den 27
juli
Svar på fråga 2005/06:1921
om Arbetsmiljöverkets vitesmål
Statsrådet Hans Karlsson
Gunnar
Nordmark har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Arbetsmiljöverkets
vitesmål ska kunna avgöras vid länsrätter ute i landet på samma sätt som
tidigare skett.
Enligt 6 § i lagen
(1985:206) om viten gäller i dessa fall forumregeln att ansökan om utdömande
görs hos den länsrätt inom vars domkrets den myndighet som har utfärdat
vitesföreläggandet är belägen. Om ansökan har skett efter överklagande i frågan
om vitesföreläggandet, avses den myndighet som har prövat frågan i första instans.
Den princip som fastslås
av Regeringsrätten i domen den 29 maj 2006 är huvudkontorsprincipen, det vill
säga myndigheten anses belägen där den har sina ledningsfunktioner. Målet togs
upp av Regeringsrätten efter överklagande från Arbetsmiljöverket, som hävdade
att ett beslut som fattats vid ett distriktskontor borde tas upp vid respektive
regionala länsrätt. Verket anförde i sin inlaga till Regeringsrätten att man
såg stora fördelar med att, liksom tidigare, kunna ge in ansökningarna till den
”lokala” länsrätten: snabb
handläggning, rätten har kännedom om de lokala förhållandena, kontakter med rätten
under handläggningen samt närhet till domstolen vid en eventuell muntlig förhandling.
Verket betonade vidare att beslut om föreläggande och
förbud enligt arbetsmiljölagen fattas av chefen för distriktet. Ett sådant
beslut gäller dock endast inom det egna distriktet. De beslut, ett relativt
fåtal, som ska gälla flera distrikt fattas därför antingen av chefen för avdelningen
för inspektion (vid huvudkontoret) eller, efter delegation, av chefen för ett
av de ifrågavarande distrikten.
Som Gunnar Nordmark
nämner, måste rättsläget nu anses klarlagt. Huruvida lagstiftningsåtgärder ska
vidtas för att ändra på denna situation måste bedömas i ett större sammanhang.
Härvid måste beaktas såväl resurs- och kompetensfördelningen inom
länsrättsorganisationen som utvecklingen av Arbetsmiljöverkets beslutsformer.
Jag kommer att fortsätta att uppmärksamt följa utvecklingen i dessa avseenden
liksom de erfarenheter som kan vinnas av den nu fastslagna ordningen. För
närvarande avser jag inte att vidta några ytterligare åtgärder i denna fråga.