Riksdagens skrivelse Nr 47S
Riksdagsskrivelse 1918:478
- Antal sidor
- 6
- riksdag
- tvåkammaren
- kammare
- session
- lagtima
Riksdagsskrivelser
Riksdagsskrivelser är meddelanden från riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.
Riksdagens skrivelse Nr 47S.
1
Nr 478.
Godkänd av första kammaren den 22 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 22 juni 1918.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående vidtagande av
förnyade åtgärder för tillhandahållande av billiga lantbruksmaskiner
och handredskap samt byggnadsmaterial.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 28.)
(Andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 5.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion har gjorts framställning i syfte
att skäliga maximipris ofördröjligen måtte åsättas lantbruksredskap och
byggnadsmaterial ävensom för deras tillverkning nödvändiga halvfabrikat
och, om så behövdes, jämväl råvaror.
I anledning av förevarande motion hava från statens industrikommission
till vederbörande riksdagsutskott överlämnats dels en skrivelse från
kommissionen rörande innehållet i den mellan statsrådet och chefen för
finansdepartementet samt svenska järnbruken den 6 september 1917 träffade
överenskommelse rörande priserna å vissa järnvaror för jordbrukets
behov, dels en promemoria från samma kommission angående prisreglering
å lantbruksmaskiner och handredskap för jordbruket, dels ock kommissionens
skrivelse den 13 maj 1918 till Eders Kungl. Maj:t med anledning
av framställning från Arvika sockens avdelning av jordbrukarnas riksförbund
angående fastställande av maximipris för jordbruksmaskiner och
redskap.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 179 käft. (Nr 478—480.) 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 478.
Med föranledande av eu vid 1917 års riksdag väckt motion avläts
till Eders Kungl. Maj:t en riksdagsskrivelse, nr 200, med anhållan att
Eders Kungl. Maj:t täcktes efter en omedelbart igångsatt utredning skyndsammast
vidtaga åtgärder i och för dyrtidens lindrande genom kompensation
eller dylikt även av andra näringar än som dittills företrädesvis av
jordbruket, samt, för den händelse så erfordrades, för riksdagen framlägga
de förslag, som kunde befinnas lämpliga.
Yid besvarande den 27 februari 1918 av en vid innevarande riksdag
till statsrådet och chefen för finansdepartementet framställd interpellation,
innefattande bl. a. det spörsmål om effektiva åtgärder vore att förvänta
med anledning av nyssnämnda riksdagsskrivelse, har sagde statsråd
meddelat, bland annat, att någon sådan allmän utredning, som i riksdagsskrivelsen
begärts, icke kommit till stånd, men att syftet med skrivelsen
tillgodosetts därigenom att statsingripanden skett på skilda områden av
näringslivet, varvid även avsevärda områden av den industriella verksamheten
indragits under statsreglering. I interpellationssvaret har också särskilt
redogjorts för åtskilliga industriartiklar, som sålunda varit föremål
för prisreglering, därvid omnämnts en åstadkommen prisreduktion å järn
för lantbrukets behov, uppgående till 33Ys % å marknadspriset. Beträffande
i åberopade riksdagsskrivelse jämväl berörd fråga om byggnadsmaterialiers
förbilligande omförmälde vidare avsedde statsråd, att prisavtal
förelåge dels i fråga om cement dels ock i fråga om byggnadsjärn, medan
däremot reglering av träpriserna ansetts möta oöverkomliga svårigheter.
Utav de av industrikommissionen i dess ovanberörda skrivelse lämnade
uppgifter framgår, att den prisreglering, som i interpellationssvaret avses,
är den, som den 6 september 1917 träffats mellan dåvarande statsrådet
och chefen för finansdepartementet samt de svenska järnbruken. Genom
då träffade avtal förbundo sig järnbruken att till direkt förbrukning för
lantbruket för ett år tillhandahålla en kvantitet av sammanlagt 28,000
ton järnvaror av närmare angivet slag. Denna kvantitet järnvaror delades
Tipp på tre månaders perioder, varav den första utgjordes av månaderna
sept.—nov. För varje dylikt kvartal skulle fastställas vissa grundpris
svarande mot skäligt marknadspris, och å dessa grundpriser skulle lantbrukarne
lämnas en rabatt av 33Vs % för valsat smidesjärn, fasonjärn
och hjulskojärn samt för plåt, under det att för övriga av de ifrågakomna
slagen av järnvaror en rabatt av 25 % skulle beviljas.
Genom berörda avtal ställde järnbruken vidare på samma villkor som
det övriga jordbruksjärnet till förfogande en engångskvantitet av 11,070
Riksdagens skrivelse Nr 478.
3
ton järnvaror för tillverkning av lantbruksmaskiner och redskap. I syfte
att utnyttja den staten tillförsäkrade rätt att för tillverkning av lantbruksmaskiner
och redskap disponera över om förmälda 11,070 ton järnvaror
upptog industrikommissionen i september 1917 underhandlingar med landets
tillverkare av lantbruksmaskiner och redskap, som därvid fingo framlägga
kalkyler över sina tillverkningskostnader. Beträffande lantbruksmaskiner
visade det sig då för fabrikanterna nödvändigt att företaga en
avsevärd höjning på hittills gällande katalogpris, av vilka några fastställts
hösten 1916 och en del mars 1917. Genom att ställa till tillverkarnes
av lantbruksmaskiner förfogande det billiga järnet från järnbruken blev
det emellertid möjligt att reducera de priser å lantbruksmaskiner, som
eljes skulle blivit gällande, med i medeltal 10 %. På denna basis slöts
också den 26 november 1917 med dessa tillverkare ett avtal om priserna
till den 1 oktober 1918. Detta avtal omfattade också handredslcap och
liar. Beträffande handredskapen åstadkoms eu prisreduktion av 15 % jämfört
med tidigare priskurantpriser, under det att priserna å liar blevo
ungefär oförändrade. Vid uppgörande av avtalet har man emellertid tänkt
sig möjligheten av en ändring av fastställda pris på grund av under avtalstiden
inträffande omständigheter, varutinnan särskilda bestämmelser meddelats.
Bland åtgärder, som ifrågasatts för åstadkommande av billigare byggnadsmaterial,
har riksdagen beaktat bland annat de av den 28 mars 1916
tillsatta byggnadsmaterialkommissionen föreslagna åtgärderna att genom
exportavgifter å trävaror samt tillfälliga kompensationsavgifter på det enligt
lagen om skogsaccis taxerade värdet av avverkad skog ävensom genom
införande av en lindrig exportavgift å järnvaror bereda nedsättning
i byggnadskostnaderna för smålägenheter,
Härutinnan har riksdagen vidare uppmärksammat, att statens industrikommission
den 3 april 1917 träffat avtal med järnverksföreningcn, järnoch
metallvaruleverantörföreningen och centralstyrelsen för Sveriges järnhandlareföreningar
om tillhandahållande och distribuerande under viss tid
till reducerat pris av inalles 2,000 ton järnvaror för byggnadsföretag, för
vilka anslag anvisats genom riksdagens bifall till Eders Kungl. Maj:ts
proposition nr 34 vid 1917 års riksdag angående understöd för uppförande
av bostadshus med smålägenheter.
Om det över huvud på grund av gällande förordning om fastställande
av maximipris låter sig göra att, såsom motionärerna föreslagit, åsätta i
motionen avsedda artiklar maximipris, så skulle detta enligt riksdagens
4
Riksdagens skrivelse Nr 478.
förmenande stöta på nästan oöverkomliga svårigheter. Ifrågavarande varor
äro nämligen endast undantagsvis att hänföra till sådana s. k. standardtyper,
som kunna läggas till grund för maximiprisen, varjämte maximipris
å de färdiga produkterna jämväl skulle förutsätta maximipris å halvfabrikat
och råämnen. Ett fastställande av maximipris av sistberörda slag,
torde dock enligt riksdagens mening åtminstone icke genomgående låta
sig utföras i praktiken, enär vissa för industrien viktiga förnödenheter,
såsom stenkol och smörjoljor, äro beroende av priserna i världsmarknaden
och andra faktorer, vilka icke kunna på förhand beräknas och regleras.
Härtill kommer, att ett vidtagande för närvarande av åtgärder i motionens
syfte beträffande lantbruksmaskiner och redskap skulle stöta på svårigheter,
särskilt på grund därav att ovanberörda avtal mellan industrikommissionen
och vissa fabrikanter icke utan tungt vägande skäl synes böra
genom lagstiftningsåtgärder undanröjas.
Riksdagen, som beaktat ovan omförmälda från statsmakternas sida
vidtagna prisregleringar, har emellertid ansett sig i anledning av motionen
böra ingå på frågan, huru statsmakterna må kunna på andra sätt än genom
fastställande av maximipris tillgodose behovet av billiga förnödenheter
av ifrågavarande slag. Av finansministerns omförmälda interpellationssvar
samt de redan vidtagna åtgärderna i ämnet har framgått, att dessa
frågor äro föremål för regeringens och underlydande myndigheters livliga
omsorg. Det kunde därför synas obehövligt, att riksdagen toge ytterligare
initiativ i ärendet, men då berörda frågor äro av synnerlig vikt, har riksdagen
ansett ett uttalande i ämnet från riksdagens sida påkallat.
I fråga därvid till en början om jordbruksredskapen har riksdagen,
under uttalande av sitt erkännande för vad som i prisregleringssyfte härutinnan
blivit åtgjort, ansett det önskvärt, att en undersökning inledes,
huruvida de redan sänkta och möjligen ytterligare vikande järnprisen
skulle kunna medföra någon prisreduktion utöver den redan avtalade.
Härjämte synes det böra undersökas, huruvida icke den upplåtelse av billigare
järn till jordbruket, varmed början skett, kunde ytterligare befordras,
eventuellt genom att statsmakterna vidtoge ändamålsenliga åtgärder
för tillgodoseende av järnbrukens behov av råmaterial m. m. Vidare har
riksdagen uppmärksammat, att lantbruksmaskiner och jordbruksredskap
synas bliva onödigt fördyrade genom de mellanhänder av olika slag, de
hava att passera, innan de nå de slutliga köparna. Enligt riksdagens
mening är en undersökning önskvärd beträffande på vad sätt jordbrukarna
Riksdagens skrivelse Nr 478. •>
må kunna beredas tillfälle att direkt från fabrikanter eller försäljare i
första hand inköpa sina effekter.
Beträffande frågan om åstadkommande av billigare byggnadsmaterialier
bär riksdagen haft svårt att bilda sig en uppfattning, huruvida genom
lämpliga prisregleringar allt i sådant avseende blivit gjort, som varit möjligt.
Härutinnan har riksdagen uppmärksammat, att statsrådet och chefen
för civildepartementet uti de motiv, som anförts vid avlåtande till 191/
års riksdag av Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 34 angående understöd
för uppförande av bostadshus med smålägenheter förklarat sig för
det dåvarande icke kunna upptaga byggnadsmaterialkommissionens omförmälda
förslag, men ämna ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt hithörande frågor.
Samma intresse för saken har uti omförmälda interpellationssvar uttalats
av statsrådet och chefen för finansdepar tern entet. Så vitt riksdagen
kunnat inhämta, hava emellertid några prisregleringar icke genomförts beträffande
andra byggnadsmaterialier än cement samt järn till statsunderstödda
byggnader. Riksdagen inser till fullo de svårigheter, som säkerligen
uppresa sig mot dylika prisreduktioner. I fråga om trävaror hava
dessa svårigheter i interpellationssvaret också angivits som oöverkomliga.
Beträffande så viktiga byggnadsmaterialier som mur- och taktegel, pappoch
takplåt synas emellertid inga försök till allmänna prisreduktioner gjorts.
Särskilt beträffande takplåt synes detta så mycket mera anmärkningsvärt,
som prisreduktion på denna vara, på sätt förut nämnts, genomförts för
jordbrukets behov. Med den hotande bostadsbrist, som uppstått, och nuvarande
ringa byggnadsverksamhet, synes det riksdagen vara synnerligen
angeläget, att ingenting eftersättes, som kan befordra byggandet av bostadshus.
Svårigheten att för rimligt pris erhålla byggnadsmaterial till
statens och kommuners byggnader ävensom jordbrukarnes behov av billigt
material till reparation och nybyggnad av åbyggnader å jordbruksfastigheter
synas också påkalla särskilda åtgärder.
Visserligen hava i anledning av en av Eders Kungl. Maj:t avlåten
proposition samt väckta motioner jämväl innevarande åis riksdag beska tit
att bevilja understöd för uppförande av bostadshus med smålägenheter,
men de åtgärder, som härav föranletts, kunna icke medföra annat än en
mindre omfattande och tillfällig hjälp i de rådande svårigheterna. Riksdagen
anser det därför vara av synnerlig vikt, att förnyade utredningar
vidtagas angående möjligheten för prisregleringar å byggnadsmaterial.
Riksdagen får slutligen anmärka, att riksdagen med hänsyn till att
en innevarande år av herr Loven inom andra kammaren väckt motion
6
Riksdagens skrivelse Nr 478.
om, huruvida icke genom anläggande av fabriker för statens räkning eller
genom andra åtgärder rikligare tillgång och billigare pris kunde åstadkommas
på kalk och cement, redan blivit särskilt för sig av sagda kammare
behandlad, icke ansett sig böra i detta sammanhang ingå på någon
behandling av frågan om billigare pris å kalk och cement.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj:t täckte3 föranstalta om förnyade åtgärder för att billiga lantbruksmaskiner
och handredskap samt byggnadsmaterial må kunna tillhandahållas
förbrukare.
Stockholm den 22 juni 1918.
Med undersåtlig vördnad.
Riksdagsskrivelser
Riksdagsskrivelser är meddelanden från riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.