Riksdagen skrivelse Nr 390

Riksdagsskrivelse 1918:390

Riksdagen skrivelse Nr 390.

1

Nr 300.

Godkänd av första kammaren den 14 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående villkorlig straffdom
m. m.

(Lagutskottets utlåtande nr 74.)

Till Konungen.

Genom en den 26 april 1918 dagtecknad proposition, nr 375, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid
propositionen fogade förslag till

1) lag angående villkorlig straffdom,

2) lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken,

3) lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 17 oktober 1900 om
straffregister och

4) lag om ändrad lydelse av 1, 6, 7 och 8 §§ i lagen den 22 juni
1906 angående villkorlig frigivning.

Under åberopande av vad som anförts i lagutskottets av riksdagen
godkända utlåtande nr 74, varav tryckt exemplar härvid fogas, får
riksdagen, som icke kunnat i oförändrat skick godkänna de i propositio Biliang

till riksdagens protokoll 1918. lå samt. 130 käft. (Nr 390.) 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 390.

nen innefattade lagförslagen, anmäla, att riksdagen i anledning av samma
proposition för sin del antagit följande förslag till

Lag

angående villkorlig straffdom.

Med upphävande av lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig
straffdom stadgas som följer:

1 §

Dömes någon till straffarbete, ej över sex månader, eller fängelse,
ej över ett år, och finnes, med hänsyn särskilt till den dömdes karaktär
och personliga förhållanden i övrigt, skälig anledning antaga, att han
skall utan det sålunda ådömda straffets undergående låta sig rättas, må
domstolen kunna i domen förordna, att med straff, som nu är nämnt, skall
anstå och att på den dömdes uppförande under viss prövotid samt på
omständigheter i övrigt, som i denna lag angivas, skall bero, huruvida
straffet skall gå i verkställighet.

Yad sålunda är stadgat må, där straffet bestämmes till böter, ock
å det straff kunna tillämpas, dock ej i annat fall, än där det är anledning
antaga, att den dömde till följd av fattigdom och bristande förvärvsförmåga
skulle nödgas avtjäna böterna med frihetsstraff.

Ådömas böter jämte frihetsstraff, som i första stycket sägs, må
anstånd enligt denna lag kunna lämnas med båda straffen eller ock med
frihetsstraffet, men ej med bötesstraffet allena; och äge, där anstånd beviljas,
sammanläggning av böterna med frihetsstraff ej rum.

2 §.

Villkorlig dom, som i 1 § sägs, må ej brukas, där den tilltalade
under de tio år, vilka närmast föregått brottet, blivit dömd till straffarbete
eller fängelse eller under samma tid undergått dylikt straff, som
blivit honom tidigare ådömt. Ej heller må villkorlig dom meddelas i
fall, där straffpåföljd enligt 2 kap. 19 § strafflagen ådömes.

Vad i denna lag är stadgat angående meddelande av villkorlig dom
skall ej hava avseende å straff, som ådömes för förbrytelse mot tryckfrihetsförordningen.

Riksdagens skrivelse Nr 390.

3

Villkorlig dom må ej användas vid brott, för vilket straff är utsatt
i strafflagen för krigsmakten, i annat fall, än då straffet ådömes
efter 8 kap. i sistnämnda lag.

Ådömes jämte frihets- eller bötesstraff, i fråga varom villkorlig
dom enligt denna lag må brukas, disciplinstraff efter strafflagen för krigsmakten,
utgöre den omständighet ej hinder för beviljande av anstånd
med förstnämnda straff. Beviljas anstånd, äge sammanläggning av
straffen ej rum.

3 §

Prövotiden varar intill dess tre år eller, i fall varom i 1 § andra
stycket förmäles, intill dess ett år förflutit från den dag, då domen i de
delar, som i 20 § sägs, vann laga kraft.

4 §

Den dömde skall, där ej i den villkorliga domen, enligt vad i andra
stycket sägs, eller sedermera, enligt vad i 10 § omförmäles, annorlunda
bestämmes, under prövotiden stå under övervakning av därtill, på sätt
i 10 § sägs, förordnad person (övervakare), som har att utöva tillsyn
över den dömdes uppförande och att söka befordra vad som kan lända
till hans rättelse.

Kan av särskilda skäl antagas, att den dömde skall utan övervakning
låta sig rättas, skall i domen föreskrivas, att övervakning ej skall
äga rum. Meddelas ej sådan föreskrift, skall i domen intagas erinran
därom, att den dömde''jämlikt första stycket skall stå under övervakning.

5 §

Den dömde skall under prövotiden föra ett ordentligt och ostraffligt
leverne, undvika dåligt sällskap och bemöda sig om utväg till försörjning
på lovligt sätt samt, där han ålagts ersätta genom brottet
uppkommen skada, göra vad i hans förmåga står att fullgöra sin skyldighet
därutinnan.

6 §

Står den dömde under övervakning, skall han hålla övervakaren
städse underrättad om sin bostad och adress, på kallelse inställa sig hos
honom och ej undandraga sig hans besök, ofördröjligen besvara hans

4

Riksdagens skrivelse Nr 390.

skriftliga meddelanden, uppmärksamt åhöra hans råd och varningar, ej
lämna arbetsanställning, utan att dessförinnan hava inhämtat övervakarens
råd, samt i övrigt söka, i vad på den dömde må bero, underlätta
övervakningens fullgörande.

Yar den dömde vid åtalets anhängiggörande under tjuguett år,
må i domen kunna åläggas honom skyldighet, i visst avseende eller i
allmänhet, att efterkomma föreskrift och foga sig i anordning, som övervakaren
finner erforderlig för hans rättelse.

7 §

Uppkommer på grund därav, att den dömde och övervakaren vistas
på skilda orter, eller av annan anledning svårighet för den dömde att
inställa sig hos övervakaren eller för denne att göra besök hos den
dömde, må övervakaren kunna anlita lämplig person såsom biträde vid
inhämtande av de upplysningar, som äro för övervakningen behövliga.

Vad 6 § innehåller om skyldighet för den dömde att inställa sig på
kallelse och ej undandraga sig besök samt i övrigt söka underlätta övervakningens
fullgörande skall gälla, även då övervakning utövas i nu
angivet avseende genom övervakarens biträde.

8 §

Vid övervakningens utövande skall iakttagas, att, såvitt möjligt är,
den dömde icke utsättes för allmän uppmärksamhet eller störes i sin
lovliga verksamhet samt att kostnader icke ådragas honom utöver vad
som är oundgängligen nödvändigt.

9 §

Övervakning, som i denna lag avses, skall stå under domstols
vårdnad. Har allmän underrätt meddelat villkorlig dom i målet, vare
den vårdnadsdomstol. I annat fall skall domstol, som i målet meddelar
sådan dom, tillika till vårdnadsdomstol utse den allmänna underrätt, som
med hänsyn till den dömdes vistelseort eller andra omständigheter finnes
därtill lämplig.

Finner vårdnadsdomstolen eller, då den ej håller sammanträde,
dess ordförande, att med hänsyn till den dömdes vistelseort eller andra
omständigheter vårdnaden bör överflyttas på annan allmän underrätt,
meddele därom beslut.

Riksdagens skrivelse Nr 390.

10 §.

Vårdnadsdomstolen skall, så snart ske kan, förordna såsom övervakare
därtill lämplig och villig person samt tillställa såväl övervakaren
som den dömde övervakningsbok, vilken, upprättad på sätt Konungen
närmare bestämmer, är avsedd att tjäna till ledning och kontroll i fråga
om övervakningen. Domstolen må kunna entlediga övervakaren och förordna
annan i hans ställe. Yad nu är sagt om vårdnadsdomstolen skall,
då den ej håller sammanträde, gälla dess ordförande.

Kan, då sex månader av prövotiden förflutit, av särskilda skäl antagas,
att den dömde låter sig rättas utan övervakning, skall vårdnadsdomstolen
bestämma, att övervakningen upphör.

Vårdnadsdomstolen må kunna förordna, att bestämmelse om skyldighet,
varom i 6 § andra stycket förmäles, skall förfalla.

11 §

Begår den, som genom villkorlig dom undfått anstånd med straff,
efter domens meddelande men före prövotidens slut brott, och varder
han därför dömd till straffarbete eller fängelse, skall domstolen, som
ådömer det nya straffet, tillika förklara anståndet med det äldre förverkat.
Dömes han till annat straff än straffarbete eller fängelse, må
anståndet kunna förklaras förverkat.

12 §.

Varder den, som för begånget brott erhållit villkorlig dom, övertygad
att hava före domens meddelande förövat annat brott, då skall,
vid bestämmande jämlikt 4 kap. 9 § strafflagen av straff för brotten,
ock förordnas, huruvida anstånd enligt denna lag må äga rum.

13 §.

Åsidosätter den dömde, utan att därigenom, såsom i 11 § sägs,
göra sig skyldig till brott, något av vad enligt 5 § åligger honom, eller
fullgör han ej honom åliggande, i 6 och 7 §§ omförmälda skyldigheter,
må varning kunna meddelas honom eller ock anståndet kunna förklaras
förverkat.

Beslut härom ankommer, där anståndet är förenat med övervakning,

6

Riksdagens skrivelse Nr 390.

å vårdnadsdomstolen, men eljest å den rätt, varunder den dömde har sitt
bo och hemvist, eller, om han ingenstädes äger stadigt hemvist, domstolen
i den ort, där han finnes vid tid, då framställning göres enligt 16 §.

Varning må ej meddelas efter prövotidens utgång, ej heller må
anstånd efter ty nu är sagt förklaras förverkat, med mindre framställning
enligt 16 § gjorts under prövotiden.

14 §.

Förverkas ej anståndet, och kommer ej heller av orsak, som i
12 § sägs, ny dom, vare straffet förfallet.

15 §.

Varder den, som står under övervakning, vid domstol tilltalad för
brott, skall övervakaren, så snart detta kommit till hans kännedom, hos
domstolen anmäla, att den tilltalade genom villkorlig dom undfått anstånd
med straff.

16 §.

Framställning om åtgärd jämlikt 13 § göres skriftligen hos domstolen
av allmänna åklagaren.

Anser övervakare åtgärd jämlikt 13 § böra vidtagas, ingive till
vederbörande åklagare, jämte erforderlig utredning, begäran att denne
måtte därom göra framställning. Finner åklagaren ej därtill skäl, vare
övervakaren obetaget att själv hos domstolen göra sådan framställning.

17 §.

Beslut om anstånds förverkande jämlikt 13 § eller om varning må
ej fattas, utan att den dömde lämnats tillfälle att yttra sig över framställningen.
Står han under övervakning och har framställningen ej
gjorts av övervakaren eller på dennes begäran, skall övervakarens yttrande
inhämtas.

Har framställningen ingivits å tid, då domstolen ej håller sammanträde,
må domstolens ordförande kunna dels lämna den dömde tillfälle
att före domstolens sammanträde ingiva skriftligt yttrande över framställningen
dels ock före sammanträdet inhämta yttrande från övervakaren.

Varning skall meddelas den dömde personligen. Är han ej per -

Riksdagens skrivelse Nr 300.

7

sonligen tillstädes vid det sammanträde, då beslutet om varning fattas,
skall denna snarast möjligt meddelas honom av domstolens ordförande;
och äger denne att förordna om den dömdes inställande för mottagande
av varning.

18 §.

Äro flera villkorliga domar meddelade och varar prövotid för beviljat
anstånd ännu, då ny sådan tid börjar löpa, skall jämväl i anledning
av det tidigare anståndet tillämpas vad i följd av det senare anståndet
gäller såväl i fråga om skyldighet för den dömde att stå under
övervakning som beträffande hans lydnadsplikt jämlikt 6 § andra stycket,
vårdnadsdomstol och övervakare. Domstol, som meddelar den senare
villkorliga domen, må dock kunna föreskriva att, om lydnadsplikt jämlikt
6 § andra stycket åvilar den dömde, när den nya prö vo tiden börjar
löpa, därmed skall fortfara.

Vad i andra punkten av första stycket är sagt skall äga motsvarande
tillämpning, när anstånd beviljas i fall som i 12 § sägs.

19 §.

Vid vårdnadsdomstolen skola föras särskilda, för vårdnadens utövande
nödiga anteckningar.

Det åligger övervakaren att till vårdnadsdomstolen avgiva skriftliga
rapporter rörande de omständigheter, som kunna vara av betydelse för
vårdnaden.

När vårdnadsdomstol utses eller vårdnaden överflyttas, skall ofördröjligen
underrättelse om beslutet jämte utdrag av protokollen i målet,
i vad den dömde angår, samt övriga till ärendet hörande handlingar i
huvudskrift eller bestyrkt avskrift insändas till den domstol, beslutet
avser. Överflyttas vårdnaden, skall beslutet därom givas den dömde och
övervakaren tillkänna.

Meddelar domstol eljest beslut, som innebär ändring i vad som är
bestämt i fråga om vårdnadsdomstol eller övervakning och vad därmed
har sammanhang, skall domstolen, i den mån så finnes erforderligt,
därom ofördröjligen underrätta såväl vårdnadsdomstolen som övervakaren.

20 §.

Prövotiden börjar, då parterna, på sätt i nästföljande paragraf sägs,
förklarat sig nöjda med domen, i vad den avser straff, anstånd, över -

8

Riksdagens skrivelse Nr 390.

vakning och skyldighet, som i 6 § andra stycket sägs, eller domen eljest
i dessa delar vinner laga kraft. För slutdag skall den dag anses, som
genom sitt tal i månaden motsvarar den, från vilken tidräkningen börjas.
Finnes ej motsvarande dag i slutmånaden, varde den månadens sista dag
ansedd för slutdag.

21 §.

Vill före hesvärstidens utgång part förklara sig nöjd med villkorlig
dom antingen i dess helhet, så vitt den dömde rörer, eller i vad domen
avser straff, anstånd, övervakning och skyldighet, som i 6 § andra stycket
sägs, må, där underrätt meddelat domen, förklaringen avgivas inför
denna. Sådan förklaring må ock avgivas inför annan domstol, om denna
är den dömdes vårdnadsdomstol, eller inför Konungens befallningskavande
eller magistrat, så ock, i vittnens närvaro, inför ordförande i vårdnadsdomstolen
eller ordförande i magistrat, inför polismästare eller inför tillsyningsman
eller föreståndare vid häkte eller fängelse.

Förklaring, vilken avgives inför annan än underrätt, som meddelat
domen, skall icke gälla, utan att vid tiden för förklaringens avgivande
domen eller bevis av domstolen eller domaren om målets utgång, såvitt
den dömde rörer, finnes att tillgå för den, som mottager förklaringen.

22 §.

Förklaring, som avgivits i överensstämmelse med vad i 21 § är
stadgat, må icke återtagas. Har part, innan förklaringen avgives, besvärat
sig över domen, skola besvären anses vara återkallade genom förklaringen
såvitt angår fråga, som förklaringen avser.

Den som mottagit förklaringen, skall ofördröjligen avsända underrättelse
därom till den domstol, som ägt upptaga besvär över domen.

Skall den dömde stå under övervakning och har förklaringen ej
avgivits inför underrätt, som meddelat den villkorliga domen, eller, där
annan rätt är vårdnadsdomstol, inför denna eller inför vårdnadsdomstolens
ordförande, skall den, som mottagit förklaringen, ofördröjligen avsända
underrättelse därom till domstol, som meddelat den villkorliga
domen; och har denna domstol därefter att, om annan rätt är vårdnadsdomstol,
skyndsamt underrätta denna.

23 §.

Ordföranden i vårdnadsdomstolen, skall, där så erfordras, snarast
möjligt inhämta underrättelse, huruvida den villkorliga domen vunnit

Riksdagens skrivelse Nr 390.

9

laga kraft. Domstol, där talan fullföljts mot villkorlig dom, skall ofördröjligen
till vårdnadsdomstolen översända sin i målet meddelade dom.

Yad sålunda kommit till ordförandens kännedom skall denne, i den
mån så finnes erforderligt, meddela övervakaren.

24 §.

Om fullföljd av talan mot beslut, varigenom anstånd med straff
jämlikt 13 § förklarats förverkat, samt om verkställighet före besvärstidens
utgång av straff, som avses i sådant beslut, gäller vad stadgat är
om överklagande av allmän domstols slutliga utslag i brottmål samt, i
tillämpliga delar, vad om verkställighet av straff, ådömt genom icke laga
kraft ägande utslag, är föreskrivet.

Beslut om varning må icke överklagas, ej heller beslut, som fattats
jämlikt 9 eller 10 §.

25 §.

Har polismyndighet eller åklagare häktat någon för brott, och ingår
i den straffsats, som finnes för sådant brott bestämd, straffarbete i
sex månader eller kortare tid eller fängelse i ett år eller kortare
tid, skall, därest den häktade erkänt gärningen, och fall ej föreligger,
som omförmäles i 2 §, polismyndigheten eller åklagaren ofördröjligen
ingiva anmälan om häktningen till ordföranden i vederbörlig domstol;
och har ordföranden att skyndsamt för vinnande av utredning, huruvida
erforderliga förutsättningar för villkorlig dom finnas, förordna om särskild
förundersökning, där ej anledning är antaga, att sådan utredning
kommer att därförutan vara för domstolen tillgänglig.

Prövas eljest, då talan om ansvar väckts, särskild förundersökning
behövlig för erhållande av utredning i avseende, som nu är sagt, må
sådan förundersökning kunna beslutas av ordföranden före målets handläggning
vid domstol och därefter av domstolen.

Vid beslut om särskild förundersökning skall lämplig och villig
person (förundersökare) förordnas att utföra densamma.

26 §.

Det åligger förundersökaren att utan dröjsmål till domstolens ordförande
ingiva skriftlig berättelse över förundersökningen, att i de delar
ordföranden kan anse nödigt fullständiga densamma samt att på kallelse

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 130 käft. {Nr 390.) 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 390.

av domstolen eller dess ordförande inställa sig vid domstolen för att i
fall av behov gå denna tillhanda med upplysningar och den ytterligare
undersökning, som kan anses erforderlig.

27 §.

Förundersökaren åtnjute efter domstolens prövning av allmänna
medel skäligt arvode för utfört arbete samt ersättning för nödvändiga
utgifter. Beslut härom gånge i verkställighet, ändå att det ej vunnit
laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall, där det begäres, utan
avgift tillhandahållas förundersökaren.

28 §.

Finner domstolen det vara till avsevärt men för den tilltalade eller
annan, att kännedom om personliga förhållanden, som inför domstolen
framkomma genom förundersökningen och därmed sammanhängande utredning,
i följd av rättegångens offentlighet vinner spridning, må domstolen
kunna bestämma, att under handläggningen av sådan fråga åhörarna
skola avträda.

29 §.

De närmare föreskrifter, som för tillämpning av denna lag erfordras
angående övervakning och särskild förundersökning samt vad därmed
har gemenskap, meddelar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919; dock skall jämväl
efter nämnda dag lagen den 22 juni 1906 angående villkorlig straffdom
tillämpas i fall, där målet blivit av första domstol avdömt före den 1
januari 1919.

Riksdagens skrivelse Nr 39U.

11

Lag

om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 16 kap. 10 § och 25 kap. 5 § rättegångsbalken
skola erhålla följande ändrade lydelse:

16 KAP.

10 §.

Har underrätt genom beslut under rättegången dömt någon till utgivande
av vite eller till ansvar för uteblivande eller annan förseelse i
målet; eller ogillat yrkande om ansvar för förseelse, som nu är sagd,
eller om ådömande av förelagt vite för uteblivande; eller utlåtit sig angående
ersättning åt förundersökare jämlikt lagen angående villkorlig
straffdom eller åt vittne eller annan, som kallats att meddela upplysning
i målet, eller åt någon, som av rätten eller Konungens befallningshavande
förordnats att i rättegången biträda häktad eller som av rätten förordnats
att i visst mål eller ärende biträda såsom tolk; eller skilt fullmäktig
från fullmäktigskapet: mot det beslut skall, i händelse av missnöje,
särskild talan föras; och skall underrättelse härom i sammanhang med
beslutet av rätten meddelas. Lag samma vare, där genom beslut, som
av underrätt meddelats under rättegången, kvarstad eller skingringsförbud
eller därmed jämförlig åtgärd beviljats eller yrkande om hävande
av sådan åtgärd ogillats.

25 KAP.

5 §

Vill part klaga över beslut, varigenom underrätt dömt till värjemålsed,
skall i fråga om sättet för talans fullföljd lända till efterrättelse
vad i sådant hänseende gäller om rättens slutliga utslag i målet. Har
underrätt eljest under rättegång meddelat beslut, som enligt lag må särskilt
överklagas, skall talan mot beslutet föras genom besvär. Lag samma
vare, där i fråga, som rörer förundersökare jämlikt lagen angående villkorlig
straffdom eller fullmäktig eller vittne eller annan, som kallats att
meddela upplysning i målet, eller rättegångsbiträde åt häktad eller tolk,
underrätt i slutligt utslag meddelat beslut av beskaffenhet att, där det

12

Biksdagens skrivelse Nr 390.

under rättegången givits, särskild klagan varit tillåten. Innefattar eljest
underrätts slutliga utslag beslut, som, där det under rättegången givits,
kunnat särskilt överklagas, skall talan mot det beslut föras i sammanhang
med fullföljd av talan i huvudsaken; vill ej den, som är med beslutet
missnöjd, fullfölja talan i huvudsaken, vare lag, som hade beslutet blivit
under rättegången meddelat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Lag

om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 17 oktober 1900 om
straffregister skall erhålla följande ändrade lydelse:

2 §

1 mom. För envar, om vilken blivit så dömt, som i 1 § sägs,
skall från domstolen eller myndigheten till registret lämnas särskild uppgift,
innefattande upplysning om hans namn och vad i övrigt må erfordras
till hans betecknande, om förbrytelsen eller, då tvångsarbete ådömts,
anledningen därtill samt om domen.

2 mom. Beträffande den, som för brott erhållit villkorlig dom,
skall, där han sedermera av domstol förklarats skola undergå straff för
detta brott, därom till registret lämnas uppgift, evad straffet är.

3 mom. Har den, som från straffanstalt lösgivits enligt lagen angående
villkorlig frigivning, därefter blivit före utgången av den för honom
bestämda prövotid för brott häktad, skall uppgift därom lämnas till registret
från den domstol, där åtalet efter häktningen först förevarit. Om
åtalets utgång skall ock i varje fall från domstol, som i målet dömt,
uppgift till registret lämnas.

4 mom. Om beslut, varigenom villkorligt medgiven frihet blivit
återkallad, skall från Konungens befallningshavande lämnas uppgift till
registret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Riksdagens skrivelse Nr 390.

13

Lag

om lindrad lydelse av 1, 6, 7 och 8 §§ i lagen den 22 juni IDOG angående villkorlig
frigivning.

Härigenom förordnas, att 1, 6, 7 och 8 §§ i lagen den 22 juni 1906
angående villkorlig frigivning skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §

Har den, som undergår straffarbete på viss tid eller fängelse, utstått
två tredjedelar av straffet, och utgör den tid, under vilken straffet är
verkställt eller, på grund av domstols förordnande, som i 4 kap. 12 §
strafflagen sägs, skall anses verkställt, minst ett år, må, där omständigheterna
göra sannolikt, att den dömde på fri fot skall förhålla sig väl,
villkorlig frigivning med hans begivande kunna äga rum, på sätt i denna
lag sägs.

6 §

Om villkorlig frigivning förordnar Konungen.

Framställning om sådan frigivning göres hos fångvårdsstyrelsen,
som med eget yttrande överlämnar framställningen till Konungen.

Underrättelse om bifallen framställning skall av fångvårdsstyrelsen
översändas till Konungens befallningshavande i det län, inom vilket den
frigivne skall uppehålla sig, och bör därvid, om så kan ske, bifogas förslag
å tillsyningsman.

7 §

För den, som villkorligt frigives, utfärdar fångvårdsstyrelsen, efter
mottagen underrättelse om förordnande, som i 8 § sägs, frihetspass, däri,
såvitt icke i beslutet om frigivning är annorlunda stadgat, honom förelägges:
att begiva sig till den ort, inom vilken han skall äga att under
prövotiden vistas, och efter framkomsten till påteckning uppvisa passet
hos den, som skall över den frigivne utöva tillsyn, allt i enlighet med de
närmare föreskrifter, som i passet meddelas; att hos tillsyningsmannen
göra anmälan om bostad samt ombyte därav; att vid påfordran inställa

14

Riksdagens skrivelse Nr 330.

sig hos tillsyningsmannen samt angående sin sysselsättning och övriga
förhållanden lämna de upplysningar, som av denne äskas; samt att ej
utan särskilt skriftligt medgivande uppehålla sig utom den anvisade
vistelseorten.

I passet skall jämväl införas fullständig underrättelse om vad den
frigivne i övrigt, likmätigt 2 § eller till följd av särskild bestämmelse i
frigivningsbeslutet, skall hava att under prövotiden iakttaga, så ock om
påföljden, därest han åsidosätter vad honom enligt passet åligger.

Den, som frigivits, vare pliktig att vid anfordran uppvisa passet
för polismyndighet.

8 §.

Tillsyningsman, som i 7 § sägs, förordnas för varje fall av Konungens
befallningshavande. Finnes ej annan person vara därtill lämplig
och villig, vare på landet landsfiskal samt i stad polismästare och
stadsfiskal pliktiga att mottaga sådant förordnande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Stockholm den 14 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1918. Kungl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner

182827