftningen, få detta producen-
tansvar att fungera?
För mig är det en gåta, såvida man inte gör det lätt
för sig, vältrar över det hela på kommunerna och
säger att de eller staten tar hand om detta genom nå-
gon annan lagstiftning. Brister inte Lennart Fremlings
logik litet när det gäller producentansvaret?
Det andra som gjorde mig litet konfunderad är när
Lennart Fremling, med hänvisning till tidigare reso-
nemang, säger att han tycker att det är bra att man
subjektivt kan bedöma vad som är avfall. Jag kan
också tycka att det är tilltalande på sitt sätt, men jag
måste också fråga Lennart Fremling om han inte ser
några problem med att bygga en lagstiftning som skall
vara generellt giltig på ett begrepp som man systema-
tiskt betraktar som subjektivt.
Hur skall man få en sådan lagstiftning att fungera
med giltighet för alla på ett lika sätt? Tänk om den
som utsätts för lagstiftningen säger att han eller hon
inte uppfattade begreppet avfall på det sättet, utan på
ett annat sätt. Är detta legitimt? Hur skall man få
lagstiftningen att vara generellt giltig? Det är två gåtor
som jag är intresserad av att få svar på.
Anf.  87  LENNART FREMLING (fp) replik
Fru talman! Det är ju trevligt att Lennart Daléus
ställer gåtor till mig som kanske inte är så alldeles
enkla att lösa.
När det gäller den första frågan blir det inte annor-
lunda för t.ex. de direktimporterade bilarna av ett
visst fabrikat än för de bilar som inte längre har någon
fabrikatsrepresentant med Lennart Daléus förslag.
Oavsett Lennart Daléus förslag eller regeringens för-
slag blir det en restpott med ett antal bilar som inte
har någon representant. Visst måste man ha ett system
som tar hand om även dessa bilar. Jag ser inte någon
principiell skillnad här.
Beträffande den andra frågan måste jag säga att
jag inte tillräckligt kan överblicka hela lagstiftningen
för att kunna se vad det är för stora problem med en
subjektiv avvägning angående avfallet. Jag kan inte se
någon annan möjlighet än att avfallsbegreppet måste
bygga på en subjektiv avvägning. Det måste ju vara
den enskilde ägaren av ett föremål som själv avgör
om föremålet är att betrakta som avfall eller inte.
Anf.  88  LENNART DALÉUS (c) replik
Fru talman! Det är just det som är problemet. Om
begreppet är så konstruerat att det för vem som helst
är legitimt att tolka det på olika sätt, då blir det litet
snårigt för dem som skall se till att lagen efterföljs,
inte sant?
Om en producent tar emot en bil från en ägare
som ägaren betraktar som avfall säger att han inte
tycker att det är fråga om något avfall, då gäller ju
inte samma regelverk för honom som för den som
tolkar avfallsbegreppet på ett annat sätt. Tycker inte
Lennart Fremling att detta möjligen kan ställa till
juridiska problem?
Jag redogjorde tidigare för den andra delen. Det är
klart att det också finns risker med det sätt som jag
har att resonera på, t.ex. kring företag som upphör att
existera osv. Men det stora problemet med regering-
ens och numera Lennart Fremlings förslag är ju att
man som producent och importör kan sätta i system
att upphöra med verksamheten efter två tre eller fem
år. Man kan byta namn på firman, ägna sig åt någon-
ting annat eller återkomma men en annan verksamhet
i en ny juridisk skepnad. Därmed undandrar man sig
producentansvaret. Den möjligheten finns, och jag
tror att alla i denna kammare är medvetna om den.
Det är synd bara att vi inte hjälps åt att täppa till den
uppenbara lucka i det lagstiftningsförslag som rege-
ringen och Lennart Fremling för fram.
Anf.  89  LENNART FREMLING (fp) replik
Fru talman! Jag ser ändå inte någon annan lösning
på den andra frågan än att säga att samtliga bilar oav-
sett fabrikat skall behandlas som ett kollektiv. Då
skulle man kunna få en komplett lösning som är i
analogi med det som gäller för förpackningar. Men
detta ingår inte i något förslag. Jag har inte fördjupat
mig närmare i vilka för- och nackdelar den varianten
skulle ha. Men jag konstaterar att det rent teoretiskt
kommer att bli en restpost som man får ha ett annat
system för än producentansvaret, typ skrotningspre-
mie.
Jag kan inte komma fram till någon annan modell
än att den som är innehavare av ett föremål är den
som får avgöra om det skall räknas som avfall eller
inte. Det går naturligtvis att ha sådana regler som
säger att när man väl har lämnat någonting till skrot-
ning - särskilt om man får ut en skrotningspremie -
får föremålet inte återuppstå. Bilar är ju sådana varor
som skall registreras. Genom att använda sig av tek-
niken med avregistrering går det att införa ett regel-
system som borde kunna fungera.
Men jag tror inte att vi här i kammaren skall gå in
på den typen av detaljer. Vi anger principerna, och
sedan måste man utgå ifrån att regeringen funderar
igenom systemet så att det fungerar. Annars skulle
inte regeringen ha lagt fram dessa förslag.
Anf.  90  GUDRUN LINDVALL (mp)
Fru talman! Jag vill mycket kort yrka bifall till re-
servation 2 för Miljöpartiets räkning.
Jag begärde egentligen ordet för att svara på det
som Dan Ericsson från kds frågade om, nämligen
varför Miljöpartiet inte ställer upp på att nu besluta att
skrotningspremien skall vara 5 000 kr.
Vi är nöjda med det som står i betänkandet. Vi an-
ser att det är bra att regeringen har uppmärksammat
detta problem. Det hade varit helt fel av utskottet att i
dag besluta att beloppet skulle vara exakt 5 000 kr.
Detta är skälet till att vi inte har stött motionen.
Det betänkande som föreligger är ett bra betän-
kande. Vi tror att detta kommer att fungera. När det
gäller bilar är återvinningen redan i dag ganska stor,
eftersom det faktiskt finns ett värde i skrotbilar. Vi
tror att detta kommer att fungera.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan utom till
reservation 2 som jag också yrkar bifall till.
Anf.  91  DAN ERICSSON (kds)
Fru talman! Gudrun Lindvall sade att man inte
ville ställa sig bakom 5 000-kronorsnivån. Det var
kanske inte denna som var huvudpoängen med vår
motion. Vi anser att det är en felsignal att man samti-
digt som man säger att man vill ha bort de extra miljö-
farliga bilarna vill försämra premien. Det var det som
var poängen med motionen. Jag hade hoppats att
utskottet skulle ha reagerat på detta.
Fru talman! Häromdagen behandlade vi ett annat
ärende av miljökaraktär där Miljöpartiet och Kristde-
mokraterna var överens. I det sammanhanget antog vi
ett beslut om en internationell konvention. Men på en
punkt försämrades miljöskyddet. Det gäller samma
sak här. Det innebär en felsignal när det gäller en
miljöriktig hantering. Det är detta som är skadligt i
det här sammanhanget.
Anf.  92  GUDRUN LINDVALL (mp)
Fru talman! Det kan jag hålla med om. Motionen
är skriven så att man anser att skrotningspremien skall
vara 5 000 kr. Om det hade varit en mer allmän att-
sats hade det varit lättare att stödja den. Vi anser att
man har fått igenom detta synsätt i betänkandet. Det
finns alltså meningar i betänkandet som säger att
regeringen har uppmärksammat detta, att regeringen
skall återkomma och att man tänker använda sig av en
förordning. Då tycker vi att signalen har gått fram.
Om det hela hamnar på 5 000 kr eller inte anser
inte vi vara det viktigaste. Det viktigaste är precis det
som Dan Ericsson säger, att signalen går fram. Rege-
ringen har tagit till sig detta. Man kommer att åter-
komma och se till att åtgärda det hela. Jag tycker att
frågan därmed är löst. Vi får se framtiden an. Jag tror
att frågan kommer att lösas på ett sätt så att både Dan
Ericsson och jag blir nöjda.
Anf.  93  DAN ERICSSON (kds)
Fru talman! Jag skall inte förlänga debatten. Men
om vi skall vara riktigt formella uttrycks det faktiskt
inte så i motionen. Det är skrivet så att man skall
kunna ta hänsyn till de resonemang som förs i den.
Det skulle ha öppnat möjligheten för utskottet att nu
inte skicka ut denna felsignal i en viktig miljöfråga.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
NU24 En sjätte AP-fondstyrelse m.m.
Mom. 1 (en sjätte fondstyrelse)
1. utskottet
2. res. (fp, m, kds)
Votering:
192 för utskottet
100 för res.
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  141 s, 19 c, 19 v, 13 mp
För res.:       69 m, 19 fp, 12 kds
Frånvarande:    20 s, 11 m, 8 c, 7 fp, 3 v, 5 mp, 3 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU23 Förstärkt tillsyn över finansiella företag
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU31 Riksdagens förvaltningskontors förslag om
ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbudge-
ten för budgetåret 1995/96
1. utskottet
2. bifall till mot. K37 (m), vilket innebar bifall även
till mot. K36 (m)
Votering:
279 för utskottet
11 för mot.
1 avstod
58 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  142 s, 56 m, 18 c, 19 fp, 18 v, 13 mp,
13 kds
För mot.:       10 m, 1 mp
Avstod: 1 v
Frånvarande:    19 s, 14 m, 9 c, 7 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds
Ingvar Eriksson (m) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.
SkU23 Tullens befogenheter vid den inre gränsen
Mom. 1 (ny lagstiftning om tullens befogenheter vid
inre gräns)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del  (m)
Votering:
226 för utskottet
69 för res. 1
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  142 s, 19 c, 19 fp, 19 v, 14 mp, 13 kds
För res. 1:     69 m
Frånvarande:    19 s, 11 m, 8 c, 7 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds
Mom. 2 (generell anmälningsskyldighet m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (mp)
3. res. 3 (kds)
Förberedande votering:
18 för res. 2
15 för res. 3
262 avstod
54 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
267 för utskottet
14 för res. 2
13 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  142 s, 68 m, 19 c, 19 fp, 19 v
För res. 2:     14 mp
Avstod: 13 kds
Frånvarande:    19 s, 12 m, 8 c, 7 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds
Mom. 3 (utrotningshotade djur, radioaktiva ämnen,
farligt avfall och mineraloljor)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
281 för utskottet
14 för res. 4
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  142 s, 69 m, 19 c, 19 fp, 19 v, 13 kds
För res. 4:     14 mp
Frånvarande:    19 s, 11 m, 8 c, 7 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU27 Inkomstskatteregler m.m. med anledning
av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets stor-
lek
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU28 Mervärdesskatt på entréavgifter till bio-
grafföreställningar
Mom. 1 (mervärdesskatt på entréavgifter till biograf-
föreställningar m.m.)
1. utskottet
2. res. (mp)
Votering:
281 för utskottet
14 för res.
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  142 s, 69 m, 19 c, 19 fp, 19 v, 13 kds
För res.:       14 mp
Frånvarande:    19 s, 11 m, 8 c, 7 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU30 Kontroll av yrkesmässiga vägtransporter
av mineraloljeprodukter, alkohol och tobak
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU26 Konsumentpolitiken i EU mål och inriktning
för det svenska arbetet
Mom. 3 (svenskt arbete med konsumentfrågor i EU)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
229 för utskottet
65 för res. 1
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  142 s, 3 m, 19 c, 19 fp, 19 v, 14 mp, 13
kds
För res. 1:     65 m
Frånvarande:    19 s, 12 m, 8 c, 7 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds
Carl Fredrik Graf och Liselotte Wågö (båda m) an-
mälde att de avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Mom. 15 (produktsäkerhetslagen)
1. utskottet
2. res. 5 (mp, fp)
Votering:
262 för utskottet
33 för res. 5
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  142 s, 69 m, 19 c, 19 v, 13 kds
För res. 5:     19 fp, 14 mp
Frånvarande:    19 s, 11 m, 8 c, 7 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds
Mom. 20 (åtgärder mot viss reklam)
1. utskottet
2. res. 8 (mp)
Votering:
280 för utskottet
15 för res. 8
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  142 s, 69 m, 19 c, 19 fp, 19 v, 12 kds
För res. 8:     14 mp, 1 kds
Frånvarande:    19 s, 11 m, 8 c, 7 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds
Mom. 25 (miljö och konsumtion)
1. utskottet
2. res. 9 (mp)
Votering:
264 för utskottet
31 för res. 9
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  142 s, 69 m, 19 c, 19 fp, 2 v, 13 kds
För res. 9:     17 v, 14 mp
Frånvarande:    19 s, 11 m, 8 c, 7 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UU22 Europa-Medelhavsavtalet mellan EU och
Israel
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfU8 Konvention mellan Sverige och Österrike om
social trygghet
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU21 Producentansvar för uttjänta bilar, m.m.
Mom. 2 (ändring i bilskrotningslagen)
Det under överläggningen framställda särskilda yr-
kandet (c) bifölls med acklamation.
Mom. 3 (inriktningen av ett producentansvar för ut-
tjänta bilar)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (c, v, mp)
Förberedande votering:
76 för res. 1
53 för res. 2
165 avstod
55 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
176 för utskottet
69 för res. 1
49 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  142 s, 19 fp, 2 v, 13 kds
För res. 1:     69 m
Avstod: 19 c, 16 v, 14 mp
Frånvarande:    19 s, 11 m, 8 c, 7 fp, 4 v, 4 mp, 2 kds
Mom. 4 (bilåtervinningslag m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (c)
Votering:
276 för utskottet
19 för res. 3
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  142 s, 69 m, 19 fp, 19 v, 14 mp, 13 kds
För res. 3:     19 c
Frånvarande:    19 s, 11 m, 8 c, 7 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds
Mom. 6 (avskaffandet av den högre skrotningspremi-
en för fordon i bruk)
1. utskottet
2. mot. Jo20 (kds)
Votering:
275 för utskottet
13 för mot.
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet:  138 s, 68 m, 18 c, 18 fp, 19 v, 14 mp
För mot.:       13 kds
Frånvarande:    23 s, 12 m, 9 c, 8 fp, 3 v, 4 mp, 2 kds
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
13 §  Bordläggning
Anmäldes och bordlades
Motioner
med anledning av skr. 1995/96:158 ILO:s konvention
och rekommendation om deltidsarbete
1995/96:A47 av Barbro Johansson m.fl. (mp)
1995/96:A48 av Ingrid Burman och Hans Andersson
(v)
med anledning av prop. 1995/96:200 Fristående sko-
lor m.m.
1995/96:Ub37 av Susanne Eberstein m.fl. (s)
1995/96:Ub38 av Inga Berggren och Inger René (m)
1995/96:Ub39 av Carl Bildt m.fl. (m, fp, kds)
1995/96:Ub40 av Olof Johansson m.fl. (c)
med anledning av prop. 1995/96:202 Miljöklassning
av alkylatbensin
1995/96:Jo23 av Lennart Brunander och Karin Starrin
(c)
1995/96:Jo24 av Gudrun Lindvall (mp)
1995/96:Jo25 av Göte Jonsson m.fl. (m)
Konstitutionsutskottets betänkande
1995/96:KU29 Radio- och TV-frågor
Utrikesutskottets betänkanden
1995/96:UU15 Verksamheten inom Europarådets
parlamentariska församling 1995
1995/96:UU25 Verksamheten inom Europeiska unio-
nen under 1995
1995/96:UU26 Verksamheten inom OSSE under
1995
Kulturutskottets betänkande
1995/96:KrU12 En radio och TV i allmänhetens
tjänst 1997-2001
Näringsutskottets betänkande
1995/96:NU26 Aktiv förvaltning av statens företags-
ägande
14 §  Anmälan om skriftliga frågor
Anmäldes att följande skriftliga frågor framställts
den 4 juni
1995/96:501 av Sivert Carlsson (c) till näringsminis-
tern
Förkortad handläggningstid i regeringsrätten
den 5 juni
1995/96:502 av Carina Hägg (s) till kulturministern
Översättning till riksdagsledamöter
1995/96:503 av Carina Hägg (s) till jordbruksminis-
tern
Valdeltagande i Sametinget
1995/96:504 av Carina Hägg (s) till miljöministern
Offentlig upphandling av "grön el"
1995/96:505 av Lennart Gustavsson (v) till miljömi-
nistern
Kärnkraftsavfallets behandling och förvaring
1995/96:506 av Carina Hägg (s) till utrikesministern
Svensk väpnad trupp i utlandet
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 11 juni.
15 §  Anmälan om svar på skriftliga frågor
Anmäldes att följande svar på skriftliga frågor in-
kommit
den 5 juni
1995/96:464 av Lena Sandlin (s) till utbildningsmi-
nistern
Studiemedel för läkarstuderande
1995/96:469 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Ylva
Johansson
Mobbning i skolan
1995/96:475 av Erling Bager (fp) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Minröjning till havs
1995/96:476 av Ulf Björklund (kds) till miljöminis-
tern
Vattenkraftsutbyggnad i Österdalälven
1995/96:477 av Sigrid Bolkéus (s) till försvarsminis-
tern
Försvarets tillgång till uppgifter ur brottsregistret
1995/96:478 av Sigrid Bolkéus (s) till socialministern
Nätverk kring barn som far illa
1995/96:480 av Ola Karlsson (m) till näringsminis-
tern
Kommunal företagsverksamhet
1995/96:481 av Carina Hägg (s) till socialministern
Gränsvärden för elektromagnetiska fält
1995/96:482 av Carina Hägg (s) till statsrådet Leif
Blomberg
Konsumentpolitiken och EU
1995/96:483 av Owe Hellberg (v) till arbetsmark-
nadsministern
Lokal samverkan mot arbetslösheten
1995/96:484 av Owe Hellberg (v) till näringsminis-
tern
Bidrag till solvärmeanläggningar
1995/96:486 av Erling Bager (fp) till utbildningsmi-
nistern
Chalmers tekniska högskola
1995/96:487 av Carina Hägg (s) till inrikesministern
Elektronisk handel
1995/96:488 av Carina Hägg (s) till kommunika-
tionsministern
Hjälmkravet vid färd på moped
1995/96:489 av Ola Karlsson (m) till finansministern
Socialavgifter
1995/96:490 av Ola Karlsson (m) till kommunika-
tionsministern
Internetadress
1995/96:491 av Lars Hjertén (m) till kulturministern
Tilläggsdirektiv till Bibelkommissionen
1995/96:492 av Inger René (m) till socialministern
Servicebostäder åt andra än kommuninnevånare
1995/96:493 av Carina Hägg (s) till kulturministern
Skydd av stengärdsgårdar i Småland
1995/96:494 av Per Lager (mp) till näringsministern
Stöd till solvärmeanläggningar
1995/96:496 av Ola Karlsson (m) till statsrådet Tho-
mas Östros
F-skattsedel
Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 11 juni.
16 §  Kammaren åtskildes kl. 13.46.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 §,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 78
(delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Tillbaka till dokumentetTill toppen