Riksdagens skrivelse Nr 868

Riksdagsskrivelse 1918:368

Riksdagens skrivelse Nr 868.

1

Jir 368.

Godkänd av första kammaren den 12 juni 1918.
Godkänd av andra kammaren den 12 juni 1918.

Biksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj.t angående tillsättande av
en jordkommission med närmare angivet uppdrag.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 84.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har hemställts, att riksdagen
måtte hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om tillsättande av en jordkommission,
bestående av för denna sak intresserade och på området kunniga
personer, med uppdrag att på grundvalen av redan verkställda utredningar
eller efter i mån av behov företagna undersökningar i detta syfte
hos Eders Kungl. Maj:t föreslå åtgärder för återgång till kronans disposition
av sådana till bruks understöd av kronan upplåtna allmänningar,
kronoskog^!-, rekognitionsskogshemman och under bruk skatteköpta
hemman, där ändamålet med upplåtelsen genom brukens nedläggande
förfelats; att sådana åtgärder må avse även andra fall, där större domäner
frångått kronan på ett sådant sätt, att skäl förefinnes för en undersökning
om huruvida statens rätt och bästa häri iakttagits; att taga initiativ
till dylika områdens upplåtande till odling och kolonisation; samt att
kommissionen må äga att hos Eders Kungl. Magt föreslå sådana förändringar
i lagstiftuingen på detta område, som betingas av förändrade
förhållanden och numera rådande allmän rättsuppfattning.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 14 sand. 121 höft. (Nr 368369.) 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 368.

Förevarande spörsmål var på grund av särskilda motioner föremål
för riksdagens prövning såväl år 1916 som år 1917.

Jordbruksutskottet vid 1916 års riksdag hemställde, efter att i
ärendet hava inhämtat yttrande från kammarkollegium, att riksdagen i
anledning av motionen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att utredning snarast
möjligt måtte kunna, på sätt kammarkollegium antytt, verkställas angående
äganderättsförhållandena beträffande de grupper av fast egendom,
som i motionen avsåges, samt eventuellt för riksdagen framlägga det
förslag för tillvaratagande av kronans eller enskildas intressen, vartill
utredningen kunde föranleda.

Till stöd härför anförde utskottet, bland annat, följande:

»I sitt ovan omförmälda utlåtande har kammarkollegium bekräftat,,
att tillfredsställande utredning saknas om vad som vore att anse som
kronans, å ena, och enskild egendom, å andra sidan, rörande de grupper
av fast egendom, som motionen avsåge. Det är för utskottet likasom för
kammarkollegium uppenbart, att ett dylikt osäkerhetstillståndicke i längden
kan vara tillfredsställande vare sig för kronan eller för de enskilda innehavarna.
Utskottet anser därför, att utredning i detta hänseende bör
skyndsammast genom statens försorg verkställas, i syfte att detta osäkerhetstillstånd,
så vitt möjligt är, må undanröjas. Den av motionärerna
ifrågasatta utvägen, att för ändamålet tillskapa ett särskilt organ, synes
emellertid utskottet icke vara att förorda. I detta avseende vill utskottet
hänvisa till de av kammarkollegium i nämnda utlåtande gentemot sagda
förslag uttalade betänkligheter, vilka utskottet finner i huvudsak befogade.
Utskottet är av den åsikten, att kammarkollegium fortfarande bör handhava
ämbetsverket åliggande uppgifter beträffande nu ifrågavarande fastigheter.
Vad angår frågan om tillgodoseende av deras intressen, vilka med
nyttjande- eller åborätt innehava ifrågavarande fastigheter, vill utskottet
framhålla, att, såsom jämväl motionärerna beröra, den s. k. åbokommittén
är verksam för detta syfte.

Utskottet vill vidare såsom sin åsikt uttala, att kammarkollegium
i sitt berörda utlåtande framfört beaktansvärda synpunkter i fråga om
en mera rationell rättslig omvårdnad av kronans fasta egendom. Särskilt
synes utskottet kollegii förslag om upprättandet av en liggare över
all sådan kronan tillhörig egendom vara förtjänt av uppmärksamhet,
och anser utskottet detta spörsmål böra undersökas i samband med den
ifrågasatta utredningen.»

Vid frågans behandling i kamrarna år 1916 avslog första kam -

3

Riksdagens skrivelse Nr 368.

maren utskottets hemställan, medan andra kammaren biföll densamma.
På grund av kamrarnas skiljaktiga beslut både frågan sålunda förfallit.

I anledning av vid 1917 års riksdag väckta motioner hemställde
samma års jordbruksutskott, att motionerna ej måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda. I en vid utlåtandet fogad reservation hemställdes om
skrivelse till Kungl. Maj:t i enlighet med vad 1916 års jordbruksutskott
föreslagit. Kamrarna intogo detta år samma ståndpunkt till frågan som
år 1916, varför densamma även då förföll.

Jämväl över den nu väckta motionen har i vederbörlig ordning
utlåtande inhämtats av kammarkollegium, som därvid i huvudsak hänvisat
till sitt förberörda i ämnet avgivna yttrande.

Riksdagen, som allt fortfarande icke kan biträda förslaget att för
i nu ifrågavarande motion angivna ändamål tillskapa ett särskilt organ,
anser sig böra framhålla, att fördelar utan tvivel vore att vinna, därest,
såsom kammarkollegium i sitt senast angivna utlåtande antytt, tillförlitliga
upplysningar om alla kronofastigheter funnes att på ett lätt tillgängligt
sätt inhämta hos en och samma myndighet. Spörsmålet om sammanförande
till kollegium av den rättsliga vården av all statens jordegendom
finner riksdagen, i likhet med kammarkollegium, vara av den betydelse,
att en särskild utredning av detsamma torde få anses av behovet
påkallat.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det Eders
Kungl. Maj: t täcktes låta verkställa utredning, om och i vad mån den
rättsliga omvårdnaden av kronans fästa egendom må kunna uppdragas
åt kammarkollegium samt, om utredningen därtill föranleder, för riksdagen
framlägga förslag i ämnet.

Stockholm den 12 juni 1918.

Med undersåtlig vördnad.