Riksdagens skrivelse Nr 393

Riksdagsskrivelse 1918:393

Antal sidor
8
riksdag
tvåkammaren
kammare
session
lagtima

Riksdagsskrivelser

Riksdagsskrivelser är meddelanden från riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.

PDF

Riksdagens skrivelse Nr 393.

1

Nr 393.

Godkänd av första kammaren den 13 juni 1918
Godkänd av andra kammaren den 14 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av dels Kung!-Maj:ts proposition med förslag till lag om inskränkning
för viss tid i rätten att överlåta fast egendom m. m.
dels ock fyra i ämnet väckta motioner.

(Sammansätta lag- och jordbruksutskottets utlåtande nr 4.)

Till Konungen.

Genom en den 14 maj 1918 dagtecknad proposition, nr 441,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda,
i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till

1) lag om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast
egendom, samt

2) lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av
kog å fastighet i enskild ägo.

I samband med denna proposition har riksdagen till behandling
förehaft fyra inom riksdagen i ämnet väckta motioner.

Under åberopande av vad som anförts i det sammansatta lag- och
jordbruksutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 4, varav ett
stryckt exemplar härvid fogas, får riksdagen tillkännagiva, att riksdagen,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 samt. 133 käft. (Nr 393.) 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 393.

som icke kunnat i oförändrat skick bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, i anledning av densamma ävensom de i ämnet
väckta motionerna för sin del antagit dels följande

Lag

om inskränkning för viss tid i rätten att överlåta fast egendom.

1 §•

Den, som efter den 14 maj 1918 genom köp, skifte eller gåva åtkommit
fastighet och icke före denna lags ikraftträdande sökt lagfart å
sitt fång, må ej innan fem år förflutit från det lagfart sökes avhända
sig samma fastighet, med mindre godkännande av överlåtelsen vinnes
på sätt här nedan sägs.

Denna lag äger icke tillämpning

i fråga om fastighet inom det för bebyggande planlagda området
i stad eller å sådan ort på landet, där den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall iakttagas, eller eljest å tomt, upplagsplats,
utmål för vattenfall, område för fabrik eller dylikt eller å annan fastighet
än nu nämnts, där dess taxeringsvärde året näst före överlåtelsen eller,
om sådan uppskattning för det året icke finnes, köpeskillingen för densamma
vid senast lagfarna köp icke uppgick till tiotusen kronor; eller
beträffande fastighet, som av överlåtaren förvärvats medelst inrop
å exekutiv auktion eller från konkursbo; eller

i avseende å överlåtelse, som sker från eller till kronan, stad eller
annan kommun, municipalsamhälle eller stiftelse eller från eller till aktiebolag
eller förening, som erhållit statslån från egnahemslånefonden; eller
å avtal, som slutes mellan skyldemän i rätt upp- och nedstigande
led eller syskon eller mellan ett syskon och det andras avkomling.

Ej heller äger denna lag tillämpning i fall, då tillstånd att förvärva
fast egendom skall sökas enligt annan författning.

2 §•

I fall, då för överlåtelse av fastighet särskilt godkännande erfordras
efter vad i 1 § sägs, må ej heller del av fastigheten överlåtas
utan att sådant godkännande vinnes.

Riksdagens skrivelse Nr 393.

3

3 §•

Vill någon vinna godkännande av överlåtelse i fall, då sådant
enligt denna lag är erforderligt, göre därom, med bifogande av överlåtelsehandlingen,
ansökning hos Konungens befallningshavande inom tre
månader från det överlåtelsen skedde. Försittes den tid eller varder
sökt godkännande icke beviljat, vare överlåtelsen ogill.

över Konungens befallningshavandes beslut i ärende, som nu sagts,
må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är
stadgad.

År i enlighet med vad i denna paragraf sagts frågan om överlåtelsens
giltighet ännu ej avgjord, skall beträffande lagfart anses möta
sådant hinder, som avses i 10 § av förordningen den 16 juni 1875 om
lagfart å fång till fast egendom.

4 §■

Förekommer skälig anledning till antagande att överlåtaren förvärvat
fastigheten i huvudsakligt syfte att bereda sig hastig vinst genom
avverkning av skog, avyttrande av gröda, fastighetens uppdelning i
smärre lotter eller dylikt, må ansökning, som i 3 § sägs, bifallas, allenast
när med visshet antagas må, att den, å vars förvärv godkännande
sökes, bmme att väl hävda fastigheten, eller när eljest synnerliga skäl
finnas för bifall till ansökningen.

5 §•

Närmare föreskrifter rörande den utredning, som må erfordras för
Konungens befallningshavandes prövning i ärende, varom i denna lag
stadgas, meddelas av Konungen.

6 §•

Genom denna lag sker ej ändring i vad i lag är stadgat om domstols
samtycke såsom villkor för försäljning av fast egendom.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling
och gäller till den 1 juli 1919. Den äger tillämpning jämväl i fall, då
överlåtaren förvärvat fastigheten före den 15 maj 1918 men icke före
lagens ikraftträdande sökt lagfart å sitt fång, dock att, därest lagfart å
fånget sökes senast å den allmänna rättegångsdag för lagfartsärenden,

4

Riksdagens skrivelse Nr 393.

som infaller näst efter lagens ikraftträdande, eller, om tiden för lagfart
då ännu icke var utlupen, inom den tid från fånget, som för lagfart är
stadgad, lagen icke skall tillämpas. Har överlåtarens fång ägt rum före
den 1 juli 1919 samt överlåtelse av fastigheten eller del därav varit
underkastad bestämmelserna i denna lag, skall densamma tillämpas å
sådan överlåtelse, ändå att den sker först efter sist nämnda dag.

dels ock följande

Lag

om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet i

enskild ägo.

1 §‘

A fastighet i enskild ägo, belägen inom område, där lagen angående
vård av enskildes skogar är tillämplig, må avverkning av ungskog
ej ske annorledes än genom för beståndets utveckling ändamålsenlig
gallring, så framt ej skogsvårdsstyrelsen med hänsyn till skogens
tillstånd och beskaffenhet finner skäligt medgiva, att avverkning sker
under annan form.

2 §.

Har fastighet, som i 1 § avses, efter den 14 maj 1918 genom
köp, skifte eller gåva övergått till annan än föregående ägarens skyldeman
i rätt upp- och nedstigande led, syskon eller syskons avkomling,
må ej heller annan avverkning av skog än enligt 1 § är i fråga om
ungskog medgiven äga rum å fastigheten tillhörande område, därest den
strider mot grunderna för god skogsvård; dock att vad sålunda stadgats
icke skall gälla beträffande avverkning på grund av upplåtelse, som
skett före nyssnämnda dag.

Avverkningsrätt, som efter den 14 maj 1918 upplåtits till skog
å fastighet, varom ovan skils, skall, ändå att fastigheten icke efter sagda
dag överlåtits till annan ägare, vara underkastad den inskränkning, som
i första stycket av denna paragraf är stadgad för det fall, varom där
är fråga.

3 §•

Vad här ovan stadgas skall ej utgöra hinder för avverkning å
område, som är att hänföra till inägor, eller å sådant område i hag -

5

Riksdagens skrivelse Nr 393.

mark, som erfordras till betesmark för fastigheten eller därmed sambrukad
fastighet samt på grund av markens beskaffenhet är till betesmark
lämplig, ej heller för marks uppodling till trädgård, åker eller äng
eller användande till byggnadstomt eller annat likartat ändamål.

4 §•

Sker avverkning i strid mot ovan givna föreskrifter, äger skogsvårdsstyrelsen
meddela förbud att å den fastighet, vara avverkningen
ägt rum, eller så stor del därav, som skäligt prövas, utan skogsvårdsstyrelsens
tillstånd verkställa avverkning av skog för annat ändamål än
fastighetens eller därmed sambrukad fastighets oundgängliga husbehov;
dock att förbud, som föranledes av avverkning i strid mot 1 §, må gälla
allenast skog, som i samma § avses. Då avverkning på grund av upplåtelse,
som i 2 § andra stycket sägs, föranleder förbud, må detta icke
meddelas för annat område än det, som till avverkning upplåtits.

Innan sådant förbud, som i första stycket sägs, varder meddelat,
skall fastighetens ägare, samt, där avverkningen verkställts av annan,
jämväl denne beredas tillfälle att yttra sig i ärendet; äge ock skogsvårdsstyrelsen
inhämta utlåtande från i lanthushållning sakkunnig person såsom
lantbruksingenjör, länsagronom eller jordbrukskonsulent, där sådant av
förhållandena påkallas.

Förbud, som nu sagts, skall utan hinder av besvär genast träda i kraft.

5 §•

Den, som icke åtnöjes med skogsvårdsstyrelsens beslut, varigenom
förbud mot avverkning meddelats eller sökt tillstånd till avverkning
vägrats, äge att däröver hos Konungens befallningshavande anföra besvär.
Rätt till klagan över sådant beslut vare ej till viss tid inskränkt.

Påkallar klaganden undersökning på marken eller finner Konungens
befallningshavande eljest sådan undersökning vara av nöden, förordne
Konungens befallningshavande en skogsstatens tjänsteman att med biträde
av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland
dem, som till ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män vid lantmäteriförrättning
valde äro, verkställa undersökningen och däröver avgiva
redogörelse.

Över Konungens befallningshavandes beslut må klagan föras
i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.

6

Riksdagens skrivelse AV 393.

6 §•

Kostnaden för undersökning, varom i 5 § andra stycket förmäles,
skall utgå av medel, som av skogsvårdsstyrelsen förvaltas, men kan
genom Konungens befallningshavandes slutliga beslut åläggas klaganden,
om han undersökningen påkallat.

7 §•

Sker avverkning i strid mot meddelat förbud, straffes den, som
förbudet överträtt, med böter från och med tjugufem till och med femhundra
kronor, och skall det avverkade virket, där det ligger kvar inom
området för avverkningen eller, om det är bortfört, fortfarande är i
avverkarens besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår
dylikt virke beslag, är den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig
att utgiva ersättning med belopp, motsvarande värdet av samma virke.
Har efter avverkningen förbudet blivit genom utslag, som äger laga kraft,
upphävt, må icke virke dömas förbrutet eller ersättning utdömas, som
har är sagt.

Innefattar avverkning, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna
strafflagen, skall vad förut i denna paragraf är stadgat ej vinna
tillämpning; dock skall delägare i samfälld skog eller mark, som vid
överträdande av avverkningsförbud tillika missbrukat sin rätt i samfalligheten,
hava förverkat vad å honom belöper av det avverkade virket
samt, där hans andel i virket undgår beslag, därför utgiva ersättning
efter ty här förut är sagt.

8 §•

Rätt att med beslag belägga virke, som skall anses förbrutet, tillkomme
allmän åklagare samt de till skogsvårdsstyrelsens biträde anställde
tjänstemän, men rätt att utföra åtal äge endast allmänna åklagaren.
Har någon av de till skogsvårdsstyrelsens biträde anställde tjänstemän
gjort beslag, skall han, så snart ske kan och senast inom fjorton dagar,
göra anmälan därom hos allmänna åklagaren.

Varder ej inom sextio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga
ordning anställt, vare beslaget förfallet.

9 §-

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren
försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös

7

Riksdagens skrivelse Nr 393.

egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkeB förverkande slutligen
prövatB, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,
på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse
eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt
är, förordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss
sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där lian är känd och inom riket
boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har känt ombud,
som äger för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet
genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen minst
åtta dagar innan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan
sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av två trovärdige män styrkt
förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

10 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljning
av förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 7 § utdömd ersättning
för virke, som undgått beslag, fördelas lika mellan skogsvårdskassan
i det landstingsområde och skogsaccisfonden i den kommun, där
avverkningen ägt rum.

Försäljes i beslag taget virke innan det dömts förbrutet, skall,
till dess frågan härom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas
i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana
medels insättning i bankinrättning vidare gälla vad i 160 § utsökningslagen
sägs.

11 §•

Saknas medel till fulla gäldandet av böter, vartill någon enligt
denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

12 §.

Genom denna lag sker ej ändring i vad lagen angående vård av
enskildes skogar innehåller om åtgärder till återväxtens betryggande,
dock att förbud mot avverkning, som där avses, icke skall meddelas i
fall, då skogsvårdsstyrelsen meddelat sådant förbud efter ty i 4 § här
ovan sägs. Såvitt de i nämnda lag i övrigt meddelade bestämmelser
strida mot föreskrifterna i denna lag, skola samma bestämmelser icke
tillämpas.

8

Riksdagens skrivelse Nr 393.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling
och gäller till den 1 juli 1919.

Stockholm den 14 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.

Riksdagsskrivelser

Riksdagsskrivelser är meddelanden från riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.