Dumpat toalettavfall i Östersjön

den 19 juli

Svar på fråga

2006/07:1422 Dumpat toalettavfall i Östersjön

Statsrådet Åsa Torstensson

Tina Ehn har frågat mig vad jag avser att göra för att förhindra att rederier som trafikerar Östersjön fortsätter att dumpa avfallsvatten i vårt innanhav.

Jag delar Tina Ehns uppfattning om att övergödningen av Östersjön måste minskas. Nu passerar ännu en sommar då Östersjöns kritiska tillstånd gör sig påmint genom algblomningen. Utsläppen av näringsämnen från mänsklig påverkan måste minska. Sjöfarten är inte den enda sektor som bidrar med utsläpp, men alla sektorer måste ta sitt ansvar – både på land och till sjöss.

Jag vill till att börja med klargöra dagens regelverk, som bygger på den internationella konventionen Marpol enligt vilken obehandlat toalettavfall inte får släppas ut närmare än tolv nautiska mil från land. Finfördelat, desinficerat toalettavfall får inte släppas ut närmare land än tre nautiska mil. Förbudet gäller för fartyg med en bruttodräktighet av 400 ton eller mer, samt för fartyg och båtar understigande 400 brutto som är certifierade att föra fler än 15 personer. Konventionen innehåller även bestämmelser om reningsutrustning ombord, certifiering och så vidare. EG-direktivet (2000/59/EG) om mottagning av fartygsavfall hänvisar till Marpolkonventionens utsläppsbestämmelser.

Helsingforskonventionen går lite längre och föreskriver att utsläppsbestämmelserna i Östersjön också ska omfatta de fartyg som är undantagna av Marpolkonventionen och som är utrustade med toalett.

Bestämmelserna i Marpolkonventionen är införlivade i svensk lagstiftning genom Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:8) om åtgärder mot förorening från fartyg. Sjöfartsverket kan – om utsläpp, eller risk för utsläpp, skadar svenska intressen i avsevärd mån som tillsynsmyndighet – vidta åtgärder med stöd av lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. Lagens bestämmelser är tillämpliga även i de fall reglering i Marpolkonventionen saknas.

Sjöfartsverket har också möjlighet att vid sina hamnstatskontroller inspektera att fartygen har ett internationellt certifikat för att förebygga förorening genom toalettavfall, ett så kallat ISPP-certifikat.

Det finns inget generellt förbud mot att släppa ut toalettavfall i öppet hav, men förra året lade Nordiska rådet fram ett förslag om totalförbud och kontrollsystem för utsläpp av toalettavfall i Östersjön. Helsingforskommissionen (Helcom) utreder nu förslaget för att se hur stora mängder avfall det rör sig om, hur mycket av detta som lämnas i land och om vissa undantag från förbudet behövs, till exempel vad gäller lastfartyg. Lastfartyg har inte tillräcklig tank- och pumpkapacitet och skulle behöva genomföra stora ändringar i sin konstruktion för att behålla toalettavfallet ombord för leverans till mottagningsanordning i land. Antalet personer på dessa fartyg är – i motsats till färjor och passagerarfartyg – inte heller särskilt stort. Helcom diskuterar därför om man som ett första steg borde reglera toalettavfall från färjor och passagerarfartyg.

Jag ser positivt på Helcoms arbete för att minska fartygens utsläpp av toalettavfall. Arbetet har gett resultat. De flesta stora färjorna i trafik mellan Sverige och Finland har numera uppsamlingstankar ombord och lämnar sitt toalettavfall till mottagningsanordningar i hamn, men vi behöver komma till rätta med de färjor och passagerarfartyg som fortfarande inte lämnar in sitt toalettavfall. Innan jag tar slutlig ställning till vilka åtgärder som behövs vill jag invänta resultatet av Helcoms pågående utredning. Jag utesluter dock inte att det kan behövas ett totalförbud i Östersjöområdet mot att färjor och passagerarfartyg släpper ut toalettavfall.

Utöver utsläppsförbud för vissa fartyg stöder jag incitament som uppmuntrar rederier att lämna i land fartygsavfall. Jag kommer bland annat att verka för att Östersjöländerna fullt ut genomför sin gemensamma strategi om avgiftsfri inlämning av fartygsavfall till mottagningsanordningar. 

Jag vill avsluta med att informera om att regeringen håller på att utarbeta en sammanhållen svensk havspolitik, där vi tar ett helhetsgrepp om hur havets resurser ska utnyttjas. I det arbetet kommer fortsatta åtgärder för att minska sjöfartens miljöpåverkan att vara en viktig del.