Bosättningar utan markägares tillstånd

Skriftlig fråga 2013/14:81 av Oscarsson, Mikael (KD)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2013-10-25
Anmäld
2013-10-25
Besvarad
2013-10-30
Svar anmält
2013-11-04

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 25 oktober

Fråga

2013/14:81 Bosättningar utan markägares tillstånd

av Mikael Oscarsson (KD)

till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Allemansrätten är en viktig svensk institution som medför stora mervärden för vårt land. Dess värre ser vi i utökad utsträckning också hur rätten missbrukas i kommersiella syften utan att markägaren kompenseras eller kontaktas. Primärt gäller detta under bärsäsongen. Ett område som är drabbat av stora bärplockarläger är i Tierp, där markägare uttrycker stor frustration över den rättslöshet de upplever. Markägare vittnar om hur man eldar trots eldningsförbud och skräpar ned. Det uppstår även sanitära olägenheter. Allemansrätten ger rätt att sätta upp ett par tält under något eller några dygn. Större grupper måste fråga markägaren om lov, för att undvika de skador som kan uppstå på egendomen. Det råder dock en stor otydlighet kring allemansrätten, och den enda möjlighet markägaren har för att skydda sin mark och skog är att begära avhysning genom kronofogden, vilket kostar 600 kronor per person. Då det i ett läger i Tierp rört sig om 170 personer skulle kostnaden bli 100 000 kronor, vilket är orimligt för en enskild markägare att betala. Frågan berör även justitieministern utifrån lagstiftningsproblematiken, och migrationsministern utifrån arbetarnas situation, men frågan jag önskar svar på är vad landsbygdsministern anser måste ske för att tillvarata markägarnas intresse av att dels utveckla landsbygden, dels skydda sin egendom. Frågan måste också ställas hur allemansrätten skyddas mot den typ av missbruk som beskrivits ovan. Risken nu är att det växer fram ett hot mot allemansrätten som vore kontraproduktivt.
Jag har följande fråga:

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att allemansrätten ska kunna värnas, men samtidigt motverka de missbruk och negativa konsekvenser vi ser i samband med bärplockarläger?

Svar på skriftlig fråga 2013/14:81 besvarad av Landsbygdsminister Eskil Erlandsson

den 30 oktober

Svar på fråga

2013/14:81 Bosättningar utan markägares tillstånd

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson

Mikael Oscarsson har frågat landsbygdsministern vilka åtgärder minis-tern avser vidta för att allemansrätten ska kunna värnas, men samtidigt motverka de missbruk och negativa konsekvenser vi ser i samband med bärplockarläger. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Regeringen anser att allemansrätten är av avgörande betydelse för ett fritt friluftsliv och turism och en unik grundlagsfäst rätt som ska värnas. Den ger oss tillgång till naturen och också möjlighet att ta del av det som naturen erbjuder.

Allemansrätten gäller både svenska och utländska medborgare samt vid viss kommersiell verksamhet, men rätten är inte obegränsad. I miljöbalk-en fastslås att var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen ska visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den, och av praxis följer att verksamheten inte får medföra nämnvärd skada eller olägenhet för markägaren. Det finns inget generellt svar på exempelvis frågan om det är tillåtet att sätta upp tält på en annans fastighet. Bedöm-ningen av vad som är tillåtet enligt allemansrätten beror på vilken på-verkan den aktuella åtgärden har i det enskilda fallet. Såväl nedskräpning som skadegörelse är dock straffbart. Markägaren kan även vända sig till domstol för att föra talan om förbud mot verksamhet som innebär ett nyttjande som överstiger vad markägaren anses få tåla, exempelvis be-tydande markskador, se t.ex. Högsta domstolens avgörande i det s.k. forsränningsmålet (NJA 1996 s. 495).

Jag avser för närvarande inte vidta några ytterligare åtgärder i denna fråga.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.