Riksdagens Skrifvelse N:o 84

Riksdagsskrivelse 1890:84

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

17

N:o S4.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1890.
— — — — Andra Kammaren den 19 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående utsträckning till samtliga.
lappområden i riket af gällande förbud mot införsel af
spirituösa i lappmarkerna.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 14.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 29.)

Till Konungen.

Genom kongl. bref den 29 november 1839 till konsistorium i
Hernösand bar införsel och försäljning af bränvin i lappmarkerna förbjudits
vid vite af 33 riksdaler 16 skillingar banko och den olofligen
införda eller försålda varans konfiskation, hvarefter genom kongl. bref
den 15 december 1848 till generaltullstyrelsen med flere förklarats, att
berörda förbud skulle anses gälla icke blott bränvin af säd, potatis
eller andra jordfrukter, utan ock de arter af bränvin, som förekomma
under namn af konjak, rom och arrack.

Med lappmarkerna förstods emellertid ursprungligen endast de
för den nomadiserande lappbefolkningen territorielt afskeda, i Norrbottens
och Vesterbottens län belägna områden, hvilkas gränser uppgingos
och bestämdes under förra århundradet, men sedermera har vid
afvittringarne inom Jemtlands län mark jemväl i detta län tilldelats

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 10 Samt. 1 Afd. 1 Band. 17 Häft.

3

18

Riksdagens Skrifvelse N:o 84.

lappbefolkningen och äfven inom Kopparbergs län lära vissa områden
för utvidgning af renbetesfjellen i Jemtland komma att för lapparne
afsättas.

Under erinran att Eders Kongl. Maj:t i högsta domstolen uti ett
till Undersåkers häradsrätt i Jemtland instämdt mål, deri åtal blifvit
mot eu person väckt för det han skulle till fjelltrakter inom Undersåkers
lappmark af nämnda provins infört bränvin, ogillat åtalet på den grund,
att det område, dit bränvinet blifvit infördt, icke vore att till lappmark
hänföra, har uti en inom riksdagen väckt motion föreslagits, att Riksdagen
måtte i skrifvelse hos Eders Kongl. Magt anhålla, att ofvan berörda
kongl. bref om förbud mot införsel af spirituösa till lappmarkerna
måtte komma att omfatta alla marker, som äro upplåtna för eller inköpta
till lappområden, utan afseende på i hvilken provins lappområdet
är beläget; hvarjemte till stöd för denna framställning anförts, bland
annat, att ifrågavarande förbud, hvilket tillkommit på begäran af åtskilliga
myndigheter i afsigt att stäfja det förderfbringande rusdrycksbegäret
hos nämnda folkras samt den låga vinningslystnaden hos en
del af den bofasta befolkningen, som drifver handel med lapparna, visat
sig synnerligen välgörande i de orter, der detta förbud kunnat tillämpas;
samt att tillämpning af de kongl. brefven å befolkningen inom alla de
områden, som i Sveriges norra provinser äro upplåtna för lapparna
eller af staten till lappmarker inköpta, sjmtes icke möta hinder, enär
gränsen mellan lapptrakt och hemman eller fyllnadsjordar till skattehemman
alltid vore gifven och det utan svårighet kunde urskiljas, när
till lappområde infördt parti spirituösa vore ämnadt till idkande af oloflig
handtering.

Med anledning af berörda framställning och då det synes vara
uppenbart att samma skäl, som föranledt förbud mot införsel af bränvin
i Norrbottens och Vesterbottens lappmarker, jemväl förefinnas för
det föreslagna förbudet mot införandet af denna dryck i öfriga lappområden,
får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes förklara
kongl. brefven den 29 november 1839 och den 15 december 1848
om förbud emot införsel af spirituösa till lappmarkerna tillämpliga äfven
i afseende å de för lapparne inom Jemtlands och Kopparbergs län afsätta
land.

Stockholm den 19 maj 1890.

Med undersåtlig vördnad.