Riksdagens skrivelse Nr 369

Riksdagsskrivelse 1918:369

4

Riksdagens skrivelse Nr 369.

Nr 369.

Godkänd av första kammaren den 12 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 12 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning angående längden
å saluhållen ved.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 88.)

Till Konungen.

Genom en den 1 mars 1918 dagtecknad proposition, nr 152,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning angående
längden å saluhållen ved.

Efter att hava omförmält, bl. a., en den 9 november 1917 utfärdad
kungörelse angående justering av vissa vedmått m. m. har departementschefen
anfört följande:

»I förordningen den 9 oktober 1885 om mått och vikt stadgas, att
för mätning av ved må justeras vedmått med 1 meters längd och 1
meters höjd, med 2 meters längd och 1 meters höjd samt med 2.5 meters
längd och 1.6 meters höjd, varförutom enligt ovan nämnda kungörelse
den 9 november 1917 till innevarande års utgång tillåtits justering av
vedmått av 1 meters längd och respektive I.12, 1-35 och I.49 meters
höjd. Ett visst vedmått, bestämt till längd och höjd, kan givetvis avse

5

Riksdagens skrivelse Nr 369.

olika kvantiteter ved, beroende på vedens längd. Da no denna år så
växlande, som utredningen visar, blir också kubikinnehållet av den i
vedmåttet instaplade veden mycket skiftande. Olägenheten härav ligger
i öppen dag, och ett ordnande av vedmiitningslrågan synes vara en
trängande nödvändighet. Den otaliga mängden olika »famnar» har i hög
grad försvårat uppgörelser vid köp och försäljning av ved samt givit
anledning till missförstånd och förvecklingar till nackdel ej blott för
skogsägarna och dem, som yrkesmässigt handla med ved, utan även för
den stora allmänheten.

Det avsedda ändamålet synes lättast kunna vinnas genom eu allmän
föreskrift, att veden skall hava viss bestämd längd. Kubikinnehållet framgå]-
då genom en enkel multiplikation. En föreskrift härom torde emellertid
icke hava sin plats i förordningen om mått och vikt utan böra
meddelas i särskild författning.

Vad beträffar den längd, som bör föreskrivas för veden, finner
jag utredningen tydligt ådagalägga, att för kastved, d. v. s. ved sådan
den i allmänhet plägar upphuggas i skogen, eu längd av 1 meter är
lämpligast. Denna längd har redan sedan flera år begagnats i rätt
stora delar av vårt land, isynnerhet vid vedavverkning å kronans
skogar, och genom de omfattande avverkningar, som under sista året
ägt rum för bränslekommissionens räkning, har den kommit till vidsträckt
användning nästan överallt i landet. De praktiska olägenheter,
som må kunna åberopas som skäl mot en sådan längd, synas mig vara
av ganska ringa betydelse gent emot de betydelsefulla fördelar, som
vinnas därigenom, att vedmåttets ytmått omedelbart angiver siffran a motsvarande
rymdmått.

Jag anser det emellertid lämpligt, att de nu ifrågasatta åtgärderna
icke begränsas till att gälla endast kastveden utan utsträckas till att avse
även sådan ved, som sågas i kortare längder; och ansluter jag mig
härutinnan till domänstyrelsens förslag, att sågad ved, som försäljes efter
mått av viss längd och höjd, skall vara två-, tre-, fyr- eller femdelad.
Då för närvarande mindre ved inåt t än med 1 meters längd och höjd
icke få justeras, kunde möjligen en bestämmelse rörande nyssnämnda
minsta längder av ved synas opraktisk och obehövlig, men enär myntoch
justeringsverket förmält sig hava för avsikt att föreslå justering av
mindre ramar än nu är medgivet, synas även dessa delningslängder
höra medtagas.

Såsom domänstyrelsen föreslagit torde eu övergångstid böra stadgas,
på det att ved, som upphuggits efter äldre sedvänja, må hinna
säljas till förbrukare . före lagens ikraftträdande ävensom av det skäl,

6

Riksdagens skrivelse Nr 369.

att allmänheten må hinna sätta sig in i eu förändring, vilken blir så
pass ingripande som denna. Författningen torde därför icke böra träda
i kraft förrän den 1 september 1920.

Från bestämmelserna bör, i överensstämmelse med domänstyrelsens
förslag, undantagas ved, som framställts av grenar, rötter, stubbar och
sågavfall. Då för vissa speciella ändamål det kan finnas önskvärt, att
ved har annan längd än nu angivits, torde därjämte undantag från bestämmelserna
böra göras för det fall, att annorlunda avtalats.)»

Riksdagen finner förslagets syfte beaktansvärt och håller före att
bestämmelser i förslagets riktning äro av behovet oundgändligen påkallade.
Det vill emellertid förefalla riksdagen, som om det med förslaget
avsedda ändamål ej skulle uppnås genom de bestämmelser, som
nu framlagts av Kungl. Maj: t.

Man har velat åstadkomma ett välbehövligt ordnande av den nu
tilltrasslade vedmätningsfrågan genom att stipulera en normallängd av
1 meter på saluhållen ved. Teoretiskt kan visserligen medgivas, att,
om de redan befintliga lagstadgade vedmåtten fyllas med meterlång
ved, mått på jämna kubikmeter, nämligen 1, 2 eller 4 kubikmeter, skulle
erhållas. Enligt vad riksdagen inhämtat, äro emellertid de lagstadgade
yttermåtten endast obetydligt i bruk i praktiska affärslivet, medan en
mängd äldre olagliga mått på till exempel 6x6 fot, 6x8 fot och
7x7 fot in. fl., avsedda för 3 eller 2 V2 fots ved och vanligen kallade
»famnar» äro ojämförligt vanligare. Lagstadgas nu om en-meters
vedlängd, kommer först och främst vid järnvägstransport denna nya
vedlängd att inläggas i de gamla järnvägsramarna, av vilka, ett stort
antal av järn eller trä över allt äro i bruk för att underlätta bekväm
lastning å skilda vagntyper, men vilka sedermera i stor utsträckning
av köparna jämväl användas som mått på mottagen vedmängd, kallad
»järnvägsfamn». Likaså torde virkesproducenterna, speciellt bland allmogen,
i den föreslagna formuleringen ej se något nödtvång att frångå
hittills brukade gamla famnmått vid vedens uppläggning i skogen samt
saluhållande, varför man snarast kan befara, att det föreslagna stadgandet
ytterligare skulle tilltrassla mätningsfrågan genom skapande av ett
stort antal nya »famnar» till de cirka 35 typer, som redan äro i bruk.

Endast ett samtidigt stadgande, att kubikmetern skall användas
som enhet vid all handel med brännved, synes riksdagen kunna bringa
reda i nu rådande virrvarr. Härvid får riksdagen hänvisa dels till domänstyrelsens
i utlåtande deu 8 maj 1917 gjorda hemställan i detta avseende,
dels ock till följande av svenska skogsvårdsföreningen. den 15

7

Riksdagens skrivelse Nr 3<>9.

mars 1918 efter diskussion av dessa frågor antagna resolution: »Svenska
skogsvårdstöreuingen uttalar sig för önskvärdheten av ett genomförande
av enhetliga, på metersystemet grundade metoder för inmätning av
rundvirke.» Riksdagen har dessutom inhämtat, att chefen för mynt- och
justeringsverket samt de av Kungl. Maj:t den 2 oktober 1917 tillkallade
sakkunniga för utredning om anordnande av skogsavverkningsstatistik
och rikstaxering ansluta sig till ett dylikt stadgande om kubikmetern
som måttenhet, varjämte önskemålen inom skogskretsar om sakens
ordnande i denna riktning lära vara sällsynt enhälliga.

Stadgandet om kubikmetern som rymdenhet vid ved försälj ning
borde vidare, enligt vad av sakkunnig uppgivits, endast gälla, om
veden är så travad, att rymden kan utrönas genom mätning av travens
höjd och bredd samt vedlängden, d. v. s. mätning i s. k. löst mått.
Den föreslagna bestämmelsen, att stadgandet gäller vedförsäljning »efter
mått av viss längd och höjd», synes nämligen jämväl inbegripa till
exempel den på vissa trakter brukliga försäljningen i »klipp» eller
»res» av 1 meters höjd och 3 meters vedlängd. Volymbestämning torde
i dylikt fall vara omöjlig, innan veden hopkörts, varjämte en-meters
vedlängd är absolut olämplig. Vidare skulle, så snart ej särskilt avtal
träffats mellan kontrahenterna, nu föreslagen formulering sålunda hindra
handel med dylik ved, liksom också med den av bränslekommissionen
i stor utsträckning använda 3-metersveden, upplagd och uppmätt i
vältor. Mångfalder av meter och halva meter synas riksdagen under alla
förhållanden böra tillåtas.

Undantag för hållande av vissa bestämda vedlängder har föreslagits
bland annat för av sågavfall framställd ved. Från sakkunnigt
håll har man ansett samma medgivande böra lämnas även för ved av
skogsavfall, till exempel av s. k. lumphugg, som för röta eller andra
fel avskures å timmer, tills frisk ved anträffas. Att här kapa på vissa
längder kornrne nämligen endast att medföra onödiga förluster. Detta
förhållande gällde även till exempel justerändar vid propskapning
m. m., och syntes lämplig formulering nås, om ordet »sågavfall» utbyttes
mot endast »avfall». Ordet »sågning» borde vidare lämpligen
ersättas med »kapning», då många andra delningsverktyg än såg vore
användbara.

Det nu föreliggande förslaget avser endast ved till bränsle. Det
torde visserligen kunna ifrågasättas, att likartade bestämmelser böra
genomföras även för andra virkessortiment, men har riksdagen nu ej ansett
sig böra framställa förslag i sådan riktning, i synnerhet som olägenheterna
för den stora allmänheten här äro mindre framträdande.

8

Riksdagens skrivelse Nr 369.

Med hänsyn till vad ovan anförts liar riksdagen funnit sig ej kunna
biträda Eders Kungl. Ma;j:ts ifrågavarande förslag.

Riksdagen får därför, med tillkännagivande att Eders Kungl.
Majrts förevarande proposition ej kunnat av riksdagen bifallas, anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t behagade låta verkställa utredning-, om och i
vilken omfattning kubikmetermåttet må kunna läggas till grund vid försäljning
av brännved, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda.

Stockholm den 12 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918-