Riksdagens skrivelse Nr 479

Riksdagsskrivelse 1918:479

Riksdagens skrivelse Nr 479.

7

Nr 479.

Godkänd av första kammaren den 26 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 26 juni 1918.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning i fråga
om åtgärder för åstadkommande av minskade restantier
och avskrivningar av skatter.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 18.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 15.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen väckt motion har framhållits önskvärdheten
därav, att utredning komme till stånd angående möjligheten att genom
statsbidrag åt organisationer, som avsåge att främja skatteinbetalning, eller
genom andra liknande åtgärder åstadkomma minskade restantier och avskrivningar
av skatter.

Av motionen inhämtas, att motionären med sin framställning i främsta
rummet avser, att statsunderstöd måtte komma kommunala föreningar
tillgodo, som, i likhet med den i Umeå stad förefintliga skatteföreningen,
hava till uppgift att, efter uppbärande å fastställda betalningsterminer av
erforderliga medel från medlemmarna, ombesörja inbetalningen av dessas
skatter och eventuellt jämväl vissa andra deras utgifter såsom pensionsavgifter,
avgifter för elektrisk ström, försäkringsavgifter m. m. Tillika har
motionären ifrågasatt, huruvida icke statsbidrag även borde lämnas till de
inom vissa industrier i vårt land under senare åren upprättade s. k. intressekontoren,
vilka visat sig vara till stort gagn för därtill anslutna
personal.

8

Riksdagens skrivelse Nr 479.

I den ordning 46 § riksdagsordningen stadgar, kar riksdagens vederbörande
utskott över motionen infordrat yttrande från statskontoret, vilken
myndighet i sin ordning hört överståthållarämbetet och Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande i länen.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i Stockholms län har uti sitt
i ämnet till statskontoret avgivna utlåtande framhållit huvudsakligen följande:

I fråga om tiden för kronoutskyldernas erläggande, vilken tid på
grund av gällande uppbördsreglemente inträffade mellan den 21 november
5 december, vore det otvivelaktigt, att närheten till dels julen och dels
årsskiftet, då ett kvartals hyra skulle erläggas, inverkade menligt på resultatet
av skatteuppbörden, enär de skattskyldiga, på grund härav hade
andra utgifter, som de ofta ansågo sig böra giva företräde.

Till rådande av bot mot allt för stora avskrivningar och restantier
kunde man närmast tänka sig antingen ett framflyttande av uppbördsterminen
till mera lämplig tid eller ett anordnande av flera uppbördsterminer,
men kunde ingen av dessa utvägar lämpligen ifrågakomma.

Däremot syntes den av motionären anvisade utvägen eller lämnande
av statsbidrag åt organisationer, som avsåge befordrande av skatteinbetalning,
böra kunna främja nyss angivna mål. Det vore bekant, att numera
inom landet funnes ett stort antal av större affärsföretag, vilka för i företagen
anställda anordnat så kallade intressekontor, som omhänderhade de
till kontoren anslutna medlemmarnas utbetalningar av skilda slag, i främsta
rummet utskylder, hyror och försäkringspremier. Även inom statens verk
torde finnas dylika kontor. Dessa utkvitterade varje eller åtminstone flertalet
avlöningsdagar en efter utbetalningarnes storlek avpassad del av
medlemmens avlöning, vilken del gjordes räntebärande, och verkställde
sedermera kontoret å förfallodagarna medlemmens åt kontoret anförtrodda
utbetalningar av skilda slag. Fördelarne med detta förfaringssätt voro
uppenbara. Medlemmen avstode varje avlöningsdag en mindre del av sin
avlöning och befriades därigenom från periodiskt återkommande större
utgiftsposter, medan återstoden av avlöningen finge användas till täckande
av löpande levnadsomkostnader m. m. Intet syntes hindra, att kommunerna,
i likhet med av motionären åberopade Umeå stad, inrättade motsvarande
organisationer, och så torde för övrigt redan på något håll
hava skett.

Rimligt torde även vara, att staten för främjande av bättre skatteuppbörd
lämnade bidrag till driften av dylika kommunala kontor, och
funne sig bemälda befallningshavande förty höra förorda den av motionären
ifrågasatta utredningen.

Riksdagens skrivelse Nr 479.

9

Riksdagen anser sig i huvudsak kunna instämma i vad länsstyrelsen
i Stockholm sålunda anfört och vill blott tillägga, att det möjligen synes
kunna ifrågasättas, om icke medlemmarna i dylika sammanslutningar
genom att avstå från ränta å i förskott gjorda inbetalningar kunna bidraga
till förvaltningskostnaderna, helst förvaltningen därigenom skulle i
icke oväsentlig grad förenklas. I ett par större sammanslutningar av förevarande
slag, som finnas i huvudstaden, nämligen dels bland posttjänstemännen
och dels bland järnvägstjänstemännen, gottgöres icke medlemmarna
ränta, utan användes ränteinkomsten jämte ett mindre årligt bidrag från
varje medlem till bestridande av förvaltningskostnaderna.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning angående möjligheten att
genom statsbidrag åt organisationer, som avse att främja skatteinbetalning,
eller genom andra liknande åtgärder åstadkomma minskade restantier och
avskrivningar av skatter, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 26 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 17 9 käft. (Nr 478480.)

2