Riksdagens Skrifvelse N:o 12

Riksdagsskrivelse 1893:12

20

Riksdagens Skrifvelse N:o 12.

N:0 12.,

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledeing af väckt motion
om ändring i 7 kap. 3 § strafflagen.

(Lagutskottets utlåtande n:o 15.)

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 mars 1893.
Andra Kammaren den 14

Till Konungen.

I en inom Riksdagen väckt motion har erinrats, hurusom en viss
tvekan rådde bland lagskiparne, huruvida tobakshandel vore att hänföra
till kramlåda, och om således tobakshandels öppenhållande på söndagen
borde beläggas med böter enligt strafflagens 7 kap. 3 § eller icke.
Enligt 3 kap. 8 § missgerningsbalken, hvari stadgades, att kramlådor
eller andra bodar ej finge på söndagar och högtidsdagar öppnas till
salu, var sådan handel förbjuden. I det förslag till ny strafflag, som
vid 186263 årens riksdag förelåg till antagande, var ordalydelsen:
»kramlåda eller annan bod», och förbudet var således lika bestämdt.
Lagutskottet vid nämnda riksdag ändrade emellertid förslaget, så att
det erhöll den lydelse, som detsamma i nu gällande strafflag har, och
blef denna ändring af Riksdagen godkänd. Genom denna förändring
kom man i ovisshet om lagens tillämplighet på tobaksbodar, hvadan
under en längre tid tobaksbods öppenhållande på sön- och helgdagar
lemnades obeifradt. Men i tvenne af Eders Kongl. Maj:t den 25 juni
1884 och den 2 december 1887 meddelade utslag visade sig, att högsta

21

Riksdagens Skrifvelse N:o 12.

domstolens pluralitet var af den meningen, att tobakshandel var att

hänföra till kramlåda. . , ...

Ehuru således prejudikat funnes i frågan, fortfore dock den torra

ovissheten om lagens rätta tolkning, emedan vid afgörandet i högsta
domstolen af sistnämnda mål 9 ledamöter ansett tobakshandel höra inbegripas
under det i 7 kap. 3 § strafflagen stadgade förbud, under det
att 7 ledamöter voro af annan åsigt. Då härtill komme, att justitiekanslersembetet
vid ett tillfälle, då hufvudstadens åklagaremagt anmalts
till åtal för uraktlåtenhet att beifra tobakshandels öppenhållande på
sön- och helgdagar, förklarat sig lemna denna anmälan utan afseende,
vore ej att undra på, om åklagaremagten under sådana omständigheter

droge sig för att skrida till åtal. .

Motionären hemstälde fördenskull, att åt ifrågavarande lagrum
måtte gifvas en sådan lydelse, att deraf klart framginge, att icke heller
tobaksbod finge å sabbatstid hållas till salu öppen.

Såsom skäl för ofvan angifna förändring i strafflagsförslaget vid
186263 årens riksdag anförde lagutskottet, att sådana försäljningsställen
som brödbodar, mjölkmagasin, sockerbagerier och andra dylika
butiker, hvaruti en handel drefves, som till rörelsens omfång och art
ingalunda vore jemförlig med den, 6om idkades i egentliga kramlådor,
ofta hölles öppna å sabbat, utan att, så vidt utskottet försport, någon
förargelse derigenom åstadkommits. Utskottet ville nu tydligt utmärka,
att dylika försäljningsställen icke vore under det i sista punkten åt
förevarande § stadgade förbud inbegripna. ,

Enligt Riksdagens förmenande kunna emellertid tobak, snus och
cigarrer icke anses vara nödvändighetsvaror af den beskaffenhet, att de
icke utan olägenhet kunna på förhand anskaffas, eller sådana varor,
som ofvanberörda Riksdag velat undantaga från det i ifrågavarau e
lagrum stadgade förbud mot kramlådas öppenhållande under sabbatstid.

Praxis i denna fråga har emellertid, såsom i motionen framhållits,
visat sig vara ganska vacklande. I flera fall hafva sålunda domstolarne
haft en olika uppfattning om tolkningen af ifrågavarande lagbud, och
särskildt i det ofvan åberopade rättsfall, som af båda afdelningarna
inom högsta domstolen samfäldt afdömdos, har vid målets afgörande
i plenum, såsom nämndt är, yppat sig meningsskiljaktighet, f örklarlig
nog har denna tvekan rörande lagbudets tillämplighet på tobakshandeln
icke kunnat undgå att framkalla osäkerhet i detta afseende äfven hos
dem, som hafva sig ålagdt att beifra ifrågavarande förbrytelser.

Då det onekligen torde vara af vigt att undanrödja den vacklande
lagtillämpningen på ifrågavarande område, har Riksdagen ansett den

22

Riksdagens Skrifvelse N:o 12.

gjorda framställningen icke böra lemnas obeaktad. Att vidtaga en
ändring i gällande lag i den angifna rigtningen, har dock synts Riksdagen
vara en åtgärd, som ingalunda är behöflig, utan torde syftemålet
med framställningen bäst vinnas medelst en lagförklaring.

Riksdagen har fördenskull för sin del antagit följande

, . Förklaring

af 7 kap, 3 § strafflagen.

Härigenom förklaras, att med det i 7 kap. 3 § strafflagen stadgade
förbud mot öppnande till salu å sabbatstid af kramlåda eller annan
dylik bod afses jemväl bod, der tobak eller hvad deraf är förfärdigadt
hålles till salu.

Stockholm den 14 mars 1893.

v t t r*. r. t i Tti

Med undersåtlig vördnad.

lObrfif*'' it» '' t ?

f c. *4 -'' i ; fl i''i < Y t ?. ;r! f '' r;

,n.j-: vit? -Anla p ''/ i>. th, s: ; r- 1.... ,, a . !

" * *''i .-. J - *> .r .«.-*<.>. i, /* . * ,1 i<;,

.empigeJur birJm! of $ oLn-.v-wu,i

--5 .1 obn.w.-.fi.t.d diR t-i'': :

: ; in a''/ -y -n. o,K

U;V '' f - : -b- foa 1- ro 4o}

'' r , ; o''"f !**:-_ i '' *v ),.

..-iiiur fuimtufiJoqMo ar.h&fiiurxi tom I * t Öl o.foi!gbsJa''laun/r.!

: - ; .o/j;jslnnie ii*it Bgr.''ii ijufioh i ;-:xj-''c*I

f,.fr n r t,..;.'' r

ad .^bnnöbl.r

;y rijt }[ iiiihr ar

clf.wuar -it 11

n-n